Prop.
1991/92:161
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 mars 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Westerberg
I propositionen föreslås vissa ändringar i minerallagen (1991:45). Den första
ändringen innebär att då tillåtligheten av ett mineralföretag prövas enligt de
lagar som är anknutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (naturresurslagen, NRL) skall en intresseavvägning enligt NRL endast
ske i ärendet om bearbetningskoncession enligt minerallagen.
Vidare föreslås en möjlighet att förordna om utredning då ett mineralföre-
tag kan leda till väsentliga skador på jord- eller skogsbruket.
1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 161
Förslag till
Lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)
dels att 4 kap. 2§ och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 6a§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2§
Koncession skall meddelas, om
1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit på-
träffad,
2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och
3. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får
den begärda koncessionen.
I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. tillämpas.
Om ett ärende om beviljande av
koncession avser ett företag vars till-
låtlighet skall prövas enligt flera av de
lagar som anges i 1 kap. 2 § lagen om
hushållning med naturresurser
m.m., skall 2 och 3 kap. samma lag
tillämpas endast vid den prövning
som sker i koncessionsärendet.
I ärenden om beviljande av kon-
cession skall en miljökonsekvens-
beskrivning enligt 5 kap. lagen om
hushållning med naturresurser m. m.
fogas till ansökan. Denna beskriv-
ningskall även ligga till grund för till-
lämpningen av 2 och 3 kap. samma
lag enligt andra och tredje stycket.
Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om
syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre av-
vikelser göras.
8 kap.
6a§
Söker någon koncession på en fyn-
dighet, får förordnande om behövlig
utredning meddelas, om bearbet-
ningen kan medföra väsentlig skada
på jord- eller skogsbruket och om
frågan inte kan bedömas på annat
sätt. Förordnande meddelas av sta-
tens jordbruksverk beträffande jord-
bruket och av skogsstyrelsen beträf-
fande skogsbruket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Innan förordnande meddelas skall
samråd ske med länsstyrelsen.
Sökanden i koncessionsärendet
skall ersätta kostnaderna för utred-
ningen. Om det finns särskilda skäl
får han befrias från ersättningsskyl-
digheten helt eller delvis.
Ersättningen för utredningen be-
stäms av den myndighet som har för-
ordnat om utredningen.
Prop. 1991/92:161
16 kap.
1§
I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller följande.
|
Beslut |
Överklagas hos |
|
Beslut av bergmästaren i frågor |
Kammarrätten |
|
Beslut av bergmästaren i frågor |
Regeringen |
|
Beslut av bergmästaren i frågor |
Regeringen |
|
Beslut av bergmästaren i andra |
Kammarrätten |
|
Tillstånd av bergmästaren till byg- |
Sveriges geologiska undersökning |
|
Beslut av bergmästaren i fråga som |
Länsstyrelsen |
|
Förhandsbesked av bergmästaren |
Sveriges geologiska undersökning |
|
Tillstånd av bergmästaren att lägga |
Sveriges geologiska undersökning |
|
Beslut av bergmästaren i ärende |
Den fastighetsdomstol inom vars |
|
Beslut av förrättningsmyndigheten |
Den fastighetsdomstol inom vars |
|
Beslut |
Överklagas hos |
|
Beslut av förrättningsmyndigheten |
Den fastighetsdomstol inom vars |
|
Tillstånd av bergmästaren att lägga |
Sveriges geologiska undersökning |
|
Beslut av bergmästaren i andra |
Kammarrätten |
|
Beslut av länsstyrelsen i frågor |
Regeringen |
|
Beslut av länsstyrelsen i frågor om |
Kammarrätten |
|
Beslut av statens jordbruksverk el- |
Kammarrätten |
Prop. 1991/92:161
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1992
Prop. 1991/92:161
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet P. Westerberg
Regeringen lade i propositionen (prop. 1988/89:92) om ny minerallagstift-
ning m.m. fram förslag till dels en ny minerallag, dels förslag till vissa därav
föranledda lagändringar. En av dessa föreslagna lagändringar avsåg en änd-
ring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurs-
lagen, NRL). Ändringen innebar att om ett exploateringsföretag skall prö-
vas enligt flera av de lagar som är anknutna till NRL skall en avvägning enligt
NRL bara ske vid den första prövningen.
Riksdagen antog huvuddelen av de förslag som lades fram i propositionen
men beträffande den föreslagna ändringen i NRL ansåg riksdagen att frågan
borde övervägas ytterligare varför regeringen borde förelägga riksdagen ett
nytt förslag i detta hänseende. Dessutom ansåg riksdagen att det i mineralla-
gen borde införas en möjlighet för lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna
om särskild utredning av ett större mineralföretags konsekvenser för jord-
eller skogsbruket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 februari 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över ett förslag till ändringar i minerallagen. Lagförslaget och lagrådets ytt-
rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp, bilaga 2.
Lagrådet har i sak godtagit de framlagda förslagen. Beträffande det före-
slagna nya tredje stycket i 4 kap. 2 § minerallagen har dock lagrådet riktat
kritik mot att bestämmelsen placeras i minerallagen i stället för i naturresurs-
lagen. Med hänsyn till dels att bestämmelsen endast skall vara tillämplig be-
träffande exploateringsföretag som kräver koncession enligt minerallagen,
dels att bestämmelsen är av utpräglad undantagskaraktär föreslår jag emel-
lertid att bestämmelsen tas in i minerallagen.
I förhållande till lagrådsremissen har några redaktionella ändringar vidta-
gits i den föreslagna lagtexten till 4 kap. 2§ minerallagen.
Minerallagen (1991:45), som träder i kraft den 1 juli 1992, innebär i korthet
följande.
Lagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal i
lagen angivna mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Med undersök-
ning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och
att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i
övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett konces-
sionsmineral.
För att få bedriva undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd. Så-
dant skall meddelas om det finns anledning att anta att undersökning i det
aktuella området kan leda till fynd av koncessionsmineral och sökanden inte
uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig
undersökning. Om arbetet avser olja, gasformiga kolväten eller diamant
krävs dessutom att sökanden visar att han är lämplig att bedriva sådant ar-
bete.
För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession. Sådan skall
meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har
blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och om
fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den
begärda koncessionen.
Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetningskon-
cession prövas av bergmästaren.
I ärenden om bearbetningskoncession skall lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas. I den de-
len skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen.
I regeringens proposition (prop. 1988/89:92) om ny minerallagstiftning
m.m., som ligger till grund för minerallagen, berördes frågan om NRL:s till-
lämpning i ärenden om mineralexploatering ganska ingående av föredragan-
den.
Inledningsvis konstaterade han att den föreslagna minerallagen måste an-
knytas till NRL och föreslog därefter att anknytningen sker på det sättet att
en avvägning enligt 2 och 3 kap. NRL görs i ärenden om bearbetningskon-
cession.
Härefter tog departementschefen upp en för mineralindustrin viktig fråga,
nämligen NRL-awägningens bindande verkan vid senare prövning av en mi-
neralexploatering enligt andra NRL-anknutna lagar.
Inledningsvis konstaterade departementschefen att mineralföretag inte
bara kräver koncession enligt minerallagen utan att det också i de allra flesta
fall krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och bygglagen
samt naturvårdslagen. Samtliga dessa lagar är knutna till NRL, vilket inne-
bär att en avvägning enligt NRL skall ske i ärenden om tillstånd enligt dessa
lagar. Sådana återkommande intresseavvägningar då ett mineralföretag prö-
vas enligt olika lagar var dock enligt departementschefen inte acceptabelt
och han anförde i den delen i huvudsak följande.
Prospekteringsverksamheten är en i tiden utdragen process, som kan pågå
i flera decennier från den första prospekteringsåtgärden till dess gruvan öpp-
Prop. 1991/92:161
nas. Arbetet kräver avsevärda investeringar och det ekonomiska utfallet är Prop. 1991/92:161
alltid osäkert. Endast cirka en procent av prospekteringsinsatserna leder till
bearbetning, vilket innebär att intäkterna från en fyndighet skall täcka inte
bara kostnaderna för prospektering av fyndigheten utan också kostnaderna
för all prospektering som inte leder fram till bearbetning. Med hänsyn till de
förhållanden som sålunda gäller inom mineralindustrin är det av största vikt
att en prospektör får så säkra garantier som möjligt för att han får bearbeta
de fyndigheter han påträffar. Sedan naturresurslagen nu har införts måste
självfallet mineralindustrins verksamhet prövas utifrån de förutsättningar
som anges i den lagen. Sett ur den enskilde prospektörens synvinkel innebär
dock detta att han inte längre har samma garantier som tidigare för att han
får bearbeta en påträffad fyndighet. Han kan inte heller genom egna åtgär-
der påverka utgången av den intresseavvägning som skall ske. Vid den NRL-
prövning som görs i ärendet om bearbetningskoncession har prospektören i
normalfallet inte lagt ner alltför stora kostnader inom undersökningsområ-
det, varför den förlust som uppstår vid ett eventuellt avslag trots allt bör
kunna accepteras. Om en meddelad koncession inte blir bindande i markan-
vändningsfrågan och en osäkerhet kvarstår huruvida fyndigheten får bearbe-
tas eller ej, ökar skadeverkningarna för den enskilde prospektören. De eko-
nomiska skadorna vid ett avslag på ett senare stadium blir av betydligt större
omfattning. Även efter koncessionsbeslutet fortsätter undersökningsarbetet
och det kan ta lång tid innan mineralutvinning påbörjas och behövliga till-
stånd enligt annan lagstiftning söks. Den ekonomiska planeringen försvåras
om man hela tiden måste räkna med att gjorda investeringar plötsligt kan
gå till spillo genom ett avslag. En rationell gruvdrift kräver ett visst mått av
malmreserver i form av obearbetade fyndigheter. Dessa reserver kan inte
betecknas som säkra om koncessionerna för dessa fyndigheter inte är bin-
dande. Jag anser därför att det skulle påverka mineralindustrin negativt i en
omfattning som inte är acceptabel om ytterligare en prövning av markan-
vändningen för det avsedda ändamålet måste göras utöver den som görs i
koncessionsärendet. Jag föreslår därför att någon ytterligare intresseavväg-
ning enligt naturresurslagen utöver den som görs i ärendet om bearbetnings-
koncession inte skall göras vid en efterföljande prövning av verksamheten
enligt annan lagstiftning. Detta innebär alltså att då en tillämnad mineral-
bearbetning skall prövas enligt efterkommande lagstiftning, främst miljö-
skyddslagen, detta skall ske utan att man ånyo gör en intresseavvägning en-
ligt naturresurslagen. Den avvägning som gjordes i koncessionsärendet skall
alltså gälla alltjämt. I övrigt skall en fullständig prövning ske enligt all efter-
kommande lagstiftning. Avslutningsvis vill jag ånyo betona vikten av att all
mineralbearbetning sker med beaktande av alla de krav som samhället har
ställt upp till skydd för miljön och naturvården.
Dessutom konstaterade departementschefen att sådana återkommande
intresseavvägningar även kunde bli aktuella vid andra typer av exploate-
ringsföretag än gruvor. Enligt hans mening fanns det inte heller i sådana fall
några bärande skäl för att tillåtligheten från hushållningssynpunkt flera
gånger ställs under prövning.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslogs i propositionen att en be-
stämmelse skulle tas in i 1 kap. 2 § NRL som innebar att, om tillåtligheten
av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skulle prövas
enligt någon av de lagar som anges i paragrafen, bestämmelserna i 2 och 3
kap. NRL skulle tillämpas endast vid den prövning som först äger rum.
Under ärendets behandling i riksdagens näringsutskott anförde natur-
vårdsverket och boverket betänkligheter mot den föreslagna ändringen i
NRL. Med anledning härav ombads bostadsutskottet att yttra sig i frågan. I
sitt yttrande avstyrkte bostadsutskottet att den föreslagna ändringen i NRL
genomfördes för tillfället och föreslog i stället att frågan utreddes ytterligare.
Enligt bostadsutskottet borde regeringen kunna förelägga riksdagen ett nytt
förslag i detta hänseende i sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft
samtidigt med den nya minerallagen.
I sitt betänkande (1990/91:NU7) hänvisade näringsutskottet till bostadsut-
skottets yttrande och rekommenderade att den av bostadsutskottet anvisade
handlingslinjen följs. Samtidigt uttalade näringsutskottet att det fann den av
regeringen föreslagna nya bestämmelsen i NRL lämplig såvitt gäller exploa-
teringsföretag på mineralområdet.
Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets uttalande (rskr. 67).
I enlighet med riksdagens uppfattning lägger jag nu fram ett förslag som
innebär att, beträffande exploateringsföretag på mineralområdet, någon yt-
terligare intresseavvägning enligt naturresurslagen utöver den som görs i
ärendet om bearbetningskoncession inte skall göras vid en efterföljande
prövning av verksamheten enligt annan lagstiftning.
Undantagskaraktären av regleringen bör komma till uttryck genom att be-
stämmelsen införs i minerallagen och inte i NRL. Däremot behövs enligt min
mening ingen ändring i de andra lagarna som kan tillämpas vid prövning av
mineralföretag. Detta följer av den allmänna grundsatsen om företräde för
speciallagstiftning. Mitt förslag innebär en avvikelse i förhållande till försla-
get i den ursprungliga minerallagspropositionen men förslaget innebär ändå
att regeringen fullföljer det uppdrag som riksdagen har lämnat.
Den föreslagna regleringen innebär ett undantag, dikterat av mineralnä-
ringens mycket speciella situation, från huvudregeln att NRL skall tillämpas
även när ett projekt skall prövas enligt andra NRL-anknutna lagar. Därför
är det viktigt att den avvägning som görs i koncessionsärendet enligt 2 och 3
kap. NRL är allsidig och övergripande. Det är viktigt att det finns ett ordent-
ligt beslutsunderlag och, som framhållits tidigare, är det givetvis viktigt att
även miljöaspekterna får en grundlig belysning och beaktas i beslutet. Där-
för bör föreskrivas att det i ärenden om beviljande av bearbetningskonces-
sion skall till ansökan fogas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap.
NRL. Detta överensstämmer med vad som uttalades i regeringens proposi-
tion (prop. 1990/91:90) En god livsmiljö, som riksdagen ställde sig bakom
(1990/91:BoU18, rskr. 342). Denna beskrivning skall också ligga till grund
för tillämpningen av 2 och 3 kap. NRL.
Prop. 1991/92:161
I sitt remissyttrande över det utredningsbetänkande som låg till grund för
regeringens proposition om ny minerallagstiftning m.m. framhöll lantbruks-
styrelsen att gruvföretag är att jämföra med större vattenföretag. Enligt vat- Prop. 1991/92:161
tenlagen får lantbruksstyrelsen förordna om behövlig utredning om ett vat-
tenföretag kan medföra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket.
Lantbruksstyrelsen ansåg att en motsvarighet till denna möjlighet borde in-
föras i den nya minerallagen med avseende på både rennäringen och jord-
bruket. I en motion i riksdagen anfördes att lantbruksstyrelsen borde ges
möjlighet att föranstalta om utredning om skadeverkningarna av ett större
mineralföretag för jord- och skogsbruket och rennäringen. Vid behand-
lingen av regeringens proposition om ny minerallagstiftning m.m. ansåg nä-
ringsutskottet att de önskemål som framförts i motionen borde tillgodoses
såvitt gäller jord- och skogsbruket. Utskottet ansåg därför att regeringen
borde anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt tillägg till den före-
slagna minerallagen i nu angivet hänseende, så att bestämmelsen i fråga kan
träda i kraft samtidigt med lagen i övrigt.
Riksdagen ställde sig bakom näringsutskottets uttalande.
Jag lägger nu därför fram förslag om att utredning om skadeverkningarna
av ett mineralföretag får företas om företaget kan leda till väsentlig skada på
jord- eller skogsbruket. Sådan utredning bör få företas i ärendet om bearbet-
ningskoncession eftersom man först då kan bedöma ett mineralföretags in-
verkan på omgivningen och det först då kan uppstå väsentliga skador på
jord- eller skogsbruket. Om en sådan utredning genomförs bör den ligga till
grund för den intresseavvägning enligt NRL som länsstyrelsen gör i konces-
sionsärendet.
Förordnanden om utredning bör ges av skogsstyrelsen när skogsbruket be-
rörs. När jordbruket berörs bör förordnanden ges av statens jordbruksverk,
som den 1 juli 1991 ersatte lantbruksstyrelsen.
Frågan om prövning av undersökningstillstånd i nationalparker, naturreser-
vat och obrutna fjällområden har tidigare aktualiserats i riksdagen. Eftersom
prospektering i vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i den fysiska miljön
utan att för den skull bearbetningskoncession senare kan meddelas finns det
skäl att överväga en förstärkning av möjligheterna att reglera prospektering
inom en del områden. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom näringsdepartementet upp-
rättats förslag till
lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Jag har i detta ärende samrått med statsråden Olsson och Thurdin.
4 kap.
2§
1 paragrafens andra stycke stadgas att i ärenden om beviljande av bearbet-
ningskoncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas. Exploateringsföretag som kräver
bearbetningskoncession enligt minerallagen kräver regelmässigt även till-
stånd enligt annan lagstiftning, t.ex. miljöskyddslagen och vattenlagen. Nu-
varande ordning innebär att vid prövning av företaget skall 2 och 3 kap. NRL
tillämpas i såväl ärendet enligt minerallagen som i efterkommande pröv-
ningar enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och bygglagen etc. Nu in-
förs ett nytt tredje stycke enligt vilket prövningen enligt 2 och 3 kap. NRL
skall göras endast en gång, nämligen i koncessionsärendet enligt mineralla-
gen. Avgörandet i detta ärende blir bindande, såvitt avser tillämpningen av
2 och 3 kap. varför dessa kapitel i NRL inte skall tillämpas vid den prövning
av exploateringsföretaget som därefter görs enligt annan lagstiftning.
Vad som avgörs i koncessionsbeslutet enligt minerallagen torde normalt
vara dels tillåtligheten av mineralutvinning av viss inriktning och omfattning,
dels vissa mer övergripande villkor om hänsyn till allmänna intressen som
skall uppfyllas i den fortsatta projekteringen. Den prövning som skall göras
enligt annan lagstiftning torde normalt aktualiseras i ett senare skede av kon-
cessionens giltighetstid och avse mer detalj inriktade frågor. Det nya tredje
stycket innebär att någon omprövning därvid inte skall göras av företaget
med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL. Däremot är det avsett att de övergri-
pande villkor till skydd för motstående intressen som uppställts i det ur-
sprungliga koncessionsbeslutet skall kunna ges en mer preciserad utform-
ning. Dessa mer preciserade villkor måste dock ligga inom ramen för de ur-
sprungligen uppställda villkoren.
Om ytterligare mark eller vatten senare behöver tas i anspråk för företaget
blir det fråga om ett nytt företag i NRL:s mening. En förnyad intresseavväg-
ning med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL får då göras beträffande det be-
gärda områdets användning. Om man, inom det ursprungliga området, vill
utöka sin verksamhet på ett sådant sätt att omgivningen påverkas, kan detta
bara ske inom ramen för de villkor som ställts upp i tillståndet till skydd för
de motstående intressena. Vill man gå utöver dessa villkor måste villkoren
ändras. I ett ärende om ändring av villkoren skall 2 och 3 kap. NRL tilläm-
pas. Det är alltså viktigt att notera att den bindande verkan som prövningen
enligt minerallagen får endast gäller det företag som prövats i ärendet, dvs.
ett företag förlagt till ett visst område och med en viss medgiven inverkan på
motstående intressen.
Bestämmelserna i det nya tredje stycket gäller inte om företaget skall prö-
vas av regeringen enligt 4 kap. NRL.
I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att i ärenden om beviljande av bearbet-
ningskoncession skall till ansökan fogas en miljökonsekvensbeskrivning en-
ligt 5 kap. NRL. Av 5 kap. 3 § NRL framgår att en sådan beskrivning skall
möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets
Prop. 1991/92:161
10
eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresur- Prop. 1991/92:161
ser. Frågan har också behandlats i regeringens proposition (prop.
1990/91:90) En god livsmiljö s. 186 ff.
Miljökonsekvensbeskrivningen utgör alltså en väsentlig och viktig del av
beslutsunderlaget vid den tillämpning av 2 och 3 kap. NRL som avses i para-
grafens andra och tredje stycke. Det är givetvis angeläget att prövningsmyn-
dighetens avgörande utformas så att det tydligt framgår hur bestämmelserna
i 2 och 3 kap. NRL har beaktats.
8 kap.
6a§
Efter mönster från 11 kap. 10 § vattenlagen införs i paragrafen en möjlighet
att förordna om behövlig utredning när ett mineralföretag kan medföra vä-
sentlig skada på jord- eller skogsbruket. Förordnande får meddelas i ären-
den om beviljande av bearbetningkoncession. I koncessionsärenden skall
länsstyrelsen göra en avvägning enligt NRL mellan intresset att bearbeta
fyndigheten och motstående intressen, exempelvis jord- och skogsbruket.
Därvid kommer länsstyrelsen att från berörda myndigheter inhämta de upp-
gifter som behövs för att bedöma den inverkan mineralföretaget kan få på
andra intressen som skall beaktas enligt NRL, däribland jord- och skogsbru-
ket. Först om de uppgifter som länsstyrelsen har inhämtat i ärendet inte ger
tillräckligt underlag för att göra en avvägning enligt NRL får förordnande
om utredning meddelas.
En förutsättning för att förordnande skall få meddelas är att mineralföre-
taget kan leda till väsentlig skada på jord- eller skogsbruket.
Förordnande meddelas av statens jordbruksverk såvitt gäller skador på
jordbruket och av skogsstyrelsen såvitt gäller skador på skogsbruket. Om
förutsättningar finns för att förordna om utredning beträffande både jord-
bruket och skogsbruket bör utredningsarbetet samordnas för att nedbringa
kostnaderna.
I andra stycket stadgas att samråd skall ske med länsstyrelsen innan för-
ordnande om utredning meddelas. Syftet med detta samråd är att utröna hu-
ruvida länsstyrelsen har ett tillräckligt underlag för intresseavvägningen en-
ligt NRL. Om så är fallet får, som nyss nämndes, förordnande inte meddelas.
Enligt huvudregeln i tredje stycket skall sökanden svara för kostnaderna
för undersökningen. Om det föreligger särskilda skäl kan han dock befrias
från ersättningsskyldigheten helt eller delvis. Särskilda skäl kan vara att
kostnaderna väsentligt överstiger vad sökanden kunde förutse vid förord-
nandet eller att kostnaderna har blivit orimligt stora till följd av det sätt på
vilket utredningen har bedrivits.
16 kap.
1§
Genom ett tillägg i paragrafen förordnas att jordbruksverkets och skogssty-
relsens beslut enligt 8 kap. 6 a § får överklagas hos kammarrätten. De beslut
som får överklagas är dels myndigheternas beslut att förordna om utredning
enligt första stycket, dels myndigheternas beslut enligt fjärde stycket om sö- Prop. 1991/92:161
kandens ersättningsskyldighet för utredningen, varvid jämkningsregeln i
tredje stycket kan komma att tillämpas.
Domstolsutredningen har i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106), som avlämnades till regeringen i januari 1992, bl.a. föresla-
git att i princip alla mål där kammarrätten idag är första instans i fortsätt-
ningen skall prövas av länsrätten som första instans. Betänkandet är för när-
varande ute på remiss.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslaget till
lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
12
Prop. 1991/92:161
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)
dels att 4 kap. 2§ och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 6 a§, av följande
lydelse.
Antagen lydelse' Föreslagen lydelse
4 kap.
2§
Koncession skall meddelas, om
1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit på-
träffad,
2. sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och
3. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får
den begärda koncessionen.
I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. tillämpas.
Om ett exploateringsföretag som
kräver koncession skall prövas enligt
flera av de lagar som anges i 1 kap. 2
§ lagen om hushållning med naturre-
surser m.m., skall 2 och 3 kap.
samma lag tillämpas endast vid den
prövning som sker enligt mineralla-
gen.
I ärenden om beviljande av kon-
cession skall en miljökonsekvens-
beskrivning enligt 5 kap. lagen om
hushållning med naturresurser m.m.
bifogas till ansökan. Denna beskriv-
ningskall även ligga till grund för till-
lämpningen av 2 och 3 kap. samma
lag enligt andra och tredje stycket.
Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om
syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre av-
vikelser göras.
8 kap.
6 a§
Söker någon koncession på en fyn-
dighet, får förordnande om behövlig
utredning meddelas, om bearbet-
ningen kan medföra väsentlig skada
på jord- eller skogsbruket och om
frågan inte kan bedömas på annat
sätt. Förordnande meddelas av sta-
tens jordbruksverk beträffande jord-
11991:45.
13
Antagen lydelse
Föreslagen lydelse
bruket och av skogsstyrelsen beträf-
fande skogsbruket.
Innan förordnande meddelas skall
samråd ske med länsstyrelsen.
Sökanden i koncessionsärendet
skall ersätta kostnaderna för utred-
ningen. Om det finns särskilda skäl
får han befrias från ersättningsskyl-
digheten helt eller delvis.
Ersättningen för utredningen be-
stäms av den myndighet som har för-
ordnat om utredningen.
16 kap.
1§
I fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller följande.
Prop. 1991/92:161
Bilaga 1
Beslut
Beslut av bergmästaren i frågor som
gäller undersökningstillstånd
Beslut av bergmästaren i frågor som
gäller meddelande av bearbetnings-
koncession, tillstånd till överlåtelse
av koncession eller ändring av vill-
koren för en koncession
Beslut av bergmästaren i frågor om
förlängning av giltighetstiden för en
bearbetningskoncession enligt 4
kap. 10 §
Beslut av bergmästaren i andra frå-
gor som gäller bearbetningskonces-
sion
Tillstånd av bergmästaren till byg-
gande av väg enligt 3 kap. 3 § andra
stycket
Beslut av bergmästaren i fråga som
avses i 3 kap. 7 §
Förhandsbesked av bergmästaren
enligt 4 kap. 9§ tredje stycket
Tillstånd av bergmästaren att lägga
igen utfraktsväg, ort eller borrhål
enligt 5 kap. 8 § eller 13 kap. 6 §
Beslut av bergmästaren i ärende om
ersättning enligt 7 kap. 1 §
Överklagas hos
Kammarrätten
Regeringen
Regeringen
Kammarrätten
Sveriges geologiska undersökning
Länsstyrelsen
Sveriges geologiska undersökning
Sveriges geologiska undersökning
Den fastighetsdomstol inom vars
område marken som tvisten gäller
eller större delen därav är belägen
14
Beslut av förrättningsmyndigheten i
8 kap. 7 §
Beslut av förrättningsmyndigheten i
ärende om markanvisning
Tillstånd av bergmästaren att lägga
ned gruva eller motsvarande anlägg-
ning enligt 14 kap. 4 § tredje stycket
Beslut av bergmästaren i andra frå-
gor enligt denna lag
Beslut av länsstyrelsen i frågor som
avses i 3 kap. 6 §
Beslut av länsstyrelsen i frågor om
prövande av säkerhet enligt 17 kap.
Beslut av statens jordbruksverk eller
skogsstyrelsen enligt 8 kap. 6 a§
första eller fjärde stycket.
Den fastighetsdomstol inom vars
område marken som tvisten gäller
eller större delen därav är belägen
Den fastighetsdomstol inom vars
område marken som tvisten gäller
eller större delen därav är belägen
Sveriges geologiska undersökning
Prop. 1991/92:161
Bilaga 1
Kammarrätten
Regeringen
Kammarrätten
Kammarrätten
15
Prop. 1991/92:161
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-05
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta lagrå-
dets yttrande över förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bengt
Agartz.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Syftet med en av de föreslagna lagändringarna är att intresseavvägningen en-
ligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. endast skall ske
i ärendet om bearbetningskoncession enligt minerallagen och inte när tillåt-
ligheten av samma exploateringsföretag prövas enligt andra lagar till vilka
hänvisas i 1 kap. 2§ naturresurslagen. Enligt remissen skall syftet uppnås
genom det föreslagna tredje stycket i 4 kap. 2§ minerallagen.
Enligt lagrådets mening framstår det knappast som naturligast att söka ef-
ter en dylik undantagsbestämmelse i minerallagen och inte i anslutning till
nämnda hänvisning i naturresurslagen eller i de övriga lagar till vilka hänvis-
ningen görs. Det var också en bestämmelse i naturresurslagen som diskute-
rades i anledning av prop. 1988/89:92 och som riksdagens näringsutskott då
fann lämplig (1990/91:NU7).
I remissprotokollet lämnas inte någon närmare förklaring till den nu valda
platsen för bestämmelsen. Däremot anges (s. 8) att det av den allmänna
grundsatsen om företräde för speciallagstiftning skulle följa att ändring i de
andra lagarna som kan tillämpas vid prövning av mineralföretag inte behövs.
Alldeles oavsett vilken ståndpunkt man intar vad gäller innebörden av den
angivna grundsatsen och dess utnyttjande vid utformandet av nya lagbestäm-
melser framstår den valda lösningen som mindre väl ägnad att undanröja
svårigheter vid tillämpningen av de lagar som är ifråga. Den kritik som så-
lunda kan riktas mot förslaget från formell synpunkt torde dock inte vara
allvarligare än att förslaget kan godtas.
gotab 41024, Stockholm 1992
16