Kommunalt partistöd
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 66
Innehållsförteckning
Prop. 1991/92:66
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 5
1 Inledning.................................................. 6
2 Partistödet och andra former av stöd.......................... 6
3 Ett vidgat partistöd......................................... 8
4 Ekonomiska konsekvenser................................... 9
5 EG-konsekvenser........................................... 9
6 Upprättat lagförslag ........................................ 10
7 Specialmotivering.......................................... 10
8 Ärendet till riksdagen....................................... 12
Propositionens lagförslag......................................
13
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:80)
Kommunalt partistöd.............................. 14
Bilaga 2 Partistödsutredningens lagförslag.................... 17
Bilaga 3 Utdrag ur betänkandet (SOU 1991:80), kapitel 2. Rätts-
läget och kapitel 3. Statligt och kommunalt partistöd och
andra former av stöd — nuvarande förhållanden ...... 18
Utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1991
28
fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 66
Prop.
1991/92:66
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Vid regeringssammanträdet har chefen för civildepartementet varit före-
dragande.
Stockholm den 31 oktober 1991
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Inger Davidson
I propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i kommunalla-
gens (1991:900) regler om kommunalt partistöd.
Förslaget innebär att den kommunala kompetensen att besluta om parti-
stöd ges en friare utformning. Bland annat blir det möjligt att dela upp
partistödet i ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Det är fullmäktige
som får reglera stödets utformning närmare. Det föreslås också att stöd
övergångsvis under ett år skall kunna ges till ett parti som upphört att vara
representerat i fullmäktige.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992.
Enligt lagen (1969:596) om kommunalt partistöd (partistödslagen) får
kommuner och landsting lämna ekonomiskt bidrag till partier som är
representerade i fullmäktige. Partistödslagen upphör att gälla vid utgången
av år 1991, men motsvarande regler har arbetats in i den nya kommunallag
(1991:900) som träder i kraft den 1 januari 1992. Reglerna finns i 2 kap.
9§-
I samband med behandlingen i juni 1991 av förslaget till kommunallag
begärde riksdagen hos regeringen en översyn av lagstiftningen om det
kommunala partistödet (1990/91:KU38, rskr. 360). Med anledning härav
bemyndigade regeringen dåvarande civilministern att tillsätta en kommit-
té för översyn av reglerna om kommunalt partistöd. Kommittén, som
antog namnet partistödsutredningen (ordförande: landshövding Sten
Wickbom), har överlämnat betänkandet (SOU 1991:80) Kommunalt par-
tistöd. Sammanfattningen av betänkandet framgår av bilaga 1 och kom-
mitténs lagförslag av bilaga 2. I bilaga 3 har kommitténs redovisning av
rättsläget och nuvarande förhållanden tagits in.
Kommittén har varit parlamentariskt sammansatt med företrädare för
samtliga dåvarande riksdagspartier. I kommittén har representanter för
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ingått som sakkun-
niga.
Ett utredningsarbete om det kommunala partistödet har också tidigare
bedrivits av förtroendeuppdragsutredningen. Det har redovisats i betän-
kandet (SOU 1988:47) Kommunalt stöd till politiska partier.
Enligt riksdagens uttalande skulle beredningsarbetet bedrivas skynd-
samt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i frågan hösten
1991. Mot denna bakgrund och med hänsyn till kommitténs sammansätt-
ning och tidigare utredningsarbete har någon remissbehandling av betän-
kandet inte ansetts nödvändig.
Regeringen lägger i denna proposition fram förslag till nya regler om det
kommunala partistödet.
Ett statligt stöd till riksdagspartierna har funnits sedan år 1965. Målet med
partistödet är att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbild-
ningen och därigenom att stärka demokratin (prop. 1965:174).
Det statliga partistödet består dels av ett stöd som ges som ett mandat-
bidrag, dels av ett kanslistöd som ges i form av ett grundstöd och ett
tilläggsstöd. Det totala stödet har ökat från 24,4 milj. kr. under år 1966 till
131 milj. kr. under budgetåret 1990/91. Dessutom utgår ett särskilt stöd
till partigrupperna i riksdagen samt kontorshjälp till riksdagsledamöterna.
De två sistnämnda stöden uppgick budgetåret 1990/91 till sammanlagt Prop. 1991/92:66
drygt 42 milj. kr.
På det kommunala området infördes möjligheten att ge stöd åt politiska
partier den 1 januari 1969 (prop. 1969:126, KU 36, rskr. 353).
Reglerna innebär att kommuner och landsting får lämna ekonomiskt
bidrag till politiska partier som under den tid beslutet om bidrag avser är
representerade i fullmäktige. Sådant bidrag skall utgå till varje stödberätti-
gat parti med samma belopp för varje mandat.
Partistödet i kommunerna har ökat från 28,4 milj. kr. år 1971 till nära
240 milj. kr. år 1991. Det lägsta utgående beloppet per mandat var 100 kr.
år 1971. År 1989 hade det ökat till 1 500 kr. Det högsta beloppet per
mandat ökade under samma tid från 25 000 kr. till 153 450 kr. Högsta stöd
per invånare uppgick år 1989 till 73 kr., medan det lägsta uppgick till 9 kr.
Riksgenomsnittet var samma år 21 kr. per invånare.
Partistödet i landstingen har ökat från 9,3 milj. kr. år 1970 till 129,5
milj. kr. år 1991. Det utgående stödets storlek per landsting är i stort sett
relaterat till befolkningsmängden i respektive landstingsområde.
Vid sidan om det kontanta, mandatbundna stödet lämnar kommunerna
och landstingen stöd i andra former till partierna. Det gäller t. ex. till-
handahållande av fria möteslokaler, AV-hjälpmedel och kontorsutrustning
samt viss kontorsservice. Dessa stödformer har ingen förankring i parti-
stödslagen.
En särskild form av stöd till partierna är de tjänster som politiska
sekreterare som kommuner och landsting kan inrätta för att biträda de
förtroendevalda. Regler om detta finns i 4 kap. 35 § i den nya kommunal-
lagen. För närvarande finns det sammanlagt 180 sådana tjänster inrättade.
Stödet till de politiska ungdomsorganisationerna, vilket inte räknas in i
partistödet i egentlig mening, har reglerats i särskild ordning. Bestämmel-
ser som ger kommuner och landsting befogenhet att lämna sådant stöd
finns i lagen (1989:977) om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer.
Redan vid tillkomsten av det kommunala partistödet var meningarna
delade i fråga om principerna för hur stödet skulle fördelas. I debatten har
det bl.a. hävdats att en proportionell fördelning diskriminerar de mindre
partierna, eftersom alla partier oavsett storlek anses ha likartade om än
inte identiska behov av stöd för sin grund verksamhet. Från denna utgångs-
punkt har ett stort antal motioner väckts i riksdagen med förslag om
införande av någon form av grundstöd som komplettering till det mandat-
bundna stödet.
Mot denna bakgrund fick den år 1988 tillsatta förtroendeuppdragsutred-
ningen i uppdrag att redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att
konstruera det kommunala partistödet. Utredningen föreslog bl. a. att en
generell regel om kommunalt partigruppsstöd skulle införas. Det nya stö-
det avsågs täcka alla former av biträde till de förtroendevalda som före-
kommer liksom andra former av stöd till partierna vid sidan om det
lagreglerade stödet. Partigruppsstödet föreslogs bestå av dels ett grund-
stöd, dels ett mandatbundet stöd.
Förtroendeuppdragsutredningens betänkande har legat till grund för
7
f2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 66
överläggningar mellan riksdagspartierna under den förra mandatperioden, Prop. 1991/92: 66
men överläggningarna har inte lett fram till något ändringsförslag.
Regeringens förslag: Kommuner och landsting får ökad frihet att
utforma stödet till de politiska partierna. Partistödet får ges till
politiska partier som är representerade i fullmäktige. Det får också
ges till ett parti, vars representation i fullmäktige har upphört, under
ett år efter det att representationen upphörde.
Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller miss-
gynnar ett parti. Det innebär att det i regel inte är tillräckligt med ett
stöd som enbart fördelas per mandat. Det blir en uppgift för full-
mäktige att bestämma de närmare formerna för partistödet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Kommunernas och landstingens nuva-
rande kompetens att ge partistöd har under senare tid framstått som alltför
begränsad. Åtskilliga kommuner och landsting har beslutat om stöd vid
sidan om det mandatbundna i form av t. ex. särskilt stöd för informations-
och mötesverksamhet samt fria lokaler och annan kostnadsfri service. Det
är tveksamt om sådana stödformer är förenliga med partistödslagen.
Vid sidan om det lagreglerade stödet har således andra stödformer växt
fram. De kompletterande stödformerna har ofta syftat till att garantera
även mindre partier tillräckligt stöd för information och opinionsbildande
verksamhet.
I förarbetena till partistödslagen betonades att stödet främst skulle främ-
ja partiernas informationsverksamhet. Utvecklingen under de gångna 20
åren har emellertid lett till att stödet bör ses som ett allmänt samhälleligt
stöd för att förbättra partiernas möjlighet att utveckla en aktiv medverkan
i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom att stärka den
kommunala demokratin.
Regeringen anser i likhet med partistödsutredningen att den kommuna-
la kompetensen att besluta om partistöd nu bör ges en friare utformning.
En sådan ordning skulle bättre stämma överens med den allmänna synen
på hur staten bör reglera den kommunala verksamheten.
Vidare skulle en friare reglering göra det möjligt att dela upp partistödet
i ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Det skulle också innebära en
önskvärd renodling av nuvarande stödformer.
Det bör vara en uppgift för kommunerna och landstingen själva att
närmare besluta om utformningen av stödet utifrån de lokala förhållande-
na och förutsättningarna, t. ex. att bestämma storleksrelationen mellan ett
grundstöd och ett mandatbundet stöd.
En fullständig frihet för kommuner och landsting att besluta om parti-
stödets utformning kan emellertid få ogynnsamma effekter för ett eller
flera partier. Starka rättvisekrav och även grundläggande demokratiska Prop. 1991/92:66
krav gör det därför enligt vår mening nödvändigt att föreskriva en viss
restriktion i fråga om partistödets utformning. Det bör uttryckas på så sätt
att partistödet inte får utformas så att det otillbörligt gynnar eller miss-
gynnar ett visst parti. En regel av detta slag bör innebära att det i allmänhet
inte kan vara tillräckligt med ett stöd som enbart fördelas per mandat. Vi
kommenterar detta närmare i specialmotiveringen.
Vi föreslår att partistöd får ges under den tid som ett parti är represen-
terat i fullmäktige samt för året efter det att representationen har upphört.
Den första delen av regeln innebär i sak ingen förändring i förhållande till
vad som nu gäller. Möjligheten att övergångsvis ge stöd även till ett parti,
vars representation har upphört, innebär däremot en utökning av kompe-
tensen. Motivet för detta är att ett parti som går kraftigt tillbaka i ett val
kan drabbas av ekonomiska svårigheter. Det kan t. ex. gälla behovet av att
snabbt avveckla anställd personal och förhyrda lokaler, något som försvå-
ras av reglerna om anställningsskydd och ingångna hyresavtal.
Mot denna bakgrund har förslag väckts i riksdagen om att, i likhet med
vad som gäller inom det statliga partistödet, införa någon form av utjäm-
ningsregel för att motverka de beskrivna olägenheterna. Förtroendeupp-
dragsutredningen föreslog för sin del en relativt långtgående form av
utjämning, som skulle innebära ökade kostnader för kommunerna och
landstingen. Vårt förslag är väsentligt mindre långtgående och medför
därför endast marginella kostnadsökningar.
Enligt 4 kap. 35 § kommunallagen får kommuner och landsting anställa
politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i deras politiska
arbete. En sådan hjälp kan ha stor betydelse för ett partis möjligheter att
agera och verka i det kommunalpolitiska arbetet. Vi anser därför att man
bör ta hänsyn till denna särskilda form av stöd när partistödet utformas.
Regeringen har övervägt de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Vi
har därvid kommit fram till att dessa inte behöver medföra några kost-
nadsökningar vare sig för staten eller för kommunerna och landstingen.
Den föreslagna ändringen av reglerna för fördelning av partistödet är
nämligen i sig inte kostnadsdrivande. Förändringar av partistödets former
i enlighet med förslaget kan därför enligt vår mening genomföras inom i
stort sett oförändrade kostnadsramar.
Enligt regeringens bedömning i propositionen om ny kommunallag ligger
den nya lagen på de punkter som den kunde komma att beröras av ett
kommande EES-avtal eller ett svenskt medlemskap i EG i linje med EGs
regelsystem. Riksdagen har inte haft något att erinra mot denna bedöm-
ning.
Vårt förslag i denna proposition berörs inte av några gemensamma Prop. 1991/92:66
regler inom EG och ger således inte anledning till någon annan bedömning
i denna fråga.
I enlighet med vad som nu har anförts har inom civildepartementet upp-
rättats förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900).
2 kap. 9 § Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat
stöd (partistöd) till de politiska partier som är representerade i fullmäktige.
Partistöd får ges också till ett parti som har upphört att vara represen-
terat i fullmäktige, dock endast under ett år efter det att representationen
upphörde.
Paragrafen reglerar kommunernas och landstingens befogenheter att ge
kommunalt partistöd.
(första stycket uttrycks den grundläggande regleringen av kompetensen.
Begreppet stöd markerar att syftet med partistödet är inte att helt avlasta
partierna deras eget ansvar för finansieringen av verksamheten. Partistö-
det avser uteslutande den partiverksamhet som är anknuten till kommu-
nen respektive landstinget. Rätten att utge stöd är begränsad till de partier
som genom representation i fullmäktige utövar en aktiv roll i kommunens
respektive landstingets självstyrelse. För att ha rätt till stöd måste ett parti
således ha fått mandat och tagit plats i fullmäktige.
Med politiskt parti menas enligt vedertagen praxis varje politisk sam-
manslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under en särskild
partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det
emellertid vara en juridisk person, dvs. partiet måste kunna förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet
om den politiska sammanslutningen eller väljargruppen antagit stadgar
och valt en styrelse.
Beslut om partistöd kan alltså bara avse ett parti som är att betrakta som
en juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom
att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en juridisk person
för denna samverkan, måste därför beslutet om partistöd avse de samver-
kande partierna var för sig.
I paragrafens andra stycke medges att stöd även får ges till ett parti, vars
representation i fullmäktige upphört. Stöd på denna grund får dock ges
endast under ett år efter det att partiets representation i fullmäktige
upphört. Motiven för detta framgår av avsnitt 3.
2 kap. 10 § Fullmäktige skall besluta om partistödets omfattning och
formerna för det. Stödet får inte utformas så, att det otillbörligt gynnar
eller missgynnar ett parti.
10
Om det med stöd av 4 kap. 35 § har anställts en politisk sekreterare för Prop. 1991/92:66
de förtroendevalda i ett parti, skall detta beaktas när stödet bestäms.
Av första meningen i första stycket följer att fullmäktige i princip uttöm-
mande skall reglera partistödets omfattning och former.
I lagen regleras inte formerna för partistödet. Stöd kan alltså utgå i olika
former som kompletterar varandra.
Andra meningen i första stycket ger uttryck för den rättviseprincip som
bör gälla för partistödets utformning (jfr avsnitt 3). Den innebär att det i
allmänhet inte är tillräckligt med ett stöd som fördelas enbart per mandat.
Detta bör dock vara möjligt i vissa undantagssituationer, exempelvis vid
en förhållandevis jämn fördelning av mandaten mellan partierna i full-
mäktige.
Den naturliga principen för bestämmande av grundstöd är lika fördel-
ning mellan de i fullmäktige representerade partierna. En helt konsekvent
tillämpning av en sådan princip framstår dock inte alltid som ett självklart
rättvisekrav. De allra minsta partierna kan i vissa fall anses ha ett mindre
behov av grundstöd än de största. Om stödet sätts till lägre nivå för ett litet
parti — dvs. ett parti som har ett i förhållande till fullmäktigeförsam-
lingens storlek ringa antal mandat — bör detta därför inte i sig uppfattas
som otillbörligt missgynnande. Däremot bör inget parti som är företrätt i
fullmäktige kunna uteslutas när det gäller grundstöd och självfallet heller
inte när det gäller mandatbundet stöd.
Oavsett vilka former av partistöd som används i en kommun eller ett
landsting skall det totala partistödets fördelning ligga till grund för bedöm-
ningen om kraven i paragrafens andra mening uppfylls. Härvid skall
hänsyn tas också till värdet av fria lokaler och annan kostnadsfri service
som kommunen eller landstinget lämnar. Det är emellertid inte nödvän-
digt att det genom interndebitering eller på annat vis sätts ett exakt pris på
denna typ av stöd.
Paragrafens andra stycke erinrar om den särskilt reglerade form av stöd
som inrättande av tjänster som politiska sekreterare utgör. Sådant stöd
skall beaktas vid beslut om annat stöd. Det innebär att ett parti som får
stöd i form av politiska sekreterare måste acceptera reducering av kontant
bidrag. Omvänt gäller att ett existerande stöd genom en politisk sekretera-
re kan avlösas genom ökat kontant bidrag.
Ikraftträdande
De nya föreskrifterna om partistöd i 2 kap. 9 och 10 §§ bör träda i kraft den
1 januari 1992.
Den ikraftträdandebestämmelse som finns i kommunallagen kommer
att omfatta även dessa föreskrifter. Någon särskild bestämmelse om ikraft-
trädande behövs därför inte.
De beslut om partistöd under år 1992 som kommuner och landsting har
fattat med stöd av nu gällande regler kan givetvis tillämpas under det året
utan någon särskild övergångsreglering.
11
Det bör också vara möjligt att i förväg besluta om stöd enligt de nya Prop. 1991/92:66
reglerna, om i beslutet klart anges att det skall tillämpas bara ifall dessa
regler träder i kraft den 1 januari 1992.
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900).
12
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)
dels att 2 kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 §, av följande
lydelse.
Prop. 1991/92:66
Propositionens
lagförslag
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
9§
Kommuner och landsting får
lämna ekonomiskt bidrag till de po-
litiska partier som är representera-
de i fullmäktige under den tid som
avses i bidragsbeslutet.
Bidraget skall fördelas så, att var-
je parti får ett lika stort belopp för
varje plats som partiet har i full-
mäktige.
Kommuner och landsting får ge
ekonomiskt bidrag och annat stöd
(partistöd) till de politiska partier
som är representerade i fullmäkti-
ge.
Partistöd får ges också till ett par-
ti som har upphört att vara represen-
terat i fullmäktige, dock endast un-
der ett år efter det att representa-
tionen upphörde.
10 §
Fullmäktige skall besluta om par-
tistödets omfattning och formerna
för det. Stödet får inte utformas så,
att det otillbörligt gynnar eller miss-
gynnar ett parti.
Om det med stöd av 4 kap. 35 §
har anställts en politisk sekreterare
för de förtroendevalda i ett parti,
skall detta beaktas när stödet be-
stäms.
13
Genom lagen (1969:596) om kommunalt partistöd får kommuner och
landsting lämna ekonomiskt bidrag till partier som under den tid beslutet
avser är representerade i fullmäktige. Bidraget skall fördelas i proportion
till partiernas mandattal i fullmäktige.
Det kommunala partistödet har senast varit föremål för utredning 1988,
då förtroendeuppdragsutredningen överlämnade betänkandet (SOU
1988:47) Kommunalt stöd till de politiska partierna. Betänkandet har
legat till grund för överläggningar mellan riksdagspartierna om eventuella
förändringar av det kommunala partistödet. Överläggningarna har inte
resulterat i några förslag till ändringar.
I samband med behandlingen våren 1991 av förslaget till ny kommunal-
lag har riksdagen hos regeringen begärt en översyn av lagstiftningen om det
kommunala partistödet. Riksdagen har inte angett några närmare rikt-
linjer för denna översyn. I anledning av riksdagens begäran har regeringen
tillsatt denna kommitté, som har antagit namnet partistödsutredningen.
Enligt direktiven bör kommittén ta del av förtroendeuppdragsutred-
ningens betänkande och lämna förslag till hur det kommunala partistödet
bör vara utformat.
I detta betänkande lämnas förslag till ny lagstiftning om det kommunala
partistödet.
I kapitel 1 redovisas översiktligt bl. a. problemställningen beträffande
det kommunala partistödet, där grundproblemet anges vara hur man ska
finna ändamålsenliga och rättvisa principer för fördelningen mellan parti-
erna. I kapitlet beskrivs även tillkomsten av det statliga (1965) och det
kommunala (1969) partistödet samt de ändringar som skedde 1972 och de
förslag till ändringar som lagts fram i riksdagen sedan 1971. Ändringsför-
slagen har främst gått ut på att införa någon form av grundstöd som
komplettering till det mandatbundna, proportionellt fördelade stödet. I
slutet av kapitlet jämförs det svenska partistödet i olika avseenden med
främst de övriga nordiska ländernas.
I det andra kapitlet redogör kommittén för rättsläget på området i
kortfattad form.
De frågor om tillämpningen av lagen om kommunalt partistöd som
regeringsrätten avgjort har huvudsakligen gällt rätten till stöd när partier
splittrats eller utbrytning skett från parti under pågående mandatperiod;
vidare avvikelser från lagens strikta mandatbundna fördelningsgrund samt
andra stödformers förenlighet med lagen.
När det gäller andra former av stöd än kontantstöd och politiska sekrete-
rare konstaterar kommittén bl a att särskilt stöd åt partierna för informa-
tions- och mötesverksamhet samt fria lokaler och annan kostnadsfri ser-
vice utanför det lagreglerade stödet i princip torde strida mot partistöds-
lagen och innebära befogenhetsöverskridanden. Kommittén finner även
att rättsfallsmaterialet är tämligen rikligt när det gäller kommunernas och
landstingens förhållande till det politiska livet i kommunen/landstinget i
Prop. 1991/92:66
Bilaga 1
14
allmänhet och där de överklagade besluten innebär stöd för eller diskrimi-
nering av olika politiska organisationer eller meningsyttringar.
1 kapitel 3 redovisas omfattningen och utvecklingen av det statliga och
det kommunala partistödet.
Det statliga partistödet uppgick 1990/91 till cirka 173 milj kronor totalt
inklusive bidrag till partigrupperna i riksdagen. Det kommunala partistö-
det har ökat från 28 milj kronor 1971 till nära 240 milj kronor 1991. 1989
varierade stödet per mandat mellan 1500 och 153450 kronor. Högsta
stödet per invånare i kommunen uppgår till 73 kronor och det lägsta till
nio kronor. Kommuner med vänstermajoritet ger i allmänhet ett högre
stöd än kommuner med borgerlig majoritet eller där majoritetsförhållan-
dena är oklara.
Det landstingskommunala partistödet har ökat från drygt 9 milj kronor
1970 till cirka 130 milj kronor 1991. Storleken av partistödet är i stort sett
proportionell mot folkmängden i landstingen.
1989 fanns det 573 heltidsengagerade förtroendevalda och 286 deltids-
engagerade (minst 40 procent av heltid) i kommunerna. Motsvarande
siffror för landstingen var 135 respektive 52.
I kommunerna och landstingen finns i dag totalt 180 tjänster inrättade
enligt lagen (1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och lands-
tingskommuner. Även andra liknande former av biträde till de förtroen-
devalda förekommer.
En majoritet av kommunerna betalar genom partierna ut ersättning till
förtroendevalda som deltar i utbildning med anknytning till kommunen.
Många kommuner och landsting ger stöd till partierna i form av fria
möteslokaler, utskrift och kopiering av partimaterial, disponering av AV-
hjälpmedel och annan kontorsutrustning samt kostnadsfri spridning av
partiinformation till hushållen. 36 kommuner anslog 1989 7,7 milj kronor
till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet.
I kapitel 4 redovisas olika beräkningar av ekonomiska konsekvenser av
att införa ett grundstöd.
Ett grundstöd på 25 procent av totalbeloppet skulle, om det införts 1989,
lett till en betydande omfördelning från de största partierna, främst (s), till
de mindre partierna. Förlusten för (s) i kommunerna och landstingen
uppgår till cirka 16 procent jämfört med fördelningen enligt nuvarande
regler. Vinsten för (kds) i kommunerna skulle uppgå till nära 80 procent,
medan vinsten för (mp) i landstingen skulle bli drygt 60 procent.
Beräkningar av konsekvenserna av grundstöd på 5, 15 och 25 procent
baserat på mandatställningen efter 1988 års val och det 1989 utgående
partistödet visar att främst (s) men även (m) skulle förlora i förhållande till
nuvarande system för fördelning i samtliga fall utom vid förekomst av
reduceringsregler för de minsta partierna. I det sistnämnda fallet skulle
(m) göra en mindre vinst. Övriga partier skulle vinna i varierande grad.
Förlusten för de största partierna skulle reduceras dels vid en sänkning av
grundstödets andel av det totala stödet, dels vid införande av regler för
reducering av grundstödet för de mindre partierna, vilkas vinst i de flesta
fall skulle minska något genom reduceringsreglerna.
Beräkningar på kommunal nivå av konsekvenserna av att införa grund-
Prop.1991/92:66
Bilaga 1
15
stöd redovisas även. Av denna redovisning framgår bl a olika tröskeleffek-
ter av grundstöd, med eller utan regler for reducering av stödet för de
mindre partierna.
I det femte kapitlet redovisas kommitténs överväganden och förslag.
Kommittén framhåller i sina allmänna överväganden, att det kommuna-
la partistödet skall ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra
partiernas möjligheter att utveckla en aktiv medverkan i opinionsbildning-
en bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin.
Den kommunala kompetensen att besluta om partistöd bör enligt kom-
mitténs mening ges en friare utformning. En friare reglering möjliggör en
uppdelning av partistödet i ett grundstöd och ett mandatbundet stöd.
Kommittén har inte funnit anledning att närmare reglera utformningen av
stödet. Det bör ankomma på kommunerna och landstingen själva att
bestämma t. ex. storleksrelationen mellan ett grundstöd och ett mandat-
bundet stöd. Den föreslagna kompetensregeln vilar på den allmänna lik-
ställighetsprincipen, vilket enligt kommitténs mening bör garantera att ett
visst parti inte otillbörligt gynnas eller missgynnas.
Förslaget innebär i huvudsak att kommuner och landsting får ge stöd till
partier, som är representerade i fullmäktige, för deras till kommu-
nen/landstinget anknutna verksamhet under den tid som avses i stödbeslu-
tet. Dock får stöd utgå även för året efter det att partiets representation
upphört. Stödet, som beslutas av fullmäktige, skall syfta till att möjliggöra
partiernas till kommunen/landstinget anknutna verksamhet, och det får
inte otillbörligt gynna eller missgynna något parti. Om partistöd utgår i
form av politiska sekreterare skall det beaktas vid bestämmandet av annat
stöd.
Av specialmotiveringen framgår bl a att lika fördelning av grundstödet
mellan de i fullmäktige representerade partierna inte är ett självklart
rättvisekrav. Om stödet sätts till en något lägre nivå för parti med ett i
förhållande till fullmäktigeförsamlingens storlek ringa antal mandat, bör
detta inte uppfattas som ett otillbörligt missgynnande. Både när det gäller
grundstödet och det mandatbundna stödet bör dock uteslutande vid för-
delningen av något representerat parti inte kunna komma i fråga.
Prop. 1991/92:66
Bilaga 1
16
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900) att 2 kap.
9 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:66
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Kommuner och landsting får
lämna ekonomiskt bidrag till de po-
litiska partier som är representera-
de i fullmäktige under den tid som
avses i bidragsbeslutet. Bidraget
skall fördelas så, att varje parti får
ett lika stort belopp för varje plats
som partiet har i fullmäktige.
Föreslagen lydelse
Kommuner och landsting får un-
der den tid som avses i stödbeslutet
ge stöd till partier som är represen-
terade i fullmäktige för deras till
kommunen respektive landstinget
anknutna verksamhet. Stöd får
dock utgå även för året efter det att
partiet upphört att vara represen-
terat i fullmäktige.
Stödet beslutas av fullmäktige.
Det skall syfta till att för varje parti
möjliggöra verksamhet som avses i
första stycket och får inte otillbör-
ligt gynna eller missgynna något
parti.
Om partistöd genom anställande
av politisk sekreterare finns särskil-
da bestämmelser. Utgår sådant
stöd skall det beaktas vid bestäm-
mande av annat stöd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
17
Utdrag ur betänkandet (SOU 1991:80), kapitel 2. Rättsläget och kapitel 3.
Statligt och kommunalt partistöd och andra former av stöd — nuvarande
förhållanden
Den grundläggande regeln om kommunernas och landstingens allmänna
kompetens finns i 1991 års kommunallag i 2 kap 1 § och har följande
lydelse: ”Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelä-
genheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller
landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas
enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon
annan”. Kommunallagen har här karaktär av ramlag och kommunernas
och landstingens befogenheter inom ramen för bestämmelsen brukar be-
nämnas allmän kompetens.
Utöver kommunallagen finns andra föreskrifter om kommunernas och
landstingens befogenheter och skyldigheter på vissa områden. Dessa befo-
genheter, som brukar benämnas specialreglerad kompetens eller special-
kompetens, är av två slag, nämligen frivillig och obligatorisk.
Den frivilliga specialkompetensen är inriktad på att ge ett visst tillskott
till eller för visst fall utvidga den allmänna kompetensen. Denna lagstift-
ning benämns smålagar. Lagen om kommunalt partistöd och lagen om po-
litiska sekreterare i kom-muner och landstingskommuner, vilka båda inar-
betats i kommunallagen, är exempel på sådana smålagar.
Den andra typen av speciallagstiftning tar sikte på att göra vissa angelä-
genheter obligatoriska för kommuner och landsting. Exempel på sådan
lagstiftning är lagarna om plan- och byggnadsväsendet samt hälso- och
sjukvården.
Den grundläggande bestämmelsen för den allmänna kompetensen är en
generalklausul, vars konkreta innehåll kan anpassas efter samhällsutveck-
lingens krav. Bestämmelsen omgärdas emellertid av några regler som
begränsar handlingsfriheten. Dessa regler ställer krav att behandla kom-
munmedlemmarna rättvist (likställighetsprincipen) och förbjuder retroak-
tiva beslut med negativ verkan.
Den nämnda likställighetsprincipen innebär att rationella skäl eller sak-
liga överäganden krävs som grund för att kommunmedlemmar skall be-
handlas olika eller att kommunen på saklig grund varit behörig att göra
det.
I föregående avsnitt har redogjorts för tillkomsten av nu gällande lag
(1969:596) om kommunalt partistöd. Lagen som tidigare var en sk smålag
har oförändrad inordnats i kommunallagens kompetenskapitel (2 kap 9 §).
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
18
Från principiella utgångspunkter kan det mot bakgrund av motiven ifråga-
sättas om befogenheten numera skall betraktas som en specialkompetens
eller anses omfattad av den allmänna kompetensen.
De frågor om tillämpningen av lagen om kommunalt partistöd som rege-
ringsrätten avgjort har huvudsakligen gällt rätten till stöd när partier
splittrats eller utbrytning skett från parti under pågående mandatperiod.
Några fall har gällt avvikelser från lagens strikta mandatbundna fördel-
ningsgrund. I några fall har andra stödformers förenlighet med lagen
prövats.
I R 1976:90 fastställde regeringsrätten att under mandatperioden nybil-
dat parti inte kunde göra anspråk på partistöd sedan ledamot av fullmäkti-
ge under mandatperioden lämnat det parti han valts för och övergått till
det nybildade partiet. Regeringsrättens majoritet ansåg att det nybildade
partiet inte kunde grunda sitt krav på bidrag på lagen om kommunalt
partistöd eftersom det inte blivit representerat i fullmäktige vid kom-
munvalet. Regeringsrätten grundade sitt beslut på definitionen av politiskt
parti som angivits i propositionen (1969:126 s 21). Som politiskt parti i
partistödssammanhang skall nämligen anses varje politisk sammanslut-
ning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteck-
ning. Härutöver krävs att partiet utgör juridisk person.
I R 1978 2:10 avgjordes en liknande fråga med samma utgång när
utbrytning skett ur ett parti och ett nytt parti uppstått. Regeringsrätten,
som var enhällig, diskuterade frågan om det gamla partiet hade ombildats
och helt eller delvis ersatts med ett annat parti. Ett sådant ombildat parti
skulle nämligen kunna anses uppfylla representationsvillkoret. Regerings-
rätten konstaterade dock att det nya partiet inte deltagit i valet och att det
gamla partiet alltjämt bestod som politiskt parti och således inte ombil-
dats. Partistödet skulle således fortsättningsvis utgå till det gamla partiet
trots att samtliga för partiet valda ledamöter inte längre representerade
partiet.
Att partistödet tillfaller partier och inte ledamot personligen har fastsla-
gits i flera rättsfall, bi a R 1981 Ab 351.
Avvikelse från den av lagen föreskrivna fördelningsgrunden att stöd
skall utgå med samma belopp för varje plats som partierna har i fullmäkti-
ge har genomgående underkänts av regeringsrätten (R 1977 Ab 491, R
1978 Ab 337, R 1976 Ab 592, R 1980 2:1).
Vid sidan om de lagreglerade stödformerna partistöd och tillhandahållan-
de av politiska sekreterare förekommer i varierande omfattning olika
former av bidrag. Även annat stöd förekommer som skrivhjälp och annan
administrativ hjälp och tillhandahållande av möteslokaler.
Arvoden till förtroendevalda på hel- och deltid har sin grund i deras
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
19
uppdrag åt kommunen eller landstinget och har sitt stöd i kommunallagens
arvodesbestämmelser. Dessa förmåner utgör inte partistöd.
Utbildningsbidrag för förtroendevaldas deltagande i partiernas utbild-
ning i kommunala frågor har likaledes sitt stöd i kommunallagens arvodes-
bestämmelser. Detsamma gäller arvode till förtroendevalda vid deltagan-
de i partigruppsmöten som förberedelser för ordinarie sammanträden i
fullmäktige och nämnder.
Särskilt stöd åt partierna for informations- och mötesverksamhet samt
fria lokaler och annan kostnadsfri service utanför det lagreglerade partistö-
det torde i princip strida mot partistödslagen och innebära befogenhets-
överskridanden. Beslut om detta skulle sannolikt upphävas efter överkla-
gande. Däremot är det fullt i överensstämmelse med kommunallagens
arvodesbestämmelser att ge sådant biträde till enskilda förtroendevalda
eller ersätta kostnader för dessa om det behövs för att de skall kunna
fullgöra förtroendeuppdraget. Politiska sekreterare som är anställda av
kommunen har naturligtvis tillgång till kommunförvaltningens admini-
strationsapparat. I sakens natur ligger också att de förtroendevalda har
tillgång till denna i den utsträckning det kan anses motiverat av deras
uppdrag.
Bidrag till politiska ungdomsorganisationer har numera sitt stöd i lagen
(1989:977) om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer. Stödet får
numera avse även den politiska verksamheten. Huvudsyftet är emellertid
detsamma som i den tidigare regleringen i den upphävda barnavårdslagen
att stödja organisationernas personlighetsutvecklande och samhällsfost-
rande verksamhet.
Kommunens allmänna kompetens att tillgodose behovet av samlingslo-
kaler har tidigare blivit erkänd i rättspraxis. Avgörandena av sådana frågor
har inneburit en strikt tillämpning av likställighetsprincipen. I fråga om
upplåtelse eller beviljande av anslag förutsätts det att kommunen iakttar
partipolitisk neutralitet eller skaffar sig garanti för det av anslagsmottaga-
re. Upplåtelse av möteslokaler skall således ske på lika villkor för såväl
politiska som andra organisationer i kommunen.
Möjligheten att differentiera arvoden till förtrodendevalda på hel- eller
deltid framgår av 4 kap 15 § tredje stycket i kommunallagen. Om bestäm-
melse om sådant arvode utformas som en föreskrift om parti- eller grupp-
ledarbidrag till visst parti kommer den emellertid att strida mot partistöds-
lagen.
Rättspraxis beträffande de stödformer som redovisats i det föregående
är tämligen självklara. Av de ur legalitetssynpunkt mer tvivelaktiga former
av bidrag som riktas direkt till partierna har en del fall nämnts i redogörelsen
för praxis vid tillämpningen av partistödslagen. De troligen vanligast före-
kommande stödformerna vid sidan om lagens mandatbundna stöd, nämli-
gen olika former av administrativt stöd till partigrupperna torde sällan bli
föremål för rättslig prövning då de bygger på överenskommelser mellan
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
20
partierna. Däremot är rättsfallsmaterialet tämligen rikligt när det gäller
kommunernas och landstingens förhållande till det politiska livet i kommu-
nen i allmänhet och där de överklagade besluten kan sägas innebära stöd för
eller diskriminering av olika politiska organisationer eller meningsyttringar.
I rättsfallet R 1979 Ab 258 fann regeringsrätten att det inte var en
kommunal angelägenhet att anslå medel till ett politiskt ungdomsförbunds
jubileumsfestival i kommunen. Utgången berodde på att kommunen, som
menade att avsikten var att stödja en för allmänheten öppen kulturaktivi-
tet, inte förmådde styrka i vilken omfattning kommunmedlemmarna i
övrigt kunde ta del av arrangemanget.
Stöd åt en samhällskritisk teatergrupp med klar politisk målsättning för
sin verksamhet har i RÅ 2:64 ansetts tillhöra de kommunala angelägen-
heterna att vårda kulturlivet i dess olika former. Inom ramen för åsikts- och
yttrandefriheten ansågs kommunen ha frihet att själv bestämma över tea-
terverksamhetens inriktning och utformning och vad slags teater den vill
stödja.
I några rättsfall, bl. a. RÅ 1980 2:33, har besvärsinstanserna undanröjt
beslut om anslag till kultur- och artistarrangemang i samband med poli-
tiska möten, där uppträdandenas kulturella karaktär inte kunnat skiljas
från den politiska delen av mötena.
Begränsningen av antalet partier som skulle medverka i skolans sam-
hällsinformation har gjorts på objektiv grund och har därför inte ansetts
strida mot likställighetsprincipen enligt regeringsrätten i R 1981 2:26 I och
II.
För en mera utförlig genomgång av rättsläget, se bilaga 4.
3.1.1 Det statliga partistödet
Det statliga partistödet består av dels ett partistöd, som utgår som ett
mandatbidrag, dels ett kanslistöd, som utgår i form av ett grundstöd och
ett tilläggsstöd. Av tabell 1 framgår omfattningen av det statliga partistö-
det. Det totala stödet inklusive kanslistödet har i löpande penningvärde
ökat från 24,4 milj kr 1966 till 131 milj kr budgetåret 1990/91.
Dessutom utgår ett särskilt stöd till partigrupperna. Stödet består av ett
grundbidrag och ett mandatbundet bidrag. Detta stöd uppgick 1990/91 till
19,3 milj kr. Härutöver erhåller riksdagsledamöterna kontorshjälp beräk-
nat efter normen en assistent för var fjärde ledamot. Detta bidrag uppgick
1990/91 till 23 milj kr.
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
21
Tabell 1. Det statliga partistödets omfattning budgetåret 1990/91 i milj kr.
|
m |
fp |
C |
mp |
s |
V |
Tot | |
|
Statligt | |||||||
|
partistöd |
24,8 |
18,1 |
17,2 |
9,9 |
50,0 |
11,0 |
131,0 |
|
Varav p st |
18,7 |
12,4 |
11,5 |
4,7 |
43,2 |
5,8 |
96,2 |
|
Varav k st |
6,1 |
5,7 |
5,6 |
5,2 |
6,9 |
5,2 |
34,8 |
|
Bidrag till | |||||||
|
partigrupperna |
8,0 |
5,8 |
5,8 |
3,6 |
15,2 |
3,9 |
42,3 |
|
Varav p st |
3,6 |
3,0 |
2,9 |
2,3 |
5,1 |
2,4 |
19,3 |
|
Varav k hjälp |
4,4 |
2,8 |
2,8 |
1,3 |
10,1 |
1,6 |
23,0 |
|
Totalt |
32,8 |
23,9 |
23,0 |
13,5 |
65,2 |
14,9 |
173,3 |
Förkortningar: p st = (mandatbundet) partistöd; k st = kanslistöd; k hjälp = kon-
torshjälp
Källa: Riksdagen
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
3.1.2 Partistödet i kommunerna
Som framgår av tabell 2 har det kommunala partistödet under perioden
1971—89 ökat från 28,4 milj kr till 200,1 milj kr.
Preliminära data från kommunförbundet visar att totalbeloppet för
1991 uppgår till 238,5 milj kronor, en ökning med 19 procent sedan 1989.
Konsumentprisindex har under motsvarande tid stigit med cirka 15 pro-
cent.
Tabell 2. Utgående kommunalt partistöd 1971—89 fördelat på partierna i milj kronor.
|
År |
m |
C |
fp |
s |
V |
kds |
mp |
Övr |
Tot |
|
1971 |
3,3 |
5,2 |
4,6 |
13,5 |
1,2 |
0,3 |
0,3 |
28.4 | |
|
1974 |
5,4 |
8,9 |
4,0 |
17,1 |
2,1 |
0,4 |
0,4 |
38,4 | |
|
1977 |
9,7 |
14,1 |
7,3 |
28,8 |
3,2 |
0.7 |
0,7 |
64,5 | |
|
1980 |
19,1 |
17,9 |
10,9 |
45,4 |
6,1 |
1,3 |
1,6 |
102,3 | |
|
1983 |
25,2 |
25,3 |
7,5 |
61,3 |
5,7 |
3,2 |
1,3 |
1,9 |
131,5 |
|
1986 |
29,9 |
26,0 |
18,2 |
71,5 |
7,2 |
3,3 |
2,8 |
2,5 |
161,6 |
|
1989 |
35,9 |
24,9 |
22,9 |
86,3 |
11,2 |
3,8 |
11,3 |
3,7 |
200,1 |
Källa: Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunför-
bundet.
Tabell 3 visar mera i detalj hur det kommunala partistödet har föränd-
rats under perioden 1971 —89.
22
Tabell 3. Förändringen av det kommunala partistödets storlek under perioden 1971 —
1989; tabellens övre del visar storleken av partistödet per mandat medan den undre
delen visar totalsumman per kommun
|
År |
Lägsta |
Undre |
Median |
Övre |
Högsta |
|
1971 |
100 |
400 |
500 |
1.500 |
25.000 |
|
1974 |
100 |
1.000 |
1.500 |
3.000 |
35.000 |
|
1977 |
400 |
1.500 |
3.000 |
5.000 |
50.000 |
|
1980 |
500 |
2.500 |
4.500 |
8.340 |
75.000 |
|
1983 |
500 |
3.000 |
5.340 |
10.000 |
106.700 |
|
1986 |
1.000 |
4.000 |
7.000 |
12.400 |
120.000 |
|
1989 |
1.500 |
5.160 |
8.370 |
15.000 |
153.450 |
|
1971 |
2.400 |
12.500 |
20.500 |
73.500 |
2.525.000 |
|
1974 |
4.100 |
35.000 |
71.500 |
152.500 |
3.535.000 |
|
1977 |
15.600 |
67.500 |
122.500 |
262.640 |
5.050.000 |
|
1980 |
20.500 |
102.500 |
205.000 |
387.450 |
7.575.000 |
|
1983 |
20.500 |
123.000 |
233.700 |
494.700 |
10.100.000 |
|
1986 |
35.000 |
171.500 |
313.400 |
625.660 |
12.120.000 |
|
1989 |
46.500 |
205.550 |
372.000 |
765.000 |
13.938.000 |
Källa: Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunför-
bundet
Högsta stöd per mandat får partierna i de tre storstäderna, men relateras
stödet till invånarantalet ligger t ex Stockholm tre kronor under riksge-
nomsnittet, 21 kronor per invånare. Högsta stöd per invånare har Arjeplog
med 73 kronor. Lägst stöd per invånare har Hörby, Borgholm och Mörby-
långa med nio kronor.
Tidigare har det kommunala partistödet i allmänhet utgått med ett
jämnt belopp per mandat. De flesta kommuner har nu gått ifrån detta
system och istället knutit beloppet till en viss procent av basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring vid ett visst tillfälle. I hälften av kommunerna
utgår partistödet med ett bestämt belopp i förhållande till basbeloppet, och
detta belopp regleras endast genom ett särskilt beslut i fullmäktige när
höjning skall ske. I övriga kommuner justeras beloppet kontinuerligt ge-
nom indexuppräkning i förhållande till basbeloppet.
I tabell 4 visas skillnaderna mellan kommuner med borgerlig respektive
socialistisk majoritet eller kommuner med oklara majoritetsförhållanden
vad gäller nivån på partistödet.
Tabell 4. Genomsnittsvärden på utgående kommunalt partistöd per mandat i kommu-
ner med skiftande majoritetsförhållanden 1989.
|
Maj.förh. |
Medel- |
Undre |
Median |
Övre |
Antal |
|
m + c + fp |
7.292 |
3.500 |
5.224 |
9.685 |
56 |
|
s + v |
12.829 |
6.450 |
10.000 |
18.070 |
125 |
|
Vågmäst |
14.839 |
5.017 |
8.930 |
18.060 |
103 |
|
Hela | |||||
|
riket |
12.467 |
5.160 |
8.370 |
15.000 |
284 |
Med ”vågmäst” (vågmästarsituation) menas en situation där miljöpartiet, kds eller
annat parti avgör majoritetsförhållandena.
Källa: Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunför-
bundet.
Som framgår av tabellen är kommuner med vänstermajoritet (s + v)
mer generösa med partistödet, vilket framgår vid en jämförelse mellan
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
23
samtliga värden på den första och den andra raden. Kommuner med Prop. 1991/92:66
oklara majoritetsförhållanden/vågmästarsituationer intar en mellanposi- Bilaga 3
tion mellan socialistiskt styrda och borgerligt styrda kommuner.
3.1.3 Partistödet i landstingen
Det landstingskommunala partistödet har ökat från 9,3 milj kr 1970 till
121 milj kr 1989. 1991 är totalbeloppet 129,5 milj kr. Stödets utveckling
och fördelningen mellan partierna framgår av tabell 5.
Tabell 5. Det landstingskommunala partistödets fördelning mellan de politiska parti-
erna 1971 — 1991 i milj kr, löpande penningvärde.
|
År |
m |
fp |
C |
s |
V |
kds |
mp |
Totalt |
|
1971 |
1,4 |
2,0 |
2,4 |
5,7 |
0,3 |
_ |
_ |
11,8 |
|
1974 |
2.4 |
1,4 |
4,1 |
7,4 |
0,6 |
— |
16,1 | |
|
1977 |
4,8 |
3,3 |
7,0 |
13,6 |
1,3 |
0,1 |
— |
30,1 |
|
1980 |
9.4 |
5.1 |
8,9 |
21,5 |
2,9 |
0,3 |
48,2 | |
|
1983 |
15,0 |
4,5 |
11,2 |
32,4 |
3,4 |
0,7 |
— |
67,2 |
|
1986 |
18,6 |
11,8 |
10,7 |
40,1 |
4,5 |
0,8 |
— |
86,4 |
|
1989 |
19,2 |
13,8 |
14,0 |
49,9 |
5,5 |
2,2 |
5,3 |
109,8 |
|
1991 |
22,4 |
16,2 |
16,6 |
59,0 |
6,5 |
2,5 |
6,3 |
129,5 |
Källa: Ds C 1985:8; Landstingsförbundet.
I tabell 6 visas relationen mellan landstingens storlek i fråga om antal
invånare och nivåerna på de belopp som utbetalas i partistöd.
Tabell 6. Totalbeloppen i milj kr för det landstingskommunala partistödet i förhållan-
de till landstingens storlek samt variationsbredden inom olika storleksklasser 1991 i
samtliga 23 landsting.
|
Landstings- |
Lägsta |
Medelvärde |
Högsta |
Summa |
|
Linder 200.000 inv | ||||
|
(n = 3) |
2,7 |
3,0 |
3,3 |
9,1 |
|
200.001-300.000 inv | ||||
|
(n- 14) |
2,7 |
4,4 |
6,9 |
66,2 |
|
Över 300.000 inv | ||||
|
(n-6) |
4,8 |
6,3 |
23,4 |
54,2 |
|
Totalt |
129,5 |
Källa: Landstingsförbundet
3.2 Andra former av stöd
I samband med redovisningar av partistödet i kommuner och landsting är
det vanligt att man även redovisar stöd till partierna av annat slag än
kontantstöd. Det som brukar ingå i sådana beskrivningar är bl a förtroen-
devalda på hel- eller deltid, politiska sekreterare samt vissa speciella bi-
drag och allmän administrativ service. I den sistnämnda ingår bl a fria
möteslokaler, hjälp med utskrift och kopiering och tillgång till kontorsut-
rustning. Dessutom brukar man redovisa bidrag till de politiska ungdoms-
organisationerna.
Sådana redovisningar tar i allmänhet inte hänsyn till att de olika former
24
av stöd som behandlas är sinsemellan olikartade. Några kategorier borde Prop. 1991/92: 66
med hänsyn till deras särskilda karaktär egentligen inte nämnas tillsam- Bilaga 3
man med partistöd och andra former av stöd som riktar sig direkt till
partierna och deras verksamhet. Det gäller förtroendevalda på hel- eller
deltid samt bidrag till politiska ungdomsorganisationer. Inte heller utbild-
ningsbidrag och bidrag till partigruppsmöten i den del som avser arvoden
till enskilda förtroendevalda är att betrakta som partistöd i egentlig me-
ning.
De hel- och deltidsengagerade förtroendevaldas främsta funktion är att
utgöra dels en extra resurs för förtroendemannaorganisationen i det poli-
tiska arbetet, dels en balans getemot den professionella organisationen.
Funktionen är således baserad på behov hos de förtroendevalda och inte
hos partiorganisationen eller den rent partipolitiska verksamheten. Mot
den bakgrunden är det inte riktigt att rutinmässigt, som ofta sker, räkna in
de hel- och deltidsengagerade förtroendevalda som en del av partistödet.
Inte heller bör ekonomiskt stöd till politiska ungdomsorganisationer
räknas in i partistödet främst av det skälet att det inte avser partierna
själva utan deras sidoorganisationer samt att stödet inte främst är avsett
för politisk verksamhet. Ursprungligen avsåg stödet den samhällsfostrande
och den personlighetsdanande delen av ungdomsorganisationernas verk-
samhet.
Dessa reservationer bör man ha i minnet vid läsningen av den följande
redovisningen. Kostnaderna för arvoden till de förtroendevalda på hel-
eller deltid, bidrag till utbildningsverksamhet och partigruppsmöten samt
anslagen till de politiska ungsomsorganisationerna skall inte uppfattas som
partistöd i egentlig mening.
3.2.1 Förtroendevalda på hel- och deltid
Under de senaste årtiondena har det blivit allt vanligare att kommuner och
landsting engagerar förtroendevalda på hel- eller deltid. Av de 279 kom-
muner som 1989 hade kommunalråd hade 36 kommuner minst fyra kom-
munalråd. 156 kommuner (57 procent) hade endast ett kommunalråd.
Kommuner med mindre än 10.000 invånare hade samtliga med ett par
undantag endast en heltidsengagerad förtroendevald. De tre största kom-
munerna hade mellan 11 och 18 kommunalråd.
Av tabell 7 framgår antalet hel- och deltidsengagerade i kommunerna
1989.
Tabell 7. Hel- och deltidsengagerade i kommunerna 1989
|
m |
C |
fp |
s |
Övriga |
Totalt | |
|
Heltid |
74 |
107 |
43 |
341 |
8 |
573 |
|
Deltid |
38 |
56 |
33 |
134 |
25 |
286 |
|
Summa |
112 |
163 |
76 |
475 |
33 |
859 |
Av övriga (heltid) representerade 3 (v), 2 (kds), 1 (mp) och 2 övriga partier.
Av övriga (deltid) representerade 14 (v), 10 (mp) och 1 övriga partier.
Källa: Kommunalt förtroendevalda 1989. Svenska kommunförbundet. 25
Det totala antalet förtroendevalda på heltid i kommunerna var 1989
573. Ökningen mellan 1986, då antalet uppgick till 531, och 1989 hänför
sig främst till socialdemokraterna. Partiet ökade med 77 personer mellan
de två valen.
1989 fanns det sammanlagt 286 förtroendevalda på deltid (minst 40
procent av heltid) i 125 kommuner (44 procent). Det var en ökning med
två kommuner respektive 35 deltidsengagerade sedan 1986. Knappt hälf-
ten, 134 av 286, av de deltidsengagerade var socialdemokrater. En jämfö-
relse med 1986 visar att det är främst inom de mindre partierna som
antalet deltidsengagerade har ökat.
Totalt sett har antalet förtroendevalda på hel- och deltid i kommunerna
ökat med 77 (cirka 10 procent) mellan 1986 och 1989, då deras antal
uppgick till 859.
1989 fanns det förtroendevalda på heltid i samtliga landsting. Deras
antal uppgick till 135, en obetydlig ökning jämfört med 1986. Antalet
deltidsengagerade var 52. Totalt uppgick antalet hel- och deltidsengagera-
de i landstingen till 187.
3.2.2 Politiska sekreterare och andra former av biträde åt de
förtroendevalda
1983 trädde lagen (1983:565) om politiska sekreterare i kommuner och
landstingskommuner i kraft. Lagen gör det möjligt att anställa särskilda
tjänstemän, politiska sekreterare, att biträda de förtroendevalda. De poli-
tiska sekreterarna kan sägas vara en komplementär form av partistöd.
Politiska sekreterare anställda enligt ovannämnda lag finns i dag i 17
kommuner (6 procent) och i nio landsting (39 procent). I kommunerna har
det inrättats 93 tjänster och i landstingen 87, totalt 180 tjänster. Tjänster-
na är i de flesta fall heltidstjänster, men deltidstjänster är också vanliga.
Sålunda svarar de 93 tjänsterna i kommunerna mot 73 årsarbetande.
Antalet kommuner med politiska sekreterare anställda på detta sätt har
ökat med fyra sedan 1987/88, medan antalet landsting har minskat med
två under motsvarande period.
Av rapporten (Ds 1988:15) Fyra år med politiska sekreterare framgår att
alternativet med andra, tillsvidareanställda tjänstemän än politiska sekre-
terare med uppgift att bistå de förtroendevalda är relativt vanliga i kom-
munerna (11 procent) och landstingen (43 procent). En annan variant är
partianställda funktionärer som i huvudsak arbetar åt de förtroendevalda.
Detta arrangemang finns i sju kommuner och tre landsting.
3.2.3 Utbildningsbidrag
En majoritet av kommunerna anslår utbildningsbidrag (ersättning till
kommunalt förtroendevalda vid deltagande i vissa kurser) till de politiska
partierna. 1989 betaide 148 kommuner ut totalt 17,3 milj kr i sådant
bidrag. 1986 anslog landstingen 5,1 milj kr för samma ändamål.
Prop. 1991/92:66
Bilaga 3
26
3.2.4 Allmän partiservice Prop. 1991/92:66
Många kommuner och landsting ger stöd till partierna i form av fria Bilaga 3
möteslokaler, utskrift och kopiering av partimaterial, disponering av kom-
munens/landstingets AV-hjälpmedel och övriga kontorsutrustning, kost-
nadsfri partiinformation i den kommunala/landstingskommunala infor-
mationstidningen till hushållen.
1983 tillhandahöll (enligt Ds C 1985:8) 63 procent av kommunerna och
91 procent av landstingen fria möteslokaler. 27 procent av kommunerna
och 52 procent av landstingen tillhandahöll utskrifts- och kopieringsservi-
ce. I 46 procent av kommunerna och 87 procent av landstingen fick
partierna disponera AV-hjälpmedel och annan kontorsutrustning. Kost-
nadsfri publicering av partimaterial tillhandahölls partierna i 4 procent av
kommunerna och 13 procent av landstingen.
3.2.5 Bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna
Ett tjugotal kommuner och 15 landsting anslog 1983 särskilda medel, s k
ungdomsstöd, till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. To-
talt uppgick detta stöd till 3,8 milj kr i kommunerna och 3,7 milj kr i
landstingen. 1989 hade antalet kommuner som lämnade sådant bidrag
ökat till 36, och det anslagna beloppet uppgick till 7,7 milj kr. Uppgifter
om landstingen vid motsvarande tidpunkt saknas.
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Statsrådet Davidson anmäler fråga om kommunalt partistöd.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen
om ändringar i kommunallagens (1991:900) regler om kommunalt parti-
stöd i enlighet med bilaga till detta protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
28