Protokoll
1991/92:18
1 § Ledigheter Svar på frågor
Lermart Brunander (c) hade ansökt om ledighet under tiden den 8 novem-
ber - den 9 december för FN-uppdrag.
Kammaren biföll denna ansökan.
Elisabeth Andersson (c) skulle tjänstgöra som ersättare för Lennart Bru-
nander.
Bertil Måbrink (v) hade ansökt om ledighet under tiden den 11 novem-
ber - den 10 december för FN-uppdrag.
Kammaren biföll denna ansökan.
Seija Viitamäki-Carlsson (v) skulle tjänstgöra som ersättare för Bertil
Måbrink.
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Lars Sundin har frågat mig hur regeringen avser att utveckla
samarbetet med och stödet till de självständiga baltiska staterna.
De baltiska staterna står inför en mycket omfattande och svår uppgift. Det
är viktigt att Sverige som grannland ger stöd till deras omvandling från delre-
publiker i det planekonomiska Sovjetunionen till demokratiska marknads-
ekonomier i Europa.
Mellan suveräna stater som dessutom är grannar finns alltid ett rikt nät av
överenskommelser på olika områden. Att ingå sådana med de fria baltiska
staterna och därmed skapa en ram för utökade förbindelser och kontakter
är vår första uppgift. Min resa till Baltikum för en vecka sedan gällde inte
minst detta. Handelsavtal undertecknades med de tre länderna. Vi avser att
gå vidare med avtal på en mängd olika områden, bl.a. investeringsskydd,
dubbelbeskattning och tullsamarbete. På litet sikt är frihandel ett naturligt
mål. 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svarpå frågor
Det är viktigt för dessa stater att utveckla en privat företagssektor, fristå-
ende organisationer och institutioner och en väl fungerande självständig för-
valtning. Här kan stöd utifrån, inte minst från Sverige, spela en betydande
roll. Överföring av kunskaper på alla samhällsområden måste därför utgöra
ett centralt element i vårt stöd. Den mångfald som präglar vårt eget land bör
återspeglas i samarbetet. Vi kan på så sätt ta till vara det starka engagemang
som finns i Sverige för att bistå de baltiska staterna.
Inom regeringskansliet förbereds för närvarande en rad olika åtgärder för
att främja handel och investeringar. Vi överväger också stöd till organisa-
tionsuppbyggnad på näringslivsområdet. Vi kommer senare att redovisa för-
slagen för riksdagen.
Det behövs slutligen också ett omfattande internationellt engagemang för
den baltiska reformprocessen. Detta är nödvändigt bl.a. för att mobilisera
finansiella resurser och för att inlemma Baltikum i det internationella sam-
fundet. Här kan vi i Sverige också göra en insats för att stimulera processen.
Anf. 2 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för det positiva svaret på
min fråga. Jag har ingenting att invända mot någonting i det.
Bakgrunden är att samtliga regeringspartier i valrörelsen ställde sig välvil-
liga till stöd åt de baltiska staterna. Det slår igenom också i regeringsförkla-
ringen, där det utlovas stöd och hjälp och sägs att det är vår skyldighet att ge
sådant.
När bedömer utrikesministern att detta förberedelsearbete är avslutat?
När kan riksdagen få ta del av dessa förslag som utrikesministern talar om?
Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Självfallet kommer en mera samlad beskrivning i budgetpro-
positionen, där vi också har möjlighet att lägga fast den finansiella ramen.
Men arbetet pågår, inte minst med att se till att få till stånd en smidigare och
mer effektivt fungerande organisation, där dessa frågor tas om hand. Det
innebär att vi hoppas att vi om någon tid kan komma med vissa konkreta
rapporter om hur detta arbete fortskrider.
Anf. 4 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Det behövs ett stort stöd och en långsiktig hjälp om det skall
ha någon effekt. Alla nordiska stater har sagt sig vilja hjälpa Estland, Lett-
land och Litauen. Förbereds det något samarbete de nordiska staterna emel-
lan för att denna hjälp skall göras så effektiv som möjligt? Är balterna själva
med i förberedelsearbetet, så att vi inte i vår välvilja erbjuder dem hjälp som
de inte vill ha?
Anf. 5 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Det är naturligt att vi försöker få en nordisk samordning. När
jag nu har gjort mina besök i de nordiska huvudstäderna - jag åker till Hel-
singfors i morgon - har ett av de teman som jag har tagit upp med mina nor-
diska kolleger varit just stödet till Baltikum och samordningen mellan våra
insatser. Jag tror att vi alla är medvetna om att balterna vinner på detta.
Sedan är det självklart att vi måste höra efter vilka prioriteringar som Est-
land, Lettland och Litauen själva gör, och vi är mycket öppna för det. Vi
önskar att vi också kan-och här tror jag verkligen att vi kan göra en insats-
hjälpa dem till en form av europeisk samordning. Sverige stöder deras försök
att få delta i de europeiska rådslag som nu förestår. Nästa måndag är det
t.ex. ett viktigt möte i Bryssel med G 24-gruppen, och då kommer Sverige
också att vara aktivt.
Anf. 6 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Utrikesministern säger att det är önskvärt att de baltiska sta-
terna är med i detta arbete. Är det alltså så att de inte är med nu men kom-
mer att inbjudas att vara med?
Anf. 7 Utrikesminister MARGARETA AF UGGLAS (m):
Fru talman! De ärmed, men jag menar att här förestår en rad viktiga euro-
peiska och internationella möten, där de självfallet skall vara med.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Ylva Annerstedt har frågat mig om jag är villig att ta emot
Dalai Lama när han i början av december besöker Sverige. Svaret är ja. Jag
ser fram emot ett besök av Dalai Lama. Jag kan tillägga att Dalai Lama
också kommer att tas emot av ministern för internationellt utvecklingssam-
arbete och rättighetsfrågor.
Anf. 9 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Jag får tacka utrikesministern för det mycket positiva svaret.
Det är glädjande att Sverige äntligen fullt ut kan ta emot Dalai Lama och
visa sitt stöd för en person som oförtröttligt, med fredliga medel, har talat
för sitt lands självständighet och oberoende. Det är faktiskt av symbolisk be-
tydelse att det är just utrikesministern som tar emot honom i Sverige den här
gången, speciellt som 1991 är det internationella Tibet-året i världen, då
olika aktiviteter pågår och initiativ tas för att uppmärksamma Tibets förhål-
landen.
Jag vill också påminna om Dalai Lamas fredsplan i fem punkter, som han
försöker få stöd för i olika delar av världen och som jag också har motionerat
om i Sveriges riksdag.
Jag vill passa på att fråga utrikesministern om hon avser att ta några initia-
tiv i fortsättningen i FN eller andra internationella fora för att aktualisera
Tibets sak, speciellt det miserabla tillståndet i Tibet med tanke på de mänsk-
liga rättigheterna.
Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Ylva Annerstedt har personligen på ett mycket förtjänstfullt
sätt varit engagerad i den här frågan. Det är helt naturligt att jag, när jag nu
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
får möjlighet att träffa Dalai Lama, för en diskussion med honom om både
innehållet i hans fredsplan och i vilka internationella fora som Tibets sak och
frågan om mänskliga rättigheter lämpligen förs fram. Jag hoppas att Ylva
Annerstedt inte har något emot att jag avvaktar med konkreta besked tills
jag har haft möjlighet att träffa Dalai Lama och föra en diskussion med ho-
nom. På det sättet tror jag att vårt sammanträffande blir konstruktivt.
Anf. 11 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Jag är självfallet med på att den tågordningen skall råda. Da-
lai Lama är ju en person som på ett mycket förtjänstfullt och konstruktivt
sätt kan föra fram sitt lands synpunkter och sitt lands sak. Denna fredsplan
tror jag att Sverige på flera olika sätt kan stödja. Om Dalai Lama har förslag
om på vilket sätt det kan ske, finns det väl all anledning att avvakta diskussio-
nen.
Jag tackar återigen för det positiva svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Kent Carlsson har frågat mig när Sverige kommer att erkänna
Kroatien som självständig stat och upprätta diplomatiska förbindelser mel-
lan Sverige och Kroatien. Han har också frågat mig när Sverige kommer att
erkänna republiken Slovenien och upprätta diplomatiska förbindelser mel-
lan Sverige och Slovenien.
Jag väljer att besvara båda frågorna i ett sammanhang.
Den jugoslaviska krisen har nu en längre tid fyllt oss alla med oro. De
mänskliga lidandena har varit stora. Sverige stödjer på alla sätt de fredsan-
strängningar som görs inom ESKs och EGs ram. Det är självfallet regering-
ens starka förhoppning att stridigheterna snarast skall kunna bringas till ett
fredligt slut.
Hittills har Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Makedonien,
dvs. fyra av de sex jugoslaviska republikerna, förklarat sig självständiga.
Alltmer tyder på att den federala jugoslaviska statsbildning som vi lärt känna
under efterkrigstiden i praktiken har upplösts.
Vid bedömningen av erkännandefrågan kan beträffande Slovenien och
Kroatien inledningsvis konstateras att de folkrättsliga förutsättningarna för
erkännande av de två nya självproklamerade statsbildningarna inte är iden-
tiska.
Slovenien uppfyller i praktiken de tre traditionella kriterierna för erkän-
nande - ett folk, ett territorium samt effektiv kontroll över detta. Beträf-
fande Kroatien är läget tyvärr inte lika entydigt.
Vårt stöd till fredsansträngningarna innebär bl.a. att vi inte genom ensi-
diga åtgärder vill riskera att bidraga till att dessa på något sätt försvåras. Min
mening är att isolerade svenska erkännanden av Slovenien och Kroatien kan
vara till förfång för de fortsatta ansträngningarna att bringa fred till hela Ju-
goslavien. I ett uttalande den 8 oktober sade jag att ”en överenskommelse
rörande Jugoslavien måste gagna alla dess folk” och att ”beslut om erkän-
nande bör växa fram gemensamt i det internationella samfundet”.
Självfallet följer regeringen noggrant utvecklingen i erkännandefrågan för
att ha omedelbar beredskap att när tillräckliga sammanvägda rättsliga och
politiska skäl föreligger kunna ta ställning till frågan om erkännande.
Anf. 13 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Tyvärr verkar det
som om den här regeringen, precis som den förra, har fastnat i ett utrikespo-
litiskt tuggummi.
Man kan fråga sig varför Sverige inte erkänner Slovenien. Utrikesminis-
tern säger i sitt svar att Slovenien uppfyller de folkrättsliga krav som vi kan
ställa, och trots detta förvägrar Sverige alltså slovenerna rätten till ett eget
land. De har haft fria val, har utsett president i val, har haft en folkomröst-
ning, har kontroll över sitt territorium och klarar av att sköta landet ekono-
miskt, administrativt och militärt. Trots detta avstår alltså Sverige från ett
erkännande.
Jag vill fråga utrikesministern: Vad är det som gör att Sverige och den
svenska regeringen kan bortse från de folkrättsliga principer som vi i andra
sammanhang värnar om och stödjer vårt agerande på?
När det gäller Kroatien håller jag med om att det där råder andra förhål-
landen, som gör ett erkännande svårare. Men även där har man haft folkom-
röstning om självständighet med ett mycket tydligt utslag. Man har också
gränser som Serbien tidigare, under hela efterkrigstiden, har erkänt och ac-
cepterat. Det är först nu, efter självständighetsförklaringen, som gränserna
ifrågasätts. Det görs utifrån något slags storserbiskt resonemang om att det
serbiska territoriet skall utvidgas. Även i Kroatiens fall tror jag att ett
svenskt agerande och ett svenskt erkännande skulle kunna skynda på den
process som har börjat, dvs. Jugoslaviens upplösning.
Jag måste avslutningsvis få ställa en fråga. Utrikesministern säger i sitt
svar, att ”när tillräckliga sammanvägda rättsliga och politiska skäl föreligger”
skall vi ta ställning till frågan om erkännande. Vad avser utrikesministern
då?
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Huvudskälet är hänsynen till EGs fredsansträngningar. Vi
hoppas fortfarande att EG skall få stopp på dödandet, lidandet och den jugo-
slaviska arméns framfart. EG-länderna har själva avvaktat i erkännandefrå-
gan, just för att ha detta som en del i förhandlingsmaskineriet i påtryckning-
arna.
Nu är läget det - som vi kan följa i både tidningar, radio och olika depe-
scher - att Serbien hårdnackat har vägrat att anta EGs fredsplan, och därför
kan utvecklingen bli den att EG säger att man har avvaktat och kämpat länge
nog och att frågan om både sanktioner och erkännande nu måste komma
upp.
Det är självklart att vi mycket noggrant följer denna utveckling. Vi vill inte
bli sist, Kent Carlsson, och det finns en hög beredskap i erkännandefrågan.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Anf. 15 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag har förståelse för att EG gör stora insatser, med hänsyn
till historiska och andra kopplingar, men jag ifrågasätter om den svenska re-
geringen på detta sätt skall avsäga sig den svenska rätten och möjligheten att
själv göra utrikespolitiska bedömningar, när vi ser att de principer som vi
bygger vår erkännandepolitik på uppfylls i Sloveniens fall.
Man kan dra paralleller med Baltikum. De borgerliga partierna var under
den förra regeringsperioden mycket hårda mot den socialdemokratiska rege-
ringen när det gällde att snabbt erkänna de baltiska staterna. Regeringen har
nu helt klart möjlighet att erkänna Slovenien, utan att bryta mot några gamla
svenska principer. Med detta agerande får man nästan uppfattningen att re-
geringen indirekt stödjer den kommunistiska regimen i Belgrad, och det kan
jag väl inte tro att Margaretha af Ugglas gör.
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Kent Carlsson har helt rätt i den förmodan. Det är en utrikes-
politisk bedömning som vi gör: Vad gagnar bäst freden? Vad har fortfarande
en chans att stoppa dödandet? Sverige har också sex monitorer på plats i
Jugoslavien, och vi deltar i EGs fredsansträngningar. Det är en viktig marke-
ring från vår sida. Det är helt naturligt att vi därför i det längsta hoppas att
EG har framgång.
Anf. 17 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Det är mycket bra att vi har personer på plats som observerar
läget och rapporterar tillbaka till den svenska regeringen. Men jag har ändå
svårt att förstå varför Sverige på något sätt skaffar sig en rätt att sätta sig över
det slovenska folkets vilja till självständighet. Man har tydligt och klart sagt
att man vill vara en självständig stat, och alla bevis för det finns i form av det
val som har hållits och att man har kontroll över sitt territorium. Jag har svårt
att se vad lösningen där skulle kunna vara, mer än att man blir en självstän-
dig stat. Varför skall vi då tveka?
Jag har inte heller speciellt lätt att förstå på vilket sätt vi skulle försvåra
fredsansträngningarna. Det finns helt klart ambitioner från Serbiens sida att
utvidga sitt territorium, och det gäller inte bara i Kroatien utan också i andra
delstater. Det innebär att denna konflikt skulle kunna leda till att vi inte kan
erkänna Slovenien och Kroatien under mycket lång tid framöver, trots att de
alltså är självständiga enheter, har egna pass, kontrollerar sina gränser, osv.
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Vi respekterar fullt ut folkens rätt till självbestämmande, så-
som det också kommer till uttryck i de val som har hållits i Slovenien och
Kroatien. Min bedömning är inte den som Kent Carlsson gör. Jag tror att en
förändring är nära i den process som vi är en del av i form av stödet till EGs
fredsansträngningar. Det är därför jag så klart betonar att vi har en hög be-
redskap.
Anf. 19 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! När utrikesministern säger att vi har full respekt för folkens
självbestämmanderätt klingar det falskt när det gäller Slovenien. Utrikesmi-
nistern har själv i sitt svar sagt att Slovenien uppfyller alla de tre traditionella
kriterierna för ett erkännande, men trots detta erkänner vi inte Slovenien.
Jag kan förstå det i Kroatiens fall, där det pågår stridigheter och där Serbien
gör anspråk på delar av kroatiskt territorium, åtminstone efter Kroatiens
självständighetsförklaring. Men i fallet Slovenien finns det inga hållbara
skäl. Det är snarare så att regeringens agerande är ett uttryck för att man
inte respekterar slovenernas rätt till självbestämmande.
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag kan bara upprepa att vår beredskap är mycket hög. Vi
följer utvecklingen timme för timme, och vi stöder i det längsta EGs fredsan-
strängningar.
Anf. 21 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag kommer tillbaka till kopplingen Baltikum-Slovenien. I
Slovenien har t.o.m. de serbisk-federala trupperna dragit sig ur landet. Man
är alltså helt självkontrollerande. I de baltiska republikerna hade man fak-
tiskt inte ens fått ut de sovjetiska trupperna innan Sverige erkände. Jag
tycker det är konstigt att vi tillämpar olika principer för olika länder. Det
kanske beror på avståndet - jag vet inte.
Som vi agerar nu stöder vi faktiskt indirekt de storserbiska drömmarna
och ambitionerna. Eftersom inte västvärlden agerar kraftfullt och markerar
att man ställer upp på folkets självbestämmanderätt i fallen Slovenien och
Kroatien tillhandahåller vi indirekt ett stöd till Milosevic och kommunistre-
gimen i Serbien.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 22 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen i sitt internatio-
nella agerande och i kontakterna med Indonesien aktivt kommer att försvara
Östra Timors rätt till självständighet.
I FN tillhör Östra Timor de territorier för vilka deklarationen om kolonial-
systemets avskaffande gäller. Generalförsamlingen har för Östra Timor givit
generalsekreteraren särskilda uppgifter för att hjälpa och underlätta avkolo-
niseringsprocessen i enlighet med FN-stadgans och kolonialdeklarationens
mål. Generalsekreteraren har därför sedan lång tid agerat för att nå fram till
en lösning för Östra Timor, främst genom förhandlingar med de indonesiska
och portugisiska regeringarna.
Sverige stödjer generalsekreterarens ansträngningar att nå fram till en lös-
ning som, i enlighet med principerna om kolonialsystemets avskaffande, in-
nebär att befolkningen i Östra Timor bör få göra sin röst hörd om sin egen
framtid. Den svenska hållningen är väl känd och delas av många inom FN.
Redan 1975, då Sverige var medlem av FNs säkerhetsråd, tog vi kraftfullt
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
ställning mot annekteringen av Östra Timor, som ju skedde samma år, och
uttalade oss för befolkningens rätt till självbestämmande.
Jag vill även peka på att Indonesien är medlem i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna. Detta erbjuder tillfällen att med Indonesien föra
en öppen dialog om de brister på MR-området som otvivelaktigt existerar i
landet.
I detta sammanhang vill jag också framhålla att då tillfälle gives kommer
vi i samtal med företrädare för Indonesiens regering inte tveka att framföra
uppfattningen att östtimoresernas rätt till självbestämmande inte respekte-
ras.
På senare tid har det också framgått att det finns ledande krafter i Indone-
sien som önskar åstadkomma en lösning av Östtimor-frågan som det interna-
tionella samfundet skulle kunna respektera.
Det är min förhoppning att den ökande internationella roll som Indone-
sien i allt större utsträckning påtar sig skall underlätta en tillfredsställande
lösning av Östra Timor-problemet.
Anf. 23 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Vi vet att Östtimor sedan lång tid tillbaka är ockuperat - det är ju ett grovt
brott mot folkrätten. Läget på Östtimor i dag är att Indonesien fortsätter
med sina oerhört grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För inte
så många dagar sedan skulle en portugisisk parlamentsdelegation besöka
Östra Timor. Det besöket stoppades av Indonesien. Strax efteråt satte indo-
nesiska trupper och militär igen in en klappjakt på östtimoreser. Man ocku-
perade en kyrka i huvudstaden Dili och mördade ett antal personer. Man har
också arresterat ett femtiotal människor. Här föreligger en risk att man när
allt intresse är fokuserat på Mellanösternproblematiken försöker kväsa det
östtimoresiska folket. Det är då viktigt att Sverige gör sin röst hörd så
mycket det någonsin går för att omintetgöra eventuella sådana indonesiska
planer.
Europaparlamentets beslut i somras, som jag har åberopat, är också in-
tressant. Det är rätt långtgående; Europaparlamentet är mycket hårt i sina
fördömande av och krav på Indonesien. I det ligger som bekant ett vapenem-
bargo, och detta vapenembargo innefattar också följdleveranser. Jag skulle
vilja höra vad utrikesministern anser om detta Europaparlamentets beslut,
som är mycket klart och långtgående och som Sverige står bakom. Tänker
regeringen ta något initiativ till att som ett påtryckningsmedel avbryta de va-
penleveranser av typ följdleveranser till Indonesien som tydligen fortfarande
pågår?
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag tycker att det Bertil Måbrink berättar om den allra senaste
utvecklingen på Östra Timor ger ytterligare stöd för det jag har sagt i mitt
svar, nämligen att det här är en fråga som vi bör ta upp i FNs kommission för
de mänskliga rättigheterna. Det är så att säga ett bra forum att göra detta i.
Det som Bertil Måbrink nämnde om den portugisiska delegationen var ett
bakslag, men det är ändå en utveckling i rätt riktning att generalsekreteraren
är engagerad i frågan om Östra Timor och att det börjar bli allt tydligare att
även ledande krafter i Indonesien tycker att detta är en belastning. När de i
ökad utsträckning själva så att säga träder fram i sitt regionala sammanhang
börjar de tycka att Östra Timor är en belastning. Det ser jag som någonting
som alldeles klart gör att FN och generalsekreteraren borde kunna agera
med större kraft i den här frågan. Det finns alltså nu möjligheter till reella
framsteg. Vi ser ju konfliktlösningar på andra håll i världen - jag tycker att
detta nu kan komma att omfatta även Östra Timor.
Anf. 25 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag kan instämma i vad utrikesministern sade om FNs och
generalsekreterarens roll. Men samtidigt hoppas jag att vi också är överens
om att varje land vars röst betyder någonting bör engagera sig oerhört hårt
i den situation som nu råder.
Sedan hoppas jag att de ledande krafterna i Indonesien - jag känner inte
till dem; jag redovisar min okunnighet på den punkten - är så starka och
tongivande att de kan åstadkomma någonting. De finns, och det är också en
anledning till att Sverige är mycket aktivt på det här området. De stöder de
progressiva krafterna i Indonesien.
Frågan om vapenleveranser kanske jag får ta upp med någon annan i re-
geringen - det är ju ett problem att det faktum att Sverige fortsätter med
följdleveranser bl.a. av militärerna i Indonesien inkasseras som någonting
positivt. De fortsätter då att bryta mot de mänskliga rättigheterna, osv.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! I och för sig är jag naturligtvis tacksam om Bertil Måbrink
aktualiserar de frågorna med den särskilt ansvarige utrikeshandelsministern,
men jag kan också säga att det enligt den redogörelse som regeringen läm-
nade när det gällde krigsmaterielexporten under 1990 inte förekom någon
utförsel alls till Indonesien. Vad det kan vara fråga om i dessa fall är i så fall
numera endast reservdelar och liknande utrustning. Jag skall inte föregripa
ställningstaganden på ett område där utrikeshandelsministern är ansvarig,
men jag vill ändå betona att om någonting kan vara aktuellt är det reservde-
lar och den typen av materiel för underhåll.
Anf. 27 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Det kan vara riktigt. Men om jag har fattat Europarådets be-
slut rätt innefattas i det också reservdelar. Det är viktigt att man då tittar
närmare på det här. Europarådet är ju en institution som är viktig. Om Sve-
rige har ställt sig bakom besluten där är det viktigt att vi också följer upp
dem vidare. Det tror jag att vi är överens om.
Anf. 28 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Jag noterar vad Bertil Måbrink här har påpekat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
10
Anf. 29 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig om den svenska regeringen har
reagerat mot Marockos provokationer mot FNs fredsplan för Västsahara.
Sverige har konsekvent uttalat stöd för den fredsplan som FNs generalsek-
reterare lade fram 1988. En folkomröstning om territoriets framtida status
bör leda till en lösning på frågan om Västra Sahara. Vi välkomnade att FNs
säkerhetsråd tidigare i år godkände fredsplanen och upprättade en särskild
FN-styrka, MINURSO, för att genomföra planen.
Sveriges stöd för FNs fredsplan har uttalats både offentligt och vid samtal
med de berörda parterna. När eldupphör proklamerades i Västra Sahara den
6 september välkomnades detta från svensk sida. Samtidigt betonades att det
var nödvändigt att de berörda parterna, Marocko och Polisario, avhöll sig
från fortsatta stridigheter och underlättade förberedelserna för den plane-
rade folkomröstningen om Västra Saharas framtid.
FNs roll är att organisera och genomföra folkomröstningen. Inom ramen
för detta mandat har FN getts vidsträckta befogenheter, men det handlar
inte om någon absolut kontroll över området och dess administration. FN-
bemanningen uppgår i dagsläget till endast ca 350 personer av en total och
maximal förutsedd styrka på 2 800.
Svenska representanter har i samtal främst i Rabat och i New York ut-
tryckt den svenska regeringens oro för åtgärder som kan störa den pågående
fredsprocessen och kraftigt understrukit den vikt vi fäster vid att folkomröst-
ningen kan genomföras som planerat. Vi har påpekat - och jag vill göra det
i dag igen - att det är särskilt angeläget att FNs arbete med att identifiera
röstberättigade kan slutföras så skyndsamt och rättvist som möjligt. Samma
frågor har tagits upp i samtal med representanter för Marocko och Polisario
i Stockholm.
Jag kan försäkra att den svenska regeringen kommer att fortsätta att nog-
grant bevaka frågan och inte tveka att påtala åtgärder som försvårar eller
förhindrar FNs arbete.
Anf. 30 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag tackar även för det här svaret från utrikesministern.
Det är tydligen så att Marocko över huvud taget inte är intresserat av en
fredslösning, alltså av att Västsahara skall ha rätt till sitt självbestämmande.
Hela FNs fredsplan, som skulle träda i kraft den 6 september i år, har av
Marocko saboterats på en rad områden.
FNs specielle representant för Västsahara, som skulle ha tillträtt den 6
september, har ännu inte tillåtits komma dit. FN-transporter till Västsahara
via den hamn som finns stoppas av marockaner. Någon reduktion av de ma-
rockanska militära styrkorna, som uppgår till 200 000 man, har ännu inte
skett.
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp det ena exemplet efter det andra.
Det märkliga är den bedövande tystnad som råder trots att ett land som be-
visligen skrivit under fredsöverenskommelsen helt struntar i den. Det är för
mig obegripligt. Jag är en av dem som gläder sig mycket åt att FNs auktoritet
har återupprättats, om uttrycket tillåts, i och med det initiativ som man tog
när det gällde Iraks ockupation av Kuwait. Men nu är det helt plötsligt tyst,
och det är obegripligt för mig.
Jag har läst utrikesministerns tal i FN, som jag tyckte var bra, men jag har
där inte kunnat finna någonting om just det här brottet, som Marocko nu
begår. Om FN med sin pondus nu inte fortsätter att driva detta finns en risk
att det slår tillbaka så att FN hamnar i den situation som man befann sig i
före Kuwaitkrisen.
Anf. 31 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! Sverige har, som framgår av mitt svar, inte varit tyst. Vi ut-
trycker vår oro både i New York och här hemma; Bertil Måbrink har nu givit
mig tillfälle att framföra våra synpunkter på det här området i riksdagens
kammare.
Jag gör ändå inte en riktigt lika pessimistisk bedömning av den utveckling
som förestår som Bertil Måbrink. Jag tror trots allt att FNs auktoritet och
det stöd FN i dag har såväl av stora, ledande nationer som av mindre natio-
ner som inte väjer för att säga vad de tycker, kommer att medföra att det blir
FNs fredsplan och FNs roll som kommer att ge utslag i den här konflikten.
Anf. 32 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Att döma av det som har redovisats i svar på olika frågor när
det gäller det utrikespolitiska agerandet tycker jag att regeringen är offen-
siv -jag kan gott säga det.
Ingen har bestridit att Marocko på det här sättet bryter mot den uppgjorda
fredsplanen, inte ens utrikesministern. Med tanke på vilken kraft man visade
när det gällde Kuwait borde man väl göra det också här - jag menar inte att
man skall ockupera Marocko, men man måste väl ändå börja ställa ultima-
tum också till Marocko. Marocko har skrivit under, och fr.o.m. den 1 januari
nästa år skall folkomröstningen genomföras. Hur skall man hinna åstad-
komma det, under de här förhållandena och med det sabotage och den boj-
kott som Marocko nu bedriver?
Alla vet - både FNs och Sveriges regering - att Marocko inte vill ha ett
självständigt Västsahara. Det är så, utrikesministern! Desto mer angeläget
då att sätta press på Marocko.
Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Fru talman! FNs förmåga till konfliktlösning ser vi nu manifesterad på en
lång rad områden på jordens karta. Det är ganska imponerande att se vad
FN-samfundet nu är berett att ta på sig av ansvar. Det är mycket viktigt att
detta också fortsätter på det sätt som är bestämt i denna fråga. Jag är avslut-
ningsvis något mer förhoppningsfull än Bertil Måbrink att så kommer att ske
även här.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
12
Anf. 34 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Johan Lönnroth har frågat mig vilka initiativ jag avser ta för
att underlätta att det slutgiltiga klarläggandet av IB-affären enklast och
snabbast skall komma till stånd.
Låt mig först erinra om att den promemoria Johan Lönnroth refererar till
är en promemoria från försvarsdepartementet som tillkom på uppdrag av
konstitutionsutskottet.
Anledningen till detta var att utskottet, i vilket jag själv var ledamot vid
denna tidpunkt, beslutat att granska regeringens kontroll av den militära un-
derrättelse- och säkerhetstjänsten i sin helhet efter anmälan av dåvarande
riksdagsledamoten - och dåvarande partivännen till Johan Lönnroth, höll
jag på att säga; jag vet inte hur det förhåller sig med det just nu - Bo Ham-
mar.
I promemorian redovisades bl.a. delar av försvarsutskottets betänkande
(FöU 1973:25) med anledning av utskottets särskilda granskning av den s.k.
IB-affären. För tydlighets skull vill jag redovisa vad utskottet skrev bl.a. i
sitt betänkande:
”Beträffande registren hos rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning samt
försvarsstabens säkerhetsavdelning och särskilda byrå konstaterar utskottet
att de inte har karaktären av åsiktsregistrering.”
I min egenskap av vice ordförande i konstitutionsutskottet drev jag på hårt
för att få den dåvarande regeringen att lämna ut så mycket material som möj-
ligt.
Jag avser att noga sätta mig in i tillgängligt material. Om det finns ytterli-
gare oklarheter skall jag undersöka möjligheten till offentliggörande av så-
dan information som kan undanröja dessa oklarheter.
När det gäller den s.k. sjukhusspionaffären i Göteborg har regeringen på
mitt förslag beslutat att släppa hittills hemligstämplade handlingar. Det rör
sig om material från justitiekanslerns utredning.
Framtiden får sedan utvisa om det genom min eller någon annans försorg
kan läggas ytterligare pusselbitar på bordet kring dessa händelser.
Anf. 35 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag vill först säga att det är mycket roligt att få äran att första
gången tala inför Sveriges första kvinnliga talman.
Jag vill också tacka försvarsministern för svaret.
Inspirationen till min fråga fick jag av en intervju i Dagens Nyheter den
21 oktober. I artikeln ansåg Anders Björck att hemligstämpeln har använts
för ofta, och han sade att han vill arbeta för ökad öppenhet. Jag såg också
Anders Björck i programmet Kalla fakta i TV4, där han sade att han ville
utreda IB-affären.
Sedermera släpptes Gullnäs hemliga bilaga från 1979. Det noteras med
tacksamhet. Men jag måste säga att jag inte tycker att innehållet är särskilt
intressant. Jag undrar varför man inte kunde lämna ut det tidigare. Det är
egentligen en rad frågor som ställs. Gullnäs säger bl.a. följande. IBs krigsor-
ganisation är ett begrepp som enligt min mening kan vara förtjänt av en när-
mare undersökning. Bl.a. bör utredas om den verksamhet som döljer sig
bakom begreppet är till alla delar förenligt med 1969 års beslut om fördel-
ning av arbetsuppgifter mellan den militära och den polisiära säkerhetstjäns-
ten. Det här har aldrig utretts. Det är en fråga som fortfarande är oklar.
Gullnäs är också osäker på Synnergrens roll. Så sent som i förrgår inter-
vjuades general Synnergren i Göteborgs-Posten. Han sade att sjukhusspio-
nen är ointressant, men turbulensen bakom beror på att Svenska Arbetsgi-
vareföreningen, regeringen och LO bildade en hemlig organisation. Det är
fortfarande hemligt om det här var en del av IB. Synnergren tyckte att man
borde avhemliga det här. Synnergren säger vidare att Birger Elmérs samar-
bete med IB efter det att han lämnade chefskapet fortfarande är oklart och
borde utredas. Mot bakgrund av det här tycker jag att Anders Björcks for-
mulering ”om det finns ytterligare oklarheter” strider litet grand mot de tyd-
liga markeringar Anders Björck har gjort tidigare i massmedia om att det
fortfarande finns oklarheter. Finns det inga oklarheter?
Anf. 36 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Ett av mina första ärenden var att släppa loss handlingar som
rörde en organisation som konkurrerade med IB på 1950-talet. Det har jag
sedan följt upp med att föreslå regeringen, som fattar det slutgiltiga beslutet,
att släppa de handlingar som finns inom departementet om den så uppmärk-
sammade sjukhusspionaffären i Göteborg. Jag tycker ändå att den nya rege-
ringens inställning på den här punkten starkt kontrasterar mot hemlighets-
makeriet i den gamla regeringen. Det vill jag gärna säga.
Det finns med all säkerhet ytterligare oklarheter. Det tar emellertid tid att
gå igenom dessa och se vad som kan släppas. Jag är beredd att göra det. Men
jag måste säga att mina första veckor som försvarsminister framför allt har
ägnats åt att få i gång en försvarsberedning med tanke på att det inte finns
något försvarsbeslut. Jag tycker att det är rimligt att detta har getts prioritet.
Trots detta har vi således hunnit med att visa en ökad öppenhet.
Jag känner till de uppgifter som förre överbefälhavaren Stig Synnergren
har lämnat vad gäller IBs tillkomst. Jag är självfallet beredd att titta ytterli-
gare på detta och se vad som kan släppas.
Fru talman! Slutligen vill jag göra reflexionen att det som fanns i en del av
de papper som rörde sjukhusaffären kanske inte var så upphetsande. Det
är tyvärr någonting som drabbar många nyfikna människor. Verkligheten är
kanske inte lika upphetsande som man ibland har trott. Men det är faktiskt
ingenting som jag kan göra någonting åt.
Anf. 37 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag förstår att den nya regeringen har viktiga akuta uppgifter
att ägna sig åt. Men med tanke på att försvarsministern har varit så oerhört
aktiv när det gällde att ställa krav på den förra regeringen i den här frågan,
förväntar jag mig faktiskt flera initiativ.
Jag har också mycket länge delat uppfattningen att själva sjukhusspion-
affären i sig var ganska ointressant och nästan litet löjlig. Jag känner nästan
alla de inblandade personerna, och jag tycker att hela historien har något
pajasartat över sig.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
14
Däremot tycker jag att det Synnergren säger i intervjun i Göteborgs-Pos-
ten - vilket är saker som tidigare antytts - är synnerligen allvarligt. Jag är
säker på att om Anders Björck hade suttit kvar i konstitutionsutskottet, hade
han krävt papperen på bordet omedelbart.
Anf. 38 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det hade jag säkert gjort. Med en ny regering hade det säkert
varit större möjlighet till framgång än det var tidigare.
Eftersom den nya regeringen har en klar strävan efter öppenhet på det här
området, vill jag säga att det finns en gräns. Jag vill säga detta redan nu så
att det inte uppstår några oklarheter och så att inte någon blir besviken. Det
är naturligtvis så - vilket jag inte tror att alla förstår - att det finns saker
som rör dagen som man inte lämnar ut. Om man har en underrättelse- och
säkerhetstjänst är det naturligtvis slöseri med skattebetalarnas pengar om vi
för omvärlden avslöjar hur en sådan verksamhet arbetar. Där går en mycket
bestämd gräns. Jag kommer icke att medverka till att uppgifter som rör ri-
kets säkerhet lämnas ut. Jag kan försäkra Johan Lönnroth att på de områden
som han berör kommer jag att återkomma och göra vad jag kan.
Anf. 39 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag läste också att en historieforskare - jag tror att han heter
Ottosson - uttalade vissa förhoppningar om att det med vår nya försvarsmi-
nister skulle bli ökad öppenhet om den svenska säkerhetstjänsten. Han jäm-
förde med CIA och KGB, om vilka man nu vet mycket. Han ansåg att det
föreligger en förunderlig slutenhet i Sverige om vår säkerhetstjänst.
Jag tycker att det som försvarsministern sade på slutet strider en del mot
den attityd som jag tycker mig ha märkt hos Anders Björck förut. Varför
kan vi åtminstone inte vara lika öppna som den sovjetiska och amerikanska
regeringen i dessa frågor?
Anf. 40 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det vore djupt oansvarigt av mig att gå ut och berätta hur vi
bekämpar terrorism. Det skulle innebära att man i praktiken släpper fritt
information om hur vi skyddar vårt lands säkerhet, hur vi ser till att vi har
den information som ju behövs för att kunna fortsätta att bedriva vår neutra-
litetspolitik. Det är något som definitionsmässigt skall hållas inom en liten
krets. Det finns också instrument för att ge information parlamentariskt om
t.ex. detta. Det kommer självfallet att fortsätta.
Däremot är jag beredd att sprida så mycket ljus som möjligt när det gäller
vad som har hänt i det förflutna. Johan Lönnroth, om man skulle avslöja
dagens aktiviteter skulle man dess värre kunna skada enskilda människor.
Anf. 41 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! När det gäller att bekämpa terrorismen är det självklart att
det måste finnas en hemligstämpel på sådant som kan skada verksamheten
mot terrorism i dag. Vi skall inte heller skada människor som har varit in-
blandade. Men det finns här frågor som handlar om åsiktsregistrering av
oskyldiga människor. Det är en fullständigt löjeväckande registrering av
vänstersympatisörer, både socialdemokrater, medlemmar av mitt parti och
andra vänstermänniskor i Sverige. Jag är övertygad om att försvarsministern
kan skilja på dessa båda saker - att bekämpa terrorism och att bedriva den
typ av åsiktsregistrering och dubbel bokföring som har förekommit.
Anf. 42 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Jag tror aldrig att jag kommer att göra Johan Lönnroth riktigt
nöjd, men jag kan i varje fall försäkra att den nya regeringen kommer att
visa långt större öppenhet än den tidigare på de här områdena. Det vi har
börjat med tycker jag är en klar indikation om en ny linje i dessa frågor.
Anf. 43 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag vill bara avsluta med att säga att jag skall bevaka detta.
Jag hoppas att den nya försvarsministern skall leva upp till det han sade nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 44 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat mig om regeringen kommer att
verka för ett långsiktigt besked om svensk försvarsindustri. Frågan är ställd
mot bakgrund av att Swedish Ordnance varslat ca 800 anställda i Karlskoga
om uppsägning.
En parlamentarisk beredning har nyligen tillsatts för att fortlöpande infor-
meras om de överväganden som görs under arbetet med regeringens propo-
sition om totalförsvarets fortsatta inriktning. Propositionen kommer bl.a. att
behandla försvarsindustrin. Någon särskild proposition kommer således inte
att lämnas.
Jag har den 24 oktober 1991 lämnat kompletterande anvisningar till över-
befälhavaren för programplan för perioden 1992/93 -1996/97 för det militära
försvaret. Överbefälhavaren skall bl.a. redovisa försvarsindustriella konse-
kvenser mot en inriktning som framgår av de kompletterande anvisningarna.
Jag kan av naturliga skäl inte föregripa pågående arbete. Givetvis kommer
utvecklings- och produktionskapaciteten inom hela försvarsindustrin att vä-
gas in i regeringens fortsatta bedömningar och förslag.
Anf. 45 STEN SÖDERBERG (nyd):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag liksom de anställda i Swedish Ord-
nance och Bofors vill ha litet mera kött på benen. Det finns möjlighet att
under innevarande budgetår ge tilläggsanslag till företaget. Har något sådant
övervägts?
Anf. 46 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Läget är att min företrädare beställde försvarsmateriel för 1,5
miljard kronor av pengar som inte fanns och inte finns. Det är materiel som
de ansvariga försvarsgrenscheferna säger sig inte behöva och i varje fall inte
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
vilja betala för. Det handlar således inte om att lägga ut nya beställningar
utan om att finna 1,5 miljard kronor under innevarande budgetår. Om jag
kan få tips om hur man skall klara av det från någon i kammaren vore jag
utomordentligt glad och tacksam.
Det tog den nya regeringen 20 dagar att tillsätta en ny försvarsberedning.
Det är ett svenskt rekord, fru talman, alla kategorier. Jag kan försäkra Sten
Söderberg att det nu går med en rasande fart. Vi skall göra allt vad vi kan
för att det skall bli så snabba besked som möjligt. Men det slutgiltiga beske-
det lämnas inte av mig utan av Sveriges riksdag.
Om det finns några pengar skall vi självfallet använda dem i enlighet med
de nya principerna om kvalitet före kvantitet, vilket är positivt ur svensk för-
svarsindustris synpunkt. Men först skall någon tala om för mig var jag kan
hitta 1,5 miljard i friska pengar under innevarande budgetår.
Anf. 47 STEN SÖDERBERG (nyd):
Fru talman! Jag vill hjälpa försvarsministern litet på traven. Jag vet att han
är mycket snabb, men ibland kommer han några timmar efter med planet.
Vi har en freds- och krigsorganisation i det här landet som vi kan göra en hel
del av. Vi har mycket av ärtsoppa och kängor. Jag tycker att vi skulle skära
ned en tredjedel av brigaderna, en tredjedel av territorialförsvaret och man
skulle även se över en tredjedel av hemvärnet. I stället skulle man satsa på
ny teknologi. Under Kuwaitkrisen såg vi att den här typen av enkelt krigför-
ande inte har någon framtid. Med hjälp av de åtgärder jag räknade upp får
vi fram 3 miljarder.
Anf. 48 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Så enkelt är det inte. Jag är nu anfallen från alla håll med
Sveriges vanligaste vapen, overheadapparaten, som snart är standard-
utrustning i både kommun, försvar och hemvärn för att jag skall göra precis
motsatt det som Sten Söderberg föreslog. Man vill att jag skall öka, öka och
öka på fredsorganisationerna och behålla vartenda förband. Man hotar med
eld och svavel över mitt, regeringens och riksdagens huvuden om detta icke
sker.
Om vi nu skulle följa Sten Söderbergs förslag skulle vi icke tjäna ett enda
öre under innevarande budgetår. Erfarenheten av de förbandsneddrag-
ningar som nu sker på tre orter i landet visar att det tar ett antal år innan det
ger effekt. Människor kan plötsligt inte ställas på bar backe och kaserner kan
inte rivas ner och jämnas med marken. Besparing av förbandsnedläggningar
tar faktiskt ett par år.
Anf. 49 STEN SÖDERBERG (nyd):
Fru talman! Jag hade hjälp av Hans Lindblad i folkpartiet med att räkna
fram dessa siffror i går kväll. Jag har stor tilltro till hans kunnande i saken.
Jag skulle även vilja gå över till en annan frågeställning. Det gäller den
alternativa sysselsättningen för folket i Bofors och Swedish Ordnance. Jag
skulle vilja ha litet mera kött på benen även i den delen.
16
Anf. 50 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Vi har nu tillsatt en försvarsberedning, där samtliga partier i
riksdagen är representerade inkl. Ny Demokrati. Jag kan försäkra att där
finns alla möjligheter att försöka komma med goda argument och påverka.
Jag kan icke, vare sig formellt eller reellt, stå i riksdagens talarstol i dag och
dela ut pengar till någon ort, något förband eller något företag. Jag tycker
att det är ärligt att säga detta här och nu.
Det finns som jag sade ett stort antal människor som tycker att man av
olika skäl icke skall ge ett öre till de företag som Sten Söderberg represente-
rar, av historiska och aktuella skäl. Man anser att vi i stället skall köpa ut-
ifrån. Det är den ena extremuppfattningen. Jag delar den inte, men några
pengar att dela ut på regeringens vägnar finns faktiskt inte.
Anf. 51 STEN SÖDERBERG (nyd):
Fru talman! Jag har tagit del av att försvarsministern har haft anledning
att fundera över att använda AMS-medel för det här ändamålet. Jag vill till
slut skicka med ett litet tips. Kommuner, landsting och statliga organisatio-
ner har byggt mycket ovan jord. Man kan se många vackra fastigheter. Un-
derjord harman inte gjort någonting, liksom i andra länder. Det finns tekno-
logi och möjlighet att renovera det svenska vattenledningssystemet. Det be-
höver renoveras för hundratals miljarder kronor. Jag var nere i Småland en
vecka. Smålänningarna har många goda idéer. Älmhults bruk och Bofors har
teknologi tillsammans så att de kan klara en renovering av det svenska vat-
tenledningssystemet. Där finns en möjlighet att använda AMS-medlen.
Anf. 52 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Sten Söderbergs vänliga och korrekta ord om smålänningar
instämmer jag mycket gärna i. Jag kan försäkra att jag också jagar, med fred-
liga medel, arbetsmarknadsministern just nu för att få de AMS-medel till
försvaret som vore bra och som skulle kunna klara sysselsättningen nu, som
Sten Söderberg så riktigt är ute efter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 53 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Hugo Hegeland har frågat mig om jag är beredd att inför riks-
dagen redovisa de beräkningar som ligger till grund för mitt påstående i ett
tal den 15 oktober att ”de skatter småbarnsmammorna betalar in när de för-
värvsarbetar räcker för att finansiera subventionerna till dagis”.
Låt mig börja med en mycket enkel kalkyl.
Genomsnittsinkomsten för de förvärvsarbetande småbarnsmödrarna är
omkring 120 000 kr. Den totala inbetalningen av direkta och indirekta skat-
ter samt sociala avgifter kan uppskattas till omkring 90 000 kr. Den summan
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svarpå frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
18
överstiger klart den genomsnittliga subventionen av barnomsorgen vid ge-
nomsnittligt antal barn.
I en mer fullständig kalkyl bör naturligtvis fler hänsyn tas. Ofta görs beräk-
ningar av detta slag för att kunna jämföra det ekonomiska utfallet av ett al-
ternativ med förvärvsarbete och barnomsorg med alternativ där mamman
stannar hemma under ett antal småbarnsår.
För att vid en sådan jämförelse få ett rättvisande resultat måste också på
intäktssidan beaktas bl.a. den förvärvsarbetandes bidrag till vinsten och ef-
fekten av förvärvsavbrott på produktivitetsutvecklingen. På kostnadssidan
måste hänsyn tas bl.a. till minskade utbetalningar av bostadsbidrag och
minskade kostnader för öppen förskola och deltidsförskola. Självklart måste
man också väga in de merkostnader för stat och kommuner som förvärvsar-
betet kan komma att medföra, t.ex. i form av ökade kostnader i sjuk- och
föräldraförsäkringen.
Några fullständiga kalkyler av det slag jag här antytt har såvitt jag känner
till inte gjorts. Olika aspekter har dock belysts i skilda studier, t.ex. ”Barn-
omsorg - en dyrgrip?” som givits ut av Kommunförbundet och ”Hur påver-
kar föräldraledigheten lönerna?” av Marianne Sundström (publicerad i Eko-
nomisk debatt nr 3/1991). En alldeles färsk rapport av intresse i samman-
hanget är ”Marginaleffekter och tröskeleffekter - barnfamiljerna och barn-
omsorgen” av ekonomerna Brita Schwartz och Kjell Nyman. Den publiceras
inom kort av ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
Min bedömning är att den bild som den enkla kalkylen ger snarast för-
stärks av att beräkningen görs på ett mer fullständigt sätt.
Jag vill understryka att min slutsats avser genomsnittet och därmed också
den totala situationen. Självfallet finns i populationen en betydande sprid-
ning, såväl vad gäller förvärvsinkomster som kostnader för barnomsorgen.
Anf. 54 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Jag tackar socialministern för försöket att svara på min fråga.
Här betonades flera gånger att det var en mycket enkel kalkyl. Jag vill hävda
att den är alltför enkel för att vara korrekt.
Till att börja med sägs att den totala inbetalningen av direkta och indirekta
skatter samt sociala avgifter kan uppskattas till omkring 90 000 kr. och att
denna summa klart överstiger den genomsnittliga subventionen av barnom-
sorgen vid genomsnittligt antal barn. Nu är vi uppe på högre marginalkostna-
der. Men här förutsätter man att när småbarnsföräldrar förvärvsarbetar på
den öppna marknaden, skall all deras skatt och deras sociala avgifter gå till
barnomsorgen. Men vem skall då betala försvaret, rättsväsendet och skolor?
Det räknar man bort, och det är fullständigt orimligt. Om det statsfinansiellt
skulle löna sig, skulle de tjäna in dessa ytterligare säg 76 000 kr., som är den
genomsnittliga kostnaden för närvarande, utöver vad vi andra betalar i skatt
till olika offentliga ändamål.
De marginella kostnaderna ligger på över 100 000 kr. här i Stockholm. Där
kan man peka på att det absolut inte skulle löna sig, vare sig ur statens eller
kommunens synpunkt. Det var den statsfinansiella sidan.
När det gäller frågan om det är samhällsekonomiskt lönande eller ej kom
socialministern in på att man även måste beakta den förvärvsarbetandes bi-
drag till vinsten och effekten av förvärvsavbrott på produktivitetsutveck-
lingen. Men då skall man också räkna med att bara ungefär två tredjedelar
av platserna på daghemmen är besatta. Den reella kostnaden för varje barn
på daghem ligger faktiskt 50 % över detta genomsnitt på 76 000 kr. Det visar
att det är ytterligt diskutabelt i vilken utsträckning detta skulle vara lönande.
Socialministern säger att den bild som den enkla kalkylen ger snarast för-
stärks av att beräkningen görs på ett mer fullständigt sätt. Jag vill hävda att
det är tvärtom.
Anf. 55 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Trots att Hugo Hegeland är professor i nationalekonomi snor
han nu in sig i en del konstiga invändningar. För det första har jag inte ens
försökt att göra någon samhällsekonomisk bedömning nu. Om jag skulle
göra det skulle den visa ett mycket mer positivt utfall än den offentligfinan-
siella bedömning som jag har gjort och som frågan gäller. Det kommer också
att framgå av den rapport som ESO publicerar senare i veckan.
Jag har heller inte uttalat mig om den marginella kostnaden, dvs. kostna-
den för tillkommande daghemsplatser. Där finns det mycket olika utfall i
hela landet. Bygger man centralt i Stockholm ett nytt hus blir kostnaden
självfallet högre än om man tar i anspråk ett äldre hus någonstans ute på
landet. Det är närmast självklart.
Jag har uttalat mig om det totala utfallet, och då är faktiskt detta med kost-
nader för försvar, rättsväsende och skolor ointressant. Om de här småbarns-
mammorna väljer att stanna hemma, måste vi ändå ha försvar, rättsväsende
och skolor. Jag kan inte inse att kostnaderna för försvaret, rättsväsendet el-
ler skolorna stiger av att mammorna förvärvsarbetar i stället för att stanna
hemma.
Anf. 56 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Vad beträffar den samhällsekonomiska kalkylen är ju social-
ministern i sitt svar inne på att man skall beakta de förvärvsarbetandes bi-
drag till vinsten och effekten av förvärvsavbrott på produktivitetsutveck-
lingen. Det har ingenting med den finansiella sidan att göra, utan det är den
reella ekonomiska sidan. I vilken utsträckning föräldrar som arbetar hemma
bidrar beror alldeles på vad man värderar hemarbetet till. I och med en så låg
värdering av hemarbetet som vi har i Sverige undervärderas den produktiva
insats som hemarbetande småbarnsföräldrar faktiskt gör. Den insatsen
borde verkligen uppvärderas. Jag vill hävda att det här förekommer en jät-
teinsats i det tysta.
Bengt Westerberg har inte talat om de marginella effekterna, säger han.
Det är konstigt. I pressmeddelandet från socialdepartementet gällde diskus-
sionen just att det inte är rimligt att fortsätta utbyggnaden av daghemmen
därför att det skulle innebära en orättvisa mot de mammor som väljer att
stanna hemma. Då är det ju fråga om en marginell kostnad.
Anf. 57 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Låt mig först konstatera att det är alldeles självklart att om en
person blir mer produktiv i arbetslivet och därmed får möjlighet till en bättre
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
20
löneutveckling, kommer det också att påverka skatteinkomsterna. Det-
samma gäller om man bidrar till vinst ute i näringslivet. Eftersom vi har
vinstbeskattning kommer det också att få statsfinansiella effekter. Detta är
inte en samhällsekonomisk kalkyl. Jag skall gärna svara på en fråga som gäl-
ler den samhällsekonomiska kalkylen en annan gång. Men det är inte den
jag har fått en fråga om, och det är inte den jag tar upp i mitt svar.
Jag fick inte svar på min motfråga till Hugo Hegeland om hur den hemar-
betande bidrar till finansieringen av försvar, rättsväsende och skola. Min be-
dömning är att om en kvinna är hemma och ser efter barnen lämnar hon
inget bidrag till detta. Det innebär att om hon förvärvsarbetar och betalar in
skatt, kan man mycket väl se det som att de skattepengarna till väsentlig del,
inte helt, kan användas för att subventionera de barnomsorgskostnader som
följer av hennes förvärvsarbete.
Anf. 58 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Jag vill hävda att en hemarbetande visst bidrar till finansie-
ringen av kostnader för försvar och rättsväsende indirekt. Om den margi-
nella kostnaden - det är ju den som är intressant, eftersom det talas om en
fortsatt utbyggnad av daghem - uppgår till över 100 000 kr., måste hemarbe-
tets värde vara minst lika högt. Därutöver görs en rad andra insatser under
den tid en förälder är hemma och tar hand om sina barn. Eftersom vi kom
in på professorer i nationalekonomi kan jag nämna att Paul Samuelson, som
har fått ekonomipriset till Nobels minne, hävdar att det arbete som utförs i
hemmen är lika mycket värt som bruttonationalprodukten. Egentligen är det
totala produktionsresultatet lika stort som bruttonationalprodukten, om vi
räknar in det arbete och de tjänster som utförs i hemmet. Det visar också att
man underskattar det värdet. Därför kommer man fram till att det är så oer-
hört lönsamt att bygga daghem, även på marginalen.
Anf. 59 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag skall gärna i något sammanhang diskutera hemarbetets
värde och samhällsekonomiska kalkyler med Hugo Hegeland, men nu har
jag försökt att svara på den fråga som Hugo Hegeland skriftligen har ställt
till mig, och den gäller inte detta. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur den
hemarbetande bidrar till finansieringen av försvar, rättsväsende och skolor.
Men den relevanta frågan vi skall ställa oss är: Ökar kostnaderna för försvar,
rättsväsende och skolor därför att en kvinna tar steget från hemarbete till
förvärvsarbete? Då tycker jag att det självklara svaret är nej. Det ökar inte.
Försvaret är lika stort, rättsväsendet och skolverksamheten lika omfattande
i bägge fallen.
Anf. 60 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Det gäller i så fall även pensionärer, alla barn osv. Den jämfö-
relsen haltar faktiskt. Jag vill också hävda att man i svaret från departemen-
tet är inne på tankegångar om en fortsatt utbyggnad. Nu hävdar socialminis-
tern att det är bra som det är. Det är inte fråga om någon subvention för
dem som arbetar utanför hemmet, menar han. Men det är det ju faktiskt. Vi
subventionerar småbarnsföräldrar för att de skall arbeta utanför hemmet
och skaffa inkomster. Men vi subventionerar inte med ett enda öre dem som
är hemma och tar hand om sina egna barn. Ändå står det i den proposition
som socialministern överlämnade i går att det måste finnas barnomsorg utan-
för hemmet av god kvalitet för den som vill ha det och bättre ekonomiska
möjligheter för den som så önskar att stanna hemma när barnen är små. Var-
för skall man ha dessa bättre ekonomiska möjligheter, om det är så bra redan
nu, som socialministern påstår?
Anf. 61 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Nu kom vi in på en helt annan fråga, nämligen om det är önsk-
värt att ge ett ekonomiskt bidrag som underlättar för de föräldrar som vill
stanna hemma. Detta tycker jag vore mycket önskvärt. Det kostar en del
pengar och är därför inte alldeles lätt att genomföra. Men så fort vi har resur-
ser till det, tycker jag att det är viktigt att vi ökar de möjligheterna. Men det
är en helt annan sak än frågan ifall de föräldrar som förvärvsarbetar - eller
de småbarnsmammor, som det i praktiken är frågan om - bidrar eller inte till
finansieringen av den barnomsorg som krävs för att de skall kunna förvärvs-
arbeta. Där är det min bestämda uppfattning att de skatter de betalar in är
tillräckligt omfattande för att subventionera den barnomsorg som de tar i
anspråk. Det är två helt olika problem som vi nu diskuterar.
Anf. 62 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Min lika bestämda uppfattning är att de inte bestrider de to-
tala kostnaderna för det hemarbete som andra utför i och med att småbarns-
föräldrar har barn på daghem. Vi får fortsätta den diskussionen, eftersom vi
har klart annorlunda uppfattningar.
Jag tycker ändå att Bengt Westerberg kunde fälla en tår för den orättvisa
som här föreligger mellan dem som arbetar utan någon ersättning och dem
som arbetar borta och får stora subventioner på marginaler upp till 110 000
kr.
Jag läser just nu boken Trygghetsmakarna av Annica Öhman. I den nämns
att Bengt Westerberg som barn hade lätt för att gråta, framför allt när han
läste Emil i Lönneberga, då Emil somnade i snöstormen bredvid den blod-
förgiftade, döende drängen. Som vuxen borde väl Bengt Westerberg kunna
fälla en tår över den orättvisa behandlingen av hemmavarande föräldrar som
tar hand om sina egna barn. *
Anf. 63 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag tillåter mig att tycka att det är lättare att gråta över Emil
än över det som Hugo Hegeland vill att jag skall gråta över.
Från moderat håll har man ofta framfört en tanke, som det i och för sig
ligger mycket i, nämligen att man skall se på kostnader för barnomsorg som
utgifter för inkomstens förvärvande. Om man valde att lägga hela subventio-
nen på det viset, skulle man mycket tydligt se att det är bara den som har
en förvärvsinkomst och därmed kostnader för barnomsorg som har någon
inkomst att dra av denna kostnad ifrån. Frågan om hur barnomsorg skall
subventioneras och finansieras är ett problem.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Ett annat problem är hur man skall skapa bättre ekonomiska möjligheter
för dem som väljer att stanna hemma under barnens småbarnsår.
Det första problemet är vi på god väg att lösa. Jag hoppas att vi så snart
som möjligt skall få full behovstäckning inom barnomsorgen.
Det andra problemet återstår att lösa, och det kostar också en del pengar
att göra det, men jag hoppas att vi skall få råd att så snart som möjligt komma
till rätta med även detta problem.
Anf. 64 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Jag är inte ledsen över att Bengt Westerberg inte gråter över
vad jag säger. Det finns de som presterat ett betydligt känslosammare reso-
nemang.
Det finns en fråga som hör ihop med detta och som Bengt Westerberg har
uttryckt stor oro för. Om man gör det lättare för småbarnsföräldrar att vara
hemma med någon form av barnomsorgspeng, skulle detta dränera arbets-
marknaden på den vårdpersonal som arbetar på t.ex. de kommunala dag-
hemmen. Detta är också ett fullständigt ohållbart resonemang. Vi har ju en
rörlig arbetsmarknad och vi har arbetslöshet. Därför är det för mig obegrip-
ligt hur detta kan vara den katastrof som det har framställts som i olika utta-
landen av socialministern.
Anf. 65 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Hugo Hegeland vidgar nu denna diskussion, och gärna för
mig.
Det finns i dag många småbarnsmammor ute på arbetsmarknaden som gör
utomordentligt värdefulla insatser, t.ex. inom äldre- och handikappomsor-
gen. Tanken på att dessa småbarnsmammor skulle dra sig tillbaka från ar-
betsmarknaden är för mig mycket oroande. Visserligen har vi tillfälligtvis
arbetslöshet, men långsiktigt kommer det att bli ett stort problem att för-
sörja svensk arbetsmarknad med arbetskraft.
Det stora problemet längre in på 90-talet, inte minst inom äldre- och han-
dikappomsorgen, kommer att bli personalförsörjningen. Om många av
dessa småbarnsmammor drog sig tillbaka, skulle följderna för äldreomsor-
gen bli katastrofala. Därför ligger det i samhällets, de äldres och de handi-
kappades intressen att dessa småbarnsmammor är beredda att göra den in-
sats på arbetsmarknaden som de i dag gör.
Anf. 66 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Jag tror inte alls att det är någon katastrof om förvärvsarbe-
tande småbarnsföräldrar drar sig tillbaka - som Bengt Westerberg uttryckte
saken - för att arbeta i hemmet. I själva verket gör de en större arbetsinsats
i hemmet. Det är ju inte bara fråga om barnomsorg, utan också om mycket
annat. Man kan inte betrakta det som att dessa småbarnsföräldrar drar sig
tillbaka från arbetsmarknaden, utan i själva verket drar de sig tillbaka för att
utföra ännu större arbetsinsatser, som inte ersätts på något sätt, såvida inte
dessa mammor har en generös man. Det kan ju tänkas, för sådana finns ju.
Det kan ju inte heller vara fråga om någon katastrof, eftersom man inte
22
kan subventionera att människor skall arbeta på olika platser i samhället
bara för att arbetsmarknaden annars inte skulle fungera.
Anf. 67 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Detta är närmast en fördelningsfråga. Det är sant att den som
är hemma kan göra mycket annat än att se efter barnen.
Häromdagen såg jag i en tidsstudie att det är också vad man faktiskt gör,
dvs. den som förvärvsarbetar lägger lika mycket direkt tid på barnen som
den som är hemma. En hemarbetande kan alltså göra mycket annat. Men
detta kommer ju inte de gamla och handikappade till del, utan det har famil-
jen själv nytta av. Man skall självfallet ha denna frihet att välja, men det
kommer att bli ett problem för de äldre och handikappade som i dag är bero-
ende av småbarnsmammors arbetsinsatser, ifall dessa mammor skulle dra sig
tillbaka till hemmet och ägna sig mer åt familjen än vad de i dag gör.
Jag bara konstaterar att priset för en sådan utveckling skulle ytterst få be-
talas av många äldre och handikappade. Det ser inte jagsom någon önskvärd
utveckling.
Anf. 68 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Om man så att säga byter arbetsmarknad och går från arbete
utanför hemmet till arbete i hemmet, utför man även mycket annat - det var
Bengt Westerberg helt enig med mig om.
Också hemmavarande småbarnsföräldrar kan ta hand om handikappade
och äldre. De har möjlighet att sköta sina åldriga föräldrar, vilket de inte
har om de arbetar utanför hemmet. Detta blir inte något större problem.
Tvärtom, det blir flera sådana insatser, men dessa insatser värderas inte, utan
de har kommit bort i debatten. Det förefaller precis som att de som gör en
produktiv insats är de som subventioneras för att arbeta utanför hemmet,
medan de som arbetar i hemmet inte får några subventioner, samtidigt som
värdet av deras totala arbetsinsats underskattas.
Anf. 69 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Låt oss konkretisera den här diskussionen.
Under valrörelsen besökte jag Flens sjukhem - jag har skrivit om detta
besök i några artiklar. Vid Flens sjukhem är över en tredjedel av den kvinn-
liga personalen småbarnsmammor - det är nästan bara kvinnor som arbetar
där - som är beroende av barnomsorg. Om det inte fanns någon barnomsorg
eller om något annat gjorde att dessa småbarnsmammor var ointresserade
av att arbeta på Flens sjukhem, vill jag fråga Hugo Hegeland: Hur skall man
kunna ta hand om de gamla och ofta handikappade människorna på Flens
sjukhem om denna tredjedel av personalen plötsligt försvinner därifrån?
(Applåder)
Anf. 70 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Vi har faktiskt en rörlig arbetsmarknad. Det är också fråga
om vilken ersättning man betalar till dem som utför ett arbete. Men här tror
inte Bengt Westerberg på en marknadshushållning, för plötsligt blir det kata-
strof när det blir förändringar i arbetsmarknaden, när ett antal människor
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svarpå frågor
23
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
24
inom ett arbetsområde slutar. I privata företag, t.ex. vid löpande band, är
det för närvarande omställningar på gång. Det är klart att det tar en viss tid
innan man fått fram ny arbetskraft. Jag kan inte se att detta skulle vara något
som helst problem som motiverar en invändning mot att man underlättar för
dem som vill arbeta i hemmet.
För övrigt visar SIFO-undersökningar att två tredjedelar av föräldrar till
småbarn upp till tre år skulle vilja arbeta hemma, om det vore genomförbart
med tanke på de ekonomiska förhållandena. Men eftersom skatterna är så
höga och bostadskostnaderna ännu högre, har de inte råd. Därför tvingas
bägge föräldrarna att arbeta utanför hemmet i stället för att dela upp arbetet.
Anf. 71 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag börjar nu förstå varför Hugo Hegeland ställde denna
fråga. Tanken är alltså att vi skall dra in subventionerna till barnomsorg och
därmed barnomsorgen. Sedan skall vi betala de kvinnor som arbetar på
Flens sjukhem och alla andra sjukhem i Sverige så mycket att de får råd att
själva betala barnomsorg med sina beskattade pengar. Det som blir över är
ungefär lika mycket som i dag. Det är den typen av omfördelning som Hugo
Hegeland tänker sig. Han är inte beredd att säga att vi kan klara Flens sjuk-
hem utan de kvinnor som i dag arbetar där.
Anf. 72 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Nu excellerar Bengt Westerberg med det förenklade resone-
mang som förekommer redan i svaret på min fråga. Det finns ju mekanismer
i en marknadsekonomi som löser dessa problem. Där målar Bengt Wester-
berg en icke okänd potentat på väggen.
Det blir visserligen omställningsproblem. Jag hävdar personligen att man
skall satsa på billigare former av barnomsorg, t.ex. familjedaghem. Då har
man redan byggnaden, så man behöver inte bygga en massa nya daghem i
fina parker.
Jag ser fram emot denna undersökning. Socialministern säger också i sva-
ret att ”min bedömning är att den bild som den enkla kalkylen” - en enligt
min uppfattning alldeles för enkel kalkyl - ”ger snarast förstärks av att be-
räkningen görs på ett mer fullständigt sätt”. Jag får väl avvakta till detta full-
ständiga sätt presenteras. Då kan vi på nytt ta upp en diskussion.
Anf. 73 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det är väl dags att avrunda denna diskussion. Jag vill bara
konstatera att vi uppenbarligen har mycket olika värderingar i det här fallet.
Min uppfattning är att även de småbarnsmammor som finns på svensk ar-
betsmarknad gör utomordentligt värdefulla insatser. Dessutom räcker den
skatt som de betalar in till för att subventionera den barnomsorg som de tar
i anspråk. Barnomsorgen frigör mer arbetskraft än den som binds inom
barnomsorgen för att se till dessa småbarnsmammors barn. På denna punkt
har Hugo Hegeland och jag uppenbarligen helt olika uppfattningar.
Anf. 74 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Jag bestrider inte att förvärvsarbetande småbarnsföräldrar
gör utomordentliga insatser på arbetsmarknaden. Därvidlag är vi av precis
samma uppfattning. Men jag är övertygad om att de skulle göra ännu mer
utomordentliga insatser om de fick arbeta i sitt eget hem, vilket två tredjede-
lar skulle vilja göra om det gick att klara ekonomiskt.
Där ligger skillnaden. Då får man väl hitta på former som gör det billigare.
Barnomsorgskostnaderna i vårt land är dubbelt så höga som de i t.ex. Norge,
och andra länder kommer inte i närheten av våra höga kostnader. Detta är
därför enligt min uppfattning en viktig synpunkt på hur vi skall få resurserna
att räcka till nu när de verkligen börjar bli knappa.
Värderingen av de olika arbetsinsatserna skiljer sig på det sättet att jag vill
höj a värdet av de arbetsinsatser som förekommer i hemmet i j ämförelse med
motsvarande arbetsinsatser som utförs utanför hemmet. Det kan jag hålla
med om.
Anf. 75 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Min uppfattning är att det för gamla och handikappade är oer-
hört viktigt att dessa småbarnsmammor finns ute på arbetsmarknaden och
inte i hemmen. I hemmen kommer de handikappade och de gamla aldrig att
få hjälp om inte Hugo Hegelands recept är att vi skall ta en tredjedel av de
gamla på Flens sjukhem och fördela dem på de småbarnsmammor som i
Hugo Hegelands samhälle kommer att stanna hemma. Det samhället vill
emellertid inte jag tillbaka till. Så var det förr i tiden, och det tycker jag inte
var bra.
Anf. 76 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Nu ställer Bengt Westerberg alternativet att arbeta utanför
hemmet mot alternativet att arbeta i hemmet, och han säger att om man väl-
jer det senare alternativet kan ingen ta hand om handikappade och gamla.
Men de som arbetar i hemmet gör ju redan detta, eftersom samhället inte i
tillräckligt stor utsträckning tar hand om handikappade och åldringar. Det
är i stället tack vare de hemarbetandes insatser och äldres insatser som vi
klarar det problemet. På det området är vi ju underförsörjda.
Detta är ytterligare ett exempel på hur man underskattar de insatser som
görs av småbarnsföräldrar som är hemma och som sköter även andra handi-
kappade, kanske grannar, eller äldre människor, framför allt äldre föräldrar.
Dessutom finns det givetvis andra, friska äldre människor som tar hand om
detta. Detta är alltså insatser som man inte tror finns.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 77 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig vilka regeringens argument
är för att låta barnfamiljerna bära en så stor del av samhällets åtstramningar
genom att dra in den beslutade barnbidragshöjningen och minska ersätt-
ningen i föräldraförsäkringen.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
26
Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att lämna förslag till
riksdagen om höjda barnbidrag från årsskiftet 1991-1992.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Regeringen har tidigare i dag presenterat en proposition om den ekono-
miska politikens inriktning. Mot bakgrund av problemen i svensk ekonomi,
med bl.a. utebliven tillväxt under åren 1990-1992, en snabbt växande ar-
betslöshet och ökande budgetunderskott, är det självfallet regeringens strä-
van att föra en sådan ekonomisk politik att det åter kan bli tillväxt i ekono-
min så att välfärd och sysselsättning kan tryggas. Resultaten av denna politik
kan emellertid inte nås snabbt.
För att lindra effekterna på arbetsmarknaden av den tidigare regeringens
misslyckanden föreslås omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bl.a.
för handikappade, liksom tidigareläggning av investeringar. Det är därför
nödvändigt att i största möjliga utsträckning undvika andra ökningar av sta-
tens utgifter. Det är mot den bakgrunden regeringen har föreslagit bl.a. att
den planerade barnbidragshöjningen skall skjutas upp ett år.
Däremot är det inte aktuellt med någon minskning av ersättningen i för-
äldraförsäkringen. Utformningen av föräldraförsäkringen kan visserligen i
ett senare skede komma att ses över, men då som ett led i den större omlägg-
ning av familjepolitiken som har aviserats i regeringsförklaringen.
Anf. 78 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.
Under de senaste veckorna har det bl.a. i massmedia spekulerats om vilka
åtstramningar, indragningar och besparingar som regeringen kan komma att
presentera i syfte att få Sverige på rätt köl igen. En fråga har gällt en even-
tuell indragning av riksdagsbeslutet om att i januari 1992 höja barnbidraget
med 85 kr. i månaden, och en annan har gällt en minskning av föräldraför-
säkringen med 80 %.
Eftersom detta har varit utkastade frågor och påståenden som oftast inte
har fått några svar är jag tacksam för att socialministern i dag har givit be-
sked. Jag tror också att beskedet när det gäller föräldraförsäkringen glädjer
många.
Många upplever nämligen den ekonomiska situationen generellt sett som
instabil och oroande just nu, och den oron kanske framför allt barnfamil-
jerna känner och på olika sätt också ger uttryck för. Diskussionen i massme-
dia om den uteblivna höjningen av barnbidraget och sänkningen av föräldra-
försäkringen har inte precis gjort situationen lugnare för dem, eftersom t.ex.
beslutet om höjningen av barnbidraget skulle kompensera den ökade boen-
dekostnaden, och höjningen av barnbidraget har ju blivit uppskjuten en
gång tidigare. Jag hoppas att det inte är en orsak eller ett argument för att
inte nu höja barnbidraget. Det är ju inte säkert att det går lättare att höja
barnbidraget senare. Detta visar den nu uppkomna situationen.
Boendekostnaderna för barnfamiljerna, som har utretts noga i många
sammanhang, tycks inte heller minska genom den aviserade minskningen av
ränteavdragen, utan i stället öka. Den utlovade sänkningen av matmomsen
med 5 %, som bl.a. skulle hjälpa upp barnfamiljernas ekonomi, håller enligt
massmedia redan på att ätas upp. De stora grossisterna har aviserat prisök-
ningar på mellan 2 och 2,5 %, och sänkningen av matmomsen är således
ingen garanti för att barnfamiljernas ekonomi förbättras.
Även om ekonomin är hårt ansträngd är det viktigt att barnfamiljerna inte
får en känsla av att det är de som står i frontlinjen för de ekonomiska ned-
skärningarna.
Anf. 79 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga, ett svar som jag
naturligtvis inte är nöjd med.
I den proposition om den ekonomiska politiken som regeringen har läm-
nat i dag utlovar man en valfrihetsrevolution inom välfärden. Jag vet inte om
man menar att detta förslag är ett led i denna revolution, men jag vet alldeles
bestämt, att detta för de många barnfamiljer som faktiskt har en ansträngd
ekonomi och som får en alltmer ansträngd ekonomi när vi får högre arbets-
löshet och en ekonomisk kris betyder en minskad valfrihet.
Före valet mötte oss folkpartiet liberalernas budskap om att befria Sverige
på många affischer och plakat, men jag kan inte påminna mig att jag någon-
stans såg det konkretiserat i att det var barnbidragshöjningen vi skulle be-
frias från.
Den ekonomiska kris vi nu förvisso befinner oss i var inte okänd före valet.
Jag tycker att den nuvarande regeringen försöker låtsas som om de ekono-
miska problemen nu kommer ramlande ner från himlen, men vi har i den här
församlingen länge diskuterat dem och försökt hitta åtgärder mot dem. Jag
menar att man före valet kunde ha redovisat att detta var en av de åtgärder
man tänkte vidta.
När regeringen så tydligt talar om för andra grupper att man avser att för-
bättra deras ekonomi, måste det tyda på att man tycker att just barnfamil-
jerna har tillräckligt god ekonomi för att betala det här höga priset. Man
kunde t.ex. vänta med att avskaffa omsättningsskatten på aktier, man kunde
vänta med att befria arbetande kapital från skatt, och man kunde ytterligare
framåt i tiden skjuta avskaffandet av förmögenhetsbeskattningen. Men man
valde just den här åtgärden, och det visar vilka grupper den nya regeringen
solidariserar sig med och vilka man inte solidariserar sig med.
Anf. 80 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det där är ett missförstånd om de ekonomiska sambanden.
När vi har en svag ekonomisk utveckling och rekord i konkurser, när en tred-
jedel av börsföretagen går med förlust och vi har mycket stora problem i nä-
ringslivet, vilket i sin tur tar sig uttryck i en växande arbetslöshet, då kan inte
en regering sitta med armarna i kors och tro att barnbidragshöjningar och
liknande åtgärder löser de problemen, utan vi måste till varje pris försöka
skapa ett bättre näringsklimat. Det gör vi bl.a. genom att sänka förmögen-
hetsskatten på arbetande kapital i småföretag och genom en rad åtgärder
som presenteras i propositioner under den här veckan.
Detta, tillsammans med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, gör emellertid
att vi inte har råd med en del saker som vi i och för sig hade velat genomföra
nu vid årsskiftet. Det hade funnits alternativa besparingar om vi hade haft
längre tid. Men vi har haft ganska kort tid på oss att utforma den här ekono-
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar pä frågor
27
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
28
miska politiken, och det har därför blivit nödvändigt att skjuta på de utgifts-
ökningar som skulle ha inträffat men som det har varit möjligt att skjuta ett
år framåt i tiden. Barnbidragshöjningen är ett sådant exempel.
Vi hade naturligtvis - om vi hade haft längre tid på oss -1.ex. kunnat göra
förändringar i sjukförsäkringen, vilket hade slagit på ett annat sätt för många
fler människor än vad barnbidragshöjningen gör. Men det tar tid att utforma
de förslagen, och därför kan de inte genomföras förrän 1993.1 det korta per-
spektivet har vi fått ta till de åtgärder som har funnits tillgängliga.
Vi hoppas att de åtgärder vi nu genomför dels skall lindra effekterna på
arbetsmarknaden - det utgår vi från -, dels skall se till att vi får bättre fart på
svensk ekonomi så att vi på det sättet kan trygga välfärd och sysselsättning.
Anf. 81 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Det är mycket viktigt att de signaler regeringen nu sänder ut
till barnfamiljerna går i positiv riktning. Jag tror nämligen, som jag sade
förut, att det är väldigt många som känner sig osäkra inför den situation som
har uppstått och som uppstår. Dessa människor vet och vi vet att det i dag är
kris i Sverige, och de är säkert - liksom vi alla - beredda att göra vad de kan
för att rätta till den situationen.
Men jag tror att det är viktigt att de signaler regeringen sänder ut inte bara
riktas mot barnfamiljerna, så att de får känna att de skall gå i frontlinjen för
nedskärningarna. Det vore nämligen ett olyckligt budskap.
Anf. 82 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Riksdagen hade ju beslutat om denna höjning av barnbidra-
get. Det är alltså en höjning som människor har haft anledning att förvänta
sig att den skulle infrias. Det är därför det är så allvarligt att det nu kommer
ett nytt förslag om att beslutet skall rivas upp. Det handlar i statsbudgeten -
om jag har förstått dagens proposition riktigt - om ungefär 2 miljarder kro-
nor i en totalbudget som ju i alla fall ligger en avsevärd bit över 450 miljarder.
Jag vägrar att acceptera att det inte finns någon möjlighet att hitta sätt att
på andra områden spara in dessa 2 miljarder kronor. Om det är så att det
bara är regeringens oförmåga att hitta alternativ som har givit upphov till det
här resultatet, skall jag gärna stå till förfogande för att hjälpa till att hitta
andra besparingar på 2 miljarder kronor, som gör att barnfamiljerna kan få
den höjning av barnbidraget som riksdagen faktiskt har beslutat att de skulle
få.
Jag vill åter en gång säga att detta enligt min uppfattning visar på en oer-
hörd nonchalans och på en brist på förståelse för barnfamiljernas situation
som jag tycker är oacceptabel.
Anf. 83 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Uppskjutningen av barnbidragshöjningen är inte den enda åt-
gärd regeringen föreslår, utan vi föreslår också en rad andra åtgärder. Vi har
kammat igenom budgeten så gott vi har kunnat och tittat på vad man kan
göra med mycket kort varsel. Det är trist om Annika Åhnberg har uppslag
som vi inte har tagit fasta på, men vi har inte hittills av vänsterpartiets age-
rande i riksdagen kunnat få särskilt många idéer om vad man skall spara på.
Det enda förslag Annika Åhnberg från talarstolen nämnde tidigare var att
man skulle skjuta upp de skattesänkningar som vi bedömer som nödvändiga
för att få i gång svenskt näringsliv.
Det är ju dess värre så att varje besparing, varje nedskärning och varje
uppskov man beslutar om innebär att man går emot ett tidigare beslut. Om
vi inte hade beslutat om det, hade det heller inte kallats besparing eller upp-
skov. När vi t.ex. föreslåren höjning av egenavgifterna i arbetslöshetsförsäk-
ringen eller andra besparingar, som också ligger i paketet, innebär också det
att vi går emot tidigare beslut i riksdagen. Det är det enda sättet som finns
att skapa utrymme för nödvändiga skattesänkningar i syfte att förbättra nä-
ringsklimatet i Sverige.
Anf. 84 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Tror socialministern att det finns någon garanti för att barnbi-
draget kan höjas om ett år, eller när har man tänkt sig genomföra höjningen?
Anf. 85 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det förvånar mig absolut inte att socialministern inte har fun-
nit några alternativ i vänsterpartiets motioner. Det skulle förvåna mig
mycket mer om den nuvarande regeringen över huvud taget hade studerat
de motionerna i något seriöst syfte att hitta förslag. Men förslagen finns ändå
där.
Det är ingen idé att förlänga den här debatten. Min fråga skrevs innan
detta var ett faktiskt förslag, medan det ännu var något som bara diskutera-
des. I dag är det ett förslag som ligger på riksdagens bord. Jag kan bara än
en gång upprepa att jag känner en mycket stor besvikelse över att regeringen
väljer att göra åtstramningar i budgeten på det här sättet, genom att ta ifrån
barnfamiljerna den höjning som riksdagen faktiskt hade beslutat om att ge-
nomföra.
Jag tror att många nu förstår att den rivstart för Sverige som den nuva-
rande regeringen har utlovat verkligen kommer att riva i skinnet på många i
det här landet.
Anf. 86 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag noterar att Annika Åhnberg inte är förvånad över att jag
inte har hittat några konkreta förslag i vänsterpartiets motioner. Det är inte
jag heller. På den punkten är vi överens.
Vår avsikt är naturligtvis att barnbidragshöjningen skall genomföras 1993.
I det perspektivet kan vi få fram andra besparingar, besparingar som vi
egentligen hellre hade velat genomföra nu. Men tiden har inte medgivit att
vi lägger fram dessa förslag för riksdagen nu och att vi därmed nu kunde få
igenom dem här i riksdagen. Det är därför vi har genomfört detta. Det är
självklart att det - inte minst för mig som socialminister - är smärtsamt att
genomföra detta uppskov. Jag har också varit med i en tidigare uppgörelse i
riksdagen där vi har beslutat om denna barnbidragshöjning.
Det är alltså inget enkelt politiskt steg att ta, men jag har sett det som
nödvändigt att gå med på detta i ett läge när vi måste genomföra omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser, inte minst för handikappade, och när vi
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
måste få fart på svenskt näringsliv för att långsiktigt klara sysselsättning och
välfärd.
Anf. 87 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Socialministern har all anledning att tycka att just det här be-
slutet är särskilt smärtsamt, eftersom den här barnbidragshöjningen var av-
sedd att mildra de negativa effekterna av den skatteomläggning som folkpar-
tiet genomförde tillsammans med socialdemokraterna. Det finns alltså verk-
ligen anledning just för socialministern och hans parti att tycka att detta är
ett mycket smärtsamt beslut.
Jag vill bara upprepa vad jag sade tidigare: Den ekonomiska krisen är ing-
enting som har inträffat efter valet. Vi hade redan före valet kunnat få klart
för oss att detta var en av de åtgärder som partierna ingående i den nya rege-
ringen skulle komma att vidta i sina höga ambitioner att öka människors fri-
het i det här landet. Jag tror att många hade uppskattat att få det beskedet
före valet.
Anf. 88 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag tror att få partier och få politiker mer än folkpartiet libera-
lerna och jag själv inför valet talade om hur kärvt det var i svensk ekonomi
och att det skulle komma att krävas en hel del kärva beslut för att vi skall få
ordning på ekonomin.
Sanningen är den att man inte bara negativt kan kritisera de förslag som
läggs fram, utan man måste också ha alternativ att komma med. Annika
Åhnberg har inga alternativ att komma med om hur vi skall få fart på svenskt
näringsliv. Det är det som skiljer oss. Den som inte som politiker är beredd
att fatta också en del kärva beslut, en del politiskt svåra beslut, kan inte re-
gera landet. Det är därför jag har den roll jag har och Annika Åhnberg har
den hon har.
Anf. 89 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tror att det för litet väl långt att använda den här fråge-
stunden till att gå igenom de förslag som vänsterpartiet kommer att lägga
fram med anledning av den proposition som regeringen i dag har lämnat till
riksdagen. Men jag kan förklara för socialministern att vi kommer att lämna
sådana förslag. Jag skall gärna själv se till att socialministern får del av denna
motion. Han kommer då att finna att den också innehåller förslag som avser
att förbättra möjligheterna för och se till att vi får en utveckling av det
svenska näringslivet.
Anf. 90 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Då kan jag bara konstatera att jag ser fram emot de förslag
som vänsterpartiet kommer att presentera, som innebär besparingar i utgif-
ter men inte att man upphäver tidigare beslut i riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
30
Anf. 91 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta så att allmän ordning och rättstrygghet för medborgarna kan upprätt-
hållas på ett tillfredsställande sätt i anledning av det europeiska mästerska-
pet i fotboll, sommaren 1992.
Det är riktigt att fotbolls-EM kommer att bli resurskrävande för polisen.
Den polisiära insatsen kommer säkert att få återverkningar på annan polis-
verksamhet. Det är en uppgift för polismyndigheterna att själva avgöra hur
den allmänna ordningen och säkerheten skall upprätthållas.
Jag vet att polisen har gjort mycket noggranna överväganden när det gäl-
ler bl.a. personalbehovet inför nästa sommar. Rikspolisstyrelsen har i sam-
råd med de berörda polismyndigheterna bedömt att det från polisiär syn-
punkt skall gå att genomföra fotbolls-EM. Det kommer att medföra en tem-
porär neddragning av annan polisverksamhet, men den allmänna ordningen
och rättstryggheten skall inte äventyras. Genom omprioriteringar kommer
personal att frigöras för de mest akuta polisuppgifterna under denna period.
Det är därför min bestämda uppfattning att polisen kommer att klara med-
borgarnas berättigade krav på att allmän ordning och rättstrygghet upprätt-
hålls på ett tillfredsställande sätt även på andra håll än runt fotbollsarenorna
sommaren 1992.
Anf. 92 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag vill bölja med att tacka för svaret, men jag är inte lika
övertygad som justitieministern om att polisen verkligen kommer att klara
de väldigt berättigade och allvarliga kraven på att upprätthålla allmän ord-
ning och rättstrygghet under den långa tid det gäller, dels under fotbolls-EM,
dels före och efter. Visserligen har det förekommit samråd mellan rikspolis-
styrelsen och andra berörda polismyndigheter, så som det står i svaret, men
jag känner en mycket större oro för att detta inte lyckas.
Vi ser med glädje på vad fotbolls-EM betyder för alla dem som sett fram
emot det och när det gäller allt vad det kan ge landet i fråga om turister som
kommer hit och i fråga om att det kan ge upphov till en bra syn på Sverige
om vi kan sköta det hela. 30 miljoner människor kommer att se tävlingarna
på TV, har jag fått höra, och det kan verkligen öka intresset för vårt land.
Men jag kan också se framför mig kravaller, förstörelse, rån och stölder
och annat som det kommer att bli svårt att ta hand om. Jag har därför velat
lyfta fram två idéer och förslag som jag tidigare har ventilerat med några
andra.
Det ena gäller hur vi kan hjälpa till att se till så att poliserna inte tar ut sin
berättigade semester i samband med tävlingarna. Som det ser ut nu skall de
ta ut sin semester i juli och augusti, och det kommer att innebära att 50 % av
poliserna faktiskt inte kommer att tjänstgöra under de månaderna. Detta ser
jag som en stor fara. Jag känner att regeringen skulle kunna göra någonting
här. Jag skulle vilja ha en kommentar till detta.
Den andra frågan är om vi kan använda oss av beredskapspoliser på något
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
32
sätt. Jag har fått idéer om detta framförda till mig. Vi skulle kanske kunna
använda oss av dem om vi gjorde vissa lagförändringar.
Anf. 93 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! När det gäller frågan om semesteruttag känner jag till att det
för närvarande pågår diskussioner mellan parterna om den saken. Det sker
alltså från arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det innebär, som Ingbritt Ir-
hammar säkert förstår, att jag inte bör föregripa resultatet av det arbetet
med något uttalande.
När det gäller den andra frågan, om inkallande av beredskapspoliser, ford-
rar lagstiftningen att detta skall vara kopplat till försvarsberedskapen. Det
är alltså inte möjligt att med nuvarande regler använda beredskapspoliser i
det här sammanhanget, inte ens som en tillfällig förstärkning. För detta ford-
ras det en lagändring.
Frågan har också andra aspekter. Beredskapspolisen är i dag inte utbildad
för att lösa polisuppgifter i fredstid.
Jag kan dessutom nämna för Ingbritt Irhammar att jag själv har tittat på
litet olika alternativ, inte bara beredskapspolis utan även andra möjligheter,
men funnit att vi har lagliga hinder att använda något annat än vår ordinarie
polis.
Anf. 94 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag är väl medveten om att vi enligt dagens lagtext inte kan
använda oss av beredskapspolis. Man tänjde tydligen på de regler som finns
i dag när det uppstod behov av att använda beredskapspolisen under Gulf-
krisen. Då lyckades man finna vägar för detta. Jag förstår att det skulle behö-
vas en lagändring. Om vi skulle kunna ha någon nytta av beredskapspolisen
skulle en sådan lagändring behöva ske snabbt för att de utbildningsinsatser
som krävs skall kunna sättas in. Jag skulle vilja att vi inte släpper tanken på
detta helt och hållet. Är justitieministern beredd att titta vidare på den här
möjligheten att snabbt införa lagändringar? Även om vi inte hinner med den
nu till fotbolls-EM kommer det kanske andra idrottsarrangemang eller
andra sammanhang där vi kanske skulle behöva detta. Jag tycker att frågan
är värd att titta vidare på.
När det gäller den andra frågan om att arbetsgivarsidan och arbetstagarsi-
dan sitter och tittar på semesteruttag, förstår jag att man inte kan gå in nu
och säga någonting. Detta kommer att kräva medel. Frågan är om vi är be-
redda att ställa medel till förfogande som en morot för att locka dessa poliser
att inte då ta ut sin semester.
Anf. 95 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Om jag svarar på den senare frågan går jag därmed in i själva
förhandlingen. Jag är alltså inte beredd att kommentera den frågan.
När det gäller den första frågan om att finna andra vägar, menar jag att
man skall ta lärdom av varje ny händelse. Vi har nu hamnat i denna för oss
nya situation genom fotbolls-EM. Det ger oss anledning att fundera över en
mängd olika frågor, bl.a. hur man praktiskt skall hantera den här typen av
situationer. Min förhoppning är att vi skall lära oss någonting annat, nämli-
gen att finna vägar för att slippa vidta de specifika åtgärder som vi nu får
göra inför sommaren. Jag kan därför svara ja på frågan om jag är beredd att
fundera över olika sätt att lösa den här typen av problem. Men det är inte
möjligt att göra det inför juni 1992.
Anf. 96 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Det är ändå positivt att justitieministern är vaken för att gå
nya vägar i framtiden. Det finns en viss förståelse för om vi inte hinner det
till denna sommar. Vi får se hur vi kan förstärka på andra sätt. Jag vet att
man tittar på bl.a. bättre gränsskydd, att eventuellt torrlägga städer runt om
där matcherna skall spelas och åtgärder för att minska läktarvåldet över hu-
vud taget. Det finns även olika förslag från BRÅ som man kan titta på. Jag
är nöjd med svaret så här långt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 97 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig om regeringen kommer att
pröva möjligheterna att skydda hotade kvinnor genom att punktbevaka de
våldsverkande männen. Sigrid Bolkéus har frågat mig om regeringen kom-
mer att låta kvinnan själv avgöra om hon vill ha livvakt eller om mannen
skall bevakas.
Frågorna ligger nära varandra. Jag avser därför att svara på dem i ett sam-
manhang.
I regeringsförklaringen har vi sagt att en försöksverksamhet med livvakt
för hotade kvinnor förbereds. De kvinnor som utsätts för hot om våld och
andra övergrepp är i stort behov av samhällets skydd. Jag vet att polisen på
olika sätt försöker lösa behovet av åtgärder i varje enskilt fall. Det sker ge-
nom samverkan mellan den utsatta kvinnan och polisen. I vissa fall behövs
en typ av åtgärder, i andra fall en annan typ.
Därför måste även möjligheten att erbjuda hotade kvinnor livvakt ställas
till förfogande. Det är kvinnan själv som bestämmer om hon vill utnyttja
ett liwaktsskydd. Hon avgör med andra ord själv om tryggheten med ett
liwaktsskydd väger tyngre än de nackdelar skyddet för med sig.
En annan metod för att skydda hotade kvinnor kan vara den som Lennart
Daléus och Sigrid Bolkéus tar upp, alltså att särskilt övervaka dem som ho-
tar. Det skulle utan tvivel vara det mest tilltalande sättet att skydda de utsatta
kvinnorna på. Jag ser det dock som mycket svårt att bereda de aktuella kvin-
norna ett fullgott skydd enbart genom insatser mot männen. Bl.a. föreställer
jag mig att det skulle vara resurskrävande utan att för den skull kunna ge ett
helt säkert skydd.
Formen för hur skyddet för de allra värst utsatta kvinnorna skall förstärkas
övervägs för närvarande med prioritet i regeringskansliet. Det kan därvid
bli fråga om författningsändring i den mån gällande rätt inte medger att ett
tillfredsställande skydd ordnas.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Anf. 98 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret som uppenbarligen och
självklart återspeglar kravet på att kvinnor skall skyddas när de är utsatta
eller hotade. Men jag tycker inte att den valfrihet som justitieministern talar
om är en reell valfrihet om det bara gäller att välja om man skall ha liwakts-
skydd eller inte. Då har kvinnan inte fått möjlighet att bedöma om det finns
andra åtgärder som är minst lika effektiva eller kanske bättre. De åtgärder
som jag pekar på är just detta att punktbevaka mannen, att inskränka man-
nens integritet och inte kvinnans integritet. Det har hon fått nog av så att
säga. Jag tror att alla som har varit utsatta för att ha livvakt kan vittna om
att det är en integritetsinskränkning.
Jag läste en intervju med justitieministerns företrädare, Anna-Greta Lei-
jon, i senaste numret av tidningen Vi. Hon kommenterar där detta med att
ha livvakt. Konsekvensen av detta var att hon blev räddare och mer osäker.
Det var inte särskilt attraktivt, milt uttryckt.
Det är uppenbart att punktbevakning av män, av våldsverkare och brotts-
lingar eller presumtiva brottslingar är effektivt. Vi har många exempel på
polisdistrikt där man har tillämpat den här metoden i andra sammanhang
med mycket gott resultat. Jag talade med polismästaren i ett sådant distrikt
för en liten stund sedan och fick bekräftat att man där uppfattar det som
resurssnålt även i den meningen att det just är effektivt att göra på det sättet.
Man förhindrar att brott begås.
Jag tackar som sagt för svaret, men jag tycker att det är litet oklart huru-
vida justitieministern är beredd att också pröva den här möjligheten att
punktbevaka våldsverkande män, gärna som en kombination.
Anf. 99 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar också justitieministern för svaret. Jag förstår inte
varför skyddet för kvinnan blir sämre om våldsmannen bevakas och varför
det skulle bli så mycket mer resurskrävande. Jag anser att det finns flera för-
delar med att bevaka just mannen. En bevakning dygnet runt, året runt, är
en begränsning i friheten. Det är våldsmannen och inte brottsoffret som bör
känna av det. Om mannen bevakas blir det också tryggare för dem som han
kan tänkas skada för att komma åt kvinnan. Jag tänker då på barn, släk-
tingar, vänner och en eventuell ny kärlek i kvinnas liv. Om kvinnan har barn
i skolåldern, dvs. den ålder då det är särskilt känsligt att skilja sig från mäng-
den, slipper de förklara för kamraterna varför mamma åtföljs av olika män.
Oavsett vem som bevakas finns det människor som kommer att ha syn-
punkter på hur mycket bevakningen kostar skattebetalarna. Det är den som
hotar och trakasserar som är orsak till kostnaderna och som bör få möta de
åsikterna. Om mannen bevakas får han inte heller tillfälle att begå andra
brott. Dessutom är det inte uteslutet att vakterna kan få mannen att inse vad
han egentligen håller på med.
Är det tänkt att en livvakt till förföljda kvinnor skall vara lika heltäckande
som när offentliga personer får livvakt? Det kan också vara intressant att
veta hur många vakter som behövs för att bevaka en person.
34
Anf. 100 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! För att ta den sista frågan först. Det bör rimligen inte vara
någon skillnad mellan offentlig person och icke offentlig person om behovet
av livvakt finns. Om man bedömer att behovet av skydd finns, skall det vara
samma behandling. Antalet kan vi räkna ut rätt bra med utgångspunkt från
dygnets timmar och arbetstidslagstiftningen. Vi har tre arbetspass på ett
dygn. I många fall krävs det två personer som arbetar parallellt för att få ett
fullgott skydd. Det innebär i de extrema fallen sex personer per dygn. Det
är alltså mycket kostsamt.
Den andra frågan och den stora frågan gäller just valet mellan offer och
gärningsman. Jag instämmer helt i Lennart Daléus och Sigrid Bolkéus upp-
fattning att det är offret som skall skyddas, och om det är någon som skall
känna av inskränkningar är det gärningsmannen. Problemet är att vi har en
lagstiftning som i viss utsträckning begränsar våra möjligheter att göra in-
grepp när det gäller gärningsmannen. Detta ligger bakom att jag i mitt svar
pekar på att om det behövs en författningsändring för att tillfredsställande
skydd skall kunna ordnas, är vi beredda att vidta en sådan ändring.
Anf. 101 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Med all respekt, men jag undrar om justitieministern har rätt
i detta att det behövs en författningsändring. Redan i dag punktbevakas i
någon mening brottsbenägna personer i flera polisdistrikt i det här landet.
Man inskränker inte formellt deras frihet, men man håller dem under upp-
sikt, ser om bilen är hemma och en mängd sådana saker. Detta pågår redan
i dag. Är detta fullgod punktbevakning? Nej, men man vet också att det är
svårt att garantera varje ögonblick hos den som skall skyddas med liwakts-
skydd. En brottsbenägen person har ofta ambitionen att tränga igenom det
här skyddet och utnyttja det tillfälle som ges. Han känner däremot själv
mycket stor osäkerhet huruvida han alltid är bevakad eller inte. Denna osä-
kerhet kan naturligtvis utnyttjas till förmån för den som vi i det här fallet vill
skydda.
Anf. 102 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Lennart Daléus uttryckte så bra det jag hade funderingarom.
Jag kan tänka mig att det finns vakter att tillgå i stora städer. Men hur blir
det om den som skall bevakas bor i en by i glesbygden och man behöver sex
personer? Det får väl försöksverksamheten ge svar på.
Anf. 103 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är ingen skillnad om det är offret eller gärningsmannen
som bevakas. Det blir samma antal personer.
Anf. 104 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Men det behövs kunniga personer. Man kan ju inte ta vem
som helst. Jag kan tänka mig att det blir svårigheter att rekrytera så många
personer i närheten.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
36
Anf. 105 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag har bara den enkla frågan om justitieministern är beredd
att ta med en prövning att utnyttja punktbevakningen som en del av skyddet
av dessa utsatta kvinnor. Vi kommer alltså egentligen tillbaka till ursprungs-
frågan: Är regeringen beredd att pröva också den möjligheten?
Anf. 106 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är självfallet en del i de prövningar vi måste göra. Liv-
vaktsskyddet för kvinnor är en delfråga i ett stort paket som gäller brottsof-
fer över huvud taget.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 107 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Elisabeth Persson har frågat mig om jag härför avsikt att med-
verka till att svenska kvinnor som utsätts för övergrepp utomlands får rätts-
hjälp och erforderligt stöd från Sveriges ambassader.
Svaret är ja!
De frågor frågeställaren tar upp berör inte bara mitt departement, utan
också utrikesdepartementet, som under sitt ansvarsområde handhar frågor
om bistånd till svenska medborgare som råkat illa ut utomlands. Det är
knappast rättvisande att påstå att brottsoffren inte får någon hjälp av de
svenska ambassaderna. Även om ambassaderna i dagsläget inte kan ge bi-
stånd i form av t.ex. advokathjälp kan ambassaderna erbjuda konsulär ser-
vice av annat slag. Det kan exempelvis vara fråga om att hjälpa till med kon-
takter med myndigheter och försäkringsbolag, ibland kan det också vara ak-
tuellt att ge ekonomiskt bistånd för hemresa till Sverige.
När det gäller rättshjälp vill jag först säga att allmän rättshjälp enligt rätts-
hjälpslagen kan beviljas i rättsliga angelägenheter som handläggs utomlands
om det föreligger särskilda skäl. Praxis har dock varit - och är - mycket re-
striktiv. Därtill kommer att de förmåner i utlandsärenden som betalas av
rättshjälpen, enligt praxis och uttalanden i förarbetena till rättshjälpslagen,
är begränsade. I utlandsärenden medges exempelvis inte ersättning för in-
ställelsekostnader. Men man skall dock komma ihåg att varje land har sitt
regelsystem på området och att många andra länder, precis som vi, har regler
som medger ersättning för kostnader som åsamkas målsäganden. Som
Elisabeth Persson nog känner till har frågor om rättsligt bistånd till brottsof-
fer utomlands uppmärksammats flera gånger tidigare i riksdagen. Det är nu
dags att göra något åt de brister som har uppmärksammats.
Arbetet med detta pågår för fullt inom mitt departement. För närvarande
görs i samarbete med utrikesdepartementet en inventering vid UDs samtliga
utlandsmyndigheter. Vi hoppas genom den enkät som vi skickat ut få svar på
bl.a. i vilken omfattning offer för våldsbrott efterfrågar rättsligt och annat
bistånd vid ambassader och konsulat, vilket slags hjälp som efterfrågas, i vil-
ken utsträckning sådan hjälp kan ges och resp, lands regelsystem på områ-
det. En sammanställning av enkätsvaren blir klar inom kort. På grundval av
denna, och annat tidigare införskaffat material, skall vi gå vidare med vårt
arbete och återkomma till riksdagen med förslag.
Det är förvisso riktigt, som Elisabeth Persson säger, att brottsoffrens situa-
tion alltmer har uppmärksammats. Även om flera förbättringar har genom-
förts under senare år, är hittills vidtagna åtgärder inte tillräckliga enligt min
mening. Därför skall jag med kraft verka för att ytterligare förbättra brotts-
offrens situation, både här hemma och utomlands.
Anf. 108 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Det gladde mig att se
att justitieministern med all kraft kommer att verka för att brottsoffrens si-
tuation förbättras. Jag tycker också att det indirekt framgår att justitieminis-
tern har uppmärksammat att även om ambassaderna kan ge hjälp så har det
inte alltid varit så överallt. Även om justitieministern inte säger detta uttalat
antyds det, tycker jag. Jag hoppas att de direktiv som framöver kommer att
gå till de olika ambassaderna bl.a. kommer att innehålla detta med skyldig-
het så att inte olika regler och praxis som uppenbarligen förekommer i olika
länder slår så illa och så olika. Åtskilliga kvinnor har utsatts för sexuellt våld
och dess värre inte fått den hjälp som de verkligen hade behövt. Detta har
uppmärksammats framför allt i massmedia på sistone.
Jag tror också att det är viktigt att ambassaderna eller konsulaten får infor-
mation om de eventuella brott som har begåtts. Jag hoppas att man kan göra
sådana överenskommelser med resp, länders polismyndigheter att det före-
ligger rapportskyldighet.
När det gäller frågan om rättshjälp vill jag återigen poängtera att det är
mycket glädjande att justitieministern kommer att verka för att möjlighe-
terna att få rättshjälp utomlands blir bättre. Det är angeläget framför allt i
EG-perspektivet när människors rörlighet i Europa verkligen skall främjas.
Jag tycker att det är viktigt att även möjligheterna att få rättshjälp följer med
där.
Anf. 109 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! För att inga missförstånd skall uppstå vill jag påpeka att jag
inte har uttalat mig om våra ambassaders agerande. Det är viktigt att göra
klart att våra ambassader har begränsade möjligheter att medverka när en
svensk har råkat ut för brott utomlands. Vi har anledning att titta på dessa
begränsningar och göra förändringar. Möjligheten till rättshjälp blir då en
tung del.
Anf. 110 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Är det inte så, justitieministern, att det ibland inte bara är
möjligheterna som är begränsade utan att även begränsade kunskaper om
det sexuella våldets konsekvenser för kvinnorna har gjort att man underlåtit
att ge tillräcklig hjälp? Jag är medveten om att denna fråga kanske mer hör
hemma under utrikesdepartementet, men jag knyter stora förhoppningar till
justitieministerns möjligheter att påverka utrikesdepartementet i arbetet på
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
38
att genomföra förbättringar. Det är därför jag nu tagit upp denna fråga med
justitieministern.
Anf. 111 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Vi på justitiedepartementet har ansvar för att rättshjälpsla-
garna blir de riktiga. Sedan kommer det säkerligen inte att vara något pro-
blem för oss att föra över denna information till UD för vidarebefordran.
Anf. 112 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Det låter bra.
I informationen till och utbildningen av ambassadpersonalen är det viktigt
att man ger kunskaper om vilka konsekvenser det sexuella våldet kan få för
kvinnorna och vilket övergrepp det här egentligen handlar om. De svenska
ambassaderna bör få mer upplysning härom än de hittills har fått, så att de
utsatta kvinnorna i framtiden får bättre möjligheter att erhålla den hjälp de
behöver.
I fråga om rättshjälpen, som mer direkt är justitieministerns område, vill
jag upprepa att jag ser fram emot förbättringar på detta område. Justitiemi-
nisterns svar är mycket glädjande, kanske framför allt därför att moderata
samlingspartiet haft ett ganska ljumt intresse för frågan om rättshjälp till
kvinnliga brottsoffer. Jag är alltså mycket glad för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 113 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig om jag är beredd att
vidta åtgärder för att effekter av landets jordbrukspolitik ej skall innebära
avveckling av fungerande verksamhet på kriminalvårdsanstalterna. Frågan
är föranledd av de planer som finns inom kriminalvårdsverket i fråga om
jordbruksdriften på kriminalvårdsanstalten Skenäs.
Skenäs är en öppen riksanstalt. Arbetsdriften på anstalten är bl.a. inriktad
på mjölkproduktion och spannmålsodling. Enligt vad jag har inhämtat be-
slutade kriminalvårdsstyrelsens direktion i våras att några jordbruksinveste-
ringar inte skall göras vid anstalten och att alternativ sysselsättning måste
planeras där liksom vid ytterligare några jordbruksanstalter. Inom styrelsen
har därefter utarbetats ett förslag till handlingsprogram för de åtta anstalter
som disponerar jordbruksmark och ekonomibyggnader för växtodling och
husdjursskötsel. Handlingsprogrammet grundar sig på riksdagens livsme-
delspolitiska beslut den 9 juni 1990, antalet intagna som är sysselsatta i jord-
bruket, personaltätheten, lantbruksnämndernas utredningar, behov av
byggnadsinvesteringar m.m.
Beträffande Skenäs föreslås i handlingsprogrammet att jordbruket skall
avvecklas i början av år 1993. Ett avgörande skäl till förslaget om avveckling
är att fortsatt drift förutsätter omfattande investeringar bl.a. för att djur-
skyddslagens och naturvårdslagens krav skall kunna uppfyllas.
Kriminalvårdsstyrelsen har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget.
För egen del anser jag att det ligger i sakens natur att arbetsdriften inom
kriminalvården fortlöpande måste anpassas till de förhållanden som råder
ute i samhället. I det ligger självfallet också att verksamheten vid jordbruks-
anstalterna måste anpassas till förändringar i jordbrukspolitiken.
Anf. 114 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret.
Min fråga har en principiell innebörd, nämligen om kriminalvårdens fun-
gerande verksamheter skall avvecklas beroende på övergripande beslut som
berör andra samhällssektorer. Jag tycker att jag har fått ett visst svar på den
frågan av justitieministern.
I det här fallet gäller det en verksamhet som i det hela är synnerligen mar-
ginell. Vi har knappast längre någon överskottsproduktion av mjölk. Där-
emot är denna verksamhet meningsfull för den enskilde intagne, och den kan
medverka till en god rehabilitering. Om kriminalvårdens insatser lyckas in-
nebär det minskade brottstal, minskade samhällskostnader och minskat per-
sonligt lidande. Det är då litet svårt att förstå varför en bra verksamhet skall
avvecklas, när skälet för avvecklingen har fallit.
Jag anser det inte vara lika självklart som justitieministern dess värre gör
att väl fungerande verksamhet vid ett fåtal anstalter skall avvecklas på grund
av ett livsmedelspolitiskt beslut, som berör själva näringen.
Att bedriva jord- och skogsbruk är, i synnerhet om man har djurhållning,
en bra form av kriminalvård. Det handlar om praktiskt arbete med jordnära
saker. Jag skulle ändå önska att justitieministern kunde slå fast att kriminal-
vården vid genomförandet av sin verksamhet inte skall behöva se det som
sitt ansvar att minska överskottsproduktionen av livsmedel - i detta fall dess-
utom ett överskott som knappast längre existerar.
Anf. 115 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag vill redovisa ett skäl till att denna avveckling även ur be-
handlingssynpunkt kan vara rimlig. Den verksamhet som bedrivs inom kri-
minalvården bör rimligen ha en viss koppling till den dömdes liv efter frigiv-
ningen. Arbetserfarenheten inom kriminalvården bör kunna utgöra grund
för ett arbete efter frigivningen. I det fall som vi nu diskuterar gäller det lant-
bruksarbete, och det finns i dag knappast så stora möjligheter att få anställ-
ning inom lantbruket efter frigivningen. Detta är ett skäl för denna föränd-
ring.
Jag vill också peka på att det på Skenäs krävs investeringar på 8 å 10
milj.kr. för att man skall uppfylla de krav som lagen ställer.
Dessutom är det så att det här aktuella jordbruket enligt lantbruksnämn-
den i Östergötland normalt borde klaras av tre man. Nu är det 20 å 22 perso-
ner, inkl, de anställda, som sköter den här verksamheten. Det är alltså inte
fråga om någon särskilt verklighetsanpassad verksamhet.
Anf. 116 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Justitieministern sade att det skall vara en viss koppling till
den dömdes liv efter frigivningen. Det är litet häpnadsväckande att vi på det
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
40
här sättet får klarlagt att vi tydligen är på väg att avveckla svenskt jordbruk
och att det inte skulle finnas sysselsättning inom den näringen i framtiden.
Det är väl att gå litet långt i det här sammanhanget.
Det handlar också om att den intagne i det här arbetet faktiskt får en
känsla av att ta ansvar. Det handlar också mycket om de sociala kontakterna
med arbetskamraterna. Men det gäller också kontakten med djuren, och det
är omvittnat att detta är en mycket bra rehabiliteringsåtgärd.
I frågan om investeringarna finns det förslag om hur man skall kunna lösa
detta på ett mindre kostsamt sätt. Vill man ha denna verksamhet kvar, finns
det möjligheter att klara finansieringen.
Problemet är att man, som justitieministern varit inne på, tar hänsyn till
det livsmedelspolitiska beslutet. Jag ser det inte som rimligt, med tanke på
att det handlar om så få anstalter, att denna verksamhet skall påverkas av
det övergripande livsmedelspolitiska beslutet.
Anf. 117 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det är totalt åtta anstalter som diskuteras. Beslut har ännu
inte fattats beträffande alla anstalter, men allt tyder på att man på flertalet
anstalter kommer att fortsätta med jordbruksverksamheten. Det är inte hel-
ler så att man på Skenäs kommer att sluta med all form av verksamhet, utan
det kommer att arbetas fram förslag till alternativ sysselsättning. Bl.a. disku-
teras möjligheten att utöka handelsträdgården. Man diskuterar även möjlig-
heten att utöka skogsarbetet. Man har även andra idéer, t.ex. utbildning
inom komvux liksom andra former av utbildning, osv.
Anf. 118 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Vid flertalet av dessa anstalter kommer verksamheten tydli-
gen att fortsätta, och det är ju positivt.
I Skenäs tror jag att en grundbult i verksamheten är just djurhållningen.
Man kan visserligen utöka handelsträdgården och även annan verksamhet,
men den bärande idén här är faktiskt djurhållningsarbetet.
Om det bara gäller investeringarna tycker jag att det finns alla skäl att titta
på förslagen till alternativ finansiering av investeringarna på Skenäs. Jag tror
emellertid att grundproblemet är det livsmedelspolitiska beslutet, och jag
hade hoppats att justitieministern skulle kunna undanröja misstanken om att
detta är skälet för att avveckla verksamheten.
Anf. 119 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det finns flera skäl, och det jordbrukspolitiska beslutet är ett.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 120 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Maud Ekendahl har i sin fråga redovisat att det förekommer
att arbetslösa avstår från att anta anvisade arbeten eftersom lönen understi-
ger ersättningen från arbetslöshetskassan. Mot bakgrund härav frågar hon
om vilka åtgärder jag tänker vidta för att det skall bli mer attraktivt att ta ett
produktivt arbete framför att vara arbetslös.
Det kan säkerligen inte uteslutas att det finns arbetslösa som nekar att ta
ett anvisat arbete för att i stället leva på ersättningen från arbetslöshetskas-
san. Detta är också möjligt med de nuvarande reglerna för vad som skall
betraktas som lämpligt arbete. Om lönen i det erbjudna arbetet är lägre än
90 % av sökandens arbetslöshetsersättning kan han eller hon nämligen tacka
nej till arbetet utan att bli avstängd från ersättningen.
Det är naturligtvis inte bra när människor väljer arbetslöshet framför ar-
bete. Det skall föreligga starka skäl för att arbetslöshetsunderstöd skall utgå
under den självvalda arbetslösheten.
Det lönar sig alltid att arbeta framför att vara arbetslös. Vinsten kanske
inte alltid kan mätas i pengar, utan kan ta sig andra uttryck, såsom minskad
isolering och risk för utslagning och ökade möjligheter till vidareutveckling
och fastare förankring på arbetsmarknaden.
Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår ett arbete som har till målsätt-
ning att arbete skall befrämjas framför passivt mottagande av arbetslöshets-
ersättning. Även utredningen angående en obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring kommer i sitt arbete att ta hänsyn till denna målsättning.
Det kan finnas anledning att se över de befintliga arbetsmarknadspolitiska
stödformerna och utforma dem så att det kommer till klarare uttryck att ar-
bete alltid kommer i första hand. Jag kommer att noggrant följa utveck-
lingen på det här området. Skulle det därvid visa sig att åtgärder behöver
vidtas för att stärka de faktorer som befrämjar arbete framför passivt motta-
gande av arbetslöshetsersättning, så är jag beredd att återkomma med så-
dana förslag.
Anf. 121 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för sva-
ret på min fråga. Jag måste säga att det är ett mycket fint svar som jag har
fått, och det har glatt mig att läsa det. Jag vill bara göra några korta kommen-
tarer.
Arbetsmarknadsministern säger i svaret att man kan tacka nej till en an-
ställning om lönen understiger 90 % av arbetslöshetsersättningen. Enligt ar-
betsförmedlingen i Ängelholm, som jag var i kontakt med i förra veckan,
kan en arbetssökande tacka nej till ett arbete om arbetslöshetsersättningen
är 10% större än den lön som det erbjudna arbetet skulle ge.
Det är naturligtvis inte riktigt att man skall få ersättning vid självvald ar-
betslöshet. Det kan ju inte vara meningen att unga människor skall kunna
gå hemma och att det skall vara mer lönsamt att gå hemma än att ha ett pro-
duktivt arbete.
Vidare säger arbetsmarknadsministern att det inte bara är vinsten i pengar
vi skall räkna, utan vi skall även ta hänsyn till bl.a. den isolering som arbets-
löshet medför. Genom arbetslösheten får människor både psykiska och fy-
siska skador.
Jag gläder mig åt detta svar. Det är roligt att arbetsmarknadsministern
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
42
kommer att följa utvecklingen på detta område. Jag har inga följdfrågor att
ställa, utan är alltså mycket nöjd med svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 122 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Elisabeth Persson har frågat justitieministern om hon har för
avsikt att ta initiativ för att ett riksdagsbeslut från maj 1990 rörande ideella
skadestånd till våldtäktsoffer skall genomföras. Arbetet i regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Som justitieministern framhöll i det förra svaret till Elisabeth Persson
kommer regeringen med kraft att verka för att brottsoffrens ställning för-
stärks. En mycket viktig grupp brottsoffer i det sammanhanget är kvinnor
som har utsatts för våldtäkt eller andra våldsbrott.
Bland de frågor som därvid kommer i blickpunkten finns frågan om ersätt-
ning för ideell skada. I rättspraxis har det redan skett en påtaglig höjning
av skadestånden vid bl.a. våldtäkt. Jag kan nämna att den ersättning som
brottsskadenämnden betalar till våldtäktsoffer för närvarande ligger runt
50 000 kr., vilket är en fördubbling jämfört med den ersättning som betala-
des för ett par år sedan.
Som Elisabeth Persson känner till arbetar också en utredning (dir.
1988:76) för närvarande med att se över reglerna om ersättning för ideell
skada. Med anledning av det tillkännagivande från riksdagen som Elisabeth
Persson åsyftar i sin fråga (rskr. 1989/90:853) fick utredningen tilläggsdirek-
tiv. Enligt dessa direktiv skall utredningen överväga en förändring av ersätt-
ningsnivån vid skadestånd till våldtäktsoffer och andra offer för våldsbrott
som ger utrymme inte bara för en kompensation för lidandet utan också för
hjälp att komma ur den livssituation som offret hamnat i på grund av brottet.
Jag förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Jag kan försäkra
Elisabeth Persson att jag anser det mycket angeläget att våldstäktsoffer och
andra offer för våldsbrott får en fullgod ersättning för den kränkning som de
utsatts för.
Anf. 123 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det här låter ju också väl-
digt bra. Men är det egentligen det? Såvitt jag har mig bekant är dessa 50 000
kr. i skadestånd till våldtäktsoffer ett maximibelopp. Dess värre ligger
många skadestånd inte alls på den nivån. I och för sig är det bra att man
genom rättspraxis visat att det är möjligt att utdöma högre skadestånd. Tidi-
gare har detta varit ganska svårt.
Jag kan inte inse att man skall behöva vänta på den här utredningen för
att, när så är befogat, utdöma ännu högre skadestånd till kvinnor som har
blivit utsatta för våldtäkt.
Jag hoppas att vi är överens om uppfattningen att det är en mycket speciell
situation som den kvinna som blivit utsatt för sexuellt våld har hamnat i. Det
kan ta år av psykiatrisk rehabilitering att komma ur en sådan situation. Vi
vet att psykoterapi och liknande behandling kostar oerhört mycket pengar.
Det är samhällets uppgift att se till att dessa kvinnor har möjlighet att få del
av sådan behandling.
Anf. 124 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag delar naturligtvis Elisabeth Perssons åsikt att dessa kvin-
nor har en mycket speciell och svår situation. Det är också därför som utred-
ningen har fått sådana här tilläggsdirektiv. Brottsskadenämnden bestämmer
själv sin praxis, och vi har inte möjlighet att gå in och ändra i den. Vi får
avvakta utredningens resultat i detta avseende, och jag förutsätter, som jag
sade tidigare, att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.
Anf. 125 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Det är ett och halvt år sedan som tilläggsdirektiven gavs, och
då hade utredningen arbetat en tid. Man kan kanske utgå från att utred-
ningen då hade hunnit göra en del av sitt uppdrag. Jag är tacksam för den
signal som statsrådet ger om att arbetet skall bedrivas skyndsamt, och jag
hoppas att vi kan se ett resultat med det snaraste. Det är ytterst bekläm-
mande att så många kvinnor nu står utan möjlighet till rehabilitering efter
att de har blivit utsatta för misshandel eller våldtäkter.
Det är ett annat problem att så många övergrepp på kvinnor aldrig leder
till åtal eller till fällande dom, utan att många kvinnor verkar välja att låta
bli att fullfölja sin talan. Om det är så att en av orsakerna är att de inte anser
att det lönar sig är det rätt illa.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 126 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Annika Åhnberg har mot bakgrund av ett uttalande i rege-
ringsförklaringen frågat vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för att
uppnå en mer ansvarsfull hantering av avancerad bioteknik på olika områ-
den. Arbetsfördelningen i regeringen är sådan att frågan skall besvaras av
mig.
Den snabba utvecklingen på området gör det angeläget att nära följa de
nya tekniska möjligheter som forskningen ger.
Som Annika Åhnberg har nämnt i sin fråga, arbetar för närvarande en
parlamentarisk beredning, genteknikberedningen, med de grannlaga frågor
som är förknippade med användningen av genteknik. Annika Åhnberg är
själv ledamot av genteknikberedningen. Beredningen skall ha slutfört sitt ar-
bete redan inom ett år.
Jag räknar med att resultatet av beredningens arbete kommer att utgöra
en god grund för regeringens ställningstaganden i dessa frågor. Uttalandena
i regeringsförklaringen rörande biotekniken är avsedda att klargöra att rege-
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
44
ringen på grundval av beredningens arbete avser att ta ställning i de aktuella
frågorna. Även om jag alltså i första hand vill avvakta resultatet av bered-
ningens arbete, vill jag inte utesluta att den snabba utvecklingen inom områ-
det kan påkalla att regeringen i ett eller flera avseenden får anledning att
ingripa redan innan genteknikberedningen har avslutat sitt arbete.
Anf. 127 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga, som dock reser
fler frågor än det besvarar.
Om jag skall vara helt ärlig, fanns det från min synpunkt inte så många
ljuspunkter i regeringsförklaringen, men en ljuspunkt var dock att rege-
ringen aviserade ett stort intresse för den avancerade biotekniken. Jag tol-
kade markeringen i regeringsförklaringen så att man ville göra någonting ut-
över det arbete som redan pågick i den beredning som den föregående rege-
ringen hade tillsatt.
När jag nu av statsrådet får svaret att avsikten var att markera att rege-
ringen tänkte ta ställning på grundval av beredningens arbete blir jag litet
konfunderad. Jag tror inte att den typen av frågor behöver läggas fast i en
regeringsförklaring. Avsikten med en beredning som har tillsatts är väl att
dess arbete skall vara underlag för kommande beslut. Jag hade väntat mig
ett svar med litet mera substans, och jag skall försöka precisera mina frågor.
Den beredning som jag deltar i har avsagt sig arbete med frågor om gen-
teknik på människor. Nu är genteknik på människor ett område som uttryck-
ligen nämns i regeringsförklaringen, och jag måste därför ställa frågan: Av-
ser regeringen att komma med tilläggsdirektiv på den punkten?
Denna del av regeringsförklaringen finns under miljöavsnittet, och jag
undrar om jag skall tolka det så att regeringen avser att fästa större vikt vid
just den avancerade biotekniken, när den berör t.ex. växtförädling och hus-
djursavel.
Till sist undrar jag om en av de frågor som kan tänkas leda till att rege-
ringen fattar beslut innan beredningen är klar är patenträtten, som jag också
ursprungligen tog upp i min fråga och som vi vet att det nu fattas beslut om
i Europa, vilket får konsekvenser för oss.
Anf. 128 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Det var många frågor på en gång; jag skall försöka besvara
dem något så när i ordning.
Regeringen avser inte att ge utredningen tilläggsdirektiv.
Beträffande den passus i regeringsdeklarationen som Annika Åhnberg
nämnde kan jag säga att riksdagen ju vid föregående riksmöte i stor enighet
antog två lagar om användning av genteknik på människan. Det var en lag
om användning av viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar och en
lag om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från
människa. På det sättet har dessa viktiga användningsområden för bioteknik
på människa fått en tillfredsställande reglering. Men det kan i och för sig
finnas anledning att gå vidare med bestämmelser på det här fältet. I så måtto
kan man säga att regeringsförklaringen lyfte fram det området och visade på
regeringens intresse för det och på att regeringen noga skall följa detta.
Det kan särskilt finnas behov av att reglera frågor med anknytning till fos-
terdiagnostik och genetisk sekretess mot arbetsgivare och försäkringsbolag.
Vidare innebär ju kunskaperna om sambanden mellan genetiska faktorer
och sjukdomar att man ställs inför svåra överväganden av etisk natur. De
kan påkalla regeringsförslag om ytterligare bestämmelser rörande använd-
ning av bioteknik på människor.
Det som Annika Åhnberg åsyftar när det gäller patenträtten förmodar j ag
är europeiska patentverkets beslut att bevilja patent för onkomusen. Det är
så färskt att jag bara sett tidningsuppgifter om att man har fattat beslut om
det.
Anf. 129 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag måste tyvärr säga att jag inte tycker att statsrådets ytterli-
gare svar är så mycket mer klargörande. Om det är så att vi har en beredning
vars majoritet har sagt att man inte har för avsikt att ta upp genteknik på
människa och regeringen i sin regeringsförklaring framhåller att den tänker
göra någonting ytterligare för en ansvarsfull hantering när det gäller gentek-
nik på människa, är det någonting som inte stämmer. Den rimliga slutsatsen
av det måste vara att man tänker ge den arbetande beredningen tilläggsdi-
rektiv. De åtgärder som statsrådet nu nämner beslutades ju i samband med
att riksdagen i våras fattade de nämnda besluten. Det gavs alltså ytterligare
direktiv att man skulle se över relationen till arbetsgivaren och ett garante-
rande av sekretessen. Det är alltså inte heller några nyheter i samman-
hanget.
När det gäller patenträtten är det mycket riktigt EPOs beslut att godkänna
patent på den s.k. onkomusen som jag avser, dvs. den mus som man använ-
der för cancerforskning. Det är en åtgärd som kräver inte bara att vi har en
beredning i Sverige utan också att vi förhåller oss aktivt till de processerna i
Europa, att vi inte bara underordnar oss.
Anf. 130 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Vi får väl se vad som händer beträffande patentet. Först blir
det en invändningstid om nio månader. Under den tiden kan vem som helst
framställa en invändning mot beslutet. Sedan kan det överklagas till besvärs-
avdelningen, och den kan antingen inskränka eller avslå patentet. Det kan
alltså dröja innan den här frågan är slutligt avgjord. Det är klart att vi nog-
grant skall följa detta, men mer än så kan jag i dag inte säga.
Anf. 131 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tycker naturligtvis att det är bra att regeringen har för av-
sikt att följa detta noggrant, men jag hade nog hoppats på ett mer aktivt in-
gripande. Det är min uppfattning att det regelverk som har byggts upp kring
patenträtten lämpar sig bäst för tekniska uppfinningar. Det är från början
inte avsett att kunna användas när det gäller den typ av biologisk materia
som vi nu diskuterar. Det rimliga vore egentligen att man utvecklade ett nytt
regelverk som utgår ifrån att det här är en process och en produkt av helt
annan karaktär. Om man skall kunna komma dithän krävs ett omfattande
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
46
internationellt arbete. Det krävs ett aktivt arbete, t.ex. från regeringar som
klart har uttalat att de vill verka för en mer ansvarsfull hantering på området.
Anf. 132 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag tackar för synpunkterna och skall naturligtvis överväga
detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 17.00 på förslag av talmannen att ajournera fråge-
stunden till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 133 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen omedelbart
avser vidta åtgärder för att klargöra vad EG-anpassningen innebär i förhål-
lande till omställningen av det svenska jordbruket.
Som framgår av regeringsförklaringen är en av de stora uppgifterna för
regeringen att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom för-
handlingar om medlemskap i EG. Regeringen har också deklarerat att om-
ställningen av jordbruket skall fullföljas. Syftet är att Sverige vid inträdet i
EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring. Vidare skall en
avstämning av omställningsbesluten ske efter det att EG har lagt fast princi-
perna för sin kommande jordbrukspolitik. Arbetet med denna avstämning
skall förberedas av en särskild kommission.
Frågan om en anpassning till EGs gemensamma politik tillhör de mest
centrala frågorna för regeringen just nu. Självfallet är det viktigt att så snart
som möjligt klargöra vad en EG-anpassning innebär för omställningen av
det svenska jordbruket. Det är också därför regeringen avser att skyndsamt
tillsätta en särskild kommission med uppgift att närmare analysera denna
fråga. Tillsättningen av en sådan kommission förbereds för närvarande. I det
sammanhanget kommer också kommissionens status, sammansättning och
organisation att prövas.
Till saken hör också att arbetet med att analysera konsekvenserna för
svenskt jordbruk av en EG-anslutning redan har inletts. Våren 1991 gjorde
statens jordbruksnämnd en första studie av konsekvenserna som sedan bil-
dade basen i den grönbok som den tidigare regeringen offentliggjorde i juni.
Analysarbetet har sedan dess bedrivits mer eller mindre kontinuerligt, och i
statens jordbruksverks uppgifter ingår att följa utvecklingen av EGs jord-
brukspolitik och analysera konsekvenserna av ett medlemskap.
Till sist bör även påpekas att EG är på väg att reformera sin jordbrukspoli-
tik. EG-kommissionen har lagt fram relativt långtgående förslag till föränd-
ringar av den gemensamma jordbrukspolitiken, förslag som har rönt stor
uppmärksamhet. Det är dock ännu för tidigt att bedöma hur EGs slutliga
ställningstagande kommer att bli. Av samma skäl är det också svårt att be-
döma vad ett medlemskap får för konsekvenser för det svenska jordbruket.
Det hindrar emellertid inte att analysarbetet drivs så långt det är möjligt,
vilket också är regeringens avsikt.
Anf. 134 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag hälsar naturligtvis med
stor tillfredsställelse att det nu skall tillsättas en kommission som skall följa
det svenska jordbrukets avreglering och omställning samt hur detta förhåller
sig till EG-anpassningen. Vänsterpartiet och även centern lade fram ett så-
dant förslag redan i samband med att riksdagen fattade sitt stora livsmedels-
politiska beslut våren 1990. Vi fick då inte majoritet för vårt förslag. Därför
är det mycket bra att man avser att tillsätta denna kommission.
Orsaken till att jag ställer min fråga är att det, när riksdagen fattade detta
stora genomgripande beslut med så oerhörda konsekvenser för det svenska
jordbruket, inte var känt att en ansökan om svenskt EG-medlemskap var
nära förestående. Så här i efterhand inser man ju att riksdagens arbete på
detta område förmodligen skulle ha sett annorlunda ut om vi hade haft det
här perspektivet klart för oss.
För många av Sveriges jordbrukare innebär EG-anpassningen stora pro-
blem, även på mycket kort sikt. Hur skall man bruka sin jord nästkommande
år?
Det är därför oerhört viktigt att tillsätta denna kommission som skall se
över vad denna process innebär på litet längre sikt. Särskilt viktigt är det för
mig och många jordbrukare att få veta: Kommer det någon typ av klargö-
rande som underlättar de beslut som man på varje jordbruksföretag nu
måste fatta när det gäller omställning av areal nästa år och året därefter?
Anf. 135 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg vet lika väl som jag att när frågan om tillsät-
tandet av en kommission diskuterades i samband med beslutet var vi med-
vetna om att det kunde bli förändringar - ändrade förhållanden eller icke
förutsebara effekter av det fattade beslutet. Därför är det nödvändigt att
man noga följer denna process. En sådan förändring är ju att vi nu har ansökt
om medlemskap i EG.
Det brådskar med att få fram synpunkter. Samtidigt måste man i det på-
gående beredningsarbetet inom regeringen ta tillräcklig tid på sig för att allt
skall fungera på bästa sätt.
Jag tror också att det är viktigt att jordbrukarna så långt möjligt får klarhet
i hur situationen det närmaste året ser ut och i vad som eventuellt kan bli
effekten av ett medlemskap.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
En fråga som ofta reses, och som väl nästan ingick i Annika Åhnbergs
fråga, är hur den omställda arealen betraktas i ett EG-sammanhang. Det är
i dag inte möjligt att ge ett klart svar på den frågan. Min personliga uppfatt-
ning är att åker är åker så länge den inte är skog. Det kan man se när man
tittar på den.
Anf. 136 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Ja, det kan man se, åtminstone efter ett kort tag. I det fallet
delar jag jordbruksministerns uppfattning.
Det svenska beslutet innebär att vissa jordbrukare erbjuds omställningser-
sättningar under själva omställningsperioden. Vad som sedan händer efter
omställningsperioden skall vi från samhällets sida inte lägga oss i. Då är det
upp till jordbrukaren att bruka marken, t.ex. att odla spannmål igen.
Många ställer frågan: Hur kommer man från EG att se på den omställda
arealen? Kommer man att acceptera den som definitivt omställd areal, som
inte längre ingår i vår jordbruksareal? Eller är det möjligt att gå in i EG med
denna areal som spannmålsareal?
Det finns naturligtvis många frågor kring detta. Jag anser att det var
mycket bra att denna omställning genomfördes. Den var helt nödvändig,
även om jag vet att den har varit och är smärtsam för många som är mitt
uppe i den. Men det känns ju bittert att konstatera att när vi nu har utsatt
våra jordbrukare för denna hårdhänta hantering, måste vi kanske vända till-
baka in i ett annat regleringssystem, som i många avseenden inte står det
svenska, gamla systemet efter. Det är en oerhört viktig fråga hur vi skall
kunna klara anpassningen, samtidigt som de positiva effekterna av omställ-
ningen bevaras.
Jag vill bara än en gång understryka angelägenheten av att kommissionen
kommer i gång med sitt arbete och att de omedelbart akuta frågorna klargörs
med det snaraste.
Anf. 137 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Vi vet i dag inte hur den nya, gemensamma jordbrukspoliti-
ken inom EG kommer att se ut. Som jag tidigare nämnde finns det dock ett
förslag. Det är mycket som tyder på att detta förslag kommer att ligga i linje
med den linje som vi i Sverige tidigare har följt. Detta bör rimligen ge oss en
viss fördel inför ett medlemskap.
Samtidigt förväntas sättet att hantera överskottet att bli annorlunda. Här
måste man göra noggranna bedömningar i Sverige inför de kommande för-
handlingarna med EG.
Överläggningen var härmed avslutad.
48
Anf. 138 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Elving Andersson har frågat om jag är beredd att ta initiativ
till att fiskeriverkets undersökningsfartyg Argos kan användas effektivare
och att vi därigenom får en bättre havsövervakning.
Det finns flera myndigheter och forskningsorgan som har behov av att
samla in data om tillståndet i våra havsområden. Fartygsresurserna är splitt-
rade. Ett första steg till samordning var den överföring som redovisades för
riksdagen i våras och som innebär att fiskeriverket övertar naturvårdsverkets
fartyg. Denna överföring samt en förändring av bemanningsreglerna för far-
tyget leder till besparingar som motiverade att anslaget till fiskeriverket
minskades.
Generaldirektören Ulf Larsson utreder på regeringens uppdrag hur en yt-
terligare samordning av fartygsresurserna skall göras. Vidare har flera myn-
digheter, bl.a. fiskeriverket, i sina anslagsframställningar för nästa budgetår
begärt ökade anslag för havsundersökningar.
Den fråga som Elving Andersson tar upp är alltså under beredning i rege-
ringskansliet. Syftet med beredningsarbetet är att göra de nödvändiga havs-
undersökningarna mera effektiva.
Anf. 139 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min fråga, även
om det i sak inte innehöll så många konkreta upplysningar.
Fiskeristyrelsens undersökningsfartyg Argos verksamhet är ju väldigt vik-
tig från olika synpunkter. Man sysslar dels med provtrålning för att under-
söka de olika fiskbeståndens storlek och livskraft - vilket i sin tur utgör un-
derlag för kvotförhandlingar i fråga om fiskets område -, dels gör man en
kontinuerlig miljöövervakning när det gäller situationen i havet. Detta är
naturligtvis oerhört viktiga undersökningar, och det är en angelägen forsk-
ning som bedrivs.
Argos har tidigare kunnat vara i drift i ungefär 40 veckor per år. Med de
besparingskrav som nu ställts kan fartyget i stället vara i gång i ungefär 23
veckor per år. Det är alltså fråga om en dramatisk minskning av verksamhe-
ten.
Jag har i och för sig den största förståelse för att alla olika statliga instan-
ser, verk och myndigheter på olika sätt måste spara in på utgifterna, men jag
har en känsla av att det i det här fallet inte rör sig om så väldigt stora pengar.
Med tanke på den oerhört viktiga verksamhet man bedriver är jag rädd för
att det gamla ordspråket om att snålheten kan bedra visheten riskerar att
besannas.
Jag vill med anledning av det svar som jag har fått ställa två följdfrågor till
jordbruksministern. Fiskeriverket har i sin anslagsframställan begärt ökade
anslag för havsundersökningar. Jag inser att jordbruksministern inte kan
föregripa budgetberedningen, men jag skulle ändå vilja ha besked om huru-
vida jordbruksministern anser detta vara en viktig verksamhet som bör
komma till stånd igen. När kan den beredningen som nu pågår tänkas föran-
leda något konkret beslut?
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svarpå frågor
50
Anf. 140 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Argos uppgifter är väldigt viktiga, inte minst för havsmiljön
och möjligheterna för fisket nu och i framtiden.
Elving Andersson ställde två konkreta frågor. Det är rätt att jag inte kan
gå in och ge några detaljuppgifter om var vi står i beredningsfrågan, i synner-
het som vi i regeringen har tagit på oss att göra stora besparingar. Det är
ingen som kommer undan detta besparingskrav.
Jag vill samtidigt säga att vi i våra diskussioner har betraktat dessa fram-
ställningar på ett positivt sätt. Regeringen har också en positiv syn på miljö-
frågorna, vilket kan bidra till att detta område kan få en positiv behandling
jämfört med vissa andra områden.
Beträffande tiden för beredningens arbete kommer resultatet i vanlig ord-
ning att presenteras i budgetpropositionen.
Anf. 141 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för de kompletterande svaren.
Det är viktigt att notera jordbruksministerns och hela regeringens positiva
grundsyn när det gäller hur viktig den här verksamheten är.
Jag tolkar jordbruksministerns uttalanden så att dessa framställningar
kommer att behandlas i en mycket positiv anda, och det är ett glädjande be-
sked.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 142 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Lars Moquist har frågat mig om jag är beredd att verka för en
etablering av etanolproduktion till Mörbylånga. Han syftar därmed dels på
ett planerat förslag till slopad punktskatt på etanol, dels på de planer som
Sockerbolaget har att lägga ned sockerbruket i Mörbylånga.
Jag vill börja med att erinra om att jag i samband med en fråga av Göran
Magnusson om etanolproduktion har givit uttryck för åsikten att det visserli-
gen förefaller som om de mellansvenska slättbygderna kunde vara intres-
santa för en eventuell etanolproduktion men att det är en framtida etanol-
producent som skall stå för bedömningen av var i landet en eller flera etanol-
anläggningar skall lokaliseras, inte regeringen.
När det gäller sysselsättningssituationen på Öland och förslaget från Sock-
erbolaget att lägga ned bruket har jag beträffande det statliga stödet till sock-
erbruken sagt att denna fråga kommer att prövas i samband med bered-
ningen av statsbudgeten för nästa budgetår.
Jag är dock medveten om att det i samband med diskussionerna om ned-
läggningen av sockerbruket på Öland har startats ett arbete för att hitta alter-
nativ till både produktionen i jordbruket och sysselsättningen i sockerbru-
ket. Det finns vissa förslag på både jordbruks- och industriområdet, och
dessa studeras nu närmare inom den s.k. Ölandsgruppen. Det arbete som
bedrivs inom denna grupp anser jag vara av stor vikt för att underlätta om-
ställningen i samband med en nedläggning av sockerbruket oavsett när i ti-
den detta kan komma att ske.
Anf. 143 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag tackar Karl Erik Olsson för svaret. Det som jag har velat
föra in i medvetandet när denna fråga om etanol diskuteras är att man i
denna Ölandsgrupp har fört fram att det inte behöver vara vete som är basen
för etanoltillverkning utan att man kan göra som på Öland, nämligen an-
vända sockerbetan som grund. Vissa förstudier har visat att t.ex. 1 m3 etanol
är vad man får ut per hektar vete. Och det påstås att man kan få ut kanske
fyra fem gånger så mycket med sockerbetan som bas för denna etanoltill-
verkning. Jag hoppas att även denna aspekt finns med när man funderar över
en etanolproduktion här i landet.
Det är naturligtvis vissa saker som innebär svårigheter när det gäller sock-
erbetan, t.ex. lagring under vintern, så att man klarar frysningen. Det är nå-
got som man inte behöver fundera över när det gäller vete som bas för eta-
noltillverkning.
Anf. 144 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Sett i ett generellt perspektiv borde det vara en fördel att man
får ut så stor produktion som möjligt. Då skulle sockerbetan ha en fördel
jämfört med vete. Men i samband med överenskommelsen om energipoliti-
ken kommer förslaget och så småningom beslutet fram att man får använda
omställningsstödet till jordbruket för att låta det gå direkt till en anläggning
för etanolproduktion. Detta omställningsstöd är baserat per hektar. Och ef-
tersom det är som Lars Moquist säger, att det sannolikt inte skulle behövas
mer än en fjärdedel så många hektar sockerbetor som vete för att få fram
motsvarande mängd etanol, blir alltså detta stöd i detta sammanhang betyd-
ligt lägre. Men om det finns en anläggning som skulle gå att använda på nå-
got sätt får man göra en bedömning.
Anf. 145 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag är tacksam för att detta medve-
tande finns om Ölands bekymmer beträffande att sockerbruket läggs ned.
Det finns kanske inga räddningsmöjligheter för sockerbruket på Öland. Det
är inte bara bönderna där som får förändringar när det gäller underlaget för
sina inkomster utan även andra näringar, t.ex. åkerier och många andra. Jag
tackar emellertid för att denna fråga finns med vid bedömningen när man
ser på sysselsättningseffekterna och kanske även i samband med att man ser
över frågan om bränsleproduktion för bilar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
52
Anf. 146 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om jag avser vidta åtgärder
för att klargöra fodermedelslagens innebörd vad gäller användningen av hela
djurkroppar från självdöda djur.
Enligt lagen (1985:295) om foder avses med foder en vara som är avsedd
att användas för utfodring av djur. Foder får inte ha en sådan sammansätt-
ning eller beskaffenhet i övrigt att det bl.a. kan antas att det är skadligt eller
annars otjänligt för djuret eller gör livsmedel från djur som utfodrats med
fodret skadligt eller otjänligt som människoföda. Dessutom får som foder till
andra djur än pälsdjur inte användas fodermjöl eller annan vara som fram-
ställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slak-
tade djur.
Frågan om det är förenligt med foderlagens bestämmelser att använda
självdöda djur som foder till vildsvin i hägn övervägs för närvarande av rätts-
tillämpande myndighet.
För att undvika oklarhet för framtiden har regeringen för avsikt att ta upp
frågan om ett förtydligande av foderlagen så att det klart framgår att utfod-
ring med hela kroppar av självdöda djur är förbjuden.
Anf. 147 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret på den här frågan, och för ovanlighetens
skull är jag helt nöjd med svaret.
Detta kan tyckas vara en udda och perifer fråga, men i det här huset har
vi ju att hantera ett väldigt vitt ämnesområde. Och i detta sammanhang
handlar det faktiskt om en oklarhet i en lagstiftning, och lagstiftning är ju en
av huvuduppgifterna för riksdagen. Därför är det mycket välkommet att få
klart besked att denna oklarhet skall undanröjas.
Tilläggas kan möjligen att jag tycker att man skall ha all förståelse för att
det finns stora problem när det gäller att hantera självdöda djur. Detta var
något som man tidigare i alla fall delvis löste inom ramen för jordbrukspris-
regleringssystemet, dvs. att man hjälpte till att finansiera kostnaden. I dag
finns inte detta stöd, och det bör inte heller finnas i och med den nya politik
som vi har utformat. Men samtidigt är kostnaderna för omhändertagandet
mycket höga, och det kan vara svårt för den enskilde djurhållaren att hantera
detta. Och det är möjligt att man behöver se över lagstiftning och regelverk
på detta område. Men just i denna fråga måste det vara helt klart att det t.ex.
av smittskyddsskäl inte kan vara lämpligt att självdöda djur används som fo-
der till andra djur.
Jag tackar emellertid för svaret.
Anf. 148 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! När det gäller användningen av fodermedel som kan vara
framställda av kött från självdöda djur är ju den debatt som ligger bakom
den bestämmelse som vi har i huvudsak av etisk karaktär. Ur många andra
synpunkter kanske det inte har så stora nackdelar om dessa foder är behand-
lade på rätt sätt.
I detta speciella fall är det väl däremot smittfrågan som är mer central.
Statens veterinärmedicinska anstalt har yttrat sig över frågan till jordbruks-
verket och där tagit upp detta. En del smittsamma sjukdomar kan överföras
från tama svin till vilda svin. Även om man har vildsvin i hägn finns det stor
risk för att de kan rymma. Det kan innebära ganska allvarliga risker när det
gäller smittspridning av bl.a. sjukdomar som Aujeszky’s sjukdom, som vi
skall försöka utrota. Det är därför ganska uppenbart att det i detta samman-
hang är olämpligt med den metod som har tagits upp i detta förslag.
Anf. 149 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det var just smittorisken som låg bakom min fråga och inte
det etiska perspektivet. Att djur äter andra självdöda djur är faktiskt en före-
teelse i naturen som jag inte har några etiska invändningar mot - det kan
man ju inte ha. Men i detta fall handlar det om en möjlig smittväg som vi
faktiskt kan stänga. Även om det i detta fall inte skulle kunna röra en sådan
sjukdom som man har så stora problem med i t.ex. Storbritannien, mad cow
decease, har den sjukdomen ändå att göra med att man framställer foder
från döda djur, och sedan sprids smittan, vilket man från början trodde var
otänkbart, men det har skett via fodret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Anf. 150 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Eva Johansson har frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag
tänker vidta för att förhindra att hyresnivåerna i nyproducerade bostäder sti-
ger kraftigt.
Hyror i nyproducerade bostäder fastställs vanligen genom förhandlingar
mellan parterna på hyresmarknaden. Det är alltså parterna som avgör vilka
hyror som kommer att sättas.
När det gäller statens stöd för nyproduktionen har regeringen till riksda-
gen överlämnat en proposition med förslag om bostadsbyggandets finansie-
ring år 1992. Förslagets effekter på kapitalkostnaderna för nyproducerade
bostäder framgår av propositionen.
Anf. 151 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på mina frågor. Jag fick faktiskt
ställa samma fråga två gånger innan jag kunde få något svar. Jag tolkar det
som att det har funnits en viss osäkerhet i regeringen om vem som skulle
handskas med bostadsfrågorna.
Det svar som jag har fått i dag är inte så värst klargörande. Att det före-
kommer förhandlingar på bostadsmarknaden känner jag till. Jag har också
läst propositionen. Men inget svar kan också vara ett besked. Jag tycker att
det är allvarligt att regeringen sprider en sådan osäkerhet omkring sig på ett
sådant viktigt område som bostadsområdet, dels därför att en god bostad är
53
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
en social rättighet, dels därför att bostadssektorn är en så viktig motor i vår
ekonomi.
De praktiska effekterna av det förslag som Bo Lundgren hänvisar till, för-
slaget om att riva upp räntelånesystemet, är att hyran i nyproducerade bostä-
der stiger med åtskilliga hundralappar. En alldeles vanlig trerumslägenhet,
Bo Lundgren, planerad i Upplands Väsby, kommer att stiga med i runda
slängar 660 kr. i månaden. Det är verkligheten.
De övriga förslag som har lagts fram och som berör bostadsområdet kom-
mer att betyda ytterligare höjningar av hyran. Dessa har jag emellertid inte
hunnit räkna på än.
Är regeringen inte orolig över de sociala konsekvenser som en sådan bo-
stadspolitik för med sig, att folk inte har råd att bo? Är regeringen inte orolig
över att det i praktiken kommer att bli ett byggstopp, vilket kommer att be-
tyda både arbetslösa byggnadsarbetare och i praktiken en ökad bostadslös-
het? Vilka skattesänkningar tänker regeringen genomföra för att kompen-
sera låginkomsttagarfamiljer och unga människor för så kraftiga hyreshöj-
ningar som det här är fråga om? Detta skulle jag vilja ha svar på.
Anf. 152 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den socialdemokratiska regeringens politik när det gäller bo-
stadsområdet har förutom mycket kraftiga faktiska hyreshöjningar, som har
fått bäras direkt av hyresgästerna, också kommit att innebära vad som när-
mast kan kallas en explosion när det gäller den andra delen av kostnaderna
för bostaden, nämligen det som skattebetalarna betalar i form av bostads-
subventioner. Den totala kostnaden för boendet har alltså ökat kraftigt. Or-
saken till detta är det planekonomiska tänkande som har präglat den tidigare
regeringens bostadspolitik, och orsaken är också att man genom ständigt
stegrade subventioner har dolt bostadskostnadsökningarna.
En byggprisutredning för ett antal år sedan antog att kostnadsstegringarna
i byggandet till ungefär en tredjedel skulle kunna förklaras av subventione-
ringen. Detta är regeringen mycket orolig över. Det krävs alltså ett system-
brott, att man kommer bort från denna ständiga stegring av de totala bo-
stadskostnaderna inkl, alla kostnader för de enskilda direkt eller indirekt.
Den nya regeringen kommer att vidta åtgärder för att kunna bryta den acce-
lererande uppgången av de totala bostadskostnaderna.
Anf. 153 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Ett tag föll Bo Lundgren in i sin gamla oppositionsroll och
talade mer om den förra regeringens politik än om de frågor som jag ställde
till honom. Jag får därför lov att upprepa dem.
Är Bo Lundgren orolig för de sociala konsekvenser som kraftiga hyreshöj-
ningar kommer att få på grund av regeringens egen politik? Är Bo Lundgren
orolig för att det i praktiken kan komma att bli ett byggstopp när det gäller
lägenheter på grund av att ingen har råd att efterfråga de bostäder som skulle
byggas med de nya finansieringsreglerna? Vilka skattesänkningar är det som
Bo Lundgren vill erbjuda låginkomsttagarfamiljer och unga människor för
att de skall kunna efterfråga de mycket dyra bostäder som kan komma att
54
produceras i och med det finanseringssystem och det övriga bostadssociala
system som ni har förutskickat? Detta är ju bara början, Bo Lundgren.
Anf. 154 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det går ju inte att isolera frågan om bostadspolitiken från den
allmänna situationen i Sverige. Den nya regeringen konstaterar att Sverige
står inför en mycket allvarlig ekonomisk kris. Ett av problemen är naturligt-
vis den stelbenthet som präglar bl.a. bostadspolitiken på det sätt som jag
tidigare har redovisat, något som måste lösas och brytas, så att vi kan få en
tillväxt i ekonomin och så att människor de facto kommer att kunna klara
sin ekonomi och kunna betala för bostäderna.
Det gäller också att se till att vi får ett systemskifte, så att bostadskostna-
derna inte behöver stiga så dramatiskt totalt sett som de har gjort under den
socialdemokratiska regeringstiden.
Räntelånesystemet innebar ju en övervältring av kostnaderna på villa-
ägare och på dem som har drivit hyresfastigheter. Det var alltså ingen för-
ändring till det bättre för hyresgäster och villaägare.
Till frågan om skattesänkningar finns det anledning att återkomma.
Anf. 155 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag håller med Bo Lundgren om att det självfallet inte går att
isolera bostadspolitiken från övriga politiska områden. Om man vill ha en
utjämning i samhället och om man vill ha ett socialt rättfärdigt samhälle gäl-
ler det att driva en bra politik på alla områden. Men det hade varit möjligt
att avstå från att riva upp räntelånesystemet. Då hade pengar sparats. Dess-
utom hade kostnadsutvecklingen vad gäller nyproduktionen av bostäder
dämpats. Dessa kostnader är ju i dag ett mycket stort problem för många.
Det gäller då både kommuner och bostadsföretag.
Det här liknar nästan en f.d. borgerlig regerings besked om energin och
avvecklingen av kärnkraften. Men först skulle det ju till en rejäl utbyggnad.
Jag tycker att Bo Lundgren nu för en liknande politik. Stödet till bostads-
politiken skall avvecklas. Men först skall det ske en rejäl utbyggnad. Villko-
ren är sådana att hyrorna höjs. Till syvende och sist är det alltså hyresgäs-
terna som skall betala också den här utbyggnaden.
Anf. 156 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den viktigaste uppgiften för den här regeringen är att återigen
få i gång tillväxten i ekonomin. Detta är avgörande för välståndet och för
möjligheterna att bära bostadskostnaderna över huvud taget.
När det gäller räntelånesystemet kan man inte hävda att staten skulle såväl
spara pengar som minska kostnaderna. Om staten sparar in pengar på syste-
met skall ju någon annan betala motsvarande belopp momentant. Naturligt-
vis skulle villaägare och hyresgäster de facto få bära kostnaderna i det sam-
manhanget. Det är alldeles uppenbart.
Det är alltså viktigt att ändra bostadspolitiken så, att man inte får en acce-
lererande uppgång i de totala bostadskostnaderna på grund av planekono-
misk politik eller resursslöseri, som ju tidigare har skett. Därför behövs det
en systemförändring.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
56
Slutligen när det gäller skattesänkningarna kan jag notera att regeringen i
morgon kommer att överlämna en proposition till riksdagen om sänkt mer-
värdeskatt. Framförda förslag innebär för en normalfamilj, bestående av två
vuxna och två barn, en skattesänkning i storleksordningen 3 000-3 150 kr.
per år.
Anf. 157 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Visst är tillväxt en viktig sak. Under den senaste tiden har vi
sett exempel på hur viktigt det är att ha en tillväxt i ekonomin. Det måste ju
finnas ett utrymme i ekonomin för reformer.
Men att man då kan agera på ett sådant sätt att man i stort sett åstadkom-
mer ett totalt stopp på bostadsmarknaden begriper jag bara inte. Bostads-
marknaden utgör ju en mycket viktig del av ekonomin. Den är dessutom
en mycket viktig motor just för den ekonomiska tillväxten. Men där slänger
regeringen nu in grus som kommer att leda till motorstopp. Det är jag allde-
les övertygad om.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 158 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Christina Linderholm har frågat finansministern vilka initiativ
regeringen ämnar vidta för att den investeringsskatt som tagits ut i Stock-
holmsregionen skall komma regionen till godo. Frågan har överlämnats till
mig.
Investeringsskatten på oprioriterade byggnadsarbeten infördes våren 1989
och upphörde vid utgången av juni månad i år. Riksdagen har tidigare uttalat
att det borde ankomma på regeringen att längre fram återkomma i fråga om
intäkternas användning (1988/89:FiU36, rskr. 329 och 1989/90:SkU27, rskr.
207). Vid riksdagsbehandlingen av investeringsskatten i våras togs frågan
upp på nytt i en motion (1990/91:Sk434). Riksdagen avslog motionen med
motiveringen att önskemålet i motionen fick anses tillgodosett genom det
åtgärdsprogram som tagtis fram för Storstockholmsområdet under ledning
av den dåvarande regeringens särskilde förhandlare riksbankschefen Bengt
Dennis (1990/91:FiU30, rskr. 386).
Med anledning av riksdagens uttalande i våras anser jag att det inte finns
skäl att på nytt ta upp frågan.
Anf. 159 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Lundgren för det upplysande svaret. Jag
måste dock säga att den sista biten fullständigt gått mig förbi. Men det må
kanske vara mig förlåtet att jag inte upptäckte detta i det digra material som
det s.k. Dennispaketet för Stockholms del omfattar. Jag ser agerandet som
ett effektivt sätt att få bort ett förslag som innebär ganska litet pengar för
statens del men som skulle ha betytt mycket för regionen när det gäller t.ex.
att få fram fler hem för senildementa eller för handikappade, och det gäller
då mindre boendeenheter. I stället tas dessa saker med i ett stort trafikpaket,
och detta paket innebär en ökad trafik i Stockholmsregionen och att trycket
på regionen blir hårdare avseende både bostadsbyggande och kontorsbyg-
gande. Framför allt gäller det kanske det senare.
Det är tråkigt att intentionerna i beslut som fattats tidigare om investe-
ringsavgiften på det här sättet har kommit bort. Det är synd att det inte gick
att få en återföring till regionen, som det var sagt, när överhettningen väl
dämpats.
Jag undrar hur det förhåller sig med de 130 miljonerna. Är det den sum-
man som det handlar om? Kommer dessa pengar ograverat att så att säga
ramla in någonstans i den s.k. Dennisuppgörelsen och därmed försvinna ur
sinnevärlden?
Anf. 160 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Dennispaketet omfattar investeringar om totalt ca 28 miljar-
der kronor, varav hälften gäller kollektivtrafiken. Riksdagen har redan god-
känt ett bidrag på 3,5 miljarder kronor - att jämföras med de 130 miljoner
som frågan gällde. Paketet skall beredas vidare innan regeringen fattar slut-
ligt beslut. Men redan har alltså beslut fattats av riksdagen om ett bidrag på
3,5 miljarder kronor.
Anf. 161 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Fru talman! Jag vet att riksdagen har fattat beslut i detta avseende. Det
vore mig fjärran att kräva att statsrådet skall frångå ett beslut som riksdagen
har fattat utan att riksdagen har kommit med ett nytt förslag i frågan. Men
icke desto mindre gäller det 130 miljoner till bostadsbyggande. Det är också
en hel del pengar. Dennispaketet med alla miljarder där omfattar ju också
ett beslut om omfattande trafikledsinvesteringar. Det handlar inte bara om
kollektiv trafik. Trafikledsinvesteringar är en förutsättning för pengar till
kollektivtrafiken. Således ramlar även de 130 miljonerna bort om Dennispa-
ketet skulle falla. Är det verkligen så?
Anf. 162 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Riksdagen har alltså redan fattat beslut om ett omfattande
bidrag i samband med Dennispaketet.
När det gäller de pengar som vi nu diskuterar vill jag säga att jag självklart
har all respekt för att var och en som företräder sin region också ser till att
den egna regionen gynnas. I och för sig är det legitimt, riktigt och bra.
Jag bara konstaterar att ett stort anslag redan har beviljats av riksdagen.
Jag konstaterar också att riksdagen godkänt skatteutskottets betänkande i
och med att det sägs att man genom det här har tillgodosett de önskemål som-
tidigare har uttryckts av riksdagen när det gäller medel från investeringsskat-
ten.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Anf. 163 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Fru talman! Jag respekterar också riksdagens majoritetsbeslut. Men jag
konstaterar att det från mitt partis utgångspunkt är ett dåligt beslut. Vi har
57
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
inte sett slutet pä den här historien ännu. En hel del beslut har ju ännu inte
fattats i frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 164 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat bostadsministern om regeringen av-
ser att vidta några åtgärder för att hindra att bostadsproduktionen sjunker
år 1992 och 1993.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Det är kommunerna som har ansvaret för att planera och genomföra det
bostadsbyggande som behövs för att tillgodose behovet av bostäder i kom-
munen. Staten svarar för att den bostadsproduktion som kommunerna vill
genomföra och som marknaden efterfrågar kan finansieras på rimliga vill-
kor.
När det gäller statens stöd för ny- och ombyggnad av bostäder har rege-
ringen överlämnat en proposition med förslag om bostadsbyggandets finan-
siering år 1992. Förslaget innebär i huvudsak att de nuvarande räntesubven-
tionerna behålls även under år 1992. Dessutom föreslås en rad förändringar
och förenklingar som kan förväntas minska de totala kostnaderna för att pro-
ducera nya lägenheter.
Anf. 165 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag börjar med att tacka statsrådet Bo Lundgren för svaret på
min fråga. Men jag måste säga att jag i likhet med en tidigare talare här inte
är särskilt nöjd. Jag vill också säga att jag inte är speciellt nöjd med att det är
statsrådet Lundgren som svarar på min fråga. Det skulle behövas en särskild
bostadsminister, som har ett engagemang och ett intresse för bostadspro-
duktionen - alltså inte enbart för de finansiella aspekterna i detta samman-
hang.
Vad gäller framför allt den första delfrågan om merkostnaderna har jag,
med tanke på att det handlar om en skatteminister, väldigt svårt att förstå
resonemanget att man från regeringens sida är beredd att acceptera förhöjda
kostnader - som man ju gör genom att inte införa räntelånesystemet. Det
finns olika beräkningar i detta avseende. Det rör sig om 1-2 miljarder kro-
nor i extra kostnader för staten. Med tanke på regeringens uttalade policy
t.ex. när det gäller att minska statens utgifter och budgetunderskott förvånar
det mig oerhört mycket att man gör så här.
Vilket system som än väljs - jag vet att man från borgerlig sida är mycket
kritisk till räntelånesystemet - är det, såvitt jag förstår, just osäkerheten på
byggmarknaden som är värst. Det är denna som leder till en sjunkande bo-
stadsproduktion. De som bygger, de som planerar bostäder och de männi-
skor som skall flytta in i en villa, en bostadsrätt eller en lägenhet vet ju inte
58
vad det är för villkor som gäller. Det i sig är väldigt dämpande för bostads-
produktionen.
Slutligen vill jag förtydliga min fråga som jag inte tycker att jag har fått
något svar på: Är statsrådet beredd på att vi får en drastiskt sänkt bostads-
produktion under 1992 och 1993 på grund av att man från regeringens sida
inte ens har talat om vilket system man vill ha 1993? Det har bara talats om
att man inte vill ha räntelånesystemet, och man blir kvar vid det gamla.
Anf. 166 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag kan förstå att den som har en annan ideologisk ståndpunkt
när det gäller detta med att driva bostadspolitik inte är nöjd med ett svar
som det som jag har gett här. Jag kan dock försäkra Eva Zetterberg att jag
har ett stort intresse för svensk ekonomi och vill se till att den fungerar bra
och att människor har råd att skaffa sig de bostäder som de vill ha - och gärna
då ett eget ägande, vilket ligger i mitt och den nya regeringens intresse. Det
är en självklarhet. Men då krävs det förändringar i tidigare förd bostadspoli-
tik, vilken ju har bidragit till våra ekonomiska problem totalt sett. Problem
har ju skapats genom kraftigt höjda bostadskostnader.
Frågan om räntelånesystemet har debatterats under en lång tid. Det kan
konstateras att detta system de facto innebär en övervältring av kostnader
på villaägare och hyreshusägare av olika kategorier, och detta måste ändå
till sist betalas av någon. Det handlar om ett system som också för med sig
många andra problem med tanke på riskerna för inlåsning och för en värde-
minskning parallellt med en indexering på skuldsidan.
För att avveckla det här systemet, med hänsyn tagen till de företag och
de individer som har planerat sin ekonomi, var vi tvungna att genomföra en
förändring som leder till ökade kostnader. Det är ett ansvar som måste tas
om man vill genomföra en nödvändig förändring, och det var regeringen
också beredd på.
Jag skulle vara glad om Eva Zetterberg insåg de problem som tidigare förd
bostadspolitik har medfört. Jag tänker då på de olika regleringarna och på
den subventionering som har dolt kostnadsutveckling och mycket annat. Det
är alldeles uppenbart att en regering måste möta problem när det gäller att
hantera sådana här frågeställningar. Det är min ambition att snabbt ta fram
förslag till ett långsiktigt och hållbart bostadsfinansieringssystem.
Anf. 167 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill inte hävda att bostadsproduktionen och bostadspoliti-
ken har varit problemfria områden eller att det inte skulle behövas en rad
åtgärder - förutom införandet av räntelånesystemet. Det gäller då önsk-
värda åtgärder för att minska byråkrati och regleringar för att på det sättet
göra det möjligt för människor att få en bra bostad. Det tycker jag vore i
högsta grad behjärtansvärt, och dessutom är det ett viktigt politiskt mål.
Men det sätt på vilket det hela sker tycker jag inger oro för framtiden. Det
finns väldigt tydliga tecken på att bostadsproduktionen kommer att sjunka.
Eva Johansson berörde tidigare här hur de olika åtgärderna kommer att
drabba framför allt hyresgäster. Det blir väldigt stora höjningar för de en-
skilda människorna vad gäller boendet. Särskilt kommer människor med
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
60
låga inkomster att drabbas. Det gäller människor som kanske inte i likhet
med vad som är Bo Lundgrens ideal har möjlighet att välja mellan köp av
bostadsrätt eller köp av villa. Det blir i stället de som inte har valmöjligheter
som framför allt kommer att drabbas.
Anf. 168 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Vad den här regeringen tänker genomföra är faktiskt en poli-
tik som efter hand gör det möjligt för människor som tyngs av höga skatter
att förvärva egna bostäder. Då gäller det att skapa möjligheter för detta. Det
är mycket viktigt.
Jag är glad över att vi är överens om att det behövs en förenklad lagstift-
ning allmänt sett. För hanteringen av dessa frågor kan Eva Zetterberg exem-
pelvis stödja den proposition som har lagts fram för riksdagen och som inne-
bär kraftiga förenklingar och därmed också, naturligtvis, en kostnadspress.
Anf. 169 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Vi är självfallet intresserade av att medverka till förenkling
och till borttagande av onödig byråkrati. Vi får hjälpas åt med detta och stu-
dera detaljerna i propositionen. Däremot tycker jag att dess huvudinriktning
i högsta grad kan ifrågasättas. Jag kan bara konstatera att statsrådet Lund-
gren inte oroar sig så mycket över byggproduktionen och över människors
möjligheter att tillgodose sina bostadsbehov, framför allt inte över ungdo-
mar och andra med låga inkomster som inte ens med en ändrad skattepolitik
kommer att kunna få den valmöjlighet som Bo Lundgren talar sig så varm
för.
Anf. 170 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Min oro gäller främst om svensk ekonomi skall kunna föränd-
ras på ett sådant sätt att vi får en tillväxt och ett bibehållet välstånd i Sverige.
Mot den bakgrunden måste nuvarande regler inom bostadspolitiken föränd-
ras.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 171 TALMANNEN:
Vad gäller svaret på Inger Lundbergs fråga 1991/92:61 om skatteutjäm-
ningsavgiften får jag meddela att finansminister Anne Wibble anmält att hon
är försenad och att frågan kommer att besvaras längre fram under kvällens
frågestund.
Anf. 172 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Inger René har frågat finansministern vilka åtgärder hon tän-
ker vidta för att minska de ekonomiska problemen för kommuner med stor
andel fritidsfastigheter. Vi har fördelat arbetet så inom regeringen att det är
jag som skall svara på frågan.
Jag är väl medveten om att kommuner med en stor andel fritidsfastigheter
i många fall drabbas av sådana ekonomiska problem som Inger René beskri-
ver i sin fråga. Samtidigt bör man komma ihåg att de fritidsboende ofta bi-
drar till att servicen kan upprätthållas året runt på en godtagbar nivå. Det
gäller inte minst i glesbygden.
Jag tycker det är angeläget att finna en lösning på de problem som en del
kommuner drabbas av till följd av att man har en stor andel fritidsfastigheter.
Jag tänker därför så snart som möjligt ta initativ till ett utredningsarbete
om bl.a. grunderna för medlemskap i kommunerna. En viktig fråga i utred-
ningsarbetet bör vara om fastighetsinnehav också i fortsättningen skall ut-
göra en särskild grund för kommunmedlemskap. Man bör också överväga
om likställighetsprincipen skall tillämpas på de fritidsboende. De här frå-
gorna har i hög grad anknytning till den problemställning som Inger René
tagit upp.
I sammanhanget kan jag också nämna att kommunernas rätt att ta ut avgif-
ter för vissa typer av service för närvarande behandlas av avgiftsutredningen
(C 1990/09), som snart kommer att överlämna sitt slutbetänkande. Vi räknar
med att det kommer att ske under december. I samband med beredningen
av avgiftsutredningens förslag är det möjligt att pröva olika vägar för att
minska de problem som Inger René har pekat på i sin fråga.
Anf. 173 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka civilministern för svaret, som jag
tycker var ungefär till hälften ganska bra. Jag har en del synpunkter på skriv-
ningarna.
Civilministern har t.ex. skrivit att de fritidsboende bidrar till att servicen
kan upprätthållas året runt på en godtagbar nivå. Det är dock i många gles-
bygdskommuner så att de fritidsboende bosätter sig i de glesaste områdena
och på de sättet förorsaker ytterligare kostnader på grund av att avstånden
till service blir större, ledningar behöver dras längre osv. Jag är inte säker på
att mina vänner i min hemkommun i Bohuslän till alla delar är riktigt nöjda
med det här svaret.
Jag kan ta som ett exempel våra två nordligaste kommuner Strömstad och
Tanum. I de kommunerna fyrdubblas befolkningen på sommaren. Den
växer från 10 000-12 000 till i runt tal 50 000 invånare. Det är lätt att begripa
att det ställer stora krav och ger väldigt ökade kostnader inom bl.a. social-
tjänsten. Jag tänker på färdtjänst, hemtjänst och avlastningsplatser liksom
också t.ex. på s.k. särskilt boende. Många tycker att det bor så härligt under
sin sommarledighet att de också som pensionärer och som serviceboendebe-
hövande gärna vill stanna kvar i sin fritidskommun. Denna kommun får då
en ökad belastning.
Jag tänker också på vatten- och avloppsanläggningar. I Tanums kommun
har man det dyraste vattnet i hela Sverige, trots att man samtidigt får betala
en orimligt hög avgift via skatten. Det beror på att man måste ha så stora
anläggningar för alla dessa fritidsboende.
Riktigt nöjd med svaret är jag alltså inte.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
62
Anf. 174 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Det som jag har sagt i mitt svar är att jag är mycket medveten
om alla dessa problem, även om jag inte har räknat upp alla detaljerna. Det
har man också varit tidigare i riksdagen. Ett enigt konstitutionsutskott har
begärt att man i en översyn av kommunallagen skall särskilt beakta just den
typ av frågor som Inger René tar upp. Jag har nu sagt att vi är beredda att
göra det. Vi skall också göra det snarast, men jag vill inte gå in på detaljerna,
eftersom det är utredningens uppgift att pröva vilka åtgärder som kan vidtas.
Men jag utgår från att man kommer att hitta lösningar så att kommuner som
drabbas av detta problem skall kunna bemästra det.
Anf. 175 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Jag tycker att det är mycket positivt att civilministern har
tänkt tillsätta denna utredning. Jag tror också att det finns en psykologisk
faktor i detta sammanhang. Vi som är fritidsboende i en kommun vill känna
att vi inte snyltar på denna, utan att vi gör rätt för oss.
Jag skulle vilja skicka med det uppslaget, även om civilministern inte kan
påverka utredningen, att man kanske skulle kunna överväga möjligheten att
ha någon form av skatteväxling mellan sitt fritidsboende och sitt permanent-
boende, så att man exempelvis betalade kommunalskatt till sin fritidskom-
mun under en viss tid.
Anf. 176 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Fru talman! Jag tackar för de synpunkterna. Jag kan överväga dem inför
de direktiv som vi skall ge till utredningen. Jag är övertygad om att detta
problem kommer att lösas. Man har länge arbetat med det, och det finns
tankar om hur man på olika vis skall kunna komma till rätta med det.
Anf. 177 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Jag har en synpunkt till. Jag blir litet bekymrad när det talas
om likställighetsprincipen. Den fordrar såvitt jag förstår en lagändring, och
en sådan skulle i sin tur göra att detta ärendes behandling fördröjdes. Jag
skulle därför gärna vilja att man hittade andra vägar för att lösa problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 178 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen avser att ta kon-
takt med vägverkets ledning med anledning av uppgifter om indragningar av
vägunderhållet i landets glesbygder.
Bakgrunden till frågan är, som Tage Påhlsson anger i sin fråga, att det före-
kommit uppgifter i massmedia om att vägverket ämnar dra in på vägunder-
hållet i landets glesbygder, framför allt i Norrland.
Vägverket upprättar särskilda planer för drift och underhåll av vägnätet.
I planeringen för dessa insatser under perioden 1990 -1995 bedömde vägver-
ket att reglerna för drift och underhåll borde förbättras. I de nya reglerna
anges för belagda vägar funktionella krav för bärighet, spårdjup, ojämnhe-
ter m.m. Dessa nya regler innebär en viss förbättring för den norra delen av
landet i förhållande till tidigare gällande normer.
I norra Sverige har en stor del av vägnätet inte en s.k. normerad bärighet,
dvs. vägarna tål inte belastning av fordon med 10 tons drivaxeltryck, 16 tons
boggietryck samt 56 tons totalvikt under hela året. Detta beror bl.a. på kli-
mat- och jordartsförhållandena. Nedbrytningen av det belagda vägnätet går
därför snabbare än i övriga delar av landet. Detta medför att standarden för
vägnätet i Norrland före en åtgärd tillåts vara något lägre än i södra Sverige.
När det gäller vilka maximala spårdjup och ojämnheter som över huvud ta-
get får förekomma på vägnätet är reglerna lika över hela landet.
I tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 föreslår regeringen omfattande
tidigareläggningar av infrastrukturella investeringar bl.a. avseende vägnä-
tet. Förslaget innebär att åtgärder för att bl.a. öka bärigheten kommer till
stånd tidigare än planerat. Enligt min mening avspeglar detta förslag rege-
ringens ambitioner när det gäller att förbättra vägstandarden i hela landet.
Jag ser mot denna bakgrund ingen anledning att nu ställa andra krav på
driften och underhållet av vägnätet än dem som vägverket har ställt i sina
anvisningar.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Anf. 179 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för hans svar på min
fråga. Delvis var det ett positivt svar, delvis ett ganska negativt svar, framför
allt i slutklämmen. Enligt upplysningar som jag har fått och enligt uppgifter
i pressen, som har verifierats av vägverkets ledande tjänstemän, bl.a. vägdi-
rektören i Västernorrlands län, har man i dag klart skilda normer för Norr-
land och för Sverige i övrigt när det gäller hur mycket vägbanan får slitas
ned. Normalt tillämpas en gräns vid 23 mm spårdjup i asfalten innan åtgärder
måste vidtas. I Norrland går gränsen vid hela 29 mm, dvs. nästan tre centime-
ter. Det är en ganska skaplig ränna i asfalten, och när man har kört på sådana
vägar vet man verkligen vad det innebär för trafiksäkerheten, för slitaget på
fordonen, deras däck osv., och inte minst för drivmedelsförbrukningen.
Det finns alltså många nackdelar med att låta vägarna slitas ned på det
sättet. Vägverket har också andra motiveringar för att det skulle vara natur-
ligt att man inte underhåller lika frekvent i Norrland som i landet i övrigt.
Jag vill fråga kommunikationsministern: Tänker man inte vidta några som
helst åtgärder mot vägverket? Jag vill inte uppmana till ministerstyre, men
det vore ändå lämpligt att ta kontakt med verket. Den sämre drifts- och un-
derhållsstandarden i Norrland är något som verkligen har upprört befolk-
ningen där.
Anf. 180 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ja, Tage Påhlsson, jag skall träffa vägverkets företrädare
framöver, och jag kommer naturligtvis att ta upp den här frågan. Jag är väl
medveten om vilka starka känslor detta har väckt, inte minst i Norrlands in-
land. Man har där haft en känsla av att man har lägre värde än människor i
de mera tätbefolkade södra delarna av landet. Jag är oerhört angelägen om
63
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svarpå frågor
64
att människorna i Norrlands inland får en stärkt självkänsla och att de skall
förstå att vi i den nya regeringen bryr oss om denna landsdel. Därför kom-
mer jag att ta upp denna fråga.
Men jag vill ändå fästa uppmärksamheten på att de maximivärden för
spårdjup och ojämnheter som får förekomma i vägnätet faktiskt är lika i hela
landet. Maximidjupen är lika stora, och de är fastställda bl.a. från trafiksä-
kerhetsverkets utgångspunkter. I frågan om när man sätter i gång åtgärder
skiljer det dock något.
Något som är specifikt för Norrland, förutom den vackra naturen och de
trevliga människorna, är att man där uppe i större utsträckning än i södra
Sverige accepterar att fast snö ligger kvar på vägbanan, och det ger en litet
annan situation när det gäller vägunderhållet. Det är bl.a. den typen av för-
hållanden som spelat in när man har kommit fram till de normer som tilläm-
pas.
Jag kommer att diskutera det här med vägverkets ledning, men jag kan
inte nu utlova några förändringar, i varje fall inte på kort sikt.
Anf. 181 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag får tacka för att kommunikationsministern verkligen vill
satsa på inre Norrland och på Norrland över huvud taget. Vi känner ibland
faktiskt att vi i någon mån är en sämre sorts medborgare. När det gäller frå-
gan om man skall satsa på underhåll eller inte vill jag säga att fast snö inte
finns på så många vägar, utan att det är den isiga asfalten som det gäller.
Vägunderhållet har ju verkligen betydelse för näringslivet, för det allmänna,
för möjligheterna att leva, att pendla till arbetet osv.
Jag vill återigen fråga: Är det inte möjligt, också med hänsyn till att det
skall tas kontakter från de fyra nordligaste länens landshövdingar i denna
fråga, att ta en ordentlig kontakt med vägverket och verkligen undersöka
hur det ligger till i detta avseende?
Anf. 182 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Vi har nu en besvärlig situation med arbetslösheten i landet.
Den har framför allt drabbat de områden vi talar om. Därför har regeringen
givit AMS 2,5 miljarder till olika typer av insatser. En hel del av de pengarna
kommer att satsas på underhåll av vägnätet och utbyggnad av bl.a. mindre
projekt, framför allt i Norrlands inland.
Dessutom har vi på kommunikationsdepartementet anslagit ytterligare
1,5 miljarder. Det som berör regionerna Norrbotten, Västerbotten, Da-
larna, Gävleborg, Västernorrland och Jämtland utgör tillsammans 1125
milj.kr. för olika projekt. En inte oväsentlig del beror just på den vägstan-
dard vi nu diskuterar. Alla pengarna går inte till vägarna, men en ganska stor
del går till denna typ av problem.
Anf. 183 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Kan vi tolka detta som att det kommer att bli en förändring
vad gäller vägunderhållet, och att det kommer att bli mer pengar till vägver-
ket för de olika Norrlandslänen? Jag kan då beteckna kommunikationsmi-
nisterns svar som trots allt positivt.
Anf. 184 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ja, det är glädjande. Det är vår målsättning att visa att denna
regering verkligen vill satsa på hela Sverige.
Vi är inne på att framöver ge vägverket ytterligare resurser för det ordina-
rie vägunderhållet.
Anf. 185 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Det låter bra. Jag tackar så mycket.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 186 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig om jag är beredd
att vidta åtgärder för att det s.k. tunnelalternativet av en förbifart förbi Norr-
köping ånyo utreds och prövas.
Enligt gällande ordning är det väghållaren, i detta fall vägförvaltningen i
länet, som utreder och tar fram en arbetsplan för ett vägföretag. I arbetspla-
nen skall ingå en miljökonsekvensbeskrivning som skall vara godkänd av
länsstyrelsen. Arbetsplanen ställs därefter ut för granskning. När arbetspla-
nen varit utställd översänds den tillsammans med inkomna yttranden till väg-
verkets huvudkontor för fastställelseprövning. Vägverkets fastställelsebe-
slut kan därefter överklagas till regeringen.
I det aktuella ärendet har arbetsplanen varit utställd, och ärendet är under
beredning hos vägförvaltningen i länet för att senare översändas till vägver-
kets huvudkontor för fastställelseprövning.
Då ett fastställelsebeslut av vägverket kan bli överklagat och bli föremål
för regeringens prövning, kan jag för närvarande inte lämna några synpunk-
ter i ärendet och inte heller ge vägverket direktiv hur ärendet skall hanteras.
Anf. 187 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret.
Jag förstod redan när jag skrev frågan att jag inte skulle få ett precist svar.
Men jag tyckte ändå att det var angeläget att peka på möjligheten att få en
tunneldragning när det gäller E4-ans förbifart vid Norrköping. En sådan lös-
ning vore, inte minst ur miljösynpunkt, i varje fall enligt min mening, den
bästa lösningen.
Vägverket har genomfört utredningar med grova beräkningar av såväl yt-
vägs- som tunnelalternativet. Ett exempel i dessa skisser är en kostnad på
50 milj.kr. för en inbyggnad av Norrköpings vattenverk om en ytväg skulle
byggas. Denna kostnad verkar lågt tilltagen för ett sådant projekt med alla
de tekniska problem som följer därav.
Jag förstår att Norrköpings kommun nu genomför en egen konsultutred-
ning av alternativen när det gäller förbifarten. Om denna utredning kommer
fram till andra siffror och andra bedömningar än vägverkets, hoppas jag att
det kan leda till att kommunikationsministern ser över ärendet litet noggran-
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
66
nare. Ministern kan vara övertygad om, att om vägverket lägger ett förslag
om ett ytvägsalternativ som bygger på hittills gjorda utredningar, kommer
ärendet vid en överklagan att hamna på regeringens bord. Det är också nå-
got som framkom av svaret. Ministern bör också väga in vad som långsiktigt
är den bästa lösningen för norrköpingsborna.
Jag hoppades på någon vägledning av vad ministern anser. Om det går att
hitta ur kostnads- och miljösynpunkt rimliga lösningar för en tunnel, vore
det inte ett alternativ som kan vägas in i bedömningarna?
Anf. 188 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande, är jag naturligtvis
beredd att se över ärendet inte bara litet utan mycket noggrannare den dag
det hamnar på regeringens bord. Själva poängen i mitt svar är att ärendet
ännu ej har kommit dit.
Jag medger därför att frågesvaret är kort och formellt hållet. Det vore fel
av regeringen att nu gå in i ett pågående förvaltningsärende. De komplette-
ringar som begärs kan mycket väl komma i ett senare skede.
Dan Ericsson i Kolmården säger att 50 milj.kr. verkar vara en liten
summa. Jag har här i min hand en mängd utredningar, betänkanden över
övergripande ställningstaganden angående överbyggnad av E 4, tunnelut-
redning nr 2, som är ett ganska digert dokument, och en miljökonsekvensbe-
skrivning som är ganska omfattande vad gäller många av de faktorer som
Dan Ericsson tar upp. Dokumenten finns i sinnevärlden. Jag har inte den
exakta beräkningsgrunden tillgänglig när det gäller de 50 milj.kr. för en
överdäckning. Handläggarna på departementet menar att detta trots allt är
en realistisk kostnad.
Ärendet är i dag ett förvaltningsärende som inte är föremål för regering-
ens ställningstagande.
Anf. 189 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Kommunikationsministern kan vara övertygad om att också
jag har tagit del av en del av materialet. Vägverket har genomfört två utred-
ningar. Från kommunens sida menar man att det finns klara brister i underla-
get.
Det är intressant att miljöaspekterna har tagits upp här. Om jag inte är
helt fel underrättad, har vägverkets miljöråd sagt - vid diskussionerna om
dessa alternativ - att om ett ytvägsalternativ skall genomföras, krävs att
Norrköping får en ny vattentäckt. Det finns återigen anledning att jämföra
kostnaderna för dessa olika alternativ och vad som miljömässigt är det bästa.
Det är väl i det sammanhanget som dessa alternativ skall prövas. Vi vet inte
än om det blir ett ytvägsalternativ. Vi hoppas att det inte skall bli det.
Anf. 190 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Regeringen har haft att utgå från det material som finns till-
gängligt. Enligt de utredningar som har gjorts bedöms de utsläpp som kom-
mer från vägen inte medföra någon skada på vattnet i bassängarna. Det är
ställningstagandet i dessa utredningar. Mätningar kommer att göras för att
följa upp frågan. Jag har förstått av handläggningen att skulle detta senare
visa sig vara fel, innebär ytvägsalternativet att det kommer att ske en över-
däckning av bassängarna. Men det ligger i ett senare skede.
Den tidigare regimen i Norrköpings kommun var nöjd med de utredningar
som hade gjorts. Den nya regimen, så vitt jag förstår, kommer snart att ta
ställning tillvägprojektet som helhet. Vi avvaktar från regeringens sida ären-
dets fortsatta gång. Jag kan försäkra Dan Ericsson i Kolmården att vi inte
kommer att tillåta en dragning av E4-an som är skadlig för miljön och för
människorna som bor i Norrköpings kommun.
Anf. 191 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Jag tackar speciellt för det senaste beskedet. Om kommunika-
tionsministern har den grundinställning, ser jag optimistiskt på vilken lös-
ning det kommer att bli när det gäller E4-ans förbifart vid Norrköping. Det
framgår här att om ett ytvägsalternativ skulle väljas, kan det innebära tunga
kostnader senare. Det är därför jag menar att man redan från början kunde
ha ett relevant underlag både vad gäller miljökonsekvenser och vad gäller
kostnader som gör att man väljer ett tunnelalternativ. Annars kan det bli en
mängd kostnader i efterhand som på sikt gör ytvägsalternativet dyrare än
tunnelalternativet.
Anf. 192 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Tunnelalternativet kostar enligt tillgängliga beräkningar 450
milj.kr. mer än ytvägsalternativet. En överdäckning kostar 50 milj.kr. mer.
Jag talar om de siffror som är tillgängliga. Det är de som vi hittills har haft
att hålla oss till.
Anf. 193 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Ja, det är de siffror vi hittills har haft tillgängliga. Det finns
anledning att se med stor skepsis på underlaget. Vi får avvakta den utredning
som nu pågår från kommunens sida. Jag hoppas att vi sedan kan gå till beslut
i ärendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 194 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! My Persson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för de äldre i samhället med anledning av televerkets prispolitik.
Riksdagen har ställt sig bakom en omläggning av televerkets taxor som
innebär att priserna för televerkets tjänster i princip skall kostnadsanpassas.
En successiv omläggning av taxorna i denna riktning har också skett sedan
ett antal år tillbaka. Det ankommer också enligt riksdagens beslut på telever-
ket att besluta om sina taxor inom ett av riksdagen angivet pristak.
Den ökande konkurrensen på telekommunikationsområdet gör det nöd-
vändigt att anpassa taxorna till de faktiska kostnaderna. Lokalsamtal sub-
ventioneras i dag av riks- och utlandssamtal. Stockholmsområdet har i det
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
67
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
68
sammanhanget varit särskilt gynnat. Också hushållens abonnemang subven-
tioneras av överprissättning på riks- och utlandssamtal. Vidare har, allmänt
uttryckt, företagskunder subventionerat hushållskunder.
Genomför man inte en nödvändig kostnadsanpassning av teletaxorna,
kommer detta att medföra att företagskunderna går över till konkurren-
terna. Detta skulle få till konsekvens att lokalsamtalstaxorna skulle kunna
behöva höjas än mer.
När det gäller konsekvenserna för de äldre, som My Persson tar upp i sin
fråga, vill jag hänvisa till att kostnadsökningen för en genomsnittlig hushålls-
abonnent har beräknats till 8%. Detta motsvarar ca 15 kr./månad. Det är
vidare så att pensionärer statistiskt sett svarar väl mot normalabonnenten.
Anf. 195 MY PERSSON (m):
Fru talman! Jag skall först be att få tacka statsrådet för svaret. Det var i
många stycken det svar vi har kunnat läsa oss till i bladen de senaste veck-
orna.
Jag har full respekt för att det inte är möjligt, eller kanske inte ens lämp-
ligt, för statsrådet att söka styra eller lägga sig i televerkets prispolitik med
utgångspunkt i de riksdagsbeslut som är fattade.
Jag har velat belysa denna fråga då den för mig har ytterligare en aspekt.
Jag anser nämligen att ett statligt verks prispolitik inte kan frikopplas från
vad god sed och etik i affärslivet bjuder. Om sålunda ett statligt verk i mono-
polställning, som det vi här talar om, för en prispolitik som kan komma att
försämra livskvaliteten för en stor grupp människor, strider det mot den
goda affärsetik som bör eftersträvas. Jag anser därför att det i det aktuella
fallet är staten, kanske ytterst regeringen med utgångspunkt i sitt ägaransvar,
som måste ta ansvaret för att tillse att televerket uppfyller de målsättningar
som jag tror att vi är överens om att ett företag i allmänhetens tjänst har
att arbeta efter. Det gäller speciellt ett företag som inte är utsatt för någon
konkurrens.
Har statsrådet funderat i dessa banor? Är statsrådet villigt och anser sig
han ha någon möjlighet att påta sig ansvaret för att förbättra för den grupp
människor jag försöker föra talan för, nämligen de äldre i vårt samhälle?
Anf. 196 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag delar verkligen det synsätt som My Persson gör sig till ta-
lesman för. Om tillgänglig statistik stämmer, innebär detta en merkostnad
per månad på 15 kr. för en genomsnittlig hushållsabonnent. Pensionärerna
håller sig i stor utsträckning statistiskt sett inom detta genomsnitt.
My Persson tar även upp frågan om den goda affärsseden och den goda
affärsetiken. Min uppfattning är att monopolföretag har särskilda problem
härvidlag. Det är därför regeringen arbetar med frågan att skapa konkurrens
på det här området.
Att företagssamtal och telefoni på företagssidan över huvud taget blir bil-
ligare beror just på att den nya tekniken med fiberoptik, laser och satellit-
kommunikation gör det tekniskt möjligt med konkurrens på detta område.
Det pressar priserna.
Det vi nu håller på med är att också förbereda för konkurrens i hushålls-
sektorn. Jag tror nämligen att den enda möjligheten att få ned kostnaderna
även för hushållen är att vi bryter själva monopolsituationen, som är den
verkligt skadliga i det här sammanhagnet. Det är den inriktningen rege-
ringen har.
Vi kan vara eniga om att väldigt många människor har blivit upprörda i
diskussionen om televerkets prissättning, men låt oss ändå, My Persson,
hjälpas åt att ge detta rimliga proportioner; en kostnadsökning på mellan 10
och 20 kr. per månad är inte helt orimlig. Men på lång sikt skall vi hjälpas
åt också att bryta monopolsituationen och skapa en konkurrens som sänker
priserna också för hushållstelefonin.
Anf. 197 MY PERSSON (m):
Fru talman! De siffror statsrådet presenterar stämmer säkert. I den an-
nons som infördes i söndags i våra stora tidningar talade televerket om att
man tänker ändra priserna för lokalsamtal så att dessa blir dyrare. Man skri-
ver: Vi höjer priset från 9,5 öre till 22 öre per minut. Är man ensam, gammal
och orolig över sin ekonomi tror jag att bara de siffrorna i sig kan skrämma
och göra att man framöver avhåller sig från att ringa alltför många samtal.
Vidare tycker jag att det som statsrådet säger om monopolsituationen, att
den skapar särskilda problem, är viktigt, och jag håller helt med om detta.
Men det som egentligen är mycket viktigt är att så länge vi har denna mono-
polsituation skapas också särskilda skyldigheter för den som är ägare av och
tillsyningsman över monopolet. Jag anser att ägaren, i detta fall staten - vil-
ket gör att ansvaret kanske ytterst är regeringens - på något sätt skulle för-
söka lugna och mildra för de människor som utsätts.
Anf. 198 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är riktigt att priset för lokalsamtalen ökar från ca 10 öre
per minut till 22 öre per minut. Detta gäller på kontorstid mellan kl. 8.00 och
18.00. Om man däremot ringer efter kl. 18.00, när många människor har
kommit hem, är kostnaden fortfarande 11 öre per minut. Jag tror inte att
den ökningen är så avskräckande för någon. Hela denna taxetabell finns till
utvärdering av vem som så vill. Jag tror att det intressanta trots allt är den
sammanlagda effekten, hur en normalabonnent drabbas av detta.
Jag är inte säker på hur ägaren skall kunna gå in och ta sitt ansvar i den
anda som My Persson tycks förespråka. Televerket är ett affärsverk. Den
riksdag som upplöstes i somras har lagt över ansvaret på verket, och det får
vi nästan lov att respektera.
Anf. 199 MY PERSSON (m):
Fru talman! Jag talar inte om den grupp människor som kommer hem efter
kl. 18.00 och då telefonerar. Jag talar om gamla, ensamma människor som i
många fall har telefonen som sin enda kontakt med yttervärlden och som
alltså bör kunna telefonera när som helst och framför allt mitt på dagen. Det
är dem jag talar om och talar för. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi
här i kammaren belyser detta.
Jag förstår att det är svårt att i detta sammanhang ta sitt ansvar, men det
skulle kännas som en god viljeyttring om statsrådet ändå bar med till mig en
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
70
försäkran om att statsrådet vill försöka bidra till att det televerket i sin an-
nons i söndags lovade skall kunna uppfyllas även vad gäller de äldre. Vi vill
ju att telefonen skall föra människor närmare varandra. Kan statsrådet och
jag vara överens om att arbeta för det ifrån denna kammare?
Anf. 200 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! På den punkten är vi självfallet helt eniga. Jag har talat med
televerket, och jag kommer att tala med televerket. Men jag ser små möjlig-
heter att från min position nu gå in och kräva förändringar i de taxor som
har beslutats av televerkets styrelse. Det är det som är det stora problemet i
sammanhanget.
Min tanke med att påpeka att det är billigare att ringa efter kl. 18.00 var
att många äldre har förvärvsarbetande barn som då finns hemma. Höjningen
av priset för samtal vid den tidpunkten, när dessa förvärvsarbetande barn
har kommit hem och efter arbetets slut så att säga finns på plats, är trots allt
inte så avskräckande.
Anf. 201 MY PERSSON (m):
Fru talman! Å mina äldres vägnar vill jag tacka för detta svar, som jag
ändå tycker känns hoppfullt. Jag vill ytterligare understryka att vi inte talar
om normalkonsumenterna. Dem vi har talat om, och dem vi skall tänka på
framöver är de många äldre, som är helt beroende av kommunikation via
telefon.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 202 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig om jag avser att avskaffa båtre-
gistret.
Registrering av fritidsbåtar infördes 1988. Motivet var att skapa underlag
för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss, planering av turisttrafiken med
fritidsbåtar samt utredningar rörande skatter, tullar och indrivning. Ur-
sprungligen gjordes uppskattningen att ca 400 000 båtar skulle komma att
omfattas av registreringsplikten.
I dag har det ansvariga verket, sjöfartsverket, bedömt registret som upp-
byggt. Dock finns bara ca 276 000 båtar i registret. Detta har resulterat i att
den avgift som ursprungligen sattes till 30 kr. per år inte har kunnat täcka
vare sig uppläggningskostnaderna eller kostnaderna för driften av registret.
Sjöfartsverket har nyligen utvärderat registret. Verket konstaterar att
flera av de berörda myndigheterna såsom rikspolisstyrelsen, kustbevak-
ningen och sjöräddningscentralerna är positiva, eller i huvudsak positiva, till
registret. Samtidigt är båtbranschens riksförbund och sjösportens samar-
betsdelegation tveksamma till ett bevarande av registret, de sistnämnda ef-
tersom de inte upplever att det fyllt något behov från båtlivets synpunkt.
I en tid när staten måste se över sin verksamhet och prioritera måste det
obligatoriska registret över fritidsbåtar ifrågasättas. Formerna för ett avskaf-
fande av registreringsplikten för fritidsbåtar bereds därför inom regerings-
kansliet.
Om de berörda fritidsbåtsorganisationerna eller andra intressenter anser
att de positiva effekterna av ett register (såsom t.ex. effektivare sjörädd-
ningsinsatser) skall tillvaratas i fortsättningen, tycker jag det är utmärkt. Det
finns inget som hindrar ett register baserat på en frivillig grund. Om så öns-
kas, är jag beredd att medverka för att ett sådant register skall komma till
stånd.
Anf. 203 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Statsrådet Mats Odell! Jag tackar för svaret. Däremot är jag
inte särskilt nöjd med svaret. Jag tycker att de signaler som har kommit se-
dan regeringen tillkännagivit sina funderingar på att avskaffa båtregistret har
varit klart och entydigt negativa. Det gäller naturligtvis olika myndigheter,
sjöräddning, polis, försäkringsbolag etc. - en rad instanser som alltså är klart
inblandade vad gäller säkerheten till sjöss. Men också instanser som tidigare
var negativa till att båtregistret infördes har under resans gång delvis ändrat
uppfattning. Jag tycker att motiven för införandet av båtregistret håller även
i dag.
Statsrådet hänvisar till olika organisationer inom båtsporten. Jag har inte
sett dessa uttalanden som skulle vara positiva till att båtregistret avskaffas.
Däremot vet jag mycket väl att det ute bland båtägare - till havs, så att säga -
finns en mycket positiv inställning till båtregistret.
Det hänvisas till att kostnaden för staten är för hög. Det är ett argument
som jag kan acceptera. Jag tycker därför att det är mycket märkligt att man
i den här diskussionen inte tar upp att kostnaden för den enskilde båtägaren
skulle kunna öka. Den är i dag inte längre 30 kr., utan 45 kr., om jag inte
minns fel. Jag tycker att det är en oerhört låg avgift, om man jämför med
den utrustning som finns på de flesta båtar som registret omfattar.
Det talas i svaret också om att det är så pass få som omfattas. Men det
beror på att man har satt gränsen vid fem meter. Det skulle kunna finnas ett
klart intresse av att även mindre båtar omfattades. Det kan ha ett värde för
t.ex. polisiära uppgifter.
Att upprätta ett register på frivillig grund kan naturligtvis diskuteras. Men
jag tror att värdet då faller. Som en jämförelse kan man fråga om det finns
funderingar på att bilregistret skulle vara frivilligt.
Anf. 204 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Eva Zetterberg inser att det inte är så många båtar i registret
som det var tänkt. Genast är hon beredd att vidga registreringsplikten - jag
fick inte klart för mig exakt vilka farkoster som skulle omfattas av registre-
ringsplikten för att registret skulle uppfylla kraven. Men vi måste konsta-
tera, Eva Zetterberg, att det finns en betydande restriktivitet i Sverige när
det gäller tvångsregistreringar av olika slag. Vi kan tänka på personnummer,
folk- och bostadsräkning osv.
På båtägarsidan finns många positiva krafter som vill ha en registrering
och som är beredda att göra det på frivillig grund. Jag har i dag fått ett brev
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
från sjösportens samarbetsdelegation där det sägs att man vill föra samtal
om att lägga upp ett register på frivillig grund.
Eva Zetterberg frågade efter kostnaden. Jag kan säga att budgetåret
1991/92 kostar båtregistret totalt 9020000 kr. Vi har dessutom kvarstående
uppläggningskostnader på 9,6 milj.kr., som ännu inte har kunnat skrivas av.
Det finns också andra argument. Jag vill gärna peka på att i stort sett samt-
liga remissinstanser, med några få undantag, var negativa till införandet av
registret. Enligt båtbranschens riksförbund innehåller registret också en hel
del felaktiga uppgifter. Genom registreringen tenderar uppgifter att betrak-
tas som korrekta. Köp och försäljning av båtar sker därmed ofta på helt fel-
aktiga premisser. Det kan handla om årtal för tillverkning, motornummer
osv. Det är lätt att få in dessa uppgifter i registret, och sedan lever de kvar.
Dessutom är merparten av båtarna försäkrade. Registret kommer att fort-
sätta under båtsäsongen 1992 av allt att döma. Avvecklingen kommer att ske
i ordnade former, med remissomgång osv.
Anf. 205 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill återigen hänvisa till att många av de remissinstanser
som var negativa när man införde systemet i dag är positiva. Jag vill också
upprepa min fråga: Varför tar staten inte ut det systemet faktiskt kostar, om
det nu har kostat så mycket? För människor som äger båtar i exempelvis
halvmiljonklassen kan ju denna summa på 45 kr. tyckas löjeväckande. Jag
tycker alltså att staten skall ta ut sina egna kostnader.
Självfallet kan man tycka att ett frivilligt register skulle fylla samma funk-
tion. Men vi vet från olika sammanhang att de människor som är skötsamma,
som inte utsätter andra för onödiga risker osv., de kommer säkert att gå
med. Andra, som inte är angelägna om det på samma sätt, har säkert inte
samma intresse av att vara med i ett frivilligt register.
Anf. 206 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tror att vi kan erinra oss olika förslag som har mött protes-
ter när de har införts, men sedan vänjer sig folk vid dem. Det finns t.o.m.
politiska system som har levt kvar mycket länge under till synes frivilliga for-
mer. Kvar står ändå att det här är fråga om en enig opinion av remissinstan-
ser som är negativa till detta register, med några få undantag. Det skulle vara
intressant att höra vilka av dem som nu har ändrat sig.
Jag tror också att man måste ta hänsyn till att detta register har en negativ
effekt så till vida att det hävdas att antalet båtstölder och båtbedrägerier har
ökat. Man kan anmäla en båt för registrering, erhålla ett registreringsbevis
där registreringsbeteckning och tekniska data finns angivna. Sedan kan den
förslagne stjäla en båt som motsvarar denna beskrivning. Ofta är stöldgodset
utsett redan före registreringsanmälan. När sedan båten skall säljas verkar
allt vara i sin ordning, eftersom registreringsbeviset verkar avse båten som
är till salu. I sin utvärdering av registret skriver sjöfartsverket att man har
uppmärksammat detta. Det är alltså ett problem som existerar.
72
Anf. 207 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Vilka som är positiva eller inte i dagsläget går att ta reda på
utan att man jämför med när registret infördes. Det finns tidningar att tillgå.
Sjöpolisen har exempelvis uttalat sig. Även försäkringsbolag och andra in-
stanser är positiva. Jag rör mig mycket ute i båtsportlivet, och jag vill hävda
att jag aldrig under dessa tre år har hört en negativ kommentar. Om det som
statsrådet har i tankarna är att jämföra detta med andra politiska system som
inte bygger på demokrati, tycker jag att den kopplingen är helt fel.
Min fråga kvarstår: Varför inte låta båtägarna stå för den faktiska kostna-
den? Det gynnar dem som sköter sina båtar och dessutom inte utsätter andra
för fara eller större risker.
Anf. 208 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag vill upprepa min åsikt: En i stort sett enig remissopinion
säger att det här båtregistret bör avvecklas så fort som möjligt, eller man
var negativ från början. Eva Zetterberg har ännu inte kunnat peka på något
remissorgan som har ändrat sig.
Det andra är att båtfolket kräver att registret skall avskaffas. Vi tycker att
det är rimligt att tillgodose denna mycket breda opinions krav och dessutom
skapa förutsättningar för en frivillig registrering av båtar.
Anf. 209 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag ifrågasätter alltså att denna opinion är så vitt utbredd
bland båtägare. Jag tycker att det vore aktuellt med en ny bred remiss-
omgång i denna fråga därför att sjöräddningen, sjöpolisen m.fl. instanser
klart uttalat ett intrese för att bevara båtregistret.
Jag vill upprepa min fråga som jag började med: Finns det aktuella diskus-
sioner eller funderingar om att exempelvis avföra bilregistret? Det bygger ju
inte heller på frivillighet och kan jämföras med båtregistret.
Anf. 210 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tycker att jämförelsen med bilregistret på flera sätt är
ganska halsbrytande. Farkoster till sjöss och fordon på våra vägar innebär så
fundamentalt olika problem ur säkerhetssynpunkt. Nej, den här lagen kom-
mer nog att avskaffas, men det kommer att ske i ordnade former. Det kom-
mer att ske skyndsamt men på ett korrekt sätt, och det kommer naturligtvis
att bli en remissomgång i någon mening innan detta sker.
Anf. 211 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag beklagar i så fall att båtregistret kommer att avskaffas.
Visst finns det skillnader mellan biltrafik och båttrafik - det är vi alla på det
klara med. Men det som är gemensamt är att registret är till för att garantera
säkerheten för alla både till sjöss och till lands. Därför tycker jag att det vore
angeläget att ha motsvarande regler till sjöss som till lands, just för att värna
om sjösäkerheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
73
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
74
Anf. 212 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Ewa Hedkvist Petersen har frågat mig om jag är beredd att
verka för att öka antalet utbildade lärare för alla årskurser i Norrbotten.
Jag vill allmänt säga att jag naturligtvis ser frågorna om lärarutbildningen
och om att hela landet får välutbildade lärare som synnerligen angelägna frå-
gor. När det gäller Ewa Hedkvist Petersens fråga om den framtida lärarut-
bildningens dimensionering och lokalisering vill jag inte föregripa den kom-
mande budgetpropositionen genom att nu göra några uttalanden eller utfäs-
telser.
Anf. 213 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag får tacka utbildningsministern för svaret på min fråga,
även om jag naturligtvis inte är speciellt nöjd med svaret. Jag tycker att det
är bra att utbildningsministern säger att frågorna om lärarutbildningen och
om att vi skall ha välutbildade lärare i hela landet är angelägna. Men jag
hade hoppats att utbildningsministern hade haft några tankegångar om vik-
ten av att vi i hela landet har behöriga lärare. Det här är inte bara en utbild-
ningspolitisk fråga, utan det är också en fråga om att stärka alla regioner i
landet. Det är en regionalpolitisk fråga.
Regeringen säger i regeringsförklaringen att hela landet skall leva. Vi har
hört ministrar tidigare stå här och betona regeringens utfästelser om att hela
landet skall leva. Jag hoppas att även utbildningsministern skall arbeta för
detta, därför att alla delar av regeringskansliet bör ta ansvar för det som står
i regeringsförklaringen.
Som jag ser det är utbildningen en mycket viktig del i strukturomvand-
lingen i Norrbotten. Jag ser hela utbildningskedjan som mycket viktig, alla
länkar i utbildningskedjan i Norrbotten måste vara lika starka, ingen länk
får brista. Som vi har det i dag har vi i vissa inlandskommuner ett stort antal
obehöriga lärare. Det är inte bra. Detta gäller speciellt på högstadiet. Samti-
digt har vi väldigt många vuxna intresserade som vill bli lärare. Vi vet också
att närheten till lärarutbildningen och möjligheten att gå på distansutbild-
ning skulle kunna ge oss många utbildade lärare i länet.
Jag skulle vilja fråga utbildningsministern om han tycker att det är viktigt
att vi i hela landet, även i Norrbottens inland, kan minska antalet obehöriga
lärare.
Anf. 214 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Det är klart att jag tycker att det är viktigt, inte bara att ha
lärare, utan också att ha bra lärare. Jag tillhör dem som t.o.m. är beredda
att gå så långt som att säga att det inte finns något instrument för statens
påverkan av skolan som är så betydelsefullt som att förse skolan med lärare
av hög kvalitet. Det är statens främsta garant för att skolan skall bli sådan
som vi bl.a. i denna kammare förväntar oss att den skall vara.
Som kammaren vet förbereder regeringen en ny lärarutbildning att intro-
duceras parallellt med den gamla för högstadiets lärare, eller för grundsko-
lans s.k. senarelärare. I anslutning till att denna utbildning introduceras
finns det anledning att återkomma till hela frågan om dimensioneringen av
lärarutbildningen, inte bara för just denna lärarkategori. Får jag därtill emel-
lertid lägga, att lika viktigt som det är att se till att vi utbildar många och bra
lärare är det att se till att de lärare som faktiskt redan finns i skolan känner
sådan stimulans och utmaning i sitt arbete, att de är beredda att fortsätta sitt
yrke till gagn för sina elever. Sett över riket som helhet är det på tok för
många lärare i dag som säger att de inte ids fortsätta i skolan därför att de
tidigare inte har känt den uppmuntran och den stimulans som ett gott yrkes-
resultat kräver.
Anf. 215 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att utbildningsministern beto-
nar hur viktigt det är att vi har många behöriga lärare. Detta måste också
gälla Norrbottens inland. Det finns många sätt att se till att det blir så. Ett
sätt är att lägga lärarutbildningen så nära dessa kommuner som möjligt. Ett
annat sätt är att stimulera distansutbildning.
Jag kan ge ett exempel. Nu gör högskolan i Luleå så att man till våren
lägger ut på distansstudier 30 platser i östra Norrbotten. Till dessa 30 platser
är det 141 sökande. Det är alltså väldigt många som vill bli lärare. Här finns
möjligheter. Och jag hoppas verkligen att regeringen beaktar den vilja som
finns i Norrbottens kommuner att få en lärarutbildning i närheten och ser till
att man får många välutbildade lärare i dessa kommuner. Här kan rege-
ringen hjälpa till genom att se till att det blir en lokalisering av lärarutbild-
ningen, så att den ligger så nära kommunerna som möjligt. Då kan vi också
ge fortbildning till de lärare som redan finns i yrket.
Anf. 216 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag kan försäkra att regeringen inte kommer att lämna någon
möda sparad för att ta reda på vad som behöver göras för att den svenska
skolan inte bara skall bli bäst i världen utan också ha världens bästa lärare.
Anf. 217 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Att vi har många bra lärare är viktigt för hela landet. Jag har
fortfarande inte fått någon reaktion på det jag säger om närheten till lärarut-
bildningen. Det är klart att man kan lägga lärarutbildning litet varstans i
landet, men när det gäller att rekrytera lärare vet vi att det i Norrbotten finns
väldigt många vuxna som vill bli lärare. Skall vuxna kunna utbilda sig till
lärare måste de ha en lärarutbildning i närheten. De måste alltså kunna ut-
bilda sig fastän de har etablerat sig med familj, ekonomiska utfästelser och
barn. Man måste alltså se till att det finns en utbildning i närheten. I Luleå i
Norrbotten har vi bara lärarutbildning för årskurserna 1-7, inte för högsta-
diet.
Jag skulle vilja fråga utbildningsministern om han är införstådd med vik-
ten av att vi får lärarutbildning som ligger nära dessa kommuner, så att vuxna
kan utbilda sig till lärare.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
76
Anf. 218 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Får jag som avslutning på denna debatt för min del säga att
jag är medveten om behovet av att lokalisera lärarutbildning i rimlig närhet
till de framtida lärarkandidaterna. Jag vill samtidigt säga att jag ser ett egen-
värde i att hålla samman lärarutbildningen på någorlunda stora utbildnings-
enheter, varför jag tror mera på utvecklad, decentraliserad utbildning och
distansundervisning än etablering av helt nya lärarutbildningsanstalter.
Anf. 219 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Vi bedriver i dag distansutbildning av lärare från högskolan i
Luleå. Mellan Luleå och Kiruna är det 40 mil, så vi har väldigt stora avstånd
att arbeta med.
Utbildningsutskottet behandlade frågor om lärarutbildning i våras, och då
handlade det också om dimensionering och lokalisering. Då sade utbild-
ningsutskottet att regeringen har möjlighet att återkomma med förslag om
lärarutbildning på nya orter. I dag finns alltså ingen utbildning för lärare för
årskurserna 4-9 på högstadiet norr om Umeå. Från Umeå till Kiruna är det
65 mil. Det är alltså väldigt stora avstånd det handlar om.
Jag vill än en gång fråga utbildningsministern om han är beredd att verka
för att vi kan tillämpa den närhetsprincip som vi vet innebär att vi får fler
utbildade lärare, färre obehöriga lärare, bättre utbildning och kan jobba vi-
dare med strukturomvandlingen i Norrbotten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 220 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Lena Öhrsvik har frågat mig om vilka skäl regeringen har för
sin bedömning om behovet av en ny studiemedelsutredning.
Det nuvarande studiemedelssystemet har varit i kraft sedan den 1 januari
1989. I vissa väsentliga hänseenden har det mött kritik som enligt min me-
ning bör tas på allvar. Jag tänker då bl.a. på frågor rörande fribeloppsgränser
för rätt till studiemedel och frågor rörande återbetalningen. Från centerpar-
tiet och kristdemokratiska samhällspartiet har i olika sammanhang rests för-
slag om införande av ett studielönesystem. Den s.k. Finvuxutredningen
(Dir. 1990:2) har i sitt betänkande (1991:65) Ett samordnat vuxenstudiestöd
lämnat förslag om bl.a. samordning av nuvarande vuxenstudiestöd och ut-
bildningsbidrag. Jag finner det vara av intresse att få närmare belyst om även
studiemedlen kunde inordnas i ett samordnat system. Sammantaget finner
jag således att många skäl talar för att studiefinansieringssystemet på nytt ses
över. I vilka former en sådan översyn skall ske är jag för dagen emellertid
inte beredd att svara på.
Anf. 221 LENA ÖHRSVIK (s):
Fru talman! Frågan är föranledd av en intervju i Dagens Nyheter, där en-
bart studiemedelssystemet nämndes. Det har ju utretts vid flera tillfällen,
och jag har själv varit med vid några av dem.
De regler som vi nu har har gällt ungefär ett år efter de justeringar som
riksdagen gjorde av bl.a. fribeloppen. Intresset för att ta nya studielån har
ökat trots den negativa debatt som pågår. Antalet ansökningar i höst var
17 % större än tidigare. Men svaret här var något helt annat. Det handlar
om studiefinansieringssystemet. Här nämns helt andra skäl än de som angavs
i tidningsintervjun. Finvuxutredningen var ju ett resultat av en riksdagsbe-
ställning. Vi ville ha en bättre samordning, ett bättre studiestöd för vuxna,
som skulle få möjlighet att så att säga ta igen litet av det som ungdomarna i
dag får.
Jag hade också hoppats att få se ett förslag om större samordning, så jag
var faktiskt inte negativ till den delen av svaret. Men problemet är att frågan
om just de vuxnas studiefinansiering kommer att skjutas ytterligare på fram-
tiden om man skall ta in hela det stora perspektivet. En ny utredning förut-
sätter ju att man har tillgång till en utvärdering av t.ex. återbetalningssyste-
met, som bara har funnits ett och ett halvt år med återbetalningar enligt det
nya systemet.
Min oro gäller alltså de vuxnas studiefinansiering. Jag skulle gärna vilja ha
ett löfte av utbildningsministern, att en ny översyn och en bättre samordning
inte kommer att innebära att frågan om de vuxnas studiefinansiering skjuts
på framtiden.
Anf. 222 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Lena Öhrsvik kan vara övertygad om att denna regering inte
avser att dra fotterna efter sig utan arbetar snabbt och effektivt. Vi kommer
att lägga fram förslag i exakt den ordning som motiveras av färdiga förslag
som är väl underbyggda.
Som framgick av mitt svar finns det ett antal trådar i det studiefinansie-
ringsförslag som jag nu tänker be några visa män eller kvinnor att titta på.
Dels handlar det om en samordning med Finvuxutredningens förslag, dels
finns i det studiefinansieringssystem som först och främst vänder sig till unga
studerande på universitet och högskolor ett antal enligt min mening under-
liga felsignaler. Jag skulle vilja ha ett studiefinansieringssystem där man i li-
tet högre grad än för närvarande premierar hårt arbete och slit, ett studiefi-
nansieringssystem som dessutom säkerställer att man faktiskt inte skall be-
höva gå genom hela livet skuldsatt till följd av sina studier. Min ambition är
att allt det som jag avser be de vise männen eller kvinnorna att titta på skall
vara färdigutrett före halvårsskiftet 1992. Därefter ankommer det på försla-
gens karaktär att påvisa hur fort ett förslag kan föreläggas riksdagen.
Anf. 223 LENA ÖHRSVIK (s):
Fru talman! Jag hoppas att vi skall slippa flera felsignaler från utbildnings-
ministern, som bara talar om studiemedelssystemet och inte om hela studie-
finansieringssystemet. Jag vill påminna om att riksdagen var helt enig om
målet med studiemedelssystemet. Det skall vara generellt. Det skall vara
neutralt i förhållande till olika utbildningar och inte ha för mycket av behovs-
prövningar, t.ex. beträffande föräldrarnas ekonomi. Det skall stå i samklang
med den allmänna fördelningspolitiken.
Jag tycker inte att vi skall bära skulden med oss hela livet. Det är inte hel-
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågcr
7 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 18
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
78
ler avsikten med det nuvarande systemet. För att kunna gå vidare måste man
ha en utvärdering. Vi har väldigt kort tid på oss. De siffror som har angivits
i debatten har varit ganska osakliga. Jag tycker att man bör ha en grund att
stå på. Skall man tolka detta så att CSNs arbete med studiemedelssystemet
skall upphöra?
Anf. 224 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag tror att det finns goda förutsättningar för att från CSNs
rika erfarenheter och kunskap kunna under den kommande våren ösa till
den utredning och översyn som jag hoppas skall vara klar till halvårsskiftet.
Enligt vad jag har erfarit finns det inom CSN åtskilliga tankar på föränd-
ringar, som skulle kunna skapa en rationellare ordning och rätta till en del av
de felsignaler som jag menar att det nuvarande studiefinansieringssystemet
skickar ut.
Anf. 225 LENA ÖHRSVIK (s):
Fru talman! Jag tackar särskilt för att utbildningsministern talar om hela
studiefinansieringssystemet och kommer att göra så också i fortsättningen.
De vuxna har sin givna plats i detta sammanhang också för framtiden, efter-
som de utgör en eftersatt grupp. Väldigt många vuxna har ännu i dag inte
genomgått nioårig grundskola.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 226 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Lena Öhrsvik har i en fråga ställd till kulturministern efter-
hört om regeringen är beredd att medverka till en fortsatt mikrofilmning av
Kungl. bibliotekets affischsamling.
Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Kungl. biblioteket erhöll i december 1985 375 000 kr. för att mikrofilma ca
17 000 politiska affischer, som ur forskningssynpunkt var starkt efterfrågade
och därför utsatta för hårt slitage.
Filmningen, som bl.a. ur metodsynpunkt kan betraktas som ett pilotpro-
jekt, är nu slutförd. Det ankommer på Kungl. biblioteket att med utgångs-
punkt i det slutförda projektet överväga huruvida även bibliotekets övriga
affischsamlingar eller delar därav bör mikrofilmas. Sådana förslag kan i så
fall föras fram i den fördjupade anslagsframställningen till regeringen hösten
1992 inför nästa treårsperiod, som utgörs av budgetåren 1993/94-1995/96.
Anf. 227 LENA ÖHRSVIK (s):
Fru talman! Min fråga är föranledd av att jag skulle vilja väcka regeringens
intresse för denna filmning av affischer, som är väldigt unik. Vi tillämpar en
unik teknik, som samtidigt ger arbete åt arbetshandikappade. Vi kan på
detta sätt bevara en stor och viktig kulturskatt.
Jag skulle vilja höra om det finns ett intresse hos regeringen för att på detta
sätt slå flera flugor i en smäll genom att utveckla och utnyttja en unik teknik -
stora investeringar har gjorts - samtidigt som man kan bevara mycket av his-
torien till eftervärlden och ge kvalificerade arbetsuppgifter åt våra arbets-
handikappade. Jag är emellertid medveten om att det är en budgetfråga.
Men det är också viktigt att vara litet effektiv och försöka lösa flera frågor
på en gång.
Anf. 228 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag vågar i denna fråga inte uttala mig om hela regeringens
intresse. Men mitt intresse är väckt. Lena Öhrsvik har lyckats fästa min upp-
märksamhet på ett område som jag tycker är fascinerande. Inte minst har
jag lärt mig åtskilligt genom att ta del av en del av det som har filmats redan
tidigare. Det har givit mig en repetitionskurs i Sveriges politiska affischhisto-
ria. Intresset finns alltså. Sedan får vi återkomma och se om budgetmedel
kan anslås vid den tidpunkt som jag tidigare nämnde.
Anf. 229 LENA ÖHRSVIK (s):
Fru talman! Jag tackar för intresset. Just frågeinstitutet kan användas för
att lyfta fram saker som vi är bra på ute i landet och som kan ha stor betydelse
för hela riket i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 230 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Ylva Annerstedt har frågat mig om det är regeringens avsikt
att också friskolor skall få söka stimulansbidrag för upprustning av skolloka-
ler.
Förordningen om stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön
i skolorna grundar sig på riksdagens beslut med anledning av propositionen
om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolle-
dare och syofunktionärer samt 1991 års budgetproposition. Enligt riksda-
gens beslut ställs stimulansbidraget till kommunernas förfogande.
Regeringen har i höst lämnat en proposition (1991/92:10) om statsbidrag
till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna, vari föreslås att stimulans-
bidrag till investeringar tidigareläggs. I detta sammanhang har en motion
lämnats till riksdagen om att även fristående skolor skall kunna få statsbidrag
för upprustning av skollokaler. Riksdagen får således tillfälle att pröva denna
fråga i samband med behandlingen av nämnda proposition.
Jag tycker att det vore positivt om riksdagen i detta sammanhang gav fri-
stående skolor möjlighet att få del av dessa stimulansbidrag.
Anf. 231 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret med den positiva meningsyttringen från
statsrådet. Renoveringsbehoven i skolorna är väl kända. Det statliga stimu-
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
79
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
lansbidraget till en upprustning är välbehövligt. Också den långsiktighet som
finns i bidraget är att tacka och ta emot av kommunerna, som ju kan planera
på ett bättre sätt när de vet att de har detta att rätta sig efter under en period
framöver.
Det är oerhört angeläget att våra barn i skolorna tillförsäkras en stimule-
rande inlärningsmiljö. Det gäller både den fysiska och den psykiska miljön.
Den fysiska miljön som vi talar om här i dag är viktig dels därför att den lär
barnen att vårda en vacker miljö, dels därför att en sådan miljö stimulerar
barns fantasi och kreativitet. Man skall inte inbilla sig att miljön i skolor där
putsen faller ned och där korridorerna är nerklottrade stimulerar till kreativa
tankar hos vare sig elever eller lärare. Därför är det utmärkt att vi får ett
sådant här stimulansbidrag. Men det skall komma även barnen i friskolorna
till del. Det tycker jag är angeläget att understryka. Det finns nämligen indi-
kationer på att kommunerna i detta läge inte alls prioriterar något annat än
de egna lokalerna. Därför vill jag fråga om statsrådet tänker göra några utta-
landen i den riktning som detta svar indikerar.
Anf. 232 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag vill först beröra vad Ylva Annerstedt sade om skolmiljöer
i allmänhet. Betydelsen av att ha bra skolmiljöer är väl känd. Det finns
många problem i våra skolor. Jag vill påstå att de flesta kommuner i alla fall
har kommit i gång med arbetet för att göra någonting åt detta. Jag tror att vi
på några års sikt kommer att ha en betydligt bättre situation än i dag.
För de fristående skolornas del är det inte direkt så att taken ramlar in.
Men många av dessa skolor har på grund av orättvisa ekonomiska villkor
haft svårt att kontinuerligt renovera sina fastigheter och hålla den standard
som vi önskar i skollokalerna. Ur den aspekten är det väsentligt att även fri-
stående skolor får del av de medel som ställs till förfogande. Det är ganska
naturligt i och för sig att kommunerna inte går in och rustar i privata byggna-
der som det ju ofta är fråga om. Men de medel som på detta sätt ställs till
förfogande, bl.a. av sysselsättningspolitiska skäl, skall kunna ges på ett rätt-
vist sätt. Vem som är en skolas huvudman skall inte få avgöra om skolan får
del av medlen.
I den allmänna debatten kommer jag i enlighet med regeringsdeklaratio-
nen att prata om vikten av att fristående skolor behandlas på samma sätt som
offentliga skolor.
Anf. 233 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Det är mycket positivt att statsrådet Beatrice Ask gör sådana
uttalanden här i denna talarstol.
De fristående skolorna har under så många år varit missgynnade när det
gäller statsbidrag. Dessa skolor ligger långt efter. De har gjort stora insatser
för att hålla jämna steg och för att ge sina elever en stimulerande inlärnings-
miljö. De befinner sig i dag i den situationen att de har fått prioritera lärome-
del och andra pedagogiska insatser framför att renovera sina lokaler. Därför
är det oerhört viktigt att de inte halkar efter också när det gäller att få del av
stimulansbidraget.
80
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Anf. 234 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Inger Lundberg har frågat statsrådet Lundgren om innebör-
den av regeringens avsikt att avveckla den särskilda skatteutjämningsavgif-
ten.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Kommunalekonomiska kommittén har fått i uppdrag att utforma ett nytt
system för statens bidrag till kommuner och landsting. Enligt direktiven bör
bidragen göras mer generella och rättvisa. Bl.a. ingår att överväga hur ett
framtida skatteutjämningssystem bör vara uppbyggt. Kommittén kommer
att presentera sitt betänkande om ungefär en månad.
Efter remissbehandlingen kommer regeringen att ta ställning till hur det
framtida statsbidragssystemet bör utformas. Det är min ambition att försla-
get skall kunna utformas så att det blir mindre av rundgång av bidrag och
avgifter mellan stat och kommuner. Pengarna bör således i huvudsak gå från
staten till kommunerna.
Samtidigt måste en ytterligare utjämning av kommunalskatterna eftersträ-
vas. Detta bör kunna uppnås genom utformningen av de allmänna krite-
rierna för statsbidragen i stället för dagens system med en särskild skatteut-
jämningsavgift. Jag utgår ifrån att de förslag kommittén kommer att presen-
tera ger regeringen underlag för att bedöma hur den särskilda skatteutjäm-
ningsavgiften kan tas bort.
Anf. 235 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag tror att väldigt många blev besvikna, när de såg att det
enda konkreta regeringen hade att säga till kommunerna i samband med re-
geringsdeklarationen var att Robin Hood-skatten skall bort. Väldigt många
kommuner har det nu oerhört jobbigt ekonomiskt. De är oroliga för att de
inte klarar sin äldreomsorg. De har inte fått det lättare i dag, när de har fått
besked om besparingar på mellan 5 och 10 miljarder 1993, vilket faktiskt
motsvarar drygt 1 kr. eller bortåt 1:25 kr. i skatteuttag.
Skatteutjämningen är faktiskt avgörande för många kommuner. Den är
avgörande för om hela Sverige skall leva. Om inte Ljusnarsberg, som har
den högsta arbetslösheten utanför Norrbotten, hade haft skatteutjämning,
hade man där i dag haft en kommunalskatt på 25 kr., fastän man har en oer-
hört god hushållning. Danderyd, där det bor människor som har gott om
pengar, har 11:65 kr. i kommunalskatt. Danderydsborna skulle ha 7-8 kr. i
kommunalskatt om inte Robin Hood-skatten funnes.
I svaret skriver statsrådet ingenting om hur man skall finansiera de 650
miljonerna. Det är emellertid viktigt att få ett besked om detta. Det är också
viktigt att få veta vad diskussionen om en utjämning av kommunalskatten
betyder. Är beskedet till danderydsborna att de kommer att få det relativt
svårare och tuffare än de boende i Ljusnarsberg eller är beskedet det som
Danderyds kommunalpolitiker har uppfattat?
Svar på frågor
81
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
82
Anf. 236 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag ber först Inger Lundberg om ursäkt för att frågan flyttades
ner på föredragningslistan. Det berodde på tidbrist.
När det gäller Robin Hood-skatten har Inger Lundberg och jag principiellt
skilda åsikter. Jag är motståndare till denna skatt som jag tycker tas ut på
felaktig grund, medan Inger Lundberg uppenbarligen är anhängare av den-
samma.
Min förhoppning är att det skatteutjämningssystem som vi skall få sedan
kommunalekonomiska kommittén har lagt fram sitt förslag och det varit
föremål för remissbehandling - en proposition skall komma till våren - skall
bli ett bättre skatteutjämningssystem, som gör det möjligt för de kommuner
som i dag har en hög kommunal utdebitering att sänka den. Jag hoppas att
kommittéen kommer att föreslå - det är åtminstone uppgiften enligt direkti-
ven - stora förändringar så att kommunerna själva får använda pengarna på
ett friare sätt. Man generaliserar statsbidragen och skapar bättre kriterier för
det skatteutjämningssystem som skall komma så att det bättre tar hänsyn till
de olika förutsättningarna i olika kommuner och landsting för att driva vik-
tiga kommunala verksamheter såsom barnomsorg, äldreomsorg och sjuk-
vård. Detta är ambitionen, och den överensstämmer väl med de utrednings-
direktiv som gavs av den förra regeringen och som Inger Lundberg och jag
borde kunna vara överens om.
När det gäller de konkreta förslagens utformning vill jag inte säga mer i
dag, eftersom de bygger på kommitténs förslag och på den remiss som därpå
följer. Därefter kommer vi att få rikliga tillfällen att diskutera detta med an-
ledning av en proposition som läggs fram under våren 1992.
Anf. 237 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag har full respekt för att statsråden har ett körigt schema.
Det är bra att vi kan ta diskussionen nu.
Det är tråkigt att statsrådet inte funderar litet mer över hur man kan åstad-
komma utjämning i stället för att med ett enkelt hugg säga att vi avskaffar
Robin Hood-avgiften. Statsrådet vet kanske att det inte gick så väldigt bra
för sheriffen i Sherwoodskogen. Man bör fundera litet grand över hur man
skall åstadkomma utjämning, innan man går in och slaktar de instrument
som faktiskt betyder utomordentligt mycket för de kommuner som har det
jobbigt.
Jag vill än en gång fråga: Hur skall de 650 miljonerna finansieras?
Anf. 238 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi har olika åsikter. Jag anser att
Robin Hood-skatten tas ut på ett felaktigt sätt och på en felaktig grund. Den
bör därför avskaffas.
Det är naturligtvis en oerhört viktig fråga hur hela förslaget om de kom-
munala statsbidragen skall finansieras. Den kommer att tas upp i samma
proposition som jag nyss nämnde, nämligen den som beskriver och lägger
fram förslag om hur de pengar som går från staten till kommuner och lands-
ting över huvud taget skall hanteras. Däri ingår naturligtvis att finansiera de
pengar som i dag kommer in genom Robin Hood-skatten. Dessutom ingår i
det kommande förslaget en stor mängd andra förenklingar och förbättringar
i systemet för statens bidrag till kommuner och landsting.
Anf. 239 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Ett felaktigt sätt, sade finansministern. Vad är det som är fel?
Är det fel att de som har gott om pengar betalar mer och att de som har ont
om pengar och dessutom mycket högre kostnader får pengar? Är inte detta
ganska just? Är inte detta rättvisa?
Jag vill också fråga finansministern: Har finansministern på allvar försökt
sätta sig in i vilka oerhört stora kostnadsskillnader som finns mellan kommu-
ner med en välbärgad befolkning och glesbygdskommuner och kommuner
som har stora behov av t.ex. sysselsättningsinsatser?
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Svar på frågor
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:39 till konstitutionsutskottet
1991/92:40 till socialförsäkringsutskottet
1991/92:41 till försvarsutskottet
1991/92:47 till jordbruksutskottet
1991/92:52 till justitieutskottet
1991/92:56 och 57 till bostadsutskottet
1991/92:59 och 61 till socialutskottet
1991/92:62 till skatteutskottet
1991/92:65 till socialutskottet
Skrivelse
1991/92:42 till utrikesutskottet
Redogörelse
1991/92:5 till konstitutionsutskottet
Motionerna
1991/92:U2-U6 till utrikesutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1991/92:KU1 och KU2
Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU2
Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU1
Kulturutskottets betänkanden 1991/92:KrUl-KrU3
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Utbildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbUl-UbU3
Jordbruksutskottets betänkanden 1991/92:JoUl och JoU2
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1991/92
1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken
1991/92:44 Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombild-
ningen av byggnadsstyrelsen, m.m.
1991/92:45 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Singapore och mel-
lan Sverige och Republiken Korea
1991/92:46 Överförande av frihetsberövade personer för vittnesförhör m.m.
utomlands
1991/92:49 Vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens vatten-
fallsverk till aktiebolagsform
1991/92:55 Ändring i prisinformationslagen
1991/92:63 Statlig garanti för ett lån till Första Sparbanken
1991/92:64 Upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av
skepp
Skrivelserna
1991/92:32 Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förunder-
sökning i brottmål under år 1990
1991/92:58 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:18 Ändringar i försäkringsrörelselagen
1991/92:N4 av Rolf L Nilson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1991/92:34 Upphävande av lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värdepapper
1991/92:Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1991/92:Sk3 av Lars Werner m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 5 november
1991/92:32 av Stig Rindborg (m) till statsrådet Bo Könberg om sjuklönere-
formen:
Oron bland landets företagare är mycket stor inför sjuklönereformen.
Förklaringen är att flertalet företagare anser att deras sjuklönekostnader
kommer att starkt överstiga den utlovade kompensationen i form av sänkt
sjukförsäkringsavgift. Företagarna anser att det är nödvändigt att det införs
två karensdagar innan sjuklönereformen träder i kraft. De minsta företagen
har inte kunnat lugnats av den särskilda småföretagsförsäkringen eftersom
villkoren ännu inte är kända.
Företagarnas ansvar för rehabilitering och för genomförande av rehabili-
teringsutredningar förstärker oron. En stor undran finns hur man skall
kunna genomföra en rehabiliteringsutredning och hur man skall kunna på-
verka sjukfrånvaron i sitt företag när man inte har en rätt att få veta sjuk-
domsorsaken.
Mot bakgrund av företagarnas oro vill jag ställa följande frågor till biträ-
dande socialminister Bo Könberg:
Är statsrådet beredd att arbeta för att redan till årsskiftet höja ersätt-
ningen till arbetsgivarna så att ersättningen täcker den genomsnittliga sjuk-
lönekostnaden och arbetsgivarnas administrationskostnader? Det behövs då
en avsevärt större sänkning än den beslutade på 1,9 %.
Är statsrådet beredd att tidigarelägga införandet av två karensdagar till i
början av 1992?
Är statsrådet beredd att höja gränsen för den särskilda småföretagsförsäk-
ringen så att den omfattar företag med en lönekostnad på upp till 90 basbe-
lopp?
Är statsrådet beredd att slopa företagens uppgiftsskyldighet till försäk-
ringskassan och därmed minska byråkratin? Uppgifter om frånvaro kortare
än 14 dagar kan endast användas för statistik. Därför bör underlaget samlas
in genom en urvalsundersökning. Anmälan till försäkringskassan vid längre
sjukdom bör göras av den enskilde.
Är statsrådet beredd att underlätta rehabliteringen genom att ge företagen
rätt att få del av sjukdomsorsaken? Det kan inte vara farligare att de får den
uppgiften på grund av en regel i lag än - vilket många företag kommer att
få - genom en regel i kollektivavtal.
1991/92:33 av Stig Rindborg (m) till arbetsmarknadsministern om den nya
arbetsförmedlingslagen:
Den 28 maj i år antog riksdagen en lag som innebär att statens monopol på
arbetsförmedling i princip består. Socialdemokraterna lyckades tillsammans
med miljöpartiet rösta igenom lagförslaget med 155 röster mot 151. Samtliga
borgerliga partier som då fanns representerade i riksdagen röstade emot för-
slaget. Lagen kommer att träda i kraft den 1 januari 1992 om den nya rege-
ringen inte bryter upp riksdagens beslut innan dess.
Den nya arbetsförmedlingslagen var bl.a. tänkt att klarlägga begreppen
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Uthyrningen skulle särregle-
ras och legaliseras, men resultatet blev en halvmesyr. På de områden där la-
gen skulle ha en avreglerande verkan, har nya regler införts i stället för de
gamla. Uthyrning av arbetskraft legaliseras, alltså skrivbyråernas verksam-
het, och s.k. headhunting tillåts, men samtidigt görs en rad inskränkningar.
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
85
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
Lagen innehåller flera onödiga begränsningar och villkor. Ett exempel är
villkoret att en arbetstagare bara får ”uthyras” i fyra månader till arbetsgiva-
ren. Mot bakgrund av att såväl föräldra- samt studieledighet som militär-
tjänstgöring vanligtvis omfattar upp till 12-18 månader ter sig fyramåna-
dersgränsen absurd. Skall arbetsgivaren behöva lära upp nya arbetstagare
fem gånger under en 18-månaders barnledighet?
Lagen kräver också att MBL-förhandlingar mellan arbetsgivare och fack-
liga representanter hålls innan arbetskraft hyrs in. Vid sidan av de princi-
piella invändningar som kan göras mot denna utvidgning av förhandlings-
skyldigheten, leder det till praktiska problem vid akuta behov av arbetskraft.
Även headhunting-verksamheten har fångats upp av lagens finmaskiga
nät av regler och förordningar. Headhunting får endast omfatta förmedling
av arbetstagare i företags- eller verksledande ställning. Den som vill bedriva
headhunting måste begära tillstånd för sin verksamhet hos AMS, tillstånd
beviljas för ett år i taget.
Konsekvensen för serviceföretagen blir att det i praktiken blir nära nog
omöjligt för dem att bedriva sin verksamhet under dessa förutsättningar. La-
gen banar väg för att en hel marknad kan komma att styras av en statlig myn-
dighets godtycklighet, vilket i sin tur innebär en mycket stor osäkerhet för
såväl företagare som anställda.
För AMS innebär lagen en ökad arbetsbörda som de själva inte ställer sig
alls positiva inför. I sitt remissyttrande över lagförslaget motsade AMS lag-
förslaget på en rad avgörande punkter. För det första föreslog AMS att ut-
hyrning av arbetskraft helt skulle avkriminaliseras, verksamheten borde få
drivas utan tvång på tillstånd. För det andra ansåg AMS att lagen riskerar
att kriminalisera entreprenörer och konsulter som i dag är tillåtna och att
hanteringen av tillstånd och kontroll innebär en stor och onödig byråkrati.
För det tredje ansåg myndigheten att den inte allsvar lämplig som tillstånds-
och övervakningsinrättning. Eftersom de själva bedriver verksamhet på om-
rådet är det tveksamt om AMS kan anses opartiska och vinna nödvändig tro-
värdighet.
Vidare kan ifrågasättas nödvändigheten att införa en ny lag i väntan på
den långt mer liberala lagstiftning som med all sannolikhet genomförs redan
under 1992, då Sveriges uppsägning av ILO-konventionen nr 96 har trätt i
kraft.
I våras lades en trepartimotion fram med anledning av regeringens lagför-
slag. Motionen var undertecknad av moderaterna, folkpartiet och centern,
där centern representerades av statsrådet Böije Hörnlund. I motionen upp-
manas att ILO-konventionen nr 96, vilken förbjuder arbetsförmedling i för-
värvssyfte sägs upp snarast, samt att regeringens lagförslag avslås.
Nu sitter de undertecknande partierna i regeringsställning och i och med
den enighet som råder i frågan, torde det inte vara något större problem att
upphäva lagen innan den träder i kraft och i dess ställe åstadkomma en sund
avreglering på arbetsförmedlingsområdet.
Med anledningavovanstående vill jag rikta följande fråga till arbetsmark-
nadsministern:
Avser arbetsmarknadsministern att riva upp den nya arbetsförmedlingsla-
gen innan den träder i kraft?
|
39 § Kammaren åtskildes kl. 20.04. |
Prot. 1991/92:18 5 november 1991 |
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
STAFFAN HANSSON
IGunborg Apelgreti
87
Prot. 1991/92:18
88
Tisdagen den 5 november
1 § Ledigheter......................................... 1
2 § Svar på fråga 1991/92:58 om stödet till de baltiska staterna. ... 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Lars Sundin (fp)
3 § Svar på fråga 1991/92:73 om Dalai Lamas besök i Sverige. .... 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Ylva Annerstedt (fp)
4 § Svar på frågorna 1991/92:88 och 89 om Kroatien och Slovenien 4
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Kent Carlsson (s)
5 § Svar på fråga 1991/92:96 om Östtimor.................... 7
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bertil Måbrink (v)
6 § Svar på fråga 1991/92:97 om Marocko och FNs fredsplan för Väst-
sahara........................................... 10
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bertil Måbrink (v)
7 § Svar på fråga 1991/92:62 om klarläggande av IB-affären...... 12
Försvarsminister Anders Björck (m)
Johan Lönnroth (v)
8 § Svar på fråga 1991/92:77 om svensk försvarsindustri......... 15
Försvarsminister Anders Björck (m)
Sten Söderberg (nyd)
9 § Svar på fråga 1991/92:56 om beskattningen av småbarnsmam-
morna och bidragen till daghemmen.................... 17
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Hugo Hegeland (m)
10 § Svar på frågorna 1991/92:79 och 86 om barnbidraget m.m.... 25
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Margareta Viklund (kds)
Annika Åhnberg (v)
11 § Svar på fråga 1991/92:60 om fotbolls-EM och polisresurserna . 31
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ingbritt Irhammar (c)
12 § Svar på frågorna 1991/92:66 och 90 om skydd för hotade kvinnor 33
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lennart Daléus (c)
Sigrid Bolkéus (s)
13 § Svar på fråga 1991/92:70 om rättshjälp m.m. till kvinnor som ut-
satts för övergrepp utom riket........................ 36
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Elisabeth Persson (v)
14 § Svar på fråga 1991/92:72 om kriminalvårdsanstalten Skenäs. . . 38
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
15 § Svar på fråga 1991/92:91 om arbete i stället för arbetslöshet. . 40
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Maud Ekendahl (m)
16 § Svar på fråga 1991/92:69 om ideella skadestånd till våldtäktsoffer 42
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Elisabeth Persson (v)
17 § Svar på fråga 1991/92:84 om regler om bioteknik.......... 43
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Annika Åhnberg (v)
Ajournering........................................... 46
Återupptagna förhandlingar............................... 46
18 § Svar på fråga 1991/92:55 om EG och omställningen av det
svenska jordbruket................................. 46
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Annika Åhnberg (v)
19 § Svar på fråga 1991/92:59 om undersökningsfartyget Argos. ... 49
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Elving Andersson (c)
20 § Svar på fråga 1991/92:68 om etanolproduktion............. 50
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Lars Moquist (nyd)
21 § Svar på fråga 1991/92:85 om fodermedelslagen............. 52
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Annika Åhnberg (v)
22 § Svar på fråga 1991/92:57 om hyrorna för nyproducerade bostä-
der ............................................. 53
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Eva Johansson (s)
23 § Svar på fråga 1991/92:63 om investeringsavgiften på nybyggda
kontorslokaler i Stockholm........................... 56
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Christina Linderholm (c)
24 § Svar på fråga 1991/92:64 om den framtida bostadsproduktionen 58
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Eva Zetterberg (v)
Talmannen (om att finansministerns svar på fråga 1991/92:61
skulle lämnas senare under sammanträdet)
25 § Svar på fråga 1991/92:75 om kommunerna och fritidsfastighe-
terna............................................ 60
Civilminister Inger Davidson (kds)
Inger René (m)
26 § Svar på fråga 1991/92:67 om vägunderhållet i Norrland...... 62
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Tage Påhlsson (c)
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
89
Prot. 1991/92:18
5 november 1991
27 § Svar på fråga 1991/92:71 om E4-ans förbifart vid Norrköping . 65
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Dan Ericsson i Kålmården (kds)
28 § Svar på fråga 1991/92:74 om televerkets prispolitik......... 67
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
My Persson (m)
29 § Svar på fråga 1991/92:87 om båtregistret................. 70
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Eva Zetterberg (v)
30 § Svar på fråga 1991/92:78 om ökat antal behöriga lärare i Norr-
botten........................................... 74
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
31 § Svar på fråga 1991/92:82 om en ny studiemedelsutredning.... 76
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lena Öhrsvik (s)
32 § Svar på fråga 1991/92:83 om mikrofilmningen av affischer.... 78
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lena Öhrsvik (s)
33 § Svar på fråga 1991/92:93 om bidrag till upprustning av friskolor-
nas lokaler....................................... 79
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Ylva Annerstedt (fp)
34 § Svar på fråga 1991/92:61 om skatteutjämningsavgiften....... 81
Finansminister Anne Wibble (fp)
Inger Lundberg (s)
35 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 83
36 § Förnyad bordläggning................................ 83
37 § Bordläggning...................................... 84
38 § Anmälan om interpellationer
1991/92:32 av Stig Rindborg (m) om sjuklönereformen..... 84
1991/92:33 av Stig Rindborg (m) om den nya arbetsförmed-
lingslagen ..................................... 85
90
gotab 40200, Stockholm 1991