Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1991/92:102
Tisdagen den 28 april
Kl. 14.00
1 § Hänvisning av proposition 1991/92:150 till
utskott
Föredrogs och hänvisades
1991/92:150
Bilaga I:2 Utrikesdepartementet
t2p6,12p6 >
t E7.
tMedel för informationsinsatser om
europeisk integration
ttill konstitutionsutskottet
t G1.
tSamarbete med länderna i Central- och
Östeuropa
ttill utrikesutskottet
Bilaga I:3 Socialdepartementet
t 1 B1.tRiksförsäkringsverket (s. 2)t
t 2 D1.tBidrag till sjukförsäkringen (s. 3)t
till socialförsäkringsutskottet
Bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet
t D7.
tBidrag till Växjö-Hultsfred-Västervik
(s. 2)
t
t J.tTeletaxor (s. 4)t
till trafikutskottet
Bilaga I:5 Finansdepartementet
t 2
tStatens stöd för bostadsfinansiering
(s. 71)
ttill bostadsutskottet
t 3
tSkatteförvaltningen (s. 78) mom 1, 3 och
4.
ttill skatteutskottet
ttmom. 2 och 5 (s. 78)t
till lagutskottet
Bilaga I:7 Jordbruksdepartementet
t I1.tSveriges lantbruksuniversitett
till utbildningsutskottet
Bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet
t B1.
tArbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader mom.1 och 2
(s. 18)
ttill arbetsmarknadsutskottet
Bilaga I:9 Kulturdepartementet
t D2.tFörläggningskostnader (s. 4)t
till socialförsäkringsutskottet
Bilaga I:10 Näringsdepartementet
t E3.
tInfriande av pensionsgaranti för FFV AB
ttill näringsutskottet
Bilaga I.12 Miljö- och resursdepartementet
ttVal av styrmedel i miljöpolitiken mom.
1--7 (s. 30)
Miljöräkenskaper (s. 30)
ttill jordbruksutskottet
Propositionen i övrigt till finansutskottet
2 § Avsägelse
Talmannen anmälde att Dan Ericsson i Kolmården
(kds) avsagt sig uppdraget att vara suppleant i
Nordiska rådet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
3 § Anmälan om kompletteringsval till
Nordiska rådet
Talmannen meddelade att Kristdemokratiska
samhällspartiets riksdagskansli på grund av
uppkommen vakans anmält Liisa Rulander som ny
suppleant i Nordiska rådet efter Dan Ericsson i
Kolmården.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i Nordiska rådet
Liisa Rulander (kds)
4 § Meddelande om svar på interpellationer
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1991/92:163
Till riksdagen
Undertecknad har erhållit en interpellation av
riksdagsledamot Gudrun Schyman som handlar om
Neutralitetspolitiken och ett eventuellt
medlemskap i Europeiska unionen.
På grund av stor arbetsbelastning har jag inte någon
möjlighet att besvara interpellationen inom
föreskriven tid utan kommer i stället att besvara
den fredagen den 15 maj.
Stockholm den 27 april 1992
Carl Bildt
Interpellation 1991/92:173
Till riksdagen
Jag har fått en interpellation med nr 1991/92:173 av
Birgitta Wistrand om sammansättningen av
kommittén för nedläggning av byggnadsstyrelsen.
Interpellationen kommer ej att besvaras inom
utsatt tid på grund av att både interpellanten och
jag är på utrikesresor.
Interpellationen kommer istället att besvaras den
22 maj.
Stockholm den 21 april
Anne Wibble
5 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 22 april.
6 § Svar på frågorna 1991/92:621 och 622 om
interpellations- och frågedebatterna m.m.
Anf. 1 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Bruno Poromaa har frågat mig vad jag
tänker göra för att i fortsättningen hålla mig ''bättre
informerad om riksdagsarbetet'', och Sten-Ove
Sundström har frågat om jag är beredd att ompröva
min ''negativa inställning till interpellations- och
frågedebatter i riksdagen''.
Frågeställningarna är, för publicitets vinnande,
medvetet insinuanta och felaktiga. Då själva
utgångspunkterna för herrarna Poromaas och
Sundströms aktivitet i denna fråga är felaktiga, är
några svar heller inte möjliga.
Låt mig dock tillägga, att det är beklagligt att Bruno
Poromaa och Sten-Ove Sundström inte velat
utnyttja möjligheten att diskutera den för mig så
viktiga frågan om hur vi skall få en ny start för
Norrbotten.
Anf. 2 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsministern för
svaret -- ett svar som jag i och för sig har svårt att
förstå. Det här med att frågeställningarna är
medvetet insinuanta och felaktiga kan man
verkligen fundera över.
Bakgrunden är i korthet den att vi under
innevarande riksmöte har ställt mellan 20 och 30
frågor och interpellationer i denna kammare, och
ett flertal av dem har rört frågor till
näringsministern, arbetsmarknadsministern och
kommunikationsministern, i synnerhet om Ovako
Steels fortlevnad, eftersom det berör 2 000
arbetstillfällen i Norrbotten. Mot den bakgrunden
är det litet märkligt när vi i länets största borgerliga
tidning fick läsa en recension av statsministern, då
han den 29 mars var uppe i länet och hälsade på,
där han sade att vi socialdemokrater snackar mest
i tidningar där uppe: I Stockholm är de tysta som
graven, och de får åka ner till den
socialdemokratiska partistyrelsen och leka rövare
där, för de har inget stöd i sitt parti och de ägnar sig
åt lokalt hojt för lokal konsumtion.
Det är mycket märkligt, mot den bakgrunden att vi
försöker höja riksdagens anseende, inte minst när
det gäller fråge- och interpellationsdebatter i
sådana här viktiga frågor, att få läsa ett så märkligt
uttalande från statsministern i tidningarna.
Jag måste därför fråga: Är det verkligen så att
denna fråga, som gäller Ovako Steel och 2 000
arbetstillfällen, är någonting som statsministern
betraktar som lokalt hojt för en lokal konsumtion?
Anf. 3 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag skall också be att få tacka
statsministern för svaret -- om man nu kan kalla det
här för ett svar.
Frågan är inte, som statsministern gör gällande,
insinuant. Jag tycker tvärtom att det som
statsministern sade i Arvidsjaur var insinuant i allra
högsta grad.
Anledningen till frågeställningen är, som sagt var,
referatet i en av länstidningarna i Norrbotten från
moderatstämman i Arvidsjaur för en månad sedan.
Efter stämman och referatet ställde jag den här
frågan, och det har således tagit i det närmaste en
hel månad för statsministern att svara på den.
Jag vill ta tillfället i akt och fråga: Anser
statsministern att det är till fyllest att man skall
vänta så länge på ett svar? Jag vill minnas att
statsministern, under den tid då han befann sig i
oppositionsställning, många gånger var mycket
kritisk mot den dåvarande socialdemokratiska
regeringen när den dröjde med svaren.
När jag sedan läste referatet drog jag den slutsatsen
att det fanns två alternativ; antingen gick
statsministern inte i takt med verkligheten, eller
också var han dåligt informerad om vad som
försiggick i riksdagen. Det senaste alternativet
förefaller mera trovärdigt, då jag inte vill påstå att
statsministern ljuger. Därför ställde jag frågan. Vad
tänker statsministern göra för att hålla sig bättre
informerad om riksdagsarbetet? Något svar har jag
således inte fått på den frågan.
Anf. 4 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig säga att jag håller mig väl
informerad både om riksdagsarbetet och om vad
olika riksdagsledamöter har att säga. Låt mig i det
sammanhanget också säga, att jag när jag var i
Arvidsjaur hade anledning att reagera ganska hårt
mot Sten-Ove Sundström, som hade gjort närmast
oförskämda uttalanden mot den person som utsetts
till landshövding i Norrbotten. Det vittnade om
brist på takt och ton i den politiska debatten.
Vad gäller Ovako Steel, är sakfrågan den att det har
framförts lokala synpunkter för huvudsakligen
lokal konsumtion. Jag rekommenderade er att åka
ned till den socialdemokratiska partiledningen i
Stockholm och fråga om den hade anledning att
föra fram några förslag till regeringen om en
annorlunda handläggning av frågan än den som
varit aktuell. Jag har hört att ni sedermera har sagt
att ni har fått den socialdemokratiska
partiledningens stöd, men detta har ännu inte
uppenbarat sig för regeringen. Vi arbetar med
denna och andra sysselsättningsfrågor i Norrbotten
med kraft, men jag står fast vid mitt omdöme: Det
var lokalt hojt för lokal konsumtion utan
konstruktiva bidrag för att klara sysselsättning och
tillväxt i Norrbotten.
Anf. 5 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tycker att det är synd att det skall
vara på det sättet att praktiskt taget alla
oppositionspartier skall behöva uttala sig i en så här
viktig fråga, som rör sysselsättningen. Jag tycker att
landets statsminister, när han går ut och recenserar
enskilda länsgrupper och deras uttalanden på
hemmaplan, också bör känna till vilken vikt en
sådan här fråga har för ett län och för
sysselsättningen. I de allra flesta fall har det alltså
rört sig om Ovako Steels framtida möjligheter, och
vi har kunnat bevittna en mycket passiv inställning
från regeringen, från de flesta ministrar. Man hade
kanske haft den förhoppningen att statsministern
själv skulle ha visat litet engagemang i den frågan,
utan att därför klampa in på de andra statsrådens
områden. Det är mycket viktigt. Dessutom har vi
haft stöd i vårt eget parti i den här frågan.
Det är angeläget, när man besöker ett län som har
dessa problem på arbetsmarknaden, att man också
kollar upp hur man kan hjälpa till där och inte
allmänt nonchalerar frågeställningarna. Vi kan visa
vägen hur vi skall få en ny start för Norrbotten,
statsministern, genom att peka på ett engagemang
i t.ex. Ovako Steel-frågan.
Anf. 6 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Jag fick inte något svar på frågan om
statsministern anser att det är till fyllest att man får
vänta en hel månad på ett svar på en fråga.
Jag vill påstå att statsministern var dåligt
informerad om riksdagens arbete när han åkte till
Arvidsjaur. Den aktuella veckan bad jag riksdagens
utredningstjänst att göra en sammanställning av
vad samtliga norrbottniska ledamöter hade uträttat
denna vecka. Om man skall anse att man uträttar
en viktig detalj när man bestiger riksdagens
talarstol, kan jag tala om för statsministern att
samtliga norrbottniska ledamöter besteg denna
talarstol -- t.o.m. statsministerns partivän, som
syntes där vid ett tillfälle. De norrbottniska
ledamöterna är ingalunda ''tysta som i graven'', för
att citera den aktuella tidningen.
Personligen deltog jag den veckan i
riksdagsdebatterna i tre för länet mycket viktiga
frågor -- som verkligen är en nystart för länet, om
statsministern vill tala om det -- nämligen om
Ovako Profilers nedläggning i Luleå, om
mineralförsörjningen och
prospekteringsverksamheten och om
privatiseringen av de statliga företagen.
Anf. 7 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig bara upprepa det jag sade som
Sten-Ove Sundström inte tog upp, dvs. att ordvalet
från herrarna ibland har varit mera inriktat på att
skapa rubriker än på att visa konstruktivt
engagemang för Norrbotten. När man säger att en
nyutnämnd landshövding är en provokation, och
när man använder uttryck som krigsförklaring, är
man ute efter rubriker, inte efter resultat.
När det gäller Norrbotten och andra delar av landet
jobbar jag för resultat, inte för rubriker. Det gäller
bl.a. Ovako Steel. Jag konstaterar att det från de
socialdemokratiska talesmännen i dessa frågor inte
har framförts några avvikande bedömningar.
Engagemang kan alltid finnas. Vi jobbar just nu
med nya initiativ, som har stor betydelse för
framtiden för rymdverksamheten i Kiruna. Där kan
man verkligen tala om en framtidssatsning för
Norrbotten, som vi står för, efter att den hade legat
i träda under den socialdemokratiska tiden. Vi har
gjort mer för småföretagsamheten än vad som har
gjorts på mycket länge i detta land. Det är små- och
nyföretagsamheten som inte minst står för
sysselsättningen i glesbygden och i inlandet. Där
finns engagemanget. Det är inte rubriker utan
resultat som vi är ute efter.
Anf. 8 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag skulle kunna ägna mycken tid åt att
diskutera regeringens utnämningspolitik, men det
skall jag inte göra. Låt mig bara säga att jag inte
själv använde de ord som statsministern citerade ur
massmedia.
Nu talar jag om det jag anser vara mycket viktigare,
dvs. 2 000 arbetstillfällen, och jag tycker att
statsministern borde engagera sin regering i
problemen och få fart på sysselsättningen. Om man
vill få fart på Norrbotten och förändra utvecklingen
måste man vidta politiska åtgärder och inte bara stå
här och vända ord. Grip in i Ovako Steel-affären!
Gör någonting konkret, Carl Bildt!
Anf. 9 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Under den socialdemokratiska
regeringen gjordes mycket stora insatser till
Norrbottens fromma. Jag skulle kunna peka på en
lång rad av åtgärder som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen gjorde direkt efter
regeringsövertagandet 1982 och 1983. Om de här
åtgärderna inte hade kommit till stånd, hade det
varit ett mycket bekymmersamt läge, betydligt
mera bekymmersamt än någonsin tidigare.
Någonting sådant kommer den nuvarande
moderatdominerade regeringen aldrig att
åstadkomma. Vi har dock inte några delade
uppfattningar om de exempel som statsministern
pekade på.
Vi har från länets sida ett gott förtroende för vår
partiledning, och det är det förtroendet som
statsministern vill undergräva genom att tala illa om
oss socialdemokratiska ledamöter här i riksdagen
när han besöker länet. I stället borde statsministern
tala om sin och regeringens politik, och inte hålla
på med det han gör när han kommer till länet.
Anf. 10 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! När man använder uttryck som
provokation och krigsförklaring är man ute efter
rubriker, inte resultat. Jag vidhåller det. Det är min
första kommentar.
Min andra kommentar, till Bruno Poromaa, är att
det är möjligt att det gjordes många insatser. Men
vi konstaterade när vi tog över regeringsmakten att
det finns en del problem kvar i Norrbotten och
väldigt mycket att göra. Det skall vi göra.
Låt mig utöver allt det som vi har gjort för
småföretagsamheten och vad det betyder för den
regionalt spridda sysselsättningen samt
framtidssatsningarna i rymden, nämna att vi bara
för några dagar sedan på riksdagens bord lade ett
förslag om att avskaffa den allmänna energiskatten
för industrin.
Få saker betyder så mycket som detta för
långsiktiga möjligheter till sysselsättning i
gruvindustrin, i stålindustrin, i pappers- och
massaindustrin, och för få delar av landet är detta
så betydelsefullt som det är för Norrbotten.
Allt detta är exempel på åtgärder som vi har
föreslagit. De borde har föreslagits långt tidigare,
men nu kommer de, och det ger möjligheter till en
ny start för Norrbotten.
Anf. 11 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig först försöka att ur debatten få
bort det ordval som statsministern nu igen citerade:
Provokation och krigsförklaring är ord som vi inte
har använt i det här sammanhanget. Jag tror att det
är viktigt att statsministern lägger dem åt sidan. Vi
kan inte gärna ställas till svars för det andra har
skrivit i media.
Låt mig sedan säga att man inte kan begära att
landets statsminister skall hålla med oppositionens
riksdagsmän i alla detaljer, men man kan begära att
statsministern har litet grand på fötterna när han
besöker ett län och där påstår att ledamöter av
denna kammare är tysta som i graven, och det
under en period då vi inom ramen för riksdagens
arbetsformer arbetat väldigt hårt för att klara
jobben och tyvärr inte fått hjälp från Carl Bildts
regering och i en situation då det gällt så många
jobb som 2 000 arbetstillfällen, som vid Ovako
Steel. Man kunde kräva litet mindre röststyrka och
litet mer arbete av den här regeringen, Carl Bildt.
Det är vad det egentligen handlar om.
Anf. 12 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Det gläder mig som gruvarbetare att få
höra att statsministern är beredd att göra insatser
för den svenska gruvindustrin. Men vilka är då de
insatserna? Framtiden för gruvindustrin har aldrig
sett så mörk ut som den för tillfället gör; den statliga
prospekteringsverksamheten skall upphöra. Vi
betackar oss för sådana insatser! LKAB skall
privatiseras. Där är alla LKAB-anställda från
gruvarbetarkåren och upp till de främsta
akademikerna eniga: De är motståndare till en
privatisering. Det är också en insats som vi
verkligen betackar oss för!
Anf. 13 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig till att börja med konstatera att
det är bra om Sten-Ove Sundström och andra tar
avstånd från uttryck som provokation och
krigsförklaring. Jag hoppas att den typen av
överord -- oavsett varifrån de kommer -- därmed är
utrensade ur debatten så att vi kan diskutera
sakfrågorna när det gäller Norrbottens utveckling.
Jag hoppas att vi kan få stöd för det vi tänker föreslå
på rymdsidan. Jag hoppas att det skall bli slut med
avogheten mot bl.a. de skattesänkningar som vi gör
för att få fart på småföretagen.
Låt mig när det gäller gruvindustrin bara
avslutningsvis säga att det avskaffande av den
allmänna energibeskattningen som vi nu föreslår
och som jag hoppas att vi har stöd för från hela
Norrbottensbänken här i kammaren betyder
väldigt mycket för möjligheten för t.ex. LKAB och
Aitikgruvan, som är mycket stora
energikonsumenter, och deras möjligheter att i
framtiden klara sin konkurrenskraft. Utan
konkurrenskraft i företagen finns det inga
möjligheter till varaktig sysselsättning. Det är
konkurrenskraft som tyvärr gått förlorad under de
senaste åren, och det är konkurrenskraft i
företagen -- små och stora -- som vi säkrar med vår
politik.
Anf. 14 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag hade hoppats att statsministern
skulle ta avstånd från de uttalanden som han
tydligen har gjort i Norrbottenskuriren. Han säger
där att vi ägnar oss åt lokalt hojt för lokal
konsumtion när vi uttalar oss om så viktiga frågor
som sysselsättningen.
I slutet av sitt svar säger statsministern faktiskt att
han gärna vill diskutera den viktiga frågan, hur vi
skall få fart på Norrbotten. Jag har nu vid flera
tillfällen frågat: Är statsministern beredd att få fart
på länet genom att rädda de 2 000 jobb som nu är
på väg bort genom den passiva inställning som
regeringen har i Ovako-frågan?
Anf. 15 BRUNO POROMAA (s):
Fru talman! Avslutningsvis hoppas jag att
statsministern nu kunnat konstatera att vi inte är
tysta som i graven. Om så är fallet har liken nu
talat.
Anf. 16 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det jag sade -- och det står jag för --
var att det var lokalt hojt för lokal konsumtion; det
var det. Det må vara berättigat, men man skall inte
göra mer av det än vad det faktiskt är. Engagemang
skapar inte nödvändigtvis jobb. Vad som krävs är
konkreta åtgärder. Jag har inte hört några sådana
föreslås från socialdemokratiskt hål i det konkreta
fallet.
När det sedan gäller vad som skall göras för att få
fart på Norrbotten är jag -- trots allt -- tacksam,
även om det inte var avsikten med frågorna, att jag
har fått möjlighet att redovisa litet av det framtids-
och nutidsprogram som regeringen har och har lagt
fram när det gäller konkreta åtgärder för att få fart
även på Norrbotten. Jag bara hoppas att de förslag
vi har lagt fram också kommer att få
socialdemokratiskt stöd. Det har tyvärr inte alltid
varit fallet i det förgångna.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1991/92:682 om Gul Kalle
Anf. 17 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Bo G. Jenevall har frågat mig vilka
åtgärder jag avser vidta för att det stulna israeliska
flygplan som i Sverige kallas Gul Kalle snarast skall
återlämnas till Israel.
I november 1987 informerades UD av ambassaden
i Tel Aviv om tidningsuppgifter i Israel angående ett
stulet Mustangplan, som skulle ha förts till Sverige.
Därefter har det samlats en hel del handlingar i
UD:s arkiv om flygplanets öden här. Det israeliska
luftfartsmuseet skrev till departementet år 1988 och
1989 och fick svaret, att om något ingripande
önskades måste en sedvanlig
rättshjälpsframställning göras på diplomatisk väg.
I januari i år tog israeliska Interpol upp frågan med
Interpol i Sverige, som i sin tur informerade
departementets rättsavdelning. Detta ledde till att
ambassaden i Tel Aviv instruerades att ta reda på
exakt vad slags biträde man önskade från israelisk
sida och att uppmana utrikesministeriet att i
förekommande fall inkomma med en framställning
på diplomatisk väg. I februari meddelade
ambassaden att det israeliska utrikesministeriet då
inte önskade något direkt biträde men att man
eventuellt avsåg att återkomma i ärendet.
För drygt en månad sedan delgavs departementet
ett meddelande från Interpol i Israel till svenska
Interpol att en israelisk medborgare hade dömts till
tre års fängelse i Israel för att ha stulit ett flygplan
som han sedan hade sålt i Sverige. I meddelandet
framhölls vidare att biträde skulle begäras på
diplomatisk väg för att flygplanet skulle återföras
till Israel.
Någon framställning har inte kommit in till
departementet. När en sådan kommer in får den
handläggas enligt gällande regler. Avslutningsvis
kan jag tillägga att kontakt tagits med
luftfartsverket.
Anf. 18 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret,
som trots allt inger vissa förhoppningar. Jag tycker
bara att handläggningen verkar litet
överbyråkratisk. Det föreligger trots allt en
skrivelse från Israels försvarsdepartement med en
direkt begäran att flygplanet skall avregistreras och
återlämnas till Israel. Jag tycker det är ytterst
märkligt om en sådan skrivelse inte borde
vidarebefordras från den aktuella myndigheten,
luftfartsverket, till berört departement, i det här
fallet utrikesdepartementet.
Utrikesministern säger vidare i svaret att den här
saken har varit känd sedan 1987. Jag är medveten
om att det är långt före nuvarande
utrikesministerns ämbetstid, men ärendet finns ju,
som också påpekas i svaret, ändå i arkivet i UD.
Min första konkreta fråga i sammanhanget är: Kan
inte utrikesministern genom sin ambassad i Israel ta
ett direkt initiativ i frågan med anledning av en
enligt min mening trots allt mycket formell
skrivelse från Israels försvarsdepartement?
Anf. 19 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! När det gäller var ärendet nu ligger --
det är väl det vi måste hålla oss till -- är det som jag
har förstått saken så, att luftfartsinspektionen har
överlämnat det till regionåklagarmyndigheten i
Linköping, som i sin tur meddelat
luftfartsinspektionen att rätt åklagarmyndighet
torde vara Västerås.
Vid kontakt med åklagarmyndigheten i Västerås
uppges att ärendet kommit in den 21 april 1992, och
där ligger det nu. Vi har enligt vad jag förstår nu att
avvakta vad denna åklagarmyndighet kommer fram
till.
Anf. 20 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag förstår att de formella kraven är
tillgodosedda -- det är de säkert. Men jag har också
talat med åklagaren i Västerås, och han avser inte
att göra någonting, därför att det inte är hans
område, som han uttrycker det. Det här är ju trots
allt en statsrättslig fråga och borde väl i så fall,
tycker jag, överföras från distriktsåklagaren i
Västerås till riksåklagaren.
Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Som jag har förstått saken är det inte
enbart en statsrättslig fråga utan i allra högsta grad
också en civilrättslig fråga; ställningen för den
person som nu anser sig äga planet måste finnas
med i den här frågan.
Som mina handläggare har beskrivit det hela är det
så, att om åklagarmyndigheten i Västerås kommer
fram till att något brott inte har begåtts, dvs. om
han på något sätt avskriver ärendet, och om
luftfartsinspektionen finner att registreringen av
flygplanet ej skett på felaktiga grunder, torde staten
Israel i en civilprocess kunna väcka talan om bättre
rätt till planet. Men det faller naturligtvis utanför
UD:s bedömanden då domstolarna är självständiga
myndigheter. Såvitt jag förstår är det alltså inte
enbart en statsrättslig fråga utan också i allra högsta
grad en civilrättslig fråga.
Anf. 22 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag respekterar givetvis det, och vi
skall följa de lagar och regler som gäller.
Jag har då snarast en vädjan till utrikesministern att
genom sin ambassad i Tel Aviv ta de kontakter som
krävs för att detta ärende skall kunna komma i gång
på formell grund. Enligt vad jag har förstått genom
mina kontakter har man där haft litet svårt att
förstå vår tågordning här uppe. Vi kanske är litet
mer byråkratiska än de -- jag vet inte; jag har ingen
erfarenhet av Israel.
Men det är uppenbart att man där inte riktigt har
förstått vilken väg man skall gå -- man har ju
tidigare också skrivit ett antal skrivelser direkt till
departementet. Jag har kopior på den
brevväxlingen, och jag finner en del av svaren
ganska besynnerliga.
Anf. 23 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Enligt den redogörelse jag har fått har
den svenska ambassaden i Israel tagit upp den här
frågan med utrikesministeriet -- det är den
instruktion den har haft. Sedan har Israel valt att
vända sig till luftfartsmyndigheterna i Sverige,
luftfartsinspektionen.
Mig förefaller det ändå vara så, att vi nu har att
avvakta vad åklagarmyndigheten i Västerås gör.
Detta är tämligen avgörande i frågans
handläggning.
Anf. 24 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Då vet jag inte hur man skall rulla
ärendet vidare, eftersom åklagaren inte avser att
göra någonting. Ärendet är dessutom genom den
här långa handläggningstiden preskriberat. Det lär
inte komma längre än till åklagarens arkiv. Jag
skulle då vilja ha besked av utrikesministern i
frågan, hur det skall gå till att iaktta formalia, så att
jag i så fall får hjälpa till att se till att den här saken
kommer vidare.
Anf. 25 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vet inte om det är min sak att ge Bo
Jenevall råd om detta, men jag skall när jag
kommer till departementet gärna tala med mina
handläggare en gång till och höra om de har några
ytterligare synpunkter i detta ärende. Det skall jag
gärna göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på frågorna 1991/92:683 och 692 om
Bosnien, m.m.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat mig när
Sverige tänker erkänna Bosnien-Hercegovina.
Sten Söderberg har också frågat mig vilka åtgärder
regeringen kommer att vidta för att förmå serberna
till ett tillbakadragande av trupper och polisstyrkor
från Bosnien-Hercegovina.
Jag avser besvara frågorna i ett sammanhang.
Som vi alla vet är situationen tragisk i Bosnien-
Hercegovina. Strider pågår, och det mänskliga
lidandet är stort. De försök som pågår att med våld
förändra republikens gränser är oaccetabla. Denna
svenska uppfattning har framförts till regeringen i
Belgrad och har också klart uttryckts från svensk
sida vid den europeiska säkerhetskonferensens
pågående uppföljningsmöte i Helsingfors. Det är
regeringens avsikt att även fortsättningsvis
bilateralt och multilateralt verka för icke-bosniska
truppers tillbakadragande från Bosnien-
Hercegovina.
Konflikten i Jugoslavien kan, som regeringen flera
gånger framhållit, lösas enbart med fredliga medel.
Våldet i Bosnien-Hercegovina måste således
snarast bringas att upphöra. Intressena hos
republikens samtliga folkgrupper måste tillgodoses
på fredlig väg. Sverige kommer att fortsätta stödja
de fredsansträngningar som pågår inom FN:s och
EG:s ram. Vi kommer också att inom ESK:s ram
fortsätta att verka för fred i Bosnien-Hercegovina.
I Bosnien-Hercegovina finns tre stora folkgrupper.
Folkomröstningen om självständighet bojkottades
av den serbiska folkgruppen. Denna inställning
rättfärdigar självfallet inte det våld som tillgripits.
Serber, muslimer och kroater har tidigare deltagit i,
och kommer sannolikt också framdeles att deltaga
i, de EG-ledda förhandlingarna om republikens
framtid.
Jag har tidigare här i kammaren redogjort för de
principer som styr svensk erkännandepolitik. Dessa
folkrättsliga principer är: ett folk, ett territorium
samt en regering som förmår utöva kontroll över
territoriet. Bedömningen av huruvida kriterierna är
uppfyllda måste göras med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet. Någon
automatisk erkännandeplikt föreligger aldrig enligt
folkrätten. Det senaste året har i det internationella
samfundet också utvecklats en praxis att av nya
stater kräva utfästelser om respekt för demokrati,
mänskliga rättigheter och rättsstatens principer
samt garantier för de nationella minoriteternas
rättigheter såsom dessa lagts fast i ESK:s
Helsingfors- och Parisdokument.
Erkännanden bör inte underblåsa pågående
konflikt eller bidra till skapandet av nya sådana.
Den snabba upptrappningen av våldet i Bosnien-
Hercegovina har föranlett regeringen att avvakta i
erkännandefrågan. Som jag tidigare sagt agerar
Sverige aktivt bl.a. i ESK för att få ett slut på
stridigheterna.
Anf. 27 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag delar inte riktigt utrikesministerns
åsikter i den här frågan. Det pågår en slakt på
speciellt muslimer i Bosnien-Hercegovina. Jag
anser att regeringen bör vidta mer aktiva åtgärder.
Man kan t.ex. hemkalla ambassadören i Belgrad
för konsultationer. Man kan följa andra länder som
erkänt Bosnien-Hercegovina. Jag inser dock, och
är väl medveten om, regeringens inställning att
regimen skall utöva kontroll över sitt eget
territorium.
Kan regeringens passivitet möjligen vara sprungen
ur att det just är muslimer som slaktas, eller finns
det andra skäl till att man inte vill gå in? Serbien har
ju också direkt hotat USA. Det är en ganska farlig
stat.
Anf. 28 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Jag vill understryka för Sten Söderberg
att vi i den kommande veckan kommer att utöva en
påtaglig aktivitet i Helsingfors när det gäller den
här frågan. Dessa frågor kommer att tas upp inom
ESK i den vecka som vi nu har framför oss. Det
gäller utvecklingen i Bosnien-Hercegovina och
hanteringen av det nya Jugoslavien, om jag får
uttrycka mig så, med tanke på det som hände i går:
och med utropandet av ett nytt Jugoslavien. Hela
den frågan kommer nu att behandlas i Helsingfors
av de där deltagande staterna. Det innebär att den
vecka vi har framför oss är mycket väsentlig.
Det är naturligtvis vår fasta förhoppning att det
internationella samfundet genom att utöva tryck på
Serbien skall kunna få ett slut på våldshandlingarna
i Bosnien-Hercegovina. Det pågår dessutom just
nu samtal i Lissabon där alla parter i Bosnien finns
representerade. Även detta ger en viss förhoppning
om att det skall vara möjligt att få se en något mer
positiv utveckling under den vecka som kommer.
Det måste vara vår strävan att det internationella
samfundet, i den nya situation som har uppkommit
efter gårdagens besked från Belgrad, kan utöva ett
sådant tryck att det blir slut på striderna.
Anf. 29 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag vill ta upp ett annat konkret
exempel på passivitet. Jag sitter tillsammans med
200 bosnier av alla schatteringar i den bosniska
hjälpkommittén. Ledamoten och professorn i
Nobelkommittén, professor Efendic på Karolinska
sjukhuset, och jag har försökt att få komma till Alf
Svensson för att diskutera frågan om bistånd för de
nödlidande, men vi har inte beretts någon tid eller
något tillfälle att komma i kontakt med Alf
Svensson på två veckor. Vi tar det som tecken på
att man kanske inte har det rätta intresset för
problemen i Bosnien.
Anf. 30 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Sten Söderberg är väl medveten om att
jag träffade Bosniens utrikesminister när han var
här i Stockholm. Jag tyckte vi hade ett mycket bra
och givande samtal, även om det gav en ganska
dyster bakgrund till utvecklingen i Bosnien.
När jag hade tillfälle att träffa honom uttryckte han
tvivel på det som då var EG:s fredsplan, nämligen
uppdelningen av befolkningen i dessa tre regioner.
Det var inte heller då lätt att se en lösning på
problemen.
Jag vill gärna ta tillfället i akt att här uttrycka en
stark sympati för Bosnien och det faktum att dessa
tre folkgrupper just i Bosnien har kunnat leva
fredligt sida vid sida. Det gör att utvecklingen nu är
desto mer tragisk. Den strävan som vi och övriga
länder i det internationella samfundet nu måsta ha
är att få till stånd en vapenvila i Bosnien. Jag tror
att Sten Söderberg har förståelse för att det
kommer att kännas väldigt mycket bättre att
erkänna Bosnien-Hercegovina när åtminstone en
vapenvila är ingången och kulorna icke viner.
Anf. 31 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Jag är säker på att utrikesministern,
efter sina samtal med min vän från Bosnien, är
medveten om att det säkerligen aldrig blir något
EG om vi får ett Balkankrig av stor omfattning. Det
är en av grunderna till mitt agerande. Det handlar
dels om omtanke om folket i Bosnien, dels om
omtanke om det ekonomiska samarbetet i Europa.
Om vi får ett Balkankrig och Bosnien är
krutdurken, kan vad som helst hända.
Jag vill lämna över en videofilm från det bosniska
folket för att ge den rätta bilden.
Anf. 32 Utrikesminister MARGARETHA AF
UGGLAS (m):
Fru talman! Låt mig tacka för detta och understryka
att den vecka som kommer är mycket väsentlig. Det
är viktigt att vi alla försöker se till att den kommer
att leda fram till någon form av vapenvila och
uppgörelse.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1991/92:681 om en
kommission om bankernas förluster m.m.
Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat
justitieministern om regeringen tänker tillsätta en
kommission med uppdrag att utreda bankernas
förluster m.m. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Jag svarade den 10 april i år på en interpellation
från Catarina Rönnung i samma ämne
(interpellation 1991/92:139). Catarina Rönnung
föreslog, mot bakgrund av bankernas stora
kreditförluster och vidgade räntemarginaler, att
regeringen skulle tillsätta en kommission för att
undersöka huruvida bankerna brustit i sitt
samhällsansvar. Jag svarade då att jag inte ansåg att
regeringen skulle tillsätta någon sådan kommission
och redogjorde också för skälen för mitt
ställningstagande.
Sten Söderberg framhåller i sin fråga att
fastighetsbolagen under senare år gjort stora
investeringar i fastigheter i utlandet och att det lett
till stora valutaflöden. Det förefaller som om han
anser att detta på något sätt skulle vara olämpligt,
och han antyder att investeringarna skett på ett icke
korrekt sätt. Den frågan lämpar sig inte för debatt
här i kammaren. Låt mig i vilket fall som helst
konstatera att det är riktigt att fastighetsbolag,
liksom försäkringsbolag och även andra företag,
genomfört relativt omfattande investeringar i
fastigheter i utlandet sedan det blev tillåtet efter
valutaavregleringen 1989. Man kan också
konstatera att en del av dessa investeringar visat sig
vara mindre lyckosamma och att det också bidragit
till att bankerna drabbats av kreditförluster.
Låt mig slå fast att slopandet av valutaregleringen
var både nödvändigt och önskvärt. Det är
utomordentligt viktigt, särskilt för en liten ekonomi
som den svenska, att kapital kan röra sig fritt över
gränserna och investeras där det kan förväntas ge
störst avkastning. Det förhållandet att vissa av
investeringarna har gett dålig avkastning eller rent
av förluster bekräftar bara att investeringar av detta
slag är behäftade med risker och att riskerna är
större för investerare som på grund av tidigare
regleringar saknar tillräcklig erfarenhet. Man kan
dock inte ta det som intäkt för att återinföra
regleringar som bidrar till att på lång sikt reducera
välfärden. Fri handel bör vara ledstjärnan på
kapitalområdet på samma sätt som den är det för
utbytet med varor och tjänster.
Regeringen får fortlöpande information från
finansinspektionen och riksbanken om läget på
kapitalmarknaden. Något behov av en sådan
kommission som Sten Söderberg avser finns därför
inte.
Anf. 34 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Det lämpar sig visst att diskutera
frågan om fastighetsinvesteringarna i utlandet, för
att bemöta påstående nummer ett.
Dessa investeringar har till en del skett med eget
kapital och till en stor del med statliga medel. Man
har alltså erhållit statliga lån, överlån i fastigheter,
som man sedan har fört över till utlandet. Det är
den lilla människan som får betala. Jag har ett
uttryck för det här, och det är plundring av
banksystemet.
En man som statsrådet säkert tror på är Staffan
Burenstam Linder. Han skriver att vi får alla vara
med att betala. Det här leder till att den lilla
människan får betala inte en eller två gånger, utan
tre gånger. Den sista gången blir det genom höjda
räntor i banksystemet.
En antikorruptionskommission skulle vara mycket
angelägen. Den kunde börja med att titta på
Gotabanken. Tidningen Dagen skrev den 21 april:
''Namnen på Gotabankens värdepappersbolag har
chockerat -- -- --. 'Mefisto' (djävulens förbund),
''Bajan' (namnet på en utsugarparasit) och
''Sruknok' (konkurs baklänges).''
Där har en framstående moderat politiker hela
tiden suttit i styrelsen. Det finns all grund för att
låta en kommission noggrant granska bankernas
affärer.
Anf. 35 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den fråga som inte lämpar sig att
diskutera i riksdagen är de antydningar som finns i
frågeställningen vilka gäller direkta oegentligheter.
Sådana saker bör utredas av vederbörande
myndighet. Det är ingenting som skall diskuteras
här i kammaren. Om det finns belägg för sådana
saker skall det utredas rakt upp och ner.
När det gäller frågan måste jag säga att både jag och
mina medarbetare har haft mycket svårt att förstå
innebörden i frågan. Jag har också mycket svårt att
förstå vad Sten Söderberg syftar till och vad han
syftar på när det gäller det han nu utvecklar här i
kammaren. Det är uppenbart att vi har haft en
situation där banker och finansbolag har lånat ut
pengar på ett sätt som har gett förluster. Det är
sådant som inträffar.
Vi kan ha många synpunkter på att man borde
genomfört marginalskattereformen samtidigt med
den nödvändiga avregleringen av
kreditmarknaden. Det hade hjälpt i
sammanhanget. Nu befinner vi oss i en situation där
vi har förluster. De bör hanteras så att de
skadeverkningar som följer minimeras. Det är den
ambition som jag har som ansvarig i regeringen för
de finansiella marknaderna. Det är ganska
självklart. Vi har också lagt fram förslag om en del
åtgärder i det här avseendet.
Frågan om den finansiella krisen, som man kan
diskutera i andra sammanhang, är en sak. Vi kan
gärna diskutera den om jag vet vad diskussionen
skall gälla.
När det gäller frågan om korruption och de
speciella exempel med de namn som Sten
Söderberg nämnde, har jag mycket svårt att se vad
de har för relevans.
Anf. 36 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Det har den relevansen att
småspararna och den lilla människan får betala i
form av skatter och pålagor.
Om regeringen inte vill tillsätta en kommission som
granskar bankerna och det jag kallar korruption
och mygel i det här avseendet, får vi väl göra som
vi gjorde med Nordbanken och ett annat ärende. Vi
får väl vända oss till riksåklagaren och starta en
förundersökning. Jag vet att ekorotlarna och dessa
institutioner inte har resurser att klara det här. Det
skulle behövas en kommission som kunde göra en
helt annan analys av vem som har fått de miljarder
som har försvunnit från bankerna.
Anf. 37 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är ganska klart vem som är
låntagare när det gäller de lån som bankerna har
givit. Det är uppenbart att vi i regeringen har ett
klart grepp över situationen på finansmarknaden så
som den nu ser ut och över de risker som ligger i
den framtida utvecklingen. Vi är också medvetna
om att om man inte vidtar åtgärder för att lindra
den process som följer av att vi nu går från en
höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi
medan värderingar och annat byggde på att vi
skulle leva med en hög inflation, kommer förlusten
att bli större. Vi har därför lagt fram en del förslag,
bl.a. på skatteområdet, för att förbättra
situationen.
Vi är helt medvetna om detta. Det behövs ingen
kommission för att klara ut vilka problem som finns
och vilka lösningar som kan tas till för att lindra
inflationsprocessen. Man är naturligtvis också
medveten om -- som jag sade -- vilka låneåtaganden
som har träffats. Jag förstår verkligen inte vart Sten
Söderberg vill komma med sina allmänna
synpunkter om korruption, kommissioner m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:686 om
skattelagstiftningen och kostnaderna för underhåll
av kulturhus
Anf. 38 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig
om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att göra
det ekonomiskt möjligt att underhålla kulturhus.
Skattereformen har medfört att avdrag inte längre
medges för kostnader för drift och underhåll av
mangårdsbyggnader som är privatbostäder på
jordbruksfastigheter. Detta kan leda till ökade
svårigheter vad gäller möjligheterna att
ekonomiskt klara reparationer och underhåll av
t.ex. kulturhistoriskt intressanta slott och
herrgårdar som utgör privatbostäder.
Jag har i tidigare svar på liknande frågor hänvisat
till att regeringen redan vidtagit en rad åtgärder för
att förbättra de ekonomiska villkoren för
småföretagarna. Detta innebär även förbättringar
för ägare till jordbruksfastigheter. Jag har också
framhållit att det är viktigt att kulturminnesmärken
kan bevaras och skötas på ett rimligt sätt.
En väg att ytterligare förbättra de ekonomiska
möjligheterna att bevara byggnader av detta slag är
att återinföra avdragsrätten för kostnader för drift
och underhåll. Även andra lösningar kan
emellertid finnas. Frågan bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Anf. 39 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att de
som i dag äger och förvaltar slott eller kulturhus
med nöje läser det avgivna svaret. De har i dag en
bekymmersam situation. Man kan inte underhålla
eller investera eftersom det har blivit ekonomiskt
omöjligt efter skatteomläggningen 1991.
Det är besvärligt eftersom många värdefulla
kulturhus i Sverige riskerar att förfalla i brist på
möjligheter för ägarna att underhålla sina
fastigheter. Det är ett kulturarv som vi icke har råd
att låta gå förlorat.
Jag vet att det i dag finns en omfattande beredskap,
om man kommer att ges lättnader i lagstiftningen.
Det är litet ironiskt att om den som i dag bor i ett
slott skulle vilja flytta ut till en bostad inom samma
område, så att slottet inte längre är bebott, kan han
få en chans att dra av kostnaderna. Det är
emellertid en felaktig lösning. Det är ändock bäst
om dessa kulturhus bebos hela tiden. Men jag
tackar statsrådet, och jag tackar framför allt för den
näst sista meningen i det skrivna svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:695 om
skatteförvaltningens hantering av
självdeklarationer
Anf. 40 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Birger Andersson har frågat mig vilka
initiativ jag avser att ta för att minska den
kostsamma hanteringen av självdeklarationer från
personer som haft enbart kapitalinkomster på
minst 100 kr. och där skatteavdrag inte gjorts.
Fr.o.m. den 1 april 1991 gäller att preliminär skatt
skall betalas för ränta och utdelning för vilka
kontrolluppgift skall lämnas. Det har visat sig att
många banker under föregående år felaktigt
underlät att dra skatt på konton där räntan
visserligen inte uppgick till 100 kr. men där kunden
sammanlagt fick mer än 100 kr. i ränta från banken
under året.
Birger Anderssons fråga bottnar i en olycklig
misskrivning i informationsbroschyren ''Dags att
deklarera''. Enligt 2 kap. 4 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter föreligger
ingen deklarationsskyldighet när den skattskyldige
endast haft kapitalinkomster för vilka preliminär
skatt skall dras. Om skatteavdrag faktiskt gjorts i
det enskilda fallet saknar betydelse för
deklarationsskyldigheten. Taxering sker i dessa fall
med ledning av kontrolluppgifterna. Om den
skattskyldige inte själv gör en fyllnadsinbetalning,
kommer underlåtenheten att betala preliminär
skatt att resultera i kvarskatt.
Riksskatteverket har enligt vad jag erfarit varit i
kontakt med bankerna och betonat att
bedömningen av om preliminär skatt skall
innehållas eller inte skall göras på ''banknivå'' och
inte på ''kontonivå'', varför vi kan räkna med bättre
överensstämmelse med gällande regler i framtiden.
Anf. 41 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för
svaret. Den nuvarande regeringen har en strävan
att avreglera, förenkla och underlätta för
medborgarna. Jag har i min fråga tagit upp ett
exempel som har skapat irritation. Men det är
tydligt att det är fel i anvisningarna.
Statsrådet är försiktig här och kallar det för
misskrivning. Jag skulle vilja säga att det är en
felaktig information. Det innebär med andra ord
att en del av de allra yngsta personerna har lämnat
deklarationer via sina föräldrar.
Det kostar pengar för staten att hantera en
deklaration. Deklarationen skall registreras,
granskas, eventuell fyllnadsinbetalning skall
registreras och det skall komma beslut om taxering.
Till sist skall en slutskattesedel sändas ut. Det tar
tid för skattemyndigheterna att handlägga det här.
Det är förhoppningsvis, om jag får säga så, inte så
många som har lämnat in deklaration i onödan. Är
det så, statsrådet, att det inte finns någon risk för
förseningsavgift om man inte har lämnat in sin
deklaration enligt anvisningarna i
deklarationsbroschyren?
Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Till den del man underlåter att lämna
in deklaration, i den mån man skulle vara skyldig
till det till följd av vad som felaktigt har stått i
deklarationsbroschyren, är det inga problem. Det
är lagstiftningen som gäller. Det finns ingen
deklarationsskyldighet i det fall som Birger
Andersson tar upp, och då är det inget problem.
Det har naturligtvis lämnats felaktig information.
Jag använde ordet misskrivning därför att man
självfallet inte har gett felaktig information med
avsikt utan det beror på att man har uttryckt sig på
ett felaktigt sätt.
Vi skall självfallet avreglera så mycket vi någonsin
kan. Det gäller att se till att sådana här
misskrivningar och sådan felaktig information inte
får effekt.
Anf. 43 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Det finns ytterligare en möjlighet att
avreglera, eftersom det väl är viktigt att en hel del
personer slipper lämna deklaration. Av
kompletteringspropositionen framgår att flera
förhoppningsvis kan lämna förenklad
självdeklaration. Finns det ingen möjlighet att höja
den här gränsen? 100 kr. är ingen särskilt hög gräns.
Anf. 44 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det håller jag med om. Men varje
höjning av gränsen för när man skall beskatta en
viss inkomst innebär ett skattebortfall. I princip
skall man ha så liten risk för missöverensstämmelse
som möjligt mellan belopp som leder till
deklarationsskyldighet och belopp som skall
beskattas totalt. Det är en självklarhet. Det är
möjligt att man kan se över den här gränsen liksom
andra, men det vågar jag inte utlova.
Jag kan för övrigt nämna att jag i dag har fått ett
förslag från riksskatteverket som innebär en ännu
mera förenklad självdeklaration. Det är klart att
det förslaget är intressant. Det innebär mindre
arbete och rationaliseringsvinster både för
skattemyndigheten och den enskilde. Men detta
förenklingsarbete måste vägas mot behovet att få
lämnade kontrolluppgifter m.m. där det finns risk
för den personliga integriteten. Man får hela tiden
göra en avvägning mellan individens rätt och
skyldighet till integritet och möjlighet att kunna se
vilka uppgifter som används i taxeringsarbetet och
den förenkling man kan åstadkomma. Men vi
strävar självfallet så långt som möjligt efter
förenklingar.
Anf. 45 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! I slutet av svaret sade statsrådet att
bedömningen av om preliminär skatt skall
innehållas eller inte skall göras på banknivå och inte
på kontonivå. Vi kan anta att det lilla barnet har
fått 1 000 kr. från morfar och 500 kr. från farmor
men att de har satt in dessa pengar på olika banker.
Vad händer då?
Anf. 46 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag har tagit upp frågan om banknivå
och kontonivå därför att man om man har fler
konton inte skall riskera att man egentligen har en
skattskyldighet men i realiteten inte får någon
preliminärskatteutbetalning och därmed får
kvarskatt. Gränsen på 100 kr. skall gälla på resp.
bank.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:696 om kasinospel
Anf. 47 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Berndt Ekholm har frågat mig om jag
avser medverka till att kasinospelsverksamhet med
internationella regler introduceras i Sverige som en
inkomstkälla för staten resp. för folkrörelser och
ideell verksamhet.
Jag tillsatte i december en arbetsgrupp med uppgift
att kartlägga den kasinospelsverksamhet som drivs
i våra grannländer samt studera verksamhetens
effekter på olika områden. Kartläggningen, som
överlämnades till mig i mars och som Berndt
Ekholm refererar till i sin fråga, redovisar positiva
erfarenheter av kasinoverksamheten i dessa länder
(bl.a. Danmark och Finland) från såväl
spelarrangörer som myndigheter och departement.
Det illegala spelet har ofta i det närmaste raderats
ut och ersatts av spel underställt kontroll och
beskattning. Betydande belopp har kunnat tillföras
staten alternativt särskilda ändamål. Samtidigt har
från myndigheternas sida inte några negativa
sociala effekter kunnat iakttas.
Även lotteriutredningen har i en delrapport, vilken
också refereras till i frågan, redovisat positiva
bedömningar angående kasinoverksamhet i
Sverige. Utredningen anser att det ''vid en samlad
bedömning är försvarligt att överväga införandet av
kasinospelsverksamhet av internationellt slag i
Sverige''. En förutsättning bör enligt utredningen
vara att inkomsterna av verksamheten fördelas
mellan folkrörelsernas organisationer.
Det huvudsakliga skälet för ett eventuellt
internationellt kasinospel i Sverige är möjligheten
att komma till rätta med illegalt spel i tvivelaktiga
miljöer till förmån för spel under ordnade och
kontrollerade former.
Ett eventuellt införande skulle samtidigt kunna
bidra till att förbättra de ideella organisationernas
ekonomi.
Som svar på Berndt Ekholms fråga vill jag säga att
för närvarande bereds de tidigare nämnda
utredningsrapporterna inom regeringskansliet.
Därefter kommer regeringen att göra en samlad
bedömning av frågan om huruvida
kasinospelsverksamhet enligt internationella regler
skall införas. Jag är därför inte beredd att nu
föregripa beredningsarbetet och regeringens
samlade bedömning i frågan.
Anf. 48 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för
svaret. Orsaken till att jag har ställt frågan till
statsrådet är att jag tidigare har ställt ungefär
samma fråga till civilminister. Jag fick då svaret att
frågan är överlämnad till statsrådet Bo Lundgren
för vidare handläggning.
Statsrådet tillsatte först kasinoutredningen som
kom med ett förslag amgående internationella
kasinon när det gäller mycket höga insatser och
vinster. Det talas om insatser i storleksordningen
tiotusentals kronor och tiodubbla eller större
vinster. Sedan kom lotteriutredningen som
överlämnade sitt betänkande till civilministern.
Sedermera överlämmnades detta till
skatteministern. Det föreslogs att dessa pengar
skulle användas för folkrörelsernas barn- och
ungdomsverksamhet. I dessa utredningar -- och
framför allt i den utredning som skatteministern har
tillsatt -- ges en oerhört glättad bild över vad det här
kan betyda. Man säger att det ger en mycket bättre
helhetsbild över Sverige, och man ser i stort sett
inga sociala problem. Liknande tongångar finns i
lotteriutredningen. De problem som kan finnas
ägnar man ett förstrött intresse.
Skatteministern talar här om att man skall rensa
upp på den illegala kasinomarknaden. Det är väl
ganska överdrivet. Jag har läst utredningarna och
tycker att man har relativt dåligt på fötter. Att påstå
att tre kasinon i storstadsområdena kan städa upp
på den illegala kasinomarknaden tror jag är en
våldsam överdrift. Dessutom tror jag att
verksamheten skulle tillta i andra större städer.
Man får en inspirationskälla i de internationella
kasinon som införs. Det är åtminstone min
övertygelse.
Jag kan inte acceptera att valfriheten skall vara av
så stort värde att den skall få ta över den sociala
hänsynen. Hallman säger i sin utredning att var och
en själv kan avgöra vad han vill spela på. Det låter
sig sägas. Men då tar man inte hänsyn till de
människor som har det besvärligt med ett
spelberoende. Delar inte skatteministern någon av
dessa uppfattningar?
Anf. 49 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är självklart att man måste ta
hänsyn till detta när man bedömer frågan om vi
skall införa denna typ av kasinospel i Sverige eller
inte. Den kartläggning som jag tillsatte och som har
redovisats för mig syftade till att vinna erfarenheter
från andra länder som har infört och i vissa fall haft
kasinospel under lång tid. Dessa erfarenheter säger
att det illegala spelet har om inte försvunnit så
kraftigt minskat. Man har inte fått ett uppväxande
spel på andra orter, även om man koncentrerar
kasinospelet till ett fåtal orter. Vi skall självfallet
göra en samlad bedömning av hela frågan, inkl.
hänsynstagande till de sociala konsekvenser som
kan uppkomma.
Egentligen är Berndt Ekholm och jag överens. Vi
tolkar uppenbarligen materialet olika, åtminstone
för närvarande. Om vi kunde etablera som ett givet
faktum att det blir en klar förbättring när det gäller
illegalt spel genom att man anordnar spel i
kontrollerade former och legaliserar
verksamheten, borde vi rimligen vara överens om
att man bör införa ett sådant legalt spel. Vi kanske
också är överens om att det i så fall finns anledning
att se till att de organisationer som i viss mån har
trängts ut från spelmarknaden genom statliga
lotterier skall få del av de pengar det kan vara fråga
om i sammanhanget. Det kan vara intressant att
höra Berndt Ekholms syn i det avseendet.
Anf. 50 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Den utredning som skatteministern har
tillsatt ger en mycket glättad bild av situationen.
Där fästs i stort sett inget avseende vid de sociala
problem som kan uppstå, visserligen för ett
begränsat antal människor, men ändå ganska
många. Det rör sig inte om tiotusentals människor,
men i alla fall om några tusen. Därmed avslöjar
utredningen att man inte tar tillräckligt allvarligt på
de sociala konsekvenserna.
Ordföranden i lotteriutredningen har i en av
Stockholmstidningarna skrivit att hon gärna skulle
se att hon fick tilläggsdirektiv av skatteministern, så
att utredningen kunde gå på djupet med de sociala
konsekvenserna och kartlägga dem. Min
uppfattning är att detta i den utredning som Åke
Hallman har gjort har tagits upp på ett mycket
bristfälligt sätt. Det är sant att problemen har tagits
upp, men de har ägnats ett förstrött intresse. Det är
dessutom bara vissa orter som har studerats,
framför allt i närheten av Sverige.
Skulle man inte kunna tänka sig att ge dessa
tilläggsdirektiv? Så brått kan det väl inte vara med
denna fråga.
Anf. 51 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! De två utredningar som har genomfört
studier ger en förhållandevis bra bild av
förhållandena och utvecklingen, som jag kan
bedöma det. Motivet för kartläggningen har varit
att vi har ett illegalt spel. I samband med det illegala
spelet finns mycket stora risker både för den som
är spelberoende och den som har sociala problem.
Kring illegal spelverksamhet finns en kriminalitet
som också går över på andra områden. Det innebär
sannolikt annan typ av kriminell hantering -- det
kan gälla narkotika eller droger i största allmänhet.
Det är naturligtvis inte positivt.
Jag förutsätter att Berndt Ekholm och jag är helt
överens om att vi skall göra allt som kan göras för
att komma till rätta med illegal spelverksamhet.
Det är mot den bakgrunden vi har studerat frågan
om att legalisera det hela och driva spel under
kontrollerade former och i samband med det också
kunna se till att ideella organisationers möjligheter
att fungera förbättras.
Anf. 52 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag delar skatteministerns uppfattning
att vi naturligtvis skall göra allt vi kan för att
förbättra den sociala situationen, helst brett över
hela landet. Men jag delar inte uppfattningen att
man gör det genom att legalisera kasinospel. Det
bjuder mig emot, men jag kan inte låta bli att göra
en jämförelse: samma resonemang fördes om
bordeller. Om man legaliserar bordellverksamhet,
kommer man att få en bättre social situation i
Sverige, har det sagts. Kan det vara en uppfattning
som skatteministern delar?
Jag tror inte på att det blir bättre. Jag medger att
det är att hårdra det hela, att använda det
exemplet. Men det finns likheter. Den enda raka är
att undvika att öppet erkänna att detta är en
spelform som samhället accepterar.
I denna typ av spelverksamhet är det möjligt med
insatser på tiotusentals kronor. Många människor
blir beroende. De tar chanser, risker, och spelar
bort sina pengar. De hamnar i ekonomiska
problem, och det går ut över familjen. Det leder till
alkoholproblem och andra problem. Jag anser att
utredningen inte tillräckligt allvarligt har tagit fasta
på detta. Jag tycker att det är bra om den får
tilläggsdirektiv.
Anf. 53 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är att hårdra det hela, att ta
exemplet med bordellverksamhet. Det man kan
jämföra med är effekterna av det alkoholförbud
som rådde i Förenta Staterna för ett antal decennier
sedan. Det var mycket negativt och gav besvärliga
effekter just i fråga om kriminaliteten.
En människa som har detta spelberoende finns i
dag inte under någon som helst kontroll när
verksamheten är illegal. Antagligen kan man -- jag
vet inte, för jag ägnar mig inte åt vare sig legala
eller illegala spel i någon större omfattning,
speciellt inte illegala spel, är det väl bäst att
tillägga -- spela med skuldsedlar och skuldsätta
både sig själv och andra. I det legala spelet finns på
ett helt annat sätt en kontroll, och där finns faktiskt
möjlighet att delta i spelet. Detta kommer i sig
självt att minska riskerna.
Slutsatsen borde vara att om vi skulle bli överens
om att detta är ett sätt att hantera det illegala
spelet, skulle vi också vara överens om att legalisera
verksamheten, eller hur?
Anf. 54 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det kan ligga någonting i det
påståendet om jag omformulerar det och säger att
om det samhällsekonomiska nettot, den
samhällsekonomiska vinsten är påtaglig, skulle det
vara en intressant infallsvinkel. Jag vill dock hävda
att det inte är det.
Det ligger i sakens natur att om samhället öppet
erkänner att detta är en spelform som är bra för
samhället, då inspirerar det många människor att
försöka spela illegalt, både i storstäder och på andra
orter. Så blir det om man säger att det inte är några
problem med denna spelform utan att den snarare
undanröjer problem. Jag är mycket tveksam till om
det kan vara rätt, som det påstås i exempelvis
kasinoutredningen, att man på ett avgörande sätt
kan minimera spelet.
Det finns också många indirekta effekter, som man
inte kan se tydligt när man gör ett utredningsarbete
av detta slag. Det blir sidoeffekter inom andra
sektor när människor hanterar sina pengar på detta
sätt. Alkoholmissbruket ökar, många får andra
problem osv. Delar inte skatteministern
uppfattningen att det kan finnas effekter som inte
tydligt kommer fram i dessa utredningar?
Anf. 55 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns sådana effekter särskilt
beträffande illegal spelverksamhet. Däremot finns
anledning att tro att man kan genomföra legal
spelverksamhet i kontrollerade former.
Jag skulle inte vilja använda uttrycket
samhällsekonomiska vinster, som Berndt Ekholm
gör. Jag tror inte det var menat så heller. Jag tror
att jag vet vad Berndt Ekholm menar. Det rör sig
om mänskliga vinster, dvs. att försöka minimera
problemen för de människor som har det svårt i
detta avseende. Där har vi ett gemensamt intresse.
Orsaken till att vi över huvud taget ägnar oss åt att
kartlägga frågan och bereda den är att vi vill
komma till rätta med problemen när det gäller
illegalt spel. Om vi finner att det illegala spelet kan
motverkas genom att vi inför legala kasinon, fattar
jag det som att vi är överens om att det är en väg
man bör pröva. Om man prövar att införa legal
spelverksamhet i kasinoform, bör vi se till att
ideella organisationer bereds del av överskottet.
Det tror jag också vi är överens om.
Anf. 56 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Om det nu skulle vara skatteministerns
övertygelse att detta är en positiv företeelse i
samhället, varför då inte gå upp till bevis? Lämna
de tilläggsdirektiv som ordföranden i
lotteriutredningen har föreslagit och låt
lotteriutredningen gå på djupet och utreda om de
påståenden skatteministern framför är sanna. Det
vore väl olyckligt att gå till riksdagen med ett
förslag som har kommit till på känn. Det borde vara
rimligt att man gör en seriös analys, om vi nu kan
vara överens om att det finns problem av detta slag
som vi bör ta på allvar.
Anf. 57 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är för att ge den bakgrund som
Berndt Ekholm efterlyser som jag har tillsatt den
utredning som nu har redovisat sitt uppdrag och
lämnat en kartläggning, som jag bedömer har visat
på effekterna av sådan verksamhet i andra länder.
Nu pågår en beredning av huvudrapporten när det
gäller denna vinkling och av den rapport som
lotteriutredningen har länmat, där det skissas på
hur man skall passa in ett system av detta slag med
finansiering av folkrörelsernas verksamhet. Det
senare är en annan fråga.
Kartläggningen har givit en viss bild. Det gäller för
oss att utvärdera kartläggningens resultat. Där har
vi kanske än så länge olika uppfattningar. Den
frågan får vi återkomma till senare.
Anf. 58 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Får jag avsluta med att säga att den
kartläggning statsrådet hänvisar till är mycket ytlig.
Man är inte alls intresserad av att beskriva det som
skatteministern hänvisar till, nämligen om det kan
bli sociala problem med att introducera
internationella kasinon. Där beskrivs i stället hur
bra det är för Sverige. Vi får en förbättrad
helhetsbild, kommer närmare EG och vi kommer
på olika sätt att höja kulturnivån i Sverige. Det är
ungefär sådana uttrycksformer som används i
skatteministerns egen utredning, i stället för en
seriös belysning av om vi får några sociala
konsekvenser, så att vi kunde ta den på allvar. Den
ton som skatteministern använder i dialogen här
finns inte i utredningen. Jag är ledsen att säga det.
Anf. 59 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Regeringens beredning av detta ärende
kommer att präglas av den mycket seriösa ton som
finns både hos mig och hos dem som har arbetat
med frågan i andra sammanhang. Berndt Ekholm
måste, om han har läst rapporten, vara medveten
om att man i utredningen har tagit kontakter med
myndigheter och organisationer som har stött på
problem i de länder där det finns
kasinoverksamhet. Det är en av de viktigaste
delarna i rapporten.
Anf. 60 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det hade nog varit praktiskt om den
utredningen då inte bara hade träffat dem som
ägnar sig åt spelverksamheten, utan i betydligt
större utsträckning också hade träffat dem som
möter de sociala problemen.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1991/92:688 om
sysselsättningen vid ABB Railcar
Anf. 61 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om jag är
beredd att ekonomiskt stödja trafikföretagen med
medel för att anskaffa pendeltåg.
Av Tage Påhlssons fråga framgår att han med
ekonomiskt stöd avser medel till trafikföretag för
att tillförsäkra ytterligare order till ABB Railcar i
Örnsköldsvik för att därigenom trygga
sysselsättningen vid ABB Railcar.
Något anslag inom
kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde som får användas för mera
omfattande inköp av rullande materiel inom
kollektivtrafiken finns för närvarande inte.
Anslaget B 4, Byggande av länstrafikanläggningar,
omfattar visserligen delposten Bidrag till
investeringar i trafikmedel m.m., men den posten
uppgår för budgetåret 1991/92 endast till 70 milj.kr.
och är helt intecknad. Det statliga anslaget K 1,
Investeringar i trafikens infrastruktur, får inte
användas för investeringar i rullande materiel.
Jag vill dock erinra om att regeringen i en nyligen
framlagd proposition om ökad konkurrens inom
den kollektiva persontrafiken föreslår åtgärder som
möjliggör att statliga anslag kan användas till inköp
av rullande materiel. Det gäller då för trafik som
omfattas av statens köp av interregional
persontrafik på järnväg.
Förslaget innebär också att staten i vissa fall skall
kunna ingå upp till femåriga avtal om trafik, vilket
i sig bör leda till att berörda parter satsar mer
långsiktigt i trafiken, t.ex. i Bergslagen. I
propositionen föreslås vidare bl.a. att staten skall
kunna köpa trafik från andra operatörer än SJ.
Förutsatt att riksdagen godkänner förslagen
kommer regeringen att utfärda nya riktlinjer för
statens förhandlingsman för upphandlingen av
interregional persontrafik på järnväg under
trafikåret 1993.
Mot denna bakgrund saknas i dagsläget
förutsättningar för att genom anslag inom mitt
ansvarsområde stödja trafikföretag med medel för
anskaffning av pendeltåg. Eventuella
tågbeställningar från ABB Railcar i Örnsköldsvik
är därmed en fråga för berörda trafikföretag.
Anf. 62 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag får tacka
kommunikationsministern för svaret, även om
meningen var att arbetsmarknadsministern skulle
ha stått här, eftersom jag hade ställt min fråga till
honom. Jag har i och för sig ingenting emot
kommunikationsministern, men detta är faktiskt
som jag ser det i första hand en fråga som gäller
arbetsmarknaden i Örnsköldsvikstrakten. Det svar
jag nu har fått är i och för sig inte överraskande. Jag
har tagit del av den debatt som fördes förra tisdagen
i ungefär samma stil. Frågan då gällde
Bergslagstrafiken m.m. Jag visste därför ungefär
vad som skulle sägas här i dag.
Min tanke var att höra med
arbetsmarknadsministern om det fanns möjlighet
att gå in med andra satsningar, med exempelvis
infrastrukturpengar, eftersom det här i
Örnsköldsvikstrakten i högsta grad är en
arbetsmarknadsfråga. 175, kanske 275, kanske 350
jobb kan komma att bli berörda av detta.
Det gäller alltså att vidta åtgärder som alla tycker
är vettiga. Alla tycker ju att trafiken behövs; ingen
ifrågasätter det. Arbetstillfällena behövs. Vi har så
att säga hela apparaten klar -- vi kan tillverka
vagnar, vi kan sätta i gång trafiken -- men den
byråkratiska apparaten sätter stopp.
Jag vill då fråga: Kan statsrådet tänka sig att arbeta
okonventionellt, t.ex. genom att ta ett samtal med
arbetsmarknadsministern och se om det finns
möjlighet att på något sätt förskottera pengar eller
i varje fall gå ut med vad som i
arbetsmarknadssammanhang kan kallas
otraditionella medel, alltså sätta in någon typ av
infrastrukturpengar för att åtgärda detta?
Anf. 63 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Låt mig först bara konstatera, Tage
Påhlsson, att frågan faktiskt är ställd till mig. Jag
vet inte till vem Tage Påhlsson hade tänkt sig att
ställa den, men faktum är att frågan är ställd till
mig. Jag vill säga detta för att det inte skall råda
några oklarheter. Det är inte så att frågan har blivit
hänvisad till mig genom arbetsfördelningen i
regeringen, utan den är faktiskt ställd till mig, och
därför skall jag också svara på den.
Jag tycker ändå, Tage Påhlsson, att de förslag jag
har lagt fram till regeringen och som regeringen har
ställt sig bakom, nämligen att vi skall avreglera den
här verksamheten så till vida att det skall bli möjligt
för andra operatörer än enbart statens järnvägar att
konkurrera om upphandlingen av den s.k.
olönsamma interregionala trafiken, är något
positivt. De långsiktiga avtalen gör det möjligt för
operatörerna på marknaden att vara mer
långsiktiga också i sin upphandling av rullande
materiel.
Till detta kommer att de pengar som hittills bara
har fått användas till köp av olönsam trafik nu
också får användas till köp av rullande materiel.
Det finns mycket goda erfarenheter från ett
näraliggande område, nämligen Blekinge
kustbana. Länstrafikhuvudmännen har där köpt
ny, modern materiel, danska snabbgående,
bekväma tåg, som har ökat resandefrekvensen
högst betydligt. Det tyder på att den här principen
fungerar, dvs. att en satsning på en attraktiv
kollektivtrafik också ökar resandeunderlaget.
Det som Tage Påhlsson kallar ''byråkratiska
apparater'' är ingenting mindre än riksdagen, av
vilken Tage Påhlsson själv är en mycket väsentlig
del. Jag vet av erfarenhet att riksdagsledamöterna
mycket noggrant vaktar på att regeringen följer de
beslut som riksdagen har fattat. De s.k.
okonventionella greppen har en tendens att leda
oss till konstitutionsutskottet. Därför kommer jag
inte att svara jakande på frågan om jag är beredd
att vidta några sådana. Dock har jag mycket goda
förhoppningar om att en beställning kommer att
läggas hos ABB Railcar.
Anf. 64 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag var borta förra veckan, jag var
utrikes. Jag ställde frågan veckan dessförinnan, och
jag har faktiskt ställt den till
arbetsmarknadsministern. Någonstans under
resans gång har det ändrats. Så kan det gå! Min
tanke med att ställa frågan till
arbetsmarknadsministern var ju som sagt att detta
var en arbetsmarknadsfråga, men frågorna
tangerar ju ofta flera departement.
''Medan gräset växer dör kon'' är ett gammalt
talesätt, som verkligen har relevans i det här
sammanhanget. Vi har en bra modell på gång, en
modell där vi skall kunna gå in med statliga pengar.
Inköp av rullande materiel skall nu kunna betraktas
som infrastruktursatsningar. Det är nu bara en
tidsfråga, och det är det som är problemet -- det är
en tidsfråga även för ABB Railcar i Ö-vik. Det är
verkligen en tidsfråga. Frågan är om kon inte
hinner dö innan vi sätter in de resurser vi kan
komma att sätta in.
Anf. 65 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Det är faktiskt så vist ordnat att vårt
eget företag, statens järnvägar, är ett
affärsdrivande verk. I själva idén med ett
affärsdrivande verk ligger möjligheten att ta vissa
affärsrisker. Det står alltså statens järnvägar helt
fritt att gå in och lägga en sådan här beställning
redan innan riksdagen har fattat sitt beslut.
Anf. 66 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! Jag är medveten om detta. Vi är också
båda två medvetna om SJ:s ekonomi och SJ:s sätt
att resonera om de investeringar som behövs. Skall
vi vänta på SJ i det här sammanhanget tror jag att
vi får vänta förgäves.
Jag inser att vi inte kan komma så långt i den här
debatten. Jag hör att kommunikationsministern
fortfarande är ängslig för att dras inför
konstitutionsutskottet, så jag säger som min
partikollega Birger Andersson sade förra veckan:
Jag vill absolut inte åstadkomma något sådant.
Därför tackar jag för det här svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:690 om den
planerade omläggningen av E 4 vid Norrköping
Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att det ur
miljösynpunkt bästa tänkbara alternativet
beträffande den planerade E 4-genomfarten i
Norrköping skall förverkligas.
Arbetsplanen för den planerade E 4-genomfarten i
Norrköping fastställdes av vägverket den 27 april i
år. Arbetsplanen har överklagats. När ärendet har
överlämnats till regeringen kommer regeringen
omgående att inleda en beredning av ärendet, och
arbetsplanen kommer att prövas ingående och
omsorgsfullt, bl.a. ur miljösynpunkt.
När regeringen kommer att fatta beslut i ärendet
kan jag för närvarande inte ge besked om.
Anf. 68 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Med anledning
av den föregående debatten vill jag säga att jag är
särskilt tacksam för att det är
kommunikationsministern som svarar, eftersom
det var till honom jag ställde frågan, så har vi rett
ut det från början.
Innan jag kommenterar svaret vill jag säga något
om bakgrunden till frågan. Man planerar att dra en
ny genomfart genom Norrköping. Enligt det förslag
som finns skall vägen passera alldeles i anslutning
till ett vattenverk och dessutom gå förbi
tättbebyggda områden. Kommunen har överklagat
beslutet, och också många enskilda är upprörda
över att förslaget har lagts fram.
Samtidigt finns naturligtvis en rädsla för att den
genomfart som i dag finns i stället skall bli kvar om
man når framgång med överklagandet. Alla som
har försökt att åka förbi Norrköping en
fredagseftermiddag eller en söndagseftermiddag
vet att det inte är särskilt lätt att åka på en
genomfart som korsar spårvägar och
innerstadsgator. Detta är en flaskhals på E 4-an.
Slutsaten blir att kommunen här befinner sig i ett
dilemma som jag tror är inte helt ovanligt i den här
typen av frågor, nämligen dels att man i dag har en
mycket dålig lösning, dels att man samtidigt känner
rädsla för att ställa krav på bästa tänkbara
alternativ, eftersom det då finns risk för att man får
behålla den lösning som finns i dag.
Det finns en tredje lösning. Skälet till att jag ställde
frågan var att statsrådet i lokala media skapat
förhoppningar om att man skulle kunna hitta en
tredje lösning, nämligen att dra genomfarten i en
tunnel. Jag vill därför förtydliga min fråga. Jag hade
inte hoppats på att statsrådet skulle kommentera
överklagandet och prövningen, utan frågan var mer
principiell. Skall man tolka statsrådet så, enligt de
pressuttalanden som gjorts, att det finns
möjligheter att få resurser för att lösa det svåra
dilemma som kommunen befinner sig i, vilket
skulle möjliggöra en lösning som innebär att alla
parter kan bli nöjda, dvs. ett tunnelalternativ?
Anf. 69 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Lars Stjernkvist undrar hur man skall
tolka mig. Man skall naturligtvis lyssna till vad jag
sade. Jag fick i min hand när jag lämnade
kammaren efter den förra frågedebatten i samma
ärende av en av ledamöterna ett dokument som var
en sammanfattning av en offert från ett företag,
som där sade sig kunna bygga en tunnel mycket
billigt. Det jag då lovade var att regeringen skulle
studera detta om ärendet överklagades.
Nu fastställdes planen så sent som i går. Ärendet
har ännu inte influtit till departementet. Det är då
litet svårt att här i kammaren i dag ha synpunkter
på detta material. Regeringen har en något annan
rutin att försöka tränga in i de ärenden som
överklagas. Jag kan försäkra Lars Stjernkvist att
ärendet kommer att studeras mycket noggrant och
med beaktande av alla tänkbara relevanta aspekter.
Anf. 70 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag begär inte av statsrådet att han
skall kommentera överklagandet. Min fråga är mer
principiell.
Om ministern finner att det i denna fråga finns
starka miljöskäl som talar emot den lösning som
vägverket har föreslagit, och regeringen kommer
fram till detta vid prövningen, är det då möjligt, för
att man inte skall få en situation med en mycket
utdragen process och dessutom tvingas leva med
den dåliga trafiklösning som finns i dag, att
regeringen kombinerar ett beslut om att säga nej till
den föreslagna lösningen med resurser till antingen
en ännu bättre väglösning eller -- vilket jag också
tror att många Norrköpingsbor skulle vara
tacksamma för -- till att snabbt utreda ett tredje och
bättre alternativ? Är det principiellt möjligt för
regeringen att fatta ett sådant beslut?
Anf. 71 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Först säger Lars Stjernkvist att han inte
vill att jag skall föregripa den prövning som nu strax
skall ha sin början. Sedan ställer han en antal
mycket komplicerade detaljfrågor på just detta
tema, vilkas besvarande skulle vara att föregripa
prövningen.
Jag tänker inte svara på några frågor om vad som
skulle tänkas vara möjligt. Det enda jag kan säga
är att regeringen kommer att pröva alla relevanta
aspekter i detta ärende för att komma fram till ett
beslut som är väl avvägt ur alla de aspekter som vi
har att ta hänsyn till vid hanteringen av den här
typen av ärenden.
Anf. 72 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag gör ett sista försök, sedan skall jag
släppa statsrådet.
När statsrådet uttalar sig i radio och säger att han
har studerat den tredje lösningen, dvs. ett
tunnelalternativ, och konstaterar att detta är ett
mycket intressant alternativ som man noga skall
studera, finns det då i detta uttalande någon som
helst utfästelse eller anledning för den som lyssnar
att känna en viss förhoppning om att ett sådant
uttalande betyder att det också kan finnas pengar i
framtiden till att utreda ett sådant alternativ, eller
ännu bättre att faktiskt förverkliga ett ur
miljösynpunkt mycket bra men tyvärr dyrt
alternativ?
Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Mitt svar på denna fråga är att det
dokument som jag fick vid detta tillfälle, kommer
jag att överlämna till handläggarna för att vägas in
i den samlade bedöming som skall göras i ärendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:691 om postens
omorganisation
Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Hans Stenberg har frågat mig om
regeringen avser att vidta några åtgärder för att
säkra att miljö- och regionalpolitiska konsekvenser
kommer att beaktas vid postverkets
omorganisation av verksamheten i Ånge.
Som jag nämnde i ett tidigare svar till Hans
Stenberg har postverket svåra lönsamhetsproblem i
paketverksamheten. Behovet av rationaliseringar
är därför stort.
En av orsakerna till att verksamheten i Ånge dras
ned är att postverkets kunder, och då främst
företag, i ökad omfattning efterfrågar dörr-till-
dörr-leverans av paket. Dessa paket distribueras
inte via paketterminaler, utan transporteras på
annat sätt. Postverket måste givetvis anpassa sig till
förändringar av kundernas önskemål.
När det gäller sysselsättningsläget i Ånge vill jag
framhålla att regeringen i
kompletteringspropositionen har anvisat
ytterligare 2,2 miljarder kronor till
infrastruktursatsningar i form av
underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.
Vid fördelning på regioner och objekt skall
vägverket och banverket ta särskild hänsyn till bl.a.
arbetslöshetssituationen.
Anf. 75 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka
kommunikationsministern för svaret.
Som Mats Odell sade har jag tidigare ställt en fråga
om postens utveckling i Ånge. Det svar jag fick av
kommunikationsministern den gången var rätt
vilseledande. Jag fick den uppfattningen när jag
lyssnade på kommunikationsministern att det
faktiskt inte var så farligt för Ånge. Verksamheten
skulle bli kvar med vissa indragningar. Men så är
det ju inte.
De förslag som ligger innebär i praktiken att
postens verksamhet i Ånge i stort sett upphör. Kvar
blir brevbärarna och några få personer i
paketsorteringen under en övergångsperiod, såvitt
jag kan se. Studerar man konceptet ser man helt
tydligt att det inte finns någon långsiktig strategi att
behålla någonting annat än brevbärarna i Ånge.
Anledningen till att jag tar upp en så begränsad och
lokalt förankrad fråga är att det faktiskt innebär en
total katastrof i en så liten kommun som Ånge. Vi
får följdeffekter när det gäller SJ:s verksamhet och
även för det lokala privata näringslivet. Regeringen
har tidigare deklarerat -- åtminstone har de partier
som ingår i regeringen sagt detta -- att statliga verk
också skall ta ett regionalpolitiskt ansvar.
När det gäller den miljöpolitiska aspekten, som här
innebär att man går över från ett miljövänligt
transportmedel till att frakta med flyg och järnväg,
har regeringen i budgetpropositionens bilaga sagt
att de statliga verken framöver skall ta också ett
miljöpolitiskt ansvar.
Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Först och främst har jag noterat i
massmedia att Hans Stenberg har anklagat mig för
att vara vilseledande. Jag skulle vara intresserad av
att få veta vad som är vilseledande i mitt svar. Där
står det att en av de fyra kvarvarande terminalerna
är den i Ånge. På terminalen i Ånge kommer
emellertid neddragningar att ske. Postverket ser
även över uppsamling och sortering av brev m.m. i
Ånge. Även i denna verksamhet kommer det att
ske neddragningar. Jag frågar Hans Stenberg: Kan
detta sägas tydligare? Jag noterar att han
uppfattade det hela som att det inte var så allvarligt.
Jag vågar ändå hävda att klarare än så här kan man
inte uttrycka sig i ett frågesvar.
Sedan till frågan om miljövänlighet. En av
utvecklingstrenderna är att de företag som har stora
volymer post i ökad utsträckning använder sig av
elektronisk post. Man överför alltså post
elektroniskt och trycker och kuverterar den nära
utdelningsorten. Något mera miljövänligt
transportsätt än att använda sig av televerkets
ledningar har jag mycket svårt att tänka mig.
Det andra är att företagen mer och mer efterfrågar
snabba leveranser från dörr till dörr. Regeringen
kan inte tvinga företagen att av regionalpolitiska
eller andra skäl utnyttja särskilt
arbetskraftsintensiva transportmedel. Det ligger
inte i tiden. Jag tror inte ens att Hans Stenbergs
eget parti är inne på en sådan linje. Tvärtom är
detta en uppföljning av den politik på
transportområdet som socialdemokraterna
startade under Georg Anderssons ledning.
Jag tror ändå, fru talman, att det är viktigt att
svenskt näringsliv och även svenska verk är
effektiva i sin hantering. Här har posten tagit ett
regionalpolitiskt ansvar och blott och bart av det
skälet behållit terminalen i Ånge.
Anf. 77 HANS STENBERG (s):
Fru talman! När det gäller vilseledande rör det sig
naturligtvis om en värdering av ord. Det är tydligt
att Mats Odell och jag har helt olika uppfattningar
om vissa saker.
När kommunikationsministern säger att posten har
gjort en aktiv regionalpolitisk insats i Ånge då den
minskar antalet anställda från 175 till 12--15
personer, förstår jag att kommunikationsministern
känner sig påhoppad. Kallar man den minskningen
för en aktiv regionalpolitisk insats vilseleder man.
Det står jag för.
Det är inte alls fråga om att posten inte skall
rationalisera och bedriva en effektiv verksamhet.
Men jag vill faktiskt ifrågasätta om det är
effektivare att köra med lastbil än att använda sig
av järnväg. Med tanke på samhällsekonomin vill
jag påstå att det inte är det.
Anf. 78 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! När man talar om en aktiv
regionalpolitisk insats måste detta naturligtvis ses
ur ett dynamiskt perspektiv. Vad hade hänt om man
inte hade gjort detta? Då hade denna central icke
funnits kvar i Ånge. Beslutet att över huvud taget
låta denna verksamhet finnas kvar är en aktiv
regionalpolitisk insats. Jag står för detta.
Sedan beklagar jag att inte flera kan beredas arbete
när det gäller just verksamheten i Ånge. Men, som
sagt, utan en aktiv regionalpolitisk insats hade
denna central inte funnits kvar.
Anf. 79 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Jag konstaterar att
kommunikationsministern fortfarande inte är
riktigt ärlig. Här talas det om att man övergår till
elektronisk post och direktbefordran av paket, att
det helt och hållet är ett önskemål från företagens
sida och att det inte längre behövs terminaler. Om
kommunikationsministern studerar litet vad posten
håller på med i fråga om omorganisation, kan han
snabbt konstatera att det handlar om att utöka
verksamheten på andra orter som har betydligt
bättre regionalpolitiska förutsättningar att klara sig
framöver. Det är inte fråga om att effektivisera, ta
bort folk och onödiga terminaler, utan ofta gäller
det att flytta folk och arbetstillfällen från Norrlands
inland även till Stockholmsregionen, eftersom en
större del av verksamheten kommer att förläggas
till Tomteboda eller Södertälje. Var verksamheten
till sist hamnar är väl fortfarande inte riktigt klart.
Anf. 80 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Jag tror ändå att Hans Stenberg och jag
kan vara överens om att det krävs en aktiv
regionalpolitik, men den kan inte läggas på resp.
affärsdrivande verk. Vad det gäller är den politik
som över huvud taget bedrivs, att hela Sverige skall
leva, att vi gör medvetna satsningar på att små och
stora företag kan utvecklas i hela vårt avlånga land.
Men att ålägga de olika statliga verken, och särskilt
de affärsdrivande verken, ett regionalpolitiskt
ansvar utöver vad som exempelvis ligger i det
åtagande som posten i det här fallet har gjort är inte
möjligt med den inriktning som statsmakterna har
bestämt för de affärsdrivande verken.
Anf. 81 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Då kan jag konstatera att
kommunikationsministern har ändrat sig sedan vi
förra gången stod i den här talarstolen. Vid det
tillfället sade nämligen kommunikationsministern
att det är viktigt att posten har en effektiv
verksamhet. Han sade att posten måste vara
effektiv i sin kärnverksamhet. Det är det bästa
sättet, hette det, att garantera att den kan åta sig
sina viktiga sociala och regionalpolitiska uppgifter.
Så för en månad sedan hade
kommunikationsministern uppfattningen att
posten hade sådana uppgifter. Har regeringen
ändrat ståndpunkt i denna fråga?
Anf. 82 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Det är precis tvärtom. Om Hans
Stenberg läser hela protokollet, finner han att jag
redogjorde för att de regionalpolitiska och sociala
uppgifter som samhället vill ålägga de
affärsdrivande verken tas upp i statsbudgeten. Det
har exempelvis anslagits 300 milj.kr. i årets
budgetproposition för den typen av uppgifter inom
postverket. Detta är någonting helt annat än att
bedriva en arbetsmarknadspolitik via verken. Vi
måste alltså skilja på dessa två dimensioner.
När det gäller postens effektivitet rör det sig om
kundernas efterfrågan på olika tjänster. Om kunder
har huvudparten av sin verksamhet i olika delar av
landet, måste ju posten finnas på platserna i fråga,
om man inte vill överlåta allt till nya företag som
City Mail. Det har helt utan statens medverkan
uppstått en ny situation med konkurrens på det här
området.
Anf. 83 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Då vill jag konstatera att
kommunikationsministern har ändrat sig. Nu säger
han att staten har ansvaret för regionalpolitiken.
Jag hoppas att jag uppfattade det hela rätt. Jag vill
fråga kommunikationsministern om man tänker
vidta några särskilda åtgärder för Ånges del. Vem
skall klara uppgifterna i Ånge? Jag skulle gärna
vilja ha ett svar på denna fråga.
Anf. 84 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Sverige är för närvarande inne i en
djup lågkonjunktur som drabbar hela landet med
en för våra förhållanden mycket stor arbetslöshet.
Regeringen har i olika omgångar föreslagit
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag har
redovisat att det på mitt område har satsats 2,2
miljarder kronor så sent som i den
kompletteringsproposition som lades fram i
fredags. Hur pengarna kommer att exakt fördelas
vet jag inte, men man skall framför allt utgå ifrån
hur det arbetsmarknadspolitiska läget är i olika
regioner i landet.
Anf. 85 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Om man utgår ifrån vad
kommunikationsministern har skrivit i svaret är det
vägverket och banverket som skall se till att det blir
en riktig fördelning. Då vill jag bara konstatera vad
SJ för närvarande gör i Ånge. SJ säger upp folk, och
vägverket är på väg att lägga ned sitt centralförråd.
Postens neddragning kommer att innebära att SJ:s
verksamhet i Ånge minskar ytterligare, och det
torde väl knappast leda till att man har någonting
att se fram emot.
Sammanfattningsvis: Om jag förstår rätt tänker
regeringen inte göra någonting åt situationen i
Ånge. Har jag uppfattat det hela riktigt?
Anf. 86 Kommunikationsminister MATS ODELL
(kds):
Fru talman! Regeringens ekonomiska politik går ut
på att skapa långsiktigt goda förutsättningar för
nyföretagande och goda villkor för små och
medelstora företag. Strategin att öka statlig
verksamhet runt om i vårt land kommer inte att
vara långsiktigt hållbar. När den här konjunkturen
börjar vända, tror jag att vår politik kommer att ge
ett gott resultat också i Ånge.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1991/92:677 om handeln på
textil- och konfektionsområdena
Anf.87 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Arne Kjörnsberg har frågat mig vilken
form av övergångslösning för handeln med textil
och konfektion som regeringen eftersträvar när
Sverige blir medlem av EG.
Låt mig först understryka att fri handel mellan olika
länder är till fördel för alla parter. För u-länderna
är det särskilt viktigt att få möjlighet att exportera
sina produkter till de utvecklade länderna. Denna
inställning präglar också Sveriges hållning i de nu
aktuella GATT-förhandlingarna. För u-länder är
det ofta dessutom viktigt att kunna exportera just
tekoprodukter. Genom ett framtida medlemskap i
EG kommer Sverige att kunna medverka till ökad
frihandel såväl mellan europeiska länder som i
förhållande till u-länder.
Som medlem av EG kommer Sverige att ingå i en
tullunion. Vi kommer också att ansluta oss till EG:s
gemensamma handelspolitik med särskilda
tullättnader och preferenssystem för u-länderna
samt importbegränsningar för viss
tredjelandsimport i form av kvoter eller
kontingenter. Vi kommer att anpassa våra tullar till
dem som då gäller i EG.
En anpassning till EG:s handelspolitik på
tekoområdet innebär förändringar på en rad olika
områden, såsom tullnivåer, GSP och importkvoter.
För tekoområdet är våra genomsnittliga tullar i dag
högre än EG:s. Om en anpassning skulle ske till
dagens EG-tullar skulle vi alltså få sänka våra. I
gengäld upprätthåller Sverige -- till skillnad från
EG -- inga kvantitativa begränsingar av importen.
Eftersom reglerna på de områden som jag har
nämnt håller på att förändras, är det i dag svårt att
säga vad en anpassning till EG:s regler mera exakt
kommer att innebära för svensk del och att
överblicka totaleffekten av en svensk anpassning.
Den 1 januari 1993 genomförs den inre marknaden.
Det innebär att de nuvarande begränsingskvoterna
för teko, som är individuella för varje EG-land,
avskaffas. I stället införs gemensamma EG-kvoter.
En viss anpassning har redan påbörjats, men det
står inte helt klart hur EG:s begränsingssystem
kommer att fungera efter den 1 januari 1993.
Bilden påverkas också av Uruguayrundan. I
enlighet med det övergångsarrangemang på
tekoområdet som förhandlats fram inom ramen för
rundan, skall handeln med tekovaror successivt
liberaliseras, och alla begränsingar skall vara
avskaffade den 1 januari 2003. Vi kan alltså räkna
med att EG kommer att ha kvar vissa
begränsningar på tekoområdet fram till detta
datum.
Hur vi på svensk sida bäst bör anpassa oss till EG:s
då gällande handelspolitik på tekoområdet blir en
fråga i medlemskapsförhandlingarna. Skillnaderna
mellan den regim som då gäller i EG och vår egen
kommer att beaktas i förhandlingarna.
Detta gäller även frågan om ett eventuellt
temporärt återinförande av tekobegränsningar
eller fortsatt begränsningsfri import inom ramen
för något övergångsarrangemang. Den måste ses i
relation till de sammantagna effekterna på
tekoområdet såväl för egen, svensk, del som för
våra handelspartner. Men vi måste också se till
effekterna i ett större handelspolitiskt
sammanhang. Jag kan i sammanhanget också
nämna att kommerskollegium har fått i uppdrag
att, i samråd med branschen, analysera tänkbara
effekter av en övergång till EG:s regler på
tekoområdet. Det är mot den bakgrunden för tidigt
att i dag säga hur vi kan komma att agera i
medlemskapsförhandlingarna och hur en eventuell
övergångslösning skulle kunna utformas.
Anf. 88 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Talmannen eftersträvar snabba och
rappa debatter. Jag ställde en fråga som består av
sex ord och får en föreläsning på tre och en halv
sida. Jag vet inte om föreläsningen är avsedd för
mig, för textilimportörerna eller för
tekoindustrierna.
Statsrådet har vid en information här i kammaren
om den svenska Europapolitiken sagt
bl.a.följande:
Inom ramen för tullunionen måste vi finna en
lösning för hanterandet av textil och konfektion.
EG avser enligt förslag i GATT att behålla sina
restriktioner fram till år 2002. Vi har redan
avskaffat våra. Någon form av övergångslösning
kan komma att behövas.
Detta sade statsrådet för omkring två veckor sedan.
Jag frågade vilken form av övergångslösning
regeringen eftersträvar. Då fick jag alltså denna
föreläsning.
De fyra sista raderna i svaret kan man möjligen
tolka som att statsrådet inte kan eller möjligen inte
vill säga det. Men det hade varit bättre om
statsrådet hade sagt det rent ut. Om statsrådet hade
sagt: Av hänsyn till de kommande förhandlingarna
vill jag inte säga vilken inställning vi skall ha. Då
hade jag vetat det. Men vad skall jag, när jag
kommer hem till Sjuhäradsbygden, säga till Ivan
Ludvigsson på Ludvig Svenssons, till Kirsti Steen
som jobbar som sömmerska på Swegmarks, till
Lars Mauritzson på Väveribolaget eller till Gun
Andersson på Beklädnads?
Jag kan bara säga en sak, nämligen att statsrådet
inte vill tala om för mig vilken inställning statsrådet
och regeringen har i denna fråga. För att tala rent
ut kan jag säga att jag inte får svar på den fråga som
jag ställer. I stället får jag en lång utläggning. Om
avsikten är att dölja något kan jag faktiskt inte
räkna ut.
Anf. 89 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Om det hade varit så lätt som att svara
ja eller nej på detta hade jag gjort det. Men denna
fråga är betydligt mer komplicerad, och det vet
Arne Kjörnsberg. Jag hade kunnat säga enbart att
vi icke vet hur en övergånglösning i slutänden skall
utformas. Med det hade inte varit särskilt
upplysande. Jag försökte i detta svar att ge även
litet bakgrundsinformation om vilka olika aspekter
som skall bevakas vid denna diskussion.
Jag kan försäkra att vi kommer att bevaka frågan
från synpunkten att så långt som möjligt slå vakt om
frihandeln. Men ideallösning i den bästa av alla
världar har vi inga kvoter. Vi sänker våra tullar för
att anpassa dem till EG:s lägre tullar, och vi får
gränslös handel inom EG. Men denna tulipanaros
ges förmodligen inte, och på någon punkt kommer
vi att tvingas kompromissa i förhandlingarna. Jag
vill icke stå här och säga var vi i slutänden kommer
att hamna i den situationen, i synnerhet som vi icke
vet vilka utgångspunkter vi kommer att ha när vi väl
är inne i förhandlingarna.
Anf. 90 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag har all respekt för att statsrådet inte
kan säga vilken situation som vi kommer att hamna
i. Men det har jag inte heller bett att få reda på. Jag
har bett att få reda på vilken strävan regeringen och
statsrådet har. Har statsrådet för avsikt att verka för
att vi vid ett eventuellt medlemskap fr.o.m 1995 och
framåt till dess EG har avvecklat sina
importrestriktioner skall ha dem, eller avser
statsrådet att verka för att vi inte skall ha dem? Det
är detta som min fråga gäller.
Om statsrådet säger att han med hänsyn tagen till
de kommande förhandlingarna inte vill ha någon
åsikt om det eftersom han då förstör
förhandlingssituationen, då har jag respekt för det,
men inte för det här.
Anf. 91 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kan vara mycket mer precis i
svaret, och det framgår också av det skrivna svaret.
Min strävan kommer att vara att verka för största
möjliga frihandel. Men därmed är icke sagt att vi
kommer att kunna slå vakt om en ordning som
innebär att vi inte har några som helst kvoter.
Därför vill jag också bevaka frågan om
internhandeln inom EG. Men vi avser, det kan jag
försäkra, att verka för största möjliga frihandel.
Däri ligger att vi kommer att verka för att vi icke
kommer att återinföra kvoterna. Men vi kan
tvingas kompromissa på denna punkt i slutskedet.
Anf. 92 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Budskapet till de fyra personer som jag
tidigare nämnde är alltså att regeringen och
statsrådet har för avsikt att verka för att svenska
tekoföretag, efter ett eventuellt medlemskap i EG,
inte skall ha samma förutsättningar som deras
konkurrenter ute i Europa? Är det detta budskap
som jag skall föra fram till Lars Mauritzson och
Kirsti Steen? Jag kan inte tolka statsrådet på något
annat sätt. För att vi skall vara helt överens om vad
som har sagts vill jag ställa denna fråga.
Anf. 93 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Vi kommer att verka för största
möjliga frihandel. Det innebär att vi kommer att
verka för att den svenska tekoindustrin, på så
gynnsamma villkor som möjligt, skall få tillgång till
andra marknader inom hela EG-området. Det är
oerhört viktiga exportmarknader för svensk
tekoindustri. Samtidigt kommer vi att verka för en
lösning som innebär att de resultat som har
uppnåtts beträffande frihandeln, vilket innebär
avskaffande av kvoterna, kommer att
åstadkommas över hela linjen.
Den ideala lösningen vore om vi inom ramen för
GATT kunde åstadkomma att alla EG-länder
avskaffar restriktionerna och kvoterna. Det arbetar
vi följaktligen för. Vi får väl se var vi hamnar i
slutänden. Utan att känna till utgångspunkterna
kan jag icke säga vad vi i slutänden kommer att stå
för i förhandlingarna.
Anf. 94 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! På nytt vill jag säga att jag har all
respekt för att statsrådet inte kan uttala sig i det
avseendet. Det här ligger ju i förhandlingarna.
Dessutom var det inte detta som jag avsåg med min
fråga.
Jag håller med statsrådet om att det vore ett
idealtillstånd om det inom GATT-ramen gick att få
bort alla restriktioner. Men det är inte
utgångsläget. Från EG har det ju sagts att man skall
behålla sina importrestriktioner till år 2002. Såvitt
jag förstår strävar statsrådet efter att vårt land är
medlem fr.o.m. 1995.
Därför frågar jag: Vill statsrådet att svenska
tekoföretag skall ha samma
konkurrensförutsättningar som deras konkurrenter
i Europa? Statsrådet har inte för avsikt att verka för
det, utan statsrådet har för avsikt att verka för att
vi inte skall ha några restriktioner. Våra
konkurrenter i Tyskland, Frankrike och andra
länder däremot skall ha sina restriktioner. Det är
tydligen det budskap jag skall ta med mig hem och
som jag skall förmedla till de människor som är
verksamma i de företag som tidigare nämnts.
Anf. 95 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Arne Kjörnsberg har uppfattat
situationen rätt i den meningen att vi kommer att
slå vakt om de resultat som vi har uppnått i fråga
om frihandeln både när det gäller svensk
tekoindustris möjligheter att exportera och när det
gäller svenska konsumenters möjligheter att köpa
varor som importerats från u-länderna tack vare att
kvoterna på tekoområdet avskaffats.
Det blir en sammanvägning av olika intressen. Som
jag ser saken går det icke att säga att vi ensidigt
kommer att ställa upp för den ena parten,
konsumenterna, eller för den andra parten,
tekoindustrin, när det gäller importen. Det är fråga
om en avvägning mellan olika intressen. Jag
upprepar att vi får göra den slutliga avvägningen i
samband med förhandlingarna.
Anf. 96 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Statsrådet sade att regeringen inte har
för avsikt att ensidigt ställa upp för den ena eller
den andra parten.
Men vad menar statsrådet med sitt tal om att
ensidigt ställa upp för konsumenterna? Det måste
finnas ett moment till i den tankekedjan, statsrådet.
Anf. 97 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Alldeles klart.
Jag skall uttrycka mig mycket tydligt: Om det inte
vore av hänsyn till det skydd som svensk
tekoindustri behöver, skulle vi avskaffa alla tullar
och kvantitativa restriktioner för textilimporten
från den ena dagen till den andra. Man har att
avväga skyddsintressen mot konsumentintressen
såväl på det här området som på många andra
områden.
Anf. 98 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Ja, men vad betyder detta för
konsumenterna? Kan statsrådet uttrycka det här i
kronor och ören? Eller handlar det bara om fröjden
att få köpa kläder som är tillverkade på andra sidan
jordklotet?
Anf. 99 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kan inte kvantifiera. Men jag skall
uttrycka mig så precist som möjligt.
Följande står alldeles klart: Ju friare handel, desto
större konkurrens på den egna marknaden.
Dessutom blir det större prispress och större
fördelar för kosumenterna -- allt annat är lika.
Anf. 100 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag skall inte anstränga talmannen vad
avser hennes förtroende för oss ledamöter särskilt
mycket mera.
En enda fråga till har jag dock. SPK har fått i
uppdrag att granska vad ett slopande av
importrestriktionerna betyder för den svenska
prisnivån. SPK:s undersökning skall vara klar, om
jag minns rätt, före jul i år. Hittills är det inte helt
tvärsäkert -- jag uppskattar att statsrådet valde att
vara försiktig i föregående svar -- att, som en del
påstår som verkar på den här marknaden,
importrestriktioner leder till att det blir si eller så
många tusentals kronor billigare.
Så till min fråga: Skulle statsrådet vilja medverka
till att nämnda undersökning fort kommer fram?
Dessutom undrar jag om statsrådet i så fall tycker
att den kan vara ett väsentligt underlag för de
förhandlingar som statsrådet skall föra på det här
området.
Anf. 101 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag känner inte till det exakta läget
beträffande nämnda utredning. Men givetvis
känner jag till utredningen. Jag skall gärna verka
för att det så snabbt som möjligt blir ett resultat,
och i än högre grad skall jag verka för att resultatet
av utredningen blir så gott som möjligt.
Jag delar uppfattningen att utredningen kan vara en
god utgångspunkt för de fortsatta förhandlingarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1991/92:651 om
avsiktsförklaringen vid köpet av Uddeholm
Tooling
Anf. 102 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Bo Finnkvist har frågat mig om jag har
för avsikt att ta kontakt med den österrikiska
regeringen med anledning av en avgiven
avsiktsförklaring vid köpet av Uddeholm Tooling.
I samband med förvärvet av Uddeholms AB
redovisade Böhler AG och dess österrikiska ägare
Voest-Alpine Stahl AG avsikter rörande den
framtida verksamheten. Dåvarande regering fäste
vikt vid dessa när förvärvstillstånd meddelades
den 2 maj 1991 enligt lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m.
Av avsiktsförklaringen, som angavs i
tillståndsansökningen, och andra handlingar i
ärendet framgick bl.a. att den nya sammanslagna
verksamheten skulle bedrivas affärsmässigt, men
också att om strukturella förändringar medför
omfattande minskningar i sysselsättningen vid
Böhlers eller Uddeholms huvudanläggningar, skall
ägarna medverka till att nya arbetstillfällen skapas
i drabbade regioner.
Någon direkt förhandling mellan regeringarna i
Österrike och Sverige har ej förevarit och är enligt
min mening ej heller befogad eller möjlig som
sådan. Men mot bakgrund av bl.a. nämnda
avsiktsförklaring har jag funnit det angeläget att
följa utvecklingen inom företaget. Jag tillställde
därför den 12 mars 1992 Böhler-Uddeholm AG ett
brev, i vilket jag dels erinrade om
avsiktsförklaringen, dels angav att jag i
sammanhanget utgår från att utlandsägda företag
tar ansvar för utvecklingen och syselsättningen i
samma utsträckning som andra i Sverige
verksamma företag vid genomförandet av såväl
nyinvesteringar som strukturomvandlingar och
personalneddragningar.
Anf. 103 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret.
Innan jag går in på det som sades i svaret vill jag
nämna att jag här har ett material som i går i samma
fråga överlämnades vid en uppvaktning,
demonstration, vid österrikiska ambassaden. Jag
försökte att nå företrädare för departementet men
lyckades inte. Därför får vi klara av saken i dag.
Jag har vissa förhoppningar när det gäller att få
näringsministern att litet grand ändra sig på den här
punkten. Enligt vad som sägs i svaret är det inte
befogat att ta kontakt med den österrikiska
regeringen. Men det är ett krav som de anställda i
dag ställer. Dessutom har statsminister Carl Bildt i
viss mån ställt upp på det kravet vid en uppvaktning
som några av de anställda gjorde i Torsby förra
lördagen.
Jag hoppas således att det råder enighet om att det
finns anledning att göra något här. Sedan vi förra
gången diskuterade frågan här i kammaren har
saker hänt. Exempelvis har Voest-Alpine slängt ut
två svenska styrelseledamöter, personer som kan
branschen, från företagets styrelse för att klara av
att göra strukturförändringar. Enligt dessa
personer och den konsult som anlitats av de
anställda är de här strukturförändringarna inte
affärsmässigt riktiga. Antagligen finns det också
andra orsaker -- t.ex. politiska -- till att det blivit
som det blivit.
Det finns alltså all anledning att ta upp en ny
diskussion i frågan på regeringsnivå. När den här
affären godkändes medverkade nämligen
industriministern i den österrikiska regeringen så
till vida att han kom hit till Sverige för att diskutera
dessa saker. På det viset ställde han upp på Voest-
Alpines löften.
Jag hoppas alltså att det går att få näringsministern
att ändra inställning.
Anf. 104 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Under gårdagen befann jag mig, dess
värre, på annan ort. Jag var nämligen i Gävleborgs
län och hade därför inte möjlighet att ta emot
någon uppvaktning. Min statssekreterare fanns
dock på plats och var beredd att ta emot, om ni så
hade önskat.
Jag säger i mitt svar att någon direkt förhandling
med den österrikiska regeringen inte är aktuell.
Den avsiktsförklaring som har avgetts i samarbete
med den gamla socialdemokratiska regeringen och
företaget i fråga är inte fullt ut juridiskt bindande.
Jag delar Bo Finnkvists uppfattning att det kan vara
fråga om politiska överväganden, i synnerhet som
den österrikiska motparten är ett helägt statligt
bolag i Österrike som även har anläggningar i
regionalpolitiskt känsliga regioner.
Som jag nämnde i mitt svar har jag den 12 mars i
år skrivit ett brev till bolaget. Personligen hade jag
väntat mig någon form av reaktion från företaget i
fråga. Men jag har inte fått någon som helst
reaktion. Inte heller den svenska ambassaden i
Wien har fått någon sådan. Jag kommer därför att
i lämpliga former ta kontakt med min kollega i
Österrike, som nyligen har tillträtt sin befattning.
Anf. 105 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Det svaret har jag efterlyst.
Jag kan säga att jag förra veckan hade ett antal
telefonsamtal med personer på
näringsdepartementet för att reda ut dessa saker.
Jag fick då löfte om företräde när det gällde att få
en kontakt. Tydligen har det missats. Men det går
lika bra att ta upp saken på det här viset.
Vid den kontakt som kommer att ske med den
österrikiske industriministern är det viktigt, och det
är ett önskemål från de anställda i Hagfors, att de
frågor som diskuteras inte bara i Hagfors utan
också inom vidare kretsar här i Sverige och inom
branschen verkligen kommer upp till diskussion.
Vidare är det viktigt att det blir nya överläggningar
i ärendet som kan leda till att företaget i fråga
tillförsäkras en bra framtid.
Anf. 106 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Vi har noterat de synpunkter som har
framkommit, och vi skall försöka göra ett och annat
klarläggande i sammanhanget. Vad vi kommer att
dryfta är ganska uppenbart. Dock vill vi dryfta de
här sakerna direkt med motparten, inte via
massmedia. Jag tror att naturlig artighet kräver det.
Jag noterar även att det inte är fråga om ett
juridiskt bindande avtal, utan det är fråga om
avsiktsförklaringar från ett helstatligt österrikiskt
bolag.
Anf. 107 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! Det är tillfredsställande att en kontakt
kommer till stånd. Den här typen av affärer -- det
gäller då statliga företag, men säkert också privata
företag -- har tidigare förekommit mellan svenska
och utländska företag och kommer med all säkerhet
att förekomma även i framtiden. Därför är det
viktigt att man försöker leva upp till
avsiktsförklaringar som uppfattas som löften -- i
varje fall när det gäller avsiktsförklaringar som
intygas av en regeringsmedlem från annat land som
i ett sådant här sammanhang är på besök i vårt land.
Således är det min förhoppning att det samtal som
framöver kommer till stånd i den här frågan leder
till att vi får en ny diskussion om den här affären
och till att Uddeholm Tooling, som är ett lönsamt
företag, kan leva vidare i de former som det
förtjänar -- alltså inte som en slatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på frågorna 1991/92:658 och 659 om
den nya konkurrenslagen
Anf. 108 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Sten Söderberg har frågat om
regeringen i förslaget till ny konkurrenslag är
beredd att för vissa typer av ärenden föreskriva att
särskilda tidsfrister skall tillämpas. Lars Andersson
har frågat om regeringen kommer att föreslå att en
ny konkurrenslag skall träda i kraft den 1 juli 1992
i stället för den 1 januari 1993.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
En departementspromemoria (Ds 1992:18) med
förslag till en ny konkurrenslag har nyligen
remissbehandlats. I det sammanhanget har bl.a.
frågor om handläggningstider och tidsfrister vid
tillämpning av en ny konkurrenslag samt om lagens
ikraftträdande berörts av vissa remissinstanser.
Regeringens ställningstagande beträffande dessa
frågor liksom till förslaget i dess helhet kommer att
redovisas i den remiss som avses lämnas till lagrådet
i slutet av maj månad i år. En proposition beräknas
därefter kunna föreläggas riksdagen för behandling
under hösten. Det är självklart viktigt att en skärpt
konkurrenslagstiftning och övervakning måste
åtföljas av en effektiv och snabb handläggning.
Anf. 109 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Tack så mycket för svaret, ministern!
Jag tycker att det är angeläget att på ett tidigt
stadium ta upp förslaget till proposition och därvid
peka på vad näringsministern närmare bör studera
vid sina överväganden.
Det synes vara möjligt att manipulera med den nya
konkurrenslagen. Det framgår vid en genomgång
av denna. Detta har de advokater i såväl Belgien
som Sverige som varit oss behjälpliga kommit fram
till. Därför borde det kanske förekomma en
omvänd ordning genom ett gynnande beslut i
avvaktan på ett slutligt ställningstagande i de fall
det drar ut på tiden och den lille företagaren av en
eller annan orsak drabbas av leveransvägran.
Anf. 110 LARS ANDERSSON (-):
Fru talman! Också jag tackar näringsministern för
svaret.
Utgångspunkten måste vara, som Sten Söderberg
sade, att ge den lilla företagaren en verklig chans.
Dessutom skulle verklig konkurrens även medföra
en välbehövlig inkomstförstärkning för
konsumenterna i Sverige. Jag ser fram emot att få
ta del av regeringens proposition när den läggs fram
för riksdagen.
Anf. 111 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi behöver
en stark, klar och entydig konkurrens.
Beredningskraven fordrar dock en lagrådsremiss.
Det måste finnas möjlighet för dem som skall
tillämpa lagen och efterleva den att hinna läsa in
lagen och anpassa sig därefter.
Vi har med intresse noterat de förslag om
begränsningar som remissinstanser har framfört
beträffande möjligheterna att manipulera
tidsfristen innan ett beslut fattas.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:680 om
användningen av Bruksinvests medel
Anf. 112 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Yngve Wernersson har frågat mig om
vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa
att det nya bolag som bildades inom
Industriförvaltnings AB Kinnevik kommer att
aktivera medlen på de orter som ursprungligen var
avsedda.
Bakgrunden till frågan är ett tilläggsavtal den 23
januari 1992 mellan staten och bl.a.
Industriförvaltnings AB Kinnevik om avveckling av
Bruksinvest AB. Syftet med detta avtal är att
effektivisera Bruksinvests ursprungliga
verksamhet, som reglerades av ett avtal från år
1984.
Enligt det nya avtalet skall fyra nya bolag bildas av
Bruksinvests delägare. Verksamheten i dessa bolag
skall drivas med samma inriktning som gällde för
Bruksinvest, dvs. att på kommersiella grunder
bidra till att nya verksamheter skapas i Bergslagen
och där i första hand på de orter som direkt
berördes av omstruktureringen under åren 1983--
1984 av specialstålindustrin. Det kapital som tillförs
de nya bolagen skall motsvara resp. företags del av
Bruksinvests totala nettotillgångar vid
avvecklingen.
Enligt vad jag erfarit från bl.a. Kinnevik beräknas
de nya bolagen bli etablerade under kommande
sommar, vilket är helt i enlighet med den tidsplan
som diskuterades i samband med upprättandet av
nämnda tilläggsavtal. Det bör i sammanhanget
påpekas att tidsplanen i stor utsträckning styrs av
den reglering som gäller för likvidation av
aktiebolag.
Anf. 113 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret,
även om jag inte har fått något svar på frågan om
vilka åtgärder näringsministern ämnar vidta för att
säkerställa att medlen kommer Fagersta och
Långshyttan till del.
De koncerner som berördes har under åren bytt
namn och inriktning på verksamheten. Fagersta
AB, med verksamhet som tidigare omfattade
rostfritt stål på orterna Fagersta och Långshyttan,
betecknas numera Industriförvaltnings AB
Kinnevik. Det är ett bolag som i dag saknar
anknytning till stålindustrin, efter det att ägandet i
Uniroc, Fundia och Kloster Speedsteel AB
avvecklats. Det finns en stor oro i dag för att
Kinnevik ämnar frångå inriktningen i avtalen, dvs.
att medlen används för verksamhet i Fagersta och
Långshyttan.
Fru talman! Om inte Kinnevik aktiverar medlen på
de orter som ursprungligen avsågs, nämligen
Fagersta och Långshyttan, kommer
näringsminstern då att vidta några åtgärder?
Anf. 114 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Det är bara att konstatera att den
gamla konstruktionen med Bruksinvest AB icke
fungerade. Inga investeringar av betydelse kom till
stånd. Det är därför detta tilläggsavtal har tecknats
där de berörda företagen har var sitt
investmentbolag för att bedriva den här typen av
investeringar.
Vi anser oss ha fått försäkringar om att rejäla
investeringar skall göras efter det att det nya
tilläggsavtalet trätt i kraft.
Jag har inte för avsikt att här i kammaren i dag
förutsätta att någon icke lever upp till det som har
sagts.
Anf. 115 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Men jag tycker ändå att jag kan få
besked från näringsministern om att de medel som
nu skall anslås används på de orter där det
ursprunglingen var meningen att de skulle
användas, så att inte Kinnevik använder dem på
annat håll.
Anf. 116 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Jag har fått de försäkringar jag anser
rimliga, dvs. att berörda företag skall arbeta inom
de regioner det ursprungliga avtalet och
tilläggsavtalet föreskriver. Jag har ingen anledning
att i förväg misstro någon om att de inte står vid sina
avsikter och det som står i avtalen.
Anf. 117 YNGVE WERNERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar näringsministern för
klarläggandet. Jag tolkar det så att vi med tillförsikt
kan se fram mot att medlen kommer att användas i
Fagersta och Långshyttan, vilket ursprungligen var
meningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1991/92:684 om
konkurrensbegränsning i samband med
driftsnedläggningar
Anf. 118 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om jag
avser att vidta några åtgärder i samband med att
ägarna till en nedlagd husfabrik resp. ett stängt
slakteri i Dalarna har ett förbehåll i sina hyresavtal
och försäljningsvillkor om att den som hyr fabriken
eller köper ifrågavarande lokal inte får bedriva
konkurrerande verksamhet.
Som näringsminister kan jag inte, och skall inte,
vidta några åtgärder när det gäller enskilda företags
affärsförhållanden. Frågor av denna typ kan
däremot prövas av näringsfrihetsombudsmannen
med stöd av konkurrenslagen.
Anf. 119 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Varje fråga får
det svar den förtjänar. Näringsministern har
uppfattat min fråga på en för detaljerad nivå.
Frågan handlar naturligtvis om principerna, som
gör det möjligt för företagen att agera så som har
skett.
Eftersom det finns en departementspromemoria
med ett förslag om en ny konkurrenslag, som avses
träda i kraft den 1 januari 1993, och där det finns
klara regler när det gäller denna typ av frågor,
tänkte jag få ett besked av näringsministern om hur
han anser att sådana här avtal skall hanteras i den
kommande lagstiftningen.
Anf. 120 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Även när det gäller den kommande
konkurrenslagen, kan jag inte gärna föregripa både
lagrådsremiss och den prövning som nu pågår av de
lagförslag regeringen har arbetat fram. Lagen
måste göras generell, och sedan får de
rättsvårdande myndigheterna -- i detta fall
näringsfrihetsombudsmannen; det nya förslaget
innebär en skärpning av konkurrenslagen -- pröva
om det går att göra så som har skett i de två aktuella
fallen. Jag får icke diskutera enskilda fall. Det
skulle vara fråga om ministerstyre.
Anf. 121 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag vill omedelbart befria
näringsministern från plikten att besvara frågorna
om de enskilda fallen och lyfta det hela till ett mera
principiellt plan.
Anpassningen till EES-avtalet innebär att EG:s
regler om konkurrens används till viss del. Men om
jag har förstått promemorian rätt, kommer lagen
att gå ett steg längre än EG:s regler. De bygger på
att företaget skall vara mycket dominant på
marknaden för att få konkurrensbestämmelserna
mot sig.
Av specialmotiveringen framgår det att avtal som
hämmar eller syftar till att hämma konkurrensen är
förbjudna. Det är en mycket rak och bra
beskrivning på hur det borde vara.
Anf. 122 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Jag är glad att Bengt-Ola Ryttar
sympatiserar med den departementspromemoria
som har varit ute på remiss. Vi arbetar för
närvarande med remissammanställningen. Vi
avvaktar nu den lagrådsbehandling som skall ske på
den lagrådsremiss som skall avlämnas de närmaste
veckorna. Det förslag som läggs fram är i allt
väsentligt en direkt översättning av EG:s gällande
konkurrenslagstiftning för gränsöverskridande
handel.
Jag är inte beredd att diskutera enskilda fall. Men
jag tycker att de skrivningar Bengt-Ola Ryttar själv
hänvisar till är klara och tydliga.
Anf. 123 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag ser gärna att näringsministern blir
tydligare i sin personliga inställning till frågan. Jag
är alldeles övertygad om att näringsminstern har en
klar linje härvidlag.
Jag ser det som mycket allvarligt när ett företag,
LB-Invest i detta fall, har tillskansat sig husfabriken
med den klara avsikten att åstadkomma en
konkurrensbegränsning. Någon annan förklaring
kan icke finnas.
När det gäller Farmek är det ytterst beklagligt att
en anläggning som är anpassad och utrustad för
slakterirörelse inte skall kunna användas härför.
Det är fråga om allvarligt slöseri med resurser. Jag
ser gärna att näringsministern talar lika klart som
han skriver.
Anf. 124 Näringsminister PER WESTERBERG
(m):
Fru talman! Det pågår en beredning. Vi går igenom
remissvaren nu, och vi kommer att avlämna en
lagrådsremiss inom de närmaste veckorna.
Det vore fel av mig att nu recensera och framställa
klara och entydiga fastställanden av det förslag som
skall läggas fram för lagrådet innan beredningen av
remissinstansernas svar är färdig.
Jag tycker dock med ledning av en del av
remissvaren att vi har varit tydliga i
departementspromemorian. Men vårt slutliga
ställningstagande får avvakta tills lagrådsremissen
är klar och propositionen läggs fram till hösten.
Anf. 125 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag förlitar mig på att
konkurrenslagstiftningen kommer att se ut så här.
Jag återkommer när lagrådsremissen läggs fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:146
Bemyndigande att avskaffa vissa sanktioner mot
Sydafrika, m.m.
1991/92:U8 av Birger Hagård och Hugo Hegeland
(m)
1991/92:U9 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist
(nyd)
1991/92:U10 av Pierre Schori m.fl. (s)
1991/92:U11 av Lars Werner m.fl. (v)
med anledning av prop. 1991/92:166 Ändring i
tullagen och om vissa skattefrågor
1991/92:Sk30 av Lars Hedfors m.fl. (s)
22 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 27 april
1991/92:185 av Alf Wennerfors (m) till statsrådet
Reidunn Laurén (-) om ogiltiga vigslar:
Under 1989 vigdes 21 brudpar av pastorer i
Södermalmskyrkan i Stockholm, vigslar som senare
förklarades ogiltiga. 18 par lever fortfarande i
äktenskap som är ogilitiga.
Ett par t.ex. Monika och Andreas, gifte sig den 7
september 1989 i Seglora kyrka som var fylld av
högtidsstämda och andaktsfulla anhöriga och
vänner. För de unga tu utgjorde vigseln inför altaret
en av de viktigaste stunderna i deras liv. Senare
kom chocken. Det meddelades att vigseln var
ogiltig med retroaktiv verkan.
Så drabbas tredje man oförskyllt, när svensk
byråkrati med justitiedepartementet i spetsen
agerar både oskickligt och omänskligt.
Bakgrunden är i korthet att 1952 lät regeringen
inrätta en särskild vigselnämnd inom pingströrelsen
som skulle fatta beslut om behörighet för pastorer
inom resp. pingstförsamlingar att vara
vigselförrättare. Intyget om behörigheten skulle
länsstyrelsen utfärda.
Den 8 december 1988 beslöt pingstförsamlingarnas
vigselnämnd att återkalla behörigheten att förrätta
vigsel för pastorerna Spetz, Severin, Lindberg och
Swärd i Södermalmskyrkan i Stockholm med
verkan per den 1 juli 1989.
Det skäl för beslutet som angavs var att
församlingen och dess pastorer i ord och handling
inte visat sig räkna sig som ett med pingströrelsens
övriga församlingar. Till saken hör att
pingströrelsen består av ca 450 autonoma,
oberoende och fria församlingar. Skall verkligen
statsmakterna ställa sig bakom den vigselnämnd
där tio ledamöter representerar tio olika
församlingar, som utövar åsiktsförtryck? Skall
dessutom statsmakterna acceptera att ''tredje man''
drabbas av detta slag av ''maktmissbruk''?
Den 8 mars 1989 begärde vigselnämnden i skrivelse
till länsstyrelsen att pastorernas vigselbehörighet
skulle återkallas.
Länsstyrelsen ifrågasatte genom beslut den 19 april
1989 huruvida vigselnämnden fått befogenhet att
återta det en gång meddelade godkännandet som
vigselförrättare. För övrigt menade länsstyrelsen
att ett fråntagande av vigselbehörigheten är
myndighetsutövning. För en sådan
myndighetsutövning krävs författningsstöd. Detta
existerar ej.
Sedan anförde länsstyrelsen att vigselnämnden inte
angivit de kriterier som skall vara uppfyllda för att
få behörighet som vigselförrättare, dvs. de krav
som nämndes i resolutionen den 12 september
1952, dvs. kraven på utbildning i församlingstjänst
och insikter. De skäl som vigselnämnden anger är
enligt länsstyrelsen interna frågor inom
pingströrelsen. Sådana frågor kan inte länsstyrelsen
avgöra. Min reflexion är att om länsstyrelsen inte
anser sig böra avgöra sådana interna frågor (t.ex.
trosfrågor) inom pingströrelsen, skall då regering
och riksdag göra det eller agera så att man indirekt
medverkar till det?
Av intresse är att länsstyrelsens beslut fattades av
fyra jurister. I vigselnämnden finns ej den juridiska
sakkunskapen representerad.
Vigselnämnden överklagade länsstyrelsens beslut.
Det dröjde omkring nio månader till
justitieministern och regeringen den 31 januari
1991 behandlade vigselnämndens besvär.
Regeringen ansåg att vigselnämnden ålagts
förvaltningsuppgift och att den var av sådant slag
att den måste anses innefatta myndighetsutövning.
Vigselnämndens beslut kan ej överklagas.
Vigselrätten för pastorerna har upphört per den 1
juli 1989. Regeringen kan inte överpröva
vigselnämndens beslut. Överklagandet lämnades
utan åtgärd.
Regeringens beslut den 31 januari 1991 innebar en
ny syn på vigselnämndens funktion och befogenhet,
som inte kunnat förutses av någon. En sådan ny syn
lät nu regeringen få retroaktiv verkan och utan att
ta hänsyn till länsstyrelsens beslut, som därigenom
frånkändes rättsverkan.
Det är intressant i sammanhanget att den
dåvarande justitieministern i brev till Bror Spetz,
Södermalmskyrkan, den 15 mars 1991 skrivit att
församlingen ''fått felaktiga besked'' från
länsstyrelsen och att församlingens pastorer
naturligtvis inte haft anledning att ifrågasätta dessa
besked, dvs. länsstyrelsens beslut. Detta betyder
att pastorerna enligt justitieministerns uppfattning
handlat rätt när de förrättade vigslarna. Dessa var
sålunda giltiga -- från början. Om denna tolkning är
rätt bör det påpekas att en giltig vigsel inte kan utan
domstols dom senare förklaras ogiltig. (Jämför
4 kap. 2 § 2 st. äktenskapsbalken och 8 kap. 2 § 2 p.
regeringsformen.)
Den dåvarande regeringen gjorde ett misstag
genom att låta sitt ställningstagande få retroaktiv
verkan. Detta borde en ny regering kunna rätta till.
Den 25 april 1991 hemställde
Södermalmsförsamlingen och Bror Spetz hos
regeringsrätten om rättsprövningen av
regeringsbeslutet den 31 januari 1991 enligt lagen
om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Regeringsrätten anförde i beslut den 18 februari
1992 (efter mer än nio månader) att någon
rättsprövning av regeringens beslut inte kunde ske.
Regeringsrättens motivering är minst sagt
svårtolkad. Är avsikten att ''tredje man'' (de s.k.
gräsrötterna) inte skall begripa vad byråkratins
företrädare menar?
Motiveringen omfattar fem meningar (79 svenska
ord).
Mening 1: Det förvaltningsärende i vilket
länsstyrelsens och regeringens beslut har fattats
avser vigselnämndens begäran att länsstyrelsen
skall återkalla behörigheten för vissa
befattningshavare inom Södermalms Fria
Församling att förrätta vigsel.
Mening 2: Ärendet gäller således inte
vigselnämndens beslut den 8 december 1988.
Kommentar: Svårt att förstå att det s.k. ärendet
inte skulle gälla vigselnämndens beslut den 8
december 1988.
Mening 3: Den omständigheten att regeringen har
uttalat sig om innebörden av det beslutet medför
ingen annan bedömning.
Kommentar: Vad avses med ''medför ingen
annan bedömning''? Avses omständigheten att
regeringen uttalat sig, eller avses innehållet i
regeringens uttalande? Kryptiskt!
Mening 4: Ärendet rör inte något sådant
förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 §
regeringsformen.
Mening 5: Någon rättsprövning av regeringens
beslut kan därför inte ske.
Kommentar: Regeringsbeslutet den 31 januari
1991 avslutas med följande: ''Regeringen kan
därför inte överpröva vigselnämndens beslut.
Utöver gjorda uttalanden skall överklagandet
lämnas utan åtgärd.''
Sammanfattningsvis står det klart att i detta ärende
har rättsprövning på högsta nivå egentligen inte
skett. Länsstyrelsens rättsprövning passade
tydligen inte regeringen eller regeringsrätten.
Konsekvensen blir att en lekmannanämnds
godtyckliga beslut i en tros- och åsiktsfråga gör den
heliga vigseln för varmt och djupt religiösa
människor ogiltig.
Till detta kommer slutligen att en
departementstjänsteman den 15 april 1992 skickat
ett brev till de par, vars vigslar ogiltigförklarats.
Han redogör för bakgrunden och anför deltagande
att ''eftersom vigseln civilrättsligt inte är giltig, har
Ni tyvärr oförskyllt hamnat i en besvärlig
situation''. Han framhåller också att ''i formellt
juridiskt hänseende betraktas Ni nämligen som
ogifta och det kan få betydelse för sådana frågor
som arvsrätten, rätten till bodelning och det
rättsliga förhållandet till eventuella barn''. Denna
upplysning måste kännas upplyftande för de par
som just i dessa dagar väntar barn.
Men denne tjänsteman är dock inte lika taktlös som
en kollega på justitiedepartementet som i ett
liknande brev den 19 februari 1991 till
Södermalmskyrkan framförde följande: ''En
möjlighet är naturligtvis att de nu gifter sig. Det
innebär dock att äktenskapet anses ingånget först i
och med den nya vigseln. Det finns också en annan
möjlighet...''
Agerandet är avslöjande. Departementets syn på
den kyrkliga vigseln är beklämmande nonchalant.
Att kristna åsiktsriktningar anser äktenskapet vara
oupplösligt finns det tydligen ringa förståelse eller
respekt för i vissa delar av justitiedepartementet.
I det förstnämnda brevet meddelas att regeringen i
efterhand kan godkänna en vigsel som annars
skulle vara ogiltig. Där anges också att för detta
krävs en särskild ansökan. Det krävs också ett
personbevis med uppgift om datum för vigseln. Det
krävs dessutom en kopia av vigselbevis eller annan
handling som innehåller uppgift om vem som
förrättade vigseln. Det är åtskilligt rent fysiskt och
tidsödande besvär som drabbar de enskilda, som
inte har någon skuld till det skedda.
Sammanfattningsvis kan konstateras att frågan om
en vigsels giltighet för den enskildes del har en djup
och allvarlig innebörd. Att av myndigheterna få
veta att giftermålet, på oklara grunder och utan
egen förskyllan, är ogiltigt och få
rekommendationen att gifta sig på nytt kan
upplevas stötande för den drabbade.
Min uppfattning är att berörda på nytt måste se
över det aktuella fallet för att vinna rättelse så att
ingen enskild drabbas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för
att en reell rättsprövning sker i den typ av ärende
som ovan redovisats?
2. På vilket sätt motiverar statsrådet att ett beslut
av en lekmannanämnd (vigselnämnd) som till en
början ej är myndighet men senare tillagts
myndighetsutövning och som ej måste ha juridisk
sakkunskap ej skall kunna överklagas?
3. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en
utredning om hur pingstförsamlingarnas pastorer i
framtiden skall erhålla behörighet att förrätta
vigsel?
23 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 27 april
1991/92:697 av Sten Andersson i Malmö (m) till
kommunikationsministern om reglerna om förande
av bil med släpvagn:
En person med ''vanligt'' körkort får med bil dra en
släpvagn vars tillåtna totalvikt inte överstiger
dragbilens tjänstevikt. Däremot får samma person
med samma bil inte dra en släpvagn vars teoretiska
totalvikt överstiger bilens tjänstevikt. Detta även
om släpvagnen vid tillfället är lastad så att den
verkliga totalvikten understiger dragbilens
tjänstevikt.
En bilförare med ''vanligt'' körkort bryter således
mot lagen då han drar en släpvagn även i de fall där
den vid körningen aktuella totalvikten understiger
dragbilens tjänstevikt! Detta är svårförklarligt. Det
påstås att trafiksäkerhetsverket begärt ändringar av
gällande regler.
Är statsrådet beredd att se över reglerna avseende
släpvagnar?
1991/92:698 av Elisabeth Fleetwood (m) till
justitieministern om fråga i anledning av olovligt
bortförande av barn:
Med anledning av en uppmärksammad dom i
högsta domstolen angående kidnappade svenska
barn ber jag att få ställa följande fråga till
justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att
försäkra barn med svenskt medborgarskap att dels
få växa upp hos endera föräldern, dels hos den mest
lämpade av föräldrarna efter det att äktenskap eller
samboskap har upphört?
24 § Kammaren åtskildes kl. 16.17.
Förhandlingarna leddes av talmannen.