Protokoll
1991/92:102
Föredrogs och hänvisades
Proposition 1991/92:150
Bilaga 1:2 Utrikesdepartementet
E7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration
till konstitutionsutskottet
Gl. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
till utrikesutskottet
Bilaga 1:3 Socialdepartementet
1 Bl. Riksförsäkringsverket (s.2)
2 Dl. Bidrag till sjukförsäkringen (s. 3)
till socialförsäkringsutskottet
Bilaga 1:4 Kommunikationsdepartementet
D7. Bidrag till Växjö-Hultsfred-Västervik (s.2)
J. Teletaxor (s. 4)
till trafikutskottet
Bilaga 1:5 Finansdepartementet
2 Statens stöd för bostadsfinansiering (s. 71)
till bostadsutskottet
3 Skatteförvaltningen (s. 78) mom 1, 3 och 4
till skatteutskottet
mom. 2 och 5 (s. 78)
till lagutskottet
Bilaga 1:7 Jordbruksdepartementet
II. Sveriges lantbruksuniversitet
till utbildningsutskottet
Bilaga 1:8 Arbetsmarknadsdepartementet
Bl. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader mom.l och 2
(s.18)
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 102
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
till arbetsmarknadsutskottet
Bilaga 1:9 Kulturdepartementet
D2. Förläggningskostnader (s. 4)
till socialförsäkringsutskottet
Bilaga 1:10 Näringsdepartementet
E3. Infriande av pensionsgaranti för FFV AB
till näringsutskottet
Bilaga 1:12 Miljö- och resursdepartementet
Val av styrmedel i miljöpolitiken mom. 1-7 (s. 30)
Miljöräkenskaper (s. 30)
till jordbruksutskottet
Propositionen i övrigt till finansutskottet
Talmannen anmälde att Dan Ericsson i Kolmården (kds) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i Nordiska rådet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Kristdemokratiska samhällspartiets riksdags-
kansli på grund av uppkommen vakans anmält Liisa Rulander som ny sup-
pleant i Nordiska rådet efter Dan Ericsson i Kolmården.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i Nordiska rådet
Liisa Rulander (kds)
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1991/92:163
Till riksdagen
Undertecknad har erhållit en interpellation av riksdagsledamot Gudrun
Schyman som handlar om Neutralitetspolitiken och ett eventuellt medlem-
skap i Europeiska unionen.
På grund av stor arbetsbelastning har jag inte någon möjlighet att besvara
interpellationen inom föreskriven tid utan kommer i stället att besvara den
fredagen den 15 maj.
Stockholm den 27 april 1992
Carl Bildt
Interpellation 1991192:173
Till riksdagen
Jag har fått en interpellation med nr 1991/92:173 av Birgitta Wistrand om
sammansättningen av kommittén för nedläggning av byggnadsstyrelsen. In-
terpellationen kommer ej att besvaras inom utsatt tid på grund av att både
interpellanten och jag är på utrikesresor.
Interpellationen kommer i stället att besvaras den 22 maj.
Stockholm den 21 april
Anne Wibble
Justerades protokollet för den 22 april.
Anf. 1 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Bruno Poromaa har frågat mig vad jag tänker göra för att i
fortsättningen hålla mig ”bättre informerad om riksdagsarbetet”, och Sten-
Ove Sundström har frågat om jag är beredd att ompröva min ”negativa in-
ställning till interpellations- och frågedebatter i riksdagen”.
Frågeställningarna är, för publicitets vinnande, medvetet insinuanta och
felaktiga. Då själva utgångspunkterna för herrarna Poromaas och Sund-
ströms aktivitet i denna fråga är felaktiga, är några svar inte heller möjliga.
Låt mig dock tillägga, att det är beklagligt att Bruno Poromaa och Sten-
Ove Sundström inte velat utnyttja möjligheten att diskutera den för mig så
viktiga frågan om hur vi skall få en ny start för Norrbotten.
Anf. 2 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsministern för svaret - ett svar som jag
i och för sig har svårt att förstå. Det här med att frågeställningarna är medve-
tet insinuanta och felaktiga kan man verkligen fundera över.
Bakgrunden är i korthet den att vi under innevarande riksmöte har ställt
mellan 20 och 30 frågor och interpellationer i denna kammare, och ett flertal
av dem har rört frågor till näringsministern, arbetsmarknadsministern och
kommunikationsministern, i synnerhet om Ovako Steels fortlevnad, efter-
som det berör 2 000 arbetstillfällen i Norrbotten. Mot den bakgrunden är det
litet märkligt när vi i länets största borgerliga tidning fick läsa en recension
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
av statsministern, då han den 29 mars var uppe i länet och hälsade på, där
han sade att vi socialdemokrater snackar mest i tidningar där uppe: I Stock-
holm är de tysta som graven, och de får åka ner till den socialdemokratiska
partistyrelsen och leka rövare där, för de har inget stöd i sitt parti och de
ägnar sig åt lokalt hojt för lokal konsumtion.
Det är mycket märkligt, mot den bakgrunden att vi försöker höja riksda-
gens anseende, inte minst när det gäller fråge- och interpellationsdebatter i
sådana här viktiga frågor, att få läsa ett så märkligt uttalande från statsminis-
tern i tidningarna.
Jag måste därför fråga: Är det verkligen så, att denna fråga, som gäller
Ovako Steel och 2 000 arbetstillfällen, är någonting som statsministern be-
traktar som lokalt hojt för en lokal konsumtion?
Anf. 3 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag skall också be att få tacka statsministern för svaret - om
man nu kan kalla det här för ett svar.
Frågan är inte, som statsministern gör gällande, insinuant. Jag tycker
tvärtom att det som statsministern sade i Arvidsjaur var insinuant i allra
högsta grad.
Anledningen till frågeställningen är, som sagt var, referatet i en av länstid-
ningarna i Norrbotten från moderatstämman i Arvidsjaur för en månad se-
dan. Efter stämman och referatet ställde jag den här frågan, och det har såle-
des tagit i det närmaste en hel månad för statsministern att svara på den.
Jag vill ta tillfället i akt och fråga: Anser statsministern att det är till fyllest
att man skall vänta så länge på ett svar? Jag vill minnas att statsministern,
under den tid då han befann sig i oppositionsställning, många gånger var
mycket kritisk mot den dåvarande socialdemokratiska regeringen när den
dröjde med svaren.
När jag sedan läste referatet drog jag den slutsatsen att det fanns två alter-
nativ; antingen gick statsministern inte i takt med verkligheten, eller också
var han dåligt informerad om vad som försiggick i riksdagen. Det senaste
alternativet förefaller mera trovärdigt, då jag inte vill påstå att statsministern
ljuger. Därför ställde jag frågan. Vad tänker statsministern göra för att hålla
sig bättre informerad om riksdagsarbetet? Något svar har jag således inte
fått på den frågan.
Anf. 4 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig säga att jag håller mig väl informerad både om riks-
dagsarbetet och om vad olika riksdagsledamöter har att säga. Låt mig i det
sammanhanget också säga, att jag när jag var i Arvidsjaur hade anledning
att reagera ganska hårt mot Sten-Ove Sundström, som hade gjort närmast
oförskämda uttalanden mot den person som utsetts till landshövding i Norr-
botten. Det vittnade om brist på takt och ton i den politiska debatten.
Vad gäller Ovako Steel, är sakfrågan den att det har framförts lokala syn-
punkter för huvudsakligen lokal konsumtion. Jag rekommenderade er att
åka ned till den socialdemokratiska partiledningen i Stockholm och fråga om
den hade anledning att föra fram några förslag till regeringen om en annor-
lunda handläggning av frågan än den som varit aktuell. Jag har hört att ni
sedermera har sagt att ni har fått den socialdemokratiska partiledningens
stöd, men detta har ännu inte uppenbarat sig för regeringen. Vi arbetar med
denna och andra sysselsättningsfrågor i Norrbotten med kraft, men jag står
fast vid mitt omdöme: Det var lokalt hojt för lokal konsumtion utan kon-
struktiva bidrag för att klara sysselsättning och tillväxt i Norrbotten.
Anf. 5 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tycker att det är synd att det skall vara på det sättet att
praktiskt taget alla oppositionspartier skall behöva uttala sig i en så här viktig
fråga, som rör sysselsättningen. Jag tycker att landets statsminister, när han
går ut och recenserar enskilda länsgrupper och deras uttalanden på hemma-
plan, också bör känna till vilken vikt en sådan här fråga har för ett län och för
sysselsättningen. I de allra flesta fall har det alltså rört sig om Ovako Steels
framtida möjligheter, och vi har kunnat bevittna en mycket passiv inställning
från regeringen, från de flesta ministrar. Man hade kanske haft den förhopp-
ningen att statsministern själv skulle ha visat litet engagemang i den frågan,
utan att därför klampa in på de andra statsrådens områden. Det är mycket
viktigt. Dessutom har vi haft stöd i vårt eget parti i den här frågan.
Det är angeläget, när man besöker ett län som har dessa problem på ar-
betsmarknaden, att man också kollar upp hur man kan hjälpa till där och
inte allmänt nonchalerar frågeställningarna. Vi kan visa vägen hur vi skall få
en ny start för Norrbotten, statsministern, genom att peka på ett engage-
mang i t.ex. Ovako Steel-frågan.
Anf. 6 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag fick inte något svar på frågan om statsministern anser att
det är till fyllest att man får vänta en hel månad på ett svar på en fråga.
Jag vill påstå att statsministern var dåligt informerad om riksdagens arbete
när han åkte till Arvidsjaur. Den aktuella veckan bad jag riksdagens utred-
ningstjänst att göra en sammanställning av vad samtliga norrbottniska leda-
möter hade uträttat denna vecka. Om man skall anse att man uträttar en
viktig detalj när man bestiger riksdagens talarstol, kan jag tala om för stats-
ministern att samtliga norrbottniska ledamöter besteg denna talarstol -
t.o.m. statsministerns partivän, som syntes där vid ett tillfälle. De norrbott-
niska ledamöterna är ingalunda ”tysta som i graven”, för att citera den ak-
tuella tidningen.
Personligen deltog jag den veckan i riksdagsdebatterna i tre för länet
mycket viktiga frågor - som verkligen är en nystart för länet, om statsminis-
tern vill tala om det - nämligen om Ovako Profilers nedläggning i Luleå, om
mineralförsörjningen och prospekteringsverksamheten och om privatise-
ringen av de statliga företagen.
Anf. 7 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig bara upprepa det jag sade som Sten-Ove Sundström
inte tog upp, dvs. att ordvalet från herrarna ibland har varit mera inriktat på
att skapa rubriker än på att visa konstruktivt engagemang för Norrbotten.
När man säger att en nyutnämnd landshövding är en provokation, och när
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
man använder uttryck som krigsförklaring, är man ute efter rubriker, inte
efter resultat.
När det gäller Norrbotten och andra delar av landet jobbar jag för resultat,
inte för rubriker. Det gäller bl.a. Ovako Steel. Jag konstaterar att det från
de socialdemokratiska talesmännen i dessa frågor inte har framförts några
avvikande bedömningar. Engagemang kan alltid finnas. Vi jobbar just nu
med nya initiativ, som har stor betydelse för framtiden för rymdverksamhe-
ten i Kiruna. Där kan man verkligen tala om en framtidssatsning för Norr-
botten, som vi står för, efter att den hade legat i träda under den socialdemo-
kratiska tiden. Vi har gjort mer för småföretagsamheten än vad som har
gjorts på mycket länge i detta land. Det är små- och nyföretagsamheten som
inte minst står för sysselsättningen i glesbygden och i inlandet. Där finns en-
gagemanget. Det är inte rubriker utan resultat som vi är ute efter.
Anf. 8 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag skulle kunna ägna mycken tid åt att diskutera regeringens
utnämningspolitik, men det skall jag inte göra. Låt mig bara säga att jag inte
själv använde de ord som statsministern citerade ur massmedia.
Nu talar jag om det jag anser vara mycket viktigare, dvs. 2 000 arbetstill-
fällen, och jag tycker att statsministern borde engagera sin regering i proble-
men och få fart på sysselsättningen. Om man vill få fart på Norrbotten och
förändra utvecklingen måste man vidta politiska åtgärder och inte bara stå
här och vända ord. Grip in i Ovako Steel-affären! Gör någonting konkret,
Carl Bildt!
Anf. 9 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Under den socialdemokratiska regeringen gjordes mycket
stora insatser till Norrbottens fromma. Jag skulle kunna peka på en lång rad
av åtgärder som den dåvarande socialdemokratiska regeringen gjorde direkt
efter regeringsövertagandet 1982 och 1983. Om de här åtgärderna inte hade
kommit till stånd, hade det varit ett mycket bekymmersamt läge, betydligt
mera bekymmersamt än någonsin tidigare. Någonting sådant kommer den
nuvarande moderatdominerade regeringen aldrig att åstadkomma. Vi har
dock inte några delade uppfattningar om de exempel som statsministern pe-
kade på.
Vi har från länets sida ett gott förtroende för vår partiledning, och det är
det förtroendet som statsministern vill undergräva genom att tala illa om oss
socialdemokratiska ledamöter här i riksdagen när han besöker länet. I stället
borde statsministern tala om sin och regeringens politik, och inte hålla på
med det han gör när han kommer till länet.
Anf. 10 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! När man använder uttryck som provokation och krigsförkla-
ring är man ute efter rubriker, inte resultat. Jag vidhåller det. Det är min
första kommentar.
Min andra kommentar, till Bruno Poromaa, är att det är möjligt att det
gjordes många insatser. Men vi konstaterade när vi tog över regeringsmak-
ten att det finns en del problem kvar i Norrbotten och väldigt mycket att
göra. Det skall vi göra.
Låt mig utöver allt det som vi har gjort för småföretagsamheten och vad
det betyder för den regionalt spridda sysselsättningen samt framtidssatsning-
arna i rymden, nämna att vi bara för några dagar sedan på riksdagens bord
lade ett förslag om att avskaffa den allmänna energiskatten för industrin.
Få saker betyder så mycket som detta för långsiktiga möjligheter till syssel-
sättning i gruvindustrin, i stålindustrin, i pappers- och massaindustrin, och
för få delar av landet är detta så betydelsefullt som det är för Norrbotten.
Allt detta är exempel på åtgärder som vi har föreslagit. De borde ha före-
slagits långt tidigare, men nu kommer de, och det ger möjligheter till en ny
start för Norrbotten.
Anf. 11 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig först försöka att ur debatten få bort det ordval som
statsministern nu igen citerade: Provokation och krigsförklaring är ord som
vi inte har använt i det här sammanhanget. Jag tror att det är viktigt att stats-
ministern lägger dem åt sidan. Vi kan inte gärna ställas till svars för det andra
har skrivit i media.
Låt mig sedan säga att man inte kan begära att landets statsminister skall
hålla med oppositionens riksdagsmän i alla detaljer, men man kan begära att
statsministern har litet grand på fotterna när han besöker ett län och där på-
står att ledamöter av denna kammare är tysta som i graven, och det under
en period då vi inom ramen för riksdagens arbetsformer arbetat väldigt hårt
för att klara jobben och tyvärr inte fått hjälp från Carl Bildts regering och i
en situation då det gällt så många jobb som 2 000 arbetstillfällen, som vid
Ovako Steel. Man kunde kräva litet mindre röststyrka och litet mer arbete
av den här regeringen, Carl Bildt. Det är vad det egentligen handlar om.
Anf. 12 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Det gläder mig som gruvarbetare att få höra att statsministern
är beredd att göra insatser för den svenska gruvindustrin. Men vilka är då de
insatserna? Framtiden för gruvindustrin har aldrig sett så mörk ut som den
för tillfället gör; den statliga prospekteringsverksamheten skall upphöra. Vi
betackar oss för sådana insatser! LKAB skall privatiseras. Där är alla
LKAB-anställda från gruvarbetarkåren och upp till de främsta akademi-
kerna eniga: De är motståndare till en privatisering. Det är också en insats
som vi verkligen betackar oss för!
Anf. 13 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig till att börja med konstatera att det är bra om Sten-
Ove Sundström och andra tar avstånd från uttryck som provokation och
krigsförklaring. Jag hoppas att den typen av överord - oavsett varifrån de
kommer - därmed är utrensade ur debatten så att vi kan diskutera sakfrå-
gorna när det gäller Norrbottens utveckling.
Jag hoppas att vi kan få stöd för det vi tänker föreslå på rymdsidan. Jag
hoppas att det skall bli slut med avogheten mot bl.a. de skattesänkningar
som vi gör för att få fart på småföretagen.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Låt mig när det gäller gruvindustrin bara avslutningsvis säga att det avskaf-
fande av den allmänna energibeskattningen som vi nu föreslår och som jag
hoppas att vi har stöd för från hela Norrbottensbänken här i kammaren bety-
der väldigt mycket för möjligheten för t.ex. LKAB och Aitikgruvan, som är
mycket stora energikonsumenter, och deras möjligheter att i framtiden klara
sin konkurrenskraft. Utan konkurrenskraft i företagen finns det inga möjlig-
heter till varaktig sysselsättning. Det är konkurrenskraft som tyvärr gått för-
lorad under de senaste åren, och det är konkurrenskraft i företagen - små
och stora - som vi säkrar med vår politik.
Anf. 14 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag hade hoppats att statsministern skulle ta avstånd från de
uttalanden som han tydligen har gjort i Norrbottenskuriren. Han säger där
att vi ägnar oss åt lokalt hojt för lokal konsumtion när vi uttalar oss om så
viktiga frågor som sysselsättningen.
I slutet av sitt svar säger statsministern faktiskt att han gärna vill diskutera
den viktiga frågan, hur vi skall få fart på Norrbotten. Jag har nu vid flera
tillfällen frågat: Är statsministern beredd att få fart på länet genom att rädda
de 2 000 jobb som nu är på väg bort genom den passiva inställning som rege-
ringen har i Ovako-frågan?
Anf. 15 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Avslutningsvis hoppas jag att statsministern nu kunnat kon-
statera att vi inte är tysta som i graven. Om så är fallet har liken nu talat.
Anf. 16 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det jag sade - och det står jag för-var att det var lokalt hojt
för lokal konsumtion; det var det. Det må vara berättigat, men man skall
inte göra mer av det än vad det faktiskt är. Engagemang skapar inte nödvän-
digtvis jobb. Vad som krävs är konkreta åtgärder. Jag har inte hört några
sådana föreslås från socialdemokratiskt håll i det konkreta fallet.
När det sedan gäller vad som skall göras för att få fart på Norrbotten är
jag - trots allt - tacksam, även om det inte var avsikten med frågorna, att jag
har fått möjlighet att redovisa litet av det framtids- och nutidsprogram som
regeringen har och har lagt fram när det gäller konkreta åtgärder för att få
fart även på Norrbotten. Jag bara hoppas att de förslag vi har lagt fram också
kommer att få socialdemokratiskt stöd. Det har tyvärr inte alltid varit fallet
i det förgångna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Bo G. Jenevall har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att det stulna israeliska flygplan som i Sverige kallas Gul Kalle snarast
skall återlämnas till Israel.
I november 1987 informerades UD av ambassaden i Tel Aviv om tidnings-
uppgifter i Israel angående ett stulet Mustangplan, som skulle ha förts till
Sverige. Därefter har det samlats en hel del handlingar i UD:s arkiv om flyg-
planets öden här. Det israeliska luftfartsmuseet skrev till departementet år
1988 och 1989 och fick svaret, att om något ingripande önskades måste en
sedvanlig rättshjälpsframställning göras på diplomatisk väg.
I januari i år tog israeliska Interpol upp frågan med Interpol i Sverige, som
i sin tur informerade departementets rättsavdelning. Detta ledde till att am-
bassaden i Tel Aviv instruerades att ta reda på exakt vad slags biträde man
önskade från israelisk sida och att uppmana utrikesministeriet att i förekom-
mande fall inkomma med en framställning på diplomatisk väg. I februari
meddelade ambassaden att det israeliska utrikesministeriet då inte önskade
något direkt biträde men att man eventuellt avsåg att återkomma i ärendet.
För drygt en månad sedan delgavs departementet ett meddelande från In-
terpol i Israel till svenska Interpol att en israelisk medborgare hade dömts
till tre års fängelse i Israel för att ha stulit ett flygplan som han sedan hade
sålt i Sverige. I meddelandet framhölls vidare att biträde skulle begäras på
diplomatisk väg för att flygplanet skulle återföras till Israel.
Någon framställning har inte kommit in till departementet. När en sådan
kommer in får den handläggas enligt gällande regler. Avslutningsvis kan jag
tillägga att kontakt tagits med luftfartsverket.
Anf. 18 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som trots allt inger
vissa förhoppningar. Jag tycker bara att handläggningen verkar litet överby-
råkratisk. Det föreligger trots allt en skrivelse från Israels försvarsdeparte-
ment med en direkt begäran att flygplanet skall avregistreras och återlämnas
till Israel. Jag tycker det är ytterst märkligt om en sådan skrivelse inte borde
vidarebefordras från den aktuella myndigheten, luftfartsverket, till berört
departement, i det här fallet utrikesdepartementet.
Utrikesministern säger vidare i svaret att den här saken har varit känd se-
dan 1987. Jag är medveten om att det är långt före nuvarande utrikesminis-
terns ämbetstid, men ärendet finns ju, som också påpekas i svaret, ändå i
arkivet i UD.
Min första konkreta fråga i sammanhanget är: Kan inte utrikesministern
genom sin ambassad i Israel ta ett direkt initiativ i frågan med anledning av
en enligt min mening trots allt mycket formell skrivelse från Israels försvars-
departement?
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! När det gäller var ärendet nu ligger - det är väl det vi måste
hålla oss till - är det som jag har förstått saken så, att luftfartsinspektionen
har överlämnat det till regionåklagarmyndigheten i Linköping, som i sin tur
meddelat luftfartsinspektionen att rätt åklagarmyndighet torde vara Väs-
terås.
Vid kontakt med åklagarmyndigheten i Västerås uppges att ärendet kom-
mit in den 21 april 1992, och där ligger det nu. Vi har enligt vad jag förstår
nu att avvakta vad denna åklagarmyndighet kommer fram till.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
10
Anf. 20 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag förstår att de formella kraven är tillgodosedda - det är de
säkert. Men jag har också talat med åklagaren i Västerås, och han avser inte
att göra någonting, därför att det inte är hans område, som han uttrycker
det. Det här är ju trots allt en statsrättslig fråga och borde väl i så fall, tycker
jag, överföras från distriktsåklagaren i Västerås till riksåklagaren.
Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Som jag har förstått saken är det inte enbart en statsrättslig
fråga utan i allra högsta grad också en civilrättslig fråga; ställningen för den
person som nu anser sig äga planet måste finnas med i den här frågan.
Som mina handläggare har beskrivit det hela är det så, att om åklagarmyn-
digheten i Västerås kommer fram till att något brott inte har begåtts, dvs.
om han på något sätt avskriver ärendet, och om luftfartsinspektionen finner
att registreringen av flygplanet ej skett på felaktiga grunder, torde staten Is-
rael i en civilprocess kunna väcka talan om bättre rätt till planet. Men det
faller naturligtvis utanför UD:s bedömanden då domstolarna är självstän-
diga myndigheter. Såvitt jag förstår är det alltså inte enbart en statsrättslig
fråga utan också i allra högsta grad en civilrättslig fråga.
Anf. 22 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag respekterar givetvis det, och vi skall följa de lagar och
regler som gäller.
Jag har då snarast en vädjan till utrikesministern att genom sin ambassad
i Tel Aviv ta de kontakter som krävs för att detta ärende skall kunna komma
i gång på formell grund. Enligt vad jag har förstått genom mina kontakter
har man där haft litet svårt att förstå vår tågordning här uppe. Vi kanske är
litet mer byråkratiska än de - jag vet inte; jag har ingen erfarenhet av Israel.
Men det är uppenbart att man där inte riktigt har förstått vilken väg man
skall gå - man har ju tidigare också skrivit ett antal skrivelser direkt till de-
partementet. Jag har kopior på den brevväxlingen, och jag finner en del av
svaren ganska besynnerliga.
Anf. 23 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Enligt den redogörelse jag har fått har den svenska ambassa-
den i Israel tagit upp den här frågan med utrikesministeriet - det är den in-
struktion den har haft. Sedan har Israel valt att vända sig till luftfartsmyndig-
heterna i Sverige, luftfartsinspektionen.
Mig förefaller det ändå vara så, att vi nu har att avvakta vad åklagarmyn-
digheten i Västerås gör. Detta är tämligen avgörande i frågans handläggning.
Anf. 24 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Då vet jag inte hur man skall rulla ärendet vidare, eftersom
åklagaren inte avser att göra någonting. Ärendet är dessutom genom den
här långa handläggningstiden preskriberat. Det lär inte komma längre än till
åklagarens arkiv. Jag skulle då vilja ha besked av utrikesministern i frågan,
hur det skall gå till att iaktta formalia, så att jag i så fall får hjälpa till att se
till att den här saken kommer vidare.
Anf. 25 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vet inte om det är min sak att ge Bo Jenevall råd om detta,
men jag skall när jag kommer till departementet gärna tala med mina hand-
läggare en gång till och höra om de har några ytterligare synpunkter i detta
ärende. Det skall jag gärna göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat mig när Sverige tänker erkänna
Bosnien-Hercegovina.
Sten Söderberg har också frågat mig vilka åtgärder regeringen kommer att
vidta för att förmå serberna till ett tillbakadragande av trupper och polisstyr-
kor från Bosnien-Hercegovina.
Jag avser besvara frågorna i ett sammanhang.
Som vi alla vet är situationen tragisk i Bosnien-Hercegovina. Strider på-
går, och det mänskliga lidandet är stort. De försök som pågår att med våld
förändra republikens gränser är oaccetabla. Denna svenska uppfattning har
framförts till regeringen i Belgrad och har också klart uttryckts från svensk
sida vid den europeiska säkerhetskonferensens pågående uppföljningsmöte
i Helsingfors. Det är regeringens avsikt att även fortsättningsvis bilateralt
och multilateralt verka för icke-bosniska truppers tillbakadragande från
Bosnien-Hercegovina.
Konflikten i Jugoslavien kan, som regeringen flera gånger framhållit, lösas
enbart med fredliga medel. Våldet i Bosnien-Hercegovina måste således sna-
rast bringas att upphöra. Intressena hos republikens samtliga folkgrupper
måste tillgodoses på fredlig väg. Sverige kommer att fortsätta stödja de
fredsansträngningar som pågår inom FN:s och EG:s ram. Vi kommer också
att inom ESK:s ram fortsätta att verka för fred i Bosnien-Hercegovina.
I Bosnien-Hercegovina finns tre stora folkgrupper. Folkomröstningen om
självständighet bojkottades av den serbiska folkgruppen. Denna inställning
rättfärdigar självfallet inte det våld som tillgripits. Serber, muslimer och
kroater har tidigare deltagit i, och kommer sannolikt också framdeles att del-
taga i, de EG-ledda förhandlingarna om republikens framtid.
Jag har tidigare här i kammaren redogjort för de principer som styr svensk
erkännandepolitik. Dessa folkrättsliga principer är: ett folk, ett territorium
samt en regering som förmår utöva kontroll över territoriet. Bedömningen
av huruvida kriterierna är uppfyllda måste göras med hänsyn till omständig-
heterna i det enskilda fallet. Någon automatisk erkännandeplikt föreligger
aldrig enligt folkrätten. Det senaste året har i det internationella samfundet
också utvecklats en praxis att av nya stater kräva utfästelser om respekt för
demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer samt garantier
för de nationella minoriteternas rättigheter såsom dessa lagts fast i ESK:s
Helsingfors- och Parisdokument.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Erkännanden bör inte underblåsa pågående konflikt eller bidra till ska-
pandet av nya sådana.
Den snabba upptrappningen av våldet i Bosnien-Hercegovina har föran-
lett regeringen att avvakta i erkännandefrågan. Som jag tidigare sagt agerar
Sverige aktivt bl.a. i ESK för att få ett slut på stridigheterna.
Anf. 27 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag delar inte riktigt utrikesministerns åsikter i den här frå-
gan. Det pågår en slakt på speciellt muslimer i Bosnien-Hercegovina. Jag
anser att regeringen bör vidta mer aktiva åtgärdep Man kan t.ex. hemkalla
ambassadören i Belgrad för konsultationer. Man kan följa andra länder som
erkänt Bosnien-Hercegovina. Jag inser dock, och är väl medveten om, rege-
ringens inställning att regimen skall utöva kontroll över sitt eget territorium.
Kan regeringens passivitet möjligen vara sprungen ur att det just är musli-
mer som slaktas, eller finns det andra skäl till att man inte vill gå in? Serbien
har ju också direkt hotat USA. Det är en ganska farlig stat.
Anf. 28 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill understryka för Sten Söderberg att vi i den kommande
veckan kommer att utöva en påtaglig aktivitet i Helsingfors när det gäller
den här frågan. Dessa frågor kommer att tas upp inom ESK i den vecka som
vi nu har framför oss. Det gäller utvecklingen i Bosnien-Hercegovina och
hanteringen av det nya Jugoslavien, om jag får uttrycka mig så, med tanke
på det som hände i går i och med utropandet av ett nytt Jugoslavien. Hela
den frågan kommer nu att behandlas i Helsingfors av de där deltagande sta-
terna. Det innebär att den vecka vi har framför oss är mycket väsentlig.
Det är naturligtvis vår fasta förhoppning att det internationella samfundet
genom att utöva tryck på Serbien skall kunna få ett slut på våldshandlingarna
i Bosnien-Hercegovina. Det pågår dessutom just nu samtal i Lissabon där
alla parter i Bosnien finns representerade. Även detta ger en viss förhopp-
ning om att det skall vara möjligt att få se en något mer positiv utveckling
under den vecka som kommer.
Det måste vara vår strävan att det internationella samfundet, i den nya
situation som har uppkommit efter gårdagens besked från Belgrad, kan ut-
öva ett sådant tryck att det blir slut på striderna.
Anf. 29 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag vill ta upp ett annat konkret exempel på passivitet. Jag
sitter tillsammans med 200 bosnier av alla schatteringar i den bosniska hjälp-
kommittén. Ledamoten och professorn i Nobelkommittén, professor Efen-
dic på Karolinska sjukhuset, och jag har försökt att få komma till Alf Svens-
son för att diskutera frågan om bistånd för de nödlidande, men vi har inte
beretts någon tid eller något tillfälle att komma i kontakt med Alf Svensson
på två veckor. Vi tar det som tecken på att man kanske inte har det rätta
intresset för problemen i Bosnien.
Anf. 30 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Sten Söderberg är väl medveten om att jag träffade Bosniens
utrikesminister när han var här i Stockholm. Jag tyckte vi hade ett mycket
bra och givande samtal, även om det gav en ganska dyster bakgrund till ut-
vecklingen i Bosnien.
När jag hade tillfälle att träffa honom uttryckte han tvivel på det som då
var EG:s fredsplan, nämligen uppdelningen av befolkningen i dessa tre re-
gioner. Det var inte heller då lätt att se en lösning på problemen.
Jag vill gärna ta tillfället i akt att här uttrycka en stark sympati för Bosnien
och det faktum att dessa tre folkgrupper just i Bosnien har kunnat leva fred-
ligt sida vid sida. Det gör att utvecklingen nu är desto mer tragisk. Den strä-
van som vi och övriga länder i det internationella samfundet nu måste ha är
att få till stånd en vapenvila i Bosnien. Jag tror att Sten Söderberg har förstå-
else för att det kommer att kännas väldigt mycket bättre att erkänna Bos-
nien-Hercegovina när åtminstone en vapenvila är ingången och kulorna icke
viner.
Anf. 31 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag är säker på att utrikesministern, efter sina samtal med min
vän från Bosnien, är medveten om att det säkerligen aldrig blir något EG
om vi får ett Balkankrig av stor omfattning. Det är en av grunderna till mitt
agerande. Det handlar dels om omtanke om folket i Bosnien, dels om om-
tanke om det ekonomiska samarbetet i Europa. Om vi får ett Balkankrig och
Bosnien är krutdurken, kan vad som helst hända.
Jag vill lämna över en videofilm från det bosniska folket för att ge den
rätta bilden.
Anf. 32 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Låt mig tacka för detta och understryka att den vecka som
kommer är mycket väsentlig. Det är viktigt att vi alla försöker se till att den
kommer att leda fram till någon form av vapenvila och uppgörelse.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat justitieministern om regeringen
tänker tillsätta en kommission med uppdrag att utreda bankernas förluster
m.m. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågan.
Jag svarade den 10 april i år på en interpellation från Catarina Rönnung i
samma ämne (interpellation 1991/92:139). Catarina Rönnung föreslog, mot
bakgrund av bankernas stora kreditförluster och vidgade räntemarginaler,
att regeringen skulle tillsätta en kommission för att undersöka huruvida ban-
kerna brustit i sitt samhällsansvar. Jag svarade då att jag inte ansåg att rege-
ringen skulle tillsätta någon sådan kommission och redogjorde också för skä-
len för mitt ställningstagande.
Sten Söderberg framhåller i sin fråga att fastighetsbolagen under senare
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
år gjort stora investeringar i fastigheter i utlandet och att det lett till stora
valutaflöden. Det förefaller som om han anser att detta på något sätt skulle
vara olämpligt, och han antyder att investeringarna skett på ett icke korrekt
sätt. Den frågan lämpar sig inte för debatt här i kammaren. Låt mig i vilket
fall som helst konstatera att det är riktigt att fastighetsbolag, liksom försäk-
ringsbolag och även andra företag, genomfört relativt omfattande investe-
ringar i fastigheter i utlandet sedan det blev tillåtet efter valutaavregleringen
1989. Man kan också konstatera att en del av dessa investeringar visat sig
vara mindre lyckosamma och att det också bidragit till att bankerna drabbats
av kreditförluster.
Låt mig slå fast att slopandet av valutaregleringen var både nödvändigt
och önskvärt. Det är utomordentligt viktigt, särskilt för en liten ekonomi
som den svenska, att kapital kan röra sig fritt över gränserna och investeras
där det kan förväntas ge störst avkastning. Det förhållandet att vissa av inve-
steringarna har gett dålig avkastning eller rent av förluster bekräftar bara att
investeringar av detta slag är behäftade med risker och att riskerna är större
för investerare som på grund av tidigare regleringar saknar tillräcklig erfa-
renhet. Man kan dock inte ta det som intäkt för att återinföra regleringar
som bidrar till att på lång sikt reducera välfärden. Fri handel bör vara led-
stjärnan på kapitalområdet på samma sätt som den är det för utbytet med
varor och tjänster.
Regeringen får fortlöpande information från finansinspektionen och riks-
banken om läget på kapitalmarknaden. Något behov av en sådan kommis-
sion som Sten Söderberg avser finns därför inte.
Anf. 34 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Det lämpar sig visst att diskutera frågan om fastighetsinveste-
ringarna i utlandet, för att bemöta påstående nummer ett.
Dessa investeringar har till en del skett med eget kapital och till en stor
del med statliga medel. Man har alltså erhållit statliga lån, överlån i fastighe-
ter, som man sedan har fört över till utlandet. Det är den lilla människan som
får betala. Jag har ett uttryck för det här, och det är plundring av banksyste-
met.
En man som statsrådet säkert tror på är Staffan Burenstam Linder. Han
skriver att vi får alla vara med och betala. Det här leder till att den lilla män-
niskan får betala inte en eller två gånger, utan tre gånger. Den sista gången
blir det genom höjda räntor i banksystemet.
En antikorruptionskommission skulle vara mycket angelägen. Den kunde
böija med att titta på Gotabanken. Tidningen Dagen skrev den 21 april:
”Namnen på Gotabankens värdepappersbolag har chockerat---. 'Mefisto’
(djävulens förbund), ’Bajan’ (namnet på en utsugarparasit) och ”Sruknok’
(konkurs baklänges).”
Där har en framstående moderat politiker hela tiden suttit i styrelsen. Det
finns all grund för att låta en kommission noggrant granska bankernas affä-
rer.
Anf. 35 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den fråga som inte lämpar sig att diskutera i riksdagen är de
antydningar som finns i frågeställningen vilka gäller direkta oegentligheter.
Sådana saker bör utredas av vederbörande myndighet. Det är ingenting som
skall diskuteras här i kammaren. Om det finns belägg för sådana saker skall
de utredas rakt upp och ner.
När det gäller frågan måste jag säga att både jag och mina medarbetare
har haft mycket svårt att förstå innebörden i frågan. Jag har också mycket
svårt att förstå vad Sten Söderberg syftar till och vad han syftar på när det
gäller det han nu utvecklar här i kammaren. Det är uppenbart att vi har haft
en situation där banker och finansbolag har lånat ut pengar på ett sätt som
har gett förluster. Det är sådant som inträffar.
Vi kan anse att man borde ha genomfört marginalskattereformen samti-
digt med den nödvändiga avregleringen av kreditmarknaden. Det hade
hjälpt i sammanhanget. Nu befinner vi oss i en situation där vi har förluster.
De bör hanteras så att de skadeverkningar som följer minimeras. Det är den
ambition som jag har som ansvarig i regeringen för de finansiella markna-
derna. Det är ganska självklart. Vi har också lagt fram förslag om en del
åtgärder i det här avseendet.
Frågan om den finansiella krisen, som man kan diskutera i andra samman-
hang, är en sak. Vi kan gärna diskutera den om jag vet vad diskussionen skall
gälla.
När det gäller frågan om korruption och de speciella, namngivna exempel
som Sten Söderberg nämnde, vill jag säga att jag har mycket svårt att se vad
de har för relevans.
Anf. 36 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Det har den relevansen att småspararna och den lilla männi-
skan får betala i form av skatter och pålagor.
Om regeringen inte vill tillsätta en kommission som granskar bankerna
och det jag kallar korruption och mygel i det här avseendet, får vi väl göra
som vi gjorde med Nordbanken och ett annat ärende: Vi får väl vända oss
till riksåklagaren och starta en förundersökning. Jag vet att ekorotlarna och
liknande institutioner inte har resurser att klara det här. Det skulle behövas
en kommission som kunde göra en helt annan analys av vem som har fått de
miljarder som har försvunnit från bankerna.
Anf. 37 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är ganska klart vem som är låntagare när det gäller de lån
som bankerna har givit. Det är uppenbart att vi i regeringen har ett klart
grepp över situationen på finansmarknaden så som den nu ser ut och över de
risker som ligger i den framtida utvecklingen. Vi är också medvetna om, att
om man inte vidtar åtgärder för att lindra den process som följer av att vi nu
går från en höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi medan värde-
ringar och annat byggde på att vi skulle leva med en hög inflation, kommer
förlusten att bli större. Vi har därför lagt fram en del förslag, bl.a. på skatte-
området, för att förbättra situationen.
Vi är helt medvetna om detta. Det behövs ingen kommission för att klara
ut vilka problem som finns och vilka lösningar som kan tas till för att lindra
inflationsprocessen. Man är naturligtvis också medveten om - som jag sade -
vilka låneåtaganden som har gjorts. Jag förstår verkligen inte vart Sten Sö-
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
derberg vill komma med sina allmänna synpunkter om korruption, kommis-
sioner m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 38 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om vilka åtgärder jag
är beredd att vidta för att göra det ekonomiskt möjligt att underhålla kultur-
hus.
Skattereformen har medfört att avdrag inte längre medges för kostnader
för drift och underhåll av mangårdsbyggnader som är privatbostäder på jord-
bruksfastigheter. Detta kan leda till ökade svårigheter vad gäller möjlighe-
terna att ekonomiskt klara reparationer och underhåll av t.ex. kulturhisto-
riskt intressanta slott och herrgårdar som utgör privatbostäder.
Jag har i tidigare svar på liknande frågor hänvisat till att regeringen redan
vidtagit en rad åtgärder för att förbättra de ekonomiska villkoren för små-
företagarna. Detta innebär även förbättringar för ägare till jordbruksfastig-
heter. Jag har också framhållit att det är viktigt att kulturminnesmärken kan
bevaras och skötas på ett rimligt sätt.
En väg att ytterligare förbättra de ekonomiska möjligheterna att bevara
byggnader av detta slag är att återinföra avdragsrätten för kostnader för drift
och underhåll. Även andra lösningar kan emellertid finnas. Frågan bereds
för närvarande inom regeringskansliet.
Anf. 39 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att de som i dag äger och förval-
tar slott eller kulturhus med nöje läser det avgivna svaret. De har i dag en
bekymmersam situation. Man kan inte underhålla eller investera eftersom
det har blivit ekonomiskt omöjligt efter skatteomläggningen 1991.
Det är besvärligt eftersom många värdefulla kulturhus i Sverige riskerar
att förfalla i brist på möjligheter för ägarna att underhålla sina fastigheter.
Det är ett kulturarv som vi icke har råd att låta gå förlorat.
Jag vet att det i dag finns en omfattande beredskap, om man kommer att
ges lättnader i lagstiftningen. Det är litet ironiskt att om den som i dag bor i
ett slott skulle vilja flytta ut till en bostad inom samma område, så att slottet
inte längre är bebott, kan han få en chans att dra av kostnaderna. Det är
emellertid en felaktig lösning. Det är ändock bäst om dessa kulturhus bebos
hela tiden. Men jag tackar statsrådet, och jag tackar framför allt för den näst
sista meningen i det skrivna svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
16
Anf. 40 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Birger Andersson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta
för att minska den kostsamma hanteringen av självdeklarationer från perso-
ner som haft enbart kapitalinkomster på minst 100 kr. och där skatteavdrag
inte gjorts.
Fr.o.m. den 1 april 1991 gäller att preliminär skatt skall betalas för ränta
och utdelning för vilka kontrolluppgift skall lämnas. Det har visat sig att
många banker under föregående år felaktigt underlät att dra skatt på konton
där räntan visserligen inte uppgick till 100 kr. men där kunden sammanlagt
fick mer än 100 kr. i ränta från banken under året.
Birger Anderssons fråga bottnar i en olycklig misskrivning i informations-
broschyren ”Dags att deklarera”. Enligt 2 kap. 4 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter föreligger ingen deklarationsskyldighet när den skatt-
skyldige endast haft kapitalinkomster för vilka preliminär skatt skall dras.
Om skatteavdrag faktiskt gjorts i det enskilda fallet saknar betydelse för dek-
larationsskyldigheten. Taxering sker i dessa fall med ledning av kontrollupp-
gifterna. Om den skattskyldige inte själv gör en fyllnadsinbetalning, kommer
underlåtenheten att betala preliminär skatt att resultera i kvarskatt.
Riksskatteverket har enligt vad jag erfarit varit i kontakt med bankerna
och betonat att bedömningen av om preliminär skatt skall innehållas eller
inte skall göras på ”banknivå” och inte på ”kontonivå”, varför vi kan räkna
med bättre överensstämmelse med gällande regler i framtiden.
Anf. 41 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Den nuvarande rege-
ringen har en strävan att avreglera, förenkla och underlätta för medbor-
garna. Jag har i min fråga tagit upp ett exempel som har skapat irritation.
Men det är tydligt att det är fel i anvisningarna.
Statsrådet är försiktig här och kallar det för misskrivning. Jag skulle vilja
säga att det är en felaktig information. Det innebär med andra ord att en del
av de allra yngsta personerna har lämnat deklarationer via sina föräldrar.
Det kostar pengar för staten att hantera en deklaration. Deklarationen
skall registreras, granskas, eventuell fyllnadsinbetalning skall registreras och
det skall komma beslut om taxering. Till sist skall en slutskattesedel sändas
ut. Det tar tid för skattemyndigheterna att handlägga det här.
Det är förhoppningsvis, om jag får säga så, inte så många som har lämnat
in deklaration i onödan. Är det så, statsrådet, att det inte finns någon risk
för förseningsavgift om man inte har lämnat in sin deklaration enligt anvis-
ningarna i deklarationsbroschyren?
Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Till den del man underlåter att lämna in deklaration, i den
mån man skulle vara skyldig till det till följd av vad som felaktigt har stått i
deklarationsbroschyren, är det inga problem. Det är lagstiftningen som gäl-
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 102
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
ler. Det finns ingen deklarationsskyldighet i det fall som Birger Andersson
tar upp, och då är det inget problem.
Det har naturligtvis lämnats felaktig information. Jag använde ordet miss-
skrivning därför att man självfallet inte har gett felaktig information med av-
sikt utan det beror på att man har uttryckt sig på ett felaktigt sätt.
Vi skall självfallet avreglera så mycket vi någonsin kan. Det gäller att se till
att sådana här misskrivningar och sådan felaktig information inte får effekt.
Anf. 43 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Det finns ytterligare en möjlighet att avreglera, eftersom det
väl är viktigt att en hel del personer slipper lämna deklaration. Av komplet-
teringspropositionen framgår att flera förhoppningsvis kan lämna förenklad
självdeklaration. Finns det ingen möjlighet att höja den här gränsen? 100 kr.
är ingen särskilt hög gräns.
Anf. 44 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det håller jag med om. Men varje höjning av gränsen för när
man skall beskatta en viss inkomst innebär ett skattebortfall. I princip skall
man ha så liten risk för missöverensstämmelse som möjligt mellan belopp
som leder till deklarationsskyldighet och belopp som skall beskattas totalt.
Det är en självklarhet. Det är möjligt att man kan se över den här gränsen
liksom andra, men det vågar jag inte utlova.
Jag kan för övrigt nämna att jag i dag har fått ett förslag från riksskattever-
ket som innebär en ännu mera förenklad självdeklaration. Det är klart att
det förslaget är intressant. Det innebär mindre arbete och rationaliserings-
vinster både för skattemyndigheten och den enskilde. Men detta förenk-
lingsarbete måste vägas mot behovet att få lämnade kontrolluppgifter m.m.
där det finns risk för den personliga integriteten. Man får hela tiden göra en
avvägning mellan individens rätt och skyldighet till integritet och möjlighet
att kunna se vilka uppgifter som används i taxeringsarbetet och den förenk-
ling man kan åstadkomma. Men vi strävar självfallet så långt som möjligt
efter förenklingar.
Anf. 45 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! I slutet av svaret sade statsrådet att bedömningen av om preli-
minär skatt skall innehållas eller inte skall göras på banknivå och inte på kon-
tonivå. Vi kan anta att det lilla barnet har fått 1 000 kr. från morfar och 500
kr. från farmor men att de har satt in dessa pengar på olika banker. Vad hän-
der då?
Anf. 46 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag har tagit upp frågan om banknivå och kontonivå därför
att man om man har fler konton inte skall riskera att man egentligen har en
skattskyldighet men i realiteten inte får någon preliminärskatteutbetalning
och därmed får kvarskatt. Gränsen på 100 kr. skall gälla på resp. bank.
Överläggningen var härmed avslutad.
18
Anf. 47 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Berndt Ekholm har frågat mig om jag avser medverka till att
kasinospelsverksamhet med internationella regler introduceras i Sverige
som en inkomstkälla för staten resp, för folkrörelser och ideell verksamhet.
Jag tillsatte i december en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga den kasi-
nospelsverksamhet som drivs i våra grannländer samt studera verksamhe-
tens effekter på olika områden. Kartläggningen, som överlämnades till mig
i mars och som Berndt Ekholm refererar till i sin fråga, redovisar positiva
erfarenheter av kasinoverksamheten i dessa länder (bl.a. Danmark och Fin-
land) från såväl spelarrangörer som myndigheter och departement. Det ille-
gala spelet har ofta i det närmaste raderats ut och ersatts av spel underställt
kontroll och beskattning. Betydande belopp har kunnat tillföras staten alter-
nativt särskilda ändamål. Samtidigt har från myndigheternas sida inte några
negativa sociala effekter kunnat iakttas.
Även lotteriutredningen har i en delrapport, till vilken också refereras i
frågan, redovisat positiva bedömningar angående kasinoverksamhet i Sve-
rige. Utredningen anser att det ”vid en samlad bedömning är försvarligt att
överväga införandet av kasinospelsverksamhet av internationellt slag i Sve-
rige”. En förutsättning bör enligt utredningen vara att inkomsterna av verk-
samheten fördelas mellan folkrörelsernas organisationer.
Det huvudsakliga skälet för ett eventuellt internationellt kasinospel i Sve-
rige är möjligheten att komma till rätta med illegalt spel i tvivelaktiga miljöer
till förmån för spel under ordnade och kontrollerade former.
Ett eventuellt införande skulle samtidigt kunna bidra till att förbättra de
ideella organisationernas ekonomi.
Som svar på Berndt Ekholms fråga vill jag säga att för närvarande bereds
de tidigare nämnda utredningsrapporterna inom regeringskansliet. Därefter
kommer regeringen att göra en samlad bedömning av frågan om huruvida
kasinospelsverksamhet enligt internationella regler skall införas. Jag är där-
för inte beredd att nu föregripa beredningsarbetet och regeringens samlade
bedömning i frågan.
Anf. 48 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret. Orsaken till att jag
har ställt frågan till statsrådet är att jag tidigare har ställt ungefär samma
fråga till civilministern. Jag fick då svaret att frågan är överlämnad till stats-
rådet Bo Lundgren för vidare handläggning.
Statsrådet tillsatte först kasinoutredningen som kom med ett förslag angå-
ende internationella kasinon när det gäller mycket höga insatser och vinster.
Det talas om insatser i storleksordningen tiotusentals kronor och tiodubbla
eller större vinster. Sedan kom lotteriutredningen som överlämnade sitt be-
tänkande till civilministern. Sedermera överlämnades detta till skatteminis-
tern. Det föreslogs att dessa pengar skulle användas för folkrörelsernas
barn- och ungdomsverksamhet. I dessa utredningar - och framför allt i den
utredning som skatteministern har tillsatt - ges en oerhört glättad bild över
vad det här kan betyda. Man säger att det ger en mycket bättre helhetsbild
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
19
|
Prot. 1991/92:102 28 april 1992 |
över Sverige, och man ser i stort sett inga sociala problem. Liknande ton- |
förstrött intresse.
|
Svar på frågor |
Skatteministern talar här om att man skall rensa upp på den illegala kasi- Jag kan inte acceptera att valfriheten skall vara av så stort värde att den Anf. 49 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Fru talman! Det är självklart att man måste ta hänsyn till detta när man Egentligen är Berndt Ekholm och jag överens. Vi tolkar uppenbarligen Anf. 50 BERNDT EKHOLM (s): Fru talman! Den utredning som skatteministern har tillsatt ger en mycket Ordföranden i lotteriutredningen har i en av Stockholmstidningarna skri- |
|
20 |
kartlägga dem. Min uppfattning är att detta i den utredning som Åke Hall- |
man har gjort har tagits upp på ett mycket bristfälligt sätt. Det är sant att
problemen har tagits upp, men de har ägnats ett förstrött intresse. Det är
dessutom bara vissa orter som har studerats, framför allt i närheten av Sve-
rige.
Skulle man inte kunna tänka sig att ge dessa tilläggsdirektiv? Så bråttom
kan det väl inte vara med denna fråga.
Anf. 51 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! De två utredningar som har genomfört studier ger en förhål-
landevis bra bild av förhållandena och utvecklingen, som jag kan bedöma
det. Motivet för kartläggningen har varit att vi har ett illegalt spel. I samband
med det illegala spelet finns mycket stora risker både för den som är spelbe-
roende och den som har sociala problem. Kring illegal spelverksamhet finns
en kriminalitet som också går över på andra områden. Det innebär sannolikt
annan typ av kriminell hantering - det kan gälla narkotika eller droger i
största allmänhet. Det är naturligtvis inte positivt.
Jag förutsätter att Berndt Ekholm och jag är helt överens om att vi skall
göra allt som kan göras för att komma till rätta med illegal spelverksamhet.
Det är mot den bakgrunden vi har studerat frågan om att legalisera det hela
och driva spel under kontrollerade former och i samband med det också
kunna se till att ideella organisationers möjligheter att fungera förbättras.
Anf. 52 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag delar skatteministerns uppfattning att vi naturligtvis skall
göra allt vi kan för att förbättra den sociala situationen, helst brett över hela
landet. Men jag delar inte uppfattningen att man gör det genom att legalisera
kasinospel. Det bjuder mig emot, men jag kan inte låta bli att göra en jämfö-
relse: samma resonemang fördes om bordeller. Om man legaliserar bordell-
verksamhet, kommer man att få en bättre social situation i Sverige, har det
sagts. Kan det vara en uppfattning som skatteministern delar?
Jag tror inte på att det blir bättre. Jag medger att det är att hårdra det
hela, att använda det exemplet. Men det finns likheter. Den enda raka är att
undvika att öppet erkänna att detta är en spelform som samhället accepterar.
I denna typ av spelverksamhet är det möjligt med insatser på tiotusentals
kronor. Många människor blir beroende. De tar chanser, risker, och spelar
bort sina pengar. De hamnar i ekonomiska problem, och det går ut över fa-
miljen. Det leder till alkoholproblem och andra problem. Jag anser att ut-
redningen inte tillräckligt allvarligt har tagit fasta på detta. Jag tycker att det
är bra om den får tilläggsdirektiv.
Anf. 53 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är att hårdra det hela, att ta exemplet med bordellverk-
samhet. Det man kan jämföra med är effekterna av det alkoholförbud som
rådde i Förenta staterna för ett antal decennier sedan. Det var mycket nega-
tivt och gav besvärliga effekter just i fråga om kriminaliteten.
En människa som har detta spelberoende finns i dag inte under någon som
helst kontroll när verksamheten är illegal. Antagligen kan man -jag vet inte,
för jag ägnar mig inte åt vare sig legala eller illegala spel i någon större om-
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
22
fattning, speciellt inte illegala spel, är det väl bäst att tillägga - spela med
skuldsedlar och skuldsätta både sig själv och andra. I det legala spelet finns
på ett helt annat sätt en kontroll, och där finns faktiskt möjlighet att delta i
spelet. Detta kommer i sig självt att minska riskerna.
Slutsatsen borde vara att om vi skulle bli överens om att detta är ett sätt
att hantera det illegala spelet, skulle vi också vara överens om att legalisera
verksamheten, eller hur?
Anf. 54 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det kan ligga någonting i det påståendet om jag omformule-
rar det och säger att om det samhällsekonomiska nettot, den samhällsekono-
miska vinsten är påtaglig, skulle det vara en intressant infallsvinkel. Jag vill
dock hävda att det inte är det.
Det ligger i sakens natur att om samhället öppet erkänner att detta är en
spelform som är bra för samhället, då inspirerar det många människor att
försöka spela illegalt, både i storstäder och på andra orter. Så blir det om
man säger att det inte är några problem med denna spelform utan att den
snarare undanröjer problem. Jag är mycket tveksam till om det kan vara rätt,
som det påstås i exempelvis kasinoutredningen, att man på ett avgörande
sätt kan minimera spelet.
Det finns också många indirekta effekter, som man inte kan se tydligt när
man gör ett utredningsarbete av detta slag. Det blir sidoeffekter inom andra
sektor när människor hanterar sina pengar på detta sätt. Alkoholmissbruket
ökar, många får andra problem osv. Delar inte skatteministern uppfatt-
ningen att det kan finnas effekter som inte tydligt kommer fram i dessa ut-
redningar?
Anf. 55 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns sådana effekter särskilt beträffande illegal spelverk-
samhet. Däremot finns anledning att tro att man kan genomföra legal spel-
verksamhet i kontrollerade former.
Jag skulle inte vilja använda uttrycket samhällsekonomiska vinster, som
Berndt Ekholm gör. Jag tror inte det var menat så heller. Jag tror att jag vet
vad Berndt Ekholm menar. Det rör sig om mänskliga vinster, dvs. att försöka
minimera problemen för de människor som har det svårt i detta avseende.
Där har vi ett gemensamt intresse.
Orsaken till att vi över huvud taget ägnar oss åt att kartlägga frågan och
bereda den är att vi vill komma till rätta med problemen när det gäller illegalt
spel. Om vi finner att det illegala spelet kan motverkas genom att vi inför
legala kasinon, fattar jag det som att vi är överens om att det är en väg man
bör pröva. Om man prövar att införa legal spelverksamhet i kasinoform, bör
vi se till att ideella organisationer bereds del av överskottet. Det tror jag
också vi är överens om.
Anf. 56 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Om det nu skulle vara skatteministerns övertygelse att detta
är en positiv företeelse i samhället, varför då inte gå upp till bevis? Lämna
de tilläggsdirektiv som ordföranden i lotteriutredningen har föreslagit och
låt lotteriutredningen gå på djupet och utreda om de påståenden skattemi-
nistern framför är sanna. Det vore väl olyckligt att gå till riksdagen med ett
förslag som har kommit till på känn. Det borde vara rimligt att man gör en
seriös analys, om vi nu kan vara överens om att det finns problem av detta
slag som vi bör ta på allvar.
Anf. 57 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är för att ge den bakgrund som Berndt Ekholm efterlyser
som jag har tillsatt den utredning som nu har redovisat sitt uppdrag och läm-
nat en kartläggning, som jag bedömer har visat på effekterna av sådan verk-
samhet i andra länder. Nu pågår en beredning av huvudrapporten när det
gäller denna vinkling och av den rapport som lotteriutredningen har lämnat,
där det skissas på hur man skall passa in ett system av detta slag med finansie-
ring av folkrörelsernas verksamhet. Det senare är en annan fråga.
Kartläggningen har givit en viss bild. Det gäller för oss att utvärdera kart-
läggningens resultat. Där har vi kanske än så länge olika uppfattningar. Den
frågan får vi återkomma till senare.
Anf. 58 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Får jag avsluta med att säga att den kartläggning statsrådet
hänvisar till är mycket ytlig. Man är inte alls intresserad av att beskriva det
som skatteministern hänvisar till, nämligen om det kan bli sociala problem
med att introducera internationella kasinon. Där beskrivs i stället hur bra
det är för Sverige. Vi får en förbättrad helhetsbild, kommer närmare EG och
vi kommer på olika sätt att höja kulturnivån i Sverige. Det är ungefär sådana
uttrycksformer som används i skatteministerns egen utredning, i stället för
en seriös belysning av om vi får några sociala konsekvenser, så att vi kunde
ta den på allvar. Den ton som skatteministern använder i dialogen här finns
inte i utredningen. Jag är ledsen att säga det.
Anf. 59 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Regeringens beredning av detta ärende kommer att präglas
av den mycket seriösa ton som finns både hos mig och hos dem som har arbe-
tat med frågan i andra sammanhang. Berndt Ekholm måste, om han har läst
rapporten, vara medveten om att man i utredningen har tagit kontakter med
myndigheter och organisationer som har stött på problem i de länder där det
finns kasinoverksamhet. Det är en av de viktigaste delarna i rapporten.
Anf. 60 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det hade nog varit praktiskt om den utredningen då inte bara
hade träffat dem som ägnar sig åt spelverksamheten, utan i betydligt större
utsträckning också hade träffat dem som möter de sociala problemen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
24
Anf. 61 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om jag är beredd att ekonomiskt
stödja trafikföretagen med medel för att anskaffa pendeltåg.
Av Tage Påhlssons fråga framgår att han med ekonomiskt stöd avser me-
del till trafikföretag för att tillförsäkra ytterligare order till ABB Raiicar i
Örnsköldsvik för att därigenom trygga sysselsättningen vid ABB Raiicar.
Något anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
som får användas för mera omfattande inköp av rullande materiel inom kol-
lektivtrafiken finns för närvarande inte. Anslaget B 4, Byggande av länstra-
fikanläggningar, omfattar visserligen delposten Bidrag till investeringar i tra-
fikmedel m.m., men den posten uppgår för budgetåret 1991/92 endast till
70 milj.kr. och är helt intecknad. Det statliga anslaget K 1, Investeringar i
trafikens infrastruktur, får inte användas för investeringar i rullande mate-
riel.
Jag vill dock erinra om att regeringen i en nyligen framlagd proposition
om ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken föreslår åtgärder
som möjliggör att statliga anslag kan användas till inköp av rullande mate-
riel. Det gäller då för trafik som omfattas av statens köp av interregional
persontrafik på järnväg.
Förslaget innebär också att staten i vissa fall skall kunna ingå upp till fem-
åriga avtal om trafik, vilket i sig bör leda till att berörda parter satsar mer
långsiktigt i trafiken, t.ex. i Bergslagen. I propositionen föreslås vidare bl.a.
att staten skall kunna köpa trafik från andra operatörer än SJ.
Förutsatt att riksdagen godkänner förslagen kommer regeringen att ut-
färda nya riktlinjer för statens förhandlingsman för upphandlingen av inter-
regional persontrafik på järnväg under trafikåret 1993.
Mot denna bakgrund saknas i dagsläget förutsättningar för att genom an-
slag inom mitt ansvarsområde stödja trafikföretag med medel för anskaff-
ning av pendeltåg. Eventuella tågbeställningar från ABB Raiicar i Örn-
sköldsvik är därmed en fråga för berörda trafikföretag.
Anf. 62 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret, även om
meningen var att arbetsmarknadsministern skulle ha stått här, eftersom jag
hade ställt min fråga till honom. Jag har i och för sig ingenting emot kommu-
nikationsministern, men detta är faktiskt som jag ser det i första hand en
fråga som gäller arbetsmarknaden i Örnsköldsvikstrakten. Det svar jag nu
har fått är i och för sig inte överraskande. Jag har tagit del av den debatt som
fördes förra tisdagen i ungefär samma stil. Frågan då gällde Bergslagstrafi-
ken m.m. Jag visste därför ungefär vad som skulle sägas här i dag.
Min tanke var att höra med arbetsmarknadsministern om det fanns möj-
lighet att gå in med andra satsningar, med exempelvis infrastrukturpengar,
eftersom det här i Örnsköldsvikstrakten i högsta grad är en arbetsmarknads-
fråga. 175, kanske 275, kanske 350 jobb kan komma att bli berörda av detta.
Det gäller alltså att vidta åtgärder som alla tycker är vettiga. Alla tycker
ju att trafiken behövs; ingen ifrågasätter det. Arbetstillfällena behövs. Vi
har så att säga hela apparaten klar - vi kan tillverka vagnar, vi kan sätta i
gång trafiken - men den byråkratiska apparaten sätter stopp.
Jag vill då fråga: Kan statsrådet tänka sig att arbeta okonventionellt, t.ex.
genom att ta ett samtal med arbetsmarknadsministern och se om det finns
möjlighet att på något sätt förskottera pengar eller i varje fall gå ut med vad
som i arbetsmarknadssammanhang kan kallas otraditionella medel, alltså
sätta in någon typ av infrastrukturpengar för att åtgärda detta?
Anf. 63 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig först bara konstatera, Tage Påhlsson, att frågan fak-
tiskt är ställd till mig. Jag vet inte till vem Tage Påhlsson hade tänkt sig att
ställa den, men faktum är att frågan är ställd till mig. Jag vill säga detta för
att det inte skall råda några oklarheter. Det är inte så att frågan har blivit
hänvisad till mig genom arbetsfördelningen i regeringen, utan den är faktiskt
ställd till mig, och därför skall jag också svara på den.
Jag tycker ändå, Tage Påhlsson, att de förslag jag har lagt fram till rege-
ringen och som regeringen har ställt sig bakom, nämligen att vi skall avre-
glera den här verksamheten så till vida att det skall bli möjligt för andra ope-
ratörer än enbart statens järnvägar att konkurrera om upphandlingen av den
s.k. olönsamma interregionala trafiken, är något positivt. De långsiktiga av-
talen gör det möjligt för operatörerna på marknaden att vara mer långsiktiga
också i sin upphandling av rullande materiel.
Till detta kommer att de pengar som hittills bara har fått användas till köp
av olönsam trafik nu också får användas till köp av rullande materiel. Det
finns mycket goda erfarenheter från ett näraliggande område, nämligen Ble-
kinge kustbana. Länstrafikhuvudmännen har där köpt ny, modern materiel,
danska snabbgående, bekväma tåg, som har ökat resandefrekvensen högst
betydligt. Det tyder på att den här principen fungerar, dvs. att en satsning
på en attraktiv kollektivtrafik också ökar resandeunderlaget.
Det som Tage Påhlsson kallar ”byråkratiska apparater” är ingenting
mindre än riksdagen, av vilken Tage Påhlsson själv är en mycket väsentlig
del. Jag vet av erfarenhet att riksdagsledamöterna mycket noggrant vaktar
på att regeringen följer de beslut som riksdagen har fattat. De s.k. okonven-
tionella greppen har en tendens att leda oss till konstitutionsutskottet. Där-
för kommer jag inte att svara jakande på frågan om jag är beredd att vidta
några sådana. Dock har jag mycket goda förhoppningar om att en beställ-
ning kommer att läggas hos ABB Raiicar.
Anf. 64 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag var borta förra veckan, jag var utrikes. Jag ställde frågan
veckan dessförinnan, och jag har faktiskt ställt den till arbetsmarknadsminis-
tern. Någonstans under resans gång har det ändrats. Så kan det gå! Min
tanke med att ställa frågan till arbetsmarknadsministern var ju som sagt att
detta var en arbetsmarknadsfråga, men frågorna tangerar ju ofta flera depar-
tement.
”Medan gräset växer dör kon” är ett gammalt talesätt, som verkligen har
relevans i det här sammanhanget. Vi har en bra modell på gång, en modell
där vi skall kunna gå in med statliga pengar. Inköp av rullande materiel skall
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
26
nu kunna betraktas som infrastruktursatsningar. Det är nu bara en tidsfråga,
och det är det som är problemet - det är en tidsfråga även för ABB Raiicar
i Ö-vik. Det är verkligen en tidsfråga. Frågan är om kon inte hinner dö innan
vi sätter in de resurser vi kan komma att sätta in.
Anf. 65 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är faktiskt så vist ordnat att vårt eget företag, statens järn-
vägar, är ett affärsdrivande verk. I själva idén med ett affärsdrivande verk
ligger möjligheten att ta vissa affärsrisker. Det står alltså statens järnvägar
helt fritt att gå in och lägga en sådan här beställning redan innan riksdagen
har fattat sitt beslut.
Anf. 66 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag är medveten om detta. Vi är också båda två medvetna om
SJ:s ekonomi och SJ:s sätt att resonera om de investeringar som behövs.
Skall vi vänta på SJ i det här sammanhanget tror jag att vi får vänta förgäves.
Jag inser att vi inte kan komma så långt i den här debatten. Jag hör att
kommunikationsministern fortfarande är ängslig för att dras inför konstitu-
tionsutskottet, så jag säger som min partikollega Birger Andersson sade
förra veckan: Jag vill absolut inte åstadkomma något sådant. Därför tackar
jag för det här svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att det ur miljösynpunkt bästa tänkbara alternativet beträffande
den planerade E 4-genomfarten i Norrköping skall förverkligas.
Arbetsplanen för den planerade E 4-genomfarten i Norrköping fastställ-
des av vägverket den 27 april i år. Arbetsplanen har överklagats. När ärendet
har överlämnats till regeringen kommer regeringen omgående att inleda en
beredning av ärendet, och arbetsplanen kommer att prövas ingående och
omsorgsfullt, bl.a. ur miljösynpunkt.
När regeringen kommer att fatta beslut i ärendet kan jag för närvarande
inte ge besked om.
Anf. 68 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Med anledning av den föregående de-
batten vill jag säga att jag är särskilt tacksam för att det är kommunikations-
ministern som svarar, eftersom det var till honom jag ställde frågan, så har
vi rett ut det från början.
Innan jag kommenterar svaret vill jag säga något om bakgrunden till frå-
gan. Man planerar att dra en ny genomfart genom Norrköping. Enligt det
förslag som finns skall vägen passera alldeles i anslutning till ett vattenverk
och dessutom gä förbi tättbebyggda områden. Kommunen har överklagat
beslutet, och också många enskilda är upprörda över att förslaget har lagts
fram.
Samtidigt finns naturligtvis en rädsla för att den genomfart som i dag finns
i stället skall bli kvar om man når framgång med överklagandet. Alla som
har försökt att åka förbi Norrköping en fredagseftermiddag eller en söndags-
eftermiddag vet att det inte är särskilt lätt att åka på en genomfart som korsar
spårvägar och innerstadsgator. Detta är en flaskhals på E 4:an.
Slutsaten blir att kommunen här befinner sig i ett dilemma som jag tror är
inte helt ovanligt i den här typen av frågor, nämligen dels att man i dag har
en mycket dålig lösning, dels att man samtidigt känner rädsla för att ställa
krav på bästa tänkbara alternativ, eftersom det då finns risk för att man får
behålla den lösning som finns i dag.
Det finns en tredje lösning. Skälet till att jag ställde frågan var att statsrå-
det i lokala media skapat förhoppningar om att man skulle kunna hitta en
tredje lösning, nämligen att dra genomfarten i en tunnel. Jag vill därför för-
tydliga min fråga. Jag hade inte hoppats på att statsrådet skulle kommentera
överklagandet och prövningen, utan frågan var mer principiell. Skall man
tolka statsrådet så, enligt de pressuttalanden som gjorts, att det finns möjlig-
heter att få resurser för att lösa det svåra dilemma som kommunen befinner
sig i, vilket skulle möjliggöra en lösning som innebär att alla parter kan bli
nöjda, dvs. ett tunnelalternativ?
Anf. 69 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Lars Stjernkvist undrar hur man skall tolka mig. Man skall
naturligtvis lyssna till vad jag sade. Jag fick i min hand när jag lämnade kam-
maren efter den förra frågedebatten i samma ärende av en av ledamöterna
ett dokument som var en sammanfattning av en offert från ett företag, som
där sade sig kunna bygga en tunnel mycket billigt. Det jag då lovade var att
regeringen skulle studera detta om ärendet överklagades.
Nu fastställdes planen så sent som i går. Ärendet har ännu inte influtit till
departementet. Det är då litet svårt att här i kammaren i dag ha synpunkter
på detta material. Regeringen har en något annan rutin att försöka tränga in
i de ärenden som överklagas. Jag kan försäkra Lars Stjernkvist att ärendet
kommer att studeras mycket noggrant och med beaktande av alla tänkbara
relevanta aspekter.
Anf. 70 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag begär inte av statsrådet att han skall kommentera överkla-
gandet. Min fråga är mer principiell.
Om ministern finner att det i denna fråga finns starka miljöskäl som talar
emot den lösning som vägverket har föreslagit, och regeringen kommer fram
till detta vid prövningen, är det då möjligt, för att man inte skall få en situa-
tion med en mycket utdragen process och dessutom tvingas leva med den
dåliga trafiklösning som finns i dag, att regeringen kombinerar ett beslut om
att säga nej till den föreslagna lösningen med resurser till antingen en ännu
bättre väglösning eller - vilket jag också tror att många Norrköpingsbor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar pä frågor
27
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
28
skulle vara tacksamma för - till att snabbt utreda ett tredje och bättre alter-
nativ? Är det principiellt möjligt för regeringen att fatta ett sådant beslut?
Anf. 71 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Först säger Lars Stjernkvist att han inte vill att jag skall före-
gripa den prövning som nu strax skall ha sin böljan. Sedan ställer han ett
antal mycket komplicerade detaljfrågor på just detta tema, vilkas besva-
rande skulle vara att föregripa prövningen.
Jag tänker inte svara på några frågor om vad som skulle tänkas vara möj-
ligt. Det enda jag kan säga är att regeringen kommer att pröva alla relevanta
aspekter i detta ärende för att komma fram till ett beslut som är väl avvägt
ur alla de aspekter som vi har att ta hänsyn till vid hanteringen av den här
typen av ärenden.
Anf. 72 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag gör ett sista försök, sedan skall jag släppa statsrådet.
När statsrådet uttalar sig i radio och säger att han har studerat den tredje
lösningen, dvs. ett tunnelalternativ, och konstaterar att detta är ett mycket
intressant alternativ som man noga skall studera, finns det då i detta utta-
lande någon som helst utfästelse eller anledning för den som lyssnar att
känna en viss förhoppning om att ett sådant uttalande betyder att det också
kan finnas pengar i framtiden till att utreda ett sådant alternativ, eller ännu
bättre att faktiskt förverkliga ett ur miljösynpunkt mycket bra men tyvärr
dyrt alternativ?
Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Mitt svar på denna fråga är att det dokument som jag fick vid
detta tillfälle kommer jag att överlämna till handläggarna för att vägas in i
den samlade bedöming som skall göras i ärendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Hans Stenberg har frågat mig om regeringen avser att vidta
några åtgärder för att säkra att miljö- och regionalpolitiska konsekvenser
kommer att beaktas vid postverkets omorganisation av verksamheten i
Ånge.
Som jag nämnde i ett tidigare svar till Hans Stenberg har postverket svåra
lönsamhetsproblem i paketverksamheten. Behovet av rationaliseringar är
därför stort.
En av orsakerna till att verksamheten i Ånge dras ned är att postverkets
kunder, och då främst företag, i ökad omfattning efterfrågar dörr-till-dörr-
leverans av paket. Dessa paket distribueras inte via paketterminaler, utan
transporteras på annat sätt. Postverket måste givetvis anpassa sig till föränd-
ringar av kundernas önskemål.
När det gäller sysselsättningsläget i Ånge vill jag framhålla att regeringen
i kompletteringspropositionen har anvisat ytterligare 2,2 miljarder kronor
till infrastruktursatsningar i form av underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt. Vid fördelning på regioner och objekt skall vägverket och ban-
verket ta särskild hänsyn till bl.a. arbetslöshetssituationen.
Anf. 75 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka kommunikationsministern för sva-
ret.
Som Mats Odell sade har jag tidigare ställt en fråga om postens utveckling
i Ånge. Det svar jag fick av kommunikationsministern den gången var rätt
vilseledande. Jag fick den uppfattningen när jag lyssnade på kommunika-
tionsministern att det faktiskt inte var så farligt för Ånge. Verksamheten
skulle bli kvar med vissa indragningar. Men så är det ju inte.
De förslag som ligger innebär i praktiken att postens verksamhet i Ånge i
stort sett upphör. Kvar blir brevbärarna och några få personer i paketsorte-
ringen under en övergångsperiod, såvitt jag kan se. Studerar man konceptet
ser man helt tydligt att det inte finns någon långsiktig strategi att behålla nå-
gonting annat än brevbärarna i Ånge.
Anledningen till att jag tar upp en så begränsad och lokalt förankrad fråga
är att det faktiskt innebär en total katastrof i en så liten kommun som Ånge.
Vi får följdeffekter när det gäller SJ:s verksamhet och även för det lokala
privata näringslivet. Regeringen har tidigare deklarerat - åtminstone har de
partier som ingår i regeringen sagt detta - att statliga verk också skall ta ett
regionalpolitiskt ansvar.
När det gäller den miljöpolitiska aspekten, som här innebär att man går
över från ett miljövänligt transportmedel till att frakta med flyg och järnväg,
har regeringen i budgetpropositionens bilaga sagt att de statliga verken fram-
över också skall ta ett miljöpolitiskt ansvar.
Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Först och främst har jag noterat i massmedia att Hans Sten-
berg har anklagat mig för att vara vilseledande. Jag skulle vara intresserad
av att få veta vad som är vilseledande i mitt svar. Där står det att en av de
fyra kvarvarande terminalerna är den i Ånge. På terminalen i Ånge kommer
emellertid neddragningar att ske. Postverket ser även över uppsamling och
sortering av brev m.m. i Ånge. Även i denna verksamhet kommer det att
ske neddragningar. Jag frågar Hans Stenberg: Kan detta sägas tydligare? Jag
noterar att han uppfattade det hela som att det inte var så allvarligt. Jag vå-
gar ändå hävda att klarare än så här kan man inte uttrycka sig i ett frågesvar.
Sedan till frågan om miljövänlighet. En av utvecklingstrenderna är att de
företag som har stora volymer post i ökad utsträckning använder sig av elek-
tronisk post. Man överför alltså post elektroniskt och trycker och kuverterar
den nära utdelningsorten. Något mera miljövänligt transportsätt än att an-
vända sig av televerkets ledningar har jag mycket svårt att tänka mig.
Det andra är att företagen mer och mer efterfrågar snabba leveranser från
dörr till dörr. Regeringen kan inte tvinga företagen att av regionalpolitiska
eller andra skäl utnyttja särskilt arbetskraftsintensiva transportmedel. Det
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
ligger inte i tiden. Jag tror inte ens att Hans Stenbergs eget parti är inne på
en sådan linje. Tvärtom är detta en uppföljning av den politik på transport-
området som socialdemokraterna startade under Georg Anderssons led-
ning.
Jag tror ändå, fru talman, att det är viktigt att svenskt näringsliv och även
svenska verk är effektiva i sin hantering. Här har posten tagit ett regionalpo-
litiskt ansvar och blott och bart av det skälet behållit terminalen i Ånge.
Anf. 77 HANS STENBERG (s):
Fru talman! När det gäller vilseledande rör det sig naturligtvis om en vär-
dering av ord. Det är tydligt att Mats Odell och jag har helt olika uppfatt-
ningar om vissa saker.
När kommunikationsministern säger att posten har gjort en aktiv regional-
politisk insats i Ånge då den minskar antalet anställda från 175 till 12-15 per-
soner, förstår jag att kommunikationsministern känner sig påhoppad. Kallar
man den minskningen för en aktiv regionalpolitisk insats vilseleder man. Det
står jag för.
Det är inte alls fråga om att posten inte skall rationalisera och bedriva en
effektiv verksamhet. Men jag vill faktiskt ifrågasätta om det är effektivare
att köra med lastbil än att använda sig av järnväg. Med tanke på samhälls-
ekonomin vill jag påstå att det inte är det.
Anf. 78 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! När man talar om en aktiv regionalpolitisk insats måste detta
naturligtvis ses ur ett dynamiskt perspektiv. Vad hade hänt om man inte hade
gjort detta? Då hade denna central icke funnits kvar i Ånge. Beslutet att
över huvud taget låta denna verksamhet finnas kvar är en aktiv regionalpoli-
tisk insats. Jag står för detta.
Sedan beklagar jag att inte flera kan beredas arbete när det gäller just
verksamheten i Ånge. Men, som sagt, utan en aktiv regionalpolitisk insats
hade denna central inte funnits kvar.
Anf. 79 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Jag konstaterar att kommunikationsministern fortfarande
inte är riktigt ärlig. Här talas det om att man övergår till elektronisk post
och direktbefordran av paket, att det helt och hållet är ett önskemål från
företagens sida och att det inte längre behövs terminaler. Om kommunika-
tionsministern studerar litet vad posten håller på med i fråga om omorganisa-
tion, kan han snabbt konstatera att det handlar om att utöka verksamheten
på andra orter som har betydligt bättre regionalpolitiska förutsättningar att
klara sig framöver. Det är inte fråga om att effektivisera, ta bort folk och
onödiga terminaler, utan ofta gäller det att flytta folk och arbetstillfällen från
Norrlands inland även till Stockholmsregionen, eftersom en större del av
verksamheten kommer att förläggas till Tomteboda eller Södertälje. Var
verksamheten till sist hamnar är väl fortfarande inte riktigt klart.
Anf. 80 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tror ändå att Hans Stenberg och jag kan vara överens om
att det krävs en aktiv regionalpolitik, men den kan inte läggas på resp, affärs-
drivande verk. Vad det gäller är den politik som över huvud taget bedrivs,
att hela Sverige skall leva, att vi gör medvetna satsningar på att små och stora
företag kan utvecklas i hela vårt avlånga land. Men att ålägga de olika stat-
liga verken, och särskilt de affärsdrivande verken, ett regionalpolitiskt an-
svar utöver vad som exempelvis ligger i det åtagande som posten i det här
fallet har gjort är inte möjligt med den inriktning som statsmakterna har be-
stämt för de affärsdrivande verken.
Anf. 81 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Då kan jag konstatera att kommunikationsministern har änd-
rat sig sedan vi förra gången stod i talarstolen. Vid det tillfället sade nämligen
kommunikationsministern att det är viktigt att posten har en effektiv verk-
samhet. Han sade att posten måste vara effektiv i sin kärnverksamhet. Det
är det bästa sättet, hette det, att garantera att den kan åta sig sina viktiga
sociala och regionalpolitiska uppgifter. Så för en månad sedan hade kommu-
nikationsministern uppfattningen att posten hade sådana uppgifter. Har re-
geringen ändrat ståndpunkt i denna fråga?
Anf. 82 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är precis tvärtom. Om Hans Stenberg läser hela protokol-
let, finner han att jag redogjorde för att de regionalpolitiska och sociala upp-
gifter som samhället vill ålägga de affärsdrivande verken tas upp i statsbud-
geten. Det har exempelvis anslagits 300 milj.kr. i årets budgetproposition för
den typen av uppgifter inom postverket. Detta är någonting helt annat än att
bedriva en arbetsmarknadspolitik via verken. Vi måste alltså skilja på dessa
två dimensioner.
När det gäller postens effektivitet rör det sig om kundernas efterfrågan på
olika tjänster. Om kunder har huvudparten av sin verksamhet i olika delar
av landet, måste ju posten finnas på platserna i fråga, om man inte vill över-
låta allt till nya företag som City Mail. Det har helt utan statens medverkan
uppstått en ny situation med konkurrens på det här området.
Anf. 83 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Då vill jag konstatera att kommunikationsministern har änd-
rat sig. Nu säger han att staten har ansvaret för regionalpolitiken. Jag hoppas
att jag uppfattade det hela rätt. Jag vill fråga kommunikationsministern om
man tänker vidta några särskilda åtgärder för Ånges del. Vem skall klara
uppgifterna i Ånge? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på denna fråga.
Anf. 84 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Sverige är för närvarande inne i en djup lågkonjunktur som
drabbar hela landet med en för våra förhållanden mycket stor arbetslöshet.
Regeringen har i olika omgångar föreslagit arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der. Jag har redovisat att det på mitt område har satsats 2,2 miljarder kronor
så sent som i den kompletteringsproposition som lades fram i fredags. Hur
pengarna kommer att exakt fördelas vet jag inte, men man skall framför allt
utgå ifrån hur det arbetsmarknadspolitiska läget är i olika regioner i landet.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
32
Anf. 85 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Om man utgår från vad kommunikationsministern har skrivit
i svaret är det vägverket och banverket som skall se till att det blir en riktig
fördelning. Då vill jag bara konstatera vad SJ för närvarande gör i Ånge. SJ
säger upp folk, och vägverket är på väg att lägga ned sitt centralförråd. Pos-
tens neddragning kommer att innebära att SJ:s verksamhet i Ånge minskar
ytterligare, och det torde väl knappast leda till att man har någonting att se
fram emot.
Sammanfattningsvis: Om jag förstår rätt tänker regeringen inte göra nå-
gonting åt situationen i Ånge. Har jag uppfattat det hela riktigt?
Anf. 86 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Regeringens ekonomiska politik går ut på att skapa långsik-
tigt goda förutsättningar för nyföretagande och goda villkor för små och me-
delstora företag. Strategin att öka statlig verksamhet runt om i vårt land
kommer inte att vara långsiktigt hållbar. När den här konjunkturen börjar
vända, tror jag att vår politik kommer att ge ett gott resultat också i Ånge.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf.87 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Arne Kjörnsberg har frågat mig vilken form av övergångslös-
ning för handeln med textil och konfektion som regeringen eftersträvar när
Sverige blir medlem av EG.
Låt mig först understryka att fri handel mellan olika länder är till fördel
för alla parter. För u-länderna är det särskilt viktigt att få möjlighet att expor-
tera sina produkter till de utvecklade länderna. Denna inställning präglar
också Sveriges hållning i de nu aktuella GATT-förhandlingarna. För u-län-
der är det ofta dessutom viktigt att kunna exportera just tekoprodukter. Ge-
nom ett framtida medlemskap i EG kommer Sverige att kunna medverka till
ökad frihandel såväl mellan europeiska länder som i förhållande till u-länder.
Som medlem av EG kommer Sverige att ingå i en tullunion. Vi kommer
också att ansluta oss till EG:s gemensamma handelspolitik med särskilda
tullättnader och preferenssystem för u-länderna samt importbegränsningar
för viss tredjelandsimport i form av kvoter eller kontingenter. Vi kommer
att anpassa våra tullar till dem som då gäller i EG.
En anpassning till EG:s handelspolitik på tekoområdet innebär föränd-
ringar på en rad olika områden, såsom tullnivåer, GSP och importkvoter.
För tekoområdet är våra genomsnittliga tullar i dag högre än EG:s. Om en
anpassning skulle ske till dagens EG-tullar skulle vi alltså få sänka våra. I
gengäld upprätthåller Sverige - till skillnad från EG - inga kvantitativa be-
gränsningar av importen.
Eftersom reglerna på de områden som jag har nämnt håller på att föränd-
ras, är det i dag svårt att säga vad en anpassning till EG:s regler mera exakt
kommer att innebära för svensk del och att överblicka totaleffekten av en
svensk anpassning.
Den 1 januari 1993 genomförs den inre marknaden. Det innebär att de
nuvarande begränsningskvoterna för teko, som är individuella för varje EG-
land, avskaffas. I stället införs gemensamma EG-kvoter. En viss anpassning
har redan påbörjats, men det står inte helt klart hur EG:s begränsningssys-
tem kommer att fungera efter den 1 januari 1993.
Bilden påverkas också av Uruguayrundan. I enlighet med det övergångs-
arrangemang på tekoområdet som förhandlats fram inom ramen för rundan,
skall handeln med tekovaror successivt liberaliseras, och alla begränsingar
skall vara avskaffade den 1 januari 2003. Vi kan alltså räkna med att EG
kommer att ha kvar vissa begränsningar på tekoområdet fram till detta da-
tum.
Hur vi på svensk sida bäst bör anpassa oss till EG:s då gällande handelspo-
litik på tekoområdet blir en fråga i medlemskapsförhandlingarna. Skillna-
derna mellan den regim som då gäller i EG och vår egen kommer att beaktas
i förhandlingarna.
Detta gäller även frågan om ett eventuellt temporärt återinförande av te-
kobegränsningar eller fortsatt begränsningsfri import inom ramen för något
övergångsarrangemang. Den måste ses i relation till de sammantagna effek-
terna på tekoområdet såväl för egen, svensk, del som för våra handelspart-
ner. Men vi måste också se till effekterna i ett större handelspolitiskt sam-
manhang. Jag kan i sammanhanget också nämna att kommerskollegium har
fått i uppdrag att, i samråd med branschen, analysera tänkbara effekter av
en övergång till EG:s regler på tekoområdet. Det är mot den bakgrunden
för tidigt att i dag säga hur vi kan komma att agera i medlemskapsförhand-
lingarna och hur en eventuell övergångslösning skulle kunna utformas.
Anf. 88 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Talmannen eftersträvar snabba och rappa debatter. Jag ställde
en fråga som består av sex ord och får en föreläsning på tre och en halv sida.
Jag vet inte om föreläsningen är avsedd för mig, för textilimportörerna eller
för tekoindustrierna.
Statsrådet har vid en information här i kammaren om den svenska Euro-
papolitiken sagt bl.a. följande:
Inom ramen för tullunionen måste vi finna en lösning för hanterandet av
textil och konfektion. EG avser enligt förslag i GATT att behålla sina restrik-
tioner fram till år 2002. Vi har redan avskaffat våra. Någon form av över-
gångslösning kan komma att behövas.
Detta sade statsrådet för omkring två veckor sedan. Jag frågade vilken
form av övergångslösning regeringen eftersträvar. Då fick jag alltså denna
föreläsning.
De fyra sista raderna i svaret kan man möjligen tolka som att statsrådet
inte kan eller möjligen inte vill säga det. Men det hade varit bättre om stats-
rådet hade sagt det rent ut. Om statsrådet hade sagt: Av hänsyn till de kom-
mande förhandlingarna vill jag inte säga vilken inställning vi skall ha. Då
hade jag vetat det. Men vad skall jag, när jag kommer hem till Sjuhäradsbyg-
den, säga till Ivan Ludvigsson på Ludvig Svenssons, till Kirsti Steen som job-
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 102
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
bar som sömmerska på Swegmarks, till Lars Mauritzson på Väveribolaget
eller till Gun Andersson på Beklädnads?
Jag kan bara säga en sak, nämligen att statsrådet inte vill tala om för mig
vilken inställning statsrådet och regeringen har i denna fråga. För att tala
rent ut kan jag säga att jag inte får svar på den fråga som jag ställer. I stället
får jag en lång utläggning. Om avsikten är att dölja något kan jag faktiskt
inte räkna ut.
Anf. 89 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Om det hade varit så lätt som att svara ja eller nej på detta
hade jag gjort det. Men denna fråga är betydligt mer komplicerad, och det
vet Arne Kjörnsberg. Jag hade kunnat säga enbart att vi icke vet hur en över-
gånglösning i slutänden skall utformas. Med det hade inte varit särskilt upp-
lysande. Jag försökte i detta svar att ge även litet bakgrundsinformation om
vilka olika aspekter som skall bevakas vid denna diskussion.
Jag kan försäkra att vi kommer att bevaka frågan från synpunkten att så
långt som möjligt slå vakt om frihandeln. Med en ideallösning i den bästa av
alla världar har vi inga kvoter. Vi sänker våra tullar för att anpassa dem till
EG:s lägre tullar, och vi får gränslös handel inom EG. Men denna tulipana-
ros ges förmodligen inte, och på någon punkt kommer vi att tvingas kompro-
missa i förhandlingarna. Jag vill icke stå här och säga var vi i slutänden kom-
mer att hamna i den situationen, i synnerhet som vi icke vet vilka utgångs-
punkter vi kommer att ha när vi väl är inne i förhandlingarna.
Anf. 90 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag har all respekt för att statsrådet inte kan säga vilken situa-
tion som vi kommer att hamna i. Men det har jag inte heller bett att få reda
på. Jag har bett att få reda på vilken strävan regeringen och statsrådet har.
Har statsrådet för avsikt att verka för att vi vid ett eventuellt medlemskap
fr.o.m 1995 och framåt till dess EG har avvecklat sina importrestriktioner
skall ha dem, eller avser statsrådet att verka för att vi inte skall ha dem? Det
är detta som min fråga gäller.
Om statsrådet säger att han med hänsyn tagen till de kommande förhand-
lingarna inte vill ha någon åsikt om det eftersom han då förstör förhandlings-
situationen, då har jag respekt för det, men inte för det här.
Anf. 91 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kan vara mycket mer precis i svaret, och det framgår också
av det skrivna svaret. Min strävan kommer att vara att verka för största möj-
liga frihandel. Men därmed är icke sagt att vi kommer att kunna slå vakt om
en ordning som innebär att vi inte har några som helst kvoter. Därför vill jag
också bevaka frågan om internhandeln inom EG. Men vi avser, det kan jag
försäkra, att verka för största möjliga frihandel. Däri ligger att vi kommer
att verka för att vi icke kommer att återinföra kvoterna. Men vi kan tvingas
kompromissa på denna punkt i slutskedet.
Anf. 92 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Budskapet till de fyra personer som jag tidigare nämnde är
alltså att regeringen och statsrådet har för avsikt att verka för att svenska
tekoföretag, efter ett eventuellt medlemskap i EG, inte skall ha samma för-
utsättningar som deras konkurrenter ute i Europa? Är det detta budskap
som jag skall föra fram till Lars Mauritzson och Kirsti Steen? Jag kan inte
tolka statsrådet på något annat sätt. För att vi skall vara helt överens om vad
som har sagts vill jag ställa denna fråga.
Anf. 93 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Vi kommer att verka för största möjliga frihandel. Det inne-
bär att vi kommer att verka för att den svenska tekoindustrin, på så gynn-
samma villkor som möjligt, skall få tillgång till andra marknader inom hela
EG-området. Det är oerhört viktiga exportmarknader för svensk tekoindu-
stri. Samtidigt kommer vi att verka för en lösning som innebär att de resultat
som har uppnåtts beträffande frihandeln, vilket innebär avskaffande av kvo-
terna, kommer att åstadkommas över hela linjen.
Den ideala lösningen vore om vi inom ramen för GATT kunde åstad-
komma att alla EG-länder avskaffar restriktionerna och kvoterna. Det arbe-
tar vi följaktligen för. Vi får väl se varvi hamnar i slutänden. Utan att känna
till utgångspunkterna kan jag icke säga vad vi i slutänden kommer att stå för
i förhandlingarna.
Anf. 94 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! På nytt vill jag säga att jag har all respekt för att statsrådet
inte kan uttala sig i det avseendet. Det här ligger ju i förhandlingarna. Dess-
utom var det inte detta som jag avsåg med min fråga.
Jag håller med statsrådet om att det vore ett idealtillstånd om det inom
GATT-ramen gick att få bort alla restriktioner. Men det är inte utgångsläget.
Från EG har det ju sagts att man skall behålla sina importrestriktioner till år
2002. Såvitt jag förstår strävar statsrådet efter att vårt land är medlem fr.o.m.
1995.
Därför frågar jag: Vill statsrådet att svenska tekoföretag skall ha samma
konkurrensförutsättningar som deras konkurrenter i Europa? Statsrådet har
inte för avsikt att verka för det, utan statsrådet har för avsikt att verka för
att vi inte skall ha några restriktioner. Våra konkurrenter i Tyskland, Frank-
rike och andra länder däremot skall ha sina restriktioner. Det är tydligen det
budskap jag skall ta med mig hem och som jag skall förmedla till de männi-
skor som är verksamma i de företag som tidigare nämnts.
Anf. 95 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Arne Kjörnsberg har uppfattat situationen rätt i den me-
ningen att vi kommer att slå vakt om de resultat som vi har uppnått i fråga
om frihandeln både när det gäller svensk tekoindustris möjligheter att expor-
tera och när det gäller svenska konsumenters möjligheter att köpa varor som
importerats från u-länderna tack vare att kvoterna på tekoområdet avskaf-
fats.
Det blir en sammanvägning av olika intressen. Som jag ser saken går det
icke att säga att vi ensidigt kommer att ställa upp för den ena parten, konsu-
menterna, eller för den andra parten, tekoindustrin, när det gäller importen.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Det är fråga om en avvägning mellan olika intressen. Jag upprepar att vi får
göra den slutliga avvägningen i samband med förhandlingarna.
Anf. 96 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Statsrådet sade att regeringen inte har för avsikt att ensidigt
ställa upp för den ena eller den andra parten.
Men vad menar statsrådet med sitt tal om att ensidigt ställa upp för konsu-
menterna? Det måste finnas ett moment till i den tankekedjan, statsrådet.
Anf. 97 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Alldeles klart.
Jag skall uttrycka mig mycket tydligt: Om det inte vore av hänsyn till det
skydd som svensk tekoindustri behöver, skulle vi avskaffa alla tullar och
kvantitativa restriktioner för textilimporten från den ena dagen till den
andra. Man har att avväga skyddsintressen mot konsumentintressen såväl på
det här området som på många andra områden.
Anf. 98 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Ja, men vad betyder detta för konsumenterna? Kan statsrådet
uttrycka det här i kronor och ören? Eller handlar det bara om fröjden att få
köpa kläder som är tillverkade på andra sidan jordklotet?
Anf. 99 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kan inte kvantifiera. Men jag skall uttrycka mig så precist
som möjligt.
Följande står alldeles klart: Ju friare handel, desto större konkurrens på
den egna marknaden. Dessutom blir det större prispress och större fördelar
för kosumenterna - allt annat är lika.
Anf. 100 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag skall inte anstränga talmannen vad avser hennes förtro-
ende för oss ledamöter särskilt mycket mera.
En enda fråga till har jag dock. SPK har fått i uppdrag att granska vad ett
slopande av importrestriktionerna betyder för den svenska prisnivån. SPK:s
undersökning skall vara klar, om jag minns rätt, före jul i år. Hittills är det
inte helt tvärsäkert - jag uppskattar att statsrådet valde att vara försiktig i
föregående svar - att, som en del påstår som verkar på den här marknaden,
importrestriktioner leder till att det blir si eller så många tusentals kronor
billigare.
Så till min fråga: Skulle statsrådet vilja medverka till att nämnda under-
sökning fort kommer fram? Dessutom undrar jag om statsrådet i så fall
tycker att den kan vara ett väsentligt underlag för de förhandlingar som stats-
rådet skall föra på det här området.
Anf. 101 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag känner inte till det exakta läget beträffande nämnda ut-
redning. Men givetvis känner jag till utredningen. Jag skall gärna verka för
att det så snabbt som möjligt blir ett resultat, och i än högre grad skall jag
verka för att resultatet av utredningen blir så gott som möjligt.
Jag delar uppfattningen att utredningen kan vara en god utgångspunkt för
de fortsatta förhandlingarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 102 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Bo Finnkvist har frågat mig om jag har för avsikt att ta kon-
takt med den österrikiska regeringen med anledning av en avgiven avsikts-
förklaring vid köpet av Uddeholm Tooling.
I samband med förvärvet av Uddeholms AB redovisade Böhler AG och
dess österrikiska ägare Voest-AJpine Stahl AG avsikter rörande den fram-
tida verksamheten. Dåvarande regering fäste vikt vid dessa när förvärvstill-
stånd meddelades den 2 maj 1991 enligt lagen (1982:617) om utländska för-
värv av svenska företag m.m.
Av avsiktsförklaringen, som angavs i tillståndsansökningen, och andra
handlingar i ärendet framgick bl.a. att den nya sammanslagna verksamheten
skulle bedrivas affärsmässigt, men också att, om strukturella förändringar
medför omfattande minskningar i sysselsättningen vid Böhlers eller Udde-
holms huvudanläggningar, skall ägarna medverka till att nya arbetstillfällen
skapas i drabbade regioner.
Någon direkt förhandling mellan regeringarna i Österrike och Sverige har
ej förevarit och är enligt min mening ej heller befogad eller möjlig som så-
dan. Men mot bakgrund av bl.a. nämnda avsiktsförklaring har jag funnit det
angeläget att följa utvecklingen inom företaget. Jag tillställde därför den 12
mars 1992 Böhler-Uddeholm AG ett brev, i vilket jag dels erinrade om av-
siktsförklaringen, dels angav att jag i sammanhanget utgår från att utlands-
ägda företag tar ansvar för utvecklingen och syselsättningen i samma ut-
sträckning som andra i Sverige verksamma företag vid genomförandet av så-
väl nyinvesteringar som strukturomvandlingar och personalneddragningar.
Anf. 103 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Innan jag går in på det
som sades i svaret vill jag nämna att jag här har ett material som i går i samma
fråga överlämnades vid en uppvaktning, demonstration, vid österrikiska am-
bassaden. Jag försökte att nå företrädare för departementet men lyckades
inte. Därför får vi klara av saken i dag.
Jag har vissa förhoppningar när det gäller att få näringsministern att litet
grand ändra sig på den här punkten. Enligt vad som sägs i svaret är det inte
befogat att ta kontakt med den österrikiska regeringen. Men det är ett krav
som de anställda i dag ställer. Dessutom har statsminister Carl Bildt i viss
mån ställt upp på det kravet vid en uppvaktning som några av de anställda
gjorde i Torsby förra lördagen.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 102
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
Jag hoppas således att det råder enighet om att det finns anledning att göra
något här. Sedan vi förra gången diskuterade frågan här i kammaren har sa-
ker hänt. Exempelvis har Voest-Alpine slängt ut två svenska styrelseledamö-
ter, personer som kan branschen, från företagets styrelse för att klara av att
göra strukturförändringar. Enligt dessa personer och den konsult som anli-
tats av de anställda är de här strukturförändringarna inte affärsmässigt rik-
tiga. Antagligen finns det också andra orsaker - t.ex. politiska - till att det
blivit som det blivit.
Det finns alltså ali anledning att ta upp en ny diskussion i frågan på rege-
ringsnivå. När den här affären godkändes medverkade nämligen industrimi-
nistern i den österrikiska regeringen så till vida att han kom hit till Sverige
för att diskutera dessa saker. På det viset ställde han upp på Voest-Alpines
löften.
Jag hoppas alltså att det går att få näringsministern att ändra inställning.
Anf. 104 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Under gårdagen befann jag mig, dess värre, på annan ort. Jag
var nämligen i Gävleborgs län och hade därför inte möjlighet att ta emot
någon uppvaktning. Min statssekreterare fanns dock på plats och var beredd
att ta emot, om ni så hade önskat.
Jag säger i mitt svar att någon direkt förhandling med den österrikiska re-
geringen inte är aktuell. Den avsiktsförklaring som har avgetts i samarbete
med den gamla socialdemokratiska regeringen och företaget i fråga är inte
fullt ut juridiskt bindande.
Jag delar Bo Finnkvists uppfattning att det kan vara fråga om politiska
överväganden, i synnerhet som den österrikiska motparten är ett helägt stat-
ligt bolag i Österrike som även har anläggningar i regionalpolitiskt känsliga
regioner.
Som jag nämnde i mitt svar har jag den 12 mars i år skrivit ett brev till
bolaget. Personligen hade jag väntat mig någon form av reaktion från företa-
get i fråga. Men jag har inte fått någon som helst reaktion. Inte heller den
svenska ambassaden i Wien har fått någon sådan. Jag kommer därför att i
lämpliga former ta kontakt med min kollega i Österrike, som nyligen har
tillträtt sin befattning.
Anf. 105 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Det svaret har jag efterlyst.
Jag kan säga att jag förra veckan hade ett antal telefonsamtal med perso-
ner på näringsdepartementet för att reda ut dessa saker. Jag fick då löfte om
företräde när det gällde att få en kontakt. Tydligen har det missats. Men det
går lika bra att ta upp saken på det här viset.
Vid den kontakt som kommer att ske med den österrikiske industriminis-
tern är det viktigt, och det är ett önskemål från de anställda i Hagfors, att de
frågor som diskuteras inte bara i Hagfors utan också inom vidare kretsar här
i Sverige och inom branschen verkligen kommer upp till diskussion. Vidare
är det viktigt att det blir nya överläggningar i ärendet som kan leda till att
företaget i fråga tillförsäkras en bra framtid.
38
Anf. 106 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi har noterat de synpunkter som har framkommit, och vi
skall försöka göra ett och annat klarläggande i sammanhanget. Vad vi kom-
mer att dryfta är ganska uppenbart. Dock vill vi dryfta de här sakerna direkt
med motparten, inte via massmedia. Jag tror att naturlig artighet kräver det.
Jag noterar även att det inte är fråga om ett juridiskt bindande avtal, utan
om avsiktsförklaringar från ett helstatligt österrikiskt bolag.
Anf. 107 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Det är tillfredsställande att en kontakt kommer till stånd. Den
här typen av affärer - det gäller då statliga företag, men säkert också privata
företag - har tidigare förekommit mellan svenska och utländska företag och
kommer med all säkerhet att förekomma även i framtiden. Därför är det
viktigt att man försöker leva upp till avsiktsförklaringar som uppfattas som
löften - i varje fall när det gäller avsiktsförklaringar som intygas av en rege-
ringsmedlem från annat land som i ett sådant här sammanhang är på besök
i vårt land.
Således är det min förhoppning att det samtal som framöver kommer till
stånd i den här frågan leder till att vi får en ny diskussion om den här affären
och till att Uddeholm Tooling, som är ett lönsamt företag, kan leva vidare i
de former som det förtjänar - alltså inte som en slatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 108 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat om regeringen i förslaget till ny
konkurrenslag är beredd att för vissa typer av ärenden föreskriva att sär-
skilda tidsfrister skall tillämpas. Lars Andersson har frågat om regeringen
kommer att föreslå att en ny konkurrenslag skall träda i kraft den 1 juli 1992
i stället för den 1 januari 1993.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
En departementspromemoria (Ds 1992:18) med förslag till en ny konkur-
renslag har nyligen remissbehandlats. I det sammanhanget har bl.a. frågor
om handläggningstider och tidsfrister vid tillämpning av en ny konkurrenslag
samt om lagens ikraftträdande berörts av vissa remissinstanser. Regeringens
ställningstagande beträffande dessa frågor liksom till förslaget i dess helhet
kommer att redovisas i den remiss som avses lämnas till lagrådet i slutet av
maj månad i år. En proposition beräknas därefter kunna föreläggas riksda-
gen för behandling under hösten. Det är självklart viktigt att en skärpt kon-
kurrenslagstiftning och övervakning måste åtföljas av en effektiv och snabb
handläggning.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
40
Anf. 109 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Tack så mycket för svaret, ministern! Jag tycker att det är an-
geläget att på ett tidigt stadium ta upp förslaget till proposition och därvid
peka på vad näringsministern närmare bör studera vid sina överväganden.
Det synes vara möjligt att manipulera med den nya konkurrenslagen. Det
framgår vid en genomgång av denna. Detta har de advokater i såväl Belgien
som Sverige som varit oss behjälpliga kommit fram till. Därför borde det
kanske förekomma en omvänd ordning genom ett gynnande beslut i avvak-
tan på ett slutligt ställningstagande i de fall det drar ut på tiden och den lille
företagaren av en eller annan orsak drabbas av leveransvägran.
Anf. 110 LARS ANDERSSON (-):
Fru talman! Också jag tackar näringsministern för svaret.
Utgångspunkten måste vara, som Sten Söderberg sade, att ge den lilla
företagaren en verklig chans. Dessutom skulle verklig konkurrens även med-
föra en välbehövlig inkomstförstärkning för konsumenterna i Sverige. Jag
ser fram emot att få ta del av regeringens proposition när den läggs fram för
riksdagen.
Anf. 111 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi behöver en stark, klar och enty-
dig konkurrens. Beredningskraven fordrar dock en lagrådsremiss. Det
måste finnas möjlighet för dem som skall tillämpa lagen och efterleva den
att hinna läsa in lagen och anpassa sig därefter.
Vi har med intresse noterat de förslag om begränsningar som remissin-
stanser har framfört beträffande möjligheterna att manipulera tidsfristen in-
nan ett beslut fattas.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 112 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Yngve Wernersson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
att vidta för att säkerställa att det nya bolag som bildades inom Industriför-
valtnings AB Kinnevik kommer att aktivera medlen på de orter som ur-
sprungligen var avsedda.
Bakgrunden till frågan är ett tilläggsavtal den 23 januari 1992 mellan sta-
ten och bl.a. Industriförvaltnings AB Kinnevik om avveckling av Bruksin-
vest AB. Syftet med detta avtal är att effektivisera Bruksinvests ursprungliga
verksamhet, som reglerades av ett avtal från år 1984.
Enligt det nya avtalet skall fyra nya bolag bildas av Bruksinvests delägare.
Verksamheten i dessa bolag skall drivas med samma inriktning som gällde
för Bruksinvest, dvs. att på kommersiella grunder bidra till att nya verksam-
heter skapas i Bergslagen och där i första hand på de orter som direkt berör-
des av omstruktureringen under åren 1983-1984 av specialstålindustrin. Det
kapital som tillförs de nya bolagen skall motsvara resp, företags del av
Bruksinvests totala nettotillgångar vid avvecklingen.
Enligt vad jag erfarit från bl.a. Kinnevik beräknas de nya bolagen bli eta-
blerade under kommande sommar, vilket är helt i enlighet med den tidsplan
som diskuterades i samband med upprättandet av nämnda tilläggsavtal. Det
bör i sammanhanget påpekas att tidsplanen i stor utsträckning styrs av den
reglering som gäller för likvidation av aktiebolag.
Anf. 113 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret, även om jag inte har
fått något svar på frågan om vilka åtgärder näringsministern ämnar vidta för
att säkerställa att medlen kommer Fagersta och Långshyttan till del.
De koncerner som berördes har under åren bytt namn och inriktning på
verksamheten. Fagersta AB, med verksamhet som tidigare omfattade rost-
fritt stål på orterna Fagersta och Långshyttan, betecknas numera Industri-
förvaltnings AB Kinnevik. Det är ett bolag som i dag saknar anknytning till
stålindustrin, efter det att ägandet i Uniroc, Fundia och Kloster Speedsteel
AB avvecklats. Det finns en stor oro i dag för att Kinnevik ämnar frångå
inriktningen i avtalen, dvs. att medlen används för verksamhet i Fagersta och
Långshyttan.
Fru talman! Om inte Kinnevik aktiverar medlen på de orter som ursprung-
ligen avsågs, nämligen Fagersta och Långshyttan, kommer näringsminstern
då att vidta några åtgärder?
Anf. 114 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det är bara att konstatera att den gamla konstruktionen med
Bruksinvest AB icke fungerade. Inga investeringar av betydelse kom till
stånd. Det är därför detta tilläggsavtal har tecknats där de berörda företagen
har var sitt investmentbolag för att bedriva den här typen av investeringar.
Vi anser oss ha fått försäkringar om att rejäla investeringar skall göras ef-
ter det att det nya tilläggsavtalet trätt i kraft.
Jag har inte för avsikt att här i kammaren i dag förutsätta att någon icke
lever upp till det som har sagts.
Anf. 115 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Men jag tycker ändå att jag kan få besked från näringsminis-
tern om att de medel som nu skall anslås används på de orter där det ur-
sprunglingen var meningen att de skulle användas, så att inte Kinnevik an-
vänder dem på annat håll.
Anf. 116 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag har fått de försäkringar jag anser rimliga, dvs. att berörda
företag skall arbeta inom de regioner det ursprungliga avtalet och tilläggsav-
talet föreskriver. Jag har ingen anledning att i förväg misstro någon om att
de inte står vid sina avsikter och det som står i avtalen.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
42
Anf. 117 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för klarläggandet. Jag tolkar det
så att vi med tillförsikt kan se fram mot att medlen kommer att användas i
Fagersta och Långshyttan, vilket ursprungligen var meningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 118 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder i samband med att ägarna till en nedlagd husfabrik resp, ett stängt
slakteri i Dalarna har ett förbehåll i sina hyresavtal och försäljningsvillkor
om att den som hyr fabriken eller köper ifrågavarande lokal inte får bedriva
konkurrerande verksamhet.
Som näringsminister kan jag inte, och skall inte, vidta några åtgärder när
det gäller enskilda företags affärsförhållanden. Frågor av denna typ kan där-
emot prövas av näringsfrihetsombudsmannen med stöd av konkurrenslagen.
Anf. 119 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Varje fråga får det svar den förtjänar.
Näringsministern har uppfattat min fråga på en för detaljerad nivå. Frågan
handlar naturligtvis om principerna, som gör det möjligt för företagen att
agera så som har skett.
Eftersom det finns en departementspromemoria med ett förslag om en ny
konkurrenslag, som avses träda i kraft den 1 januari 1993, och där det finns
klara regler när det gäller denna typ av frågor, tänkte jag få ett besked av
näringsministern om hur han anser att sådana här avtal skall hanteras i den
kommande lagstiftningen.
Anf. 120 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Även när det gäller den kommande konkurrenslagen, kan jag
inte gärna föregripa både lagrådsremiss och den prövning som nu pågår av
de lagförslag regeringen har arbetat fram. Lagen måste göras generell, och
sedan får de rättsvårdande myndigheterna - i detta fall näringsfrihetsom-
buds.nannen; det nya förslaget innebär en skärpning av konkurrenslagen -
pröva om det går att göra så som har skett i de två aktuella fallen. Jag får
icke diskutera enskilda fall. Det skulle vara fråga om ministerstyre.
Anf. 121 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag vill omedelbart befria näringsministern från plikten att
besvara frågorna om de enskilda fallen och lyfta det hela till ett mera princi-
piellt plan.
Anpassningen till EES-avtalet innebär att EG:s regler om konkurrens an-
vänds till viss del. Men om jag har förstått promemorian rätt, kommer lagen
att gå ett steg längre än EG:s regler. De bygger på att företaget skall vara
mycket dominant pä marknaden för att fä konkurrensbestämmelserna mot
sig-
Av specialmotiveringen framgår det att avtal som hämmar eller syftar till
att hämma konkurrensen är förbjudna. Det är en mycket rak och bra be-
skrivning på hur det borde vara.
Anf. 122 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag är glad att Bengt-Ola Ryttar sympatiserar med den depar-
tementspromemoria som har varit ute på remiss. Vi arbetar för närvarande
med remissammanställningen. Vi avvaktar nu den lagrådsbehandling som
skall ske på den lagrädsremiss som skall avlämnas de närmaste veckorna.
Det förslag som läggs fram är i allt väsentligt en direkt översättning av EG:s
gällande konkurrenslagstiftning för gränsöverskridande handel.
Jag är inte beredd att diskutera enskilda fall. Men jag tycker att de skriv-
ningar Bengt-Ola Ryttar själv hänvisar till är klara och tydliga.
Anf. 123 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag ser gärna att näringsministern blir tydligare i sin person-
liga inställning till frågan. Jag är alldeles övertygad om att näringsminstern
har en klar linje härvidlag.
Jag ser det som mycket allvarligt när ett företag, LB-Invest i detta fall,
har tillskansat sig husfabriken med den klara avsikten att åstadkomma en
konkurrensbegränsning. Någon annan förklaring kan icke finnas.
När det gäller Farmek är det ytterst beklagligt att en anläggning som är
anpassad och utrustad för slakterirörelse inte skall kunna användas härför.
Det är fråga om allvarligt slöseri med resurser. Jag ser gärna att näringsmi-
nistern talar lika klart som han skriver.
Anf. 124 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det pågår en beredning. Vi går igenom remissvaren nu, och
vi kommer att avlämna en lagrädsremiss inom de närmaste veckorna.
Det vore fel av mig att nu recensera och framställa klara och entydiga fast-
ställanden av det förslag som skall läggas fram för lagrådet innan bered-
ningen av remissinstansernas svar är färdig.
Jag tycker dock med ledning av en del av remissvaren att vi har varit tyd-
liga i departementspromemorian. Men vårt slutliga ställningstagande får av-
vakta tills lagrådsremissen är klar och propositionen läggs fram till hösten.
Anf. 125 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag förlitar mig på att konkurrenslagstiftningen kommer att
se ut så här. Jag återkommer när lagrådsremissen läggs fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:146 Bemyndigande att avskaffa vissa sank-
tioner mot Sydafrika, m.m.
1991/92:U8 av Birger Hagård och Hugo Hegeland (m)
1991/92:U9 av lan Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
1991/92:1110 av Pierre Schori m.fl. (s)
1991/92:U11 av Lars Werner m.fl. (v)
med anledning av prop. 1991/92:166 Ändring i tullagen och om vissa skatte-
frågor
1991/92:Sk30 av Lars Hedfors m.fl. (s)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 27 april
1991/92:185 av Alf Wennerfors (m) till statsrådet Reidunn Laurén (-) om
ogiltiga vigslar:
Under 1989 vigdes 21 brudpar av pastorer i Södermalmskyrkan i Stock-
holm, vigslar som senare förklarades ogiltiga. 18 par lever fortfarande i äk-
tenskap som är ogilitiga.
Ett par t.ex. Monika och Andreas, gifte sig den 7 september 1989 i Seglora
kyrka som var fylld av högtidsstämda och andaktsfulla anhöriga och vänner.
För de unga tu utgjorde vigseln inför altaret en av de viktigaste stunderna i
deras liv. Senare kom chocken. Det meddelades att vigseln var ogiltig med
retroaktiv verkan.
Så drabbas tredje man oförskyllt, när svensk byråkrati med justitiedepar-
tementet i spetsen agerar både oskickligt och omänskligt.
Bakgrunden är i korthet att 1952 lät regeringen inrätta en särskild vigsel-
nämnd inom pingströrelsen som skulle fatta beslut om behörighet för pasto-
rer inom resp, pingstförsamlingar att vara vigselförrättare. Intyget om behö-
righeten skulle länsstyrelsen utfärda.
Den 8 december 1988 beslöt pingstförsamlingarnas vigselnämnd att åter-
kalla behörigheten att förrätta vigsel för pastorerna Spetz, Severin, Lindberg
och Swärd i Södermalmskyrkan i Stockholm med verkan per den 1 juli 1989.
Det skäl för beslutet som angavs var att församlingen och dess pastorer i
ord och handling inte visat sig räkna sig som ett med pingströrelsens övriga
församlingar. Till saken hör att pingströrelsen består av ca 450 autonoma,
oberoende och fria församlingar. Skall verkligen statsmakterna ställa sig
bakom den vigselnämnd där tio ledamöter representerar tio olika försam-
lingar, som utövar åsiktsförtryck? Skall dessutom statsmakterna acceptera
att ”tredje man” drabbas av detta slag av ”maktmissbruk”?
Den 8 mars 1989 begärde vigselnämnden i skrivelse till länsstyrelsen att
pastorernas vigselbehörighet skulle återkallas.
Länsstyrelsen ifrågasatte genom beslut den 19 april 1989 huruvida vigsel-
nämnden fått befogenhet att återta det en gång meddelade godkännandet
som vigselförrättare. För övrigt menade länsstyrelsen att ett fråntagande av
vigselbehörigheten är myndighetsutövning. För en sådan myndighetsutöv-
ning krävs författningsstöd. Detta existerar ej.
Sedan anförde länsstyrelsen att vigselnämnden inte angivit de kriterier
som skall vara uppfyllda för att få behörighet som vigselförrättare, dvs. de
krav som nämndes i resolutionen den 12 september 1952, dvs. kraven på ut-
bildning i församlingstjänst och insikter. De skäl som vigselnämnden anger
är enligt länsstyrelsen interna frågor inom pingströrelsen. Sådana frågor kan
inte länsstyrelsen avgöra. Min reflexion är att om länsstyrelsen inte anser sig
böra avgöra sådana interna frågor (t.ex. trosfrågor) inom pingströrelsen,
skall då regering och riksdag göra det eller agera så att man indirekt medver-
kar till det?
Av intresse är att länsstyrelsens beslut fattades av fyra jurister. I vigsel-
nämnden finns ej den juridiska sakkunskapen representerad.
Vigselnämnden överklagade länsstyrelsens beslut.
Det dröjde omkring nio månader till justitieministern och regeringen den
31 januari 1991 behandlade vigselnämndens besvär. Regeringen ansåg att
vigselnämnden ålagts förvaltningsuppgift och att den var av sådant slag att
den måste anses innefatta myndighetsutövning. Vigselnämndens beslut kan
ej överklagas. Vigselrätten för pastorerna har upphört per den 1 juli 1989.
Regeringen kan inte överpröva vigselnämndens beslut. Överklagandet läm-
nades utan åtgärd.
Regeringens beslut den 31 januari 1991 innebar en ny syn på vigselnämn-
dens funktion och befogenhet, som inte kunnat förutses av någon. En sådan
ny syn lät nu regeringen få retroaktiv verkan och utan att ta hänsyn till läns-
styrelsens beslut, som därigenom frånkändes rättsverkan.
Det är intressant i sammanhanget att den dåvarande justitieministern i
brev till Bror Spetz, Södermalmskyrkan, den 15 mars 1991 skrivit att försam-
lingen ”fått felaktiga besked” från länsstyrelsen och att församlingens pasto-
rer naturligtvis inte haft anledning att ifrågasätta dessa besked, dvs. länssty-
relsens beslut. Detta betyder att pastorerna enligt justitieministerns uppfatt-
ning handlat rätt när de förrättade vigslarna. Dessa var sålunda giltiga - från
böljan. Om denna tolkning är rätt bör det påpekas att en giltig vigsel inte
kan utan domstols dom senare förklaras ogiltig. (Jämför 4 kap. 2§ 2st. äk-
tenskapsbalken och 8 kap. 2§ 2p. regeringsformen.)
Den dåvarande regeringen gjorde ett misstag genom att låta sitt ställnings-
tagande få retroaktiv verkan. Detta borde en ny regering kunna rätta till.
Den 25 april 1991 hemställde Södermalmsförsamlingen och Bror Spetz
hos regeringsrätten om rättsprövningen av regeringsbeslutet den 31 januari
1991 enligt lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Regeringsrätten anförde i beslut den 18 februari 1992 (efter mer än nio
månader) att någon rättsprövning av regeringens beslut inte kunde ske.
Regeringsrättens motivering är minst sagt svårtolkad. Är avsikten att
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
45
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
46
”tredje man” (de s.k. gräsrötterna) inte skall begripa vad byråkratins före-
trädare menar?
Motiveringen omfattar fem meningar (79 svenska ord).
Mening 1: Det förvaltningsärende i vilket länsstyrelsens och regeringens
beslut har fattats avser vigselnämndens begäran att länsstyrelsen skall åter-
kalla behörigheten för vissa befattningshavare inom Södermalms Fria För-
samling att förrätta vigsel.
Mening 2: Ärendet gäller således inte vigselnämndens beslut den 8 de-
cember 1988.
Kommentar: Svårt att förstå att det s.k. ärendet inte skulle gälla vigsel-
nämndens beslut den 8 december 1988.
Mening 3: Den omständigheten att regeringen har uttalat sig om innebör-
den av det beslutet medför ingen annan bedömning.
Kommentar: Vad avses med ”medför ingen annan bedömning”? Avses
omständigheten att regeringen uttalat sig, eller avses innehållet i regeringens
uttalande? Kryptiskt!
Mening 4: Ärendet rör inte något sådant förhållande som avses i 8 kap. 2
eller 3 § regeringsformen.
Mening 5: Någon rättsprövning av regeringens beslut kan därför inte ske.
Kommentar: Regeringsbeslutet den 31 januari 1991 avslutas med följande:
”Regeringen kan därför inte överpröva vigselnämndens beslut. Utöver
gjorda uttalanden skall överklagandet lämnas utan åtgärd.”
Sammanfattningsvis står det klart att i detta ärende har rättsprövning på
högsta nivå egentligen inte skett. Länsstyrelsens rättsprövning passade tydli-
gen inte regeringen eller regeringsrätten. Konsekvensen blir att en lekman-
nanämnds godtyckliga beslut i en tros- och åsiktsfråga gör den heliga vigseln
för varmt och djupt religiösa människor ogiltig.
Till detta kommer slutligen att en departementstjänsteman den 15 april
1992 skickat ett brev till de par, vars vigslar ogiltigförklarats.
Han redogör för bakgrunden och anför deltagande att ”eftersom vigseln
civilrättsligt inte är giltig, har Ni tyvärr oförskyllt hamnat i en besvärlig situa-
tion”. Han framhåller också att ”i formellt juridiskt hänseende betraktas Ni
nämligen som ogifta och det kan få betydelse för sådana frågor som arvsrät-
ten, rätten till bodelning och det rättsliga förhållandet till eventuella barn”.
Denna upplysning måste kännas upplyftande för de par som just i dessa da-
gar väntar barn.
Men denne tjänsteman är dock inte lika taktlös som en kollega på justitie-
departementet som i ett liknande brev den 19 februari 1991 till Södermalms-
kyrkan framförde följande: ”En möjlighet är naturligtvis att de nu gifter sig.
Det innebär dock att äktenskapet anses ingånget först i och med den nya
vigseln. Det finns också en annan möjlighet...”
Agerandet är avslöjande. Departementets syn på den kyrkliga vigseln är
beklämmande nonchalant. Att kristna åsiktsriktningar anser äktenskapet
vara oupplösligt finns det tydligen ringa förståelse eller respekt för i vissa
delar av justitiedepartementet.
I det förstnämnda brevet meddelas att regeringen i efterhand kan god-
känna en vigsel som annars skulle vara ogiltig. Där anges också att för detta
krävs en särskild ansökan. Det krävs också ett personbevis med uppgift om
datum för vigseln. Det krävs dessutom en kopia av vigselbevis eller annan
handling som innehåller uppgift om vem som förrättade vigseln. Det är åt-
skilligt rent fysiskt och tidsödande besvär som drabbar de enskilda, som inte
har någon skuld till det skedda.
Sammanfattningsvis kan konstateras att frågan om en vigsels giltighet för
den enskildes del har en djup och allvarlig innebörd. Att av myndigheterna
få veta att giftermålet, på oklara grunder och utan egen förskyllan, är ogiltigt
och få rekommendationen att gifta sig på nytt kan upplevas stötande för den
drabbade.
Min uppfattning är att berörda på nytt måste se över det aktuella fallet för
att vinna rättelse så att ingen enskild drabbas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att en reell rättsprövning
sker i den typ av ärende som ovan redovisats?
2. På vilket sätt motiverar statsrådet att ett beslut av en lekmannanämnd
(vigselnämnd) som till en början ej är myndighet men senare tillagts myn-
dighetsutövning och som ej måste ha juridisk sakkunskap ej skall kunna
överklagas?
3. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en utredning om hur pingstförsam-
lingarnas pastorer i framtiden skall erhålla behörighet att förrätta vigsel?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 27 april
1991/92:697 av Sten Andersson i Malmö (m) till kommunikationsministern
om reglerna om förande av bil med släpvagn:
En person med ”vanligt” körkort får med bil dra en släpvagn vars tillåtna
totalvikt inte överstiger dragbilens tjänstevikt. Däremot får samma person
med samma bil inte dra en släpvagn vars teoretiska totalvikt överstiger bilens
tjänstevikt. Detta även om släpvagnen vid tillfället är lastad så att den verk-
liga totalvikten understiger dragbilens tjänstevikt.
En bilförare med ”vanligt” körkort bryter således mot lagen då han drar
en släpvagn även i de fall där den vid körningen aktuella totalvikten understi-
ger dragbilens tjänstevikt! Detta är svårförklarligt. Det påstås att trafiksä-
kerhetsverket begärt ändringar av gällande regler.
Är statsrådet beredd att se över reglerna avseende släpvagnar?
1991/92:698 av Elisabeth Fleetwood (m) till justitieministern om fråga i an-
ledning av olovligt bortförande av barn:
Med anledning av en uppmärksammad dom i högsta domstolen angående
kidnappade svenska barn ber jag att få ställa följande fråga till justitieminis-
tern:
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
47
|
Prot. 1991/92:102 28 april 1992 |
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att försäkra barn med |
den mest lämpade av föräldrarna efter det att äktenskap eller samboskap har
upphört?
24 § Kammaren åtskildes kl. 16.17.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Karlsson
48
Prot. 1991/92:102
28 april 1992
1 § Hänvisning av proposition 1991/92:150 till utskott .......... 1
2 § Avsägelse ......................................... 2
3 § Anmälan om kompletteringsval till Nordiska rådet.......... 2
4 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 2
5 § Justering av protokoll................................ 3
6 § Svar på frågorna 1991/92:621 och 622 om interpellations- och frå-
gedebatterna m.m................................. 3
Statsminister Carl Bildt (m)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
7 § Svar på fråga 1991/92:682 om Gul Kalle.................. 8
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Bo G Jenevall (nyd)
8 § Svar på frågorna 1991/92:683 och 692 om Bosnien, m.m...... 11
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Sten Söderberg (-)
9 § Svar på fråga 1991/92:681 om en kommission om bankernas för-
luster m.m....................................... 13
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Sten Söderberg (-)
10 § Svar på fråga 1991/92:686 om skattelagstiftningen och kostna-
derna för underhåll av kulturhus ..................... 16
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
11 § Svar på fråga 1991/92:695 om skatteförvaltningens hantering av
självdeklarationer ................................. 17
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birger Andersson (c)
12 § Svar på fråga 1991/92:696 om kasinospel................. 19
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Berndt Ekholm (s)
13 § Svar på fråga 1991/92:688 om sysselsättningen vid ABB Raiicar 24
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Tage Påhlsson (c)
14 § Svar på fråga 1991/92:690 om den planerade omläggningen av
E 4 vid Norrköping................................ 26
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lars Stjernkvist (s)
49
Prot. 1991/92:102 15 § Svar på fråga 1991/92:691 om postens omorganisation ...... 28
28 april 1992 Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Hans Stenberg (s)
16 § Svar på fråga 1991/92:677 om handeln på textil- och konfektions-
områdena ....................................... 32
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Arne Kjörnsberg (s)
17 § Svar på fråga 1991/92:651 om avsiktsförklaringen vid köpet av
Uddeholm Tooling ................................ 37
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Finnkvist (s)
18 § Svar på frågorna 1991/92:658 och 659 om den nya konkurrens-
lagen .......................................... 39
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sten Söderberg (-)
Lars Andersson (-)
19 § Svar på fråga 1991/92:680 om användningen av Bruksinvests me-
del ............................................ 40
Näringsminister Per Westerberg (m)
Yngve Wernersson (s)
20 § Svar på fråga 1991/92:684 om konkurrensbegränsning i samband
med driftsnedläggningar ............................ 42
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bengt-Ola Ryttar (s)
21 § Bordläggning ..................................... 44
22 § Anmälan om interpellation
1991/92:185 av Alf Wennerfors (m) om ogiltiga vigslar..... 44
23 § Anmälan om frågor
1991/92:697 av Sten Andersson i Malmö (m) om reglerna om
förande av bil med släpvagn ...................... 47
1991/92:698 av Elisabeth Fleetwood (m) om fråga i anledning
av olovligt bortförande av barn.................... 47
50
gotab 41353, Stockholm 1992