Protokoll
1991/92:16
Ulla Tilländer (c) hade ansökt om fortsatt ledighet under tiden den 1-30
november på grund av sjukdom.
Kammaren biföll denna ansökan.
Anna Corshammar-Bojerud (c) skulle även i fortsättningen tjänstgöra som
ersättare för Ulla Tilländer.
Richard Ulfvengren (nyd) hade ansökt om ledighet under tiden den 8 no-
vember-den 9 december för FN-uppdrag.
Kammaren biföll denna ansökan.
Arne Jansson (nyd) skulle tjänstgöra som ersättare för Richard Ulfven-
gren.
Charlotte Branting (fp) hade ansökt om ledighet under tiden den 9 novem-
ber-den 9 december för FN-uppdrag.
Kammaren biföll denna ansökan.
Ronny Karlsson (fp) skulle tjänstgöra som ersättare för Charlotte Bran-
ting.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:24 till lagutskottet
1991/92:26 till justitieutskottet
1991/92:28 till skatteutskottet
1991/92:31 till lagutskottet
1991/92:33 till bostadsutskottet 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 16
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:29 Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart, m.m.
1991/92:35 Sexuella övergrepp mot barn, m.m.
1991/92:36 Avveckling av löntagarfonderna
1991/92:37 Ändringar i bankrörelselagen
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 24 oktober
1991/92:21 av Ingvar Johnsson (s) till statsrådet Beatrice Ask om vuxenut-
bildningen:
För människors personliga utveckling, för deras möjligheter att delta i
samhällsarbetet och för deras chanser på arbetsmarknaden är möjligheten
att delta i vuxenutbildning viktig. Det gäller särskilt de 800 000 i yrkesverk-
sam ålder som har en kortare utbildning än nio år.
Men en väl utbyggd vuxenutbildning är också viktig för samhällets och nä-
ringslivets utveckling. En väl utbildad arbetskraft kommer att vara av avgö-
rande betydelse för vår förmåga att hävda oss i den internationella konkur-
rensen.
Därför tilläts anslagen till vuxenutbildning att öka mer än prisutvecklingen
under den senaste socialdemokratiska regeringsperioden. Under samma pe-
riod tillkom det nya folkhögskolor och viktiga reformer genomfördes för så-
väl folkbildningen som den kompetensgivande vuxenutbildningen.
Moderaterna har däremot vaije år föreslagit kraftiga nerskärningar av an-
slagen till såväl folkbildning, komvux som vuxenstudiestöd ibland med stöd
av folkpartiet. Moderaterna har därmed givit negativa signaler till kommu-
nerna om den kommunala vuxenutbildningen.
Vi socialdemokrater anser att den grundläggande vuxenutbildningen skall
prioriteras men även att vuxenutbildning på gymnasienivå är viktig. Trots att
det i skollagens 11 kap. 17 § heter att ”Kommunerna skall erbjuda gymnasial
vuxenutbildning.” finns exempel på kommuner där en nedläggning av denna
utbildning diskuteras.
Varken regeringsförklaringen eller uttalanden av skolministern innehåller
några som helst besked om den nya regeringens syn på vuxenutbildningen.
Det finns därför en stark oro för att moderaternas negativa syn på vuxenut-
bildningen nu blivit regeringens politik.
För de vuxenstuderande och för samhällsutvecklingen är det av stor vikt
att de tidigare i år fattade besluten om såväl den kompetensgivande vuxenut-
bildningen som folkbildningen står fast.
Lika angeläget är att de som har behov av vuxenutbildning ges ekono-
miska förutsättningar till detta. Förslag till förbättringar av de studiesociala
villkoren för vuxna har lämnats av den s.k. finvuxutredningen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Beatrice Ask föl-
jande:
Vilken är regeringens syn på behovet av livslångt lärande och kortutbilda-
des behov av vuxenutbildning?
Kommer regeringen att föreslå ökad eller oförändrad nivå på anslagen
inom vuxenutbildningsområdet?
Kommer regeringen att framlägga förslag till studiesociala förbättringar
för vuxna?
1991/92:22 av Gudrun Schyman (v) till miljöministern om kärnkraftsaweck-
ling m.m. vid eventuellt medlemskap i EG:
Under valrörelsen lyssnade många förgäves efter en seriös och framåtsyf-
tande energidebatt. Hur skall alternativen utvecklas, när skall kärnkraften
avvecklas, var frågor som många väljare ville ha svar på. Men de partier som
ställt sig bakom energiuppgörelsen från våren 1991 lät sig inte invecklas i
dylika resonemang. Man var ju överens. Frågan är bara vad det är man är
överens om. Kärnkraften skall avvecklas när samhällsekonomin så tillåter
och när industrin kan garanteras tillräcklig tillgång på billig el. Om detta är
man överens. Men vem skall göra tolkningen? Vem bedömer det samhälls-
ekonomiska läget och vem bedömer när industrin har tillräcklig tillgång på
tillräckligt billig el? Kommer industrin själv att någonsin tycka det?
Jag har hört centerpartister säga att tillgången på el redan i dag är så god
att det skulle gå alldeles utmärkt att påbörja avvecklingen redan nu, i mor-
gon dag. Men inte officiellt, i valrörelsen. Eftersom man var överens om att
man var överens så hade det väl blivit pinsamt att tala om att man inte var
överens om vad man var överens om. Säkrare då med tystnad.
En annan fråga som lyste med sin frånvaro i valdebatten var den om ett
svenskt medlemskap i EG. Sällan har väl en så stor och avgörande politisk
fråga mötts med en sådan kompakt tystnad i en valrörelse. Men också här
var de s.k. stora partierna överens. Överenskommelse hade nåtts efter hem-
ligt studiearbete i det forum som saknar parlamentarisk insyn, nämligen utri-
kesnämnden, där vänsterpartiet (och på den tiden även miljöpartiet) inte får
vara med. Utifrån analyser av ett hemligt underlag framtaget av UD kom
man fram till att det nog var bäst att Sverige ansökte om medlemskap i EG.
Så fort de olika partiföreträdarna kom ut från det hemliga mötet visade det
sig att de hade olika syn på vilket pris Sverige skulle kunna tänka sig att be-
tala, på hur värdefull neutralitetspolitiken var och om Sverige kan vara med
i en militär allians. Men eftersom de var överens om att de var överens så
blev det ingen debatt under valrörelsen, trots att de inte var (är?) överens
om vad de var (är?) överens om.
Kombinationen av dessa bägge frågor - avvecklingen av kärnkraften med
tillhörande avfallsproblem i förhållande till ett eventuellt kommande EG-
medlemskap - kunde därför av ”naturliga” skäl inte heller rymmas i valde-
batten, trots att ett eventuellt EG-medlemskap ju också innefattar Euro-
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 16
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
atom-fördraget som uppmanar till spridning och ökning av kärnkraftsener-
gin.
Men bara någon vecka efter valet kunde vi läsa i tidningen (SvD 25 sep-
tember 1991) att en kommande avfallslag kan stoppas av EG och att det nog
blir svårt för Sverige att säga nej till slutförvaring av utländskt kärnbränsle.
Det sitter just nu en statlig utredning som har till uppgift att utforma en lag-
paragraf som skall omöjliggöra lagring av utländskt kärnbränsle och kärnav-
fall i Sverige, för att Sverige på så sätt skall kunna försäkra sig om att inte bli
en internationell dumpningsplats för atomsopor. Problemet är att lagen skall
anpassas till EG, som inte har några regler för radioaktivt avfall. Inom EG
klassas kärnavfall som en ”vara” som skall kunna utbytas fritt över gränserna
och det är ytterst osäkert om EG skulle acceptera att Sverige lagfäster ett
förbud mot lagring av just utländskt avfall.
Vi kunde också läsa (Dagens Industri 24 september 1991) att ett av Tysk-
lands största elkraftsbolag, PreussenElektra, vill göra den svenska Fors-
marksanläggningen till en atomsopstation för Europas alla kärnkraftverk.
”Forsmark är stort nog för att rymma hela Europas kärnkraftsavfall”, sade
PreussenElektras VD Herman Krämer till de tyska tidningarna Die Welt och
Frankfurter Rundschau. I dag finns i Forsmark en anläggning för låg- och
medelaktivt avfall, ägd av SKB (Svensk Kärnbränslehantering). Preussen-
Elektra är delägare i SKBs Forsmarksanläggning genom att det tyska el-
kraftsbolaget köpt in sig i Sydkraft. Tyskarna äger i dag 10 % av Sydkraft
och man vill öka den ägarandelen, enligt uppgifter från samme VD Krämer.
Forsmarksanläggningen var enligt Krämer en viktig anledning till att Preus-
senElektra i våras köpte in sig i Sydkraft. Ägare till tyska kärnkraftverk är
nämligen skyldiga att årligen göra stora avsättningar för att täcka kommande
utgifter för slutförvaringen av utbränt bränsle och det är en del av dessa av-
sättningar som man nu använt för att köpa in sig i Sydkraft.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till miljöminis-
tern:
1. Hur skulle ett eventuellt EG-medlemskap påverka Sveriges möjlighet att
avveckla kärnkraften i Sverige och att dessutom verka för en internatio-
nell avveckling?
2. Hur påverkar EES-avtalet och ett eventuellt EG-medlemskap Sveriges
möjligheter att säga nej till lagring av utländskt atomavfall?
den 25 oktober
1991/92:23 av Karin Israelsson (c) till socialministern om försäkring för sjuk-
lönekostnader:
Under våren beslutade riksdagen att införa sjuklön för de första fjorton
dagarna i ett sjukfall. Sjuklönesystemet skall träda i kraft den första januari
1992.
I propositionen och även i riksdagsbeslutet framhölls vikten av att företag
med få anställda skall ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan
mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som företaget kan drabbas av.
Rätt att teckna en sådan försäkring skall finnas för arbetsgivare vars sam-
manlagda lönekostnader under ett kalenderår - efter avdrag för sociala av-
gifter o.d. - beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. Avslutningsvis
framhålls att de slutliga reglerna skall bestämmas av regeringen.
I dag återstår det knappt två månader till dess att sjuklönesystemet skall
vara genomfört. Fortfarande saknas regler för hur denna försäkring skall
tecknas och inte minst viktigt till vilka premier det skall ske.
Naturligtvis borde den föregående regeringen sett till att fullfölja riksda-
gens uppdrag, men deras ambition har tydligen inte räckt till detta.
Det finns från småföretagarnas sida en stor oro att den beslutade sänk-
ningen av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen på 1,9 % ger allt för låg
kompensation i förhållande till de verkliga utgifter som kan bli fallet om nå-
gon anställd ofta är sjuk.
Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet om när dessa villkor för
småföretagarnas försäkring kan väntas föreligga.
Samtidigt vill jag fråga om kostnadsneutraliteten kan kvarstå även för
småföretagare i förhållande till nuvarande försäkringssystem.
1991/92:24 av Görel Bohlin (m) till kommunikationsministern om Bromma
flygplats:
Frågan om Bromma flygplats har stötts och blötts i decennier.
Den 15 november 1946 skrevs ett markbytesavtal mellan staten och sta-
den, dvs. egentligen ett avtal om bytlåning. Staten lånade ut till staden ett
markområde på Ladugårdsgärde om en miljon kvardratmeter och staden lät
staten under samma tid, 50 år, få nyttja Brommamark för användning som
flygplats. Uppgörelsen godkändes av riksdagen.
Bromma flygplats blev emellertid dels för liten och dels föranledde så små-
ningom buller och föroreningar klagomål från de omkringboende. 1981 fat-
tades beslut om överflyttning av jetflyget till Arlanda, som efter tillkomsten
blivit en allt effektivare flygplats. Genom att Arlanda fick funktionen som
nav i inrikesflyget skapades också möjligheterna till smidiga övergångar. Fly-
get blev ett folkflyg. Det blev möjligt att på kort tid ta sig från t.ex. en plats
i Norrland till Arlanda för vidare befordran till annan ort inom eller utom
landet. Flyget blev av oerhörd betydelse för vår tillväxt och därmed för vår
välfärd.
1991 fattades beslut om en 3:e rullbana på Arlanda. Under åren från Ar-
landas tillkomst hade emellertid motståndet mot flyg och flygplatser ökat
starkt och ett försök att i stället för en 3:e bana på Arlanda bygga en storflyg-
plats söder om Stockholm stoppades genom politiskt och organisatoriskt
agerande. Det torde numera vara uppenbart, att det är politiskt omöjligt att
genomföra en nybyggnation av en stor trafikflygplats i stockholmsområdet.
Tredje banan på Arlanda beslutades också i elfte timmen. Även mot det ut-
byggnadsförslaget väcktes starkt motstånd.
Strax före valet lämnade den dåvarande socialdemokratiska regeringen di-
rektiv till en utredning för att söka alternativ flygplats till Bromma samt att
undersöka hur en överföring av flyg till 3:e banan kunde ske. Mot dessa di-
rektiv protesterade all luftfartsexpertis, Sigtuna kommuns representanter
och (m) i Stockholm stad.
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
Skälet till direktiven, som regeringen avvaktat med att offentliggöra sedan
juni månad, var påtryckningar från Stockholms arbetarkommun, som till
varje pris vill avsluta avtalet om Bromma med staten och bygga bostäder på
Bromma-marken.
Skälet till protesterna från luftfartssektorn och dessutom från de boende i
Bromma-området, Ekerö, Solna, Stockholm m.fl. är att Bromma, som är
den 2:a flygplatsen i Sverige i storleksordningen vad gäller flygplansrörelser,
omöjligen kan läggas ner och absolut inte bör bebyggas. Det finns, hur
många utredningar som än görs, inte möjlighet att ta emot så mycket flyg på
Arlanda flygplats. Då går man miste om all kapacitetsökning man kunde fått
genom 3:e banan och mer därtill.
Att sedan uppföra ett bostadsområde på ca 10 000 bostäder utan att ha
klarat de flaskhalsar i trafiksystemen som redan nu finns, är oansvarigt.
Detta inser också de boende runt flygplatsen som enligt gjorda enkätunder-
sökningar klart föredrar att behålla flygplatsen mot att få all den biltrafik
extra som ett utbyggt bostadsområde skulle medföra.
Flygplatschefen vid Bromma har undersökt möjligheterna att till rimliga
kostnader få en väl fungerande cityflygplats på Bromma. Starka näringslivs-
intressen finns som vill gå in i en bolagsbildning för att driva Bromma och
intresse borde finnas även från Stockholms stad. För staten är Bromma av
riksintresse som en med Arlanda kompletterande och avlastande flygplats,
något som även uttalats förutom av luftfartsverket jämväl av moderater och
folkpartister samt tjänstemän i länsstyrelsen.
Om ett återbyte tvingas fram från Stockholms sida kan jag inte förstå an-
nat än att staten borde vara berättigad till en gottgörelse för en markvärde-
förlust på åtskilliga hundratals miljoner kronor. Eftersom Bromma-marken
kan bebyggas betingar den ett mycket högt värde, medan ett område av
ungefär samma storlek - den som staden fick ”låna” av staten - genom bl.a.
plan- och byggrestriktioner som Stockholm genomfört är omöjligt att an-
vända annat än som friluftsmark. Ett markområde med sådana hinder för
användning har i praktiken blivit nästan värdelös och det torde dessutom
vara omöjligt och ej önskvärt att häva restriktionerna och bebygga Ladu-
gårdsgärde.
Jag vill därför fråga kommunikationsministern:
1. Delar kommunikationsministern min och luftfartsverkets uppfattning att
Bromma-trafiken ej kan föras över till Arlanda och att därför Bromma är
av riksintresse och behövs för att flygtrafiken skall fungera?
2. Är kommunikationsministern beredd att tillsätta en snabbutredning för
att utforma en bolagsbildning av Bromma som flera intressenter arbetar
för?
3. Om inte Bromma-avtalet förnyas eller växlas om till rent markbyte och
Bromma behålls, är då kommunkationsministern beredd att se över hur
stor den ersättningen bör vara som staten skall avkräva Stockholm stad
för markvärdesförlusten?
5 § Anmälan om frågor
Prot. 1991/92:16
25 oktober 1991
Anmäldes att följande frågor framställts
den 24 oktober
1991/92:60 av Ingbritt Irhammar (c) till justitieministern om fotbolls-EM och
polisresurserna:
Nästa år kommer fotbolls-EM att hållas i Sverige. Under tre veckor kom-
mer nästan var fjärde polis av vår totala poliskår att tas i anspråk för bevak-
ningen av detta idrottsarrangemang. Härtill kommer under en längre tid
nödvändig utbildning för dessa poliser. Denna påbörjas redan nu. Efter av-
slutat fotbolls-EM, behöver dessa poliser beredas möjligheter att ta ut sin
berättigade semester. Sammantaget innebär detta att vår svenska poliskår
kommer att vara reducerad med ca en fjärde-del, under flera månader. Kost-
naderna för denna stora polisiära insats beräknas till 167 milj.kr. Den totala
poliskårens möjligheter att bedriva viktigt och nödvändigt polisarbete, kom-
mer självfallet att påverkas mycket negativt både före, under och efter detta
stora idrottsarrangemang.
Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta så att allmän ordning och
rättstrygghet för medborgarna kan upprätthållas på ett tillfredsställande sätt
under ovannämnda tid?
1991/92:61 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Bo Lundgren om skatteut-
jämningsavgiften:
Av regeringsdeklarationen framgår att regeringen har för avsikt att av-
veckla den särskilda skatteutjämningsavgiften. Avgiften är ett instrument
för omfördelning av resurser från kommuner med hög skattekraft till kom-
muner med låg genomsnittlig inkomst hos medborgarna.
Innebär ställningstagandet att det framtida skatteutjämningssystemet en-
bart skall utgöra en omfördelning mellan stat och kommuner och hur avser
regeringen att finansiera bortfallet av för närvarande ca 650 milj.kr. årligen?
1991/92:62 av Johan Lönnroth (v) till försvarsministern om klarläggande av
IB-affären:
I anslutning till den s.k. IB-affären skrev försvarsdepartementet i en pro-
memoria den 17 januari 1991 bl.a. att registren hos dåvarande försvarssta-
bens säkerhetsavdelning och särskilda byrå ”inte hade karaktären av åsikts-
registrering”.
Att döma av gjorda uttalanden anser försvarsministern att sanningshalten
i detta påstående ytterligare behöver utredas.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga försvarsministern:
Vilka initiativ avser försvarsministern ta för att underlätta att det slutgil-
tiga klarläggandet av IB-affären enklast och snabbast skall komma till stånd? 7
|
Prot. 1991/92:16 25 oktober 1991 |
1991/92:63 av Christina Linderholm (c) till finansministern om investerings- År 1989 infördes investeringsavgift på nybyggda kontorslokaler i Stock- Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga: Vilka initiativ ämnar finansministern vidta för att de upplupna medlen, ca 6§ Kammaren åtskildes kl. 14.02. Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen. Vid protokollet BENGT TÖRNELL / Gunborg Apelgren |
Prot. 1991/92:16
1 § Ledigheter......................................... 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
3§ Bordläggning....................................... 2
4 § Anmälan om interpellationer
1991/92:21 av Ingvar Johnsson (s) om vuxenutbildningen ... 2
1991/92:22 av Gudrun Schyman (v) om kärnkraftsaweckling
m.m. vid eventuellt medlemskap i EG............... 3
1991/92:23 av Karin Israelsson (c) om försäkring för sjuklöne-
kostnader ..................................... 4
1991/92:24 av Görel Bohlin (m) om Bromma flygplats...... 5
5 § Anmälan om frågor
1991/92:60 av Ingbritt Irhammar (c) om fotbolls-EM och polis-
resurserna ..................................... 7
1991/92:61 av Inger Lundberg (s) om skatteutjämningsavgiften 7
1991/92:62 av Johan Lönnroth (v) om klarläggande av
IB-affären..................................... 7
1991/92:63 av Christina Linderholm (c) om investeringsavgif-
ten på nybyggda kontorslokaler i Stockholm........... 8
gotab 40098, Stockholm 1991