Utfärdande av bevis för ledamot och ersättare
36 §För den som har blivit vald till ledamot av kyrkomötet eller
till ersättare skall domkapitlet genast utfärda ett bevis om detta.
I beviset skall anges den valdes namn samt för vilken tid och valkrets

han har blivit vald.
Beviset skall sändas till den valde samt till riksdagens
valprövningsnämnd
och kyrkomötets ordförande.
Utdrag ur protokollet från valförrättningen gäller som bevis.
Granskning av ledamöters och ersättares bevis
37 §Riksdagens valprövningsnämnd skall granska bevisen för
ledamöterna
av kyrkomötet och deras ersättare och därvid pröva om bevisen
har blivit utfärdade i enlighet med 36 §.
Granskningen skall vara avslutad senast dagen före kyrkomötets
första sammanträde under valperioden eller, i fråga om bevis
som kommer in till valprövningsnämnden under kyrkomötets valperiod,
så snart det kan ske.
Berättelse om granskningen skall genast överlämnas till kyrkomötets
ordförande. Valprövningsnämnden skall i berättelsen anteckna
om något har förekommit som ger anledning att ifrågasätta någon
ledamots eller ersättares behörighet.
Hur man överklagar val och beslut
38 §Val av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare samt
beslut varigenom en ersättare har utsetts till ledamot får överklagas
hos riksdagens valprövningsnämnd.
39 §Skrivelsen med överklagandet skall ges in till domkapitlet inom
tio dagar efter det att valet avslutades.
Om skrivelsen har kommit in till riksdagens valprövningsnämnd
inom överklagandetiden men till domkapitlet först därefter,
skall överklagandet ändå prövas.
Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986: 223)
gäller inte val av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare.
40 §Den som vill överklaga valet har rätt att hos domkapitlet
genast få utdrag av protokoll eller andra handlingar över
förrättningen.
Hur överklagandena kungörs och handläggs
41 §Domkapitlet skall snarast möjligt efter överklagandetidens
utgång samtidigt kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelserna

till riksdagens valprövningsnämnd.
Kungörelsen skall införas i minst en ortstidning inom valkretsen.
I kungörelsen skall anges viss kort tid inom vilken förklaring
över överklagandena skall ha kommit in till valprövningsnämnden.
42 §Domkapitlet skall skyndsamt yttra sig över överklagandena
till riksdagens valprövningsnämnd.
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om
omprövning av beslut skall inte tillämpas.
43 §Vid handläggningen och prövningen av överklaganden som avses
i 38 § tillämpas 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972: 620).
Tillträde till uppdrag som ledamot och ersättare
44 §Den som har valts till ledamot av kyrkomötet utövar sitt uppdrag
även om valet har överklagats.
Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart
ändringen har kungjorts.
Vad som i första och andra styckena har sagts om en ledamot gäller
också för en ersättare.
47 kap. Proportionellt valsätt vid kyrkliga val
Inledande bestämmelser
1 §Följande val skall vara proportionella under de förutsättningar
som anges i 2 §:
1. val av ledamöter och suppleanter i indelningsdelegerade enligt 9
kap. 3 §,
2. val av ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i en
kommitté enligt 9 kap. 15 §,
3. val av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade enligt
15 kap. 4 §,
4. val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och övriga nämnder
i församlingar enligt 17 kap. 6 och 29 §§,
5. val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och övriga nämnder
i kyrkliga samfälligheter enligt 18 kap. 3 §,
6. val av revisorer och revisorssuppleanter enligt 20 kap. 1 §,
7. val av ledamöter och suppleanter i stiftsstyrelsen och övriga
nämnder i stiftsssamfälligheter enligt 25 kap. 3 och 7 §§,
8. val av ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden enligt 26 kap. 2
§,
9. val av ledamöter och ersättare i organ som tillsätts av kyrkomötet
enligt 29 kap. 27 §,
10. val av ledamöter och suppleanter i tillsättningsnämnd enligt
35 kap. 6 §,
11. val av ledamöter och ersättare i domkyrkorådet i Lund enligt
39 kap. 6 §,
12. val av elektorer och ersättare för dessa vid val av ledamöter
och suppleanter i stiftsfullmäktige enligt 43 kap. 8 och 9 §§,
13. val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige enligt
43 kap. 15 §,
14. val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa i domkapitel
enligt 44 kap. 17 §,
15. val av elektorer och suppleanter för dessa vid biskopsval enligt
45 kap. 5 och 6 §§,
16. val av elektorer och ersättare för dessa vid val av ledamöter
och ersättare i kyrkomötet enligt 46 kap. 15 och 16 §§,
17. val av ledamöter och ersättare i kyrkomötet enligt 46 kap. 25 §.
När ett val skall vara proportionellt
2 §Ett val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så
många väljande som motsvarar den kvot som man får om antalet
närvarande
ledamöter eller elektorer delas med det antal personer som valet
avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas
till närmast högre hela tal.
Förfarandet vid valet
Biträdande valförrättare
3 §Vid valet skall de väljande bland sig utse ett tillräckligt
antal personer att biträda ordföranden eller den som annars skall
förrätta valet (valförrättaren) vid valförrättningen.
Valsedlarna
4 §Valet skall ske med slutna valsedlar.
5 §Valsedlarna skall vara enkla och omärkta samt lika till storlek,
material och färg.
6 §På valsedlarna skall det finnas en gruppbeteckning.
Gruppbeteckningen skall anges som en beteckning i ord för en viss
grupp av de väljande eller för en viss meningsriktning.
7 §Om valsedeln upptar namn på fler än en person, skall namnen
tas upp i en följd under varandra och förses med nummer som visar
ordningen mellan dem.
Varje person skall anges på ett sådant sätt att det klart framgår
vem som avses. Om det behövs bör någon form av identifieringsuppgift
sättas ut vid namnet.
8 §En valsedel är ogiltig, om den
1. saknar gruppbeteckning,
2. upptar mer än en gruppbeteckning,
3. inte är enkel, eller
4. är försedd med något kännetecken som uppenbarligen har blivit
anbragt på valsedeln med avsikt.
9 §Ett namn på en valsedel skall anses obefintligt om
1. personen inte är valbar,
2. namnet är överstruket,
3. det inte klart framgår vem som avses, eller
4. ordningen mellan namnet och något annat namn på valsedeln inte
klart framgår.
Om valsedeln upptar flera namn än som valet avser, skall det eller
de sista övertaliga namnen anses obefintliga.
Avbrutna valförrättningar
10 §Om valförrättningen inte kan slutföras samma dag eller det
av någon annan anledning är nödvändigt, får valförrättaren,
när valsedlarna har avlämnats, bestämma att förrättningen
skall fortsätta och avslutas en annan dag.
Beslutet om tid och plats för den fortsatta valförrättningen
skall genast tillkännages de väljande, men behöver inte kungöras
särskilt.
11 §När valförrättningen skall fortsätta en annan dag skall
bland de väljande utses minst två personer att som vittnen närvara
vid den fortsatta valförrättningen.
De avlämnade valsedlarna skall förvaras i en valurna. Valurnan
skall förseglas i närvaro av de båda vittnena. Valförrättaren
skall därefter se till att valurnan förvaras på en säker plats.
12 §När valförrättningen fortsätter efter ett avbrott skall
valförrättaren i närvaro av vittnena särskilt kontrollera
att förseglingen till valurnan inte har brutits.
Sammanräkning av rösterna
Allmänna bestämmelser
13 §Sedan valsedlarna har avlämnats skall de giltiga valsedlarna
ordnas i grupper. Inom varje valsedelsgrupp skall ordningen mellan
namnen bestämmas.
När ordningen mellan namnen i varje valsedelsgrupp har bestämts
skall platserna fördelas mellan grupperna.
Valsedelsgrupper
14 §Valsedlar med samma gruppbeteckning bildar en valsedelsgrupp.
Ordningen inom varje valsedelsgrupp
15 §Ordningen mellan namnen inom varje valsedelsgrupp skall bestämmas

genom särskilda sammanräkningar, i den utsträckning sådana behövs.
16 §Efter varje sammanräkning skall det namn som enligt 18 § har
fått det högsta röstetalet föras upp på en lista för valsedelsgruppen,

det ena under det andra. Namnen gäller i den ordningsföljd som
de har blivit uppförda på listan.
17 §Vid varje sammanräkning gäller en valsedel bara för ett namn.
Valsedeln gäller för det namn som står först på valsedeln,
så länge detta namn inte har förts upp på listan. Därefter
gäller valsedeln för det namn som står näst efter det namn
som redan har förts upp på listan.
18 §En valsedel som gäller för sitt första namn räknas som en röst.
När den gäller för sitt andra namn räknas den som en halv
röst. En valsedel som gäller för sitt tredje namn räknas som
en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund.
Fördelningen av platser mellan valsedelsgrupperna
19 §Avser valet bara en plats, skall platsen tillfalla den som står
främst på listan för den valsedelsgrupp som har fått flest röster.
20 §Avser valet flera platser, skall platserna fördelas mellan
valsedelsgrupperna.
Platserna fördelas en i taget.
Den grupp som för varje gång får det högsta jämförelsetalet
enligt 22 § tilldelas platsen.
21 §För varje gång en valsedelsgrupp tilldelas en plats skall den
genast besättas med den som enligt gruppens lista står närmast
i tur att få platsen.
Detta gäller också om den som är berättigad till platsen redan
har fått en plats från en eller flera andra grupper.
22 §Jämförelsetalet för en grupp är lika med det antal röster
som valsedelsgruppen har fått, så länge gruppen inte har blivit
tilldelad någon plats.
För varje gång som en grupp har tilldelats en plats, skall
jämförelsetalet
beräknas så att gruppens röstetal delas med det tal som motsvarar
det antal platser som gruppen har tilldelats, ökat med 1.
Om en person har fått platser från två valsedelsgrupper, skall
vardera platsen dock bara anses som en halv plats vid beräkningen
av det antalet platser som har delats ut. Om någon har fått platser
från tre grupper, skall varje sådan plats räknas som en tredjedels
plats, och så vidare efter samma grund.
23 §Om valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare
sker i ett sammanhang, skall jämförelsetalet för valsedelsgrupperna
beräknas på nytt enligt 22 § när platserna för ersättarna
skall fördelas mellan grupperna. Därvid skall bortses från namn
på personer som har utsetts till ledamot.
24 §Om en valsedelsgrupp har tilldelats platser så många gånger
som motsvarar antalet namn på gruppens lista skall gruppen inte längre

räknas vid den fortsatta fördelningen.
Lika röstetal eller jämförelsetal
25 §Vid lika röstetal eller jämförelsetal skall avgörandet
ske genom lottning.
Inträdesordningen för ersättare och suppleanter
26 §När ersättare eller suppleanter har utsetts genom proportionella
val skall de tjänstgöra enligt följande:
1. Den som har utsetts från en valsedelsgrupp med samma beteckning
som den grupp från vilken ledamoten är vald, har företräde
framför andra ersättare eller suppleanter. Av andra ersättare
eller suppleanter har den företräde som har utsetts från en grupp
med högre röstetal.
2. Inom samma grupp har den företräde vars namn har blivit tidigare
uppfört på gruppens lista enligt 16 §.
Den som har blivit tilldelad en plats från två eller flera grupper,
skall anses vald för den grupp från vilken han först blev tilldelad
platsen.
/1/
Senaste lydelse 1988: 257.
/2/
Senaste lydelse av 1 § 1988: 188.
/3/
Senaste lydelse av lagens rubrik 1972: 231.
/4/
Senaste lydelse 1988: 189.
/5/
Lagen omtryckt 1973: 437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191.
/6/
Senaste lydelse 1990: 353.
/7/
Senaste lydelse 1990: 353.
/8/
Lagen omtryckt 1983: 578. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 653.
/9/
Senaste lydelse 1988: 191.
/10/
Senaste lydelse 1988: 193.
/11/
Lagen omtryckt 1987: 1335.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1988: 195.
/12/
Senaste lydelse 1988: 195.
/13/
Lagen omtryckt 1983: 438. Senaste lydelse av 2 § 1988: 196.
/14/
Lagen omtryckt 1987: 1000.
/15/
Lagen omtryckt 1989: 935.
/16/
Senaste lydelse av 1 kap. 5 § 1988: 200
2 kap. 2 § 1988: 200.
/17/
Lagen omtryckt 1989: 713.
/18/
Senaste lydelse 1988: 201.
Bilaga 19
1 Förslag till
Lag om införande av kyrkolagen (1992: 000)
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 §Kyrkolagen (1992: 000) och denna lag träder i kraft den 1 januari
1993.
2 §Genom kyrkolagen (1992: 000) upphävs med den begränsning som
följer av denna lag följande författningar:
1. kyrkolagen (1686: 0903),
2. konung Johan III:s brev den 8 mars 1571 med privilegier för tyska
församlingen i Stockholm,
3. drottning Kristinas brev den 28 april 1649 med privilegier för
tyska eller Kristine församling i Göteborg,
4. kungliga brevet den 11 juli 1781 angående lördagspredikningar
i Västerbotten,
5. kungörelsen den 13 augusti 1823 om kyrkomusikens fortfarande
under fastlagstiden,
6. cirkulärbrevet den 3 december 1823 angående Riksens Ständers
underdåniga hemställan om tillåtelse för församlingarna att
med deras kyrkoherdar överenskomma om tiden för gudstjänsternas
början,
7. kungl. brev (1840: 46) angående Finska nationella församlingens
i Stockholms fortfarande, samt om regleringen av dess angelägenheter,
8. kungörelsen (1841: 10) angående fastställd gränsdragning
emellan de territoriella och de icke-territoriella församlingarna
i huvudstaden,
9. förordningen (1855: 32 s. 3) angående ändring i vissa delar
av kyrkolagens stadganden om prästmöte,
10. förordningen (1855: 61 s. 12) om avskaffande av kyrkoplikt,
11. förordningen (1859: 53 s. 1) angående förklaring av 3 kap.
4 § och ändring av 11 kap. 11 § kyrkolagen,
12. förordningen (1861: 19 s. 1) angående jämkning i gällande
föreskrifter om tiden för begående av Herrens nattvard,
13. förordningen (1864: 55 s. 1) angående ändring av 3 kap. 2 §
kyrkolagen jämte förklaring av 3 § i samma kap.,
14. kungl. brev den 5 maj 1882 till befallningshavanden i Göteborgs
och Bohus län angående indelning i Göteborgs stad i territoriella
församlingar m.m. samt lönereglering för prästerskapet därstädes,
15. lagen (1893: 86 s. 1) angående prästedens utbytande mot ett löfte,
16. lagen (1909: 16 s. 5) innefattande ändring i 12 kap. 3 §
kyrkolagen,
17. lagen (1910: 29 s. 1) innefattande ändring i gällande stadganden
om nattvardsgång,
18. lagen (1916: 92) innefattande ändring i gällande stadganden
om nattvardsgång,
19. lagen (1921: 589) angående upphävande av vissa delar av
kyrkolagen,
20. lagen (1946: 778) om tillägg till kap. 3 kyrkolagen,
21. lagen (1948: 489) om tillägg till kyrkolagen,
22. lagen (1963: 633) om biskopsval,
23. förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning
som präst,
24. lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade,
25. lagen (1976: 610) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om anställning av präst i svenska kyrkan,
26. lagen (1979: 926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan,
27. lagen (1982: 377) om tillfällig upplåtelse av kyrka,
28. lagen (1982: 942) om svenska kyrkan,
29. lagen (1982: 943) om kyrkomötet,
30. församlingslagen (1988: 180),
31. domkapitelslagen (1988: 181),
32. kyrkofondslagen (1988: 182),
33. lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord,
34. prästanställningslagen (1988: 184),
35. kyrkliga indelningslagen (1988: 185),
36. lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
3 §Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter
som har ersatts genom bestämmelser i kyrkolagen (1992: 000) eller
denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna.
Övergångsbestämmelser till 11 kap. kyrkolagen
4 §Om beslutanderätten i en icke-territoriell församling med över
500 röstberättigade kyrkomedlemmar enligt äldre föreskrifter
har utövats av kyrkostämma, skall utan hinder av bestämmelserna
i 11 kap. 9 § kyrkolagen (1992: 000) beslutanderätten fortfarande
utövas av kyrkostämma.
Kyrkostämman får dock besluta att församlingens beslutanderätt
i stället skall utövas av kyrkofullmäktige. I fråga om kyrkostämmans
beslut tillämpas bestämmelserna 11 kap. 13 § kyrkolagen.
Övergångsbestämmelser till 17 kap. i den nya kyrkolagen
5 §För varje icke-territoriell församling skall kyrkofullmäktige
eller kyrkostämman under år 1992 utse kyrkoråd för åren 1993
och 1994 enligt bestämmelserna i 17 kap. kyrkolagen (1992: 000).
Kyrkoråd utses av kyrkofullmäktige före utgången av december
månad och av kyrkostämma före utgången av november månad. Uppdragen
för ledamöter i kyrkoråd och suppleanter för dessa som har
utsetts enligt äldre bestämmelser gäller till och med utgången
av år 1992.
Övergångsbestämmelser till 23 kap. i den nya kyrkolagen
{pac}6 §Bestämmelserna i 23 kap. kyrkolagen (1992: 000) skall för
åren 1993 och 1994 tillämpas bara på sådana icke-territoriella
församlingar som den 1 januari 1992 ingick i en stiftssamfällighet.
Övergångsbestämmelser till 27 kap. i kyrkolagen
7 §Punkten 3 i övergångsbestämmelserna till domkapitelslagen
(1988: 181) skall fortfarande gälla.
8 §Var och en av kyrkoråden i domkyrkoförsamlingarna i Uppsala,
Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö stift
skall före utgången av år 1992 utse en sådan lekmannaledamot
och ersättare för denne som enligt bestämmelserna i 27 kap.
6 § kyrkolagen (1992: 000) skall ingå i domkaptlet vid handläggningen

av ärenden som rör domkyrkan. Valet gäller från och med den
1 januari 1993 till dess att respektive kyrkoråd förrättar nytt
val under nästa valperiod.
Övergångsbestämmelser till 35 kap. i kyrkolagen
9 §Om förfarandet för tillsättning av en prästtjänst i ett
icke-territoriellt pastorat har påbörjats före den 1 januari
1993, skall tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser.
10 §Första och andra gången efter lagens ikraftträdande som en
tjänst som kyrkoherde blir ledig i andra icke-territoriella pastorat
än Karlskrona amiralitetsförsamling, tillsätts den av kyrkorådet.
11 §Den turordning som enligt äldre bestämmelser har varit avgörande
för hur en kyrkoherdetjänst tillsätts ändras inte genom kyrkolagen
(1992: 000).
12 §Utan hinder av bestämmelserna i 35 kap. kyrkolagen (1992: 000)
får regeringen var tredje gång en kyrkoherdetjänst blir ledig
i ett pastorat tillsätta tjänsten genom att till denna förflytta
en präst som är anställd med fullmakt. Sådan förflyttning
får ske endast om det är nödvändigt av organisatoriska eller
andra synnerliga skäl. Vid en tillsättning som nu sagts skall
i övrigt alltjämt tilllämpas bestämmelserna i 37--39 §§ lagen
(1957: 577) om prästval.
Övergångsbestämmelser till 38 kap. i kyrkolagen
13 §Punkterna 4--6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1989:
8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan skall fortfarande gälla.
Övergångsbestämmelser till 42 kap. i kyrkolagen
14 §Föreskrifterna i 8 § 4 kyrkofondslagen (1988: 182) skall
fortfarande
gälla, såvitt avser kostnader för försäkringsförmåner
som utgår för andra kyrkomusiker än skolkantorer och för vilka
statlig grupplivförsäkring gäller den 1 januari 1993.
2Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall
ha följande lydelse.
36 kap.
5 §
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen
(1980: 100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något
av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som
vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet
uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer,
som drivs av kommuner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga

samfälligheter, och deras biträden får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som
de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller
den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till
det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna
uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om
det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.
Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som
vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande
endast om parten medger det.
Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra
än försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för
vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller
den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte
höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller
under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.
Om tystnadsplikt för den som i svenska kyrkans ordning har vigts
till det kyrkliga ämbetet finns föreskrifter i 33 kap. kyrkolagen
(1992: 000). Den som inom annat trossamfund än svenska kyrkan är
präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning
får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

9 § radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om
ansvarighet
för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för
radio- och kassettidningar eller 2 § lagen (1985: 1057) om
ansvarighet
för lokala kabelsändningar får höras som vittne om förhållanden
som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda
paragrafer.
Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras
som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte
heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning
eller översättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i
skattskyldigheten
för den som icke tillhör svenska kyrkan
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1951: 691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan orden
"församlingslagen (1988: 180)" skall bytas ut mot "21 kap. kyrkolagen
(1992: 000)".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid
val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1955: 138) om proportionellt
valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. skall ha
följande lydelse.
1 §
Denna lag gäller proportionella val inom
--landsting,
--kommunfullmäktige,
--kommunala indelningsdelegerade,
--stiftsfullmäktige,
--kyrkofullmäktige,
--kyrkliga indelningsdelegerade,
--kyrkostämma.
Denna lag gäller när val skall vara proportionella inom --landsting,
--kommunfullmäktige, --kommunala indelningsdelegerade,
--landstingkommunal nämnd,
--kommunal nämnd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 och 4 a §§ lagen (1965: 269) med
särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. skall ha följande lydelse.
1 §
Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall
bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören,
som enligt skattemyndighetens beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas,
ökat med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola
tillskjuta
enligt lagen (1988: 491) om skatteutjämningsbidrag.
Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) eller
10 kap. 4 § tredje stycket församlingslagen (1988: 180) annan
skattesats
slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall
den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det
antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga
vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.
Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) eller
19 kap. 5 § kyrkolagen (1992: 000) annan skattesats slutligt
fastställts
än den som har bestämts tidigare, skall den nya skattesatsen om
möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och
skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det
år skattesatsen skall fastställas.
4 a §
Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära
församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen
enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990: 324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före
taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951: 691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska
kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen,
skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.
Har enligt 10 kap. 4 § församlingslagen (1988: 180) annan skattesats
slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall
till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts
i samband med att budgeten fastställdes.
Har enligt 19 kap. 5 § kyrkolagen (1992: 000) annan skattesats
slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund
för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i
samband med att budgeten fastställdes.
Församling är berättigad att under ett visst år av statens
såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av
den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor
och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap.
2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda
beloppet ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången
av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära
av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då
förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran
hos staten enligt denna paragraf skall skattemyndigheten under samma
år utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje
kalendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena
i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas

samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten
dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp.
Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari

inte motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den
jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som
utbetalas i mars månad.
Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt
i fråga om kyrklig samfällighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshyphotekskassa
och om stadshypoteksföreningar
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall
ha följande lydelse.
31 §
Utan pantsäkerhet får en förening lämna lån för vilket någon
av föjande svarar som låntagare eller på grund av borgen: staten,
kommun, landstingskommun, sådan församling eller kyrklig samfällighet
som avses i församlingslagen (1988: 180), riksbanken,
riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank.
Utan pantsäkerhet får en förening lämna lån för vilket någon
av föjande svarar som låntagare eller på grund av borgen: staten,
kommun, landstingskommun, sådan församling eller kyrklig samfällighet
som avses i kyrkolagen (1992: 000), riksbanken, riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1993.
7 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)
Härigenom föreskrivs att 37 § förvaltningsprocesslagen (1971:
291) skall ha följande lydelse.
37 §
I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet eller
bevis, som klaganden åberopar först i regeringsrätten, beaktas
endast om det föreligger särskilda skäl.
Föreskrifter om förbud mot anförande av nya omständigheter
i kommunalbesvärsmål finns i 7 kap. 1 § kommunallagen (1977: 179)
och 13 kap. 1 § församlingslagen (1988: 180).
Föreskrifter om förbud mot anförande av nya omständigheter
i kommunalbesvärsmål finns i 7 kap. 1 § kommunallagen (1977: 179)
och 22 kap. 1 § tredje stycket kyrkolagen (1992: 000).
Klaganden bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar
till stöd för sin begäran om prövningstillstånd.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1993.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval, m.m.
Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1972: 704) om
kyrkofullmäktigval,
m.m. skall ha följande lydelse.
43 §
Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid
offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen

skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen
anges i förekommande fall i vilken ordning som de olika valen kommer
att räknas, om ej hinder möter. Kungörelsen skall anslås på
församlingarnas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens
början införas i ortstidning inom länet.
I fråga om den slutliga sammanräkningen tillämpas i övrigt
de bestämmelser i 14 kap. 1 § andra stycket, 2--4 §§, 5 § första
stycket 1 och 2 samt 15, 15d, 16, 17 och 19--24 §§ vallagen (1972:
620) som avser val av kommunfullmäktige och utseende av suppleanter
för fullmäktige.
Vad som sägs i 14 kap. 19 § vallagen om beslut som har fattats med
stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen (1977: 179) skall vid tillämpningen
av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med
stöd av 2 kap. 3 §, 5 kap. 2 § eller 7 kap. 5 § församlingslagen
(1988: 180).
Vad som sägs i 14 kap. 19 § vallagen om beslut som har fattats med
stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen (1977: 179) skall vid tillämpningen
av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med
stöd av 13 kap. 3 §, 16 kap. 2 § eller 17 kap. 8 och 9 §§
kyrkolagen
(1992: 000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastigheter
m.m.
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1975: 1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m. orden "lagen (1988: 183) om förvaltningen
av kyrklig jord" skall bytas ut mot "41 kap. kyrkolagen (1992: 000)".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ lagen (1976: 600)
om offentlig anställning skall ha följande lydelse.
1 kap.
2 §
Lagen gäller ej statsråden eller riksdagens ombudsmän och ej
heller den som är anställd på annan prästerlig tjänst än
sådan som omfattas av 1 § 2.
Lagen gäller inte statsråden, riksdagens ombudsmän eller den
som är anställd på en statligt reglerad prästtjänst.
5 §
I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund,

församling eller kyrklig samfällighet gäller 4--17 kap. endast
om anställningen är statligt reglerad och ej avser prästerlig tjänst.
Bestämmelserna i 4--17 kap. gäller inte arbetstagare hos kommun,
landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig
samfällighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och
andra författningar
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976: 633) om kungörande
av lagar och andra författningar skall ha följande lydelse.
5 §
Författningar som beslutas av kyrkomötet eller en myndighet under
kyrkomötet skall kungöras i svenska kyrkans författningssamling.
Detsamma skall gälla sådana författningar som
1. ett domkapitel eller en stiftsstyrelse beslutar med stöd av
bemyndiganden
i författningar som beslutas av kyrkomötet,
2. kammarkollegiet beslutar med stöd av bemyndiganden av regeringen
enligt lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord.
Detsamma skall gälla sådana författningar som 1. ett domkapitel
eller en stiftsstyrelse beslutar med stöd av bemyndiganden i
författningar
som beslutas av kyrkomötet, 2. kammarkollegiet beslutar med stöd
av bemyndiganden av regeringen enligt 41 kap. kyrkolagen (1992: 000).
Lagen träder i kraft den 1 januari 1993.
12 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)
Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 5 § och 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152) orden "lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig
jord" skall bytas ut mot "41 kap. kyrkolagen (1992: 000)".
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
13 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 § och 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980: 100) skall ha följande lydelse.
1 kap.
10 §
I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som har anförtrotts
präst under bikt eller själavårdande samtal i övrigt gäller
i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt
föreskrivet.
I fråga om tystnadsplikt angående uppgifter som under bikt eller
själavårdande samtal anförtrotts den som i svenska kyrkans ordning
har vigts till det kyrkliga ämbetet gäller i stället för
bestämmelserna
i denna lag föreskrifterna i 33 kap. kyrkolagen (1992: 000).
16 kap.
Nuvarande lydelse
1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att
meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 §
1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad,
är de där tystnadsplikt följer av
1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje stycket andra meningen
regeringsformen
2 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen eller beslut enligt 4 kap.
15 § riksdagsordningen
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet
i fara eller annars skada landet allvarligt
2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen
(1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio,
11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar
eller 2 § lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala
kabelsändningar
3. denna lag enligt
2 kap. 1 §
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet
i fara eller annars skada landet allvarligt
3 kap. 1 §
såvitt avser uppgift hos riksbanken
5 kap. 1 §
såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på
befordringsanstalt
eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund
av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare
Nuvarande lydelse
5 kap. 2--4 §§
7 kap. 1 eller 4 §
såvitt avser uppgift om annat än verkställigheten av beslut om
omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke
7 kap. 6 §
7 kap. 9 §
såvitt avser uppgift som hänför sig till annat än ärende
om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare
studier
7 kap. 11 § första eller andra stycket, 12 § andra stycket eller
14 § första stycket
7 kap 21 §
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas medföra fara för
att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men
7 kap. 29 §
8 kap. 3 § 5 § första stycket 2, 6 § första stycket 2, 7 § första
stycket 2 eller 8 § första stycket
8 kap. 8 § andra stycket
såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 §
9 kap. 1--4 §§
9 kap. 6 §
såvitt avser uppgift om registrerads förhållanden
9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket, 9 § eller 10 § första
stycket 1
9 kap. 11 §
såvitt avser uppgift som hänför sig till ärende om annat än
ekonomiskt bistånd till enskild
12 kap. 5 eller 7 §
4. förbehåll enligt 14 kap. 9 eller 10 § denna lag
5. förordnande med stöd av 5 kap. 4 § eller 23 kap. 10 § fjärde
stycket rättegångsbalken
6. 8 kap 4 § första stycket tredje meningen rättegångsbalken
7. lagen (1979: 926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan
8. 6, 6 a och 6 b §§ lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl.
Föreslagen lydelse
1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att
meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 §
1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad,
är de där tystnadsplikten följer av
1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje stycket andra meningen
regeringsformen
2 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen eller beslut enligt 4 kap.
15 § riksdagsordningen
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet
i fara eller annars skada landet allvarligt
2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen
(1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio,
11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar
eller 2 § lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala
kabelsändningar
3. denna lag enligt
2 kap. 1 §
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet
i fara eller annars skada landet allvarligt
3 kap. 1 §
såvitt avser uppgift hos riksbanken
5 kap. 1 §
såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på
befordringsanstalt
eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund
av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare
5 kap. 2--4 §§
7 kap. 1 eller 4 §
såvitt avser uppgift om annat än verkställigheten av beslut om
omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke
7 kap. 6 §
7 kap. 9 §
såvitt avser uppgift som hänför sig till annat än ärende
om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare
studier
7 kap. 11 § första eller andra stycket, 12 § andra stycket eller
14 § första stycket
7 kap 21 §
såvitt avser uppgift vars röjande kan antas medföra fara för
att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men
7 kap. 29 §
8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 6 § första stycket 2, 7 § första

stycket 2 eller 8 § första stycket
Föreslagen lydelse
8 kap. 8 § andra stycket
såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 §
9 kap. 1--4 §§
9 kap. 6 §
såvitt avser uppgift om registrerade förhållanden
9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket, 9 § eller 10 § första
stycket 1
9 kap. 11 §
såvitt avser uppgift som hänför sig till ärende om annat än
ekonomiskt bistånd till enskild
12 kap. 5 eller 7 §
4. förbehåll enligt 14 kap. 9 eller 10 § denna lag
5. förordnande med stöd av 5 kap. 4 § eller 23 kap. 10 § fjärde
stycket rättegångsbalken
6. 8 kap 4 § första stycket tredje meningen rättegångsbalken
7. 33 kap. kyrkolagen (1992: 000)
8. 6, 6 a och 6 b §§ lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
14 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningslagen (1986: 223)
Härigenom föreskrivs att 31 § förvaltningslagen (1986: 223)
skall ha följande lydelse.
31 §
Bestämmelserna i 13--30 §§ gäller inte sådana ärenden hos
kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilka
besluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977: 179)
eller 13 kap. församlingslagen (1988: 180).
Bestämmelserna i 13--30 §§ gäller inte sådana ärenden hos
kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilka
besluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977: 179)
eller 22 kap. kyrkolagen (1992: 000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Bilaga 20
Kyrkomötets skrivelse 1991: 11
Regeringen
Andra kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 1 ny kyrkolag (delvis) m.m.
Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att
kyrkomötet den 30 augusti 1991 beslöt
att vid mom. 21 beträffande skiljande från ämbetet anhålla att
32 kap. 5 § förslaget till kyrkolag får den lydelse som framgår av
bilaga
att vid mom. 38 beträffande 34 kap. 7 § kyrkolagsförslaget
tillstyrka regeringens förslag
att i övrigt
bifalla utskottets hemställan.
Stockholm den 31 augusti 1991
Göran Åstrand
Bengt Törnell
Underbilaga 20: 1
32 kap. 5 §
Frågor om att skilja någon från rätten att utöva det kyrkliga
ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att
utöva detta prövas enligt följande:
Innehavare
Prövas av
1. biskopar
ansvarsnämnden för biskopar
2. präster
--präster som är anställda i ett stift
domkapitlet i det stift där prästen har sin anställning
--präster som tjänstgör i svensk församling i utlandet
domkapitlet i Uppsala stift
--präster som är anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet
eller av styrelsen för Svenska kyrkans mission
domkapitlet i Uppsala stift
--präster som inte har anställning som präst inom Svenska kyrkan
domkapitlet i det stift där prästen senast var anställd som präst
--präster som aldrig haft anställning som präst inom Svenska kyrkan
domkapitlet i det stift där prästen prästvigdes eller förklarades
behörig att utöva det kyrklig ämbetet
Bilaga 21
Andra kyrkolagsutskottets betänkande
1991: 1
Ny kyrkolag (delvis) m.m. 2KL
1991: 1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas delar av regeringens skrivelse 1990:
1, nämligen kapitlen 1--3, 27--37, 40 och 45 i förslaget till
kyrkolag samt förslagen till lag om införande av kyrkolagen, lag
om ändring i domkapitelslagen (1988: 181) och lag om ändring i
prästanställningslagen (1988: 184) jämte ett antal lagförslag
med följdändringar.
Vidare behandlas svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse 1991:
9 samt 38 motioner. Utskottet har föreslagit vissa ändringar i
regeringens lagförslag. Centralstyrelsens förslag har tillstyrks.
Vidare har utskottet bifallit vissa motionsyrkanden.
Regeringens skrivelse 1990: 1 till kyrkomötet kyrkolag (delvis)
Regeringen har för kyrkomötets yttrande -- såvitt andra
kyrkolagsutskottet
är i fråga -- överlämnat förslag till
1. kyrkolag, kapitlen 1--3, 27--37, 40 och 45,
2. lag om införande av kyrkolagen,
3. lag om ändring i domkapitelslagen (1988: 181),
4. lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 184).
Vidare har kyrkomötet beretts tillfälle ta del av 35 andra lagförslag
med följdändringar.
Svenska kyrkans centralstyrelses CsSkr 1991: 9 med förslag till
yttrande över 40 kap. upplåtelse av kyrka i förslaget till kyrkolag,
Regskr 1990: 1
Centralstyrelsen föreslår
att kyrkomötet i yttrande till regeringen över RegSkr 1990: 1
Kyrkolag förslår att 1--3 §§ i 40 kap. Upplåtelse av kyrka får
i den i bilaga som centralstyrelsens förslag angivna lydelsen, samt
att kyrkomötet begär att centralstyrelsen låter utreda frågor
om bestående upplåtelse av kyrkorum.
Motionerna
1991: 4 av Rolf Eknefelt m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådant tillägg
till religionsfrihetslagen 6--12 §§ "Om medlemskap i svenska kyrkan"

att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem i Svenska
kyrkan.
1991: 5 av Dag Sandahl, vari hemställs
att kyrkomötet beslutar begära att centralstyrelsen låter utvärdera
gällande prästanställningslag.
1991: 7 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman, vari hemställs
1. att kyrkomötet som sin mening ger centralstyrelsen till känna
att uppdraget till den redan arbetande enmansutredaren bör utökas
till att också ta i beaktande de fall, då präst dömts för
brott eller gjort sig skyldig till avvikelse i läran,
2. att kyrkomötet begär att centralstyrelsen hos regeringen hemställer

om en sådan regeländring i Kyrkolagen avd 8, Kap. 32 § 5, mom 2
a, 4:e strecksatsen, beträffande prästs anställningsförhållanden,
att denne alltid, då anställningsförhållanden som präst inte
föreligger, skall för förvaltningen av sitt prästämbete
svara inför domkapitel och biskop i det stift, där han senast
var anställd som präst,
1991: 8 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman vari hemställs
att kyrkomötet av regeringen begär ett tillägg i regeringens
skrivelse till kyrkomötet 1990: 1, Kyrkolag, Åttonde avdelningen,
kap. 32, Det kyrkliga ämbetet med följande lydelse:
"Återinträde i det kyrkliga ämbetet som präst prövas inför
biskop och domkapitel i det stift, där ämbetet nedlades",
1991: 9 av Börje Finnstedt, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär att folkomröstning skall
komma till stånd avseende kyrkans förhållande till staten.
1991: 10 av Bengt Gustafsson m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i 7 § prästanställningslagen som möjliggör inrättande av
interimistiska tillsättningsnämnder i blivande pastorat och som
möjliggör att dessa interimistiska tillsättningsnämnder kan
bestå av ledamöter från de församlingskyrkoråd som kommer att
ingå i det nya pastoratet.
1991: 13 av Urban Gibson m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet i skrivelse till regeringen föreslår att det i
motionen framförda förslaget till ändring av lagen om svenska
kyrkan och av lagen om kyrkomötet antas av riksdagen.
1991: 16 av Sven Lenhoff och Eric Lundqvist, vari hemställs
att kyrkomötet föreslår att 34 kap. 13 § i förslaget till kyrkolag
ändras så att domkapitlen tillsätter komminister i samarbetskyrka
sedan församlingskyrkoråd/en och samfundets styrelse beretts tillfälle

att yttra sig.
1991: 18 av Mildred Fischer m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidsbegränsning för innehav av tjänst som biskop.
1991: 19 av Börje Finnstedt, vari hemställs
att kyrkomötet beslutar att ställa det kravet på kyrkoherdar
att de innan de kan söka och inneha kyrkoherdetjänst skall ådagalägga
sin lämplighet som ledare samt ha genomgått ledarskapsutbildning.
1991: 22 av Olle Wingborg, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär att tidsbegränsat förordnande
skall tillämpas vid utnämning av biskopar.
1991: 24 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen över regeringens
skrivelse 1990: 1 föreslår följande ändrad lydelse av förslaget
till kyrkolag 32 kap. 1 §:
Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet
prövas av biskopen och domkapitlet i det stift där kandidaten
söker anställning som präst. I andra fall prövas frågorna
av biskopen eller domkapitlet i det stift där kandidaten är
kyrkobokförd
eller, om han inte är kyrkobokförd inom landet, av biskopen och
domkapitlet i Uppsala stift. Frågor om prästvigning prövas av
biskopen ensam.
Första stycket tillämpas också när en präst som har skilts
från rätten att utöva ämbetet enligt 2 eller 4 §§ vill ansöka
om att återfå denna rätt. Beslut att återge präst som skilts
från rätten att utöva ämbetet denna rätt får inte fattas
mot biskopens mening.
1991: 25 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen hemställer om ändring i
prästanställningsförordningen
i enlighet med vad som föreslagits i motionen.
1991: 26 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen hemställer om ändring i
prästanställningsförordningen
i enlighet med vad som föreslagits i motionen.
1991: 27 av Bengt Jacobsson, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär att i 35 kap. 11 § kyrkolagen
tillförs en mening med följande innebörd:
"Inom de nationella icke-territoriella församlingarna tillsättes
dock alltid tjänsten som kyrkoherde av kyrkorådet".
1991: 28 av Malte Wiss, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i lagen om biskopsval att proceduren förenklas.
1991: 30 av Bengt Englund, vari hemställs
att kyrkomötet begär att centralstyrelsen inleder ett arbete som
mynnar ut i att domkapitlen kan delegera interna personalfrågor om
präster till pastoratens personalnämnder.
1991: 31 av Hans Siljedahl m.fl. vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär att förslaget till kyrkolag
33 kap. 1 § om tystnadsplikt får följande lydelse:
Den som enligt svenska kyrkans ordning vigs till biskop, präst eller
diakon har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han/hon erfarit
under bikt eller själavårdande samtal.
1991: 36 av Karl-Erik Johansson och Torsten Gustavsson, vari hemställs

att kyrkomötet hos regeringen begär dels sådan ändring i
prästanställningslagen
att stiftsstyrelserna får möjlighet att vid behov inrätta tjänster
som pastorsadjunkt dels sådan ändring av gällande regler att
stiftsbidrag kan utgår ur kyrkofonden till lönekostnaderna.
1991: 37 yrkande 2 av Alf Sigling, vari hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår att 34
kap. 2 § andra stycket i förslaget till kyrkolag skall ha följande
lydelse:
Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskop. I det stiftet får det
också finnas en tjänst som biträdande biskop.
1991: 41 av Hans-Olof Hansson, vari hemställs
att kyrkomötet föreslår regeringen en sådan utformning av kyrkolagens
nionde avdelning, 34 kap. 4 § m.fl., att det i en stiftssamfällighet
får finnas även en tjänst som pastorsadjunkt.
1991: 42 av Hans-Olof Hansson, vari hemställs
att kyrkomötet föreslår regeringen att elfte avdelningen, 40
kap. § 2 i föreslagen kyrkolag får följande lydelse:
"Kyrkoherden och andra präster som tjänstgör i pastoraten får
använda kyrkor, som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst
och som vårdas av en församling eller en kyrklig samfällighet för
1. församlingsgudstjänst, och
2. kyrkliga handlingar och en själavård som avser någon som tillhör
församlingen.
1991: 43, av Hans-Olof Hansson, vari hemställs
att kyrkomötet till sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 fogar en begäran om en snabb översyn av relationerna
domkapitel-stiftsstyrelse
vad gäller prästärendenas behandling, så att en ev därav
föranledd korrigering av lagförslaget kommer till stånd, innan
det fastställs.
1991: 45 av Hans-Olof Andrén m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att
normgivningen
om det kyrkliga ämbetet bör brytas ut ur kyrkolagen och ges i
en separat lag.
1991: 46 av Hans-Olof Andrén m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet begär att centralstyrelsen till 1992 års kyrkomöte
framlägger förslag till nya medlemskapsregler i svenska kyrkan,
vilka står i överensstämmelse med allmänkyrklig praxis och
svensk grundlag.
1991: 49 av Carina Berg Dennevi, vari hemställs
1. att kyrkomötet hos regeringen begär ändring av nu gällande
lagstiftning så att suppleanter äger rätt att närvara vid domkapitlets

sammanträden,
2. att kyrkomötet hos regeringen begär att stiftssamfälligheten
medges rätt att ersätta de av stiftssamfälligheten valda suppleanterna

för deras kostnader i samband med domkapitlets sammanträden.
1991: 53 av Gunnar Lindberg, vari hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en bred demokratisk enighet i
relationsfrågan,
om Svenska kyrkans ensamrätt till initiativ som berör hennes identitet

som trossamfund och om betydelsen av att inte föregripa
församlingarnas
svar på petriutredningen.
1991: 59 av Carl Gustaf von Ehrenheim m.fl.,
vari hemställs
att kyrkomötet föreslår regeringen sådana ändringar i förslag
till Kyrkolag att en tjänst som ärkebiskop samt en tjänst som
biskop i Uppsala stift inrättas med beaktande av vad som anförts i
motionen.
1991: 60 av Hans Sjöström, vari hemställs
att kyrkomötet hos centralstyrelsen begär att normer för värdering
av tvåspråkighet för tjänster inom Svenska kyrkan fastställs.
1991: 63 yrkande 1 av biskop Bengt Wadensjö m.fl., vari hemställs
att kyrkomötet beslutar att i framställning till regeringen begära
sådant tillägg i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990:
1, avd 4, kap. 5 §§ 22--24, att kyrkoherde i nybildat pastorat kan
tillträda i sin befattning i första hand före indelningens
ikraftträdande.
1991: 64 av Jan Erik Ågren, vari hemställs
att kyrkomötet beslutar hos regeringen anhålla om sådan ändring
att utnämningar av domprost överföres till domkapitel.
1991: 68 av Bengt Ljungqvist, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i lagen om svenska kyrkan att 31 kap. 2 och 5 §§ i nya kyrkolagen
får den lydelse som framgår av motion 21/1990 och som tillstyrkts
i sin helhet av kyrkomötet 1990, och som kyrkomötet anfört i
sin skrivelse till regeringen den 30 augusti 1990.
1991: 69 av Björn Oxhammar Sr, vari hemställs
att kyrkomötet begär att centralstyrelsen låter utreda möjligheterna
att i anslutning till 1 § lagen (1982: 942) om svenska kyrkan liksom
i andra lagkomplex, där kyrkan anger sin trosdefinition, foga en
hänvisning till hur Svenska kyrkans trosdefinition uttrycks i tidigare

lagtexter.
1991: 70 av Torgny Larsson, vari hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om biskopsval.
1991: 73 av Karl-Erik Johansson, vari hemställs
1. att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen betonar
angelägenheten
av en omredigering av den föreslagna kyrkolagen i enlighet med
motionen
med markering i 1 kap. av respektive avdelnings eller kapitels
konstitutionella
status,
2. att kyrkomötet hos regeringen anhåller att i det föreslagna
2 kap. en ny 2 § införes rörande stiftsindelningen och kyrkans
episkopala organisation.
1991: 75 av Carl Gustaf von Ehrenheim, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i förslaget
till Kyrkolag, att i 29 kap. införes regler om ersättare till
ärkebiskopen i svenska kyrkans centralstyrelse, och att ersättaren
utses av kyrkomötet, bland biskoparna efter förslag av ärkebiskopen.
1991: 81 av Ingvar Bergenhorn, vari hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 begär sådan ändring av 35 kap. förslag till ny kyrkolag att
formell möjlighet kommer att finnas för tillsättning av prästtjänst
i nybildat pastorat innan pastoratsindelningen träder i kraft.
1991: 84 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Eskil Jinnegård,
vari hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om personliga prästtjänster.
Utskottet
Regeringsskrivelsens huvudsakliga innehåll
I förslaget till ny kyrkolag samlas sådana nu gällande lagregler
som i princip bara riktar sig till svenska kyrkan och dess organ.
Lagen avses ersätta 1686 års kyrkolag, lagen (1982: 942) om svenska
kyrkan och ytterligare 35 författningar på kyrkans område. I
förhållande
till vad som nu gäller innebär förslaget till större delen
inte några ändringar i sak.
Läronämnden
Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 1991: 1 att genom
kyrkolagsförslaget
tagits ett viktigt steg för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet,
vilket ur läromässig synpunkt är viktigt. Mot de nya inslag
i förhållande till nu gällande bestämmelser som ingår i förslaget
har läronämnden inte några läromässiga invändningar (bilaga 1).
1. Relationen kyrka stat
I motion 53 av Gunnar Lindberg framhålls att det vore mycket olyckligt

om riksdagen tog ställning för skiljande av kyrkan från staten
på statens villkor om inte en bred enighet kan uppnås bland de
folkvalda
och utan att det tas något initiativ som utgår från kyrkan själv.
Det kan upplevas som ett brott mot trosfriheten och mot ekumenikens
huvudregel om respekt för andra samfunds särart.
Motionären understryker att det från demokratisk synpunkt är
viktigt att församlingarna får ge sina synpunkter på den s.k.
Petriutredningen om kyrkans ekonomi genom ett grundligt
remissförfarande,
innan någon beredning av kyrka-stat-frågan sker på riksdagsnivå.
I motion 9 av Börje Finnstedt framhålls att det allt oftare kommer
signaler från politiker och inte minst från företrädare från
kyrkan om ett skiljande mellan kyrka och stat. Motionären tvivlar
på att framställningarna har någon förankring hos svenska folket
och önskar därför en folkomröstning i frågan. Svenska kyrkans
förhållande till staten skall enligt motionären inte avgöras
av politiker eller av kyrkliga utredare utan av svenska folket.
Utskottet får anföra följande.
1988 års kyrkomöte begärde att regeringen skulle tillsätta
en expertutredning med inriktning på att närmare klargöra Svenska
kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden (KL 5).
Kyrkolagsutskottet
framhöll att en utredning om dessa förhållanden inte skall ses
som ett initiativ i kyrka-
statfrågan. Det handlar därför enligt utskottet inte om att klarlägga
grundförutsättningarna för relationen mellan kyrka och stat.
Utredningen tillsattes i februari 1989 med direktiv att redovisa ett
fylligt underlag för en bedömning av vilka rättsliga och ekonomiska
betingelser kyrkan lever under i dag och hur dessa låter sig anpassas
till förändringar av relationerna inom ramen för nuvarande samband
mellan stat och kyrka eller förändringar med mer långtgående
innebörd. Utredningen avser att redovisa sitt arbete före utgången av
1991.
Enligt utskottets mening saknas anledning att föregripa resultatet
av utredningens arbete. Som tidigare framhållits i skilda sammanhang
bör initiativ i kyrka-statfrågan komma från kyrkan själv. Utskottet
förutsätter att det material utredningen framlägger kommer att
bli föremål för en bred och allsidig remiss och att kyrkomötet
kommer att ges möjlighet att yttra sig över utredningens resultat
innan vidare ställningstaganden görs från statsmakternas sida
i kyrka-statfrågan. Motion 53 får därmed anses besvarad. Enligt
utskottets mening bör en folkomröstning inte övervägas förrän
kyrkomötet haft möjlighet att ta ställning till resultatet av
utredningens arbete. Mot denna bakgrund avstyrks motion 9.
2. Kyrkolagens disposition
Regeringens skrivelse
Reglerna i kyrkolagen är av olika konstitutionell karaktär. Så
har föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen fått ett särskilt
konstitutionellt
skydd. Det gäller grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan
som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud
för svenska kyrkan. Sådana föreskrifter skall i dag meddelas
i lagen om svenska kyrkan som skall stiftas, ändras eller upphävas
på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan
lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Ett motsvarande
skydd har getts när det gäller föreskrifter om ändring av
det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd. Riksdagen
kan genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan delegera
normgivningskompetens
till kyrkomötet i vissa internt kyrkliga ämnen.
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till ändring i
övergångsbestämmelserna
till regeringsformen, innebärande att begreppet "lagen om svenska
kyrkan" utmönstras (1990/91:KU24). Avsikten med ändringen är
inte att de grundläggande förutsättningarna ändras. Således
skall t.ex. grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som
trossamfund
och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan meddelas i lag som stiftas på samma sätt som riksdagsordningen
och yttrande från kyrkomötet fortfarande inhämtas innan sådan
lag stiftas. Vidare skall föreskrifter om ändring av det ändamål
för vilket kyrklig egendom är avsedd stiftas i denna ordning.
Liksom tidigare skall yttrande från kyrkomötet inhämtas innan
riksdagen stiftar lag med grundläggande föreskrifter om prästtjänster
i Svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra
föreskrifter
om kyrkomötet.
I regeringens skrivelse 1990: 1 till kyrkomötet framhålls att de
argument som kan anföras mot en samlad lag är att lagen blir
omfattande
och att reglerna därigenom blir av olika konstitutionell karaktär.
Enligt föredragande statsrådet blir regelsystemet som sådant inte
mindre omfattande bara för att det placeras i flera lagar. Snarare
är det så att vissa "dubbelregleringar" kan undvikas om reglerna
samlas i en lag. Enligt statsrådet bör reglernas olika
konstitutionella
karaktär inte heller vålla några bekymmer. Redan nu innehåller
t.ex. lagen om förvaltningen av kyrklig jord och
prästanställningslagen
vissa bestämmelser som kräver kyrkomötets yttrande och andra
som inte kräver det. I alla lagstiftningsärenden måste således
enligt statsrådet en bedömning av olika reglers konstitutionella
karaktär göras.
Motionen
I motion 73 av Karl-Erik Johansson (yrkande 1) framhålls att det
finns en uppenbar risk att kyrkolagsbegreppet mer och mer urholkas
mot bakgrund av att bestämmelser och stadganden med olika
konstitutionell
status intagits i samma avdelningar och samma kapitel. Förslaget
till kyrkolag bör därför omredigeras. Grundläggande föreskrifter
om Svenska kyrkan som trossamfund, om kyrkans episkopala organisation,

om ändamålsbestämningen av den kyrkliga egendomen samt om kyrkomötet
bör kunna sammanföras i särskilda avdelningar och kapitel med
angivanden av den särskilda ordning, i vilken föreskrifter av
detta slag stiftas. Övriga grundläggande föreskrifter bör
på samma sätt kunna föras till avdelningar och kapitel, för
vilka anges att däri intagna föreskrifter stiftas efter yttrande
av kyrkomötet. För återstående i förslaget upptagna föreskrifter
bör vid respektive avdelningar eller kapitel anges att kyrkomötet
skall beredas tillfälle att yttra sig i ärenden av ifrågavarande art.
Utskottet
En svaghet med förslaget till kyrkolag ligger enligt utskottets
mening i det förhållandet att bestämmelser med olika konstitutionell
karaktär förekommer i samma avsnitt och att bestämmelser med
samma konstitutionella karaktär förekommer på skilda håll i
lagförslaget. I alla lagstiftningsärenden, som även kan gälla
smärre ändringar, måste således en bedömning av olika reglers
konstitutionella karaktör göras.
En väg att komma till rätta med de svårigheter denna teknik innebär
är att det inledningsvis infogas en bestämmelse som anger dels
vilka bestämmelser i lagen som skall vara föremål för den
kvalificerade
lagstiftningsordning som gäller för huvudbestämmelserna i
riksdagsordningen
dels vilka bestämmelser som inte kan ändras utan kyrkomötets
yttrande. I specialmotiveringen i regeringsförslaget har paragraferna
markerats med asterisker för att tydliggöra bestämmelsernas
olika konstitutionella karaktär. Dessa asterisker bör kunna utgöra
utgångspunkt vid utformningen av bestämmelsen. Enligt utskottets
mening talar behovet av lättillgänglighet och klarläggande för
den skisserade lösningen. Utskottet förordar därför med anledning
av motion 73 yrkande 1 att en bestämmelse med ovan redovisat innehåll
tas in i kyrkolagen.
3. Svenska kyrkan som trossamfund (2 kap.)
Regeringens skrivelse
I denna avdelning har de bestämmelser i lagen om svenska kyrkan
som ansetts grundläggande för kyrkan som trossamfund tagits in.
I förhållande till 18 § lagen om svenska kyrkan har enligt skrivelsen

5 § kompletterats med att biskoparna har samma tillsynsansvar som
domkapitlen. Det innebär ingen ändring i sak, utan motsvarar vad
som nu gäller enligt 24 kap. 1 § 1686 års kyrkolag.
Motionerna
I motion 73 av Karl-Erik Johansson (yrkande 2) begärs att föreskrifter

om stiftsindelningen och kyrkans episkopala organisation införs
i lagförslaget 2 kap.
I motion 69 av Björn Oxhammar Sr föreslås att i lagregleringar
där kyrkans trosdefinition anges skall intas en hänvisning till
hur svenska kyrkans trosdefinition uttryckts i tidigare lagtexter.
Det skulle enligt motionären kunna uttryckas på följande sätt.
Innan denna lag tillkom uttryckte Svenska kyrkans trosdefinition i
lagtext i 1809 års regeringsform § 2 med orden: den rena evangeliska
läran, sådan som den, uti oförändrade Augsburgiska bekännelsen,
samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.
Samma ordval återfinns i nu gällande 1810 års successionsordning § 4.
Utskottet
I 2 kap. 1 § förslaget till kyrkolag har intagits den nuvarande
bestämmelsen 1 § lagen om svenska kyrkan att Svenska kyrkan är
ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. I förarbetena till lagen
om svenska kyrkan (prop. 1981/82: 192) framhölls att definitionen
inte gjorde anspråk på att vara en från teologisk synpunkt fullständig

beskrivning av Svenska kyrkan som trossamfund. Det förhållande
att paragrafen inte mer utförligt anger Svenska kyrkans trosåskådning
fick enligt propositionen inte uppfattas så att en närmare bestämning
av denna i författning skulle vara obehövlig. I likhet med vad
som dittills gällde borde Svenska kyrkans officiella trosuppfattning
närmare bestämmas. Det måste sålunda finnas en preciserad rättsgrund
för att t.ex. avgöra om en präst bekänner Svenska kyrkans
lära. Det borde enligt föredragande statsrådets mening inte ankomma
på staten att göra denna bedömning. En så vital och känslig
fråga måste trossamfundet självt förfoga över. Det borde därför
enligt propositionen ankomma på kyrkomötet att meddela närmare
föreskrifter om Svenska kyrkans bekännelse.
Också enligt utskottets mening bör Svenska kyrkans trosbekännelse
komma till uttryck i föreskrifter som beslutas av kyrkomötet.
Svenska kyrkans trosbekännelse hör naturligen hemma i kyrkoordningen.
Kyrkoordningskommittén har också nyligen överlämnat delbetänkandet
Svenska kyrkans grundläggande dokument. Enligt utskottets mening
saknas mot denna bakgrund också anledning att i lag hänvisa till
hur bekännelsen uttryckts i tidigare lagtext. Utskottet avstyrker
därför motion 69.
Beträffande frågan om stiftsindelningen och kyrkans episkopala
organisation anser utskottet däremot att bestämmelser i dessa
för Svenska kyrkan grundläggande förhållanden bör redovisas
bland de grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkan som skall
tas in i en ny kyrkolag. Enligt utskottets mening bör därför
i 2 kap. kyrkolagen ingå en bestämmelse som anger att Svenska kyrkan
är indelad i stift och att stiften leds av biskopar. Motion 73 yrkande

2 tillstyrks.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det saknas anledning
att -- såsom skett i 4 § -- särskilt nämna den biträdande biskopen.
Enligt utskottets mening måste den biträdande biskopen anses omfattad
av begreppet biskop. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag
till 2 kap. kyrkolagen.
4. Medlemskap i Svenska kyrkan (3 kap.)
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse framhålls att reglerna i religionsfrihetslagen

om medlemskap i Svenska kyrkan inte ansetts förenliga med
bestämmelserna
till skydd för den s.k. negativa religionsfriheten i 2 kap. 2 §
regeringsformen. När en ändring av religionsfrihetslagens regler
aktualiseras måste de alltså samtidigt göras förenliga med
regeringsformen.
Därför bör enligt skrivelsen i den nya kyrkolagen tills vidare
bara tas in en hänvisning till de aktuella medlemskapsreglerna i
6--16 §§ religionsfrihetslagen.
Motionen
I motion 4 av Rolf Eknefelt m.fl. yrkas ett sådant tillägg till
religionsfrihetslagen att den som döps i Svenska kyrkans ordning
blir medlem i Svenska kyrkan. Motionärerna framhåller att
datainspektionens
föreskrifter anger att endast uppgifter om medlemmar i svenska kyrkan
får föras i de nya församlingsregistren. Eftersom dop inte automatiskt

ger medlemskap får i församligen inte registerföras uppgifter
om sådana döpta som inte anmälts som medlemmar. Alla dop förs
visserligen in i dopboken, men adress och andra föränderliga uppgifter

kommer inte att uppdateras. Om ett döpt barn som inte anmälts
som medlem flyttar till en annan församling blir det inte alls infört
i den nya församlingens register, vilket enligt motionen kan medföra
en mycket tungarbetad pastoral situation. Motionärena framhåller
att dopprästen väl normalt ser till att medlemskap anmäls i
samband med dopet, men det händer att det blir förbisett. Det
naturliga är att medlemskap automatiskt blir en följd av dopet.
Enligt motion 46 av Hans-Olof Andrén m.fl. kan alla alternativ
där födseln utgör grund för medlemskap nu helt avföras från
dagordningen som grundlagsstridiga. Därför bör det nu enligt
motionärerna vara möjligt för centralstyrelsen att konstruera
ett förslag, som tillgodoser teologiska och ekumeniska krav och
som enligt statsmakternas uppfattning står i överensstämmelse
med grundlagen. Motionärerna framhåller att det är angeläget
att de nuvarande reglerna ersätts snarast, eftersom de har
konsekvenser
som idag framstår som orimliga (exempelvis att dop av den som icke
är medlem ej medför medlemskap). Kyrkomötet bör därför
begära hos centralstyrelsen att förslag i frågan läggs fram
vid nästa kyrkomöte.
Läronämnden
Läronämnden noterar i sitt yttrande Ln 1991: 6 att motion 4 inte
aktualiserar hela frågan om sambandet mellan dop och kyrkotillhörighet

utan endast den grundläggande ordningen att den som döps genom
dopet också blir medlem i kyrkan. Detta bör enligt läronämnden
få till självklar konsekvens att den som blir döpt i Svenska
kyrkans ordning därmed utan särskild anmälan är medlem i Svenska
kyrkan (bilaga 2).
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis i detta avsnitt peka på att hänvisningen
i 3 kap. kyrkolagen bör omfatta 6--19 §§ religionsfrihetslagen.
Beträffande de medlemskapsfrågor som tas upp i motionerna 4 och
46 får utskottet hänvisa till att frågan är föremål för
behandling inom Svenska kyrkan. Svenska kyrkans centralstyrelse
redovisade
för 1989 års kyrkomöte ett utredningsarbete som genomförts
inom en arbetsgrupp i fråga om dop och kyrkotillhörighet.
Centralstyrelsen
framhöll att den inte haft möjlighet att ta ställning till
arbetsgruppens
två alternativa förslag. Centralstyrelsen avsåg att med ledning
av den fortsatta debatten bearbeta frågan i dess olika aspekter mot
bakgrund av vad centralstyrelsen kunde finna teologiskt viktigt och
riktigt. Enligt uppgift arbetar kyrkoordningskommittén med frågan
om nya medlemskapsregler och kan komma att under hösten lägga
fram ett förslag i ämnet.
Utskottet ställer sig positivt till syftet med motion 4. Enligt
utskottets mening bör emellertid det arbete som pågår inom
kyrkoordningskommittén
och centralstyrelsen inte föregripas. Utskottet förutsätter
att centralstyrelsen därefter kommer att överlämna ett samlat
förslag rörande medlemskapsfrågorna till kyrkomötet. Kyrkomötet
har då möjlighet att -- mot bakgrund av den utredning som kommer
att ligga till grund för förslaget -- göra en övergripande
bedömning av hur medlemskapsfrågorna bör lösas. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna 4 och 46.
5. Domkapitel (27 kap.)
Regeringens skrivelse
Lagförslagets bestämmelser motsvarar paragraferna 1--5 samt 20
i den nuvarande domkapitelslagen. De föreslagna bestämmelserna
i 4 och 6 §§ är dock nya. Enligt bestämmelsen i 4 § får domkapitlet

som ledamot adjungera en inom stiftet anställd präst vid förhinder
för någon av de självskrivna ledamöterna eller vid uppkommen
ledighet efter någon av dem. Förslaget i denna del bygger på ett
tillkännagivande från 1990 års kyrkomöte. Kyrkomötet ansåg
att det var angeläget att viktiga beslut av domkapitlet alltid skall
kunna fattas med en sammansättning som ger uttryck för balansen
mellan prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad
självstyrelse. Kyrkomötet förordade därför i första hand
att den adjunktionsmöjlighet som tidigare funnits skulle återinföras
(2KL 1990: 5).
Enligt 6 § skall en lekman som särskilt blivit utsedd av
domkyrkoförsamlingens
kyrkoråd ingå som ledamot i domkapitlet i de sex stift som har
medeltida
domkyrkor när ärenden som rör domkyrkan handläggs.
Motionerna
I motion 30 av Bengt Englund framhålls att det bör ges en möjlighet
för domkapitlet att delegera interna personalfrågor om präster
till pastoratens personalnämnder.
Motion 43 av Hans-Olof Hansson vänder sig mot att många ärenden
måste passera domkapitel och stiftsstyrelse innan beslut kan tas.
Vidare måste enligt motionären den nuvarande uppdelningen, t.ex.
när det gäller tjänstledigheter och semestrar för prästerskapet,
anses märklig, när man samtidigt vill hävda, att domkapitlet
är arbetsgivarmyndighet. Kyrkomötet borde därför enligt motionären
i samband med yttrandet över regeringens skrivelse 1990: 1 begära
en snabb översyn av nämnda förhållanden, så att om möjligt
en klarare uppdelning mellan domkapitlet och stiftsstyrelsen vad
gäller
prästärendenas behandling kan åstadkommas.
I motion 49 av Carina Berg Dennevi begärs en ändring av nu gällande
lagstiftning så att suppleanter äger rätt att närvara vid domkapitlens

sammanträden. Vidare begärs att kyrkomötet hos regeringen begär
att stiftssamfälligheterna medges rätt att ersätta de av
stiftssamfälligheten
valda suppleanterna för deras kostnader i samband med domkapitlens
sammanträden.
Utskottet
Utskottet utgår från att begreppet kyrkobokförd i kapitlets 9 §,
liksom i domkapitelslagen med anledning av folkbokföringsreformen
kommer att ersättas av begreppet folkbokförd.
Det förhållandet att det efter nästa årsskifte kommer att finnas
en domprost i varje stift bör enligt utskottets mening komma till
uttryck i 27 kap. 2 § kyrkolagen och övergångsvis i 2 §
domkapitelslagen
och 3 § prästanställningslagen. I 27 kap. 2 § kyrkolagsförslaget
och 2 § domkapitelslagen bör första stycket 2 § formuleras
"domprosten,
som vice ordförande". I 3 § prästanställningslagen bör orden
"om inte regeringen bestämmer annat" utgå. Utskottet anser också
att 27 kap. 5 § kyrkolagen skall ha följande lydelse: "I domkapitlet
i Uppsala stift är ärkebiskopen ordförande och presiderar när
han är närvarande. I övrigt utövas ordförandeskapet av biträdande
biskopen".
I övrigt tillstyrks skrivelsens förslag, såvitt avser 27 kap.
kyrkolagen.
När det gäller det i motion 43 påtalade förhållandet mellan
domkapitel och stiftsstyrelse får utskottet hänvisa till att frågan
behandlades under förra årets kyrkomöte (2KL 1990: 5). Utskottet
framhöll att mycket talar för att den nya ordningen som gäller
i fråga om domkapitlens och stiftsstyrelsernas olika arbetsuppgifter
har sådana inslag att verksamheten på sina håll blir alltför
tidskrävande och ineffektiv. Enligt utskottet tedde sig därför
en uppföljning av reformen som angelägen. Enligt utskottets mening
borde det ankomma på centralstyrelsen att föranstalta om en
kartläggning
av vilka problem som uppstått på olika håll och om hur problemen
bemästras. Kartläggningen och utvärderingen borde sedan redovisas
för kyrkomötet. Vad utskottet anfört gav kyrkomötet som sin
mening centralstyrelsen till känna.
Beslut i vissa frågor som rör prästers anställningsförhållanden
fattas av domkapitlen. Det gäller bl.a. ärenden om prästexamen,
behörighet vid tillsättning av stiftspräster och pastoratspräster,
tillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten
är ledig, förordnande av tjänstebiträde åt präster och
skiljande från det kyrkliga ämbetet. Någon delegationsmöjlighet
till de kyrkliga församlingarna i dessa frågor finns inte enligt
gällande bestämmelser.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande när det gäller
förhållandet mellan domkapitel och stiftsstyrelse. Det bör således
ankomma på centralstyrelsen att genomföra en ingående kartläggning
och utvärdering av det slag utskottet uttalade sig om vid förra
årets kyrkomöte och som kyrkomötet ställde sig bakom. Utskottet
förutsätter således att centralstyrelsen till kyrkomötet lämnar
den begärda redovisningen. Något tillkännagivande till regeringen
i frågan är mot denna bakgrund inte behövlig. Motion 43 avstyrks
därför.
Beträffande frågan om delegation från domkapitel till pastoratens
personalnämnder vill utskottet framhålla att domkapitlen redan
idag har möjlighet att inhämta yttranden från personalnämnderna.
Utskottet anser emellertid att själva prövningen inte bör delegeras
till personalnämnderna. Motion 30 avstyrks.
Den tidigare gällande förordningen (1977: 625) om information
till ersättare i statliga styrelser och nämnder innehöll en
bestämmelse om att ersättare, där så bedömdes lämpligt,
borde kallas till sammanträde även när ordinarie ledamot inte
hade förfall. Denna möjlighet borde särskilt beaktas i det inledande
skedet av ersättares förordnande, då ersättare besitter särskild
sakkunskap samt då ersättares närvaro av annat skäl är önskvärd
men ej nödvändig. I samband med verksledningsreformen (prop. 1986/87:
99), vars syfte var att skapa bättre möjligheter att styra
myndigheternas
verksamhet i stort samtidigt som myndigheterna gavs möjlighet att
i större utsträckning bestämma om sina inre angelägenheter,
upphävdes ett betydande antal regeringsförfattningar om de statliga
myndigheternas administrativa verksamhet, bl.a. den nyssnämnda
förordningen.
Storleken av arvoden m.m. för vissa uppdrag inom de olika
departementens
verksamhetsområden fastställs återkommande genom regeringsbeslut.
Sedan den 30 juni 1988 utgår ersättning -- om det inte i särskilda
fall anges annat -- till ersättare och suppleant för varje ledamot
med visst belopp för varje dag han tjänstgör i stället för
ordinarie ledamot. Detsamma gäller när han efter särskild kallelse
deltar i ett sammanträde.
Utskottet vill framhålla att nuvarande bestämmelser inte hindrar
att suppleanter kallas till domkapitlens sammanträden även om
de inte skall ingå som ledamöter. Under förutsättning av att
särskild kallelse utgår skall ersättning betalas. Enligt utskottets
mening är det många gånger av stort värde att suppleanter kallas
utan att delta som ledamot i domkapitlet. Utskottet anser dock att
det saknas skäl att ingripa i domkapitlens rätt att själva besluta
om sina inre angelägenheter. Motion 49 avstyrks därför. Utskottet
vill emellertid framhålla att det enligt utskottets mening finns
anledning att betala arvode till de adjungerade ledamöterna i
domkapitlen.
6. Biskopar (28 kap.)
Regeringens skrivelse
Kapitlet inleds med en bestämmelse om biskopens uppgifter, vilka
i huvudsak motsvaras av 24 kap. 5, 6, 18 och 21 §§ i 1686 års
kyrkolag.
Av regeringsskrivelsen framgår att de uppgifter som anges i 28 kap.
1 § är de som ankommer på biskopen i egenskap av stiftschef. Vad
som i övrigt ankommer på biskopen i egenskap av innehavare av det
kyrkliga ämbetet tillhör kyrkomötets normgivningsområde.
Bestämmelsen i 2 § är ny. Med stöd av denna får ärkebiskopen
delegera sina arbetsuppgifter som stiftschef till biträdande biskopen
i Uppsala stift. Bestämmelsen i 5 § är också ny. Redan i dag
framgår dock av kyrkofondslagen att stiftssamfälligheten svarar
för att biskopen får behövlig sekreterarhjälp. Enligt den föreslagna
paragrafens andra stycke gäller i Uppsala stift detta bara för
den biträdande biskopen. Förvaltningskostnader för ärkebiskopsämbetet
betalas enligt kyrkofondslagen med medel ur kyrkofonden enligt
regeringens
bestämmande. I övrigt innebär förslaget i huvudsak inga ändringar
i förhållande till vad som nu gäller.
Motionen
I motion 59 av Carl Gustaf von Ehrenheim m.fl. med förslag om
inrättande
av en självständig tjänst som ärkebiskop i svenska kyrkan
framhålls beträffande ärkebiskopen och biträdande biskopen
i Uppsala stift att ett delat ansvar för biskopsämbetet mellan
två personer medför både praktiska och principiella komplikationer.
Med hänvisning till den omfattande delegationen av ärkebiskopens
uppgifter till biträdande biskopen, vikten av kontinuitet i stiftets
arbete och under hänsynstagande till stiftets präster och
församlingar,
föreslår motionärerna att en tjänst som biskop i Uppsala stift
inrättas med samma uppgifter som föreskrivs i kyrkolagsförslagets
28 kap. Vidare föreslås att en paragraf med bestämmelser om
ärkebiskopens
uppgifter skall införas i detta kapitel. Denna paragraf skall
innehålla
bestämmelser att ärkebiskopen företräder Svenska kyrkan inom
och utom landet. Den som innehar tjänsten som ärkebiskop skall
vidare viga biskopar, visitera Svenska kyrkans verksamhet i utlandet
och regelbundet samla övriga biskopar till samråd. I ärkebiskopens
uppgifter skall även ingå att vara ordförande i Uppsala domkapitel
vid prövning av disciplinärenden rörande präster kyrkobokförda
utom riket eller tjänstgörande i svensk församling i utlandet
eller anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrkligt
arbete eller av Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Uppsala
domkyrka skall vara biskopskyrka för både ärkebiskopen och biskopen
i Uppsala stift. Vidare föreslås att 28 kap. skall innehålla
bestämmelser
om att den till tjänsten äldste biskopen skall förrätta biskopsvigning

samt leda samråd med biskoparna när ärkebiskopen är förhindrad
att utöva sin tjänst eller när ärkebiskopstjänsten är
ledig. En följdändring när det gäller valkorporation vid
ärkebiskopsval
föreslås också.
Läronämnden
Läronämnden hänvisar i sitt yttrande Ln 1991: 9 till sitt tidigare
yttrande 1989: 9 om att uppdraget att vara biskop av tradition i vår
kyrka är förbundet med uppgiften att viga präster och att vara
pastor pastorum. Detta uppdrag skall enligt läronämnden hänföras
till ett bestämt stift, vilket i det tidigare yttrandet lyfts fram
som en bärande princip. I yttrandet Ln 1989: 9 framhölls beträffande
tjänsten som biträdande biskop att det var fråga om en interimistisk
lösning i avvaktan på en stiftsindelning (bilaga 3).
Utskottet
Enligt utskottets mening är det angeläget att bestämmelsen i
1 § som anger biskopens uppgifter kompletteras med uppgiften vigning
till det kyrkliga ämbetet. Denna uppgift är av så central betydelse
för biskopstjänsten att den inte bör uteslutas ur paragrafen
även om den skulle kunna anses ligga inom kyrkomötets eget
kompetensområde.
Beskrivningen av de uppgifter som åligger innehavare av tjänst
som biskop bör enligt utskottets mening inledas med orden "utföra
vigning till det kyrkliga ämbetet". Den nuvarande punkten 1 bör
i stället utgöra en femte punkt som inleds med orden "i övrigt
fullgöra" osv. Som en följd härav bör i kapitlets 4 § intas
en punkt om att domkapitlet får "1.för vigning till det kyrkliga
ämbetet anlita annan biskop". Punkterna 1 och 2 bör i stället
betecknas 2 resp. 3.
När det gäller den i motion 59 upptagna frågan om ärkebiskopens
ställning vill utskottet hänvisa till att tjänsten som biträdande
biskop i Uppsala stift nyligen inrättats. Det kan enligt utskottets
mening självfallet inte bortses från att den nya ordningen kan
medföra svårigheter av olika slag och att sådana svårigheter
måste kunna lösas på ett godtagbart sätt. Enligt utskottets
mening har emellertid alltför kort tid förflutit för att en
väsentlig förändring skall övervägas. Mot denna bakgrund
avstyrks motion 59.
7. Kyrkomötet (29 kap.)
Förslagets 29 kap. innehåller i huvudsak bestämmelser om kyrkomötet
som i dag återfinns i 3--9 §§ lagen om svenska kyrkan samt 26--40
§§
lagen om kyrkomötet. Kapitlets 2 och 7 §§ motsvaras dock av 5 och
6 §§ lagen om svenska kyrkan i dess lydelse före den 1 juni 1991.
Enligt 5 § andra stycket lagen om svenska kyrkan gäller numera att
de som innehar tjänster som biskop eller biträdande biskop i svenska
kyrkan skall närvara vid kyrkomötets sammanträden och får delta
i kyrkomötets överläggningar och framställa förslag, men
delta i besluten endast om de är ledamöter av kyrkomötet. Vidare
stadgas numera i 6 § att kyrkomötet skall behandla ärenden som
väcks genom bl.a. motion av den som innehar tjänst som biskop
eller biträdande biskop.
Enligt 29 kap. 5 och 6 §§ förslaget till ny kyrkolag har
centralstyrelsen
15 ledamöter med ärkebiskopen som ordförande. De övriga 14
ledamöterna är valda och ersättare för dem skall utses. Bland
de valda ledamöterna skall kyrkomötet utse en eller två vice
ordförande.
Motionerna
I motion 13 av Urban Gibson m.fl. begärs sådana lagändringar
att biskoparna blir självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Motionärerna

anser förra kyrkomötets beslut om biskoparnas ställning i kyrkomötet
mycket olyckligt och aktualiserar återigen möjligheten för biskoparna
att bli fullvärdiga ledamöter.
I motion 75 av Carl-Gustaf Ehrenheim framhålls att det i 29 kap.
bör finnas bestämmelser om ersättare för ärkebiskopen i
svenska kyrkans centralstyrelse. I en episkopal kyrka synes det enligt

motionären riktigt att ersättaren av kyrkomötet utses inom kretsen
av biskopar efter förslag av ärkebiskopen. Ersättaren bör
inte tjänstgöra som ordförande.
Läronämndens yttrande
Läronämnden hänvisar i sitt yttrande Ln 1991: 8 till sitt yttrande
vid förra årets kyrkomöte 1990: 11, där nämndens majoritet
fann starka skäl tala för att biskoparna skall bli självskrivna
ledamöter (bilaga 4).
Utskottet
Utskottet får hänvisa till att frågan om biskoparnas självskrivenhet
i kyrkomötet fick en ingående behandling vid 1990 års kyrkomöte.
Övervägande skäl talade enligt utskottet för att biskoparna
inte skulle ges en självskriven ställning som ledamöter i kyrkomötet.
Utskottet förordade i stället att biskoparna i större utsträckning
genom införande av motions- och förslagsrätt skulle ges möjlighet
att påverka beslutsfattande i kyrkomötet. Kyrkomötets majoritet
ställde sig bakom utskottets ställningstagande. Enligt utskottets
mening saknas anledning att nu frångå detta ställningstagande.
Motion 13 avstyrks.
Genom ändring i lagen om svenska kyrkan har biskoparna getts den
av kyrkomötet begärda rätten att framställa förslag till
kyrkomötet. Utskottet förutsätter att 29 kap. 2 och 7 §§ i
den nya kyrkolagen får den lydelse som bestämmelserna i 5 § andra
stycket och 6 § första stycket lagen om svenska kyrkan har sedan
den 1 juni 1991, dock bör -- som tidigare framhållits -- inte någon
åtskillnad göras mellan biskop och biträdande biskop.
Beträffande frågan om ersättare för ärkebiskopen i Svenska
kyrkans centralstyrelse anser utskottet att det i likhet med vad som
gäller för stiftsstyrelse finns behov av reglering i frågan.
I förslaget till kyrkolag saknas bestämmelser om ersättare till
ärkebiskopen i centralstyrelsen. En sådan bestämmelse bör tas
in i lagen. Ersättaren bör, som föreslås i motionen, utses
av kyrkomötet bland biskoparna efter förslag av ärkebiskopen.
Motion 75 tillstyrks således.
I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag till 29 kap.
kyrkolagen, bortsett från att utskottet förordar att biträdande
biskopen inte anges särskilt.
8. Svenska kyrkans centralstyrelse (30 kap.)
Bestämmelserna i förslagets 30 kap. om svenska kyrkans centralstyrelse

motsvaras av de nuvarande bestämmelserna i 9 § andra stycket lagen
om svenska kyrkan samt 41--45 §§ lagen om kyrkomötet. Utskottet
tillstyrker skrivelsens förslag i denna del.
9. Kyrkomötets besvärsnämnd (31 kap.)
Regeringens skrivelse
De föreslagna bestämmelserna i detta kapitel motsvarar 46--49 §§
lagen om kyrkomötet. Liksom i de nuvarande bestämmelserna anges
att besvärsnämnden skall bestå av en ordförande och en vice
ordförande som båda skall vara eller ha varit ordinarie domare,
en biskop och tre andra ledamöter. För den biskop som är ledamot
skall finnas en biskop som ersättare. Ordföranden, vice ordföranden,
biskopen och dennes ersättare väljs särskilt. Ledamöterna
och ersättarna väljs av kyrkomötet.
Motionen
I motionen 68 av Bengt Ljungqvist begärs att kyrkomötet hos regeringen

upprepar sin vid förra kyrkomötet beslutade anhållan till regeringen
om att besvärsnämnden utöver ordförande, vice ordförande
och biskop skall bestå av fyra ledamöter. Kyrkomötet skulle härigenom
få sin majoritetsställning tillbaka.
Utskottet
Vid 1990 års kyrkomöte tillstyrkte utskottet bifall till ett
motionsyrkande
motsvarande det nu aktuella. Kyrkomötet godtog utskottets förslag.
Kyrkomötets anhållan till regeringen har inte föranlett proposition
till riksdagen i denna fråga.
Utskottet anser fortfarande att övervägande skäl talar för
den i motionen föreslagna sammansättningen av kyrkomötets
besvärsnämnd.
Visserligen är det kyrkomötet som utser samtliga ledamöter i
besvärsnämnden men enligt utskottets mening är det endast de
som kan väljas utan begränsning till viss kategori som kan sägas
representera kyrkomötet. För att dessa representanter inte skall
överröstas genom ordförandens utslagsröst bör enligt utskottets
mening den balans som tidigare gällde återställas på det sätt
som föreslås i motionen. Motion 68 tillstyrks således.
Förutom att 31 kap. 2 § första stycket 3 bör ha lydelsen "fyra
andra ledamöter" och andra stycket andra meningen bör lyda:"För
de fyra andra ledamöterna skall utses lika många ersättare" bör
i 5 § första stycket förutom ordföranden och biskopen anges
"minst tre andra ledamöter". I övrigt tillstyrks regeringens förslag.
10. Det kyrkliga ämbetet (kap. 32)
Regeringens skrivelse
I skrivelsen föreslås att de bestämmelser om det kyrkliga ämbetet
som i dag finns i lagen om svenska kyrkan tills vidare tas i den nya
kyrkolagens 32 kap. I sak innebär förslaget ingen annan ändring
än att en bestämmelse som reglerar prövningen av en ansökan
att återfå rätten att utöva ämbetet tas in i lagen. Prövningen
i dessa fall skall ske i samma ordning som i dag gäller för
prästkandidats
inträde i det kyrklga ämbetet. Frågan skall således prövas
av domkapitlet i det stift, där den som önskar återinträde
söker anställning som präst. I andra fall skall prövningen
ske av domkapitel i det stift där den enskilde är kyrkobokförd.
Är han inte kyrkobokförd i Sverige sker prövningen av domkapitlet
i Uppsala stift. I skrivelsen föreslås vidare att oförändrade
forumregler skall gälla i de fall någon skiljs från rätten att
utöva det kyrkliga ämbetet eller för viss tid förklaras obehörig
att utöva detta. Det innebär bl.a. att det är domkapitlet i
det stift där prästen har sin anställning som prövar frågan.
Saknar prästen anställning prövas frågan av domkapitlet i det
stift där prästen är kyrkobokförd.
Motioner
I motion 7 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman behandlas
två frågor med anknytning till biskopens och domkapitlets
arbetsgivarfunktion.
Den ena frågan avser det fall en präst har gjort sig skyldig till
ett allvarligt brott eller avvikit från läran. Med hänsyn till
den ekonomiska tryggheten för den enskilde föreslår motionärerna
att kyrkomötet som sin mening ger centralstyrelsen till känna
att uppdraget till den nu sittande utredningen om det ekonomiska
trygghetssystemet
bör utökas till att även avse de fall en präst dömts till
brott eller avvikit från läran. I motionen behandlas också frågan
om möjligheten för stiften att kunna utöva sitt arbetsgivaransvar
gentemot prästerna på ett kraftfullt sätt. Ett problem med nuvarande
system är att präst som inte innehar anställning som präst,
svarar för förvaltningen av sitt ämbete inför biskop och domkapitel
i det stift han är kyrkobokförd. Någon formell relation finns
inte vare sig till det stift där han senast var anställd eller
till det stift där han blev prästvigd. Det föreslås därför
att förslaget till 32 kap. 5 § kyrkolag ändras så att präst
i de fall anställningsförhållanden inte föreligger, svarar
inför biskop och domkapitel i det stift han senast var anställd som
präst.
Motion 8 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman behandlar
frågan om återinträde i det kyrkliga ämbetet. Motionärerna
anser att det är önskvärt att frågan om återinträde regleras
i lag samt att den bör prövas inför biskop och domkapitel i
det stift där präst nedlade eller skildes från sin rätt att
utöva det kyrkliga ämbetet.
I motion 24 av biskop Per-Olov Ahrén framhålls att det för
inträde i det kyrkliga ämbetet som präst krävs prästvigning
och att det är biskopen ensam som prövar om vigning skall ske.
Detta bör framgå av kyrkolagen. Det bör även framgå att biskopen
skall vara delaktig i beslut om att återge någon rätten att utöva
ämbetet och att ett sådant beslut inte bör kunna fattas mot biskopens
mening.
I motion 45 av Hans-Olof Andrén m.fl. påpekas att kap. 32 i
förslag till kyrkolag kommer att upphävas i sin helhet när kyrkomötet
har meddelat egna föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Lagen
kommer således kort efter sin tillkomst, att sakna ett kapitel. Det
föreslås därför att bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet
bryts ut ur kyrkolagen och ges i en separat lag.
Utskottet
Principiella frågor
Genom en ändring i punkt 10 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen
och 7 § lagen om svenska kyrkan har kyrkomötet från och med den
1 juli 1989 fått möjligheter att meddela föreskrifter om det
kyrkliga ämbetet. Samtidigt togs det i lagen om svenska kyrkan in
bestämmelser om inträde i det kyrkliga ämbetet, om skiljande
från ämbetet och om att för viss tid förklara någon obehörig
att utöva ämbetet. I lagstiftningasarbetet (prop. 1987/88: 31
s. 178) uttalades att de bestämmelser om ämbetet som togs in i
lagen om svenska kyrkan borde upphävas när kyrkomötet hade meddelat
egna föreskrifter i ämnet.
Under hösten 1990 överlämnade kyrkoordningskommittén delbetänkandet
Det kyrkliga ämbetet. I betänkandet presenterades ett förslag
till reglering av ämbetet. Med hänsyn till remissutfallet ansåg
centralstyrelsen att vissa frågor måste bearbetas vidare. Under
våren 1991 tillsattes en utredningsgrupp som skall inrikta sitt arbete

särskilt på frågor om diakonatet. Utredningsgruppen skall även
behandla bl.a. kyrkans tjänste- och ämbetsstruktur utifrån en
samtidsanalys. Centralstyrelsen avser att lägga fram ett förslag
till en samlad kyrkoordning vid kyrkomötet 1993 (CsSkr 1991: 3 s.
4). Denna inomkyrkliga reglering skall efter riksdagsbeslut ersätta
nuvarande lagbestämmelser. Kyrkomötet har därför först att
ta ställning till om bestämmelser om det kyrkliga ämbetet skall
tas in i kyrkolagen eller behållas i en särskild lag i avvaktan
på kyrkomötets föreskrifter.
Enligt utskottets mening finns det i och för sig skäl att ifrågasätta
det lämpliga i att bestämmelser om det kyrkliga ämbetet tas
in i den nya kyrkolagen. Från främst principiell synpunkt kan
invändningar
riktas mot att i lag reglera sådant som faller under kyrkomötets
kompetensområde. I sammanhanget måste dock hänsyn tas till att
det för närvarande är svårt att bedöma när kyrkomötet
själv kan komma att meddela föreskrifter i ämnet. Området kan
under denna tid inte vara oreglerat. I motion 45 föreslås att
bestämmelserna
i kyrkolagens 32 kap. skall ges i en särskild lag. Utskottet anser
för sin del däremot att övervägande, framförallt praktiska,
skäl talar för den föreslagna ordningen. Att den nya kyrkolagen
i en framtid kommer att sakna innehåll i ett kapitel är i sammanhanget

av underordnad betydelse. Utskottet kan därför inte tillstyrka motion
45.
Det kan vidare diskuteras om det är riktigt att nu göra ändringar
i reglerna om det kyrkliga ämbetet. Det kan naturligtvis hävdas
att ändringarna bör anstå till den inomkyrkliga reglerigen. Med
detta synsätt skulle således de ändringar som anses befogade
i stället beaktas av centralstyrelsen i den fortsatta beredningen
av ärendet. Utskottet anser inte att detta är en bra lösning.
Det är som tidigare nämnts oklart när kyrkomötet kan komma
att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Att underlåta
att göra de ändringar som är nödvändiga, kan mot denna bakgrund
inte anses försvarligt.
Förslagen till ändringar i befintlig lagstiftning m.m.
En nyhet i förslaget till kyrkolag är att även frågan om återinträde
i ämbetet regleras. I skrivelsen föreslås nämligen att det
i 32 kap. 1 § andra stycket kyrkolagen tas in en bestämmelse om
hur en ansökan att återfå rätten att utöva det kyrkliga ämbetet
skall prövas. Bestämmelsen kan tillämpas i de fall en präst
har blivit skild från eller förklarad obehörig att utöva ämbetet
på grund av att han har blivit avskedad från sin anställning som
präst eller på grund av att han har övergett svenska kyrkans
lära. Ansökan om återinträde skall behandlas på samma sätt
som frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet.
Det är tillfredsställande att regeringen föreslår att även
förfarandet vid återinträde regleras. Utskottet delar däremot
inte regeringens uppfattning att prövningen skall ske i samma ordning
som vid inträde i ämbetet. Mot den föreslagna ordningen talar
bl.a. det förhållandet att en präst kan söka återinträde
i ämbetet utan att samtidigt söka anställning. Enligt utskottets
mening är det dessutom domkapitlet och biskopen i det stift där
prästen blev skild från ämbetet som är mest lämpade att pröva
frågan om återinträde. Utskottet tillstyrker motion 8.
De nuvarande forumreglerna vid skiljande från ämbetet m.m. är
kopplade dels till aktuella anställningsförhållanden, dels till
hemvisten. Däremot finns ingen anknytning till det stift där
prästvigning
ägde rum eller till stift där präst tidigare har haft anställning.
Det är enligt utskottet naturligt att en präst för förvaltningen
av sitt ämbete skall svara inför domkapitel och biskop i det stift
där han senast var anställd som präst. Det bör därför
göras ett tillägg av denna innebörd till nuvarande regler. Utskottet
anser vidare att den nuvarande anknytningen till den enskildes hemvist

är mindre lyckad. Det kan i och för sig hävdas att denna regel
behövs för de fall en präst aldrig har innehaft en prästanställning.
Enligt utskottets mening är det dock i sådana fall mer lämpligt
att prästen för förvaltningen av sitt ämbete svarar inför
domkapitel och biskop i det stift där prästvigning ägde rum.
Den nuvarande bestämmelsen med anknytning till hemvist bör därför
ersättas med en bestämmelse som knyter domkapitels och biskops
behörighet att pröva frågan till prästvigningsstiftet. Utskottet
anser dessutom att det av bestämmelsen bör framgå att dessa frågor
avseende präster anställda av Nämnden för Svenska kyrkans
mission skall prövas av domkapitlet i Uppsala stift. Utskottet
tillstyrker
vidare motion 7 yrkande 2.
Som har framhållits i motion 24 är det biskopen som prövar om
prästvigning skall ske. Biskopens beslut om vigning är en
förutsättning
för att inträde i ämbetet överhuvudtaget skall kunna komma
i fråga. Detta bör enligt utskottets mening framgå av bestämmelserna
om det kyrkliga ämbetet. Ett sådant förtydligande innebär inte
att det samrådsförfarande som i dag förekommer sätts ur spel.
Utskottet anser vidare att det är rimligt att biskopen har vetorätt
i fråga om återinträde i ämbetet. Domkapitlet bör således
inte få medge någon återinträde i ämbetet mot biskopens vilja.
En bestämmelse av denna innebörd bör därför införas. Utskottet
tillstyrker motion 24.
Beträffande det ekonomiska trygghetssystemet för präster kan
nämnas att 1989 års kyrkomöte beslöt på grundval av motion
1989: 59 att utreda detta för enskild präst i det fall denne på
grund av olämplighet, dock utan att ha frånfallit kyrkans lära
eller gjort sig skyldig till brott, inte bedöms lämplig att kunna
fortsätta som präst. I likhet med motionärerna i motion 7 anser
utskottet att den nu sittande utredaren bör få sitt uppdrag utvidgat
till att även avse de fall en präst har fällts till ansvar för
brott eller har avvikit från läran. Utskottet tillstyrker yrkande
1 i motion 7.
Som utskottet tidigare har framhållit bör det inte göras någon
åtskillnad mellan biskop och biträdande biskop. Vidare bör begreppet
kyrkobokförd ersättas av begreppet folkbokförd i kyrkolagen
liksom i lagen om Svenska kyrkan, lagen om kyrkomötet,
domkapitelslagen
och kyrkofondslagen. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag
till 32 kap. kyrkolagen.
11. Tystnadsplikt (kap. 33)
Regeringens skrivelse
Enligt kyrkolagsförslaget i denna del skall den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet ha tystnadsplikt i fråga
om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller
själavårdande
samtal. För närvarande föreskrivs i lagen (1979: 926) om tystnadsplikt

för präst inom svenska kyrkan att den som är prästvigd i Svenska
kyrkan har tystnadsplikt i fråga om det han erfarit under bikt eller
själavårdande samtal i övrigt. Den nu föreslagna bestämmelsen
innebär ingen ändring i sak. I dag finns nämligen bara föreskrifter
om innehav av det kyrkliga ämbetet som präst. Om kyrkomötet
meddelar föreskrifter om innehav av det kyrkliga ämbetet som diakon
och diakonissa kommer dock också dessa att omfattas av bestämmelsen.
I skrivelsen föreslås också ändringar i 1 kap. 10 § sekretesslagen
och i 36 kap. 5 § rättegångsbalken i huvudsak med innebörd att
begreppet präst inom svenska kyrkan ersätts med orden "den som
i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet".
I skrivelsen föreslås inte någon överföring av 7 kap. 3 §
1686 års kyrkolag till den nya kyrkolagen. Enligt denna bestämmelse
skall bl.a. prästen om någon bekänner planering av vissa allvarliga
brott noga utreda omständigheterna och förmana den som gjort
bekännelsen
att ange sig själv. Om denne inte kan övertalas får prästen
varna den som är utsatt för det planerade brottet men han får
inte röja personen i fråga.
Om dessa bestämmelser inte överförs till den nya kyrkolagen
kommer skyldigheten i 23 kap. 6 § brottsbalken att anmäla vissa
allvariga brott som är å färde i stället att gälla.
Sedan skrivelsen 1990: 1 överlämnats till kyrkomötet har regeringen
beslutat om proposition till nästa riksmöte med förslag till
ändring av sekretesslagen med innebörd att en ny paragraf 7 kap.
33 § införs. Enligt detta förslag skall sekretess gälla inom
svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften

kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider
men.
Motionen
Hans Siljedahl m.fl. yrkar i motion 31 att lagtexten i förslaget
till kyrkolag skall ändras så att tystnadsplikten omfattar den
som i svenska kyrkans ordning vigts till biskop, präst eller diakon.
Härigenom tillgodoses enligt motionärerna behovet av att diakoner
och diakonissor omfattas av tystnadsplikten i kyrkolagen.
Utskottet
Frågan om tystnadsplikt för diakoner och diakonissor behandlades
av 1989 års kyrkomöte. Kyrkolagsutskottet uttalade då att diakoner
och diakonissor har uppgifter som till vissa delar kan jämföras
med prästernas; framför allt inom det själavårdande området.
Utskottet fann det därför motiverat att den diakonvigde i detta
avseende skulle ha samma skydd och samma rätt som präst när
det gäller sådant som erfarits i samband med den direkta själavården.
Utskottet anser inte att det finns skäl att nu göra en annan
bedömning.
Kyrkolagens bestämmelse om tystnadsplikt bör därför omfatta
även diakoner. Med hänsyn till tidigare vigningsordningar bör
också diakonissa särskilt anges och för tydlighetens skull även
biskop. Den i regeringsskrivelsen föreslagna kopplingen till det
kyrkliga ämbetet kan enligt utskottets mening då utgå. I förslaget
till ändring av 36 kap. 5 § rättegångsbalken och till ändring
av 1 kap. 10 § sekretesslagen bör motsvarande ändring göras.
Motion 31 tillstyrks således i huvudsak.
Enligt utskottets mening är det angeläget att den tystnadsplikt
som nu gäller för präster inom svenska kyrkan inte begränsas
genom att 1686 års kyrkolag upphävs utan att det införs någon
motsvarighet till de bestämmelser i lagens 7 kap. 3 § som hindrar
röjande av den som planerar vissa allvarliga brott. Utskottet förordar

därför att bestämmelser i detta avseende införs i 33 kap. kyrkolagen.
12. Allmänt om biskops- och prästtjänster (kap. 34)
Biskops- och prästtjänster
Regeringens skrivelse
I kapitlets 2 § andra stycke föreslås en bestämmelse med lydelsen
"I Uppsala stift är ärkebiskopen biskop. I det stiftet får det
också finnas en tjänst som biträdande biskop".
I skrivelsen föreslås beträffande prästtjänster att nuvarande
bestämmelser i prästanställningslagen avseende bl.a.
tjänsteorganisation,
inrättande och tillsättande av tjänster, vakanthållning och
indragning av tjänster samt behörighetsprövning tas in i den
nya kyrkolagens 34 kap. I kapitlet har beaktats de ändringar som
blir följden av om förslaget till ändring av prästanställningslagen
träder i kraft. Det senare förslaget innebär att det inte längre
skall vara regeringen och Svenska kyrkans centralstyrelse som beslutar

om antalet prästtjänster i landet eller i varje stift. Det bör
i stället ankomma på stiftsstyrelserna att själva bestämma
antalet prästtjänster, genom att inrätta inte bara tjänster
som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt, utan även tjänster
som stifts- och kontraktsadjunkt. På stiftsstyrelsen bör enligt
förslaget också ankomma att dra in eller besluta om att hålla
sistnämnda tjänster vakanta. Förslaget innebär att 2 §
prästanställningslagen
kan upphävas och att 24 § tredje stycket, 26 § och 58 § samma lag
ändras. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1992. Det föreslås vidare att stiftsstyrelserna skall få tillsätta
personliga prästtjänster antingen som stifts- eller
kontraktsadjunktstjänster
enligt de bestämmelser som gäller för stiftstjänster eller
i undantagsfall som komministertjänster genom förflyttning enligt
bestämmelserna i 10--11 §§ prästanställningslagen. Den nuvarande
lagregleringen om personliga tjänster anses obehövlig och upphävs.
Förslaget avseende personliga tjänster motiveras med bl.a. att
stiftsstyrelsen har ett ansvar för den prästerliga organisationen
i stiftet samt att den genom sin närhet till verksamheten bör
ha bättre möjligheter än centralstyrelsen att i det enskilda
fallet pröva möjligheterna till rehabilitering eller andra åtgärder
innan behovet av att inrätta en personlig tjänst eventuellt uppstår.
De ändrade reglerna om personliga tjänster har sin grund i ett
förslag från 1990 års kyrkomöte. Kyrkomötet föreslog då
att ansvaret för dessa tjänster skulle ligga på stiftsnivå och
att kostnadsansvaret för avlöningsförmånerna skulle läggas
på stiftssamfälligheterna.
Enligt 34 kap. 24 § i kyrkolagsförslaget skall, liksom i dag enligt
22 § prästanställningslagen, gälla att en tjänst som biskop
eller biträdande biskop tillsätts med fullmakt.
I prästanställningslagen används begreppet prästtjänster
i betydelsen biskops- och prästtjänter. I förslag till ny kyrkolag
används i stället begreppen biskopstjänster och prästtjänster.
Begreppet biskopstjänster omfattar tjänsterna som ärkebiskop,
biskop och biträdande biskop.
Läronämnden
Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 1991: 13 att biskop
i Svenska kyrkan vigs till ett uppdrag som i princip är livsvaraktigt.
Att biskopstjänsten är en i princip livsvaraktig tjänst kan
enligt läronämnden också ses som ett utryck för vad som brukar
kallas den dubbla ansvarslinjen och som är en grundläggande princip
för Svenska kyrkan (bilaga 5).
Motioner
I motion 37 (yrkande 2) av Alf Sigling föreslås att formuleringen
av 34 kap. 2 § andra stycket i stället skall lyda "Biskopen i Uppsala

stift är ärkebiskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst
som biträdande biskop".
Motion 36 av Karl-Erik Johansson och Torsten Gustafsson tar i likhet
med motion 41 av Hans-Olof Hansson upp frågan om
pastoratsadjuktstjänster.
I båda motionerna framhålls att det är en brist att stiftsledningarna
numera inte har möjlighet att inrätta sådana tjänster. I motion
36 uppges att behov att inrätta pastoratsadjunktstjänster kan
uppkomma för vissa projektliknande uppgifter, för placering av
pastorsadjunkter efter introduktionsåret och för kyrkoherdar som
beviljats delpension. I motion 41 framhålls att
pastoratsadjunktstjänster
behövs i de fall en präst inte kan erhålla en pastoratsprästtjänst,
vid omplacering och som reserv. Enligt motion 36 bör lönekostnaderna
bestridas av stiftsbidrag ur kykofonden. I två motioner -- 18 av
Mildred Fischer m.fl. och 22 av Olle Wingborg -- begärs att
biskopstjänsterna
skall tillsättas med tidsbegränsade förordnanden. I motion 18
framhålls att detta skulle motverka "utbrändhet" och avdramatisera
tillsättningsförfarandet. Dessutom skulle fler personer ges möjlighet
att vara biskop. Enligt motion 22 skulle tidsbegränsning medföra
en vitalisering av verksamheten i stiften.
I motion 84 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Eskil Jinnegård
framhålls att det är angeläget att personliga tjänster kan
inrättas i undantagsfall och att regeringen meddelar föreskrifter
som säkerställer att tjänsterna inte behöver kungöras lediga
oavsett om det är en stiftsprästtjänst eller en komministertjänst.
Det är vidare angeläget att stiftsbidrag kan utgå för kostnaderna
samt att det inte uppstår någon lucka mellan upphävandet av nu
gällande regler och ikraftträdandet av de nya. Motionärerna
vill att kyrkomötet som sin mening ger regeringen detta till känna.
Utskottet
Enligt utskottets mening är formuleringen i kapitlets 2 § andra
stycket inte helt tillfredsställande. Även om den kan ha valts
för att det inte skall uppstå missförstånd rörande det särskilda
ärkebiskopsvalet anser utskottet att den i motionen föreslagna
lydelsen är en bättre lösning. Motion 37 yrkande 2 tillstyrks
därför. Utskottet avstyrker således regeringsförslaget i denna
del och förordar att 34 kap. 2 § andra stycket kyrkolagen ges
följande
lydelse:
Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskop. I det stiftet får det
också finnas en tjänst som biträdande biskop.
Beträffande frågan om tidsbegränsade förordnanden för biskopar
anser utskottet att en sådan ordning framför allt strider mot kyrkans
traditionella uppfattning om biskopsämbetets karaktär och även
har praktiska nackdelar. Det kan bl.a. finnas risk för att biskoparna
får en mindre självständig ställning. Dessutom uppkommer frågor
kring biskoparnas fortsatta tjänstgöring och anställningförhållanden
om ett tidsbegränsat förordnande inte förlängs. Avgörande
skäl talar enligt utskottets mening för att den nuvarande ordningen
med fullmaktstjänster behålls. Motionerna 18 och 22 avstyrks därför.
Genom prästanställningslagens tillkomst förenklades den prästerliga
tjänsteorganisationen. En av de tjänstetyper som utmönstrades
var pastoratsadjunkt. Som en övergångslösning fick dock tjänsterna
finnas kvar till utgången av juni 1991. I motionerna 36 och 41 pekas
på att pastoraten i vissa situationer kan ha behov av att tillsätta
tjänster i annan ordning än den som nu gäller. Enligt utskottets
mening bör det dock vara möjligt att lösa de problem som kan
uppkomma inom ramen för nuvarande system. På de platser där särskilda
förhållanden råder kan t.ex. strukturbidrag vara en lösning.
Den föreslagna beslutsordningen vad gäller inrättandet av
prästtjänster
torde dessutom skapa en större flexibilitet vid tillsättandet
av tjänster. Stiftsstyrelserna kommer själva att, förutom
pastorsadjunktstjänster
för nyprästvigda, kunna inrätta stifts- och kontraktsadjunktstjänster.
Stiftsstyrelserna kommer även att kunna inrätta personliga tjänster.
I sammanhanget kan påpekas att det inte är länge sedan den nuvarande
tjänsteorganisationen infördes. Det är därför, enligt utskottets
mening, för tidigt att göra några ändringar. När den nuvarande
organisationen har varit i funktion några år kan det däremot finnas
anledning att utvärdera den. Utskottet kan därför inte tillstyrka
motionerna 36 och 41.
Beträffande personliga tjänster vill utskottet understryka att
det är angeläget att sådana i undantagsfall kan inrättas och
att regeringen genom de föreskrifter den avser att meddela
säkerställer
att tjänsten inte behöver kungöras ledig oavsett om tjänten
inrättas som stiftsprästtjänst eller komministertjänst. Utskottet
vill också framhålla att det är mycket viktigt att kostnaderna
för tjänsterna kan täckas genom stiftsbidrag samt att lagändringarna
görs på sådant sätt att ingen lucka uppstår mellan nya och
gamla bestämmelser. Utskottet anser att detta bör ges regeringen
till känna. Motion 84 tillstyrks således.
Behörighet
Regeringens skrivelse
I skrivelsen föreslås att prästanställningslagens regler om
behörighet skall tas in i den nya kyrkolagen.
Motioner
I motion 25 av biskop Per-Olov Ahrén pekas på de problem som
kan uppstå genom att domkapitlet numera kan förklara en pastorsadjunkt

behörig till tjänst som komminister, kontraktsadjunkt eller
stiftsadjunkt
om det kan antas att sökanden vid tidpunkten för beslutet att
tillsätta tjänsten har tjänstgjort som präst i Svenska kyrkan
under minst ett år. Det föreslås därför att det är tidpunkten
för tillträdet som skall vara avgörande för behörigheten
och inte tidpunkten för beslutet om tillsättning.
Motion 26 av biskop Per-Olov Ahrén behandlar frågan om EFS-
pastorernas möjligheter att erhålla prästtjänst i Svenska kyrkan.
I motionen föreslås att den som är prästvigd för tjänst
inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen efter dispens från föreskriven
utbildning, inte får komma i fråga för tillsättning på prästtjänst
inom Svenska kyrkan utan särskilt tillstånd av domkapitlet.
I motion 19 av Börje Finnstedt hävdas att många församlingar
är dåliga arbetsplatser på grund av att kyrkoherden saknar
ledarkompetens.
Det föreslås därför att det skall krävas att den som söker
en kyrkoherdetjänst skall visa sin lämplighet som ledare samt
ha genomgått ledarskapsutbildning.
I motion 60 av Hans Sjöström framhålls att det är angeläget
att kyrkan ser och uppskattar det värde som finns i att de anställda
har språkfärdigheter.
Kriterier för när en person har uppnått status av tvåspråkighet
och hur denna skall bedömas behöver utredas närmare.
Utskottet
Utskottet utgår från att 34 kap. 7 § i förslaget till kyrkolag
får den lydelse 17 § prästanställningslagen har sedan den 1 juni
1991, då orden " som präst. Detta gäller inte för tjänster
som biskop eller biträdande biskop" tillfogades.
I prästanställningslagen (och nya kyrkolagen) finns vissa
grundläggande
behörighetsvillkor intagna. De villkor som i övrigt skall gälla
meddelas av regeringen. Det är alltså riksdag och regering som
reglerar frågor om behörighet till statligt reglerade prästtjänster.
Frågan om behörighet att söka präststjänst behandlades av
1990 års kyrkomöte (2KL 1990: 2 s. 6 f.). Kyrkomötet hemställde
då att regeringen skulle ändra prästanställningsförordningen
på sådant sätt att det blev möjligt att kunna söka en tjänst
innan utbildningsåret var fullgjort. Regeringen ändrade bestämmelsen
så att detta blev möjligt. Behörighetsprövningen knöts dock
till tidpunkten för beslutet att tillsätta tjänsten. Detta har
skapat problem för pastoraten och oro hos adjunkterna. Utskottet
delar motionärens uppfattning att det är en bättre ordning att
knyta behörigheten till tidpunkten för tillträdet. 19 § i
prästanställningsförordningen
bör därför ändras så att den sökande som vid ansökningstidens
utgång har tjänstgjort under minst nio månader, inte skall förklaras
obehörig till en tjänst som komminister, kontraktsadjunkt eller
stiftsadjunkt, om det kan antas att sökanden vid tidpunkten för
tillträdet på den sökta tjänsten har tjänstgjort under minst
ett år. Utskottet tillstyrker motion 25.
Beträffande EFS-pastorernas möjlighet att erhålla prästtjänster
i Svenska kyrkan vill utskottet framhålla att den överkommelse
som under år 1990 slöts mellan EFSs styrelse och centralstyrelsen
utgick från att det för dessa präster skall gälla särskilda
förhållanden. Överenskommelsen godkändes av 1990 års kyrkomöte.
Centralstyrelsen har under våren 1991 avgivit ett yttrande till
regeringen
i denna fråga (jfr. CsSkr 1991: 3 s. 13). I skrivelsen framhåller
centralstyrelsen behovet av en reglering . Utskottet vill understryka
vikten av att frågan regleras. Det bör härvid framgå att den
som har prästvigts för tjänst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
(EFS) efter dispens från föreskriven prästutbildning, inte får
utan särskilt tillstånd från domkapitlet komma i fråga för
tillsättning på prästtjänst inom Svenska kyrkan. Utskottet
förutsätter att denna fråga genom regeringens försorg blir
föremål för reglering.
Frågan om särskilda behörighetskrav för kyrkoherdar behandlades
utförligt i förarbetena till prästanställningslagen (prop.
1987/88: 31 s. 148). Det framhölls att det borde införas krav
på att de sökande till vissa kyrkoherdetjänster har genomgått
arbetsledarutbildning med godkänt resultat eller att den sökande
på annat sätt visat sig lämpad för arbetsledande arbete. Utskottet
delar helt den i motion 19 framförda uppfattningen att det är
viktigt att en kyrkoherde har ledarkompetens. Frågan är dock hur
detta skall uppnås. Sedan slutet av 1970-talet har det inom Svenska
kyrkan pågått arbete med att förbättra utbildningen för kyrkoherdar.
Utbildningsinsatser har gjorts både av utbildningsnämnden och av
domkapitlen. Det tar dock tid att bygga upp en fungerande modell för
utbildningen. Det finns i dag inte en gemensam arbetsledarutbildning,
utan varje stift har sin egen. För närvarande finns det således
ingen möjlighet att kräva arbetsledarutbildning för innehav
av kyrkoherdetjänst. Frågan kan dock komma i ett annat läge när
pågående utbildningsinsatser har funnit sin form. Med hänsyn härtill
kan inte utskottet tillstyrka motion 19.
Beträffande värderingen av tvåspråkighet anser utskottet att
det är värdefullt att normer för bedömning utarbetas. Med
anledning av motionen bör detta ges centralstyrelsen till känna.
Beträffande begreppet biskop och biträdande biskop anser utskottet
att det bortsett från 2 § inte bör göras någon åtskillnad dem
emellan i kapitlet. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag
till 34 kap. kyrkolagen.
13. Tillsättning av biskops- och prästtjänster (35 kap.)
Regeringens skrivelse
I skrivelsen föreslås att nuvarande regler i prästanställningslagen
om bl.a. tillsättningsförfarandet tas in i 35 kap. En nyhet är
förslaget att bestämmelserna om prästanställningar i sin helhet
skall gälla även för präster anställda i andra icke-territoriella
pastorat än hovförsamlingen. Tillsättningsförfarandet skall
således vara detsamma, dvs. att domkapitlet en gång av tre tillsätter
kyrkoherdetjänsten i pastoratet. I skrivelsen motiveras detta med
att det är värdefullt att domkapitlet får samma roll i fråga
om de arbetsledande tjänsterna i de icke-territoriella pastoraten
som det i dag har för övriga pastorat. Domkapitlet skall dessutom
oavsett detta i varje prästanställningsärende pröva den sökandes
behörighet. Förslaget är inte avsett att hindra att kyrkoråden
i församlingarna aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya
präster. I övrigt föreslås ingen annan ändring än att
tillsättningsnämndernas
sammansättning ändras så att kyrkoherden skall ingå som självskriven
ledamot i tillsättningsnämnden. Detta medför att 7 §
prästanställningslagen
ändras.
Motioner
Motionerna 10, 63 och 81 tar upp vissa problem, som kan uppkomma i
ett genom pastoratsreglering nybildat pastorat, bl.a. tillsättning
av kyrkoherde. I motion 10 av Bengt Gustafsson m.fl. framhålls att
bildandet av en tillsättningsnämnd inte kan ske förrän pastoratet
har bildats. Det är väsentligt att en kyrkoherde kan utses och
komma i tjänst redan under förberedelserna till en indelningsändring
eller i vart fall att saken är klar när indelningsändringen
träder i kraft. Det föreslås därför att 7 § prästanställningslagen
ändras så att det blir möjligt att inrätta interimistiska
tillsättningsnämnder
i blivande pastorat och att dessa nämnder skall bestå av ledamöter
från de församlingskyrkoråd som kommer att ingå i det nya pastoratet.
I motion 81 av Ingvar Bergenhorn föreslås att om prästtjänster
skall tillsättas innan en beslutad pastoratsindelning har trätt
i kraft, skall församlingarna i det nybildade pastoratet gemensamt
utse en tillfällig tillsättningsnämnd. Samma regler som finns
i dag i prästanställningslagen skall gälla, dock att vad som
sägs om kyrkoråd skall avse indelningsdelegerades arbetsutskott
i en nybildad församling. Frågan om tillsättning av kyrkoherde
i nybildat pastorat tas också upp i motion 63 av biskop Bengt Wadensjö

m.fl. (yrkande 1). I motionen framhålls att det är angeläget
att den nye kyrkoherden bereds tillfälle att delta i
uppbyggnadsarbetet
i ett nybildat pastorat.
I motion 16 av Sven Lenhoff och Eric Lundqvist tas frågan om
tillsättningsförfarande
av komministertjänster i samarbetskyrka upp. Tillsättning av präst
i samarbetskyrka och icke-territoriella församlingar hör enligt
motionärerna ihop. Det finns därför inte skäl att behålla
regeringsutnämning av komminister i samarbetskyrka. Tjänsterna
bör i stället tillsättas av domkapitel efter hörande av
församlingskyrkoråd
och samfundets styrelse.
I motion 27 av Bengt Jacobsson behandlas frågan om
tillsättningsförfarandet
av kyrkoherdetjänster i de nationella icke-territoriella
församlingarna.
Det föreslås att kyrkoherdetjänsten i sådana församlingar
alltid skall tillsättas av kyrkorådet, eftersom särskilda krav
måste ställas på kyrkoherdetjänsten i dessa församlingar.
I motion 64 av Jan Erik Ågren framhålls att utnämningsrätten
av domprostar och biskopar bör överföras till kyrkliga organ.
Som ett första steg i den riktningen föreslås att domkapitel
skall få utnämna domprost.
Läronämnden
Läronämnden understryker i sitt yttrande (Ln 1991: 5) med anledning
av bl.a. motionerna 10 och 63 vikten av att den prästerliga
ämbetslinjen
finns företrädd i uppbyggnadsarbetet av ett nytt pastorat. Yttrandet
bifogas som bilaga 6.
Utskottet
Genom prästanställningslagen (1988: 184) ändrades formerna för
tillsättning av prästtjänster. Tidigare tillsattes prästtjänster
genom domkapitelbeslut med eller utan föregående prästval i
församlingarna.
Numera förekommer inte prästval. För kyrkoherdetjänst gäller
att första och andra gången en sådan tjänst är ledig skall
domkapitlet först pröva vilka sökanden som är behöriga.
Domkapitlet lämnar därefter med eget yttrande över ärendet
till det kyrkoråd eller den tillsättningsnämnd som skall tillsätta
tjänsten. Tredje gången tjänsten är ledig tillsätts den av
domkapitlet efter yttrande från berörda församlingars kyrkoråd.
Komministertjänster tillsätts av kyrkorådet eller
tillsättningsnämnden.
Domkapitlet prövar vilka sökande som är behöriga till tjänsten
och avger yttrande till pastorat. Domprosttjänst tillsätts av
regeringen efter yttrande av domkapitlet, som skall ha gett samtliga
församlingskyrkoråd i pastoratet tillfälle att yttra sig.
Motionerna 10, 63, yrkande 1, och 81 tar alla upp problemet med hur
en kyrkoherde i nybildat pastorat skall tillsättas. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det är angeläget att den nye kyrkoherden

får tillfälle att delta i uppbyggnadsarbetet i ett nybildat pastorat.
Frågan om tillsättningsförfarandet måste därför lösas.
Ett sätt att lösa problemet är att domkapitel tillsätter
kyrkoherdetjänsten.
Utskottet anser dock att församlingarna i det nybildade pastoratet
bör ha det avgörande inflytandet vid tillsättningen. Utskottet
anser att det är en fördel om något befintligt organ kan ges
befogenhet att besluta om tillsättning av prästtjänster. Under
förutsättning att kyrkomötet bifaller det i motion 63 framställda
yrkandet om att den prästerliga ämbetslinjen skall vara representerad
i indelningsdelegerade och dess arbetsutskott (yrkande 2), anser
utskottet
att det är lämpligt att indelningsdelegerades arbetsutskott ges
befogenhet att tillsätta prästtjänster. Vid beslutet om tillsättning
bör berörda församlingar finnas representerade. Vad utskottet
anfört bör med anledning av motionerna 10, 63 och 81 ges regeringen
till känna.
Beträffande förfarandet vid tillsättning av tjänst som komminister
i samarbetskyrka anser utskottet i likhet med motion 16 att det är
domkapitlet som skall ha denna befogenhet. Före tillsättningsbeslutet
skall domkapitlet höra församlingskyrkoråd och berörd
samfundsstyrelse.
Detta innebär att 35 kap. 13 § förslag till kyrkolag bör ändras.
Utskottet, som utgår från att motionsyrkandet rätteligen avser
denna bestämmelse, tillstyrker bifall till motion 16.
När det gäller frågan om förfarandet vid tillsättning av
tjänst som kyrkoherde i de icke-territoriella församlingarna delar
utskottet de överväganden som har gjorts i regeringsskrivelsen.
Utskottet avstyrker därför motion 27.
I motion 64 tas frågan om tillsättningsförfarandet för domprost
upp. Förfarandet ändrades i samband med att prästanställningslagen
infördes. Valförfarandet slopades och ersattes av yttranden över
de behöriga sökandena av berörda församlingars kyrkoråd.
Domkapitlet lämnar sedan med eget yttrande över ärendet till
regeringen, som tillsätter tjänsten. Domprosten uppträder i
många situationer som ersättare för biskopen, bl.a. som ordförande
i domkapitlet. Med hänsyn härtill anser utskottet att tjänsten
som domprost bör tillsättas av samma myndighet som tillsätter
biskopstjänsten. Utskottet avstyrker motion 64.
Befordringsgrunder
Regeringens skrivelse
I skrivelsen föreslås att nuvarande regler om befordringsgrunder
i prästanställningslagen tas in i den nya kyrkolagen. Dvs. att
vid tillsättning av en prästtjänst skall avseende endast fästas
vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Bland de
grunder som skall beaktas skall skickligheten sättas främst, om
det inte finns särskilda skäl för något annat.
Motionen
I motion 5 av Dag Sandahl behandlas frågan huruvida det har förekommit

att ovidkommande faktorer har tillmätts betydelse vid
prästtillsättningar.
Motionären anser att det både för de enskilda befattningshavarnas
och församlingarnas skull är angeläget med en utvärdering
och analys av prästanställningslagen.
Utskottet
1990 års kyrkomöte avslog en motion (1990: 1) om ändrad
tillsättningsordning
beträffande prästtjänster. I motionen hade framförts vissa
farhågor om tillsättningsnämndernas möjligheter att på ett
korrekt sätt tillämpa den nya lagstiftningen. Det föreslogs
därför att tillsättningsförfarandet skulle ändras. Andra
kyrkolagsutskottet (2KL 1990: 3 s. 3) ansåg att frågan var för
tidigt väckt samt framhöll att den nya ordningen innebär att
domkapitlen dels skall avge yttrande över de sökande till kyrkorådet
eller tillsättningsnämnden, dels stå till tjänst med rådgivning
i tillsättningsärenden. Utskottet anser att det för närvarande
inte finns anledning att utvärdera tillämpningen av
prästanställningslagens
regler om tjänstetillsättningar. Utskottet avstyrker motion 5.
I övrigt tillstyrker utskottet regeringsförslaget till 35 kap.
kyrkolagen. Dock bör som tidigare framhållits inte göras någon
åtskillnad mellan biskop och biträdande biskop.
14. Anställning som präst m.m. (kap. 36)
Regeringens skrivelse
I kapitlet har tagits in bestämmelser om skyldighet för präst
att utöva andra prästtjänster, tjänstebostäder, bisysslor
m.m. samt arbetskonflikter och skadestånd. Bestämmelserna finns
för närvarande i förordningen med vissa bestämmelser om anställning
som präst, lagen om offentlig anställning, prästanställningslagen
och prästanställningsförordningen.
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget till 36 kap. kyrkolagen.
15. Prästanställningens upphörande m.m. (kap. 37)
Regeringens skrivelse
I kapitlet finns bestämmelser om bl.a. uppsägning, entledigande,
anställningens upphörande vid ny anställning, turordning vid
uppsägning på grund av arbetsbrist, företrädesrätt till
återanställning,
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning och
läkarundersökning.
Bestämmelserna finns för närvarande i förordningen med vissa
bestämmelser om anställning som präst, lagen om offentlig anställning
och prästanställningslagen. Genom en ny bestämmelse (40 §) uppnås
överensstämmelse mellan prästtjänster och andra statlig reglerade
tjänster i fråga om verkställighetsförbud omfattande beslut
om löneavdrag som disciplinpåföljd och om avgångsskyldighet
vid uppnådd pensionsålder.
Utskottet
Även i detta kapitel används begreppen biskop och biträdande
biskop. Enligt utskottet bör en gemensam beteckning användas.
I övrigt tillstyrker utskottet regeringsförslaget till 37 kap.
16. Upplåtelse av kyrka (40 kap.)
Regeringens skrivelse
De föreslagna bestämmelserna är delvis nya men innebär enligt
skrivelsen väsentligen inte några sakliga förändringar i förhållande
till vad som nu gäller enligt sedvanerätt.
Centralstyrelsens skrivelse
Centralstyrelsen föreslår en annan lydelse av kapitlets 1--3 §§
än den regeringen föreslagit. När det gäller 1 § föreslås
att ärkebiskopen nämns särskilt för att markera ärkebiskopens
möjlighet att använda Uppsala domkyrka för biskopsvigningar,
vilka hänför sig till Svenska kyrkan som helhet. Centralstyrelsens
förslag till annan lydelse av 2 § innebär bl.a. att
användningsområdet
för kyrkoherde och andra präster som tjänstgör i församlingen
utvidgas till att gälla församlingens alla gudstjänster samt
alla kyrkliga handlingar även om de inte avser någon i församlingen.
Vidare innebär förslaget i denna del att även andra präster
än kyrkoherde och andra präster i församlingen ges en uttalad
rätt att få använda kyrkan för kyrklig handling som avser någon
som tillhör församlingen. I konsekvens därmed förordas att
3 § inte skall innehålla den föreslagna bestämmelsen rörande
begränsning i rätten att vägra upplåtelse när det gäller
kyrklig handling som avser den som tillhör församlingen.
Centralstyrelsen föreslår också att styrelsen ges i uppdrag att
utreda frågan om bestående upplåtelse av kyrka.
Motionen
I motion 42 av Hans-Olof Hansson framhålls att regeringsskrivelsens
förslag i denna del innebär en begränsning i förhållande
till nuvarande bestämmelser. Församlingspräst skulle bara få
använda församlingskyrka till huvudgudstjänst och kyrklig handling,
medan beträffande övriga enligt av domkapitlet fastställd
gudstjänstordning
anordnade gudstjänster i församlingen särskilt beslut skulle
behöva fattas varje gång. Detta skulle enligt motionären innebära
inte blott en onödig och omständlig procedur utan också en direkt
nyordning kyrkorättsligt sett eftersom präst enligt gängse praxis
haft tillgång till församlingskyrka utan särskilt tillstånd.
Läronämnden
Läronämnden har i sitt yttrande 1991: 3 förklarat sig från
läromässig synpunkt inte ha någon erinran mot centralstyrelsens
förslag (bilaga 7).
Utskottet
Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för centralstyrelsens
förslag till lydelse av 40 kap. 2 och 3 §§ kyrkolagen. Som framhålls

i motionen kan härigenom undvikas onödiga och omständliga procedurer.
En given utgångspunkt är dock kyrkorådets ansvar för förvaltning
och verksamhet och därigenom för möjligheten att upplåta kyrkorum.
Utskottet anser således att centralstyrelsens förslag i denna del
bör tillstyrkas och regeringens förslag i motsvarande delar avstyrkas.
Härigenom får syftet med motion 42 anses tillgodosett. Motionen
avstyrks därför. Utskottet anser också att kapitlets 1 § bör
ha den lydelse centralstyrelsen föreslagit med undantag för att
den biträdande biskopen -- som tidigare sagts -- inte bör framhållas
särskilt. Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att
centralstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om bestående
upplåtelse
av kyrka. Utskottet tillstyrker således centralstyrelsens förslag.
Utskottet har vidare uppmärksammat en anmärkningsvärd konsekvens
av bestämmelsen i regeringsförslagets 40 kap. 5 § andra stycket.
Enligt denna bestämmelse skall inför upplåtelse av domkyrka den
som förvaltar domkyrkan ges tillfälle att yttra sig till kyrkorådet.
Av 39 kap. 2 § förslaget till kyrkolag framgår att de medeltida
domkyrkorna -- med undantag för Lunds domkyrka -- skall förvaltas
av domkapitlet i respektive stift. Domkapitlet skall således kunna
avge yttrande i fråga om upplåtelse av domkyrkan. Dessutom skall
domkapitlet enligt 40 kap. 9 § pröva överklagande som gäller
kyrkorådets beslut i frågan. Utskottet har emellertid på den korta
tid som stått till buds inte kunnat komma fram till en annan lösning
även om den jävsliknande situation som kan uppkomma knappast kan
anses godtagbar.
I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
17. Biskopsval (45 kap.)
Regeringens skrivelse
I skrivelsen föreslås att den nuvarande valkorporationen vid val
av andra biskopar än ärkebiskopen, som nu förutom bl.a.
lekmannaelektorer
-- består av domkapitlets ledamöter, kyrkoherde, komminister,
stiftsadjunkt
och kontraktsadjunkt, liksom ev. vikarier skall utökas med
stiftsstyrelsens
ledamöter samt med pastorsadjunkter. Präster som är anställda
som föreståndare för diakonianstalter skall dock inte längre
ingå i valkorporationen. Elektorer skall enligt skrivelsen även
fortsättningsvis utses av pastoraten. Utöver vad som nu gäller
skall i varje pastorat utses elektorer till det antal som motsvarar
i pastoraten placerade pastorsadjunkter. Dessutom skall i varje
kontrakt
det pastorat som har det största antalet röstberättigade
kyrkomedlemmarna
utse elektorer till det antal som motsvarar i kontraktet placerade
kontraktsadjunkter.
Den föreslagna förändringen i lekmannainflytandet hänför
sig enligt skrivelsen dels till att pastorsadjunkterna också föreslås
ges rösträtt dels till att antalet inom stiften inrättade tjänster
som stifts- och kontraktsadjunkt ökat avsevärt.
I skrivelsen föreslås att den nuvarande ordningen att pastorat
får utse det antal elektorer som svarar mot det antal inrättade
prästtjänster som är besatta med innehavare eller vikarier,
skall bestå eftersom den är rationell -- även om det i enstaka
fall kan brista i full paritet mellan präster och lekmän.
I skrivelsen framförs att det är mindre lämpligt att lekmannaelektorer

utses av stiftsfullmäktige, som ju är ett organ på stiftsplanet
samt är utsett genom indirekta val och för helt andra ändamål.
Det påpekas att elektorerna skall företräda lekmännen i stiftets
församlingar och pastorat.
Motionerna
I motion 70 av Torgny Larsson framförs som principiell utgångspunkt
när det gäller rösträtt vid biskopsval att om möjligt lika
många präster som lekmannaelektorer bör få delta, att för
att obalans mellan pastoraten inte skall uppstå bör pastorat få
utse lekmannaelektorer även om pastoratsprästtjänst är obesatt
eller om pastoratspräst röstar i egenskap av domkapitels -- eller
stiftsstyrelseledamot samt att stiftsfullmäktige bör utse det
antal lekmannaelektorer som motsvarar antalet stifts-, kontrakts-
och pastorsadjunkter i stiftet; dock med jämkning på grund av vakanser

på pastoratsprästtjänster samt snedfördelning mellan präster
och lekmän i stiftsstyrelsen.
Malte Wiss vänder sig i motion 28 mot att bestämmelserna om biskopsval

är omfattande och svårförståeliga. I motionen begärs ett sådant
förslag till lagändring att proceduren förenklas.
Utskottet
Vid 1988 års kyrkomöte behandlades en regeringsskrivelse med förslag
till ändringar bl.a. när det gäller lekmannaelektorer vid biskopsval.
Kyrkolagsutskottet föreslog -- i samband med uttalande om att
pastorsadjunkterna
borde få rätt att delta i biskopsval -att för varje inrättad
tjänst borde stiftsfullmäktige utse en elektor jämte suppleant.
Utskottet delar numera bedömningen i regeringsskrivelsen att det
inte är den lämpligaste ordningen att stiftsfullmäktige utser
elektorer. Stiftsfullmäktige är bl.a. som framhålls i
regeringsskrivelsen,
utsett genom indirekta val. Detta är ett förhållande som enligt
utskottets mening talar mot den ordningen. Vad gäller de övriga
frågor som tas upp i motion 70 anser utskottet att det visserligen
kan finnas visst fog för de invändningar motionären har mot
lösningarna i regeringsförslaget. Enligt utskottets mening bör
emellertid de snedfördelningar som kan uppkomma inte behöva medföra
sådana problem att regeringens förslag bör underkännas. Utskottet
har inte heller funnit skäl tillstyrka sådana förenklingar i
valproceduren som föreslås i motion 28. Utskottet godtar således
regeringens förslag till 45 kap. kyrkolagen, bortsett från att
biträdande biskopen inte bör anges särskilt i någon bestämmelse.
Motionerna 28 och 70 avstyrks.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om införande av kyrkolagen,
varigenom upphävs bl.a. 1686 års kyrkolag, som utgör grunden
för den svenska kyrkorätten och som utgjort utgångspunkt för
de senaste århundradenas kyrkolagstiftning. Vidare tillstyrks
förslaget
till lagen om ändring i prästanställninslagen (1988: 184). Utskottet
har självt tidigare föreslagit ändring i en annan bestämmelse
i prästanställningslagen, se avsnitt 5. Beträffande domkapitelslagen
har utskottet tidigare i stället förordat det förslag som framgår
av avsnitt 5. Vissa följdändringar har från utskottets sida förordats
i förslagen till lag om ändring i rätttegångsbalken och lag
om ändring i sekretesslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande relationen kyrka stat
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 53 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 7),
2. beträffande folkomröstning i kyrka-statfrågan
att kyrkomötet avslår motion 1991: 9,
3. beträffande kyrkolagens disposition
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 73 yrkande 1 hos
regeringen
begär en komplettande bestämmelse i 1 kap. förslaget till kyrkolag
i enlighet med vad utskottet anfört (s. 8f),
4. beträffande hänvisning till trosdefinition i tidigare lagtexter
att kyrkomötet avslår motion 1991: 69,
5. beträffande Svenska kyrkan som trossamfund
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 73 yrkande 2 hos
regeringen
begär att 2 kap. förslaget till kyrkolag kompletteras med en
bestämmelse
som anger att Svenska kyrkan är indelad i stift och att stiften
leds av biskopar,
6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan
att kyrkomötet med avslag på motionerna 1991: 4 och 1991: 46
tillstyrker
regeringens förslag till 3 kap. kyrkolag dock att hänvisningen
till religionsfrihetslagen bör avse 6--19 §§,
7. beträffande lagförslagen rörande domkapitel m.m.
att kyrkomötet med avstyrkande av regeringens förslag till 27
kap. 2 och 5 §§ kyrkolagen och med tillstyrkande av förslaget till
lag om ändring i domkapitelslagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande förhållandet domkapitel--stiftsstyrelse
att kyrkomötet avslår motion 1991: 43,
9. beträffande delegation från domkapitlen till församlingarnas
personalnämnder
att kyrkomötet avslår motion 1991: 30,
10. beträffande suppleanters närvarorätt i domkapitel
att kyrkomötet avslår motion 1991: 49 yrkandena 1 och 2,
11. beträffande arvode till adjungerad ledamot i domkapitel
att kyrkomötet med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 14),
12. beträffande 28 kap. 1 och 4 §§ förslaget till kyrkolag
att kyrkomötet hos regeringen begär att paragraferna skall
kompletteras
i enlighet med vad utskottet anfört (s. 15),
13. beträffande tjänsten som ärkebiskop
att kyrkomötet avslår motion 1991: 59,
14. beträffande självskrivenhet för biskoparna i kyrkomötet
att kyrkomötet avslår motion 1991: 13,
15. beträffande 29 kap. 2 och 7 §§ förslaget till kyrkolag
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 16),
16. beträffande ersättare för ärkebiskopen i centralstyrelsen
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 75 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 16f),
17. beträffande besvärsnämnden
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 68 och med anledning
av regeringens skrivelse hos regeringen begär att 31 kap. 2 och
5 §§ förslaget till kyrkolag ges den lydelse som framgår av vad
utskottet anfört (s. 17f),
18. beträffande inträde i det kyrkliga ämbetet
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 24, såvitt nu är
i fråga, och med anledning av regeringens skrivelse hos regeringen
anhåller att 32 kap. 1 § förslag till kyrkolag utformas så att
det framgår att det är domkapitel och biskop som beslutar om inträde
i det kyrkliga ämbetet samt att det är biskop som prövar om
prästvigning skall ske,
19. beträffande återinträde
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och av motion
1991: 8 hos regeringen anhåller att 32 kap. 1 § andra stycket
förslaget
till kyrkolag utformas så att det framgår att en begäran om
återinträde
i det kyrkliga ämbetet skall prövas av domkapitel och biskop i
det stift där präst skildes från sin rätt att utöva det kyrkliga
ämbetet,
20. beträffande biskops medgivande vid återinträde
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 24, såvitt nu är
i fråga, hos regeringen anhåller att 32 kap. förslaget till kyrkolag
kompletteras med en bestämmelse som säger att beslut om återinträde
i ämbetet inte får fattas mot biskopens mening,
21. beträffande skiljande från ämbetet
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 7 yrkande 2 och med
avstyrkande av regeringens förslag i denna del anhåller att 32
kap. 5 § förslaget till kyrkolag får den lydelse som framgår av
bilaga 8,
22. beträffande det ekonomiska trygghetssystemet för präster
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 7 yrkande 1 som sin
mening ger centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört i
denna del (s. 21),
23. beträffande särreglering av det kyrkliga ämbetet
att kyrkomötet avslår motion 1991: 45,
24. beträffande tystnadspliktskretsen
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och motion
1991: 31 hos regeringen begär att 33 kap. 1 § förslaget till kyrkolag

skall ha den lydelse som framgår av utskottets nedanstående förslag
samt att förslagen till ändring i rättegångsbalken och sekretesslagen
ges motsvarande följdändring.
33 kap.
1 §
Den som i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet
har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit
under bikt eller själavårdande samtal.
Den som i svenska kyrkans ordning har vigts till biskop, präst,
diakon eller diakonissa har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som
han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.
25. beträffande tystnadspliktens omfattning
att kyrkomötet hos regeringen anhåller att 7 kap. 3 § 1686 års
kyrkolag erhåller en motsvarighet i 33 kap. förslaget till kyrkolag.
26. beträffande ärkebiskopen och Uppsala stift
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 37 yrkande 2 samt med
anledning av regeringens skrivelse hos regeringen begär att 34 kap.
2 § förslaget till kyrkolag skall ges följande lydelse.
34 kap.
2 §
I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop.
I Uppsala stift är ärkebiskopen biskop. I det stiftet får det
också finnas en tjänst som biträdande biskop.
Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskopen. I det stiftet får det
också finnas en tjänst som biträdande biskop.
27. beträffande tidsbegränsade förordnanden för biskopar
att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 18 och 1991: 22,
28. beträffande pastoratsadjunktstjänster
att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 36 och 1991: 41,
29. beträffande behörighetsprövning av pastorsadjunkt
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 25 hos regeringen
hemställer
om ändring i prästanställningsförordningen i enlighet med
vad som föreslagits i motionen,
30. beträffande EFS-pastorers möjlighet att erhålla prästtjänst
i Svenska kyrkan
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 26),
31. beträffande ledarkompetens hos kyrkoherdar
att kyrkomötet avslår motion 1991: 19,
32. beträffande normer för tvåspråkighet
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 60 hos centralstyrelsen
begär att normer för värdering av tvåspråkighet för tjänster
inom Svenska kyrkan utarbetas,
33. beträffande förfarande vid prästtillsättningar i nybildat pastorat
att kyrkomötet med anledning av motionerna 1991: 10, 1991: 63, yrkande

1, och 1991: 81 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört (s. 28f),
34. beträffande personliga tjänster
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 84 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 25),
35. beträffande komministertjänster i samarbetskyrka
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 16 och med anledning
av regeringens skrivelse som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört (s. 29),
36. beträffande kyrkoherdetjänst i icke-territoriella församlingar
att kyrkomötet avslår motion 1991: 27,
37. beträffande tillsättning av tjänst som domprost
att kyrkomötet avslår motion 1991: 64,
38. beträffande 34 kap. 7 § kyrkolagsförslaget
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 26),
39. beträffande utvärdering av prästanställningslagen
att kyrkomötet avslår motion 1991: 5,
40. beträffande upplåtelse av kyrka
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och motion
1991: 42 samt med bifall till centralstyrelsens förslag CsSkr 1991:
9 första att-satsen hos regeringen begär att 40 kap. 1--3 §§
skall ges den lydelse som framgår av centralstyrelsens lagförslag,
41. beträffande yttrande vid upplåtelse av domkyrka
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört (s. 32),
42. beträffande bestående upplåtelse av kyrka
att kyrkomötet med bifall till centralstyrelsens förslag CsSkr
1991: 9 andra att-satsen begär att centralstyrelsen utreder frågor
om bestående upplåtelse av kyrkorum,
43. beträffande biskopsval
att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 28 och 1991: 70,
44. beträffande beteckningen biskop resp. biträdande biskop
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. beträffande begreppet kyrkobokförd
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört (s. 21),
46. beträffande lagförslagen i övrigt
att kyrkomötet tillstyrker regeringsförslagen till kyrkolag kap.
1--3, 27--37, 40 och 45 i övrigt, lag om införande av kyrkolagen
samt lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 184).
Stockholm den 26 augusti 1991
På andra kyrkolagsutskottets vägnar
Karl-Erik Johansson
Birgitta Eilemar
Åse Matz
Närvarande: Karl-Erik Johansson, ordförande, Gunnar Lindberg,
Solveig Fridh, Karl-Axel Johansson, Thure Jadestig, Tor Frylmark,
Carl-Eric Abrahamson, Solveig Eriksson, Torsten Gustafsson, Thomas
Söderberg, Carl Gustaf von Ehrenheim, Berith Öhrnberg, Hans Siljedahl,

Karl-Gustav Lindelöw och Britt Louise Agrell.
Biskop Per-Olov Ahrén och biskop electus Lars Eckerdal har deltagit
i överläggningarna i ärendet.
Reservationer
1. Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 6)
Britt Louise Agrell anser
dels att det avsnitt i utskottets överväganden som börjar med
"Utskottet ställer sig" och slutar med "motionerna 4 och 46." bort
ha följande lydelse:
Med hänsyn härtill avstyrks motion 46.
Såsom läronämnden funnit uppmärksammar motion nr 4 dock endast
den grundläggande ordningen att den som döps genom dopet också
blir medlem i kyrkan. Anledning finns därför inte att i denna
del avvakta ytterligare utredning och samlat förslag till regler
om medlemskap i Svenska kyrkan. Då det är naturligt att den som
döps i Svenska kyrkans ordning därigenom samtidigt blir medlem
i Svenska kyrkan, bör motion nr 4 bifallas.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan
att kyrkomötet med bifall till motion 4 och med avslag på motion
46 hos regeringen begär förslag till tillägg till
religionsfrihetslagen
6--12 §§ att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem
i Svenska kyrkan.
2. Tjänsten ärkebiskop (mom. 13)
Carl Gustaf von Ehrenheim, Tor Frylmark, Karl-Gustav Lindelöw, Britt
Louise Agrell och Solveig Eriksson anser
dels att andra stycket i utskottets överväganden i avsnitt 6 bort
ha haft följande lydelse:
När det gäller den i motion 59 upptagna frågan om ärkebiskopens
ställning vill utskottet hänvisa till att tjänsten som biträdande
biskop i Uppsala stift nyligen inrättats. Det kan enligt utskottets
mening självfallet inte bortses från att den nya ordningen kan
medföra svårigheter av olika slag och att sådana svårigheter
måste kunna löses på en godtagbart sätt. I förslaget till
kyrkolag saknas bestämmelser om de rikskyrkliga uppgifter och
befogenheter
som av ålder tillagts ärkebiskopen. Sådana bestämmelser bör
intas i lagen. Med hänvisning till läronämndens yttrande och
då motionen i vissa avsnitt anvisar alternativa lösningar, anser
utskottet att de i motionen väckta frågorna i sin helhet bör
hänvisas till centralstyrelsen för ytterligare bearbetning. Mot
denna bakgrund avstyrkes motion 59.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande tjänsten som ärkebiskop
att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 59 uppdrager åt
centralstyrelsen
att till kommande kyrkomöte återkomma med förslag i frågan om
ärkebiskopens ställning.
Särskilt yttrande
Gunnar Lindberg, Thure Jadestig, Karl-Gustav Lindelöw, Solveig Fridh,
Karl-Axel Johansson, Torsten Gustafsson och Carl-Eric Abrahamsson
anför
Nåd kan inte göras till lag. Att förknippa dopet med medlemskap
är att göra det till en juridisk handling som strider mot dess
väsen som villkorslöst nådeserbjudande. Motion nr 4 gör en
sådan sammankoppling när den anser att dop automatiskt skall leda
till medlemskap. Dopet i dagens folkkyrka är skilt från den
administrativa
och lagfästa handling som ger barn tillhörighet genom föräldrarnas
bejakande av kyrkans tjänster och deras villighet att betala
kyrkoskatt.
Därmed bevaras dopets sakramentala nådeskaraktär och hindras
från att bli ett verktyg som skiljer ut fullvärdiga från
icke-legitimerade
kristna. Motionens hemställan innebär ett steg mot en särskiljande
dopsyn.
Underbilaga 21: 1
Läronämndens yttrande
1991: 1
med anledning av regeringens skrivelse om en ny kyrkolag m.m.
Ln
1991: 1--15
Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1990: 1.
Förslaget till en ny kyrkolag innebär i huvudsak att gällande
offentliga lagregler om Svenska kyrkan har sammanförts från skilda
källor och givits en så vitt möjligt enhetlig redigering. Vissa
nya inslag ingår, mot vilka läronämnden inte har läromässiga
invändningar. Genom kyrkolagsförslaget har ett viktigt steg tagits
för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet, vilket ur läromässig
synvinkel är betydelsefullt.
Det är viktigt att konstatera att kyrkolagsförslaget endast utgör
ett etappmål i ett större reformarbete. Viktiga ämnen återstår
att behandla. Så t.ex. rymmer lagförslaget inte något så grundläggande

som medlemskapsregler. Åtskilliga frågor måste bearbetas i den
fortsatta reformprocessen. I det sammanhanget är det nödvändigt
att göra de läromässiga bedömningarna av lösningsförslagen.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 2
Läronämndens yttrande
1991: 6
med anledning av motion om dop och medlemskap i Svenska kyrkan
Ln
1991: 6
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 4.
Läronämnden noterar att motionen inte aktualiserar hela frågan
om sambandet mellan dop och kyrkotillhörighet utan endast den
grundläggande
ordningen att den som döps genom dopet också blir medlem i kyrkan.
Detta bör enligt läronämnden få till självklar konsekvens
att den som blir döpt i Svenska kyrkans ordning därmed utan särskild
anmälan är medlem i Svenska kyrkan.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 3
Läronämndens yttrande
1991: 9
med anledning av motion om skiljande av tjänsten som ärkebiskop
från tjänsten som biskop i Uppsala stift
Ln
1991: 9
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 59.
Läronämnden har i sitt yttrande 1989: 9 redovisat en princip som
nämnden menar är tillämplig även med avseende på den nu aktuella
motionen, nämligen att uppdraget att vara biskop av tradition i
vår kyrka är förbundet med uppgiften att viga präster och att
vara pastor pastorum. Detta uppdrag skall hänföras till ett bestämt
stift, varvid det i och för sig är möjligt med ordningen "ett
stift en biskop" eller ordningen med biskop och "biträdande biskop".
Yttrandet 1989: 9 gällde just frågan om inrättande av tjänst
som biträdande biskop.
Den nu aktuella motionen skulle, om förslagen bifalls, få till
följd att ärkebiskopstjänsten de facto omgestaltades och därvid
lösgjordes från de uppgifter som sedan kyrkans äldsta tid ansetts
konstituera biskopstjänsten och som läronämnden i det nämnda
yttrandet lyft fram som en bärande princip.
I yttrandet 1989: 9 framhåller läronämnden att det borde markeras
att det var fråga om en interimistisk lösning i avvaktan på en
stiftsindelning.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 4
Läronämndens yttrande
1991: 8
med anledning av motion om biskoparnas ställning i kyrkomötet
Ln
1991: 8
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 13.
Läronämnden hänvisar till sitt yttrande 1990: 11 med anledning
av förslag till förändringar rörande kyrkomötet och biskoparnas
ställning i detta.
I detta yttrande framhålls två principer. Den ena principen gäller
handläggningen av lärofrågor. Kyrkomötet som helhet har beslutsansvar,

men lärofrågorna fordrar särskild och noggrann behandling före
beslut. Den andra principen gäller biskoparnas ansvar för lärofrågor.
Ett särskilt ansvar har i Svenska kyrkans tradition lagts på
biskoparna.
I vigningsordningen sägs sålunda att de skall tillse att Guds ord
blir rent och klart förkunnat. "Detta uppdrag kan inte, vilket också
framgår av vigningsordningen, begränsas till endast s k andliga
frågor till skillnad från ett administativt/
juridiskt ledarskap. I det åt biskopen anförtrodda uppdraget ligger
ett helhetsansvar. Det för vår tradition principiellt viktiga är
att biskoparnas läroansvar klart kommer till uttryck i vår kyrkas
organisation".
Utifrån dessa principer kan dock olika slutsatser dras. Läronämndens
majoritet fann 1990 att starka skäl talar för att biskoparna skall
bli självskrivna ledamöter i kyrkomötet. I särskilt yttrande
av två ledamöter framfördes dock att majoritetens slutsats snarare
var kyrkopolitiskt än läromässigt motiverad.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 5
Läronämndens yttrande
1991: 13
med anledning av motion om tidsbegränsning för innehav av tjänst
som biskop
Ln
1991: 13
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 18 och 22.
I Svenska kyrkan vigs biskop till ett uppdrag som i princip är
livsvaraktigt.
Det måste inte nödvändigtvis vara på det sättet. Men det utgör
en viktig sida av vår kyrkas sätt att värna om den nödvändiga
lednings- och tillsynfunktion (episkope). Av ålder har vår kyrkas
ordning med biskopar betraktats som en Andens gåva till henne. I
konsekvens med detta har biskopstjänsten inte setts enbart såsom
ett för viss tid givet uppdrag, vilket upphör eller kan förnyas
för en ny period.
Att biskopstjänsten är en i princip livsvaraktig tjänst kan
också ses som ett uttryck för vad som brukar kallas den dubbla
ansvarslinjen och som är grundläggande princip för Svenska kyrkan.
Att införa en tidsbegränsning av uppdragets utövande på det
sätt motionärerna föreslår skulle utgöra en anpassning av
biskopsämbetet till ett för vår kyrkotradition främmande synsätt.
Stockholm den 19 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop electus
Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus
Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 6
Läronämndens yttrande
1991: 5
med anledning av motioner angående kyrkoherdens ställning vid bildande

av nytt pastorat
Ln
1991: 5
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991:
3 (om kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott),
1991: 10 (om tillsättningsordningen av kyrkoherdetjänst i ett
genom pastoratsreglering nybildat pastorat) och 1991: 63 (om former
för tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastoret m.m.).
Läronämnden vill med anledning av motionerna understryka vikten
av att den prästerliga ämbetslinjen finns företrädd i
uppbyggnadsarbetet
av ett nytt pastorat.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 7
Läronämndens yttrande
1991: 3
med anledning av centralstyrelsens skrivelse med förslag till yttrande

över 40 kap. Upplåtelse av kyrka i förslaget till kyrkolag, RegSkr
1990: 1
Ln
1991: 3
Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1991: 9.
Centralstyrelsens förslag föranleder ingen erinran från läromässig
synpunkt.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 21: 8
Utskottets förslag till lydelse av 32 kap. 5 § kyrkolagen
32 kap.
5 §
Frågor om att skilja någon från rätten att utöva det kyrkliga
ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att
utöva detta prövas enligt följande:
Innehavare
Prövas av
1. biskopar
ansvarsnämnden för biskopar
2. präster
--präster som är anställda i ett stift
domkapitlet i det stift där prästen har sin anställning
--präster som tjänstgör i svensk församling i utlandet
domkapitlet i Uppsala stift
--präster som är anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet, av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet
eller av Nämnden för Svenska kyrkans mission
domkapitlet i Uppsala stift
--präster som inte har anställning som präst inom Svenska kyrkan
domkapitlet i det stift där prästen senast var anställd som präst
--präster som aldrig haft anställning som präst inom Svenska kyrkan
domkapitlet i det stift där prästen prästvigdes
Bilaga 22
Kyrkomötets skrivelse
1991: 13
Regeringen
Första kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 9 om ny kyrkolag
Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att
kyrkomötet den 30 augusti 1991 beslöt
att vid mom. 9 med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna
del och motion 1991: 8 som sin mening ge regeringen till känna att
10 kap. 6 § bör ges följande lydelse:
Stiftsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 1 och 2 §§ får
överklagas
hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga
samfälligheter.
Kammarkollegiets beslut i ärenden som avses i 1 och 3 §§ får
överklagas
hos regeringen av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter.
att vid mom. 26 bifalla reservation 4
att i övrigt bifalla utskottets hemställan.
Stockholm den 31 augusti 1991
Göran Åstrand
/Bengt Törnell
Bilaga 23
Första kyrkolagsutskottets betänkande
1991: 9
om ny kyrkolag
1KL
1991: 9
Regeringen har i skrivelse 1990: 1 om en ny kyrkolag m.m. för
kyrkomötets
yttrande överlämnat fyra lagförslag. Dessa är
--kyrkolag
--lag om införande av kyrkolagen
--lag om ändring i domkapitelslagen (1988: 181)
--lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 189)
Härutöver har regeringen berett kyrkomötet tillfälle att ta
del av ytterligare 13 i skrivelsen intagna lagförslag.
Regeringens skrivelse har hänvisats till första lagutskottet såvitt
avser 4--26, 38, 39, 41--44, 46 och 47 kap. i förslaget till kyrkolag.
Till utskottet har vidare hänvisats följande motioner vilka behandlas
i detta betänkande:
1991: 3 av Per-Jan Wållgren om kyrkoherdens ställning i
indelningsdelegerades
arbetsutskott (4.1)
1991: 6 av Dag Sandahl om möjligheter att överklaga beslut vid
tillsättning av kantorstjänst (4.4)
1991: 11 av Britas Lennart Eriksson om villkoren för anställning
av kyrkomusiker inom svenska kyrkans kyrkomusikaliska verksamhet (4.4)
1991: 14 av Urban Gibson och Runar Patriksson om avreglering av
förvaltning
av kyrklig jord (4.5)
1991: 15 av Bengt Kindbom och Anders Svärd om den nya kyrkolagen (3).
1991: 21 av Sven Lenhoff om kallelse till kyrkorådssammanträde (4.2)
1991: 32 av Urban Gibson och Per Henrik Wetterlöf om direktval till
kyrkomöte och stiftsfullmäktige (4.6)
1991: 34 av Torsten Gustafsson och Karl-Erik Johansson om ändrade
regler för val av kyrkomötet (4.6)
1991: 37 av Alf Sigling om vissa ändringar i förslaget till kyrkolag
punkterna 1--3 (4.1,2)
1991: 48 av Sigvard Härnring om tidigare tillträdesdag för nyvalda
ledamöter i kyrkofullmäktige (4.2)
1991: 50 av Åke Nilsson om personval vid de kyrkliga valen (4.6)
1991: 52 av Carl-Magnus Magnuson om partiella kyrkliga samfälligheter
(4.2)
1991: 54 av Birger Hassel om kompetensfördelningen mellan en
församling
och en total flerpastoratssamfällighet (4.2)
1991: 63 av Bengt Wadensjö m.fl. om former för tillsättning
av kyrkoherde i nybildat pastorat i vad gäller andra och tredje
att-satserna (4.1)
1991: 65 av Per-Jan Wållgren om antalet ledamöter i direktvalt
kyrkoråd (4.2)
1991: 66 av Bengt Linvall och Gudrun Larsén om särskild styrelse
för de medeltida domkyrkorna (4.5)
1991: 78 av Ingvar Bergenhorn om suppleanter i församlingsdelegerade
(4.2)
1991: 79 av Ingvar Bergenhorn om suppleanters tjänstgöring i
stiftsfullmäktige
(4.3)
1991: 80 av Ingvar Bergenhorn om överklagande av namn på kyrkliga
enheter (4.1)
1991: 82 av Ingvar Bergenhorn och Sigvard Härnring om delegation
till gemensamt kyrkoråd (4.2)
1991: 90 av Lisen Ridne om tillhandahållande av kistor och urnor (4.2)
Motionsyrkandena redovisas i betänkandet i anslutning till berörda
delar av regeringsskrivelsen. Parenteserna efter respektive motion
anger det avsnitt i betänkandet där motionen behandlas. Beträffande
de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.
Läronämnden har yttrat sig över regeringens skrivelse samt över
motion 1991: 3 och 1991: 63. Läronämndens yttranden 1991: 1 och
1991: 5 fogas som bilaga 1 och 2 till detta betänkande.
1. Inledning
Regeringens skrivelse om en ny kyrkolag grundar sig i huvudsak på
det slutbetänkande som den år 1983 tillsatta
kyrkoförfattningsutredningen
avgav, En ny kyrkolag m.m. (SOU 1987: 4 och 5). Utredningens uppdrag
var att se över regelbeståndet rörande svenska kyrkan. Detta
motiverades av att regelsystemet var svåröverskådligt och
svårtillgängligt.
Orsaken till detta var såväl mångfalden av bestämmelser som
det förhållandet att åtskilliga bestämmelser var ålderdomliga
eller obsoleta. Ett genomförande av 1983 års kyrkomötesreform
i praktiken krävde att man fick en överblick över alla gällande
författningar på det kyrkliga området.
Kyrkoförfattningsutredningens förslag, som i huvudsak innebar
att de centrala lagbestämmelserna om svenska kyrkan samlas i en
ny kyrkolag, har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena
finns intagen i promemorian (Ds 1988: 31).
I detta sammanhang bör även nämnas en inom civildepartementet
upprättad promemoria ang. domkyrkornas förvaltning (KY 1634/89).
Kapitel 39 i regeringens förslag till kyrkolag i den del det behandlar

domkyrkornas förvaltning överensstämmer i huvudsak med de förslag
som lades fram i promemorian.
År 1987 tillsattes inom civildepartementet en arbetsgrupp med uppgift
att bl.a. göra en översyn av gällande bestämmelser för de
icke-territoriella församlingarna. Gruppen redovisade sina förslag
i promemorian "Icke-
territoriella församlingar i svenska kyrkan" i oktober 1989. Den
har remissbehandlats och har i huvudsak legat till grund för
kyrkolagsförslaget
i vad avser regleringen av de icke-territoriella församlingarna.
2. Sammanfattning av regeringens skrivelse
Förslaget innebär att alla lagregler av central betydelse för
svenska kyrkan samlas i en ny kyrkolag. Detta medför att lagen bara
innehåller sådana regler som i princip riktar sig endast till svenska
kyrkan och dess organ. Lagen delas in i tolv avdelningar och 47
kapitel
med sammanlagt drygt 680 paragrafer.
Ett stort antal lagar förs sålunda i huvudsak oförändrade över
till den nya kyrkolagen. Vissa redaktionella ändringar förekommer
och i några fall har även ändringar i sak gjorts i förhållande
till nu gällande ordning.
Av de nu gällande lagar som föreslås föras över till den
nya kyrkolagen kan nämnas --lagen (1982: 942) om svenska kyrkan
--lagen (1982: 943) om kyrkomötet
--församlingslagen (1988: 180)
--domkapitelslagen (1988: 181)
--kyrkofondslagen (1988: 182)
--lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord
--prästanställningslagen (1988: 184)
--kyrkliga indelningslagen (1988: 185)
--lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan
Dessa lagar tillsammans med 1686 års kyrkolag samt ett större antal
andra kyrkliga författningar föreslås bli upphävda genom tillkomsten
av den nya kyrkolagen. Förslaget medför också vissa
konsekvensändringar
i ett antal nu gällande författningar.
Som framgått av exemplifieringen ovan kommer kyrkolagen att innehålla
lagar av olika konstitutionell karaktär. Sålunda finns lagregler
som kräver kyrkomötets medverkan enligt punkterna 9 och 10
övergångsbestämmelserna
till regeringsformen samt sådana regler om grunderna för de kyrkliga
kommunernas organisation och verksamhetsformer och deras befogenheter
som kräver lagform enligt punkt 13 i samma övergångsbestämmelser.
De sakliga ändringarna i förhållande till gällande rätt är
-- såvitt avser innehållet i detta betänkande -- i korthet följande.
--Domkapitlet skall utgöra styrelse för de medeltida domkyrkorna.
--Skyldigheten för församlingarna att hålla församlingskyrka
lagregleras.
--Reglerna om organisation och beslutsordning för de territoriella
församlingarna skall i huvudsak tillämpas på de icke-territoriella
församlingarna.
--Samma bestämmelser som gäller för de territoriella pastoraten
i fråga om den kyrkliga egendomen, prästanställningar och kyrkomusiken

skall tillämpas på de icke-territoriella pastoraten, med undantag
för hovförsamlingen.
--Stiftssamfällighetens befogenheter utökas till att även avse
främjande av församlingsarbete på andra språk än svenska,
finska, samiska och teckenspråk.
--För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare.
I varje valkrets skall dock utses minst fyra ersättare.
--Valet av ledamöter och ersättare skall kunna ske i ett sammanhang.
--Valet av ersättare av kyrkomötet skall kunna överklagas på
samma sätt som gäller valet av ledamöter.
Den nya kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
3. Allmänt om innehållet i förslaget till ny kyrkolag
Som utgångspunkt för bedömningen av vad en ny kyrkolag skall
innehålla anges i skrivelsen att den förutom regler om organisation
och verksamhetsformer inom svenska kyrkan också skall innehålla
sådana särskilda regler som främst riktar sig till kyrkliga organ.
Detta har bl.a. inneburit att förslaget på några principiella
punkter skiljer sig från det förslag som redovisats i
kyrkoförfattningsutredningens
slutbetänkande.
Det skall erinras om att kyrkomötet till andra kyrkolagsutskottet
hänvisat motion 1991: 73 om omredigering av kyrkolagen m.m. De
överväganden
och ställningstaganden som nämnda motion kan föranleda redovisas
därför i det utskottets betänkande om ny kyrkolag. Utskottet
utgår från att andra kyrkolagsutskottet kommer att från
konstitutionella
aspekter behandla kyrkolagsförslagets innehåll vad gäller lagen
om svenska kyrkan och medlemskapsreglerna.
Lagen om kyrkliga indelningsdelegerade, lagen om proportionellt
valsätt
samt lagen om kyrkofullmäktigeval
Kyrkoförfattningsutredningen har i sitt förslag tagit in lagreglerna
om val till kyrkofullmäktige med hänvisning till att de får anses
så viktiga för den kyrkliga verksamheten att det bör ingå i
den nya kyrkolagen. Däremot föreslogs att lagen om
indelningsdelegerade
inte borde inordnas i kyrkolagen av det skälet att reglerna inte
används så ofta. Inte heller reglerna om proportionellt valsätt
fanns med som del av kyrkolagen i kyrkoförfattningsutredningens
förslag.
I nu föreliggande förslag ingår i kyrkolagen såväl lagen om
kyrkliga indelningsdelegerade som reglerna om proportionellt valsätt,
de senare efter viss redaktionell bearbetning. Motivet till att lagen
om kyrkliga indelningsdelegerade skall ingå i kyrkolagen är enligt
skrivelsen att reglerna i allt väsentligt vänder sig till och
har huvudsaklig betydelse för kyrkliga organ.
I motsats till kyrkoförfattningsutredningen föreslår regeringen
dock att lagen om kyrkofullmäktigeval inte skall ingå i den nya
kyrkolagen. Som motiv för detta anförs i skrivelsen att ansvaret
för valens genomförande ligger på de borgerliga valmyndigheterna
och det är till dessa som reglerna i första hand riktar sig.
Församlingslagen
I kyrkoförfattningsutredningens förslag ingick den dåvarande
lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter i den nya
kyrkolagen.
Utredningen anför i sitt betänkande härom bl.a. (del 1 sid. 55):
"Vi har övervägt om de bestämmelser som föreslås bli införda
i fjärde kapitlet med hänsyn till deras karaktär av kommunallagsregler

och deras betydande omfång borde hållas utanför den nya kyrkolagen
och således ingå i en självständig lag. Den omständigheten
att skilda konstitutionella regler gäller för stiftandet och ändrandet

av de olika bestämmelser som sammanförts i förslaget till en
ny kyrkolag har vi inte bedömt vara ett skäl för att underlåta
att ta med dem i vårt förslag (se avsnitt 4.2). Inte heller
regelsystemets
omfång har utgjort något bärande skäl mot ett införande i
förslaget till en ny kyrkolag. Av betydelse är i stället att
reglerna är väl systematiserade och lättillgängliga genom
bl.a. en frikostig rubriksättning. Därvid är det också ovidkommande
om bestämmelserna återges i flera eller ett kapitel som i vårt
förslag."
Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer i nu
aktuellt hänseende med föreliggande förslag. Bestämmelserna
i nuvarande församlingslag har sålunda utan ändring i sak men
med viss redaktionell bearbetning förts över till den nya kyrkolagen.
Av intresse i detta sammanhang är den kommunallagsreform för de
borgerliga kommunerna som träder i kraft den 1 januari 1992 i och
med den nya kommunallagen (SFS 1991: 900).
I regeringens skrivelse har gjorts vissa överväganden när det
gäller anpassningen av församlingslagen till den nya kommunallagen.
Det framhölls därvid att man borde avvakta resultatet av den då
ännu ej avslutade beredningen inom civildepartementet av det nya
kommunallagsförslaget innan man tar ställning till frågan huruvida
och i vilken utsträckning regleringen av de kyrkliga kommunerna
även i fortsättningen bör anpassas till lagstiftningen för
de borgerliga kommunerna.
Begravningslagen
I likhet med den bedömning kyrkoförfattningsutredningen gjort
ingår inte begravningslagstiftningen i förslaget till ny kyrkolag.
Motivet härför är enligt skrivelsen att kyrkolagen inte bör
innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig
till svenska kyrkan men som också riktar sig till icke-kyrkliga
samhällsorgan
och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter.
I motion 1991: 15 hemställs
1.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en ny kyrkolag omfattande de i regeringens
skrivelse till kyrkomötet 1990: 1 upptagna kapitlen 1--10 och 27--46,
2.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad som
i motionen anförts om bearbetning av församlingslagen (1988: 180),
samt
3.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om proportionella val.
UTSKOTTET
Utskottet förutsätter inledningsvis att lagändringar som genomförts
sedan skrivelsen överlämnades till kyrkomötet kommer att beaktas
i förslaget till riksdagen.
Under utskottets behandling har övervägts lämpligheten av att
lagen om kyrkofullmäktigeval lämnas utanför kyrkolagen. Utskottet
har dock funnit att de skäl kyrkoförfattningsutredningen åberopat
till stÖd för sitt ställningstagande inte väger lika tungt
som de motiv som anförs i skrivelsen till stöd för uppfattningen
att denna lag inte bör tas in i kyrkolagen. Detta ställningstagande
grundar sig framför allt på det förhållandet att lagen om
kyrkofullmäktigeval
i första hand riktar sig till de borgerliga valmyndigheterna.
Utskottet har vidare diskuterat huruvida nu gällande begravningslag
(1990: 1144) bör ingå i den nya kyrkolagen. Av begravningslagen
framgår att begravningsverksamheten är en angelägenhet för
de territoriella pastoraten inom svenska kyrkan. Härigenom har
klargjorts
att denna verksamhet är en lagreglerad uppgift för svenska kyrkan.
Enligt utskottets uppfattning är detta ett mycket starkt motiv till
att begravningslagen bör ingå som del i den nya kyrkolagen. På
grund härav förordar utskottet att denna lag på lämpligt sätt
infogas i lagförslaget.
Vad härefter gäller de önskemål som framförs i motion 1991:
15 har utskottet den uppfattningen att församlingslagen har en så
central betydelse för svenska kyrkan att den bör ingå i sin helhet.
Utskottet delar sålunda inte motionärernas uppfattning att lagen
därmed skulle få en underordnad ställning. Utskottet tror inte
heller att församlingslagens infogande i kyrkolagen kommer att
innebära
någon större nackdel för det eventuellt kommande arbetet med
att anpassa den till den nya kommunallagen.
Det ovan sagda medför också att utskottet i likhet med motionärerna
anser att tillkomsten av en ny lag på det borgerligt kommunala området

motiverar en bearbetning av de delar av förslaget till kyrkolag
som motsvaras av nu gällande församlingslag. Eftersom regleringen
av kyrkans organisation på lokalplanet är av kommunalrättslig
natur är det väsentligt att denna lagstiftning anpassas till den
som gäller på den borgerligt kommunala sidan. Detta gäller inte
minst ett sådant grundläggande kommunalrättsligt institut som
den kommunala besvärsrätten eller, med den terminologi som används
i den nya kommunallagen, laglighetsprövningen. Begrepp som "ersättare"

bör naturligtvis även användas i den kyrkokommunala lagstiftningen.
Det är emellertid nödvändigt att anpassningen sker med utgångspunkt
från att svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund
och med hänsynstagande till den på lokalplanet rådande kyrkokommunala
strukturen. Detta bör ges regeringen till känna, vilket är innebörden
av den andra att-satsen i motion 1991: 15.
Utskottet utgår från att kyrkomötet bereds tillfälle att yttra
sig innan sådant lagförslag föreläggs riksdagen.
I motionen yrkas slutligen att kyrkolagsförslagets sista kapitel
om proportionellt valsätt skall utgå och ersättas med en allmän
hänvisning om i vilka fall proportionella val skall ske. De flesta
val inom kyrkan kan ske som proportionella val. Enligt utskottets
uppfattning är det därför av framför allt praktiska skäl
lämpligt att reglerna om proportionella val finns intagna i
kyrkolagen.
Härigenom kommer tillämpningen av dessa valregler att underlättas
vid genomförandet av de kyrkliga valen. Utskottet tillstyrker därför
inte bifall till motionen i denna del.
4. Lagförslaget avdelningsvis
Under detta avsnitt tar utskottet upp till behandling de avdelningar
i förslaget till ny kyrkolag som har hänvisats till utskottet.
Motioner hänförliga till förslaget tas upp under den avdelning
till vilka de enligt sitt innehåll hör hemma.
4.1 Fjärde avdelningen. Den kyrkliga indelningen.
4--10 kap.
Fjärde avdelningen innehåller bestämmelser om Sveriges indelning
i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Avdelningen innehåller
också regler om kyrkliga samfälligheter och om indelningsdelegerade.
Dessutom finns föreskrifter om namn på kyrkliga enheter.
Till fjärde avdelningen har överförts nu gällande bestämmelser
i kyrkliga indelningslagen (1988: 185) och lagen (1972: 229) om
kyrkliga
indelningsdelegerade.
Regleringen i 4 kap. beträffande de icke-territoriella församlingarna
är ny men överensstämmer i sak med den ordning som idag gäller.
I 5 kap. 4 § har den sakliga nyheten införts att även kyrklig
samfällighet får väcka fråga om ändrad församlingsindelning.
I 6 kap. 15 § och 8 kap. 11 § har tagits bort den möjlighet som
kammarkollegiet idag har att i vissa fall lämna över ärende
rörande den kyrkliga indelningen till regeringen för avgörande.
I 9 kap. har några formella bestämmelser i den nuvarande lagen
om kyrkliga indelningsdelegerade utelämnats då de saknar funktion.
Bestämmelserna i 10 kap. om namn på kyrkliga enheter är nya.
I kapitlet anges att det är den myndighet som beslutar om
indelningsändringen
eller samfällighetsbildningen som också skall fastställa namnet
på den kyrkliga enheten. I andra fall prövas namnfrågan av
kammarkollegiet.
I motion 1991: 3 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i lagen om
kyrkliga indelningsdelegerade att kyrkoherden blir självskriven
ledamot av indelningsdelegerades arbetsutskott.
I motion 1991: 37 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår de ändringar
i förslaget till kyrkolag som angetts i motionen.
Under detta avsnitt behandlar utskottet den ändring som föreslås
under punkten 1 i motionen, nämligen att 4 kap. 5 § i kyrkolagen
ändras enligt följande:
"Ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. En av prästerna
i kontraktet förordnas som kontraktsprost. Andra icke-territoriella
församlingar än Hovförsamlingen tillhör det kontrakt, inom
vilket församlingskyrkan är belägen."
I motion 1991: 63 hemställs bl.a.
att kyrkomötet beslutar att i framställning till regeringen begära
sådant tillägg i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990:
1, avd. 4, kap. 5, §§ 22--24,
2.att den prästerliga ämbetslinjen representeras i
indelningsdelegerade
och dess arbetsutskott genom antingen kyrkoherde eller annan därtill
av kyrkoherden utsedd präst enligt samma regler som gäller för
kyrkoherde avseende kyrkofullmäktige och kyrkoråd,
3.att uppgifter som enligt särskild lag eller annan författning
ankommer på kyrkoråd må utföras av indelningsdelegerades
arbetsutskott.
I motion 1991: 80 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 begär sådan ändring av 10 kap. 6 § att beslut om namn i ärenden
som avses i 1 och 2 §§ får överklagas även om inte själva
beslutet om indelningsändringar överklagas.
UTSKOTTET
Under utskottets överläggning rörande fjärde avdelningen i
kyrkolagsförslaget har aktualiserats bestämmelserna om tvist i
anledning av den ekonomiska regleringen vid ändringar i den kyrkliga
indelningen. Dessa bestämmelser har oförändrade flyttats över
på kyrkliga indelningslagen till kyrkolagsförslaget och finns där
intagna i 6 kap. 5 § och 3 st. och 8 kap. 7 §. Det framgår där
att tvister skall avgöras enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.
I 6 § nämnda lag anges hur skiljemän skall utses vid oenighet
mellan parterna. Enligt den tolkning utskottet gjort av denna
bestämmelse
förutsätter dess tillämpning att det endast är två parter
som tvistar. Indelningsändringar kan dock många gånger beröra
fler än två kyrkokommuner. Om ett större antal av dessa blir
oeniga om den ekonomiska regleringen synes mot bakgrund av utskottets
tolkning av nu aktuell bestämmelse, denna inte kunna tillämpas.
Utskottet anser därför att bestämmelserna om hur tvister skall
lösas bör bli föremål för översyn. I det civilrättsliga
regelsystemet finns exempel på lagar som är tillämpliga när
fler än två parter tvistar.
Utskottet vill här peka på den ordning som valts i lagen (1904:
48) om samäganderätt. Situationen vid en pastoratsreglering eller
upplösning av en samfällighet kan många gånger bli snarlik den
som uppstår när samfälld egendom skall förvaltas av eller delas
mellan flera ägare.
Med hänvisning till det ovan anförda förordar utskottet sålunda
att en översyn görs av bestämmelserna i kyrkolagsförslaget
vad beträffar tvister i anledning av den ekonomiska regleringen
vid indelningsändringar.
Motionerna 1991: 3 och 1991: 63, den senare såvitt avser den del
som detta utskott har att behandla, berör kyrkoherdens ställning
i kyrkliga indelningsdelegerade och dess arbetsutskott.
Bestämmelser om kyrkliga indelningsdelegerade finns i kyrkliga
indelningslagen
och i lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade.
Bestämmelserna
har i sak oförändrade flyttats över till 5, 6, 8 och 9 kap.
i kyrkolagsförslaget. Indelningsdelegerade och dess arbetsutskott
är närmast att betrakta som någon form av interimistiska
kyrkokommunala
organ som får utses i samband med ändringar i den kyrkliga
indelningen.
Sålunda kan vid exempelvis ändringar i församlingsindelningen
den beslutande myndigheten bestämma att församlingen enligt den
nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade. Detta
gäller till dess indelningsändringen träder i kraft. Den
beslutanderätt
som tillkommer kyrkofullmäktige utövas sålunda av företrädare
för församlingen enligt den nya indelningen. Regleringen av kyrkliga
indelningsdelegerade finns intagen i 9 kap. kyrkolagsförslaget.
Där finns bl.a. bestämmelser om valbarhet, sammanträden, närvarorätt,
arbetsutskott och ordförandeskapet.
Den slutsats om kyrkoherdens ställning i såväl indelningsdelegerade
som dess arbetsutskott som dras i de bägge motionerna är riktig.
Den prästerliga ämbetslinjen finns sålunda, som läronämnden
konstaterat i sitt yttrande, inte företrädd i uppbyggnadsskedet
av en ny kyrklig kommun.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ämbetslinjen bör
vara företrädd i indelningsdelegerades arbetsutskott enligt samma
principer som gäller för kyrkoherdens ställning enligt
församlingslagen.
Berör indelningsändringen flera pastorat bör det enligt utskottets
mening ankomma på domkapitlet att efter framställan från
stiftsstyrelsen
förordna en av kyrkoherdarna att vara ledamot och en annan att vara
dennes ersättare i arbetsutskottet. Bestämmelse härom bör
lämpligen införas i förslagets 9 kap. 15 §. Ändringen torde
även medföra vissa konsekvensändringar i kapitlet. Utskottet
utgår från att detta kommer att beaktas i samband med den begärda
revisionen.
Vad gäller tredje att-satsen i motionen 1991: 63 bör framhållas
att uttryckliga lagregler saknas om vilka uppgifter och befogenheter
som tillkommer indelningsdelegerades arbetsutskott. Rent
kyrkokommunalt
är det dock att jämställa med kyrkorådet i en församling
eller samfällighet.
Det framgår av 5 kap. 20 § 2 st. i lagförslaget att befintliga
kyrkokommunala organ enligt den äldre indelningen endast får besluta
i frågor som uteslutande avser den befintliga kyrkokommunen och som
inte har verkan efter den nya indelningens ikraftträdande. Frågor
som har verkan efter indelningens ikraftträdande och avser den nya
kyrkokommunen ankommer däremot uteslutande på indelningsdelegerade
och dess arbetsutskott.
Det syftemål som motionärerna i nu aktuell fråga önskar uppnå
synes enligt utskottets uppfattning därmed vara tillgodosett redan
inom ramen för gällande lagstiftning. Anledning saknas därför
att tillstyrka bifall till motionen i denna del.
Beträffande motionsyrkandet under punkt 1 i motion 1991: 37 kan
först konstateras att det av 4 kap. 4 § 2 st. kyrkolagsförslaget
framgår att varje icke-territoriell församling utgör ett pastorat.
I nu gällande kyrklig indelningslag (1988: 185) anges i 1 kap. 4 §
att ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. Enligt 4 kap.
1 § beslutar stiftsstyrelsen om ändringar i kontraktsindelningen.
Stiftsstyrelsen skall vidare enligt 2 § verka för en ändamålsenlig
kontraktsindelning och får själv ta upp frågor om ändring i
indelningen. Här angivna bestämmelser i kyrkliga indelningslagen
föreslås oförändrade överflyttas till avdelningen om den
kyrkliga indelningen i den nya kyrkolagen (7 kap. 1 § 2 st. och 7
kap. 2 § 1 st.).
Det ankommer sålunda på stiftsstyrelsen att bestämma vilka pastorat,
inklusive de icke-territoriella, som skall ingå i de olika kontrakten
i stiftet. Enligt utskottets mening saknas anledning att i lag
ytterligare
reglera förutsättningarna för stiftsstyrelsens befogenheter
i nu aktuellt avseende.
Vad däremot gäller den under samma punkt i motionen påtalade
risken för missuppfattning delar utskottet motionärens bedömning
i denna del. Hela 5 § i 4 kap. bör därför få följande lydelse:
"Ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. En av prästerna
i kontraktet förordnas som kontraktsprost."
I motion 1991: 80 konstateras att beslut i ärenden om namn på kyrkliga

enheter inte kan överklagas särskilt. Motivering härför saknas
i skrivelsen.
Enligt utskottets uppfattning är detta inte tillfredsställande
och utskottet tillstyrker därför bifall till motionen. 10 kap.
6 § bör sålunda ges följande lydelse: "Stiftsstyrelsens beslut
i ärenden som avses i 1 och 2 §§ får överklagas hos kammarkollegiet
av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets
beslut i ärenden som avses i 3 § får inte överklagas."
4.2 Femte avdelningen. Den lokala organisationen
11--22 kap.
Femte avdelningen innehåller bestämmelser om organisation och
verksamhetsformer
för församlingar och kyrkliga samfälligheter på lokalnivå.
Till femte avdelningen har överförts större delen av nu gällande
bestämmelser i församlingslagen (1988: 180). Viss redaktionell
bearbetning har gjorts. Bl.a. har införts ett nytt kapitel (12 kap.)
i vilket har samlats reglerna om de förtroendevalda. Denna systematik
är anpassad till den nya kommunallagen.
De sakliga nyheterna är få.
I 16 kap. 1 § lagförslaget har införts en bestämmelse om senaste
dag för stiftsstyrelsens fastställelse av antalet ledamöter
i kyrkofullmäktige i samfällighet. Bestämmelse härom saknas
i nu gällande församlingslag.
I 20 kap. om revision har i 9 § en anpassning gjorts till motsvarande

bestämmelse i den nya kommunallagen. Den enda sakliga ändringen
i förhållande till gällande rätt är en ändring av sättet
att beräkna när preskriptionstiden skall börja löpa.
I motion 1991: 21 hemställs
att kyrkomötet föreslår regeringen att 17 kap. 17 § i förslaget
till kyrkolag ändras så att kravet på att kallelse till
kyrkorådssammanträde
skall anslås på församlingens anslagstavla upphör.
I motion 1991: 37 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår de ändringar
i förslaget till kyrkolag, som angetts i motionen.
Under detta avsnitt behandlar utskottet de ändringar som föreslås
under punkterna 2 och 3 i motionen, vari föreslås
dels att 11 kap. 8 § i kyrkolagen ändras enligt följande:
"I en församling utövas beslutanderätten på kyrkostämma eller
av kyrkofullmäktige, om inte annat följer av 12 §.
dels att 17 kap. 31 § 2 st. ändras enligt följande:
"Kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket
har dock alltid rätt att närvara i annan nämnd och delta i
överläggningarna."
I motion 1991: 48 hemställs
att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett tidigareläggande av tillträdesdagen
för de nyvalda kyrkofullmäktige.
I motion 1991: 52 hemställs
att kyrkomötet hos centralstyrelsen anhåller att denna låter utreda
förutsättningarna för en ändring av församlingslagen så
att samfälligheter kan bildas med hänsynstagande till skilda lokala
förutsättningar.
I motion 1991: 54 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär en sådan ändring i
församlingslagen
som föreslås i motionen.
Den yrkade ändringen innebär att det skall klart utsägas i lagen
att en församling inte kan vidta åtgärder vad avser byggnad och
dess fasta inredning utan att samfälligheten godkänner åtgärderna.
I motion 1991: 65 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring
i församlingslagen (7 kap. 5 §) att antalet valda ledamöter i
ett direktvalt kyrkoråd skall vara udda och inte mindre än elva.
I motion 1991: 78 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 begär ändringar av 15 kap. förslag till ny kyrkolag av innebörd:
1.att församlingarna skall kunna träffa överenskommelse om även
suppleanter när delegerade skall utses första gången
2.att det bör ankomma på församlingsdelegerade -- och församlingarna
när delegerade skall utses första gången -- att besluta om antalet
suppleanter
3.att någon bestämd tidsfrist för beslut om suppleanter bör inte
finnas.
I motion 1991: 82 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 begär sådan ändring av 18 kap. 4 § punkt 4 förslag till ny
kyrkolag att vad där sägs om gemensamt kyrkoråd måtte avse även
sådant kyrkoråd i flerpastoratssamfällighet.
I motion 1991: 90 hemställs
att kyrkomötet hemställer hos regeringen att till begravningslagen
fogas en särskild bestämmelse som ger myndigheten rätt att
tillhandahålla
askurnor och kistor samt gravanordningar.
UTSKOTTET
Utskottet vill till en början erinra om vad tidigare anförts om
behovet av bearbetning av denna avdelning av kyrkolagsförslaget
med hänsyn till tillkomsten av ny kommunallag på den borgerligt
kommunala sidan. Även om det sålunda finns anledning att förutsätta
att femte avdelningen kommer att bli föremål för bearbetning
bör påtalas vissa brister och felaktigheter i det nu föreliggande
förslaget. Det som anges i det följande skall inte uppfattas som
uttömmande, utan får snarare ses som en exemplifiering i syfte
att understryka vikten av en grundlig bearbetning inte minst från
redaktionell och språklig synpunkt.
--12 kap. 2 § sista meningen synes vara onödig.
--Användningen av de personliga pronomenen han och hon i 12 kap.
7 § 2 st. 2 p. och 12 kap. 9 § är inte konsekvent. Utskottet
förordar
här det användningssätt som föreslås i kyrkoförfattningsutredningens
slutbetänkande, del 1, under avsnittet 4.3.1. Den språkliga
bearbetningen.
--13 kap. 14 § reglerar rätten att delta i fullmäktiges
överläggningar.
Rätten att närvara skall inte regleras i detta stadgande. Fullmäktiges

sammanträden är ju offentliga sammankomster, varför en bestämmelse
om närvarorätt i detta sammanhang kan missförstås.
--Begreppen "mer än hälften av ledamöterna" i 13 kap. 21 § och
"enkel majoritet" i 13 kap. 24 § 3 st. syftar i detta sammanhang på
samma sak. Sådant bör undvikas i lagtext.
--13 kap. 28 § 3 st. 3 p. anger att protokollet skall redovisa hur
ledamöterna och suppleanterna har röstat vid öppen omröstning.
Suppleanter har ingen rösträtt.
Motion 1991: 21 berör förenklingar i kallelseförfarandet till
sammanträde med kyrkorådet. 1989 års kyrkomöte avslog på hemställan
av kyrkolagsutskottet (KL 1989: 2) en motion av samma innehåll som
denna. Som motiv för sin hemställan anförde utskottet.
"Församlingar och samfälligheter torde i allmänhet ha antagit
reglemente för sina kyrkoråd med särskilda föreskrifter om
kallelseförfarandet. Genom att dessa föreskrifter tar över lagens
bestämmelser undviks de olägenheter som måhända kan vara förenade
med lagens mer omständliga kallelseförfarande. Enligt utskottets
mening saknas därför anledning att föreslå den av motionären
önskade lagändringen."
Utskottet har inte funnit anledning att frångå det ställningstagande
som gjordes av 1989 års kyrkomöte i denna fråga. Utskottet hemställer
därför om avslag på motionen.
Vad gäller avsnitt 2 och 3 i motion 1991: 37 föreslås några
redaktionella ändringar i 11 kap. 8 § och 17 kap. 31 §
kyrkolagsförslaget
i, enligt motionärens uppfattning, klarläggande och förtydligande
syfte. Utskottet har inte kunnat finna att de aktuella lagrummen
inrymmer
några oklarheter och anser följaktligen inte att de av motionären
yrkade ändringarna skulle innebära någon förbättring. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen i denna del.
I motion 1991: 48 begärs sådan lagändring att de nyvalda
kyrkofullmäktiges
mandatperiod tidigareläggs till den 1 november valåret. Syftet
därmed skulle vara att ge de nyvalda budgetansvaret redan det första
året av mandatperioden.
Ett genomförande av den föreslagna lagändringen skulle innebära
en anpassning till den ordning som idag gäller i de borgerliga
kommunerna.
Frågan om en tidigareläggning av kyrkofullmäktiges mandatperiod
har varit föremål för överväganden i andra sammanhang. Önskemål
härom har dock inte kunnat tillgodoses med hänvisning till tidpunkten
för de kyrkliga valen. Det är sålunda inte praktiskt möjligt
för valmyndigheterna att göra den erforderliga röstsammanräkningen
på den tid som i sådant fall skulle stå dem till buds. Detta skulle
kräva en tidigareläggning av tidpunkten för valen, en fråga
som dock bör tas upp i ett större sammanhang.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motionen.
I motion 1991: 52 framförs önskemål om vidgade möjligheter
att bilda samfälligheter. För samfälligheter av det slag som
åsyftas i motionen, dvs. flerpastoratssamfälligheter, gäller
1 kap. 6 § i den nuvarande församlingslagen. Bestämmelsen föreslås
i sak oförändrad flyttas över till 11 kap. i kyrkolagen.
Flerpastoratssamfälligheter får sålunda bildas för att sköta
en, flera eller alla församlingsangelägenheter. Nu gällande
lagstiftning ger sålunda stora möjligheter till alternativa
samverkansformer
inom ramen för den kyrkokommunala kompetensen. Som villkor härför
gäller härutöver den, utan ändring till kyrkolagsförslaget
överförda, bestämmelsen att pastoraten skall vara överens
eller att den tilltänkta samfällighetsbildningen skall vara till
övervägande och varaktig fördel för berörda pastorat, 8
kap. 3 § kyrkolagsförslaget. Enligt utskottets mening möjliggör
redan nu gällande lagstiftning bildandet av samfälligheter med
hänsynstagande till de skilda lokala förutsättningar som kan
finnas. Motionärens önskemål är därmed tillgodosett, varför
utskottet inte tillstyrker bifall till motionen.
Motion 1991: 54 tar upp frågan om kompetensfördelningen mellan
en församling och en total samfällighet. Utskottet har tagit del
av en dom i ett kommunalbesvärsmål av kammarrätten i Göteborg,
meddelad 1991--04--23 i mål 5680--1990. Domen berör den i motionen
aktualiserade frågeställningen men innebär inte enligt utskottets
uppfattning i något avseende ett frångående av hittills gällande
principer.
I proposition 1987/88: 31 Ny organisation på lokal- och stiftsplanet
i svenska kyrkan m.m. anför departementschefen bl.a. följande.
"Jag vill också betona att den föreslagna kompetensfördelningen
inte skall ses som ett hinder för en församling att själv med
frivilliga medel och gåvor bekosta den ytterligare utsmyckning som
församlingen anser önskvärd. I den mån den fasta inredningen
berörs kan en förändring inte vidtas utan överenskommelse
med pastoratet."
Med detta uttalande anser utskottet det klarlagt att en församling
inte kan vidta åtgärder vad avser byggnad eller dess fasta inredning
utan att detta medgivits av samfälligheten. Någon lagändring
är enligt utskottets mening därmed ej påkallad för att uppnå
syftet med motionen. Motionen bör därför avslås.
I motion 1991: 65 hemställs om en ändring i församlingslagen
av innebörd att antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd, inklusive
den självskrivne ledamoten, skall vara jämnt. Bestämmelsen om
antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd har oförändrad flyttats
över till 17 kap. 8 § kyrkolagsförslaget.
Utskottet vill med anledning härav peka på att den av motionären
önskade förändringen står i strid med den allmänt accepterade
principen att antalet ledamöter i styrelser och beslutande organ
bör vara udda.
Ett jämnt antal röstande får till konsekvens att lottning måste
tillgripas i de fall det uppstår lika röstetal och ärendet gäller
val eller tillsättning av tjänst. Detta är enligt utskottets
mening en inte önskvärd situation. Utskottet avstyrker därför
motionen.
I motion 1991: 78 riktas erinringar mot de bestämmelser i
församlingslagen
som reglerar suppleanter i församlingsdelegerade och som oförändrade
återfinns i 15 kap. 1--3 §§. Utskottet delar motionärens uppfattning

att suppleanter skall kunna utses första gången och tillstyrker
därför på de grunder som anförs i motionen bifall till densamma.
I motion 1991: 82 yrkas ändring i en från församlingslagen i
oförändrat skick till 18 kap. 4 § punkt 4 kyrkolagsförslaget
överförd bestämmelse om delegation. Bestämmelsen reglerar
de möjligheter som en samfällighets kyrkoråd har att delegera
beslutanderätt till kyrkoråd i församling eller till ett gemensamt
kyrkoråd mellan två eller flera församlingar i pastoratet.
Den slutsats som dras i motionen synes i och för sig vara riktig.
Lagtexten anger att delegation kan ske till ett för församlingarna
inom pastoratet gemensamt kyrkoråd. I de fall församlingarna ligger
i olika pastorat, torde denna form av delegation inte vara tillåten.
Utskottet menar dock att detta inte är något större problem.
För det första är förekomsten av gemensamma kyrkoråd relativt
sällsynt, i synnerhet vad gäller sådana som utsetts från församlingar
i olika pastorat. För det andra saknas enligt utskottets uppfattning
anledning att främja tillkomsten av ytterligare kyrkoråd av nu
nämnd natur. Ett bättre och mer ändamålsenligt sätt att samverka
församlingar emellan är att använda sig av de olika typer av
samfällighetsbildningar som lagen ger möjlighet till. Utskottet
är därför inte berett att tillstyrka bifall till motionen.
I motion 1991: 90 framförs önskemål om rätt för kyrkogårdsmyndighet
att tillhandahålla askurnor, kistor och gravanordningar.
Frågan om kyrkokommunernas rätt att tillhandahålla kistor och
urnor har behandlats i promemorian Begravningskostnader för enskilda,
som överlämnades till civildepartementet i december 1986. I
promemorian
föreslogs att församlingens kompetens skulle utvidgas till att
omfatta begravningstjänst. Med begravningstjänst avsågs i promemorian
församlingens möjligheter att med skattemedel bidra och stödja
verksamhet inom begravningsväsendets område i syfte att minska
kostnaderna för den enskilde i samband med dödsfall. Som exempel
på åtgärder hänförliga till begravningstjänst angavs att
församlingen tillhandahåller fria kistor och urnor samt svarar
för transporten. Utredningsmannen hade genom en enkät noterat
att i praxis förekom en viss fri begravningstjänst som gick utanför
församlingens legala kompetens. Lagstiftningen borde därför
enligt utredarens mening anpassas till gällande praxis. Vidare borde
överlämnas åt kyrkokommunerna själva att besluta om vilken
begravningshjälp de var villiga att erbjuda sina invånare.
Vid 1987 års kyrkomöte aktualiserades frågan genom en motion om
enskildas kostnader för transporter vid gravsättning på hembygdens
kyrkogård. Kyrkolagsutskottet noterade i sitt betänkande (1987:
11) att svenska kyrkans centralstyrelse avgett yttrande över
promemorian
om enskildas begravningskostnader. Utskottet såg, liksom
centralstyrelsen,
positivt på ett införande av begravningstjänsten i den kyrkokommunala
kompetensen men ansåg att dittillsvarande utredning inte gav svar
på alla frågor om effekterna av förslaget eller om alternativa
lösningar.
Förslaget om en utvidgning av församlingens kompetens behandlades
i propositionen 1987/88: 31 om ny organisation på lokal- och
stiftsplanet
i svenska kyrkan, m.m. I propositionen avvisades förslaget med
hänvisning
bl.a. till vad kyrkomötet anfört.
Frågan om enskildas begravningskostnader utreddes ytterligare av
begravningskostnadsutredningen som i sitt betänkande (SOU 1990:
82) Vad kostar begravningar -- vem betalar? bl.a. gav en samlad bild
av kostnaderna för olika typer av tjänster vid begravning. Utredningen

redovisade vidare behovet av samhällsstöd till enskilda för
sådana kostnader.
Mot angivna bakgrund anser utskottet, liksom motionären, att det
bör falla inom den kyrkokommunala kompetensen att svara för
begravningstjänst.
Uppgiften bör dock inte vara obligatorisk. Enligt utskottets mening
bör begreppet begravningstjänst avse varor och tjänster som
är ofrånkomliga i samband med en begravning, exempelvis kistor
och urnor. Med den av utskottet angivna definitionen är däremot
en gravanordning inte hänförlig till begravningstjänst.
Den lagbestämmelse som vidgar församlingens kompetens till att
innefatta begravningstjänst bör införas i 11 kap. 1 § punkt 6
kyrkolagen.
4.3 Sjätte avdelningen. Den regionala organisationen.
23 -- 26 kap.
Sjätte avdelningen innehåller bestämmelser om organisation och
verksamhetsformer för stiftssamfälligheter och dess olika organ.
I avdelningen tas också in föreskrifter om domkapitlen och om
biskopens
uppgifter.
Till sjätte avdelningen har, såvitt avser de kapitel som detta
utskott skall behandla, överförts vissa av nu gällande bestämmelser
i församlingslagen samt vissa av nu gällande bestämmelser i
lagen om förvaltning av kyrklig jord.
De sakliga nyheterna finns i 23 kap. I kapitlets 2 § utökas
stiftssamfällighetens
befogenheter till att avse främjande av församlingsarbete även
på andra språk än svenska, finska, samiska och teckenspråk. I
3 § 3 st. har i förtydligande syfte förts in vissa förfaranderegler
när det gäller stiftsfullmäktiges beslut om utvidgad verksamhet.
I motion 1991: 79 hemställs
att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990:
1 begär ändring av 24 kap. 5 § 3 p. förslag till ny kyrkolag
i enlighet med vad som anförts i motionen.
UTSKOTTET
Under utskottets överläggningar om sjätte avdelningen i förslaget
till ny kyrkolag har uppmärksammats den ändrade formuleringen
av stiftssamfällighetens kompetens vad gäller församlingsarbete
på andra språk. Nuvarande formulering i 1 kap. 8 § 1 st. 2 p. är
"-- församlingsarbete bland finskspråkiga, samer och teckenspråkiga
--" Motsvarande formulering i lagförslaget 23 kap. 2 § 1 st. 2 p.,
är "-- församlingsarbete bland teckenspråkiga samt på finska,
samiska och andra språk --". Förutom den vidgade kompetensen vad
avser verksamhet även på andra språk innebär den förändrade
formuleringen i vart fall i språkligt avseende en förändring
i sak. Huruvida detta har varit avsett undandrar sig utskottets
bedömning.
Utskottet vill dock för sin del betona att detta ej bör vara lagens
innebörd. För att undanröja den oklarhet som den förändrade
formuleringen kan ge upphov till förordar utskottet att bestämmelsen
får en sådan lydelse att det framgår att det är bland människor
med annat modersmål än svenska som verksamheten skall främjas.
23 kap. 2 § 2 bör därför ges följande lydelse:
2. "främja församlingsarbete bland teckenspråkiga och bland dem
som talar finska, samiska eller andra språk,"
I motion 1991: 79 aktualiseras vissa problem som kan uppstå vid
tillämpningen
av bestämmelsen om suppleanters tjänstgöring i stiftsfullmäktige.
Bestämmelsen finns intagen i 24 kap. 5 § 3 p. kyrkolagsförslaget
och har oförändrad flyttats över från 6 kap. 23 § 3 församlingslagen.
Nuvarande församlingslag bygger i stora delar på 1982 års lag
om församlingar och kyrkliga samfälligheter. De delar som behandlar
stiftssamfälligheten var vid tillkomsten helt nya eftersom motsvarande

kyrkokommunala organisation inte funnits tidigare. Förebild för
bestämmelserna om stiftssamfällighetens beslutande organ,
stiftsfullmäktige,
kom i stor utsträckning att hämtas från dem som gällde för
kyrkofullmäktige i samfällighet. Sålunda anges i specialmotiveringen
till nu aktuell bestämmelse (prop. 1987/88: 31) att denna i huvudsak
överensstämmer med vad som gäller för kyrkofullmäktige i
samfällighet. Ytterligare motivuttalanden saknas.
Reglerna om suppleantinträde i kyrkofullmäktige i samfälligheter
och, efter tillkomsten av nuvarande församlingslag, i
stiftsfullmäktige
bygger bl.a. på att suppleanter från viss valkrets kan inträda
för ordinarie ledamot i annan valkrets. En förutsättning härför
är dock att samtliga suppleanter från visst parti i den senare
valkretsen har förhinder.
Beträffande kyrkofullmäktige i samfällighet gäller att samtliga
ledamöter i detta organ har utsetts vid direkta val enligt
bestämmelserna
om kyrkofullmäktigeval. Dessa ledmöter och deras suppleanter kan
otvetydigt härledas till visst parti, eftersom giltig valsedel vid
kyrkofullmäktigeval förutsätter en partibeteckning.
I stiftsfullmäktige är förhållandena annorlunda. Stiftsfullmäktige
utses genom indirekta val i den meningen att ledamöter och suppleanter

väljs kontraktsvis (valkretsvis) av elektorer utsedda från de i
kontraktet ingående församlingarna. För val till stiftsfullmäktige
gäller i princip samma regler som för val av kyrkoråd och nämnder,
dvs. majoritetsval eller val enligt bestämmelserna i lagen om
proportionellt
valsätt. Vid majoritetsval saknar den formella partitillhörigheten
betydelse. Vid proportionellt valsätt skall däremot kandidaterna
finnas upptagna på en valsedel på vilken en gruppbeteckning måste
anges. Slutsatsen härav blir att ledamöterna och suppleanterna
i stiftsfullmäktige inte entydigt kan sägas tillhöra visst parti.
En bokstavstrogen tillämpning av bestämmelserna om suppleantinträde
i stiftsfullmäktige kan därmed ej ske.
Utskottet kan sålunda konstatera att det råder viss oklarhet om
den exakta tillämpningen av denna regel i stiftsfullmäktige.
Det bör dock noteras att reglerna ännu inte varit i bruk en hel
mandatperiod. Enligt utskottets mening är det därför lämpligt
att avvakta med eventuella ändringsinitiativ till dess man vinner
erfarenhet av bestämmelsernas tillämpning i praxis.
Utskottet vill däremot betona vikten av att nu rådande system,
med möjlighet att låta suppleant inträda från annat kontrakt/valkrets,

bevaras. Det är viktigt att så långt möjligt minimera risken
för eventuella vakanser bland ledamöterna. Ett bifall till motionen
skulle enligt utskottets mening nämligen medföra att suppleanter
endast kan inträda för ordinarie ledamot i samma valkrets. Med
hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka bifall
till motionen.
4.4 Tionde avdelningen. Kyrkomusiken 38 kap.
Tionde avdelningen innehåller bestämmelser om kyrkomusiken i svenska
kyrkan och om kyrkomusiker.
Till tionde avdelningen har överförts nu gällande bestämmelser
i lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Genom en ändring
i lagen (1991: 365) har behörighetskravet för tjänst som organist
eller kantor utvidgats till att gälla även avlagd examen i övriga
nordiska länder. Denna ändring har även överförts till kyrkolagen.
I motion 1991: 6 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring av lagen
att en vidgad möjlighet till överklagande införs när det gäller
tillsättning av kyrkomusiker.
I motion 1991: 11 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring
att i anslutning till 38 kap. 9 § förslaget till kyrkolag införs
en bestämmelse om att för att vara behörig att inneha kyrkomusikalisk
tjänst ska man tillhöra svenska kyrkan.
UTSKOTTET
I motion 1991: 6 föreslås vidgad rätt att överklaga beslut
om tillsättning av kyrkomusiker.
Regleringen i detta ämne föreslås utan ändring i sak överföras
till den nya kyrkolagen. Sålunda framgår av 38 kap. 12 § att
kyrkomusikertjänsten
tillsätts av kyrkorådet eller i flerförsamlingspastorat av
tillsättningsnämnd.
Beslut i tillsättningsärenden överklagas enligt 38 kap. 21 §
i den ordning som gäller för kommunalbesvär.
Av detta följer att beslut i tillsättningsärende endast får
överklagas av den som är folkbokförd i pastoratet och av en
församling som ingår i ett flerförsamlingspastorat. Vidare gäller
att ett överklagat beslut endast kan bli föremål för en
legalitetsprövning.
Beslutets lämplighet kan sålunda inte prövas.
Nu angiven ordning är en konsekvens av den nyligen genomförda
kyrkomusikerreformen. Att utöka kretsen av dem som kan överklaga
eller att vidga besvärsprövningen skulle komma i strid med de
allmänna principer som gäller för överklagande av kyrkokommunala
beslut. Utskottet finner inte tillräckliga skäl att frångå dessa
principer varför motionen bör avslås.
I motion 1991: 11 hemställs att krav på tillhörighet till svenska
kyrkan skall införas som villkor för behörighet till
kyrkomusikertjänst.
Denna frågeställning har bl.a. behandlats av 1988 års kyrkomöte.
I motion 1988: 18 framfördes krav på obligatoriskt medlemskap i
svenska kyrkan för kyrkomusiker. Skälet härtill ansågs vara
kyrkomusikerns ansvar inom en så vital del av församlingens liv
som gudstjänsten.
Kyrkomötets utbildningsutskott avstyrkte bifall till motionen med
hänvisning till att det inte var önskvärt att särbehandla
en kategori av i kyrkan anställda lekmän. Frågan om medlemskap
för kyrkligt anställda borde lösas i ett sammanhang. Vid kyrkomötets
behandling av ärendet beslöt dock kyrkomötet i enlighet med
motionärens förslag, vilket gavs regeringen tillkänna.
I regeringens proposition 1987/88: 144 Musiken i svenska kyrkan
behandlades
frågan om krav på medlemskap i svenska kyrkan för kyrkomusiker.
Departementschefen avvisade dock på sid. 28 i propositionen den tanken

med följande motivering:
"Utredningen har vidare diskuterat om medlemskap i svenska kyrkan
bör vara en förutsättning för anställning som kyrkomusiker,
något som även har tagits upp av många remissinstanser. Det kan
finnas principiella skäl som talar för ett sådant krav. Liksom
utredningen anser jag emellertid föga vunnet med en sådan regel.
Det är viktigare att det av medarbetaren kan förutsättas en
lojalitet mot kyrkans arbete än att lyfta fram något formellt krav
på medlemskap. Ett sådant krav är inte som jag ser det någon
garanti för den nödvändiga lojaliteten. Det kan också framhållas
att något motsvarande krav inte har uppställts när det gäller
andra kategorier av församlingsarbetare och att det är svårt
att se varför kyrkomusikerna skulle särbehandlas i detta hänseende.
Jag är därför inte beredd att som ett formellt behörighetsvillkor
för kyrkomusiker föreslå krav på medlemskap i kyrkan."
I samband med riksdagsbehandlingen av propositionsförslaget togs
frågan om kravet på medlemskap upp av kulturutskottet. I anledning
av motion Kr 28 (yrkande 4 och 5) avstyrkte utskottet en
författningsmässig
reglering av frågan om medlemskap i svenska kyrkan. Motiven var dels
att frågan om dop och kyrkotillhörighet fortfarande var under
övervägande
i svenska kyrkan dels en i oktober 1988 utfärdad rekommendation
från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. I denna
rekommenderade förbundsstyrelsen att det vid antagande av
befattningsbeskrivningar
och vid ledigförklarande av befattningar inom den verksamhet i
församlingarna
som avser gudstjänstliv, undervisning, diakoni, evangelisation,
barn- och ungdomsarbete -- för anställningens erhållande och
bibehållande -- skulle ställas som krav att befattningshavaren
skall tillhöra svenska kyrkan.
Lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan kom följaktligen inte att
innehålla något krav på medlemskap. De allmänna behörighetsvillkoren
finns i lagförslaget intagna i 38 kap. 9--11 §§.
Utskottet anser att det framför allt av principiella skäl är
motiverat att som villkor för innehav av kyrkomusikertjänst ställa
krav på medlemskap i svenska kyrkan. De motiv som i olika sammanhang
anförts mot en sådan ordning har enligt utskottets mening inte
tillräcklig tyngd. Utskottet föreslår därför, såsom motionären
yrkat, att 38 kap. i förslaget till ny kyrkolag kompletteras med
en bestämmelse av innehåll att medlemskap i svenska kyrkan skall
vara ett behörighetskrav för innehav av sådan kyrkomusikertjänst
som avses i detta kapitel.
4.5 Elfte avdelningen. Den kyrkliga egendomen
39, 41 och 42 kap.
Elfte avdelningen innehåller bestämmelser om domkyrkor och
församlingskyrkor,
om förvaltningen av den kyrkliga jorden samt om kyrkofonden.
Till denna avdelning har, såvitt avser de kapitel som detta utskott
skall behandla, överförts större delen av nu gällande bestämmelser
i lagen om förvaltningen av kyrklig jord samt kyrkofondslagen.
De sakliga nyheterna under detta avsnitt gäller framför allt
förvaltningen
av de medeltida domkyrkorna. En enhetlig form för deras förvaltning
införs. Domkapitlet skall utgöra styrelse för domkyrkan. Ytterligare
en lekman, som utses av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd, skall ingå
som ledamot i domkapitlet när det fungerar som domkyrkans styrelse.
Bestämmelserna härom har intagits i 27 kap. 6 §. Regeringen kommer
härutöver att meddela särskilda föreskrifter om den byggnadstekniska
expertis som domkyrkostyrelsen bör ha tillgång till. Nuvarande
befattningar som domkyrkosyssloman slopas därmed.
Ingen ändring görs vad gäller förvaltningen av Lunds domkyrka.
Samtliga övriga domkyrkor skall förvaltas som församlingskyrkor.
Beträffande församlingskyrkor har lagreglerats gällande praxis
av innehåll att det skall ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att besluta i frågor om vilken eller vilka
av en församlings kyrkor som skall vara församlingskyrka. Även
frågor om avlysning av församlingskyrka beslutas i samma ordning.
I förhållande till nu gällande lag om förvaltningen av kyrklig
jord flyttas ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft
från kammarkollegiet till egendomsnämnden.
Till 42 kap. har överförts nuvarande bestämmelser i kyrkofondslagen.
Vissa smärre ändringar har gjorts.
--Bestämmelserna om kyrkofonden blir tillämpliga på de
icke-territoriella
församlingarna med undantag för hovförsamlingen.
--Vissa ändamål för vilka kyrkofondens medel kan användas har
tagits bort. Detta är dock konsekvensändringar efter tidigare
fattade beslut.
--Begreppet "aktiefonder" har ersatts med "värdepappersfonder enligt
lagen (1990: 1114) om värdepappersfonder".
--Stiftsbidrag kan beviljas för betalning av lönekostnader för
sekreterare till biträdande biskopen i Uppsala stift.
I motion 1991: 14 hemställs
att kyrkomötet beslutar att i skrivelse till regeringen föreslå
att "Lag (1988: 183) om förvaltning av kyrklig jord" och "Förordning
(1988: 88) om förvaltning av kyrklig jord" upphävs och ersätts
av den mindre detaljerade reglering som kan erfordras för att skogs-
och jordbruksförvaltningen i församlingar, pastorat och
egendomsnämnder
behålls som i dag.
I motion 1991: 66 hemställs
att kyrkomötet beslutar föreslå regeringen följande lydelse
i kyrkolagen angående de medeltida domkyrkorna:
De medeltida domkyrkorna skall alltjämt ha en egen styrelse. Denna
skall utgöras av domkapitlet eller av särskild styrelse. Lunds
domkyrka skall förvaltas av domkyrkorådet i Lund.
UTSKOTTET
Utskottet behandlar i annat sammanhang frågan om förslag till ny
övergångsbestämmelse i kyrkofondslagen (1988: 82) och i förslaget
till ny kyrkolag (se utskottets betänkande 1991: 8).
Under utskottets överläggning har pekats på en konsekvens som
kan följa av regleringen om församlingskyrka. Enligt 39 kap. 8 §
i lagförslaget skall det ankomma på regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att besluta vilken eller vilka kyrkor som
skall vara församlingskyrka eller att en kyrka skall upphöra att
vara församlingskyrka.
Av 42 kap. 22 § lagförslaget framgår att ett pastorat kan beviljas
s.k. kyrkobyggnadsbidrag för underhåll och restaurering av
församlingskyrka.
Enligt utskottets uppfattning finns det viss risk att sistnämnda
bestämmelse kan tolkas så att enbart kyrkor som enligt beslut är
församlingskyrkor kan komma i åtnjutande av kyrkobyggnadsbidrag.
Övriga av ett pastorat förvaltade kyrkor skulle därmed lämnas
utanför. Utskottet utgår från att detta inte kan ha varit avsikten.
I förtydligande syfte bör därför i 42 kap. 22 § ordet
"församlingskyrka"
ersättas med ordet "kyrka".
I motion 1991: 14 föreslås att de författningar som reglerar
den kyrkliga jordens förvaltning skall upphävas och ersättas
av en mindre detaljerad reglering.
De författningar som åsyftas är lagen (1988: 183) om förvaltningen
av kyrklig jord med till denna anslutande förordning (1988: 88).
Lagen har med ovan angivet undantag utan ändring i sak överförts
till 41 kap. kyrkolagsförslaget.
Nuvarande författningar på området innehåller en mängd bestämmelser
som gör regelsystemet om den kyrkliga egendomen både komplicerat
och svåröverskådligt. Exempel härpå är det fördelade
förvaltningsansvar
som gäller löneboställenas jordbruk och prästgårdar. Inte
minst reglerna om egendomsnämndernas tillståndsgivning i vissa
fall samt regleringen av prästlönefondernas förvaltning och
användning försvårar för pastoraten att på ett enkelt och
ändamålsenligt sätt fullgöra sina förvaltningsuppgifter.
Utskottet delar därför den uppfattning om behovet av en avreglering
av regelsystemet som kommit till uttryck i motionen. Inom
civildepartementet
har dock i anledning av kyrkofondens utredning "Jorden, skogen och
fonderna" tagits initiativ till ett sådant arbete. Enligt vad
utskottet
har erfarit skall resultatet redovisas vid 1992 års kyrkomöte.
Utskottet anser därför att det i varje fall för närvarande
saknas anledning för kyrkomötet att aktualisera frågan. Med hänsyn
härtill tillstyrker utskottet inte bifall till motionens yrkande
att skrivelse skall avges till regeringen.
I motion 1991: 66 föreslås en ändring i lagförslaget vad gäller
förvaltningen av de medeltida domkyrkorna. Den begärda ändringen
skulle medföra att nu befintliga domkyrkostyrelser kan finnas kvar
med de skiljaktigheter i deras sammansättning som uppkommit i olika
stift.
Lagförslaget ansluter sig i huvudsak till det förslag som lades
fram i departementspromemorian den 1 juni 1989 angående domkyrkornas
förvaltning. Samtliga remissinstanser på den kyrkliga sidan har
tillstyrkt eller lämnat promemorieförslaget utan erinran.
Den enhetliga form för de gamla domkyrkornas förvaltning som föreslås
i 39 kap. kyrkolagen förefaller lämplig. Domkapitlen som
stiftsmyndigheter,
med de uppgifter som följer av detta, synes vara väl lämpade
att fungera som styrelser. Utskottet vill i sammanhanget också peka
på egendomsnämndens och stiftsstyrelsens resurser. I 27 kap. 6 §
föreslås att en lekman, utsedd av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd,
skall ingå i domkapitlet när detta fungerar som styrelse för
domkyrkan. Härigenom blir domkyrkoförsamlingens berättigade
intresse av medinflytande i frågor, som rör den egna kyrkan,
tillgodosedda.
Utskottet finner därför inga bärande skäl att avvisa den i
skrivelsen föreslagna förvaltningsordningen. På grund härav
kan utskottet inte tillstyrka bifall till motionen.
4.6 Tolfte avdelningen. De kyrkliga valen
43, 44, 46 och 47 kap.
Tolfte avdelningen innehåller bestämmelser om
--val av stiftsfullmäktige
--val av ledamöter i domkapitel
--biskopsval
--kyrkomötesval
Avdelningen innehåller även bestämmelser om proportionellt valsätt
vid kyrkliga val.
Däremot ingår ej bestämmelserna om val av kyrkofullmäktige
och direktvalda kyrkoråd.
Till denna avdelning har, såvitt avser de kapitel detta utskott skall
behandla, överförts delar av nu gällande bestämmelser i
församlingslagen,
domkapitelslagen samt lagen om kyrkomötet. Bestämmelserna om
proportionella
val är hämtade från 1955 års lag om proportionellt valsätt
men har inte ändrats i sak.
De sakliga nyheterna under detta avsnitt berör valen till kyrkomötet
och är följande:
--Hovförsamlingen ingår i valkretsen för Stockholms stift.
--För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare,
dock minst fyra ersättare i varje stift.
--Valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare skall
kunna ske i ett sammanhang också då valet sker proportionellt.
--Krav på valsedeln har skärpts. Sedeln skall uppta namn på så
många personer som skall väljas. Vidare skall sedeln till storlek,
material och färg vara lika med övriga vid valet använda sedlar.
--Även valet av ersättare av kyrkomötet kan överklagas.
I motion 1991: 32 hemställs
att kyrkomötet begär att regeringen framlägger förslag om
direkta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige.
I motion 1991: 34 hemställs
att kyrkomötet beslutar att i förnyad framställning till regeringen
hemställa om ändring i reglerna för val till kyrkomötet i
enlighet med centralstyrelsens och kyrkomötets tidigare framlagda
förslag.
I motion 1991: 50 hemställs
att kyrkomötet hos regeringen anhåller att en utredning görs
med syfte att i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigeval åstadkomma
möjligheter till ett ökat inslag av personval.
UTSKOTTET
Motionerna 32 och 50 behandlar bägge frågor av övergripande natur,
som rör de kyrkliga valen och länge varit föremål för kyrkomötets
uppmärksamhet. Det gäller (motion 32) möjligheterna av direkta
val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige samt (motion 50) ökat
inslag av personval vid kyrkokommunala val.
Den förra frågan behandlades ingående av kyrkolagsutskottet vid
1989 års kyrkomötessammanträde. För en redovisning av frågans
bakgrund kan hänvisas till kyrkolagsutskottets betänkande 1989:
28. Med bifall till utskottets hemställan beslöt kyrkomötet
med anledning av två motioner att hos regeringen hemställa om åtgärder

för genomförande av direkta val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige
(KSkr. 32).
Frågan om inslag av personval vid kyrkokommunala val utgör en del
av ett större frågekomplex som rör även andra kyrkliga val
och som senast utförligt behandlats av kyrkomötet 1988. Bakgrunden
framgår i detta fall av kyrkolagsutskottets betänkande 1988: 9.
Kyrkomötet biföll utskottets hemställan och begärde med anledning
av en motion att centralstyrelsen skulle verka för att
folkstyrelsekommitténs
förslag om ett förstärkt personvalsmoment aktualiserades för
de kyrkliga valen (KSkr 11).
Som en följd bl.a. av kyrkomötets ställningstaganden har såväl
frågan om ökat personvalsinslag som frågan om direkta kyrkliga
val behandlats av folkstyrelsekommittén i betänkandet (SOU
1987: 6). Folkstyrelsens villkor. Härför har redogjorts i de ovan
nämnda utskottsbetänkandena. Kommitténs förslag har endast
i begränsade delar blivit genomförda, och dessa gäller inte
de här aktuella frågorna.
Utskottet finner inte något skäl att frångå de ställningstaganden
som kyrkomötet tidigare gjort i frågorna. Det står dock klart
att dessa har ett samband med andra, mer övergripande konstitutionella

frågor, t.ex. om förbättrade möjligheter till personval vid
de allmänna valen, mandatperiodens längd och tiden för riksdags-
resp. kommunalval, samt att de kräver ytterligare utredning bl.a.
mot denna bakgrund. Utskottet ställer sig därför tveksamt till
värdet av nya framställningar till regeringen i nuvarande läge.
I sin verksamhetsberättelse för år 1990 (CsSkr 1991: 2 s. 72)
redovisar centralstyrelsen det initiativ styrelsen tagit i form av
en framställning till regeringen den 15 november 1990 rörande
en utredning om de kyrkliga valen sedan regeringen aktualiserat frågan

om en författningsutredning. Utskottet utgår från att centralstyrelsen

fortsätter att bevaka frågorna i enlighet med kyrkomötets tidigare
beslut. Detta bör ges centralstyrelsen till känna.
Frågan om mandatfördelningen mellan stiften vid val till kyrkomötet,
som nu regleras i 2 § lagen om kyrkomötet och enligt förslaget
i 46 kap. 4--7 §§, tas upp i motionen 1991: 34. Motionärerna vill
att kyrkomötet skall i detta sammanhang på nytt hos regeringen
aktualisera frågan om representationen för Visby stift. Kyrkomötet
behandlade saken senast år 1985 i samband med andra frågor om
ändringar
i reglerna om val till kyrkomötet m.m. Med bifall till ett förslag
som centralstyrelsen på kyrkomötets uppdrag utarbetat anhöll
kyrkomötet då hos regeringen att 2 § tredje stycket lagen om
kyrkomötet
skulle erhålla viss lydelse, enligt vilken minsta antalet
kyrkomötesombud
från ett stift skulle vara tre.
Frågan togs upp i propositionen (prop. 1984/85: 169) om vissa
ändringar
av reglerna om val till kyrkomötet m.m. Föredragande statsrådet
intog emellertid ståndpunkten att ändringarna i valreglerna i huvudsak

borde begränsas till sådana som framstod som särskilt angelägna
för att praktiskt underlätta valförfarandet. Andra frågor borde
anstå i avvaktan på en övergripande utvärdering av kyrkomötesreformen.
Det framhölls dock även att Visby stift var jämförelsevis
starkare representerat i kyrkomötet än i riksdagen. Riksdagen
delade bedömningen (jfr. KU 1984/85: 32).
I det föregående har utskottet avvisat tanken på att i nuvarande
läge i framställningar till regeringen ta upp andra valfrågor
av för kyrkan mer generellt intresse. Utskottet finner inte skäl
att se annorlunda på den nu behandlade frågan om ändring i
valreglerna.
HEMSTÄLLAN
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet
1. beträffande begravningslagstiftningen
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. beträffande församlingslagstiftningen
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del och med avslag på motion 1991: 15, yrkande 1, som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande bearbetning av församlingslagen
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del samt motion 1991: 15, yrkande 2, som sin mening ger
regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande proportionella val
att kyrkomötet avslår motion 1991: 15, yrkande 3,
5. beträffande den ekonomiska regleringen vid indelningsändringar
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. beträffande kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades
arbetsutskott
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del samt motionerna 1991: 3 och 1991: 63, yrkande 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande uppgifter och befogenheter för indelningsdelegerades
arbetsutskott
att kyrkomötet avslår motion 1991: 63, yrkande 3,
8. beträffande indelning i kontrakt
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del och motion 1991: 37 i denna del som sin mening ger
regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande överklagande av beslut om namn på kyrkliga enheter
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del och motion 1991: 80 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,
10. beträffande redaktionell bearbetning av femte avdelningen i
förslaget till ny kyrkolag
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. beträffande kallelse till kyrkorådssammanträden
att kyrkomötet avslår motion 1991: 21,
12. beträffande vissa redaktionella ändringar av bestämmelser
om beslutanderätt i församlingar och närvarorätt vid sammanträden
att kyrkomötet avslår motion 1991: 37 i denna del,
13. beträffande tidigareläggning av kyrkofullmäktiges mandatperiod
att kyrkomötet avslår motion 1991: 48,
14. beträffande vidgade möjligheter att bilda samfälligheter
att kyrkomötet avslår motion 1991: 52,
15. beträffande kompetensfördelningen mellan församling och
total samfällighet
att kyrkomötet avslår motion 1991: 54,
16. beträffande antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd
att kyrkomötet avslår motion 1991: 65,
17. beträffande suppleanter i församlingsdelegerade
att kyrkomötet med bifall till motion (1991: 78) och med anledning
av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del begär ändringar av
15 kap. i förslaget till ny kyrkolag av innebörd:
a. att församlingarna skall kunna träffa överenskommelse om
även suppleanter när delegerade skall utses första gången
b. att det bör ankomma på församlingsdelegerade -- och församlingarna
när delegerade skall utses första gången -- att besluta om antalet
suppleanter
c. att någon bestämd tidsfrist för beslut om suppleanter inte bör
finnas,
18. beträffande delegation till gemensamt kyrkoråd
att kyrkomötet avslår motion 1991: 82,
19. beträffande begravningstjänst
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del och motion 1991: 90 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,
20. beträffande församlingsarbete på vissa andra språk än svenska
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
21. beträffande suppleanters tjänstgöring i stiftsfullmäktige
att kyrkomötet avslår motion 1991: 79,
22. beträffande överklaganden av beslut om tillsättning av
kyrkomusiker
att kyrkomötet avslår motion 1991: 6,
23. beträffande medlemskap i svenska kyrkan som behörighetsvillkor
för kyrkomusiker
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del och motion 1991: 11 hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i förslaget till kyrkolag att i 38 kap. införs
en bestämmelse om att man för att vara behörig att inneha
kyrkomusikalisk
tjänst skall tillhöra svenska kyrkan,
24. beträffande kyrkobyggnadsbidrag för församlingskyrka
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
25. beträffande mindre detaljerad reglering av förvaltning av kyrklig
jord
att kyrkomötet avslår motion 1991: 14,
26. beträffande förvaltningen av de medeltida domkyrkorna
att kyrkomöet avslår motion 1991: 66,
27. beträffande mandatfördelningen mellan stiften
att kyrkomötet avslår motion 1991: 34
28. beträffande de kyrkliga valen i övrigt
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i
denna del samt motionerna 1991: 32 och 1991: 50 som sin mening ger
centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande lagförslaget i övrigt
att kyrkomötet tillstyrker förslaget till kyrkolag i övrigt
till den del som det har hänvisats till utskottet.
Stockholm den 27 augusti 1991
På första kyrkolagsutskottets vägnar
Bengt Kindbom
Bengt Erman
Sten Pålsson
Patrik Tibbling
Närvarande: Bengt Kindbom, orförande, Urban Gibson, Britas Lennart
Eriksson, Rune Norberg, Gurli Nylund, Gunnar Bäckström, Karl-Erik
Antonzon, Yngve Engström, Sune Holgersson, Margit Sjunnesson, Per-Jan
Wållgren, Knut Kullenberg, Gudrun Larsén, Hans-Olof Hansson
och Hans-Olof Andrén.
Biskop electus Jan Arvid Hellström och biskop Bengt Wadensjö har
deltagit i utskottets överläggningar.
RESERVATIONER
1. av Urban Gibson, Hans-Olof Hansson och Hans-Olof Andrén, som ansett
dels att utskottet, i stället för det stycke i avsnitt 3. Allmänt
om innehållet i förslaget till ny kyrkolag, under UTSKOTTET, som
börjar med orden "Utskottet har vidare" och slutar med orden "infogas
i lagförslaget", bort anföra följande:
Begravningslagsstiftningen innehåller visserligen regler som i stor
utsträckning riktar sig till svenska kyrkan och dess organ på lokal-
och stiftsplanet, men den riktar sig även till icke-kyrkliga
samhällsorgan
och reglerar allmänt samhälleliga uppgifter. Utskottet delar därför
den bedömningen som gjorts av kyrkoförfattningsutredningen och
av regeringen i skrivelsen till kyrkomötet att begravningslagen
inte bör ingå i den nya kyrkolagen.
dels att utskottets hemställan mom. 1, bort ha följande lydelse:
1. beträffande begravningslagstiftningen
att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. av Bengt Kindbom, som ansett
dels att, i avsnitt 3. Allmänt om innehållet i förslaget till
ny kyrkolag, under UTSKOTTET, första meningen i det stycke som börjar
med orden "det ovan sagda" bort utgå samt att utskottet i stället
för det föregående stycket som börjar med orden "Vad härefter
gäller" och slutar med orden "den nya kommunallagen" bort anföra
följande:
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion 15,
yrkande ett, och anser att kyrkomötet som sin mening bör ge detta
regeringen tillkänna.
dels att utskottets hemställan mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande församlingslagstiftningen
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 15, yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en ny kyrkolag omfattande de i regeringens skrivelse till kyrkomötet
1991: 1 upptagna kapitlen 1--10 och 27--46,
3. av Bengt Kindbom, som ansett
dels att utskottet, i stället för sista stycket i avsnitt 3. Allmänt
om innehållet i förslaget till ny kyrkolag, under UTSKOTTET, som
börjar med "I motionen yrkas" och slutar med "motionen i denna del",
bort anföra följande:
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion 15,
yrkande tre, och anser att kyrkomötet som sin mening bör ge regeringen

detta tillkänna.
dels att utskottets hemställan, mom. 4, bort ha följande lydelse:
4. beträffande proportionella val
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 15, yrkande 3, som sin
mening ger regeringen tillkänna, vad som i motionen anförts om
proportionella val,
4. av Gudrun Larsén som ansett
dels att utskottet, i stället för de två sista styckena i avsnitt
4.5, Elfte avdelningen. Den kyrkliga egendomen 39, 41 och 42 kap.,
under UTSKOTTET, bort anföra följande:
Av skäl som framgår av motionen tillstyrker utskottet bifall till
denna,
dels att utskottets hemställan, mom. 26, bort ha följande lydelse:
26. beträffande förvaltningen av de medeltida domkyrkorna
att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 66 föreslår regeringen
följande lydelse i kyrkolagen angående de medeltida domkyrkorna:
De medeltida domkyrkorna skall alltjämt ha en egen styrelse. Denna
skall utgöras av domkapitlet eller av särskild styrelse. Lunds
domkyrka skall förvaltas av domkyrkorådet i Lund.
Underbilaga 23: 1
Läronämndens yttrande
1991: 1
med anledning av regeringens skrivelse om en ny kyrkolag m.m.
Ln
1991: 1
Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1990: 1
Förslaget till en ny kyrkolag innebär i huvudsak att gällande
offentliga lagregler om Svenska kyrkan har sammanförts från skilda
källor och givits en så vitt möjligt enhetligt redigering. Vissa
nya inslag ingår, mot vilka läronämnden inte har läromässiga
invändningar. Genom kyrkolagsförslaget har ett viktigt steg tagits
för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet, vilket ur läromässig
synvinkel är betydelsefullt.
Det är viktigt att konstatera att kyrkolagsförslaget endast utgör
ett etappmål i ett större reformarbete. Viktiga ämnen återstår
att behandla. Så t ex rymmer lagförslaget inte något så grundläggande
som medlemskapsregler. Åtskilliga frågor måste bearbetas i den
fortsatta reformprocessen. I det sammahanget är det nödvändigt
att göra de läromässiga bedömningen av lösningsförslagen.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskopen Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.
Underbilaga 23: 2
Läronämndens yttrande
1991: 5
med anledning av motioner angående kyrkoherdens ställning vid bildande

av nytt pastorat
Ln
1991: 5
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991:
3 (om kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott),
1991: 10 (om tillsättningsordningen av kyrkoherdetjänst i ett
genom pastoratsreglering nybildat pastorat) och 1991: 63 (om former
för tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastorat m m).
Läronämnden vill med anledning av motionerna understryka vikten
av att den prästerliga ämbetslinjen finns företrädd i
uppbyggnadsarbetet
av ett nytt pastorat.
Uppsala den 13 augusti 1991
På läronämndens vägnar
BERTIL WERKSTRÖM
Gösta Wrede
Närvarande: Ärkebiskopen Bertil Werkström, ordf., biskop Tord
Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark,
biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop
Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö,
biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik
Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline
Krook,
Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.