Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i minerallagen
(1991:45). Den första ändringen innebär att då tillåtligheten
av ett mineralföretag prövas enligt de lagar som är anknutna
till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(naturresurslagen, NRL) skall en intresseavvägning enligt
NRL endast ske i ärendet om bearbetningskoncession enligt
minerallagen.
Vidare föreslås en möjlighet att förordna om utredning
då ett mineralföretag kan leda till väsentliga skador på jord-
eller skogsbruket.

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)

dels att 4 kap. 2 § och 16 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8
kap. 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras
ekonomiskt har blivit påträffad,

2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och

3. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt
att sökanden får den begärda koncessionen.
I ärenden om beviljande av koncession skall lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
tillämpas.
Om ett ärende om beviljande
av koncession avser ett
företag vars
tillåtlighet skall
prövas enligt flera av de
lagar som anges i 1 kap. 2
§ lagen om hushållning
med naturresurser m.m., skall
2 och 3 kap. samma lag
tillämpas endast vid den
prövning som sker i
koncessionsärendet.

I ärenden om beviljande av
koncession skall en
miljökonsekvensbeskrivning
enligt 5 kap. lagen om
hushållning med
naturresurser m.m. fogas till
ansökan. Denna beskrivning
skall även ligga till grund
för tillämpningen av 2
och 3 kap. samma lag enligt
andra och tredje stycket.
Koncession får inte strida mot detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser
göras.
8 kap.

6 a §

Söker någon koncession
på en fyndighet, får
förordnande om behövlig
utredning meddelas, om
bearbetningen kan medföra
väsentlig skada på jord-
eller skogsbruket och om
frågan inte kan bedömas
på annat sätt.
Förordnande meddelas av
statens jordbruksverk
beträffande jordbruket och
av skogsstyrelsen
beträffande skogsbruket.

Innan förordnande meddelas
skall samråd ske med
länsstyrelsen.

Sökanden i
koncessionsärendet skall
ersätta kostnaderna för
utredningen. Om det finns
särskilda skäl får
han befrias från
ersättningsskyldigheten
helt eller delvis.

Ersättningen för
utredningen bestäms av den
myndighet som har förordnat
om utredningen.

16 kap.

1 §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller
följande.

Beslut Överklagas hos

Beslut av bergmästaren i frågor som
gäller undersökningstillstånd Kammarrätten
Beslut av bergmästaren i frågor som
gäller meddelande av bearbetningskoncession,
tillstånd till överlåtelse av
koncession eller ändring av villkoren
för en koncession Regeringen
Beslut av bergmästaren i frågor om
förlängning av giltighetstiden för en
bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 § Regeringen
Beslut av bergmästaren i andra frågor som
gäller bearbetningskoncession Kammarrätten
Tillstånd av bergmästaren till byggande av
väg enligt 3 kap. 3 § andra stycket Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i fråga som avses i
3 kap. 7 § Länsstyrelsen
Förhandsbesked av bergmästaren enligt 4 kap.
9 § tredje stycket Sveriges geologiska
undersökning
Tillstånd av bergmästaren att lägga igen
utfraktsväg, ort eller borrhål enligt 5 kap.
8 § eller 13 kap. 6 § Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i ärende om ersättning
enligt 7 kap. 1 § Den fastighetsdomstol
inom vars område marken
som tvisten gäller
eller större delen
därav är belägen
Beslut av förrättningsmyndigheten i 8 kap.
7 § Den fastighetsdomstol
inom vars område
marken som tvisten
gäller eller större
delen därav är belägen

Beslut av förrättningsmyndigheten i
ärende om markanvisning Den fastighetsdomstol
inom vars område marken
som tvisten gäller eller
större delen därav är
belägen
Tillstånd av bergmästaren att lägga ned
gruva eller motsvarande anläggning enligt
14 kap. 4 § tredje stycket Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i andra frågor
enligt denna lag Kammarrätten
Beslut av länsstyrelsen i frågor som avses
i 3 kap. 6 § Regeringen
Beslut av länsstyrelsen i frågor om prövande
av säkerhet enligt 17 kap. Kammarrätten
Beslut av statens jordbruksverk eller
skogsstyrelsen enligt 8 kap. 6 a § första
eller fjärde stycket. Kammarrätten

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12
mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund,
Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om ändringar i minerallagen

1 Inledning

Regeringen lade i propositionen (prop. 1988/89:92) om
ny minerallagstiftning m.m. fram förslag till dels en ny
minerallag, dels förslag till vissa därav föranledda
lagändringar. En av dessa föreslagna lagändringar avsåg en
ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (naturresurslagen, NRL). Ändringen innebar att om
ett exploateringsföretag skall prövas enligt flera av de lagar
som är anknutna till NRL skall en avvägning enligt NRL
bara ske vid den första prövningen.
Riksdagen antog huvuddelen av de förslag som lades
fram i propositionen men beträffande den föreslagna
ändringen i NRL ansåg riksdagen att frågan borde
övervägas ytterligare varför regeringen borde förelägga
riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende. Dessutom
ansåg riksdagen att det i minerallagen borde införas en
möjlighet för lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna om
särskild utredning av ett större mineralföretags
konsekvenser för jord- eller skogsbruket.
Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 februari 1992 att inhämta
lagrådets yttrande över ett förslag till ändringar i
minerallagen. Lagförslaget och lagrådets yttrande bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp.
bilaga 2.
Lagrådet har i sak godtagit de framlagda förslagen.
Beträffande det föreslagna nya tredje stycket i 4 kap. 2 §
minerallagen har dock lagrådet riktat kritik mot att
bestämmelsen placeras i minerallagen i stället för i
naturresurslagen. Med hänsyn till dels att bestämmelsen
endast skall vara tillämplig beträffande
exploateringsföretag som kräver koncession enligt
minerallagen, dels att bestämmelsen är av utpräglad
undantagskaraktär föreslår jag emellertid att bestämmelsen
tas in i minerallagen.
I förhållande till lagrådsremissen har några redaktionella
ändringar vidtagits i den föreslagna lagtexten till 4 kap. 2 §
minerallagen.
2 Prövning enligt naturresurslagen

Minerallagen (1991:45), som träder i kraft den 1 juli
1992, innebär i korthet följande.
Lagen gäller undersökning och bearbetning av
fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen,
s.k. koncessionsmineral. Med undersökning avses arbete i
syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och
att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och
dess beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning
och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.
För att få bedriva undersökningsarbete krävs
undersökningstillstånd. Sådant skall meddelas om det finns
anledning att anta att undersökning i det aktuella området
kan leda till fynd av koncessionsmineral och sökanden inte
uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd
en ändamålsenlig undersökning. Om arbetet avser olja,
gasformiga kolväten eller diamant krävs dessutom att
sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådant arbete.
För att få bedriva bearbetning krävs
bearbetningskoncession. Sådan skall meddelas om en
fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har
blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta
fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och art inte
gör det olämpligt att sökanden får den begärda
koncessionen.
Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller
bearbetningskoncession prövas av bergmästaren.
I ärenden om bearbetningskoncession skall lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(naturresurslagen, NRL) tillämpas. I den delen skall
bergmästaren samråda med länsstyrelsen.
I regeringens proposition (prop. 1988/89:92) om ny
minerallagstiftning m.m., som ligger till grund för
minerallagen, berördes frågan om NRL:s tillämpning i
ärenden om mineralexploatering ganska ingående av
föredraganden.
Inledningsvis konstaterade han att den föreslagna
minerallagen måste anknytas till NRL och föreslog därefter
att anknytningen sker på det sättet att en avvägning enligt 2
och 3 kap. NRL görs i ärenden om bearbetningskoncession.
Härefter tog departementschefen upp en för
mineralindustrin viktig fråga, nämligen NRL-avvägningens
bindande verkan vid senare prövning av en
mineralexploatering enligt andra NRL-anknutna lagar.
Inledningsvis konstaterade departementschefen att
mineralföretag inte bara kräver koncession enligt
minerallagen utan att det också i de allra flesta fall krävs
tillstånd enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och
bygglagen samt naturvårdslagen. Samtliga dessa lagar är
knutna till NRL, vilket innebär att en avvägning enligt NRL
skall ske i ärenden om tillstånd enligt dessa lagar. Sådana
återkommande intresseavvägningar då ett mineralföretag
prövas enligt olika lagar var dock enligt
departementschefen inte acceptabelt och han anförde i den
delen i huvudsak följande.
Prospekteringsverksamheten är en i tiden utdragen
process, som kan pågå i flera decennier från den första
prospekteringsåtgärden till dess gruvan öppnas. Arbetet
kräver avsevärda investeringar och det ekonomiska utfallet
är alltid osäkert. Endast cirka en procent av
prospekteringsinsatserna leder till bearbetning, vilket
innebär att intäkterna från en fyndighet skall täcka inte bara
kostnaderna för prospektering av fyndigheten utan också
kostnaderna för all prospektering som inte leder fram till
bearbetning. Med hänsyn till de förhållanden som sålunda
gäller inom mineralindustrin är det av största vikt att en
prospektör får så säkra garantier som möjligt för att han får
bearbeta de fyndigheter han påträffar. Sedan
naturresurslagen nu har införts måste självfallet
mineralindustrins verksamhet prövas utifrån de
förutsättningar som anges i den lagen. Sett ur den enskilde
prospektörens synvinkel innebär dock detta att han inte
längre har samma garantier som tidigare för att han får
bearbeta en påträffad fyndighet. Han kan inte heller genom
egna åtgärder påverka utgången av den intresseavvägning
som skall ske. Vid den NRL-prövning som görs i ärendet
om bearbetningskoncession har prospektören i normalfallet
inte lagt ner alltför stora kostnader inom
undersökningsområdet, varför den förlust som uppstår vid
ett eventuellt avslag trots allt bör kunna accepteras. Om en
meddelad koncession inte blir bindande i
markanvändningsfrågan och en osäkerhet kvarstår
huruvida fyndigheten får bearbetas eller ej, ökar
skadeverkningarna för den enskilde prospektören. De
ekonomiska skadorna vid ett avslag på ett senare stadium
blir av betydligt större omfattning. Även efter
koncessionsbeslutet fortsätter undersökningsarbetet och
det kan ta lång tid innan mineralutvinning påbörjas och
behövliga tillstånd enligt annan lagstiftning söks. Den
ekonomiska planeringen försvåras om man hela tiden måste
räkna med att gjorda investeringar plötsligt kan gå till spillo
genom ett avslag. En rationell gruvdrift kräver ett visst mått
av malmreserver i form av obearbetade fyndigheter. Dessa
reserver kan inte betecknas som säkra om koncessionerna
för dessa fyndigheter inte är bindande. Jag anser därför att
det skulle påverka mineralindustrin negativt i en omfattning
som inte är acceptabel om ytterligare en prövning av
markanvändningen för det avsedda ändamålet måste göras
utöver den som görs i koncessionsärendet. Jag föreslår
därför att någon ytterligare intresseavvägning enligt
naturresurslagen utöver den som görs i ärendet om
bearbetningskoncession inte skall göras vid en efterföljande
prövning av verksamheten enligt annan lagstiftning. Detta
innebär alltså att då en tillämnad mineralbearbetning skall
prövas enligt efterkommande lagstiftning, främst
miljöskyddslagen, detta skall ske utan att man ånyo gör en
intresseavvägning enligt naturresurslagen. Den avvägning
som gjordes i koncessionsärendet skall alltså gälla alltjämt.
I övrigt skall en fullständig prövning ske enligt all
efterkommande lagstiftning. Avslutningsvis vill jag ånyo
betona vikten av att all mineralbearbetning sker med
beaktande av alla de krav som samhället har ställt upp till
skydd för miljön och naturvården.
Dessutom konstaterade departementschefen att sådana
återkommande intresseavvägningar även kunde bli aktuella
vid andra typer av exploateringsföretag än gruvor. Enligt
hans mening fanns det inte heller i sådana fall några bärande
skäl för att tillåtligheten från hushållningssynpunkt flera
gånger ställs under prövning.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslogs i
propositionen att en bestämmelse skulle tas in i 1 kap. 2 §
NRL som innebar att, om tillåtligheten av ett visst
exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skulle
prövas enligt någon av de lagar som anges i paragrafen,
bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL skulle tillämpas endast
vid den prövning som först äger rum.
Under ärendets behandling i riksdagens näringsutskott
anförde naturvårdsverket och boverket betänkligheter mot
den föreslagna ändringen i NRL. Med anledning härav
ombads bostadsutskottet att yttra sig i frågan. I sitt yttrande
avstyrkte bostadsutskottet att den föreslagna ändringen i
NRL genomfördes för tillfället och föreslog i stället att
frågan utreddes ytterligare. Enligt bostadsutskottet borde
regeringen kunna förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta
hänseende i sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft
samtidigt med den nya minerallagen.
I sitt betänkande (1990/91:NU7) hänvisade
näringsutskottet till bostadsutskottets yttrande och
rekommenderade att den av bostadsutskottet anvisade
handlingslinjen följs. Samtidigt uttalade näringsutskottet
att det fann den av regeringen föreslagna nya bestämmelsen
i NRL lämplig såvitt gäller exploateringsföretag på
mineralområdet.
Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets uttalande
(rskr. 67).
I enlighet med riksdagens uppfattning lägger jag nu fram
ett förslag som innebär att, beträffande
exploateringsföretag på mineralområdet, någon ytterligare
intresseavvägning enligt naturresurslagen utöver den som
görs i ärendet om bearbetningskoncession inte skall göras
vid en efterföljande prövning av verksamheten enligt annan
lagstiftning.
Undantagskaraktären av regleringen bör komma till
uttryck genom att bestämmelsen införs i minerallagen och
inte i NRL. Däremot behövs enligt min mening ingen
ändring i de andra lagarna som kan tillämpas vid prövning
av mineralföretag. Detta följer av den allmänna
grundsatsen om företräde för speciallagstiftning. Mitt
förslag innebär en avvikelse i förhållande till förslaget i den
ursprungliga minerallagspropositionen men förslaget
innebär ändå att regeringen fullföljer det uppdrag som
riksdagen har lämnat.
Den föreslagna regleringen innebär ett undantag,
dikterat av mineralnäringens mycket speciella situation,
från huvudregeln att NRL skall tillämpas även när ett
projekt skall prövas enligt andra NRL-anknutna lagar.
Därför är det viktigt att den avvägning som görs i
koncessionsärendet enligt 2 och 3 kap. NRL är allsidig och
övergripande. Det är viktigt att det finns ett ordentligt
beslutsunderlag och, som framhållits tidigare, är det
givetvis viktigt att även miljöaspekterna får en grundlig
belysning och beaktas i beslutet. Därför bör föreskrivas att
det i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession
skall till ansökan fogas en miljökonsekvensbeskrivning
enligt 5 kap. NRL. Detta överensstämmer med vad som
uttalades i regeringens proposition (prop. 1990/91:90) En
god livsmiljö, som riksdagen ställde sig bakom
(1990/91:BoU18, rskr. 342). Denna beskrivning skall också
ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. NRL.
3 Utredning av ett mineralföretags konsekvenser

I sitt remissyttrande över det utredningsbetänkande som
låg till grund för regeringens proposition om ny
minerallagstiftning m.m. framhöll lantbruksstyrelsen att
gruvföretag är att jämföra med större vattenföretag. Enligt
vattenlagen får lantbruksstyrelsen förordna om behövlig
utredning om ett vattenföretag kan medföra väsentlig skada
på rennäringen eller jordbruket. Lantbruksstyrelsen ansåg
att en motsvarighet till denna möjlighet borde införas i den
nya minerallagen med avseende på både rennäringen och
jordbruket. I en motion i riksdagen anfördes att
lantbruksstyrelsen borde ges möjlighet att föranstalta om
utredning om skadeverkningarna av ett större
mineralföretag för jord- och skogsbruket och rennäringen.
Vid behandlingen av regeringens proposition om ny
minerallagstiftning m.m. ansåg näringsutskottet att de
önskemål som framförts i motionen borde tillgodoses såvitt
gäller jord- och skogsbruket. Utskottet ansåg därför att
regeringen borde anmodas att med det snaraste föreslå
erforderligt tillägg till den föreslagna minerallagen i nu
angivet hänseende, så att bestämmelsen i fråga kan träda i
kraft samtidigt med lagen i övrigt.
Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets
uttalande.
Jag lägger nu därför fram förslag om att utredning om
skadeverkningarna av ett mineralföretag får företas om
företaget kan leda till väsentlig skada på jord- eller
skogsbruket. Sådan utredning bör få företas i ärendet om
bearbetningskoncession eftersom man först då kan bedöma
ett mineralföretags inverkan på omgivningen och det först
då kan uppstå väsentliga skador på jord- eller skogsbruket.
Om en sådan utredning genomförs bör den ligga till grund
för den intresseavvägning enligt NRL som länsstyrelsen gör
i koncessionsärendet.
Förordnanden om utredning bör ges av skogsstyrelsen
när skogsbruket berörs. När jordbruket berörs bör
förordnanden ges av statens jordbruksverk, som den 1 juli
1991 ersatte lantbruksstyrelsen.

4 Övrigt

Frågan om prövning av undersökningstillstånd i
nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden har
tidigare aktualiserats i riksdagen. Eftersom prospektering i
vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i den fysiska miljön
utan att för den skull bearbetningskoncession senare kan
meddelas finns det skäl att överväga en förstärkning av
möjligheterna att reglera prospektering inom en del
områden. Frågan bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom
näringsdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Jag har i detta ärende samrått med statsråden Olsson och
Thurdin.

6 Specialmotivering

4 kap.
2 §

I paragrafens andra stycke stadgas att i ärenden om
beviljande av bearbetningskoncession skall lagen (1987:12)
om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen,
NRL) tillämpas. Exploateringsföretag som kräver
bearbetningskoncession enligt minerallagen kräver
regelmässigt även tillstånd enligt annan lagstiftning, t.ex.
miljöskyddslagen och vattenlagen. Nuvarande ordning
innebär att vid prövning av företaget skall 2 och 3 kap. NRL
tillämpas i såväl ärendet enligt minerallagen som i
efterkommande prövningar enligt miljöskyddslagen,
vattenlagen, plan- och bygglagen etc. Nu införs ett nytt
tredje stycke enligt vilket prövningen enligt 2 och 3 kap.
NRL skall göras endast en gång, nämligen i
koncessionsärendet enligt minerallagen. Avgörandet i detta
ärende blir bindande, såvitt avser tillämpningen av 2 och 3
kap. varför dessa kapitel i NRL inte skall tillämpas vid den
prövning av exploateringsföretaget som därefter görs enligt
annan lagstiftning.
Vad som avgörs i koncessionsbeslutet enligt
minerallagen torde normalt vara dels tillåtligheten av
mineralutvinning av viss inriktning och omfattning, dels
vissa mer övergripande villkor om hänsyn till allmänna
intressen som skall uppfyllas i den fortsatta projekteringen.
Den prövning som skall göras enligt annan lagstiftning torde
normalt aktualiseras i ett senare skede av koncessionens
giltighetstid och avse mer detaljinriktade frågor. Det nya
tredje stycket innebär att någon omprövning därvid inte
skall göras av företaget med tillämpning av 2 och 3 kap.
NRL. Däremot är det avsett att de övergripande villkor till
skydd för motstående intressen som uppställts i det
ursprungliga koncessionsbeslutet skall kunna ges en mer
preciserad utformning. Dessa mer preciserade villkor måste
dock ligga inom ramen för de ursprungligen uppställda
villkoren.
Om ytterligare mark eller vatten senare behöver tas i
anspråk för företaget blir det fråga om ett nytt företag i
NRL:s mening. En förnyad intresseavvägning med
tillämpning av 2 och 3 kap. NRL får då göras beträffande
det begärda områdets användning. Om man, inom det
ursprungliga området, vill utöka sin verksamhet på ett
sådant sätt att omgivningen påverkas, kan detta bara ske
inom ramen för de villkor som ställts upp i tillståndet till
skydd för de motstående intressena. Vill man gå utöver
dessa villkor måste villkoren ändras. I ett ärende om
ändring av villkoren skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas. Det
är alltså viktigt att notera att den bindande verkan som
prövningen enligt minerallagen får endast gäller det företag
som prövats i ärendet, dvs. ett företag förlagt till ett visst
område och med en viss medgiven inverkan på motstående
intressen.
Bestämmelserna i det nya tredje stycket gäller inte om
företaget skall prövas av regeringen enligt 4 kap. NRL.
I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att i ärenden om
beviljande av bearbetningskoncession skall till ansökan
fogas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL.
Av 5 kap. 3 § NRL framgår att en sådan beskrivning skall
möjliggöra en samlad bedömning av en planerad
anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön,
hälsan och hushållningen med naturresurser. Frågan har
också behandlats i regeringens proposition (prop.
1990/91:90) En god livsmiljö s. 186 ff.
Miljökonsekvensbeskrivningen utgör alltså en väsentlig
och viktig del av beslutsunderlaget vid den tillämpning av 2
och 3 kap. NRL som avses i paragrafens andra och tredje
stycke. Det är givetvis angeläget att prövningsmyndighetens
avgörande utformas så att det tydligt framgår hur
bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL har beaktats.
8 kap.
6 a §

Efter mönster från 11 kap. 10 § vattenlagen införs i
paragrafen en möjlighet att förordna om behövlig utredning
när ett mineralföretag kan medföra väsentlig skada på jord-
eller skogsbruket. Förordnande får meddelas i ärenden om
beviljande av bearbetningkoncession. I
koncessionsärenden skall länsstyrelsen göra en avvägning
enligt NRL mellan intresset att bearbeta fyndigheten och
motstående intressen, exempelvis jord- och skogsbruket.
Därvid kommer länsstyrelsen att från berörda myndigheter
inhämta de uppgifter som behövs för att bedöma den
inverkan mineralföretaget kan få på andra intressen som
skall beaktas enligt NRL, däribland jord- och skogsbruket.
Först om de uppgifter som länsstyrelsen har inhämtat i
ärendet inte ger tillräckligt underlag för att göra en
avvägning enligt NRL får förordnande om utredning
meddelas.
En förutsättning för att förordnande skall få meddelas är
att mineralföretaget kan leda till väsentlig skada på
jord- eller skogsbruket.
Förordnande meddelas av statens jordbruksverk såvitt
gäller skador på jordbruket och av skogsstyrelsen såvitt
gäller skador på skogsbruket. Om förutsättningar finns för
att förordna om utredning beträffande både jordbruket och
skogsbruket bör utredningsarbetet samordnas för att
nedbringa kostnaderna.
I andra stycket stadgas att samråd skall ske med
länsstyrelsen innan förordnande om utredning meddelas.
Syftet med detta samråd är att utröna huruvida
länsstyrelsen har ett tillräckligt underlag för
intresseavvägningen enligt NRL. Om så är fallet får, som
nyss nämndes, förordnande inte meddelas.
Enligt huvudregeln i tredje stycket skall sökanden svara
för kostnaderna för undersökningen. Om det föreligger
särskilda skäl kan han dock befrias från
ersättningsskyldigheten helt eller delvis. Särskilda skäl kan
vara att kostnaderna väsentligt överstiger vad sökanden
kunde förutse vid förordnandet eller att kostnaderna har
blivit orimligt stora till följd av det sätt på vilket utredningen
har bedrivits.
16 kap.
1 §

Genom ett tillägg i paragrafen förordnas att
jordbruksverkets och skogsstyrelsens beslut enligt 8 kap. 6
a § får överklagas hos kammarrätten. De beslut som får
överklagas är dels myndigheternas beslut att förordna om
utredning enligt första stycket, dels myndigheternas beslut
enligt fjärde stycket om sökandens ersättningsskyldighet för
utredningen, varvid jämkningsregeln i tredje stycket kan
komma att tillämpas.
Domstolsutredningen har i sitt betänkande Domstolarna
inför 2000-talet (SOU 1991:106), som avlämnades till
regeringen i januari 1992, bl.a. föreslagit att i princip alla
mål där kammarrätten idag är första instans i fortsättningen
skall prövas av länsrätten som första instans. Betänkandet
är för närvarande ute på remiss.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till

lag om ändring i minerallagen (1991:45).

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)

dels att 4 kap. 2 § och 16 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8
kap. 6 a §, av följande lydelse.
Antagen lydelse1 Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras
ekonomiskt har blivit påträffad,

2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och

3. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt
att sökanden får den begärda koncessionen.
I ärenden om beviljande av koncession skall lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
tillämpas.
Om ett exploateringsföretag
som kräver koncession skall
prövas enligt flera av de
lagar som anges i 1 kap. 2
§ lagen om hushållning
med naturresurser m.m., skall
2 och 3 kap. samma lag
tillämpas endast vid den
prövning som sker enligt
minerallagen.

I ärenden om beviljande av
koncession skall en
miljökonsekvensbeskrivning
enligt 5 kap. lagen om
hushållning med
naturresurser m.m. bifogas
till ansökan. Denna
beskrivning skall även
ligga till grund för
tillämpningen av 2 och 3
kap. samma lag enligt andra
och tredje stycket.
Koncession får inte strida mot detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser
göras.
8 kap.

6 a §

Söker någon koncession
på en fyndighet, får
förordnande om behövlig
utredning meddelas, om
bearbetningen kan medföra
väsentlig skada på jord-
eller skogsbruket och om
frågan inte kan bedömas
på annat sätt.
Förordnande meddelas av
statens jordbruksverk
beträffande jordbruket och
av skogsstyrelsen
beträffande skogsbruket.

Innan förordnande meddelas
skall samråd ske med
länsstyrelsen.

Sökanden i
koncessionsärendet skall
ersätta kostnaderna för
utredningen. Om det finns
särskilda skäl får
han befrias från
ersättningsskyldigheten
helt eller delvis.

Ersättningen för
utredningen bestäms av den
myndighet som har förordnat
om utredningen.

16 kap.

1 §

I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller
följande.

Beslut Överklagas hos
Beslut av bergmästaren i frågor
som gäller undersökningstillstånd Kammarrätten
Beslut av bergmästaren i frågor som
gäller meddelande av bearbetningskoncession,
tillstånd till överlåtelse av
koncession eller ändring av villkoren
för en koncession Regeringen
Beslut av bergmästaren i frågor om
förlängning av giltighetstiden för en
bearbetningskoncession enligt 4 kap.10 § Regeringen
Beslut av bergmästaren i andra frågor som
gäller bearbetningskoncession Kammarrätten
Tillstånd av bergmästaren till byggande av
väg enligt 3 kap. 3 § andra stycket Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i fråga som avses
i 3 kap. 7 § Länsstyrelsen
Förhandsbesked av bergmästaren enligt
4 kap. 9 § tredje stycket Sveriges geologiska
undersökning
Tillstånd av bergmästaren att lägga igen
utfraktsväg, ort eller borrhål enligt 5
kap. 8 § eller 13 kap. 6 § Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i ärende om
ersättning enligt 7 kap.1 § Den fastighetsdomstol
inom vars område marken
som tvisten gäller eller
större delen därav är
belägen
Beslut av förrättningsmyndigheten
i 8 kap. 7 § Den fastighetsdomstol
inom vars område marken
som tvisten gäller eller
större delen därav är
belägen
Beslut av förrättningsmyndigheten i
ärende om markanvisning Den fastighetsdomstol
inom vars område marken
som tvisten gäller eller
större
delen därav är belägen
Tillstånd av bergmästaren att lägga
ned gruva eller motsvarande anläggning
enligt 14 kap. 4 § tredje stycket Sveriges geologiska
undersökning
Beslut av bergmästaren i andra frågor
enligt denna lag Kammarrätten
Beslut av länsstyrelsen i frågor som
avses i 3 kap. 6 § Regeringen
Beslut av länsstyrelsen i frågor om
prövande av säkerhet enligt 17 kap. Kammarrätten
Beslut av statens jordbruksverk eller
skogsstyrelsen enligt 8 kap. 6 a §
första eller fjärde stycket. Kammarrätten

Lagrådet

Bilaga 2

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-05

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,
justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders
Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27
februari 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Per
Westerberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Bengt Agartz.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Syftet med en av de föreslagna lagändringarna är att
intresseavvägningen enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. endast skall ske i ärendet om
bearbetningskoncession enligt minerallagen och inte när
tillåtligheten av samma exploateringsföretag prövas enligt
andra lagar till vilka hänvisas i 1 kap. 2 § naturresurslagen.
Enligt remissen skall syftet uppnås genom det föreslagna
tredje stycket i 4 kap. 2 § minerallagen.
Enligt lagrådets mening framstår det knappast som
naturligast att söka efter en dylik undantagsbestämmelse i
minerallagen och inte i anslutning till nämnda hänvisning i
naturresurslagen eller i de övriga lagar till vilka
hänvisningen görs. Det var också en bestämmelse i
naturresurslagen som diskuterades i anledning av prop.
1988/89:92 och som riksdagens näringsutskott då fann
lämplig (1990/91:NU7).
I remissprotokollet lämnas inte någon närmare
förklaring till den nu valda platsen för bestämmelsen.
Däremot anges (s. 8) att det av den allmänna grundsatsen
om företräde för speciallagstiftning skulle följa att ändring i
de andra lagarna som kan tillämpas vid prövning av
mineralföretag inte behövs. Alldeles oavsett vilken
ståndpunkt man intar vad gäller innebörden av den angivna
grundsatsen och dess utnyttjande vid utformandet av nya
lagbestämmelser framstår den valda lösningen som mindre
väl ägnad att undanröja svårigheter vid tillämpningen av de
lagar som är ifråga. Den kritik som sålunda kan riktas mot
förslaget från formell synpunkt torde dock inte vara
allvarligare än att förslaget kan godtas.

KORR TILL SID 14

Antagen lydelse Föreslagen lydelse

1 1991:45.