Prop.
1991/92:99
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 februari 1992.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Olof Johansson
I propositionen föreslås medel för budgetåret 1992/93 avseende fjortonde
huvudtitelns anslag till strålskydd, kärnsäkerhet m.m. Därvid föreslås att
statens kärnbränslenämnd upphör som egen myndighet och att verksamhe-
ten förs över till statens kärnkraftinspektion.
1 Riksdagen 199H92. 1 samt. Nr 99
Propositionens lagförslag Prop. 1991/92:99
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
dels att i 3-6 och 8 §§ orden ”statens kärnbränslenämnd” skall bytas ut mot
”statens kärnkraftinspektion”,
dels att i 5 och 6 §§ ordet ”kärnbränslenämnden” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”kärnkraftinspektionen”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Frig-
gebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel och Ask
Föredragande: statsrådet Johansson
Under anslagen C 1 - C 5 under fjortonde huvudtiteln för innevarande bud-
getår redovisas de samlade kostnaderna för kontroll och säkerhetsåtgärder
m.m. med hänsyn till statens övergripande ansvar för strålskydd och för sä-
kerhet i kärnteknisk verksamhet.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har lämnat en fördjupad anslagsframställ-
ning för budgetåren 1992/93-1994/95. Särskilda rapporter som belyser priori-
terade verksamheter och finansieringsfrågor m.m. har utarbetats.
Yttranden har efter remiss inkommit från statens räddningsverk, social-
styrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens kärnkraft-
inspektion, naturvetenskapliga forskningsrådet, riksrevisionsverket och
statskontoret, statens vattenfallsverk, Forsmarks Kraftgrupp AB, Svensk
Kärnbränslehantering AB, samt länsstyrelserna i Hallands och Västerbot-
tens län.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) har överlämnat en fördjupad anslags-
framställning, benämnd Kärnsäkerhet för 90-talet, för budgetåren 1992/93 -
1994/95. Till anslagsframställningen har fogats en rapport över SKI:s egen
utvärdering av det kärnsäkerhetsforskningsprogram som myndigheten an-
svarar för.
Yttranden har efter remiss inkommit från statens vattenfallsverk, Fors-
marks Kraftgrupp AB, OKG AB, Sydsvenska Värmekraft AB och Svensk
Kärnbränslehantering AB.
Statens kärnbränslenämnd (SKN) har lämnat en fördjupad anslagsfram-
ställning för budgetåren 1992/93-1994/95.
Yttranden har efter remiss inkommit från statens vattenfallsverk, Fors-
marks Kraftgrupp AB, OKG AB, Sydsvenska Värmekraft AB och Svensk
Kärnbränslehantering AB.
Regeringen uppdrog genom beslut den 8 maj 1991 åt statskontoret att ut-
reda vilka ytterligare rationaliserings- och samordningseffekter som kan
uppnås vid en samlokalisering av de nu aktuella myndigheterna i kvarteret
Garnisonen i Stockholm.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 99
I en särskild rapport till regeringen i januari 1990, benämnd Säkerhets- Prop. 1991/92:99
och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken (SKI Teknisk rapport
90:1, SSI-rapport 90-1, januari 1990), har SKI och SSI redovisat situationen
vid de svenska anläggningarna inför 1990-talet. En uppdaterad rapport (SKI
Teknisk rapport 91:30) kom in till regeringen i november 1991.
Rapporter och remissyttranden finns tillgängliga på miljö- och naturre-
sursdepartementet.
En arbetsgrupp i regeringskansliet har undersökt möjligheterna att ytterli-
gare samordna verksamheter inom kärnavfallsområdet mellan SSI, SKI och
SKN. Arbetsgruppen har redovisat förslag i en promemoria. Yttranden har
inkommit från cheferna för statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftin-
spektion och statens kärnbränslenämnd. Synpunkter på den statliga organi-
sationen på kärnavfallsområdet har även inkommit från Folkkampanjen mot
kärnkraft-kärnvapen och från allmänheten. Promemorian, yttrandena och
övriga skrivelser finns tillgängliga i ärendet.
Det svenska kärnkraftsprogrammet aktualiserades redan under 1950-talet,
en period då den tekniska utvecklingen av den fredliga användningen av
kärnenergin gick mycket snabbt.
Sedan början av 1970-talet har riksdagen vid ett flertal tillfällen tagit ställ-
ning till frågor om kärnenergins utnyttjande i Sverige. Ett återkommande
skäl till detta har, förutom energiförsörjningsaspekter, varit frågor som ak-
tualiserats kring säkerheten vid reaktordrift och vid hantering av radioaktivt
avfall i ett övergripande miljö- och strålskyddsperspektiv.
Riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr.
410) att ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de
tolv reaktorer som då var i drift, färdiga eller under byggnad. Beslutet inne-
bar vidare att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hän-
syn till behovet av elenergi för att upprätthålla sysselsättning och välfärd
samt att säkerhetsskäl bör vara avgörande för i vilken ordning reaktorerna
skall tas ur drift. Riksdagen fastslog samtidigt att den sista reaktorn i Sverige
skall stängas senast år 2010.
Riksdagens senaste behandling av energifrågor (prop. 1990/91:88, NU40,
rskr. 373,374) baserades på en överenskommelse mellan socialdemokra-
terna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Riksdagen angav då att om-
ställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom säkerhets-
kraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och
välfärd. När kärnkraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan
ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från mil-
jöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad
blev inte föremål för ny prövning eller nytt ställningstagande.
Prop. 1991/92:99
Bland de slutsatser SKI och SSI drog i rapporten Säkerhets- och strålskydds-
läget vid de svenska kärnkraftverken (SKI Teknisk rapport 90:1, SSI-rapport
90-1, januari 1990) var att inga skillnader förelåg mellan verken när det
gällde risken för eller konsekvenserna av en allvarlig reaktorolycka. SKI
fann också att det inte fanns något som talade mot att samtliga reaktorer, om
de underhålls väl, kan ges en teknisk livslängd som sträcker sig till år 2010
och även längre.
SKI påpekade emellertid att en del större renoveringar skulle kunna bli
nödvändiga. Sammanfattningsvis konstaterade tillsynsmyndigheterna att
inga förändringar förelåg i den riskbild och de säkerhets- och strålskyddsbe-
dömningar som gjorts under senare år.
I en uppdaterad rapport (SKI Teknisk rapport 91:30), som kom in till rege-
ringen i november 1991, framhåller SKI att ingenting framkommit under den
period som gått sedan förra rapporten skrevs som gjort att den övergripande
bedömningen av säkerheten vid de svenska kärnkraftverken ändrats. I
denna övergripande bedömning anger SKI att man har vägt in såväl vidtagna
säkerhetshöjande åtgärder som de behov av ytterligare säkerhetsförbätt-
ringar som uppmärksammats under perioden. Med anledning av några in-
träffade händelser har SKI sålunda funnit att ökad uppmärksamhet måste
ägnas åt frågor om säkerhetskultur. Såväl svenska som internationella erfa-
renheter visar att ökad uppmärksamhet också måste riktas mot andra drift-
tillstånd än normaldrift, bl.a. under de årliga avställningsperioderna. Enligt
SKI har kraftbolagen beaktat detta i sitt interna säkerhetsarbete.
SKI framhåller också att heller inget har framkommit som ändrar den
övergripande bedömningen av åldrande och livslängdsfrågor. Något ökade
analys- och kontrollinsatser kan dock bli nödvändiga bl.a. när det gäller att
övervaka materialförändringar i vissa system hos de äldre reaktorerna.
Såväl de radioaktiva utsläppen till omgivningen från kärnkraftverken som
stråldoserna till personalen har, enligt SSI:s bedömning, under perioden le-
gat på en tillfredsställande låg nivå.
En given förutsättning för att tillåta drift av kärnkraftverk och andra kärn-
tekniska anläggningar är att alla rimliga åtgärder vidtas för att upprätthålla
säkerheten och strålskyddet. Vidare måste frågorna om hantering och slut-
förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall kunna lösas på ett till-
fredsställande sätt med hänsyn till säkerhet och strålskydd. Därvid är frågan
om val av lämpligaste metod för omhändertagande och slutförvaring samt
val av plats för slutförvaring av det använda kärnbränslet och det radioaktiva
avfallet av betydelse för de långsiktiga beslut som skall tas för att uppfylla
dessa förutsättningar.
Utgångspunkten för kärnsäkerhetsarbetet och därmed sammanhängande
strålskyddskrav i landet är att den som ges tillstånd till kärnteknisk verksam-
het också åläggs det direkta ansvaret för att säkerhet och strålskydd upprätt-
hålls, både i verksamheten och gentemot omgivningen. I detta ansvar ligger Prop. 1991/92:99
även att på ett säkert sätt omhänderta och slutförvara i verksamheten upp-
kommet avfall. De säkerhetsvillkor som därvid skall gälla uppställs med stöd
av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Villkoren
beträffande strålskyddet uppställs med stöd av strålskyddslagen (1988:220).
Genom tillståndsgivningen har staten påtagit sig ett övergripande ansvar
för den kärntekniska verksamheten. Detta innebär också att staten tagit på
sig att svara för den uppföljning och övervakning som behövs för att tillse att
till tillstånden knutna föreskrifter och villkor efterlevs.
2.4.1 Strålskydd
Uppföljning och övervakning av strålskyddet i kärnteknisk verksamhet ingår
som en del i statens strålskyddsinstituts (SSI) uppgifter med avseende på
skydd mot joniserande strålning. SSI svarar också i samverkan med statens
räddningsverk för beredskapen mot kärnenergiolyckor.
SSI har därutöver betydande uppgifter avseende strålskydd utanför det
kärntekniska området innefattande all verksamhet med joniserande strål-
ning och icke-joniserande strålning. Exempel på icke-joniserande strålning
är ultraviolett strålning i solstrålningen, laserstrålning, mikrovågor och elek-
tromagnetiska fält från bildskärmar. Verksamheten omfattar bl.a. godkän-
nande av och tillsyn över stora medicinska strålkällor och acceleratorer för
medicinskt och industriellt bruk eller forskningsändamål, medelstora strål-
källor inom industrin och mycket små strålkällor i brandvarnare o.d. Vidare
ingår råd och anvisningar beträffande naturligt radioaktiva ämnen och natur-
lig strålning som t.ex. radon i bostäder.
2.4.2 Kärnsäkerhet
Uppgiften att följa och övervaka säkerheten i kärnteknisk verksamhet i
landet har lagts på statens kärnkraftinspektion (SKI). SKI:s ansvarsområde
avser huvudsakligen den tekniska säkerheten hos kärnkraftverk och hos an-
läggningar och utrustning för förvaring, hantering och bearbetning av kärn-
ämne, använt kärnbränsle och högaktivt kärnavfall. SKI:s uppgifter omfat-
tar också att handha och fullgöra de kontrolluppgifter som följer av Sveriges
åtaganden om icke-spridning av kärnvapen.
2.4.3 Kärnavfall
När det gäller omhändertagande och slutförvaring av använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall är den som har tillstånd enligt kärntekniklagen att in-
neha eller driva en kärnkraftsreaktor skyldig att dels svara för en allsidig
forsknings- och utvecklingsverksamhet dels i samråd med övriga tillstånds-
havare periodiskt upprätta och redovisa ett långsiktigt program för denna
forskning och utveckling. Reaktorinnehavaren har även skyldighet att av-
sätta medel för finansiering av det framtida omhändertagandet av det an-
vända kärnbränslet samt för avveckling och rivning av reaktoranläggningen
enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärn- Prop. 1991/92:99
bränsle m.m.
Kärnkraftföretagen har för detta ändamål bildat ett särskilt bolag, Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB). SKB har till uppgift att utanför kärnkraft-
verken ta hand om använt kärnbränsle och radioaktivt avfall m.m. Verksam-
heten omfattar bl.a. drift av mellanlagret för använt kärnbränsle, CLAB,
slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall, SFR, ett transportsystem för an-
vänt kärnbränsle samt forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende slut-
förvaring av använt kärnbränsle.
Uppgiften att övervaka och bedöma allsidigheten i forsknings- och utveck-
lingsprogrammet, att vart tredje år utvärdera SKB:s forsknings- och utveck-
lingsprogram samt att bedöma det framtida medelsbehovet för omhänderta-
gande av använt bränsle och rivning av kärnkraftverk har lagts på statens
kärnbränslenämnd (SKN). Vid SKN finns även ett vetenskapligt råd KA-
SAM - med uppgift att bl.a. lämna råd inom kärnavfallsområdet samt beträf-
fande avställning och rivning av kärntekniska anläggningar. KASAM skall
vidare vart tredje år till regeringen redovisa sin självständiga bedömning av
kunskapsläget på kärnavfallsområdet. Ledamöterna i rådet tillsätts av rege-
ringen och består av personer på högsta vetenskapliga nivå inom områdena
hydrologi, kemi, geologi, materialteknik, teologi och offentlig rätt.
2.4.4 Forskning
Både SKI och SSI har viktiga roller när det gäller att initiera och driva på
forskning och utveckling inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena. SSI
bedriver också strålskyddsforskning i egna laboratorier. SKN:s roll är i första
hand att ta initiativ till forskning som kompletterar SKB:s verksamhet.
2.4.5 Internationellt
Verksamheten inom strålskydds-, kärnteknik- och kärnavfallsområdet är till
mycket stor del grundad på internationellt samarbete och informationsut-
byte.
På strålskyddsområdet bedriver SSI ett omfattande samarbete bl.a. inom
Internationella atomenergiorganet (IAEA), den internationella strålskydds-
kommissionen (ICRP) och FN:s vetenskapliga kommitté rörande atomstrål-
ningens verkningar (UNSCEAR). Vidare deltog SSI under kalenderåren
1990 -1991 i EG:s program för strålskyddsforskning och planerar ett fortsatt
samarbete. Strålskyddsfrågor behandlas också i ett nordiskt strålskyddssam-
arbete och i ett forskningssamarbete med Ryssland och Ukraina.
SKI medverkar inom sina verksamhetsområden i ett flertal arbetsgrupper
inom IAEA och OECD:s kärnenergiorgan NEA. SKI deltar vidare i en av
EG:s arbetsgrupper inom reaktorsäkerhetsområdet och har ett avtal om in-
formationsutbyte med EG på kärnavfallsområdet. SKI har också samarbets-
avtal med säkerhetsmyndigheter i bl.a. de nordiska länderna, Japan, Ryss-
land, Litauen och Förenta staterna. SSI och SKI svarar tillsammans för till-
lämpningen av ett antal avtal som regeringen träffat beträffande varsel vid
kärnenergiolyckor, informationsutbyte om kärnteknik m.m. SKI svarar
också för de uppgifter som följer av Sveriges åtaganden under icke-sprid-
ningsfördraget när det gäller IAEA:s kontroll av det svenska kärnenergipro-
grammet för att verifiera att det endast utnyttjas för fredliga syften.
SKN har inlett ett samarbete med den amerikanska granskningsmyndig-
heten US Nuclear Waste Technical Review Board (NWTRB).
Den avsevärt sämre säkerhetsnivå som föreligger vid flera sovjetisk-
byggda kärnkraftverk och som avslöjats i samband med de stora föränd-
ringar som ägt rum i Central- och Östeuropa de senaste åren har drivit fram
olika internationella bistånds- och stödprojekt inom kärnsäkerhets- och
strålskyddsområdena.
SKI och SSI har med särskilt anvisade medel inlett ett samarbete inom
Östersjöregionen och med de baltiska staterna för att medverka till att för-
bättra anläggningssäkerhet samt strålskydd och att bistå vid uppbyggnaden
av myndigheter och tillsynsorgan. Hösten 1991 beslutade regeringen om
sammanlagt 15 milj.kr. från tredje huvudtitelns reservationsanslag C 1. Bi-
drag till internationella biståndsprogram för att inleda detta samarbete.
SKI:s och SSI:s insatser samordnas med andra projekt som initierats bl.a.
inom EG och bland OECD-länderna.
Prop. 1991/92:99
I regeringens direktiv till fördjupade anslagsframställningar för myndighe-
terna inom det kärntekniska området anmodades SSI, SKI och SKN bl.a. att
redovisa hur samordning med de övriga myndigheterna kan utvecklas under
den närmaste femårsperioden. I det sammanhanget skulle särskilt samord-
ning av forskning och utveckling inom kärnavfallsområdet samt av informa-
tion behandlas.
Avsikten med myndighetssamordning på kärnavfallsområdet är bl.a. att
undvika onödiga överlappningar i tillsynsarbetet samt att harmonisera forsk-
nings- och utvecklingsprogrammen med inriktning på att högaktivt avfall tas
om hand i enlighet med samhällets krav.
SKN:s uppgift är att granska inriktning och innehåll i SKB:s forsknings-
och utvecklingsprogram inför kommande beslut om förvaringsmetod och
förläggningsplats. SSI:s och SKI:s kärnavfallsforskning är till största delen
koncentrerad till frågor kring slutförvaring av använt kärnbränsle. SSI:s ar-
bete inriktas därvid på studier av biosfären (luft, mark och vatten) och över-
föringen av radioaktiva ämnen till människan medan SKI behandlar frågor
om säkerhet i de tekniska och geologiska barriärerna.
SSI:s och SKI:s forskning syftar till att skapa underlag för granskning av
SKB:s redovisningar av slutförvaringens strålskydds- och säkerhetsegenska-
per.
SKN har på eget initiativ introducerat ett brett samhällsvetenskapligt per-
spektiv på den kärnavfallsrelaterade forskningen.
Prop. 1991/92:99
Erfarenheter från olika länder visar att information om kärnenergifrågor till
allmänheten är av mycket stor betydelse. Kärnenergin som sådan liksom
kärnkraftens och kärnavfallets potentiella risker innefattar tekniska frågor
och bedömningar som är komplicerade. Det är därför viktigt att skapa en så
saklig och objektiv informationsbas som möjligt och att kärnkraftföretagens
och SKB:s informationssatsningar kan balanseras med information kring
strålskydds- och säkerhetsbedömningar, avfallshanteringen samt andra
aspekter från de kärntekniska myndigheternas sida.
Var och en av myndigheterna informerar normalt inom sitt eget verksam-
hetsområde. Samordning av informationsinsatserna genomförs när så är
möjligt. SSI och SKI har t.ex. tillsammans anordnat informationsmöten och
presseminarier om utsläppsbegränsande åtgärder, slutförvaret för låg- och
medelaktivt avfall i Forsmark och om den internationella skalan för klassifi-
cering av tillbud och olyckor i kärntekniska anläggningar. Inom beredskaps-
organisationen finns också organiserat en särskild informationsavdelning
som sätts upp och bemannas gemensamt av SSI och SKI.
De tre myndigheterna planerar för närvarande att tillsammans producera
ett studiepaket om hela kärnbränslecykeln för användning i högstadieskolor,
gymnasieskolor och inom studieförbund.
I sina resp, redovisningar har myndigheterna beskrivit en långt gående sam-
ordning av insatserna inom forskning och utveckling på kärnavfallsområdet.
Den löpande samordningen torde inte kunna rationaliseras ytterligare med
nuvarande ansvars- och kompetensfördelning mellan myndigheterna.
Behovet av information från myndigheterna om avfallet samt val av plats
och metod för slutförvar kommer att öka. Efterfrågan på information kring
säkerhet och strålskydd i samband med driften vid svenska och utländska
kärnkraftverk kommer att bestå. Informationssatsningarna utgör en viktig
del av verksamheten och bör även omfatta sådana insatser som det plane-
rade läromedelspaketet utgör.
Den typ av samordning som redan nu fungerar bör ytterligare kunna vida-
reutvecklas.
De överväganden jag gjort i detta sammanhang utgör också en grund för
de förslag jag senare kommer att redovisa.
Den arbetsgrupp i regeringskansliet som undersökt möjligheterna att ytterli-
gare samordna verksamheter inom kärnavfallsområdet mellan SSI, SKI och
SKN föreslår i sin promemoria att SKN upphör som egen myndighet och att
verksamheten förs över till SKI. De berörda myndighetscheferna har under-
hand beretts tillfälle att ta del av arbetsgruppens förslag. Synpunkter på för-
slaget har därvid inkommit till miljö- och naturresursdepartementet.
Statens kärnbränslenämnd (SKN) har tre huvuduppgifter:
1. att granska kärnkraftföretagens forsknings- och utvecklingsprogram för
hantering och slutlig förvaring av det använda kärnbränslet samt rivning av
kärnkraftverken,
2. att handlägga frågor som rör finansiering av omhändertagande av kärn-
avfall samt rivning av kärnkraftverken (inkl, att förvalta de medel för fram-
tida utgifter för avfallshanteringen som kärnkraftsindustrin årligen betalar
in) och
3. att ge allmänheten information om det forsknings- och utvecklingsar-
bete som bedrivs för att slutförvara det använda kärnbränslet på ett säkert
sätt.
SKN:s verksamhet leds av en överdirektör. Styrelsen får bestå av högst tio
personer, överdirektören medräknad.
Statens råd för kärnavfallsfrågor - KASAM - med en ordförande och
högst nio andra ledamöter, är knutet till SKN för rådgivning och samråd.
Ledamöterna av KASAM är högt kvalificerade forskare och skriftställare
med en oberoende ställning gentemot den svenska kärnkraftsindustrin och
dess avfallsprogram.
I den fördjupade anslagsframställningen begär SKN nya resurser för att
kunna klara verksamheten på ett sätt som överensstämmer med de mål för
verksamheten som SKN föreslår skall gälla. Anspråken på nya resurser om-
fattar såväl den tekniska granskningen, forsknings- och utvecklingsverksam-
heten som informationsverksamheten.
Under budgetåret 1992/93 skall nämnden granska SKB:s förslag till forsk-
nings- och utvecklingsprogram för nästkommande treårsperiod. För denna
granskning av engångskaraktär hemställer SKN om 750 000 kr.
För den teknisk-naturvetenskapliga utredningsverksamheten m.m. samt
för en rad samhällsvetenskapliga forskningsprojekt med anknytning till
etiska och politiska aspekter har SKN begärt ytterligare 1 004 000 kr.
SKN har vidare hemställt att riksdagen bemyndigar regeringen att under
den kommande treårsperioden vid behov ställa högst 5 milj.kr. till SKN:s
förfogande för analys av alternativa förvaringsmetoder.
För informationsinsatser har SKN begärt en höjning med 100 000 kr.
Frågorna om val av metod och plats för slutförvaring kommer att få hög
aktualitet under senare delen av den nu aktuella treårsperioden. För att
kunna bemöta de ökande kraven på information framför allt från berörda
kommuner begär nämnden för budgetåret 1994/95 ett resurstillskott på
5 milj.kr. för gemensamma insatser från SSI, SKI och SKN.
Våren 1990 började SSI, SKI och SKN att planera ett projekt som syftar
till att gemensamt producera ett läromedelspaket för högstadiet och gymna-
siet. Läromedelspaketet skall behandla hela kärnbränslecykeln från uran-
brytning till slutförvaring. SKN har för detta projekt begärt ett resurstillskott
på 1 milj.kr. per år under perioden 1992/93-1994/95 för att kunna genom-
föra projektet.
Prop. 1991/92:99
10
I anslagsframställningen framhåller SKN beträffande KASAM att det Prop. 1991/92:99
fordras, för att rådet skall kunna fungera effektivt, att särskilda insatser ut-
förs av ledamöterna eller anlitade konsulter också mellan sammanträdena.
För att finansiera sådana insatser begär nämnden ytterligare 278 000 kr. för
rådets verksamhet.
Sammanfattningsvis innebär SKN:s förslag en total resursram för de tre
åren på 55 724 000 kr., varav 17 408 000 kr. för budgetåret 1992/93.
För att täcka kostnaderna för avfallshantering och rivning av kärnkraftverk
tar staten sedan år 1982 ut en avgift av kärnkraftföretagen. Avgiften skall tas
ut så länge reaktorerna är i drift. Regeringen beslutar årligen om storleken
på den avgift som skall tas ut för det nästkommande året.
SKN:s uppgift är att förvalta och administrera det fondkapital som skapas.
De inbetalda avgifterna sätts in på räntebärande konton på riksbanken och
fonderas. För varje kraftföretag finns ett konto.
På fonderade medel i riksbanken utgår s.k. statslåneränta. Räntan fast-
ställs av riksgäldskontoret och gäller för en kalendermånad i taget. Statslå-
neräntan baseras på räntan på statsobligationer med en löptid på tio år.
Av redovisningen för år 1990 framgår att avgifterna uppgick till 1 236 milj,
kr. (1 187 milj.kr. år 1989). Utbetalade ersättningar uppgick till 481 milj .kr.
(627 milj.kr.). Ränteintäkterna uppgick till 829 milj.kr. (569 milj.kr.) och
överskottet till 1 572 milj.kr. (1119 milj.kr.). Behållningen den 31 december
1990 var 7 757 milj.kr. (6 185 milj.kr.).
Den reala avkastningen på fonderade medel har under den senaste åt-
taårsperioden varit 3,4% per år.
Sedan finansieringssystemet trätt i kraft har ca 7 000 milj.kr. utbetalats till
reaktorägare i ersättning för kostnader för hantering av använt kärnbränsle.
I fråga om finansiering och kapitalförvaltning inriktas SKN:s arbete bl.a.
på att kvalitetssäkra avgiftsberäkningarna och att säkerställa att medlen för-
valtas så att de ger högsta möjliga reala avkastning. SKN anser att förränt-
ningen kan förbättras om nuvarande regler för placering av avgiftsmedlen
ändras. Därmed skulle nivån på avgiftsuttagen kunna påverkas. Nämnden
föreslår därför att finansieringslagen ändras så att andra placeringsformer än
i riksbanken tillåts.
Uppdelningen i tre övervakande myndigheter inom kärnavfallssektorn har
hittills fungerat väl och medgett en heltäckande insyn i alla de verksamhets-
grenar inom området där staten har ett övergripande ansvar.
De uppgifter som SKN fått i uppdrag att sköta är enligt min uppfattning
grundläggande för en ansvarsfull hantering av kärnavfallsfrågorna.
I första hand är det nödvändigt att det finns ett statligt organ med uppgift
att tillse att alternativa hanterings- och förvaringsmetoder beaktas i det
forsknings- och utvecklingsarbete som kärnkraftföretagen enligt kärnteknik-
lagen är ålagda att utföra. Ett sådant statligt organ har också till uppgift att 11
1** Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 99
ta initiativ till att kompletterande forsknings- och utvecklingsarbete kommer
till stånd. Någon bindning till en viss bestämd hanterings- eller förvaringsme-
tod bör, enligt min uppfattning, inte ske förrän de säkerhets- och strål-
skyddsproblem som kan föreligga kan överblickas.
För att uppnå trovärdighet och acceptans hos allmänheten och politiska
beslutsfattare beträffande den metod och plats för ett slutförvar för det an-
vända kärnbränslet och kärnavfallet som slutligen väljs är det angeläget att
det finns ett statligt organ med uppgift att övervaka, bedöma och yttra sig
över det vetenskapliga innehållet i det arbete som pågår.
Ett annat skäl för ett sådant statligt expertorgan är kravet på opartisk in-
formation till och öppen kommunikation med allmänheten. Frågorna om
hantering och slutförvaring berör tekniska förhållanden som för icke-spe-
cialister är svåra att förstå. Den kommersiella partens information bör ba-
lanseras i syfte att göra en så saklig och objektiv information som möjligt
tillgänglig.
Det finns flera skäl som talar för att dessa frågor sköts av ett starkt statligt
organ. Skälen är i hög grad av politisk natur och berör såväl intresset att
utanför kärnkraftföretagens sfär ha en instans som bevakar att forskningsin-
riktning och planering inte snävas in för tidigt, som allmänhetens syn på han-
teringen av det använda kärnbränslet och nedmontering av kärnkraftverk.
SKN har under de tio år myndigheten funnits successivt byggt upp den kom-
petens som erfordrats för att på ett bra sätt utföra de uppgifter som statsmak-
terna ålagt myndigheten. Det vetenskapliga rådet - KASAM bestående av
högt kvalificerade forskare och skriftställare som tillsätts av regeringen har
genom sin oberoende ställning gentemot såväl SKN som övriga myndigheter
och helt fristående från kärnkraftsindustrin spelat en viktig roll för verksam-
heten. KASAM har genom sin kompetens och integritet kompletterat SKN
på ett avgörande sätt.
Forskningen och utvecklingen inom kärnavfallsområdet har nu kommit in
i en ny fas. Delar av forskningsresultaten skall snart omsättas i praktisk
handling. Den process som leder fram till val av plats för slutförvar av använt
kärnbränsle samt långlivat och högaktivt kärnavfall har påbörjats. Denna si-
tuation ställer krav på ytterligare organisatorisk styrka för att granskningen
av kraftindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet skall kunna ske på
samma höga kompetensnivå som hittills varit fallet. Det är också viktigt att
den kompletterande forsknings- och utvecklingsverksamhet som myndighe-
terna skall bedriva kan utföras av oberoende experter.
Vid en genomgång av SKN:s fördjupade anslagsframställning har jag fun-
nit att den organisation som nämnden utgör med sammanlagt nio personer
knutna till verksamheten inte har förutsättningar att nå en sådan styrka till
rimliga kostnader och att organisationen saknar den flexibilitet som krävs
för att inte vara alltför sårbar för olika slag av störningar.
Jag har därför låtit undersöka möjligheterna att ytterligare samordna
verksamheterna inom kärnavfallsområdet mellan SSI, SKI och SKN. En in-
tern beredande arbetsgrupp mellan finans- samt miljö- och naturresursde-
partementen har redovisat förslag i en promemoria. Yttranden har inkom-
mit från cheferna för statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftsinspek-
Prop. 1991/92:99
12
tion och statens kärnbränslenämnd. Promemorian och yttrandena finns till-
gängliga i ärendet.
Arbetsgruppen har funnit det vara mest rationellt att samordna verksam-
heten vid SKN med verksamheten vid SKI. Vid SKI finns redan kompetens
att utföra flertalet av SKN:s uppgifter. En stor del av de uppgifter som i fort-
sättningen skulle åvilat SKN tar redan SKI:s verksamhet alltmer i anspråk.
I syfte att bygga upp den egna kunskapen inom kärnavfallsområdet driver
SKI forskningsprojekt som i storleksordning motsvarar ca 12 milj.kr. per år.
Ett viktigt led i denna kunskapsuppbyggnad är självfallet att följa SKB:s
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Kompetensen att följa den forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet SKB bedriver och att granska forsknings-
och utvecklingsprogrammet finns alltså även inom SKI. Även när det gäller
samhällsinformation finns där en betydande kompetens. Denna samhällsin-
formation omfattar även hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall.
Arbetsgruppen föreslår således att SKN läggs ned som egen myndighet och
att verksamheten förs över till SKI.
Jag delar arbetsgruppens bedömning att förslaget medför en organisato-
risk förstärkning av uppgiften att granska kärnkraftföretagens forsknings-
och utvecklingsverksamhet för hantering och slutlig förvaring av det an-
vända kärnbränslet samt för rivning av kärnkraftverken samt att ge allmän-
heten information om detta arbete.
En förutsättning för att genomföra en sådan ordning, som arbetsgruppen
förordar, är emellertid att uppgiften att vart tredje år till regeringen lämna
ett yttrande över SKB:s forsknings- och utvecklingsprogram kan fullgöras av
ett från SKI fristående organ.
Jag anser, i likhet med arbetsgruppen, att det vetenskapliga rådet vid
SKN - KASAM - har den kompetens och integritet som krävs för att göra
en självständig bedömning och formulera ett sådant yttrande. Det veten-
skapliga rådet för rådgivning och samråd inom kärnavfallsområdet - KA-
SAM - bör emellertid ges en mer fristående ställning än vad nuvarande kon-
struktion medger.
Jag föreslår att SKN läggs ned som egen myndighet och att verksamheten
förs över till SKI. Jag föreslår vidare att KASAM knyts direkt till miljö- och
naturresursdepartementet i stället för att i administrativt hänseende vara
knuten till en myndighet. Jag avser att återkomma till regeringen med för-
slag till ny instruktion för KASAM.
För att förslaget skall kunna genomföras krävs att SKI ges nödvändiga re-
sursförstärkningar.
SKN använder i dag ungefär fyra tjänster för den löpande tekniska gransk-
ningen. I samband med granskningen av programmet förstärker SKN resur-
serna med hjälp av konsultinsatser. Dessutom utgör KASAM en viktig re-
surs i sammanhanget. SKN:s egen kompletterande utredningsverksamhet
inom det tekniska området motsvarar ca 5 milj.kr. per år. Härtill kommer
forskning och utveckling inom det samhällsvetenskapliga området motsva-
rande ca 2 milj.kr. och särskilda informationsinsatser motsvarande ca 0,5
milj.kr.
Jag bedömer att SKI behöver en resursförstärkning för såväl den löpande
Prop. 1991/92:99
13
tekniska granskningen av forsknings- och utvecklingsverksamheten som för
granskningen av forsknings- och utvecklingsprogrammet vart tredje år.
För att kunna föra över ansvaret för samhällsinformationen inom SKN:s
nuvarande ansvarsområde till SKI krävs en resursförstärkning för att SKI
skall kunna klara den ökade arbetsinsatsen.
När det gäller forskning som rör hantering av använt kärnbränsle bedriver
SKI, som jag tidigare nämnt, redan en relativt omfattande verksamhet.
SKI:s forskning har emellertid delvis en annan inriktning än den som bedrivs
på initiativ av SKN. För att skapa utrymme för nödvändiga kompletteringar
inom forskningsprogrammet bör SKI:s forskningsbudget tillföras ytterligare
medel.
De arbetsuppgifter av ekonomisk natur som SKN ansvarar för kan föras
över under förutsättning att SKI får en resursförstärkning för en sådan eko-
nomifunktion.
Sammantaget krävs det en resursförstärkning till SKI motsvarande ca
6 000 000 kr. för ett år för att SKI skall ta över ansvaret för SKN:s verksam-
het.
För de fall där arbetsuppgifter överförs från SKN till SKI avser jag föreslå
regeringen besluta om en särskild förordning, som medger att personal som
vid SKN innehade i huvudsak motsvarande arbetsuppgifter, erbjuds anställ-
ning vid SKI. De som på detta sätt får en ny anställning behöver inte sägas
upp. Om övertalighet uppstår finns det statliga trygghetssystemet, som inne-
bär att både tid och resurser avsätts för att lösa övertalighet i de enskilda
fallen.
Målet för verksamheten skall även i fortsättningen vara att tillse att kraft-
industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet bedrivs i enlighet med de
riktlinjer som anges i kärntekniklagstiftningen.
I första hand skall verksamheten koncentreras till att granska SKB:s forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet, inkl, de treåriga forskningsplaner som
bolaget har att presentera, samt till att säkra en tillräcklig bredd i forsknings-
arbetet bl.a. genom att initiera kompletterande forskning. SKI skall vidare
informera sig om de förberedelser som kraftindustrin gör för val av plats för
slutförvaring av använt kärnbränsle.
SKI skall förse regeringen med underlag för dess årliga beslut om avgifter
enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärn-
bränsle m.m. (finansieringslagen) för påföljande år. För att självständigt
kunna bedöma och verifiera de kostnadsberäkningar som SKB lämnar till
SKI bör myndigheten försäkra sig om att ha tillgång till erforderlig teknisk
och vetenskaplig kompetens.
Inriktningen på SKI:s information om hantering och slutförvar av kärnav-
fall bör vara att komplettera informationen från kärnkraftindustrin för att
undvika att allmänheten får en alltför ensidig bild av ställningstaganden och
beslut i dessa frågor.
När det gäller frågan om finansiering och kapitalförvaltning delar jag
SKN:s uppfattning att möjligheterna till en bättre förräntning av fonderade
medel bör utredas. En översyn av finansieringslagen bör därför ske i syfte
att undersöka möjligheterna att förändra formerna för kapitalförvaltningen
så att en hög och säker avkastning på fonderade medel kan tryggas. Jag avser
Prop. 1991/92:99
14
att inom kort återkomma till regeringen med förslag om hur utredningsarbe- Prop. 1991/92:99
tet bör bedrivas.
Vissa ändringar i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m. krävs som en följd av mitt förslag att SKI skall överta
de uppgifter som fullgörs av SKN enligt lagen. Jag kommer att föreslå rege-
ringen att besluta om de förordningsändringar som därutöver behövs.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom miljö- och naturresursdeparte-
mentet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finan-
siering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget till lagom ändring i lagen (1988:1597) om finansie-
ring av hanteringen av visst radioaktivt avfall,
2. statens kärnbränslenämnd upphör som statlig myndighet fr.o.m.
den 1 juli 1992 och att verksamheten förs över till statens kärnkraftin-
spektion,
3. godkänna att verksamheten inom kärnbränslenämndens nuva-
rande ansvarsområde i huvudsak skall bedrivas i enlighet med vad jag
•förordat.
C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 15) har regeringen föresla-
git riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1992/93 under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.
C 1. Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet, ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,
C 2. Bidrag till statens strålskyddsinstitut, ett reservationsanslag på
38 823 000 kr.,
C 3. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ett reservations-
anslag på 1 000 kr.,
C 4. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ett reserva-
tionsanslag på 1 000 kr.,
C 5. Statens kärnbränslenämnd, ett reservationsanslag på 1 000 kr. och
C 6. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., ett för-
slagsanslag på 19 573 000 kr.
Jag tar nu upp dessa anslag och frågor i anslutning till dem.
15
7.1.1 Allmänt
Statens strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor
om skydd av människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande
och icke-joniserande strålning. Institutet leds av en generaldirektör med en
planeringschef som ställföreträdare. Styrelsen får bestå av högst tio perso-
ner, generaldirektören medräknad. Inom institutet finns vidare en rådgi-
vande forskningnämnd med generaldirektören som ordförande samt högst
tio andra ledamöter.
SSI har indelat sin verksamhet i de fyra huvudprogrammen allmän tillsyn,
kärnenergitillsyn - normaldrift, kärnenergitillsyn - olycksberedskap samt
forskning och utveckling.
Huvudprogram 1, allmän tillsyn, omfattar all verksamhet med jonise-
rande strålning (utom kärnkraft) och icke-joniserande strålning. Det inne-
håller allt från stora medicinska strålkällor och acceleratorer för medicinskt-,
industriellt eller forskningsändamål till medelstora strålkällor inom industrin
och mycket små strålkällor i brandvarnare o.d. Programmet omfattar också
naturligt radioaktiva ämnen och naturlig strålning som t.ex. radon i bostä-
der. Exempel på icke-joniserande strålning är laserstrålning, mikrovågor,
elektromagnetiska fält samt den ultravioletta solstrålningen.
Huvudprogram 2, kärnenergitillsyn - normaldrift, omfattar all verksam-
het på kärnkraftområdet (utom beredskap mot kärnenergiolyckor). Det av-
ser frågor om kärnkraftens normala utsläpp av radioaktiva ämnen till luft
och vatten, kontroll och beräkning av konsekvenser därav för människa och
miljö samt frågor om personalstrålskydd, transporter av radioaktiva ämnen
och det radioaktiva avfallets uppkomst, hantering, omhändertagande och
slutförvar.
Huvudprogram 3, kärnenergitillsyn - olycksberedskap, omfattar bered-
skap mot olyckor i kärnkraftverk och mot andra olyckor med strålning. Det
innefattar frågor om SSI:s egen beredskap, kärnkraftverkens beredskap
samt länsstyrelsernas beredskap mot olyckor. Det avser också SSI som ex-
pertmyndighet för utbildning, övningar, råd i mättekniska frågor, motåtgär-
der för skydd av människor vid olycka, information samt frågor om strategi
och organisation.
Huvudprogram 4, forskning och utveckling, omfattar såväl internt som ex-
ternt bedriven forskning och utveckling. Programmet syftar till att ge under-
lag för SSI:s ställningstaganden och söka finna de nya problem som kan dyka
upp och motmedlen mot dessa. En del av den interna forskningen drivs inte-
grerat i huvudprogrammen 1-3. Programmet omfattar frågor kring mättek-
nik, övervakning, underlag för information samt forskningsprojekt för att
vinna ny kunskap inom t.ex. stråldosbestämning, radioekologi och radiobio-
logi.
Prop. 1991/92:99
16
7.1.2 SSI:s förslag
Prop. 1991/92:99
SSI begär för perioden 1992/93 - 1994/95 resursökningar med sammanlagt
4,9 milj.kr. inom de olika huvudprogrammen. Därutöver har särskilda me-
del begärts för beredskapen mot kärnenergiolyckor.
Erfarenheterna från Tjernobylolyckan visade dels att risken är större än
man tidigare bedömt att Sverige utsätts för radioaktivt nedfall efter en
olycka utomlands, dels att riskerna inte är begränsade till ”kärnkraftlänen”.
Därmed ändrades delvis förutsättningarna för inriktningen av olycksbered-
skapen. I dag berör beredskapen samtliga länsstyrelser och kommuner. Be-
redskapen inriktas också mot nedfall från störtande satelliter med kärnreak-
torer, fredstida kärnvapenolyckor, transportolyckor etc.
För att bibehålla beredskapen på efter Tjernobylolyckan uppnådd nivå
krävs enligt SSI:s bedömning ett resurstillskott på 800 000 kr. per år.
För att utveckla beredskapen i den riktning som utredningen om kärn-
kraftsberedskapen angett i betänkandet (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder
mot allvarliga olyckor behöver ytterligare resurser tillföras.
Resursbehovet kan indelas i angelägenhetsgrader.
1) Med en resursökning på 6,2 milj.kr. förhindras att SSI, om en olycka
inträffar, står sämre rustat i fråga om tillgång till mätkompetens än vid tiden
för Tjernobylolyckan. Detta är en följd av att verksamhet som rör känsliga
och kvalificerade mätningar och bedömningar vid såväl försvarets forsk-
ningsanstalt (FOA) som Sveriges Geologiska AB (SGAB) har krympt kraf-
tigt på senare år. Vidare behövs tillgång till forskare dels för att vidmakthålla
mätkompetens dels för rådgivning och analyser i händelse av en olycka.
2) Ett ytterligare tillskott på 6,6 milj.kr. motverkar den allmänna nedrust-
ning som pågår inom strålningsmätning och forskning.
3) 4,6 milj.kr. därtill ger samma kapacitet som omedelbart efter Tjerno-
bylolyckan. Detta är enligt SSI en mycket hög ambitionsnivå.
Institutet hemställer vidare
- att medel i fortsättningen anvisas via ramanslag,
- att avgifter enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens
strålskyddsinstitut inlevereras direkt till inkomsttitel i statsbudgeten och
att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget,
- att statskapitalet behålls för finansiering av investeringar,
- att tillsynsverksamhet utanför kärnenergiområdet riktad till tillståndsha-
vare får bedrivas med full kostnadstäckning,
- att SSI medges rätt att ta ut avgifter på basis av full kostnadstäckning för
hanteringen av tillstånd för strålningsanvändning och för att upprätta re-
gister över starka strålkällor.
Sammanfattningsvis innebär institutets förslag en total resursram för de
tre åren på 256 286 000 kr., varav 89 056 000 kr. för budgetåret 1992/93.
17
7.1.3 Föredragandens överväganden
Förslag
Mål och inriktning
Verksamheten bör bedrivas i enlighet med mitt förslag i det följande.
Resurser m.m.
C 1. Statens strålskyddsinstitut, ramanslag 1992/93 74 204 000 kr.
Anslagen Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet och Bi-
drag till statens strålskyddsinstitut sammanförs fr.o.m. budgetåret
1992/93 inom ett nytt ramanslag C 1. Statens strålskyddsinstitut.
Övrigt
Avgifterna enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens
strålskyddsinstitut skall inlevereras till statsverkets checkräkning och
redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. Motsvarande utgifter
täcks från ramanslaget.
Statskapitalet avvecklas och ersätts med lån i riksgäldskontoret.
Tillsynsverksamhet utanför kärnenergiområdet riktad till tillstånds-
havare enligt strålskyddslagen (1988:220) skall bedrivas med full kost-
nadstäckning.
SSI medges rätt att ta ut avgifter för hantering av tillstånd för strål-
ningsanvändning och för registerhållning av industriella strålkällor.
Avgifterna skall medge full kostnadstäckning.
Planeringsram
Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknar jag till 219 812 000
kr.
Kostnadssammanställning (1 000-tal kr.)
exkl. mervärdeskatt
Beräknad ändring
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 | ||
|
1. Mynd.uppgifter |
27 709 |
+ |
420 |
of |
of |
|
2. Tillsyn kärnenergi |
15 234 |
+ |
1478 |
of |
of |
|
3. Olycksberedskap |
7 387 |
+ |
6 049 |
of |
of |
|
4. Forskning |
15 612 |
+ |
315 |
of |
- 2 800 |
|
65 942 |
+ |
8 262 |
of |
- 2 800 | |
Resultatbedömning
En uppföljning av strålskyddsinstitutets verksamhet på olika områden under
de senaste åren visar följande:
Regleringen av marknadsföring och av användning av starka, icke-jonise-
Prop. 1991/92:99
18
rande strålningskällor såsom lasrar och solarier har bidragit till att minska Prop. 1991/92:99
antalet akuta skador från sådan utrustning betydligt. Insatser i fråga om bild-
skärmars farlighet har bidragit till att begreppet ”lågstrålande bildskärm” är
vedertaget. Uppdragsverksamheten, i första hand mät- och provuppdrag,
har mött stor efterfrågan. Höjd kvalitet och bättre optimering av strålskyd-
det inom sjukvården och hos andra användare har konstaterats. Ett lung-
röntgenprojekt visar att patientdoserna kan sänkas med 20% på ett enkelt
sätt. Inom den odontologiska röntgendiagnostiken har patientdoserna
sänkts med 50%. Strålningshygienen är god bland dem som utnyttjar SSI:s
persondosimetriservice. På många områden finns dock behov av strål-
skyddsutbildning.
Verksamheten vid kärntekniska anläggningar, vad gäller stråldoser till så-
väl personal som kringboende, fyller högt ställda krav på en god strålmiljö.
I ett internationellt perspektiv är den kollektiva yrkesmässiga stråldosbelast-
ningen i Sverige låg. Utsläppen från de svenska kärnkraftverken är små med
endast en bråkdel av tillåtet värde till omgivningen som följd. Läget är även
gott då det gäller hantering och deponering av radioaktivt avfall. Utsläpp
från förvar till omgivningen är låga.
Effekterna av SSI:s insatser på beredskapsområdet är svåra att mäta efter-
som de svenska kärnkraftverken inte har drabbats av några olyckor. Genom-
förda övningar tyder på att resultatmålet beredskap för rådgivning samt för
samordning av resurser i huvudsak har nåtts. Vad gäller utbildning och sam-
ordning avseende mätresurser återstår dock arbete att göra.
SSI:s normaler för såväl dos som aktivitet (radon, radondöttrar) stämmer
väl med de internationella. Institutets kalibreringsverksamhet är väl etable-
rad och efterfrågan från mätföretag m.fl. på dessa tjänster ökar.
Insatserna på radonsidan har lett till att Sverige tidigare än något annat
land inrättade gränser och åtgärdsprogram. Med detta som grund vidtar
kommuner, företag och enskilda nu åtgärder i fastighetsbeståndet för att
bl.a. sänka radonhalterna.
Prioriterade informationsinsatser har avsett radon och solstrålning.
Denna information har nått en stor spridning och fått ett gott genomslag.
Som exempel kan nämnas att projektet för att förhindra solstrålningens ska-
deverkningar, dvs. uppkomsten av malignt melanom, hittills varit fram-
gångsrikt. I samarbete mellan Arbetsgruppen för Förebyggande av Strålska-
dor från Solstrålning (AFSS) och Cancerfonden samt landets hud- och can-
cerkliniker genomfördes under en lördag - söndag hösten 1990 projekt Öp-
pet hus på ett 40-tal kliniker. Sammantaget besökte ungefär 20 000 personer
de öppna klinikerna. Preliminära undersökningar tyder på att ett hundratal
fall av malignt melanom diagnosticerades. Även om det är för tidigt att ut-
värdera projektet kan nämnas att under normala förhållanden skulle 100
upptäckta melanomfall leda till några tiotal dödsfall. Förebyggande och tidig
diagnostik på detta område betyder att många människor besparas onödigt
lidande. De minskade kostnaderna för samhället kan beräknas till mellan
några miljoner och ett par tiotal miljoner kronor samt mellan några hundra
och ett par tusen förhindrade sjukskrivningsdagar inom den närmaste tio-
årsperioden.
Det internationella samarbetet är viktigt och tar en femtedel av SSI:s sam-
19
lade resurser i anspråk. Härigenom kan SSI bidra till att Sverige påverkar Prop. 1991/92:99
internationella normer, kartlägger internationella miljöbelastningar och får
bättre utbyte av forskningsmedlen. Dessutom ökar institutets egen kompe-
tens. SSI har inga problem med att styra omfattningen av det internationella
samarbetet.
Slutsatser
Min sammantagna bedömning när det gäller SSI:s verksamhet är att myndig-
heten arbetar målinriktat och ambitiöst samt med hög kompetens. Ett antal
omvärldsanalyser visar också att myndigheten anses kompetent och trovär-
dig. Arbetet har hittills bedrivits effektivt och rationellt inom ramen för anvi-
sade resurser.
Verksamhetens mål och inriktning
Jag stöder i huvudsak SSI:s förslag beträffande prioriteringar av verksamhe-
tens mål och inriktning. Detta innebär följande.
Verksamheten skall inriktas på att
- förhindra akuta dödsfall och andra allvarliga akuta skador till följd av
strålning,
- förhindra olyckor till följd av användning av acceleratorer och andra
starka strålkällor,
- endast tillåta en medeldos till personal i verksamhet med strålning som
är mindre än 5 mSv per år,
- endast tillåta en maximidos till allmänheten från en given källa på grund
av utsläpp av radioaktiva ämnen som är mindre än 0,1 mSv per år,
- se till att mängden radioaktivt avfall minimeras och att sådant avfall kan
tas om hand på ett godtagbart sätt,
- förebygga eller minska strålningens skadliga sena effekter på stora folk-
grupper,
- uppmärksamma andra strålskyddsproblem som berör stora samhälleliga
värden och
- ytterligare förebygga strålningens skadliga sena effekter för särskilt ut-
satta individer.
För följande verksamheter skall gälla:
Solstrålningens skadeverkningar
Mål och inriktning av SSI:s verksamhet inom detta område skall vara att bi-
dra till att bryta den allvarliga utvecklingen av malignt melanom genom att
bistå socialstyrelsen och sjukvårdens huvudmän med vetenskapligt underlag
för deras informationskampanjer och andra insatser.
Kämenergitillsyn
Den normala driften av kärntekniska anläggningar i Sverige skall vara för-
enad med en säker strålmiljö för människor som arbetar vid anläggningarna
eller bor i dessas närhet, liksom för djur och natur.
20
Olycksberedskap
Prop. 1991/92:99
Verksamhetens mål och inriktning skall vara att i stort sett bibehålla olycks-
beredskapen på den nivå som uppnåtts efter olyckan i Tjernobyl och att där-
utöver utveckla den i enlighet med statsmakternas beslut.
Två övergripande mål för beredskapsverksamheten gäller, nämligen
- att inom strålskyddsområdet upprätthålla och vidareutveckla en samord-
nad, nationell beredskap mot utsläpp av radioaktiva ämnen och
- att åstadkomma förståelse för denna beredskap hos såväl allmänhet som
berörda myndigheter och organisationer.
Information
Målet för informationsverksamheten skall vara att sprida sådan kunskap om
strålning att befogad respekt skapas samtidigt som obefogad oro undanröjs.
För att nå målen prioriteras under de kommande tre åren i första hand
arbetet med sådana insatser som syftar till att minska ökningstakten i antalet
cancerfall, nämligen att sänka radonhalten i bostäder, att bidra till ökad kun-
skap om solstrålningens skadeverkningar och att minska stråldoserna från
röntgenundersökningar. Parallellt härmed skall riskerna med elektroniska
och magnetiska kraftfält kartläggas närmare. SSI skall se till att uttjänta
starka radioaktiva strålkällor omhändertas som radioaktivt avfall.
Inom kärnenergiområdet skall i första hand prioriteras att bibehålla be-
redskapen mot kärnenergiolyckor på den nivå som uppnåtts efter olyckan i
Tjernobyl och därutöver utveckla den enligt statsmakternas beslut. Tillsyn
över kärntekniska anläggningar skall bedrivas på minst nuvarande ambi-
tionsnivå. Kriterier för omhändertagande av högaktivt avfall skall i samar-
bete med SKI tas fram för vidare praktisk tillämpning.
För att nå målen skall SSI:s myndighetsutövning förbättras genom ökad
effektivitet, produktivitet och kvalitet,
genom att kunskapen om strålning i samhället höjs på ett mätbart sätt,
genom att regler, standarder och kriterier på strålskyddsområdet även
fortsättningsvis anpassas till den internationella strålskyddskommissionens
(ICRP) rekommendationer samt harmoniseras internationellt, särskilt med
EG, och
genom att SSI:s expertkunnande utvecklas bl.a. genom forskning och ge-
nom att nya former för samarbete och samordning med andra myndigheter
utvecklas för att ge ökad kostnadseffektivitet och kvalitet.
För den kommande treårsperioden vill jag särskilt betona följande:
- SSI bör kartlägga behoven av strålskyddsutbildning på olika områden.
- Olycksberedskapen skall prioriteras. Satsningar på utbildning och sam-
ordning avseende mätresurser bör intensifieras. Regeringen har den 9 ja-
nuari 1992 uppdragit åt SSI att i samråd med berörda myndigheter upp-
rätta en nationell expertgrupp för sanering vid utsläpp av radioaktiva äm-
nen från en kärnteknisk anläggning, att utarbeta allmänna råd om sane-
ringsmetoder m.m. samt att utarbeta och på förhand fastställa åtgärdsni-
våer vid utsläpp av sådana ämnen. Uppdragen skall redovisas till rege-
ringen senast den 1 juni 1993. SSI fick vidare ansvar för att öka antalet
21
mätstationer och för att förbättra samverkan med andra myndigheter vad Prop. 1991/92:99
gäller mätkompetens samt att i samråd med naturvetenskapliga forsk-
ningsrådet fördela medel för förstärkning av såväl grundläggande som
målinriktad forskning främst vad gäller kompetensen vid strategiska
forskningsinstitutioner och säkerställande av kvalificerade mätresurser i
olika regioner. Redovisning av hur arbetet på att förbättra olycksbered-
skapen framskrider bör ske årligen. I dessa frågor har jag samrått med
cheferna för försvars- och utbildningsdepartementen.
- Det är angeläget att insatserna beträffande solstrålningsprojektet kan
löpa vidare. SSI bör samverka med socialstyrelsen och bidra med veten-
skapligt underlag vid genomförandet av informationskampanjer inom
området. Chefen för socialdepartementet har i annat sammanhang
(prop. 1991/92:100 bil. 6) framhållit att socialstyrelsen bör bidra med un-
derlag inom sitt medicinska ansvarsområde samt svara för tillsyn och upp-
följning av kommunernas och landstingens insatser inom området, sär-
skilt när det gäller det förebyggande arbetet för att bryta den allvarliga
utvecklingen av malignt melanom.
- SSI bör vidare till regeringen under år 1992 redovisa läget beträffande
åtgärder mot radon.
- SSI bör på avfallsområdet samordna sina informationsinsatser med
SKI:s.
- SSI bör fortsätta arbetet på att finna nya föremål/områden för rationell
decentralisering och delegering.
- SSI:s affärsverksamhet bör bedrivas med full kostnadstäckning och får
inte inkräkta på möjligheterna att bedriva ordinarie verksamhet. Omfatt-
ningen av affärsverksamheten bör inte överstiga 15% av omsättningen.
7.1.4 Anslag
Nytt anslag (förslag) 74 204 000
Medel för SSI:s verksamhet har hittills anvisats under anslagen C 1. Statens
strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet och C 2. Bidrag till statens strål-
skyddsinstitut.
SSI:s beredskapsverksamhet har ökat efter olyckan i Tjernobyl. Ett resurs-
tillskott behövs för att täcka kostnaderna. Jag delar emellertid inte SSI:s
uppfattning att ett tillskott i den storleksordning institutet föreslagit, är moti-
verad. Medel för att bekosta tillgång till specialmätningar liksom till sådan
väsentlig forskning som redan finns på annat håll, bör i en olyckssituation
vid behov anvisas SSI i särskild ordning och inte ingå i ordinarie budget. SSI
skall givetvis se till att erforderlig kunskap/kompetens upprätthålls inom in-
stitutet för att i ett sådant läge kunna tillvarata beställda mätresultat och
forskningsanalyser. Enligt min mening innebär ett resurstillskott på 6,7 milj,
kr. utöver de medel som SSI i enlighet med regeringens beslut den 9 januari
1992 får disponera för förstärkning av olycksberedskapen, att beredskapen
22
nu höjs till godtagbar nivå. Detta förutsätter givetvis att anvisade medel ut- Prop. 1991/92:99
nyttjas effektivt. Mitt förslag medför bl.a. att behovet av mätstationer, av
tillgång till den viktiga mätkompetens som inte står att finna på annat håll
utan specialavtal samt av en särskild saneringsberedskap, kan fyllas. Ett par
forskargrupper kan engageras och kompetens för mätinsatser skapas.
Chefen för näringsdepartementet har i 1992 års budgetproposition (prop.
1991/92:100 bil. 13) föreslagit att 3 milj. kr. av de medel som beräknats under
tolfte huvudtitelns anslag H 4. Energiforskning under budgetåret 1992/93 får
disponeras av SSI för att höja forskningskompetensen inom området bered-
skap mot kärnenergiolyckor. Frågan om medel för fortsatt strålskyddsforsk-
ning bör sedan beredas i samband med nästa forskningspolitiska beslut.
Det ankommer på den svenska kärnkraftsindustrin att svara för de totala
kostnaderna för beredskapsförstärkningen.
Övrigt
Jag instämmer i förslagen om SSI:s övergång till ramanslag och om att avgif-
ter från kärnkraftverken skall levereras till statsverkets checkräkning och re-
dovisas under inkomsttitel på statsbudgeten.Avgifter från kärnkraftverken i
statsbudgeten. Tillsynsverksamhet utanför kärnenergiområdet som riktas
mot tillståndshavare m.m., skall bedrivas med full kostnadstäckning. Till
skillnad mot SSI anser jag att statskapitalet bör avvecklas. Investeringarna
bör i stället finansieras med lån i riksgäldskontoret. Chefen för finansdepar-
tementet har i prop. 1991/92:100 presenterat en försöksverksamhet som in-
nebär en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för finan-
siering av investeringar i anläggningstillgångar. SSI omfattas av denna för-
söksverksamhet. För investeringar i anläggningstillgångar beräknas SSI ta
upp lån i riksgäldskontoret på högst 7 647 000 kr. Av detta belopp är
6 547 000 kr. avsett för avräkning av statskapitalet.
I mina beräkningar har jag tagit hänsyn till ett rationaliseringskrav med en
real minskning av utgifterna med 0,5%.
Ingående reservation från budgetåret 1991/92 bör föras över till ramansla-
get.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hänvisning till den nyss
presenterade kostnadssammanställningen beräknar jag under ett nytt ram-
anslag C 1. Statens strålskyddsinstitut 74 204 000 kr. för budgetåret 1992/93.
7.1.5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att verksamheten inom statens strålskyddsinstituts an-
svarsområde bedrivs i huvudsak i enlighet med vad jag förordat,
2. förstärkning av beredskap mot kärnenergiolyckor skall ske med
den finansiering jag förordat,
3. till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 74 204 000 kr.,
4. godkänna att avgifterna enligt förordningen (1976:247) om vissa
avgifter till statens strålskyddsinstitut inlevereras till statsverkets
23
checkräkning och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och Prop. 1991/92:99
att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget,
5. medge att statens strålskyddsinstituts statskapital avvecklas och
ersätts med lån i riksgäldskontoret,
6. besluta att tillsynsverksamhet utanför kärnenergiområdet riktad
till tillståndshavare enligt strålskyddslagen (1988:220) skall bedrivas
med full kostnadstäckning,
7. medge att statens strålskyddsinstitut medges rätt att ta ut avgif-
ter för hantering av tillstånd för strålningsanvändning och för register-
hållning av industriella strålkällor skall tas ut med full kostnadstäck-
ning.
7.2.1 Allmänt
Statens kärnkraftinspektion (SKI) är tillsynsmyndighet enligt lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet och skall enligt sin instruktion bl.a. följa utveck-
lingen på kärnenergiområdet särskilt beträffande säkerhetsfrågor. SKI skall
vidare utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten
hos kärntekniska anläggningar samt ha hand om sådana uppgifter med av-
seende på kontroll av kärnämnen och kärnteknisk utrustning som följer av
bl.a. Sveriges internationella åtaganden.
SKI skall också aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information
om det arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs i landet samt ta initiativ
till sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos kärnkraftverk och
andra kärntekniska anläggningar, säkerheten vid transporter och säkerheten
hos metoder för hantering och förvaring av kärnbränsle och kärnavfall.
SKI leds av en generaldirektör, tillika styrelseordförande. Till inspektio-
nen är tre rådgivande nämnder knutna: reaktorsäkerhetsnämnden, nämn-
den för frågor om kontroll av kärnämne samt nämnden för frågor om forsk-
ning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet.
SKI är för närvarande organiserad på två tekniska huvudenheter - för till-
syn resp, för utredning -, en administrativ enhet, en personalenhet samt en
informationsenhet.
Verksamheten finansieras med avgifter från innehavarna av kärntekniska
anläggningar enligt förordningen (1991:739) om vissa avgifter till statens
kärnkraftinspektion.
7.2.2 SKI:s förslag
SKI:s verksamhet är indelad i fyra huvudprogram samt ett integrerat kärnsä-
kerhetsforskningsprogram som bl.a. omfattar projektansvar och uppföljning
av externt utlagd forskning. SKI:s resursbedömning är gjord utifrån indel-
ningen i dessa huvudprogram.
1. Programmet för reaktor- och kärnämnessäkerhet (huvudprogram 1)
omfattar granskning och tillsyn av säkerheten vid drift av reaktorer samt vid
lagring, hantering, bearbetning och transport av kärnämnen. Programmet
24
har som övergripande mål att förebygga tillbud och haverier med ursprung
i människa, teknik eller organisation. Vidare har programmet som mål att
förhindra eller begränsa spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen om
ett haveri skulle inträffa samt att kunna bistå andra myndigheter i en sådan
situation. Programmet är det mest omfattande inom SKI:s verksamhet och
tar i anspråk drygt hälften av myndighetens tillgängliga resurser.
SKI:s tillsynsverksamhet bör enligt myndighetens eget förslag utvecklas i
en riktning mot att krav på ställningstagande i enskilda, mindre anläggnings-
anknutna ärenden kan minska om och när SKI har en välgrundad uppfatt-
ning om att kvaliteten i anläggningsinnehavarnas säkerhetsarbete är till-
fredsställande.
För att kunna genomföra den i anslagsframställningen föreslagna verk-
samhetsinriktningen utan att negativt påverka bl.a. det långsiktiga program-
met för återkommande säkerhetsgranskning hemställer SKI om medel för
ytterligare två inspektörer inom områdena säkerhetsanalys samt drift- och
underhållsrelaterade säkerhetsfrågor. Samtidigt begärs medel för ökade re-
se- och personalutvecklingskostnader i anslutning till dessa två inspektörs-
tjänster, dvs. ett resurstillskott på sammanlagt 1 250 000 kr. per år.
2. Programmet safeguard (huvudprogram 2) omfattar de administrativa
och tekniska åtgärder samt tillsynsuppgifter som följer av Sveriges åtagan-
den under fördraget om icke-spridning av kärnvapen och i anslutning därtill
träffade avtal. Bl.a. omfattas tillämpningen av avtalet med Internationella
atomenergiorganet (IAEA) om internationell kontroll av allt kärnämne i
Sverige. Inom programmet hanteras också sådana uppgifter som följer av
Sveriges anslutning till konventionen om fysiskt skydd av kärnämne. Pro-
grammet omfattar knappt 10% av myndighetens resurser.
SKI har till regeringen lämnat en särskild redovisning av verksamheten
inom det svenska stödprogrammet till IAEA:s safeguards-verksamhet vilket
handhas av SKI sedan fem år. SKI hemställer att stödprogrammet utvidgas
med hänsyn till IAEA:s förutsedda ekonomiska och strukturella problem de
närmaste åren och begär ett resurstillskott till stödprogrammet motsvarande
1,2 milj. kr. per år.
Inom huvudprogrammet för safeguard kan ett svenskt medlemskap i EG i
mitten av 1990-talet komma att medföra stora förändringar beträffande såväl
SKI:s uppgifter och ansvar inom detta område som den nationella ambi-
tionsnivån för internationell kärnämneskontroll i allmänhet och IAEA:s och
Euratoms safeguards-verksamhet i Sverige i synnerhet.
3. Programmet kärnavfallssäkerhet (huvudprogram 3) omfattar säkerhet
vid behandling och lagring av kärnavfall och använt kärnbränsle, säkerhet
vid slutförvaring samt tillsyn av kärnavfallsanläggningar. Programmet har
som övergripande mål bl.a. att behandling, mellanlagring och hantering av
kärnavfall och använt kärnbränsle skall ske så att olyckor och allvarliga till-
bud förebyggs samt att spridningen av radioaktiva ämnen till omgivningen
förhindras eller begränsas även om en olycka skulle inträffa. Vidare skall
slutförvaringen av använt kärnbränsle och kärnavfall ske så att utläckage av
radioaktiva ämnen förhindras eller åtminstone begränsas i enlighet med fast-
ställda kriterier. Ca 20% av SKI:s resurser används inom detta program.
Inom avfallsområdet kommer 1990-talet att medföra avgörande steg i slut-
Prop. 1991/92:99
25
förvaringsprogrammet genom att metod- och platsval för slutförvaret för an-
vänt kärnbränsle successivt genomförs. De antaganden som gjorts i tidigare
säkerhetsanalyser behöver då bekräftas och SKI måste ha förmågan att ställa
de för säkerheten kritiska frågorna och värdera svaren.
Det är väsentligt för säkerhetsmyndighetens trovärdighet att detta kan ske
med en från SKB oberoende kompetens. SKI hemställer därför om medel
för ytterligare en handläggare inom kärnavfallsområdet med inriktning på
bergmekaniska frågeställningar, dvs. ett resurstillskott motsvarande 625 000
kr. per år inkl, ökade rese- och personalutvecklingskostnader.
4. Programmet information (huvudprogram 4) omfattar hantering, utvär-
dering, bearbetning och spridning av information inom det kärntekniska om-
rådet med tyngdpunkt i kärnsäkerhetsfrågor. Övergripande mål för pro-
grammet är bl.a. att beslutsfattare och allmänhet skall vara allsidigt och sak-
ligt informerade om kärnteknisk risk och säkerhet samt ha en god insyn i
svenskt kärnsäkerhetsarbete. Vidare skall allmänheten och medierna kunna
betrakta SKI som en trovärdig informationsgivare och kompetent informa-
tionskälla.
Under de kommande åren kan en ökad fokusering väntas ske på kärn-
kraftsfrågor i den allmänna debatten. Kraftföretagen ökar sin informations-
verksamhet, vilket medför ökad efterfrågan på kompletterande information
från SKI. Ett antal länder i Öst- och Centraleuropa står inför svåra beslut om
moderniseringar och fortsatt drift vid kärnkraftverk byggda enligt föråldrade
säkerhetskrav. Det kommer att innebära ökad debatt om kärnkraften i dessa
länder, vilket kommer att innebära att medier och intresserad allmänhet i än
högre grad kommer att fråga efter sådan information från SKI.
SKI hemställer därför om medel för ytterligare en handläggare inom infor-
mationsprogrammet, dvs. en resursförstärkning motsvarande 625 000 kr. per
år inkl, ökade rese- och personalutvecklingskostnader.
5. Forskningsprogrammet (huvudprogram 7) är integrerat i övriga huvud-
program på så sätt att initiering, projektledning, uppföljning och resultat-
återföring av forskningsuppdrag hanteras inom resp, sakprogram. Kärnsä-
kerhetsforskningen som huvudsakligen är av tillämpad karaktär är således
ett viktigt instrument i såväl SKI:s som de kärntekniska företagens säker-
hetsarbete. Det övergripande målet är att ge underlag för SKI:s tillsyns- och
granskningsverksamhet. Forskningsprogrammet har vidare till uppgift att
vidmakthålla kompetens och forskarkapacitet inom områden av betydelse
för kärnsäkerhetsarbetet samt att bidra direkt till säkerhetsarbetet i svensk
kärnteknisk verksamhet. SKI föreslår att forskningsanslaget förstärks under
treårsperioden med sammanlagt 12 milj.kr. Förslaget innebär att samman-
lagt 5 milj.kr. successivt avsätts för att finansiera ett kärntekniskt kompeten-
scentrum med högskolan som bas. Därutöver föreslås att ett nytt forsknings-
område, säkerhetsvärdering, inrättas till en kostnad av sammanlagt 3,5
milj.kr. under treårsperioden. Dessutom föreslås ökade insatser inom områ-
dena processkontroll, kärnavfall och safeguards med sammanlagt 3,5
milj.kr. SKI vill också reducera forskningsinsatserna inom områdena kärn-
bränsle samt människa-teknik-organisation under treårsperioden.
Sammanfattningsvis innebär SKI:s förslag inom förvaltningsanslaget en
Prop. 1991/92:99
26
total resursram för verksamhetsåren 1992/93 - 1994/95 på 152 250 000 kr.,
varav 50 750 000 kr. för budgetåret 1992/93.
För anslaget till kärnsäkerhetsforskning föreslås en total resursram för
motsvarande period på 204 680 000 kr., varav 66 560 000 kr. för budgetåret
1992/93.
7.2.3 Föredragandens överväganden
Förslag
Mål och inriktning
Verksamheten bör bedrivas i enlighet med mitt förslag i det följande.
Resurser m.m.
C 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag
1992/93 56 128 000 kr.
C 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag
1992/93 65 105 000 kr.
Övrigt
Avgifterna enligt förordningen (1991:739) om vissa avgifter till statens
kärnkraftinspektion skall inlevereras till statsverkets checkräkning
och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. Motsvarande ut-
gifter skall täckas från ramanslagen.
Prop. 1991/92:99
Planeringsram
Planeringsramen för perioden 1992/93 - 1994/95 beräknar jag för för-
valtningskostnader till 172 134 000 kr. och för kärnsäkerhetsforskning till
195 315 000 kr.
Resultatbedömning
En uppföljning av SKI:s verksamhet under de senaste åren visar bl.a. föl-
jande:
SKI har genom sina samlade inspektions- och granskningsinsatser samt
analys av drifterfarenheter kunnat bilda sig en god uppfattning av säkerhets-
läget vid de svenska reaktorerna. Detta har bl.a. dokumenterats i en särskild
rapport till regeringen över säkerhetsläget vid de svenska kärnkraftverken
(januari 1990, uppdaterad november 1991).
Ett antal väsentliga säkerhetsförbättringar har genomförts i de svenska
kärnkraftsanläggningarna under de senaste tio åren. Som exempel kan näm-
nas de utsläppsbegränsande åtgärder som vidtagits vid samtliga reaktorer,
de anläggningsspecifika, sannolikhetsbaserade säkerhetsanalyserna och de
åtgärder som vidtagits med anledning av erhållna analysresultat, utveckling
27
av förbättrad metodik och kompetens hos SKI och hos kärnkraftverken för
hantering av frågor rörande samspelet människa-teknik-organisation, för-
bättring av teknik och program för återkommande provning av trycksatta
komponenter samt förbättrade kvalitetssäkringsprogram.
Integrationen av kärnsäkerhetsforskningen i de verksamhetsinriktade hu-
vudprogrammen har medfört möjligheter till en naturlig återföring av forsk-
ningsresultaten till det löpande tillsyns- och säkerhetsarbetet. Den genom-
förda utredningen kring SKI:s forskningsprogram visar på områden där yt-
terligare förändringar och förbättringar kan göras, framför allt beträffande
återföring och spridning av forskningsresultat.
De svenska kärnkraftverken visar i en internationell jämförelse tillfreds-
ställande låga värden när det gäller säkerhetsparametrarna tillbuds- och stör-
ningsfrekvens (liksom när det gäller radioaktiva utsläpp till omgivningen och
stråldoser till personalen). Kvaliteten i säkerhetsarbetet vid drift av de
svenska kärnkraftverken har granskats av IAEA genom s.k. OSART-besök
(Operational Safety Assessment Review Team) vid samtliga fyra förlägg-
ningsplatser. Omdömena från dessa besök har genomgående varit goda även
om det finns utrymme för ytterligare förbättringar.
Inom safeguardområdet har stödprogrammet till IAEA bl.a. givit ut-
rymme för återkommande, tillämpad utbildning i Sverige av safeguardsin-
spektörer från IAEA. SKI bidrar också aktivt med expertkunnande i den
process kring skärpning av IAEA:s kontrollverksamhet som föranletts av de
avslöjanden som organisationen tillsammans med FN:s specialkommission
på uppdrag av säkerhetsrådet gjort beträffande Iraks kärnvapenambitioner.
Inom kärnavfallsområdet har särskilt SKI:s forsknings- och utvecklings-
program bidragit till en god kunskapsberedskap när det gäller de kvalitets-
krav som behöver ställas på framtida säkerhetsredovisningar och allmänt
vad gäller kunskaper om händelser, egenskaper och processer av betydelse
för säkerhetsbedömningar av slutförvar. Denna kunskapsuppbyggnad är av
stor betydelse med hänsyn till de granskningsuppgifter som förestår inför be-
slut om val av metod och plats för slutförvaring av det svenska använda
kärnbränslet.
Genomgående för samtliga SKI:s huvudprogram är den starka kopplingen
till internationell samverkan. Inom reaktorsäkerhetsområdet har detta ac-
centuerats alltsedan olyckan år 1979 i den amerikanska reaktorn Three Mile
Island 2. Olyckan i Tjernobyl år 1986 medförde att de tidigare i säkerhets-
sammanhang relativt isolerade öst- och centraleuropeiska staterna mer eller
mindre kom att tvingas in i det internationella kärnsäkerhetsarbetet. SKI har
i detta sammanhang givits en viktig roll som sammanhållande organisation
för det svenska stödet inom kärnsäkerhetsområdet till Östeuropa och fram-
förallt de baltiska staterna.
Inom safeguardsområdet är den internationella kopplingen uppenbar och
de avslöjanden som gjorts beträffande Iraks dolda kärnteknikprogram un-
derstryker ytterligare behovet av en striktare internationell samverkan för
att förhindra att civil kärnteknik avleds för massförstörelseändamål.
Också inom kärnavfallsområdet är den internationella kopplingen synner-
ligen stark. Bl.a. med hänsyn till risken för gränsöverskridande läckage av
radioaktiva ämnen är det viktigt med en internationell samsyn på vad som
Prop. 1991/92:99
28
är en godtagbar utformning av olika typer av slutförvar med hänsyn till sä-
kerhet och strålskydd.
SKI:s insatser på det internationella området får bedömas vara väl av-
vägda gentemot det nationella insatsbehovet och med hänsyn till de resurser
SKI förfogar över.
Slutsatser
Sammantaget bedömer jag kärnkraftinspektionens verksamhet som väl mot-
svarande de krav som kan ställas på ett tillsynsorgan med SKI:s uppgifter.
SKI arbetar målmedvetet och ambitiöst och håller en mycket hög kompe-
tens. Jag delar SKI:s uppfattning om svårigheten att kvantitativt värdera
kostnadseffektiviteten i verksamheten. Säkerhetstillsyn måste med nödvän-
dighet domineras av höga krav på kvalitet både i det säkerhetsarbete som
skall övervakas och i de tillämpade tillsynsrutinerna.
Forskningsprogrammet utgör en betydelsefull komponent i det svenska
kärnsäkerhetsarbetet och bidrar till att utveckla och bibehålla för verksam-
heten nödvändig kunskap och kompetens.
Övergripande mål
Verksamheten skall inriktas på att
- hög säkerhet uppnås i svensk kärnteknisk verksamhet och att i detta syfte
ta initiativ till säkerhetshöjande åtgärder,
- Sveriges internationella åtaganden på det kärntekniska området uppfylls,
- kärnavfall slutförvaras på ett säkert sätt,
- tillräcklig bredd uppnås i industrins forsknings- och utvecklingsverksam-
het avseende slutförvaring av använt kärnbränsle,
- beslutsfattare och allmänhet är väl informerade om kärnteknisk risk och
säkerhet samt om åtgärder för omhändertagande och slutförvaring av an-
vänt kärnbränsle.
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande
de uppgifter som föreslås överföras från SKN till SKI.
Den grundläggande förutsättningen för SKI:s mål och inriktning av verk-
samheten är att de som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet
också har det fulla och odelade ansvaret för säkerheten. SKI skall övervaka
hur tillståndsinnehavarna lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en
egen välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av kvaliteten
i tillståndsinnehavarnas säkerhetsarbete.
SKI skall i det sammanhanget
- driva på i säkerhetsarbetet när drifterfarenheter, forskningsresultat och
teknisk utveckling så motiverar, såväl gentemot tillståndsinnehavare som
i det internationella säkerhetssamarbetet,
- verka för att en allsidighet upprätthålls i kärnkraftindustrins forskning
och utveckling för hantering och slutförvaring av kärnavfall och för av-
veckling och rivning av kärntekniska anläggningar i vilka verksamhet inte
längre skall bedrivas samt att tillse att erforderliga medel sätts av för
framtida kostnader som uppstår,
Prop. 1991/92:99
29
- verka för att kompetensen i säkerhetsarbetet vidmakthålls och utvecklas Prop. 1991/92:99
inom SKI likaväl som hos tillståndsinnehavarna och i övrigt inom landet,
- utfärda och fastställa villkor och föreskrifter för kärnteknisk verksamhet
i den utsträckning som bedöms nödvändig för säkerheten och till följd av
Sveriges internationella åtaganden samt
- aktivt informera om förhållanden och händelser av säkerhetsintresse.
I prioritering av myndighetens uppgifter skall den säkerhetsmässiga bety-
delsen vara avgörande. Även de uppgifter som följer av Sveriges internatio-
nella åtaganden skall beaktas.
SKI bör i samarbete med SSI årligen i anslutning till årsredovisningen till
regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärn-
kraftverken.
SKI:s tillsynsverksamhet bör, som myndigheten förslagit, utvecklas i en
riktning mot att krav på ställningstagande i enskilda, mindre anläggningsan-
knutna ärenden kan minska om och när SKI har en välgrundad uppfattning
om att kvaliteten i anläggningsinnehavarnas säkerhetsarbete är tillfredsstäl-
lande.
En sådan förändring i tillsynsarbetet ställer stora krav på kvaliteten och
oberoendet i det egna arbetet. Enligt SKI kan ytterligare förtroende för kva-
liteten och integriteten i SKI:s verksamhet skapas genom att SKI ställer upp
på en öppen och oberoende kvalitetsgranskning av sin verksamhet.
SKI bör under treårsperioden lämna förslag till regeringen hur en sådan
granskning skulle kunna genomföras och vilka nationella och internationella
organ som skulle kunna komma i fråga för genomförandet av en sådan
granskning.
Ett svenskt medlemskap i Europeiska gemenskaperna (EG) och särskilt i
Europeiska atomgemenskapen (Euratom) medför förändrade utgångspunk-
ter för det nationella kontrollsystem (safeguardssystem) för kärnämne som
SKI ansvarar för. Förändringen kommer bl.a. att påverka Sveriges nuva-
rande kontrollavtal med IAEA och de bilaterala avtal som reglerar bränsle-
försörjningen till de svenska kärnkraftverken. SKI bör i anslutning till an-
slagsframställningen för budgetåret 1993/94 särskilt redovisa de resursmäs-
siga och andra effekter som ett inträde i Euratoms kontrollsystem skulle in-
nebära.
7.2.4 Anslag
1990/91 Utgift
1991/92 Anslag
1992/93 Förslag
48 445 000 Reservation 5 794 611
1 000
56 128 000
Vid min anslagsberäkning har jag tagit hänsyn till de resursöverföringar från
SKN som jag tidigare redogjort för.
SKI har under de senaste åren begärt personell resursförstärkning, fram-
för allt på anläggningssäkerhetssidan. Behoven har främst motiverats med
den övergång från en period med uppförande och driftsättning av kärnkraft-
30
verk till en driftperiod där säkerhetsfrågor på ett mera reellt sätt riskerar att
vägas mot driftekonomiska optimeringar.
En driftinriktad tillsyn har visat sig ställa helt nya krav på övergripande
systemöverväganden som komplement till den traditionella tekniska kompo-
nent- och systemgranskningen. Detta gäller bl.a. beträffande tekniskt åld-
rande hos komponenter och anläggningar samt beträffande individens och
organisationens växelverkan med tekniken och driftprocessen.
Jag förordar att SKI tillförs medel motsvarande 625 000 kr. för att bekosta
en tjänst inom reaktorsäkerhetsområdet med tillhörande rese- och personal-
utvecklingskostnader, i syfte att vidmakthålla en fortsatt hög tillsyns- och ut-
redningskapacitet. Jag bedömer samtidigt att denna förstärkning bör ge ut-
rymme för SKI att fortsätta det angelägna säkerhetssamarbetet med grann-
staterna i Östersjöområdet.
Inom informationsområdet har SKI:s informationsfunktion under en följd
av år varit hårt belastad, främst från den svenska allmänheten och massme-
dia men också från internationella organisationer och myndigheter. Ett vik-
tigt skäl till detta är en allmän kännedom om och respekt för SKI:s kompe-
tens, oberoende och integritet inom kärnsäkerhetsområdet och den tillgång
till information också om utländska förhållanden som SKI har.
Tjernobylolyckans verkningar samt vetskapen om att liknande reaktorer
finns i drift i Sveriges närhet gör att allmänhetens behov av sakkunnig och
objektiv information är fortsatt högt. De politiska besluten kring kärnkraf-
ten liksom de förestående besluten om slutförvaring av det använda kärn-
bränslet kommer att upprätthålla ett hårt tryck på de informationskanaler
som finns tillgängliga inom detta område.
Den överföring av resurser från SKN till SKI, bl.a. på informationssidan,
som jag tidigare föreslagit, bedömer jag skapar de nödvändiga förutsätt-
ningar som behövs för att genomföra både de akuta och de mer långsiktiga
informationsuppgifter som SKI i fortsättningen skall ansvara för.
Jag har också beräknat medel på sammanlagt 625 000 kr. för en särskild
handläggare vid SKI med uppgift att bl.a. analysera och bereda tekniska frå-
geställningar kring kärnsäkerhet, kärnavfall och safeguards som underlag
för svenskt agerande i IAEA och i andra internationella kärnsäkerhets- och
kontrollsammanhang.
Övrigt
Medel för förvaltningskostnader föreslås anvisas över ett ramanslag. Samti-
digt föreslås avgifterna från innehavare av kärnkraftverk och övriga avgifts-
skyldiga levereras till statsverkets checkräkning och redovisas under in-
komsttitel på statsbudgeten.
För finansiering av investeringar i ADB och kommunikation beräknar
SKI för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 986 000
kr. Detta belopp är avsett för erläggande av återstående avgifter till statskon-
toret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår.
Utgående reservation från anslaget C 3. Statens kärnkraftinspektion: För-
valtningskostnader liksom från anslaget C5. Statens kärnbränslenämnd från
budgetåret 1991/92 bör föras över till ramanslaget.
Prop. 1991/92:99
31
Med hänvisning till vad jag nu har anfört beräknar jag för budgetåret Prop. 1991/92:99
1992/93 anslaget C 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader till
56 128 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att verksamheten inom statens kärnkraftinspektions
ansvarsområde i huvudsak skall bedrivas i enlighet med vad jag föror-
dat,
2. till Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 56 128 000 kr.,
3. godkänna att avgifterna enligt förordningen (1991:739) om vissa
avgifter till statens kärnkraftinspektion inlevereras till statsverkets
checkräkning och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och
att motsvarande utgifter täcks direkt från ramanslaget.
1990/91 Utgift 62 337 000 Reservation 11 039 268
1991/92 Anslag
1992/93 Förslag
1 000
65 105 000
Vid beräkningen av anslaget har jag utgått från ett oförändrat medelsbehov
av 1,5 milj. kr. för de lokala säkerhetsnämnderna för nästa budgetår.
Jag bedömer SKI:s prioriteringar inom forskningsprogrammet som väl av-
vägda och delar myndighetens uppfattning beträffande programmets bety-
delse både när det gäller uppbyggnad och vidmakthållande av kompetens
och dess betydelse för SKI:s möjligheter att på kort och lång sikt fullgöra
sina uppgifter.
Beträffande de nya forskningsprojekt som SKI föreslår bedömer jag att
dessa bör kunna rymmas genom omdisponeringar inom befintlig medels-
ram.
För sådana tillkommande forskningsprojekt som följer av vad jag tidigare
anfört beträffande överföring av uppgifter från SKN till SKI, har jag beräk-
nat ett ökat medelsbehov av 2,5 milj.kr.
Övrigt
Medel för kärnsäkerhetsforskning föreslås anvisas över ett ramanslag. Sam-
tidigt föreslås att avgifterna för säkerhetsforskning från innehavare av kärn-
kraftverk levereras till statsverkets checkräkning och redovisas under in-
komsttitel på statsbudgeten.
Utgående reservation från anslaget C 4. Statens kärnkraftsinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning från budgetåret 1991/92 bör föras över till ramansla-
get.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört beräknar jag för budgetåret
32
1992/93 anslaget C 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning Prop. 1991/92:99
till 65 105 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budget-
året 1992/93 anvisa ett ramanslag på 65 105 000 kr.
1990/91 Utgift 17 104 900
1991/92 Anslag 19 573 000
1992/93 Förslag 20 015 000
Från anslaget betalas kostnader för deltagande i internationellt samarbete
på kärnenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Internatio-
nella atomenergiorganet (IAEA), bidraget till IAEA:s Technical Assistance
and Cooperation Fund samt kostnader i samband med övrigt internationellt
kärnsäkerhetssamarbete.
Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår under detta anslag till
20 015 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Visst internationellt samarbete ifråga om kärnsäkerhet m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 20 015 000 kr.
1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.
Som jag tidigare redogjort för avser jag föreslå regeringen att genom en sär-
skild förordning medge att personal vid SKN kan erbjudas anställning vid
SKI i samband med att arbetsuppgifter överförs från SKN till SKI. Det kan
emellertid inte uteslutas att en arbetsbristsituation uppstår. Jag har därför
räknat medel för vissa awecklingskostnader.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till C 5. Statens kämbränslenämnd: Awecklingskostnader för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
33
I budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 15) har regeringen före-
slagit att 16 143 000 kr. anvisas under anslaget A 2. Utredningar m.m. I kon-
sekvens med vad jag tidigare förordat om att KASAM knyts till miljö- och
naturresursdepartementet bör medel för dess verksamhet anvisas under
detta anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
under reservationsanslaget yl 2. Utredningar m.m. förbudgetåret
1992/93 anvisa ett belopp som är 1 250 000 kr. högre än vad som före-
slagits i prop. 1991/92:100 bil. 15.
Prop. 1991/92:99
34
gotab 40886, Stockholm 1992