Regeringens proposition

1991/92:140
om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996

m.m.
Prop.
1991/92:140

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992 för de åtgärder

eller ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till villkor och riktlinjer för

företagen inom den nuvarande Sveriges Radio-koncernen (public
service-företagen) under kommande avtalsperiod.
Mot bakgrund av att utvecklingen inom radio- och TV-området nu går

mycket snabbt i riktning mot större etableringsfrihet och
förbättrade valmöjligheter för lyssnare och tittare föreslås att
avtalstiden begränsas till fyra år. Avtalsperioden bör alltså

inledas den 1 januari 1993 och upphöra den 31 december 1996.
Uppdraget för public service-företagen föreslås vara i huvudsak
oförändrat i förhållande till det uppdrag som har gällt under den

senaste avtalsperioden. Det innebär bl.a. att programföretagen
skall tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt programutbud
av hög kvalitet.
Frekvenstillgången för public service-företagen bör liksom nu
möjliggöra två TV-kanaler och fyra radiokanaler. Övriga
tillgängliga frekvenser bör förbehållas andra intressenter på

radio- och TV-området.
Finansieringen av public service-verksamheten föreslås liksom
hittills huvudsakligen ske med TV-avgiftsmedel. Programföretagen

bör inte få finansiera sin verksamhet med reklam.
Medelstilldelningen för avtalsperioden bör följa de riktlinjer som
beslöts av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:149, KU39, rskr

370). Det innebär att verksamheten skall tillföras ytterligare 150
milj.kr. per år under vardera av de inledande tre åren. Samtidigt
skall gälla ett rationaliseringskrav om 100 milj.kr. per år under

år 1993 och 1994. Medelstilldelningen bör liksom nu vara
värdesäkrad med ett index.
Public service-företagen bör även i fortsättningen ha ägare som är

fristående från staten. Eftersom vissa av de nuvarande ägarna har
aviserat att de inte önskar vara kvar bör det nuvarande ägandet
breddas genom att konstnärliga och vetenskapliga akademier samt

oberoende kulturella sammanslutningar ges tillfälle att förvärva
aktier. Fördelningen mellan olika ägargrupper föreslås vid
avtalstidens början vara 20 % för näringslivet, 20 % för pressen,

40 % för folkrörelserna och 20 % för akademier m.fl.
Gränslinjerna mellan riksdag/regering, styrelser/företagsledningar
och programansvariga bör anges klarare än för närvarande.
Grundprincipen bör vara att riksdag och regering bör ange allmänna
förutsättningar för uppdrag, organisation och finansiering för hela
avtalsperioden. Styrelser och företagsledningar ansvarar för att

uppdraget utförs och att detta sker med god hushållning. De
programansvariga bör, som i dagsläget, svara för de enskilda
programmen.
Under den kommande avtalsperioden bör företagens styrelser vara
mindre än för närvarande. Varje styrelse bör bestå av nio personer,
varav verkställande direktören och två personalrepresentanter är

självskrivna. Av de återstående bör fyra ledamöter, inklusive
ordföranden, utses av regeringen, medan två utses av bolagsstämman.
De ledamöter som regeringen utser bör hämtas från olika sektorer av

det svenska samhället, ha stor integritet och sammantaget
representera den kunskap och erfarenhet som är relevant för
verksamheten. Inför utseendet bör regeringen samråda med ledarna

för de i riksdagen representerade partierna.
För att möjligheterna för allmänheten att lämna synpunkter på
public service-företagens verksamhet skall förbättras föreslås att
ett särskilt publikråd skall inrättas.
Public service-företagens organisation bör förenklas genom att
moderbolaget upphör. I enlighet med förra årets riksdagsbeslut bör
vidare de nuvarande bolagen för lokalradio och riksradio föras

samman till ett. Public service-företagen kommer därmed att bestå
av de tre självständiga programföretagen Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildnings-radio AB.
Medelstilldelningen för de tre bolagen bör fastställas av riksdagen
vid avtalstidens början och gälla under hela avtalsperioden. Den

årliga me-delsanvisningen föreslås uppgå till ca 2,6 miljarder kr.
för Sveriges Television, till knappt 1,5 miljarder kr. för Sveriges
Radio och till i storleksordningen 200 milj.kr. för

Utbildningsradion.

ropositionens lagförslag
1 Förslag tillLag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Från skatteplikt undantas

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _

13) Sveriges Radio-koncernens verksamhet för produktion och
utsändning av radio- och televisionsprogram, i den mån verksamheten
finansieras genom TV-avgiften eller statsanslag,_13) verksamhet hos
Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB eller Sveriges
Utbildningsradio AB eller hos helägt dotterbolag till ett eller
flera av bolagen för produktion och utsändning av radio- och

televisionsprogram, i den mån verksamheten finansieras genom
TV-avgiften eller statsanslag,___ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _

Specialbyggnad
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Med specialbyggnad avses
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Kommunikationsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad,
expeditionsbyggnad,vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens
järnvägars, luftfartsverkets, Sveriges Radio Aktiebolags och dess

dotterbolags verksamhet.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _

öreslagen lydelse
2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _
Specialbyggnad
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Med specialbyggnad avses
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Kommunikationsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad,
expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens
järnvägars, luftfartsverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags,
Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet.__

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _

Specialbyggnad
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Med specialbyggnad avses
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Kommunika-tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad,
expeditions-byggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens
järnvägars, luftfartsverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags,

Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet.___ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _

öreslagen lydelse
2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _
Specialbyggnad
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Med specialbyggnad avses

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Kommunika-tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad,
expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens
järnvägars, luftfartsverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags,
Sveriges Radio Aktiebolags, Sveriges Television Aktiebolags och
Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet.___ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Förslag tillLag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Sammanslutningen skall på uppmaning av närradionämnden tillställa
nämnden sådan inspelning som av-ses i 8 § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio.
Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan
nämnden förelägga vite._En sammanslutning skall på uppmaning av
närradionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5
kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får

nämnden förelägga vite.__
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Förslag tillLag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd
i riksdagen

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 §
Under ordinarie arbetstid för riksdagens tjänstemän och under

andra tider i anslutning till kammar- eller utskottssammanträde
eller presskonferens eller partimöte i riksdagens lokaler har
följande personer rätt till tillträde:
1. svenska journalister och fotografer mot uppvisande av
legitimation som har utfärdats för dem av ett erkänt yrkesförbund
eller av ett eget tidningsföretag,

2. utländska journalister och fotografer enligt
legitimationsregler som beslutas av riksdagens förvaltningskontor,
3. teknisk personal från Sveriges Radio AB eller dess
dotterföretag om besöket har samband med rundradiosändning,_3.
teknisk personal från Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB,
Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB om besöket
har samband med rundradiosändning,__4. tjänstemän från

regeringskansliet, riksdagens verk och andra statliga myndigheter
samt kommittétjänstemän och andra personer som i sin tjänst eller
för utförande av uppdrag regelbundet besöker riksdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Förslag tillLag om ändring i lagen (1987:519) om
riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:519) om
riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Riksrevisionsverket får granska den verksamhet som bedrivs i
följande aktiebolag och stiftelser.
Aktiebolag
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Svensk Kärnbränslehantering
Aktiebolag,
Svenska
Penninglotteriet Aktiebolag

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _Aktiebolag
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Svensk Kärnbränslehantering
Aktiebolag,
Svensk Rundradio AB,
Svenska Penninglotteriet

Aktiebolag
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Härigenom föreskrivs att 7 och 29 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
TV-avgiften är 1 320 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra
poster om 330 kronor._TV-avgiften är 1 404 kronor för ett år. Den

skall betalas i fyra poster om 351 kronor.__Varje post avser en
avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast sista
vardagen före avgiftsperiodens början.
För innehav av TV-mottagare under tiden före den första
avgiftsperioden skall avgiften betalas med så stort belopp i
förhållande till årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet

avrundas nedåt till jämnt antal kronor.
29 §
De avgiftsbelopp som bolaget uppbär skall omedelbart överföras
till riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på
räntebärande räkning där.
Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningen av

medlen._Sveriges Television Aktiebolag svarar för förvaltningen av

medlen.__

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Förslag tillLag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område;
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift

på televisionens område skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §

Koncessionsavgift och ränta betalas till kabelnämnden genom
insättning på ett särskilt postgirokonto. Betalning anses ha
fullgjorts den dag då den har bokförts på det särskilda
postgirokontot.
Kabelnämnden skall omedelbart överföra mottagna medel till
riksgäldskontoret, som genast placerar medlen på räntebärande

räkning där.
Sveriges Radio Aktiebolag förvaltar medlen._Sveriges Television
Aktiebolag förvaltar medlen.__

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

ulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas,

Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
1993-1996 m.m.

1 Historik

1.1 Utgångspunkter
Ramarna för Sveriges Radio-företagens verksamhet anges i

radiolagen, avtalen med staten om programverksamheten som i sin tur
grundas på riksdagsbeslut samt genom associationsformen
(aktiebolag) och ägarstrukturen. Härtill skall läggas de beslut av

regering och riksdag som gäller TV-avgiftens storlek samt
medelstilldelningen i stort.
I det följande ges en kort kronologisk översikt av de viktigaste

besluten under den senaste trettioårsperioden.

Enligt 1966 års beslut startade TV 2 i början av år 1969. Kanalen
byggdes successivt ut till resursmässig likställdhet med TV 1. De
båda kanalerna fick likvärdiga uppdrag och en stimulerande tävlan

skulle råda mellan kanalerna. Båda skulle ha egna
nyhetsredaktioner. Distriktsverksamheten i både radio och TV skulle
byggas ut - minst en fjärdedel av riksutbudet skulle produceras

utanför Stockholm.

1.3 1977: Lokalradion startar
1977 års beslut innebar en successiv utbyggnad av
lokalradiosändningar med länsvis täckning.Verksamheten samlades i

Sveriges Lokalradio AB, ett särskilt dotterbolag till Sveriges
Radio AB.

.4 1978: Sveriges Radio omvandlas till en koncern;
Utbildningsradion bildas
År 1978 resulterade ett mångårigt utredningsarbete om

utbildningsverksamhet genom radio och TV (TRU-kommittén) i beslut
om ett nytt bolag, Sveriges Utbildningsradio AB. Detta bolag tog
över kommitténs projektverksamhet samt delar av Sveriges Radios

skattefinansierade utbildningsprogramverksamhet. Utbildningsradion
blev ett dotterbolag till Sveriges Radio AB.
Samma år föreslogs i en annan proposition en långtgående

omorganisation av Sveriges Radio AB. Beslutet innebar att
verksamheten organiserades i en koncern med ett moderbolag
(Sveriges Radio AB) och fyra programbolag/dotterbolag (Sveriges

Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB).
Vissa modifieringar gjordes av 1966 års modell för

kanalkonkurrens. De kulturpolitiska målen fördes in i riktlinjerna.
Distriktsverksamheten inom Riksradion och i än högre grad Sveriges
Television skulle byggas ut ytterligare. Regionala nyhetssändningar

skulle omfatta hela landet. En ordning med automatisk kompensation
för kostnadsökningar genom ett särskilt index infördes.

1.5 1986: Modifiering av koncernmodellen
Besluten med anledning av 1986 års proposition innebar

modifieringar av 1978 års koncernmodell. Moderbolaget erhöll
förstärkta styrbefogenheter på vissa områden. En rad avregleringar
infördes. Sveriges Radio-koncernen fick exempelvis ansvaret för

distriktsindelningen. På andra områden fick moderbolag och/eller
programbolag initiera utredningar om förändringar som ansågs
påkallade. Sveriges Televisions kanaler modifierades i riktning mot

en distriktsbaserad kanal (Sverigekanalen, TV 2) och en kanal
baserad på resurserna i Stockholm (Kanal 1).

1.6 1991: Reklam tillåts i en tredje TV-kanal vid sidan av
Sveriges Television

En marksänd reklamfinansierad TV-kanal vid sidan av Sveriges
Television fick etableras. Regeringen gav riktlinjer för Sveriges

Radio inför den kommande avtalsperioden, vilka innebär att
moderbolagets ställning begränsas och att Riksradion och
Lokalradion slås samman till ett ljudradioföretag. Styrelserna i

Riksradion och Lokalradion fick i stort sett samma
personsammansättning för att underlätta den förestående
organisationsförändringen.

Lagstiftning
2.1 Yttrandefrihetsgrundlagen

Den 1 januari 1992 trädde en ny särskild grundlag till skydd för
yttrandefriheten i kraft, yttrandefrihetsgrundlagen. Den reglerar
skyddet för yttrandefriheten i radio, TV, filmer, videogram och

ljudupptagningar m.m. Den bygger på samma principer som
tryckfrihetsförordningen, vilket bl. a. innebär att principerna om
censurförbud och etableringsfrihet gäller för hela massmedieområdet

liksom tryckfrihetsförordningens principer om ensamansvar och
källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt
särskild rättegångsordning med tillgång till jury. Eftersom

frekvensutrymmet inte är obegränsat gäller principerna om
etableringsfrihet dock inte för etersänd radio och TV.
De principer som grundlagfästs i yttrandefrihetsgrundlagen har

dock till stora delar gällt även tidigare för Sveriges
Radio-koncernens verksamhet.
I yttrandefrihetsgrundlagen finns regler om utgivare,

yttrandefrihetsbrott och regler om ansvar etc. Den kompletteras av
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden. Liksom tidigare gäller att det

för varje program skall finnas en ansvarig utgivare som i princip
är ensam ansvarig för eventuella yttrandefrihetsbrott i programmet.
Han är också jämte programföretaget skadeståndsskyldig men endast i

de fall framställningen i ett program innefattar ett
yttrandefrihetsbrott.

2.2 Radiolagen
Enligt radiolagen (1966:755) krävs tillstånd av regeringen för att

sända ljudradio och TV-program (enligt radiolagens terminologi är
båda radioprogram) till allmänheten i markbundna sändningar (5 §
första stycket). Sådant tillstånd ges för viss tid.
Programföretaget (dvs. det företag som har tillstånd enligt 5 §)
avgör ensamt vad som skall förekomma i en sändning.
Vissa bestämmelser gäller för hur verksamheten skall bedrivas.
Bl.a. skall sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och det
skall vid utövandet av den beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet
och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Vidare gäller att programverksamheten som helhet skall präglas av
det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och

värdighet (den s.k. demokratibestämmelsen).
Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller
annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Regeringen får i avtal med programföretaget bestämma om ytterligare

villkor och skyldigheter för programföretaget inom vissa uppräknade
områden. Exempelvis kan i avtalet bestämmas om skyldighet för
företaget att inte sända reklam etc. Enligt radiolagen gäller

särskilda regler om annonsers placering, utformning etc. i de fall
sådan skyldighet inte föreskrivits i avtalet.
Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand att den rätt

företaget har på grund av sitt tillstånd utövas i enlighet med
radiolagen och avtalet mellan regeringen och företaget. Myndighet
eller annat allmänt organ får inte i förväg granska eller

föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller
förbjuda en sändning på grund av dess innehåll. En motsvarande
regel finns i yttrandefrihetsgrundlagen.
Radiolagen innehåller vidare bestämmelser om radionämndens storlek
och sammansättning.

2.3 TV-avgiftslagen
Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift skall den som innehar en

TV-mottagare betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i
Kiruna AB. I lagen finns bestämmelser om avgiftens storlek,
undantag från avgiftsskyldigheten etc. Avgiftsbeloppen överförs

till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret, det s.k.
rundradiokontot. Moderbolaget, Sveriges Radio AB, svarar för
förvaltningen av medlen.
Medlen används för Sveriges Radio-koncernens och radionämndens
verksamheter samt den verksamhet som bedrivs av sektorn Rundradio
inom Televerket Radio för Sveriges Radio-koncernens räkning.

3 Avtalen mellan staten och Sveriges Radio-företagen

Enligt radiolagen skall det mellan varje programföretag och staten
träffas avtal som närmare reglerar hur företagets sändningsrätt

skall utövas.
För närvarande gäller avtal dels mellan staten och det icke
sändande moderbolaget, dels mellan staten å ena sidan och å den
andra vart och ett av programföretagen Sveriges Television AB,

Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB. Regeringen har ingått avtal med moderbolaget
och programföretagen inom koncernen om deras verksamhet under

perioden 1 juli 1986 - 30 juni 1992. Dessa avtal skall enligt
riksdagsbeslut (prop. 1990/91:149, KU39, rskr. 379) förlängas till
den 31 december 1992. Slutligen finns det ett avtal med Radiotjänst

i Kiruna som trädde i kraft den 1 mars 1989 och gäller tills vidare
samt ett avtal med moderbolaget om det finansiella
samordningsansvaret för rundradiorörelsen och ett avtal om

verksamheten i krig och vid krigsfara. De sistnämnda avtalen gäller
tills vidare respektive under samma tid som huvudavtalet med
moderbolaget.
Avtalet mellan staten och moderbolaget föreskriver att
moderbolaget skall svara för att koncernens rundradioverksamhet kan
bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika

intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.
Moderbolaget skall till staten årligen inge anslagsframställning
för hela koncernen för det närmast följande budgetåret.
Moderbolaget skall fördela av staten tilldelade medel mellan
företagen inom koncernen. Bolaget svarar för att koncernen som
helhet bedriver och utvecklar verksamheten rationellt och iakttar

god hushållning med tillgängliga medel. Detta ansvar innebär bl.a.
att bolaget skall
- göra bedömningar av medieutvecklingen,

- svara för att den långsiktiga planeringen inom koncernen
samordnas och bedrivs från gemensamma utgångspunkter,
- besluta om system och riktlinjer för redovisning av resurs- och

medelsanvändning,
- löpande granska programföretagens medelsanvändning och
förvaltning,

- göra analyser av koncernens samlade ekonomi,
- samordna koncernens verksamhet i fråga om finansiering och
placering av medel,

- tillse att större investeringar föregås av samråd mellan
koncernens bolag och planeras så att möjligheterna till gemensamt
utnyttjande tas till vara,

- tillse att möjligheter till samordning mellan programföretagen
tas till vara i fråga om servicefunktioner, tekniska funktioner och
lokaler,

- besluta om en för koncernen gemensam personalpolitik och om
kollektivavtal beträffande löner och anställningsvillkor för
koncernens personal,

- besluta om koncernens representation i arbetsgivarorganisationer
samt om ställningstaganden i principiellt eller ekonomiskt viktiga
frågor inom dessa,
- besluta om huvudavtal med rättighetshavarorganisationer i de

fall avtalen direkt eller indirekt berör verksamheten i mer än ett
bolag, samt
- samordna koncernens kontakter med televerket i frågor som direkt

eller indirekt berör mer än ett bolag.
Avtalen mellan staten och programbolagen upptar i första hand
bestämmelser om programverksamheten.
Sveriges Riksradio och Sveriges Television skall enligt sina
respektive avtal bedriva programverksamheten med beaktande av

respektive mediums centrala ställning i samhället, dess betydelse
för den fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling.
Programmen skall enligt avtalen ge kunskaper och upplevelser,

förmedla erfarenheter samt skänka god underhållning. De skall
utformas så att de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet
i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos

landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig
mån tillgodoses. Programutbudet skall som helhet präglas av
folkbildningsambitioner. Det skall som helhet utformas så att

utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och meningsriktningar
och så att det tar hänsyn till olika förutsättningar hos
befolkningen. Ett mångsidigt utbud av program på svenska språket

med svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i
betydande omfattning tillhandahållas.
Dessa allmänna föreskrifter preciseras sedan i avtalen.
Programföretagen skall meddela nyheter samt kommentera och belysa
händelser och skeenden, stimulera till debatt kring viktigare
samhälls- och kulturfrågor, granska myndigheter, organisationer och

företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt
spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra
sammanslutningar och föreningar. Företagen skall också främja

konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande
verksamhet med konstnärliga uttrycksformer, bevaka och granska
händelser och utveckling på kulturlivets olika områden, i skälig

omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion,
kultur och vetenskap, ta särskild hänsyn till språkliga och etniska
minoriteter samt ta särskild hänsyn till olika grupper av

handikappade.
Företagen får inte mot vederlag medge kommersiell reklam i program
eller programinslag. Programföretagen skall beriktiga felaktig

sakuppgift när det är påkallat.
Avtalet mellan staten och Sveriges Lokalradio föreskriver att
lokalradion skall sända ljudradioprogram i lokala sändningar.
Programverksamheten skall ha en lokal inriktning. När det gäller
programmens inriktning anges i huvudsak samma föreskrifter som för
riksradion och televisionen.
Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Utbildningsradio skall

Utbildningsradion sända ljudradio- och TV-program i rikssändningar
samt i regionala och lokala sändningar. Utbildningsradion skall,
liksom Sveriges Television, också sända text-TV. Programmen skall

med beaktande av utbildningsradions särskilda uppgifter inom
utbildningsområdet utformas så att de genom kvalitet,
tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser

olika utbildningsbehov och intressen hos landets befolkning. Även
Utbildningsradion skall i sin programverksamhet ta särskild hänsyn

till olika grupper av handikappade samt till språkliga och etniska
minoriteter.
Avtalen innehåller bestämmelser om förfarandet vid tvister om

avtalens tolkning, vid brott mot avtalen samt när avtalen upphör
att gälla.
Avtalet mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB föreskriver att

Radiotjänst har till uppgift att uppbära TV-avgifter och bedriva
avgiftskontroll fr.o.m. den 1 januari 1990.

4 Sveriges Radios organisation
Styrelserna i moderbolaget och de fyra programföretagen består av

vardera femton ledamöter. Regeringen utser ordförande och sex
övriga ledamöter i styrelserna. Respektive bolags verkställande
direktör är ledamot. Fem ledamöter i varje bolags styrelse utses av

aktieägarna i moderbolaget på detta bolags bolagsstämma. Enligt
lagen om styrelserepresentation för de privatanställda äger
personalen rätt att utse två ledamöter jämte två suppleanter.
Elva av moderbolagets ledamöter ingår även i programbolagens
styrelser, fyra i vardera av Sveriges Televisions, Sveriges
Riksradios och Sveriges Lokalradios styrelse, samt tre i

Utbildningsradions styrelse (styrelsen för Riksradion och
Lokalradion har i huvudsak samma personsammansättning).
Styrelsernas roll i programföretagen gäller framförallt

resursdimensionering och medelstilldelning. Styrelserna skall
däremot i princip inte ingripa i det löpande programarbetet.
- Sveriges Television är organiserat i två programenheter, Kanal 1

som består av produktionsenheterna i Stockholm, med undantag för
Rapport-redaktionen, och TV2 som består av de tio distrikten och
Rapport-redaktionen. De båda kanalerna har en viss ämnesmässig

arbetsfördelning samt olika arbetsförutsättningar.
- Riksradion består av ett antal programenheter i Stockholm samt en
distriktsorganisation med produktionskontor på elva orter.
- Lokalradion består av 25 lokalradiostationer och ett antal
underredaktioner på andra ställen i respektive område samt en
central förvaltning i Stockholm.
- Utbildningsradion har dels programavdelningar i Stockholm, dels
regionala producenter i samtliga lokalradioområden.
Distriktsorganisationen framgår av figurerna på s. 20 - 21 vilka

tidigare återgivits i Sveriges Radio AB:s årsredovisning för
verksamhetsåret 1990 (fr.o.m. år 1992 är Utbildningsradions
regionala organisation något mer spridd än vad som framgår av

illustrationen).

Radionämnden
Radionämnden har till uppgift att genom efterhandsgranskning

övervaka att Sveriges Radios programbolag utövar sin rätt att sända
radioprogram i överensstämmelse med radiolagen och de bestämmelser
som anges i avtalen mellan staten och bolagen. Nämndens granskning

av program eller grupper av program sker efter anmälan eller på
nämndens eget initiativ.
Nämnden är en statlig myndighet som består av en ordförande och

ytterligare sex av regeringen utsedda ledamöter jämte suppleanter.
Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit
ordinarie domare. Chef för nämndens kansli är en direktör som har
ansvaret för granskningsärendena och verksamheten i övrigt.
Radionämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller
skadestånd. Enligt avtalen mellan staten och programbolagen kan
emellertid regeringen, om det finns skäl att anta att ett

programbolag i väsentlig mån har brutit mot avtalet, påkalla
utredning i frågan och även säga upp avtalet om utredningen ger
anledning till det.

6 Finansiering

Sveriges Radios och televerkets kostnader i samband med den
allmänna programverksamheten finansieras med medel som riksdagen

anvisar från rundradiokontot. Investeringar hos televerket avskrivs
omedelbart i sin helhet. Även radionämndens verksamhet bekostas med
avgiftsmedel. Sveriges Utbildningsradios verksamhet, som tidigare

skattefinansierades, finansieras sedan budgetåret 1985/86 med
avgiftsmedel. Programverksamheten för utlandet finansieras med
skattemedel.
Sveriges Television har sedan den 1 augusti 1991 möjlighet att
sända sponsrade program där sändningen gäller en allmän sammankomst
eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än

programföretaget. För sportevenemang gäller detta dock endast om
evenemanget är av större svenskt eller internationellt intresse.
Riksdagen beslutar årligen hur stora avgiftsmedel som skall

ställas till förfogande för de med verksamheten förenade
utgifterna. Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av
TV-avgiftsmedel men kompletteras även med en årlig

koncessionsavgift från Nordisk Television. Avgiftsmedlen placeras
hos riksgäldskontoret. Utbetalningen av medlen värdesäkras med
utgångspunkt i ett index, det s.k. SR-indexet.
Nuvarande TV-avgift är 1 320 kr. för ett år. Den betalas i fyra
poster om 330 kr. Hushåll som endast har ljudradiomottagare behöver
inte erlägga någon avgift.

Antalet allmänna mottagaravgifter uppgick i december 1991 till
drygt 3,3 miljoner.
Intäkterna till rundradiokontot under verksamhetsåret 1991 uppgick

till 3 908 milj.kr. Rundradiokontots likviditet var + 36 milj.kr.
vid utgången av år 1991. Det ackumulerade bokföringsmässiga
underskottet på kontot var vid samma tidpunkt ca 240 milj.kr.
Rundradiokontot beräknas i december 1992 uppvisa ett ackumulerat
bokföringsmässigt underskott på ca 360 milj.kr.
De medel som för budgetåret 1991/92 anvisats över statsbudgeten

till Sveriges Radios utlandsprogram uppgår till 56,4 milj.kr.
(avser kalenderåret 1992).

7 Verksamhetens omfattning
7.1 Sändningsnät

För distribution av ljudradioprogram finns fyra rikstäckande FM-nät
(P1, P2, P3 och P4, vilket även medger länsvisa sändningar).
Samtliga FM-nät är anpassade för stereosändningar. Sändarnäten för
Kanal 1 och TV 2 täcker för närvarande ca 99,8 % av befolkningen.
Det s.k. femte FM-nätet i 104-108 MHz har hittills utnyttjats av

försvarsmakten. Enligt en internationell överenskommelse skall
detta frekvensband öppnas för rundradiosändningar av ljudradio från
den 1 april 1992.
För sändning av P 1 utanför Sverige och utlandsprogram finns
sändare på mellanvåg och kortvåg. Den äldre långvågssändaren i
Motala lades ned 1991. Således används numera endast en av de åtta

frekvenstilldelningarna som Sverige har för sändningar på lång- och
mellanvåg (Sölvesborgs mellanvågsstation). För täckning av områden
på större avstånd finns kortvågsstationerna i Hörby och Karlsborg.

7.2 TV-innehav

Praktiskt taget varje hushåll beräknas ha en eller flera
radiomottagare. Enligt Sveriges Radios publik- och
programforskningsavdelning är 96 % av landets samtliga hushåll

TV-innehavare.

7.3 Sändningsvolym
1978 års reformprogram med vissa riktlinjer för verksamheten (jfr
prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) avslutades vid utgången av

budgetåret 1988/89.
1986 års riksdagsbeslut (jfr prop. 1985/86:99, KrU 21, rskr. 343)
om ramarna för Sveriges Radio-koncernens verksamhet under perioden

1986/87 - 1991/92 innebar att vissa kompletterande krav ställdes på
programverksamheten, bl.a. vad gäller att samtliga programföretag
inom koncernen skall utöva ett folkbildningsansvar, att nivån på

utomståendes medverkan i programverksamheten skall vara hög, att
programföretagens utbud på svenska språket och minoritetsspråken
måste stärkas, samt att handikappverksamheten skulle stärkas.
De båda TV-kanalerna har getts en viss ämnesmässig
arbetsfördelning samt olika arbetsförutsättningar. Av
allmänproduktion och gestaltande produktion står Kanal 1 för 60 %

medan TV2 svarar för 40 % samt all regional nyhetsverksamhet.
1986 års riksdagsbeslut innefattade också en etablering av ett
fjärde FM-nät för lokalradion. Tidigare hade lokalradions program

sänts i P 3 under s.k. fönstertider.
Enligt moderbolagets anslagsframställning för kalenderåret 1993
sände Riksradion under år 1990 i genomsnitt 447 timmar per vecka,

varav 124 timmar i P1, 155 timmar i P2 och 168 timmar i P3.
Utlandsprogrammet utgör en avdelning inom Riksradion.
Verksamheten är till skillnad från Sveriges Radio i övrigt

skattefinansierad och behandlas närmare i avsnittet 10.10.4.
Sveriges Televisions totala sändningstid uppgick år 1990 till
drygt 137 timmar per vecka, varav 10 timmar regional sändning per

vecka.
Andelen egenproducerade originalprogram (egen produktion) av
förstasändningarna beräknas till 55,7 %. Resten utgörs av inköpta

originalprogram av både svensk och utländsk härkomst (främmande
produktion).
Riksradions distriktsproducerade program år 1990 omfattade 100,7

timmar per vecka. Detta motsvarar ca 39 % av den totala
sändningstiden, vilket är i nivå med 1989 och 1988 års resultat.
Sveriges Televisions distrikt omfattar Södra distriktet, Västra

distriktet, Smålandsdistriktet, Östra distriktet, Mellansvenska
distriktet, Värmlandsdistriktet, Gävle-Dala-distriktet, Nedre
Norrlandsdistriktet, Västerbottens- och Norrbottensdistrikten. Hela

landet täcks nu av regionala nyhetsprogram.
Lokalradion har tredubblat sändningstiden efter riksdagsbeslutet
år 1986 då lokalradion gick över till en egen kanal. Lokalradions
totala sändningstid under år 1990 var 1 676 timmar per vecka.
Under år 1990 sände Utbildningsradion 407 timmar TV (varav
förstasändning 117 timmar), 738 timmar i radions riksprogram (varav
förstasändning 269 timmar) och 709 timmar radio regionalt (varav

förstasändning 563 timmar).
Andelen svensk musik utgör 37 % av den spelade musiken i
Riksradion. Av Sveriges Televisions totala utbud utgörs ca 60 % av

program på svenska språket. Utbildningsradions sändningar på
svenska språket utgör 70 % av Utbildningsradions TV-sändningar och

50 % av Utbildningsradions riksradiosändningar.
Lokalradion svarar idag genom sändningar på sju olika språk för
större delen av koncernens programservice till språkliga och

etniska minoriteter. Sveriges Televisions samlade sändningstid på
minoritetsspråk uppgick år 1990 till ca 300 timmar och omfattade
nästan alla programområden. Programföretagen (exkl.
utlandsprogrammet; Radio Sweden) bedriver för närvarande sändningar
på ett tiotal olika minoritetsspråk. Dessutom sänds program på
svenska för invandrare.

.4 Radio- och TV-publiken
Följande uppgifter är sammanställda av Sveriges Radios publik- och
programforskningsavdelning och baseras på undersökningar genomförda

under verksamhetsåret 1991.
Under en treveckorsperiod hösten 1991 (16 november-7 december)
gjordes den årliga mätningen av radions publik.
De dagliga radiolyssnarna har blivit något fler under 1980-talet.
Den samlade lyssnartiden ligger däremot tämligen konstant. Det
genomsnittliga radiolyssnandet är ca två timmar och tio minuter per

dag.

diagram 1

Den totala andelen radiolyssnare en genomsnittlig vardag under

perioden var 77 %. Av hela befolkningen (9-99) år lyssnade i
genomsnitt 17 % på P 1, 1% på P 2 och 53 % på P3. Motsvarande
siffror för Lokalradion var 24 % och för närradion 3 %. Lyssnandet

på P 2 är mycket litet räknat i procent, men i absoluta tal uppgår
P 2-publiken till ca 80 000 lyssnare per dag.
Radio utnyttjas mycket av alla åldrar. Den publika tyngdpunkten

ligger i åldersintervallet 45 - 54 år. P 3 dominerar
radiolyssnandet och har en stor bredd på publiken. Den äldsta
publiksammansättningen har P 1, medan närradion har den yngst

sammansatta publiken.

diagram 2

TV-tittarsiffrorna för hösten 1991 (12 augusti-13 oktober 1991)
låg på en för säsongen normal nivå. En vanlig dag tittade 77 % av

befolkningen på TV. Det genomsnittliga TV-tittandet låg under denna
period på en timme och trettionio minuter per dag. Personer med
tillgång till satellit-TV tittade på TV femton minuter mer per dag.
Barn (9-14 år) och pensionärer (65-99 år) ser betydligt mer på TV
än genomsnittet.
Av den totala befolkningen (3-99) år tittade under perioden i

genomsnitt 53 % på Kanal 1, 48 % på TV 2, 10 % på TV3, 5 % på TV 4,
2 % på Nordic Channel, 2 % på MTV, och 4 % på annan satellit-TV. Av
den totala befolkningen tittade 1 % på grannlands-TV och 6 % på

video. Kanal 1 nådde något fler tittare än TV 2 en genomsnittlig
dag. Tittarna anslår emellertid ungefär lika mycket tid till både
Kanal 1 och TV 2.

diagram 3

En sammanställning av den totala tittartiden bland
satellit-TV-innehavare visar att Sveriges Television fortfarande

dominerar TV-tittandet. Av befolkningen med tillgång till
satellit-TV tittade 60 % på Sveriges Television en genomsnittlig
dag, 34 % tittade på satellit-TV och 5 % på video. För den totala

befolkningen 3-99 år var motsvarande siffror 78 % för Sveriges
Television, 17 % för satellit-TV samt 5 % för video.
Tillgången till satellit-TV bland befolkningen har ökat från 32 %

hösten 1990 till 45 % vid årsskiftet 1991/92. I befolkningen med
tillgång till satellit-TV är TV 3 fortfarande störst bland

satellit-TV-kanalerna med en daglig räckvidd på 23 %, vilket
motsvarar ca 790 000 tittare. TV 4 och Nordic Channel hade ca 410
000 respektive 140 000 dagliga tittare. TV 4 har emellertid kommit

i gång med sina marksändningar och hade en spridning på 58 % i
början av år 1992.

8 Anslagsframställning från Sveriges Radio AB

I Sveriges Radios anslagsframställning för budgetåret 1992/93
anförs följande.
Sveriges Radios analys av den långsiktiga programmässiga
utvecklingen i den s.k. SR-studien, samt ytterligare bedömningar i

anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 resulterade i en
precisering av Sveriges Radios resursbehov för 1990-talet till
sammanlagt 785 milj.kr. i 1989 års prisnivå.
Rationaliseringspotentialen inom Sveriges Radio-koncernen
beräknades till 100 milj.kr.
Sveriges Radio-koncernens kostnadsstruktur kommer att förändras i

samband med att medelsanvisningen till Sveriges Radio kompletteras
med de medel som hittills uppburits av televerket för utsändning
och programinsamling och som är avsedda för att köpa sådana

tjänster. Moderbolaget föreslår därför att vikterna inom det
särskilda kompensations-indexet (SR-index) fr.o.m. 1993 ändras i
förhållande till den nya kostnadsstrukturen, dvs. från prisandelen

respektive löneandelen 40/60 % till 50/50 %. Vidare bör prisindex
även omfatta boendekostnader då lokalkostnader numera utgör en
relativt stor andel av de samlade kostnaderna (hittills exkluderade

ur indexet).
En ny modell för finansiering av bygginvesteringar bör införas.
Den särskilda anvisningen av kapitaltäckningsmedel bör upphöra. I

stället bör medelsramen höjas med 80 milj.kr. så att kostnader för
avskrivningar och räntor täcks.
Medelsanvisningen bör vidare enligt uppgifter från utredningen om

nytt huvudmannaskap för rundradionätet (SOU 1992:10) ökas med 446,3
milj.kr. för att motsvara koncernens kostnader för utsändning och
programinsamling.
Moderbolagets planeringsförutsättningar för det i prop.
1990/91:149 föreslagna medelstillskottet (600 milj.kr. i 1989 års
prisnivå) och rationaliseringskravet (200 milj.kr. i 1989 års

prisnivå) tar bl.a. sin utgångspunkt i programföretagens andelar av
den begärda resursförstärkningen i SR-studien och i
anslagsframställningen för år 1992. Denna fördelning har gällt vid

tilldelningen av reformmedlen år 1992 och ger i 1989 års prisnivå
72 milj.kr. till Sveriges Television, 17 milj.kr. till Riksradion,
29 milj.kr. till Lokalradion, 6,6 milj.kr. till Utbildningsradion

samt ett ofördelat belopp om 25,4 milj.kr. för senare
ställningstagande. Som planeringsförutsättning för perioden
1993-1995 har samma fördelning tillämpats. Vidare bör

utgångspunkten vara att rationaliseringsvinster vid moderbolaget
och Radiotjänst i Kiruna skall tillföras programverksamheten. Varje
bolags andel av rationaliseringskravet, 200 milj.kr., bör motsvaras

av bolagets andel av de totala avgiftsmedlen.
En förenklad anslagsframställning bör lämnas för åren 1994 och
1995. Inför resterande del av den sexåriga avtalsperioden

(1996-1998) bör ånyo fördjupade anslagsframställningar lämnas.
Programbolagen har ingen formell kommunikation med regeringen, men
deras framställningar till moderbolaget biläggs moderbolagets

anslagsframställning.
En särskild redovisning ges av Radiotjänsts medelsanvändning.
Anslaget från moderbolaget till Radiotjänst för år 1991 var 126,9

milj.kr. (1990 års prisläge). Av dessa medel åtgår ca 7 % till
generell marknadsföring för att få in fler TV-avgifter och till
särskilda riktade kampanjer m.m. Avgiftskontrollorganisationen

kostar ca 16 milj.kr., varav löner utgör knappt hälften och
återstoden i huvudsak resor, lokaler, ADB och övrigt.

Övrigt beslutsunderlag
9.1 Skrivelser från Sveriges Radio-koncernen

9.1.1 Sveriges Radio AB (moderbolaget)
Bolagen i Sveriges Radio-koncernen redovisar i en gemensam
framställning från oktober 1991 sina synpunkter på respektive

framtida uppdrag och organisation inför den nya avtalsperioden.
De nya avtalen bör präglas av en strävan mot mindre
detaljreglering och större företagsmässig självständighet.
Programbolagen bör i avtalen med staten tillförsäkras
självständighet i förhållande till staten och liksom moderbolaget
åläggas ett ansvar för att verksamheten bedrivs självständigt i

förhållande till olika intresseorganisationer och andra maktgrupper
i samhället.
Moderbolagets ansvar för samordning av invandrar- och

minoritetsspråksprogrammen, samordningen av programmen för och om
handikappade samt samordningen av insatser för språkvård bör inte
gälla under en ny avtalsperiod. Programbolagen bör självständigt

svara för detta. Avtal bör slutas mellan bolagen om fördelningen av
insatserna.
Moderbolagets anslagsframställning bör i fortsättningen grundas på

dotterbolagens anslagsframställningar till moderbolaget och även
innehålla koncernstyrelsens analys av dotterbolagens verksamhet i
bl.a. utbuds- och ekonomiska termer.
I en skrivelse i januari 1992 har moderbolaget redovisat
ytterligare synpunkter inför den nya avtalsperioden. Inledningsvis
anför moderbolaget att det aktiebolagsrättsliga regelsystemet för

Sveriges Radio-koncernens del inte ger tillräcklig klarhet om
ansvarsförhållandena inom koncernen. Moderbolaget hänvisar till ett
uttalande från konstitutionsutskottet om att närmare överväganden

bör göras om hur avtalen bör utformas när det gäller
ansvarsförhållanden inom koncernen. Moderbolaget anför att den
kortfattade anvisning om moderbolagets ansvar som ges i proposition

1990/91:149 om radio- och TV-frågor inte är tillfyllest.
Moderbolaget framhåller att texten även i ett nytt avtal mellan
staten och moderbolaget konkret bör beskriva det ansvar som åvilar
koncernstyrelsen. Bl.a. bör koncernledningen bära det övergripande

ansvaret för att den samlade verksamheten bedrivs rationellt och
att det inte förekommer misshushållning med tillgängliga medel. De
tolv punkter som anges i 9 § i nu gällande avtal bör i allt

väsentligt återfinnas även i avtalet för nästa period. En särskild
markering görs av betydelsen av samordning av personalpolitik och
kollektivavtalsförhandlingar.
Moderbolaget har även inkommit med skrivelser i mars 1990 om
avsikten att utreda och påskynda eventuella förändringar inom
koncernen, samt i oktober 1990 angående den kommande

avtalsperioden.
I moderbolagets skrivelse från september 1991 biläggs en kopia av
en skrivelse från Kooperativa Förbundet där förbundet anmäler sin

önskan att frånträda sitt aktieägarskap inom Sveriges Radio.

.1.2 Sveriges Television AB
Sveriges Television anser i sin del av den gemensamma skrivelsen
att nuvarande avtal har fungerat på ett tillfredsställande sätt men

föreslår vissa justeringar.
Sveriges Television ifrågasätter formuleringen god underhållning
(6 § i nuvarande avtal). Bestämmelsen innebär att radionämnden i

vissa fall åläggs att spela rollen som smakdomare. Sveriges
Television finner detta principiellt betänkligt och anser att
företagets övergripande kvalitetskrav är tillräckligt.
I instruktionen för radionämnden bör det av integritetsskäl
införas en klausul med innebörden att nämnden före beslut om
prövning skall inhämta skriftligt medgivande från den/dem som kan

ha utsatts för brott mot denna paragraf. Här syftas på de fall då
anmälan gjorts av annan än den/de berörda eller nämnden på eget
initiativ önskar pröva ärendet (enskilds privatliv, 9 §). Den

särskilda skyldigheten att underrätta radionämnden i vissa
genmäles- och beriktigandeärenden (13, 15 §§) bör kunna utgå,
alternativt begränsas till de fall då beriktigande och genmäle ej

beviljats. Skyldigheten att underrätta radionämnden har lett till
en omständlig och ofta onödig byråkrati. Enligt Sveriges
Televisions uppfattning innebär radiolagens krav på saklighet och

opartiskhet även skyldighet att rätta felaktiga uppgifter och lämna
tillfälle till befogat genmäle. Motsvarande synpunkter framförs
även av Lokalradion och Riksradion.
Tidsfristen för såväl anmälningar till radionämnden som krav på
beriktigande och genmäle bör sänkas från sex månader till en,
alternativt två månader (vilket är fallet i Danmark och Norge). Det

bör vara ett allmänt intresse att behandlingen av dessa ärenden
skall ske så snabbt som omständigheterna medger, annars riskerar
saken förlora sin aktualitet och sitt intresse för publiken.
Beträffande skyldigheterna mot olika minoritetsgrupper förutsätter
Sveriges Television att avtal sluts mellan programbolagen om
fördelningen av ansvaret.
Sveriges Television har även inkommit med en skrivelse i oktober
1990 där önskemål inför en ny avtalsperiod framförs. I en skrivelse
från november 1991 beskrivs planerna på en studie av Sveriges
Televisions nyhetstjänster inför den kommande avtalsperioden.
Sveriges Television anför i en skrivelse från mars 1992 att
bolagets hållning angående kommande avtalsperiod redovisats i den
för Sveriges Radio-företagen gemensamma skrivelsen från oktober

1991.

9.1.3 Sveriges Riksradio AB och Sveriges Lokalradio AB
Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio förordar i en gemensam

skrivelse att det nya radiobolaget bör ha till uppgift att
tillgodose intressen hos såväl befolkningen i respektive
lokalradioområde som hos hela befolkningen. Riksradion och

Lokalradion anser vidare att de övergripande bestämmelserna torde
kunna uttryckas kortare och klarare än vad som nu är fallet. Utöver
ett övergripande kvalitetskrav bör ett programutbud i allmänhetens

tjänst präglas av mångfald vad gäller åsikter, meningsyttringar och
smakyttringar så att samhälls- och kulturdebatten stimuleras. Det
bör också finnas krav på bredd vad gäller ämnesval och genrer. På

så sätt tillfredsställs mångas intressen. Även mindre gruppers
intressen skall i görligaste mån tillgodoses. De två radiobolagen
anser att ytterligare detaljreglering är överflödig. Tvärtom är det

viktigt att tillse att en radio i allmänhetens tjänst ges stor
frihet att utveckla sin särart. På så sätt garanteras mångfald och
bredd i den rådande konkurrenssituationen.
Radiobolaget bör vidare få möjlighet till sponsring på i princip
samma villkor som Sveriges Television. Radiobolaget bör dessutom få
rätt att träffa avtal med Sveriges Television om fördelningen av

ansvaret för minoritetsspråk m.m. Därutöver föreslås några mindre
omdispositioner i avtalstexten.
Vidare har Sveriges Lokalradio inkommit med en skrivelse i

november 1990 angående den lokala radions utveckling inför kommande
avtalsperiod, samt en skrivelse i mars 1991 om förslaget att bilda
ett gemensamt radiobolag inom Sveriges Radio.
Lokalradion och Riksradion anför i en gemensam skrivelse från
februari 1992 att respektive bolags hållning angående kommande
avtalsperiod redovisats i den för Sveriges Radio-företagen

gemensamma skrivelsen från oktober 1991.

9.1.4 Sveriges Utbildningsradio AB
Enligt nuvarande avtal skall användarna av Utbildningsradions utbud
ges möjlighet att framföra synpunkter och önskemål på

programverksamheten. Sveriges Utbildningsradio anför i sin
särskilda skrivelsen att det fortsättningsvis bör vara
Utbildningsradions sak att ta ställning till på vilket sätt
samverkan sker med användarna (regleras nu i avtal mellan

moderbolaget och Utbildningsradion).
Även under en ny avtalsperiod bör det finnas möjligheter att
erhålla allmänna medel för insatser som är utbildningspolitiskt och

utbildningsekonomiskt motiverade. Regeringen bör pröva om och på
vilket sätt nuvarande finansiering kan kompletteras genom att
staten ställer allmänna medel till förfogande.
Utbildningsradions sändningstider är avgörande för det egna
ansvaret för programverksamheten. Möjligheterna att få bra

sändningstider har enligt Sveriges Utbildningsradio försämrats
avsevärt under de senaste åren. Moderbolaget bör även i
fortsättningen besluta om fördelning av sändningstider i de fall

programföretagen inte själva kan enas. Utbildningsradions särskilda
uppdrag och möjlighet att förverkliga sitt avtal med staten måste
vara vägledande när moderbolaget fattar beslut. Långsiktig

fördelning av sändningsutrymme måste eftersträvas.
Mot bakgrund av pågående förändringar inom utbildningsväsendet
föreslås vissa justeringar av avtalstexten.
I en skrivelse från oktober 1990 lämnar Utbildningsradion
synpunkter inför den kommande avtalsperioden. Utbildningsradion har
även inkommit med en skrivelse i oktober 1988 om önskemål att

etersända teaterföreställningar, samt en skrivelse i mars 1991 om
Utbildningsradions distanskurser.

9.2 Skrivelser från Sveriges Radios ägare
9.2.1 Folkrörelsernas ägargrupp

Folkrörelserna tar i en skrivelse i november 1991 upp att Sveriges
Radio bör arbeta långsiktigt och fungera som motpol till ytlighet
och förflackning. Sveriges Radio bör satsa på bredd och djup, inte

minst i rollen som kulturbärare.
Sveriges Radio bör också på ett konkret sätt ta sig an uppgiften
att förverkliga folkbildningstanken. Denna uppgift bör åvila

samtliga programbolag. Det är viktigt att de smala programmen för
utbildning och folkbildning ges erforderliga resurser i form av
ekonomiska medel och programtid.
Sveriges Radios folkliga förankring säkerställs genom de tre olika
ägargrupperna. Ägarbilden bidrar också till att Sveriges
Radio-koncernen kan uppträda självständigt i förhållande till

staten. Folkrörelseägandet är ett uttryck för självständighet och
integritet visavi olika maktgrupperingar och tillför
styrelsearbetet viktig kompetens och erfarenhet. Folkrörelsegruppen

vill kvarstå som majoritetsägare, men är också beredd att delta i
en diskussion om hur fler folkrörelser skall kunna inlemmas i
ägarkretsen.
Sveriges Frikyrkoråd och Svenska kyrkans centralstyrelse anför i
en skrivelse i februari 1992 att folkrörelserna skall fortsätta att
bära sitt ägaransvar. Ägarkretsen kan utvidgas genom att fler

folkrörelser tar på sig ägaransvar.

9.2.2 Pressens ägargrupp
Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) redovisar i en skrivelse i
oktober 1991 att man avser att vid avtalsperiodens slut frånträda

sitt aktieinnehav i Sveriges Radio. TU har svårt att bedöma om
enskilda tidningsföretag vill ta över dessa aktier. TU anser att
ett ökat statligt ägande av Sveriges Radio inte minskar möjligheten

att garantera integritet och oberoende i den publicistiska
verksamheten. Sveriges Radio bör dock inte ställas under
regeringens direkta ledning. Företagets styrelse bör sammansättas

av allmänt aktade medborgare med professionella meriter från skilda
samhällsområden såsom vetenskap, kultur, ekonomi och företagande.
TU anför därutöver i en skrivelse i mars 1992 att ett ökat

statligt ägande inte får leda till att Sveriges Radios eller
programföretagens oberoende och integritet i den publicistiska
verksamheten i något avseende hotas. Ett sätt att säkerställa

Sveriges Radio-koncernens oberoende i programfrågor är att en
stiftelse övertar ägandet. Stiftelsen skulle, liksom den nuvarande
koncernstyrelsen, kunna besluta i övergripande frågor. Stiftelsen

bör också som förvaltare av aktierna i bolaget ha till uppgift att
utse styrelsemajoriteter i de olika programbolagens styrelser.

9.2.3 Näringslivets ägargrupp
Näringslivsgruppen anför i en skrivelse i oktober 1991 att den

nuvarande ordningen för ägandet av Sveriges Radio har varit
historiskt betingad och har inte återspeglat de förändringar som
ägt rum under senare decennier. Numera är åtskilliga av de

nuvarande aktieägarna direkt eller indirekt involverade i med
Sveriges Radio-koncernen konkurrerande företag. Flera aktieägare
har redan anmält sin önskan att frånträda aktieinnehavet vid

utgången av innevarande avtalsperiod. För näringslivsgruppen
framstår det som självfallet att det i fortsättningen saknas
anledning att vara engagerad som delägare i det nu

konkurrensutsatta moderbolaget. Enligt gruppens mening kan inte
heller några andra korporationer eller intressegrupper ges sådan
ställning.
Näringslivsgruppen anser att ett statligt ägande inte innebär
något större hot mot integritet och oberoende än den nuvarande
ordningen. Någon legitimering av Sveriges Radios verksamhet i
form av enskilt aktieägande erfordras ej. Ägande utan ansvar eller

faktiskt inflytande bör inte bestå. Ett statligt styrt företag bör
också vara statligt ägt.
För att ytterligare markera och säkerställa företagets oberoende i

programfrågor bör företaget inte ställas under regeringens direkta
ledning. Den lämpligaste ordningen skulle vara att staten inträder
som huvudman för en stiftelse, vars styrelse enligt stadgarna skall

vara sammansatt av allmänt aktade medborgare med professionella
meriter från skilda samhällsområden såsom vetenskap, kultur,

ekonomi och företagande. Denna stiftelse tilldelas ett kapital som
därefter omvandlas till aktier i det eller de aktiebolag som driver
radio- och TV-verksamheten. Stiftelsen utser styrelse för bolaget

eller bolagen. Verksamheten finansieras över statsbudgeten eller
via mottagaravgifter som fastställs av riksdagen. Verksamhetens
riktlinjer som anges i riksdagsbeslut bör vara mindre

detaljreglerade än idag.
Teatrarnas Riksförbund har i en egen skrivelse anfört att
förbundet inte har för avsikt att frånträda sitt aktieägarskap i

Sveriges Radio. Om inte näringslivet längre vill medverka skulle
t.ex. kulturföretag och andra intressen kunna överta aktierna.
Förbundet anser att ägarinflytandet skall vara reellt på

aktiebolagslagens grund. Förbundet tar avstånd från stiftelseformen
som i praktiken är en helt oreglerad verksamhetsform och inte ger
den erforderliga stabiliteten för ett producerande företag.

9.3 Övrigt underlag

I rapporten Kultur i hela landet (DsU 1989:36) behandlas Sveriges
Radio-företagens betydelse för att sprida ett kulturutbud över
landet. Frågor om radiering och televisering av teater- och

operaföreställningar tas upp. Rapporten har remissbehandlats. En
sammanställning av remissvaren återfinns i prop. 1989/90:100 bil.
10, s. 526 ff.
Rapporten Saemien kultuvre - S me kultuvra - Samisk kultur (DsU
1989:38) behandlar bl.a. sameprogramverksamhet inom Sveriges
Radio-företagen. I denna föreslås att frågan om vidgat utrymme för

samiska sändningar tas upp inför den nya avtalsperioden för
Sveriges Radio-företagen. Rapporten har remissbehandlats. En
sammanställning av remissvaren återfinns i prop. 1989/90:100 bil.
10, s. 543 ff.
Radionämnden har erhållit skrivelserna från Sveriges
Radio-företagen för kännedom och anför i december 1991 med

anledning av dessa att det kan vara rimligt att ärenden om intrång
i den enskildes privatliv inte prövas i sak om de berörda motsätter
sig en sådan prövning. Vidare kommenteras bestämmelserna om genmäle

och beriktigande samt god underhållning. Radionämnden ifrågasätter
en förkortning av den tid inom vilken anmälan m.m. skall ha gjorts
för att radionämnden skall vara skyldig att pröva ett ärende.
Sveriges Dövas Riksförbund anför i en skrivelse från november 1990
att Sveriges Television har ett alltför litet utbud av program på
teckenspråk. En målsättning borde vara att döva skall få dagliga

nyheter på teckenspråk. Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn,
Ungdomar och Vuxna (FUB) anger i en skrivelse i oktober 1990 att
Sveriges Radio (moderbolaget) skall prioritera program som riktar

sig till bl.a. utvecklingsstörda tittare respektive lyssnare.
Synskadades Riksförbund i Norrbotten kräver i en skrivelse från
april 1991 att text-TV bör göras tillgänglig för synskadade.
Synskadades Riksförbund betonar i en skrivelse i november 1990
Utbildningsradions betydelsefulla roll. Statens handikappråd
hemställer i en skrivelse i december 1991 om att regeringen

uttrycker krav på handikappanpassning i Sveriges Radio-koncernens
verksamhet. Handikapprådet redovisar i en skrivelse i april
erfarenheter från en konferens om Sveriges Radios ansvar inom

handikappområdet.
Svenska Samernas Riksförbund lämnar i en skrivelse i februari 1992
förslag om hur det samiska språket och den samiska kulturen skall

kunna stärkas i radio och TV.
Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP) anför i en
skrivelse från september 1991 att musikutbudet i radio och

television inte tar hänsyn till allmänhetens önskemål vad gäller
svensk musik. I Svenska tonkonstnärsförbundets skrivelse från
november 1991 redovisas ett brev från Nordiskt Solistråd med

protester mot nedskärningar av antalet musikstudioproduktioner i de
nordiska länderna.
Norrbottens Bildningsförbund anser i en skrivelse från mars 1991

att Sveriges Radio inte tar tillräckligt ansvar för folkbildningen
och att Utbildningsradion även i fortsättningen skall vara
fristående. Ett antal privatpersoner har även inkommit med

skrivelser i denna fråga.
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
anför i en skrivelse från mars 1991 att Sveriges Television bör få

en långsiktig tryggad finansiering via tillräckligt höga licenser.
Public service-TV bör få preciserade mål och uppdrag, och den
kulturella mångfalden bör öka.
Oberoende Filmares Förbund framhåller i en skrivelse från februari
1989 att Sveriges Radios public service-uppdrag bör stärkas samt
betonar vikten av ett resurstillskott till Sveriges

Radio-koncernen. Förbundet tar i en skrivelse från juni 1991 starkt
avstånd från nedskärningarna inom Sveriges Television.
Sverigefinska Riksförbundet föreslår i en skrivelse i mars 1992
att det i Sveriges Radio inrättas en egen finskspråkig radiokanal.
Länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Kopparbergs och
Västernorrlands län har i en skrivelse från juni 1990 framfört
önskemål om en klyvning av det regionala nyhetsprogrammet

Mitt-Nytt.
Vidare har skrivelser inkommit från ett antal privatpersoner.

9.4 Utredning om ett nytt bolag för rundradiosändningar

9.4.1 Bakgrund
I proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor (s. 182-186)
redovisades för riksdagens information att en utredning skulle

tillkallas för att inför den kommande propositionen våren 1992 om
nya avtal för Sveriges Radio-koncernens företag förbereda en
omorganisation av verksamheten med programutsändning och

programinsamling för Sveriges Radio-företagen och det nya
reklam-TV-företaget. En förutsättning skulle vara att verksamheten,
som i dag drivs av sektorn Rundradio inom Televerket Radio, skall

drivas av staten i en organisation som är avgränsad från
televerket. Riksdagen anförde inga erinringar mot dessa
förutsättningar (KU39, rskr. 370).
Bakgrunden var regeringens planer på en förändrad associationsform
för televerket (jfr proposition 1990/91:87 om näringspolitik för
tillväxt).
Tillkomsten av ett programföretag utanför Sveriges Radio innebär
vidare att de ekonomiska relationerna mellan programföretagen och
sändarnätet måste förändras. Den nuvarande modellen med

finansiering genom medelsanvisning från rundradiokontot eller via
statsanslag direkt till televerket kan inte tillämpas när
ytterligare ett företag skall utnyttja anläggningarna. Enligt

föredragande statsrådet bör varje programföretag i stället erlägga
en hyra som motsvarar de utnyttjade tjänsterna.
Regeringen beslutade i juli 1991 om direktiv (dir. 1991:66) för en

särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till hur det nya
bolaget eller den nya organisationen skall avskiljas från
televerket och vilka grundläggande villkor som bör gälla för

verksamheten.

9.4.2 Utredarens förslag och remissynpunkter
Den särskilda utredaren, direktören Birgitta Böhlin, överlämnade i
januari 1992 sitt betänkande (SOU 1992:10) Ett nytt bolag för

rundradiosändningar. I rapporten föreslår utredaren bl.a. att
staten bildar ett aktiebolag och att bolaget börjar sin verksamhet
den 1 juli 1992. Utredarens sammanfattning av betänkandet återfinns
i bilaga 2.
Rapporten har remissbehandlats av utredaren. Samtliga yttranden
finns återgivna i betänkandet. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter finns i bilaga 3.

9.4.3 Organisationskommitté för bolagsbildningen

För att underlätta en bolagsbildning den 1 juli har regeringen i
februari 1992 beslutat om direktiv (dir. 1992:14) för en

organisationskommitté med uppgift att inleda nödvändiga
förberedelser inför bildandet av ett nytt statligt aktiebolag med
huvudmannaskap för rundradionätet. I kommitténs uppdrag finns ett

förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av
regeringens förslag i denna fråga.

10 Förslag

10.1 Allmänna förutsättningar
Bestämmelserna om Sveriges Radio-koncernens programverksamhet
återfinns i flera författningar, främst radiolagen (1966:755). Av

betydelse i sammanhanget är också lagen (1989:41) och förordningen
(1989:46) om TV-avgift samt förordningen (1988:339) med instruktion
för radionämnden. Vidare finns avtal som slutits med staten rörande

programverksamhetens innehåll och organisation. Avtalens löptid har
rört sig mellan sex och tolv år. Avtalen har sammanfattat
riksdagsbesluten inför den nya avtalsperioden. Till detta skall

läggas beslut i vissa frågor under avtalsperiodernas gång.
Nuvarande riktlinjer för Sveriges Radio-företagens verksamhet går
tillbaka på beslut i riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU24,

rskr. 337) och i vissa avseenden år 1966 (prop. 1966:136, SU
1966:163). Besluten från år 1978 kompletterades år 1986 (prop.
1985/86:99, KrU21, rskr. 343) samt i vissa avseenden även år 1989

(prop. 1988/89:18, KrU9, rskr. 97). Slutligen skall nämnas 1991 års
beslut (prop. 1990/91:149, KU39, rskr. 370).
I anslutning till prop. 1990/91:149 anförde min företrädare,

dåvarande departementschefen för utbildningsdepartementet, att han
ansåg att verksamheten under en ny avtalsperiod bör handhas av tre
programbolag; ett för TV, ett för radio och ett för

utbildningsprogram. Sveriges Riksradio AB och Sveriges Lokalradio
AB bör föras samman till ett ljudradioföretag. Mina förslag utgår
också från detta. Jag använder i fortsättningen benämningen

Sveriges Radio AB på detta bolag. Eftersom någon formell
koncernbildning inte längre blir aktuell med mitt förslag kommer
jag att använda benämningen public service-företagen när jag avser
programföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges

Utbildningsradio med tillhörande verksamheter.

0.2 Utgångspunkter för och sammanfattning av mina förslag
I detta inledande avsnitt vill jag mot bakgrund av
medieutvecklingen ange vilket uppdrag public service-företagen bör

ha under kommande avtalsperiod. Jag anger också översiktligt vilka
spelregler som bör gälla för dessa företag. Jag kommer särskilt att
behandla rollfördelningen mellan de tre aktörerna riksdag/regering,

styrelser/företagsledningar och programansvariga.
Under de tre första decennierna efter det att reguljära
radiosändningar år 1925 inletts av Radiotjänst förfogade public

service-företaget över endast en radiokanal. I mitten av 1950-talet
fick vi en andra programkanal i radio, och vid ungefär samma
tidpunkt började försöksvisa TV-sändningar. Därefter har

utvecklingen gått i allt snabbare takt; under 1960-talet
utvecklades en tredje radiokanal och TV-verksamheten
konsoliderades. Under slutet av 1960-talet började en andra

TV-kanal byggas ut och under 1970-talet etablerades lokalradion.
Den avtalsperiod som nu löper mot sitt slut har inneburit stora
förändringar. Genom videointroduktionen fick Sveriges Television

konkurrens om tittarnas intresse. Satellittekniken har inneburit
att en rad internationella programkanaler blivit tillgängliga,
däribland två som direkt vänder sig till en svensk publik med

reklamfinansierade program och två kanaler som erbjuder
svensktextade betal-TV-tjänster. I dagsläget kan inemot hälften av
de svenska hushållen ta emot sådana program genom att vara anslutna

till kabelnät. Ytterligare några hundra tusen hushåll kan ta emot
satellitsändningar efter att ha skaffat privata paraboler.
Kabelnäten medger även utsändning av lokalt producerade program.
Denna programverksamhet har hittills fått en begränsad omfattning,
bl.a. beroende på att det först vid det senaste årsskiftet, efter
förslag från regeringen i november 1991, blev möjligt att

reklamfinansiera verksamheten.
Den nuvarande regeringen har också gett Nordisk Television AB
koncession för att starta en reklamfinansierad tredje TV-kanal i

marknätet (TV 4). Reguljära sändningar har nyligen inletts och
sändningsverksamheten kommer att byggas ut så att den under
avtalsperioden blir rikstäckande.
Programföretaget har gjort åtaganden som innebär att
programutbudet blir relativt ambitiöst och att det produceras på
olika håll inom landet.
Radioområdet har också förändrats. Närradion har utvecklats så att
föreningslivet fått en effektiv kanal att nå ut till allmänheten.
Inom närradions ram har också en piratverksamhet med

reklamfinansierad radio etablerats.
Jag har för avsikt att senare i år återkomma till regeringen med
förslag om en särskild proposition med regler och villkor för en

lokal, reklamfinansierad radio (privatradio). Sådana sändningar,
som redan mött stort intresse, bör kunna starta i början av nästa
år.
Det finns ingenting som tyder på att förändringstakten inom radio-
och TV-området kommer att dämpas. Satellit- och kabelutvecklingen
kommer att fortsätta. Ett fjärde TV-nät står till buds när

finansieringsmöjligheter finns. Förutsättningarna för
markdistribution av radio och TV kommer att förändras radikalt -
såväl kvantitativt som kvalitativt - när utnyttjandet av

frekvensutrymmet övergår från analog till digital metod.
Den anförda utvecklingen har gett publiken större valmöjligheter.
Den har också medgett en större mångfald, bl.a. i

opinionsbildningen. Konkurrensen har vitaliserat verksamheten inom
Sveriges Radio-koncernen.
Det är regeringens strävan att underlätta utvecklingen av olika

initiativ för att öka publikens valmöjligheter. Det är emellertid
svårt att i dagsläget närmare ange hur snabb utvecklingen kommer
att bli. Allmänhetens reaktioner, reklammarknadens utveckling och

den internationella teknikutvecklingen kan inte förutskickas för
någon längre period. Eftersom public service-företagens
förutsättningar och statens uppdrag till dessa företag är beroende

av den allmänna medieutvecklingen förordar jag att den kommande
avtalsperioden bör bli kortare än vad avtalstiden hittills har
varit. Mitt förslag är att de nya avtalen sträcker sig över fyra år

och startar den 1 januari 1993 för att upphöra den 31 december
1996.
Jag övergår nu till att behandla uppdraget för public

service-företagen.
Jag vill inledningsvis erinra om att dessa företag i huvudsak
finansieras med TV-avgifter. Dessa avgifter kan betraktas som en

skatt på innehav av TV-apparater. Allmänhetens intresse av att
betala avgiften är beroende av det programutbud public
service-företagen erbjuder i förhållande till det utbud som erbjuds

på annat sätt. Om detta senare utbud är rikt och lättillgängligt
kan man räkna med att allmänhetens benägenhet att betala en avgift
för ett ytterligare utbud är begränsad. Om det privata utbudet i
stället är begränsat och ensidigt och reklaminslagen uppfattas som

störande eller priset är högt, kan public service-företagen, under
förutsättning att de erbjuder ett mångfasetterat utbud av hög
kvalitet, förvänta sig en större förståelse från allmänheten för

skyldigheten att betala avgift.
Som jag tidigare har anfört är det svårt att förutse hur redan
etablerade privata företag kan utvecklas och ännu svårare att sia

om utvecklingen för programtjänster som ännu inte har kommit igång.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att jag föreslagit en

fyraårig avtalsperiod bör public service-företagen ges ett uppdrag
som i huvudsak är oförändrat i förhållande till det uppdrag som
gällt under den senaste avtalsperioden.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om hur public
service-företagen bör förhålla sig till konkurrensen med de privata
företagen.
Många företag som finansierar sin verksamhet med reklam eller
tittares och lyssnares direkta betalningsvilja kan - framför allt i
ett inledande skede - tvingas anpassa sitt programutbud till breda

programsmaker. Public service-företagen har inte detta tvång. I
stället bör public service-företagen, inom ramen för sitt uppdrag
att tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt programutbud,

eftersträva en hög kvalitet i detta utbud. Jag vill också betona
vikten av att även programbehoven från mindre publikgrupper
tillgodoses vid tidpunkter då de flesta har möjlighet att titta och

lyssna.
De frekvensmässiga förutsättningarna för public service-företagen
bör vara i huvudsak oförändrade. Ett public service-utbud med två

TV-kanaler och fyra radiokanaler är rimligt. Övriga tillgängliga
frekvenser bör förbehållas andra intressenter på radio- och
TV-området.
Finansieringen av public service-verksamheten bör liksom hittills
i huvudsak ske via TV-avgiftsmedel. TV-avgiftens storlek bör
bestämmas av riksdagen och intäkterna från denna uppbörd bör

tillföras rundradiokontot. Till detta konto förs också intäkter
från koncessionsavgifter.
Programföretagen skall inte få finansiera sin verksamhet med

reklam. Den möjlighet till sponsorsfinansiering som Sveriges
Television i dag har, bör utvidgas till att gälla också
radioföretaget. Jag föreslår mot bakgrunden av vunna erfarenheter

vissa preciseringar i reglerna för sponsorsverksamheten.
Jag övergår nu till frågan om medelstilldelningens storlek under
avtalsperioden. I förra årets riksdagsbeslut rörande Sveriges

Radio-verksamheten beslöts att verksamheten för innevarande
kalenderår skulle erhålla 150 milj.kr. i reformpåslag. Under den
nya avtalsperioden borde enligt vad dåvarande departementschefen
anförde i propositionen 1990/91:149 verksamheten tillföras

ytterligare 150 milj.kr. under vardera av de inledande tre åren.
Samtidigt angav han som sin uppfattning att koncernen borde åläggas
ett rationaliseringskrav om 200 milj.kr. fördelat på åren 1993 och

1994 med vardera 100 milj.kr. Slutligen förordades att
medelstilldelningen liksom nu bör vara värdesäkrad med ett index.
Jag förordar att dessa förutsättningar för medelstilldelningen

skall gälla för den nya avtalsperioden och att medlen fördelas
mellan programföretagen enligt den särskilda schablon som jag

redovisar i ett kommande avsnitt.
Programföretagen tillförsäkras på detta sätt en generös och
jämfört med andra medieföretag säker medelstilldelning. Tillsammans

med de övriga förslag som jag redovisar bör detta medföra goda
planeringsförutsättningar och en möjlighet att uppfylla högt
ställda public service-krav.
Inom ramen för det angivna uppdraget och de givna ekonomiska
förutsättningarna bör verksamheten skötas effektivt och med ett
publicistiskt och konstnärligt oberoende från olika maktcentra. Det

är min strävan att programföretagen under den kommande
avtalsperioden skall vara mer självständiga och oberoende än i dag.

Först vill jag emellertid behandla ägandet av public
service-företagen.
Sveriges Radio-koncernen har i dagsläget tre ägargrupper:

folkrörelserna (60 %), pressen (20 %) och näringslivet (20 %). I
ett civilrättsligt avtal mellan aktieägarna finns regler om hembud.
Dessa innebär att de som vill sälja sin aktiepost skall erbjuda

posten till andra aktieägare i samma aktieägargrupp. Därmed
upprätthålls proportionerna mellan ägargrupperna.
Inom de två ägargrupperna pressen och näringslivet finns

tveksamhet till att vara kvar som ägare. Den huvudsakliga
motiveringen för inställningen är att man anser sig kunna hamna i
en jävssituation då man redan uppträder eller kommer att uppträda

som konkurrenter till public service-företagen på radio- och/eller
TV-området. Även representanter för folkrörelsegruppen har av samma
skäl lämnat sin ägarkrets. Den framtida medieutvecklingen torde

innebära att ytterligare folkrörelser kommer i denna situation.
Allt talar således för att det stabila ägande som sedan år 1966
har gällt för Sveriges Radio-koncernen inte längre kan

vidmakthållas. Med de hembudsregler som gäller skulle i
extremfallet en enda aktieägare kunna inneha samtliga aktier i den
egna ägargruppen.
Mot denna bakgrund ser jag ingen möjlighet att ha kvar nuvarande
modell för ägandet. Den fråga som då uppstår är vilka alternativ
som är förenliga med ett långtgående redaktionellt och konstnärligt
oberoende.
I den allmänna debatten har framförts att public
service-företagens oberoende av statsmakterna skulle säkerställas
genom att verksamheten organiserades som en stiftelse. Jag har

övervägt möjligheten att använda stiftelseformen, men kommit fram
till att detta inte för närvarande är en lämplig lösning. Skälet är
framför allt osäkerheten om vad som i framtiden kommer att gälla

för stiftelser. Stiftelseformen är i dag oklar och utnyttjas på
olika sätt. För närvarande bereds ett förslag till lagstiftning om

stiftelser, som enligt planerna skall träda i kraft den 1 januari
1994. Enligt vad jag erfarit kan de kommande reglerna komma att
försvåra för riksdagen att för all framtid över huvud taget ompröva

förutsättningarna för public service-verksamheten, om denna
organiseras som en stiftelse.
Jag har också övervägt möjligheten att programföretagen blir

statliga aktiebolag och kommit fram till att detta under kommande
avtalsperiod inte bör genomföras.
Mot den nu anförda bakgrunden föreslår jag att de tre

programföretagen liksom i dagsläget bör ägas av ett antal
utomstående grupper, men att reglerna kring ägandet bör ändras.
De grupper som bör vara aktuella är i första hand de som nu är

ägare, dvs. folkrörelserna, näringslivet och pressen. En ny, fjärde
grupp bör beredas tillfälle att bli ägare, nämligen en grupp
bestående av konstnärliga och vetenskapliga akademier samt

oberoende kulturella sammanslutningar.
Det bör ankomma på regeringen att i kontakter med nuvarande och
tilltänkta ägare utröna intresset för ett ägaransvar för public

service-verksamheten.
Genom föreskrifter i bolagsordningarna bör anges att aktier som en
ägare vill avyttra t.ex. om jäv kommer att uppstå, skall hembjudas

till staten. Ett ägande i andra kommersiella radio- och TV-företag
bör inte vara förenligt med ägande av public service-företag.
Som jag tidigare har anfört är det för alla massmedieföretag av

fundamental betydelse att de journalistiskt och konstnärligt
verksamma har frihet i förhållande till ägarna och ekonomiskt
ansvariga så att garantier ges för kritisk granskning, även mot

intressen som ägaren företräder. Särskilt viktigt är detta givetvis
om staten är ekonomisk bidragsgivare och delägare. Ägarmakten och
den ekonomiska makten bör kringgärdas med sådana regler att ett

otillbörligt inflytande inte kan förekomma.
Jag skall i det följande uppehålla mig vid ansvarsfördelningen
mellan riksdag/regering, styrelser/företagsledningar och

programansvariga.
Jag anser det vara viktigt att det etableras klarare gränslinjer
mellan dessa aktörer och jag föreslår följande ordning.
- Riksdag/regering bör ange allmänna förutsättningar för public

service-verksamhetens uppdrag, organisation och finansiering. Dessa
förutsättningar, liksom medelstilldelningen, bör anges för hela
avtalsperioden. Riktlinjerna binds i avtal mellan staten och

programföretagen. Reglerna för utseende av styrelserna återkommer
jag till.
- Styrelserna/företagsledningarna bör inom ramen för

aktiebolagslagen, radiolagen och tilldelade medel se till att de
uppdrag som enligt avtalet åvilar företaget verkställs och att

detta sker med god hushållning.
- De programansvariga bör, som i dagsläget, utan inblandning från
såväl riksdag/regering som styrelser/företagsledningar ansvara för

de enskilda programmen. Styrelsen har dock det slutliga ansvaret
för att programverksamheten står i överensstämmelse med det avtal
respektive bolag tecknat med staten.
Jag övergår nu till frågan om hur styrelserna skall utses.
Styrelserna för moderbolag och programbolag utses i dagsläget på
ett likartat sätt, så att regeringen utser ordförande och sex

ledamöter medan ägarna utser fem ledamöter. Respektive
verkställande direktör är självskriven ledamot.
Personalrepresentanterna utser två ledamöter och två suppleanter

för dessa. Varje styrelse består alltså av sammanlagt femton
ordinarie ledamöter.
Regeringen har enligt en etablerad sed vänt sig till de större

partierna i riksdagen för nominering av ledamöter. Partierna har
låtit sina riksdagsgrupper eller presidier utse ledamöter. De
utsedda har oftast hämtats från respektive riksdagsgrupp.
I en kommande avtalsperiod bör styrelserna - en för varje
programbolag - vara mindre än i dagsläget. Varje styrelse bör bestå
av nio personer varav tre är självskrivna: den verkställande

direktören och två personalrepresentanter (för vilka det enligt lag
skall finnas två suppleanter). Vidare utser regeringen fyra
ledamöter, inklusive ordföranden. Dessa ledamöter bör hämtas från

olika sektorer av det svenska samhället, ha stor integritet och
sammantaget representera den kunskap och erfarenhet som är relevant
för verksamheten. Regeringen bör inför utseendet av ledamöterna

samråda med ledarna för samtliga i riksdagen representerade
partier. Återstående två styrelseledamöter utses av respektive
bolagsstämma, dvs. programföretagens ägare.
Jag förutsätter att bolagsstämmorna vid sina val av ledamöter
utgår från samma integritetskriterier m.m. som jag tidigare har
anfört bör gälla vid regeringens val av styrelseledamöter.
Den nu föreslagna ordningen för ansvarsfördelning och utseende av
ledamöter bör innebära ett hinder för otillbörlig styrning och en
garanti för självständighet i programverksamheten. Förutsättningen
att riksdag/regering i avtal anger sina riktlinjer för

avtalsperioden innebär en minskning av risken för otillbörlig
påverkan. Samrådsförfarandet mellan partiledarna vid utseendet av
styrelseledamöter liksom erfarenheten att allmänheten och

massmedierna kommer att visa denna fråga stort intresse bör också
minska risken. Ägarnas roll understryker ytterligare den breda
förankring och det oberoende som bör prägla ledningen av public

service-företagen.
Den föreslagna ordningen är ett steg på vägen mot större oberoende

för public service-företagen. Inför den avtalsperiod som skall
inledas den 1 januari 1997 bör oberoendet stärkas ytterligare. Mot
bakgrund av den lagstiftning som då gäller för stiftelser bör

stiftelseformen kunna prövas på nytt. Även andra lösningar bör
undersökas.
Det är viktigt att allmänheten får möjlighet att följa public

service-företagens verksamhet och lämna synpunkter på den. Ett
särskilt publikråd bör därför inrättas. Rådet bör innehålla
representanter för olika tittar- och lyssnargrupper. Det kan t.ex.
röra sig om folkrörelser samt även TV-tittare och radiolyssnare som
utses på personliga meriter. Företrädare för funktionshindrade,
invandrare samt språkliga och etniska minoriteter bör också beredas

plats. Publikrådet bör ha tillgång till ett från public
service-företagen fristående sekretariat.
Public service-verksamhetens organisation har länge varit föremål

för kontroverser, bland de politiskt ansvariga i riksdagen och inom
berörda företag.
Ursprungligen utgjorde Sveriges Radio ett samlat aktiebolag. När

lokalradion introducerades samlades denna verksamhet i ett
aktiebolag som fick ställning som dotterbolag. Som en konsekvens av
detta blev övriga programföretag - Sveriges Television, Riksradion

och Utbildningsradion - också dotterbolag under den avtalsperiod
som därefter följde. Sveriges Radio AB blev därvid moderbolag i
Sveriges Radio-koncernen.
Relationen mellan dotterbolagen och framför allt relationen mellan
moderbolaget och dotterbolagen har sedan dess varit oklar och
föremål för interna tvister som negativt har påverkat verksamheten.
Dessa oklarheter och motsättningar har sin bakgrund i att
riksdag/regering vid bestämningen av relationen mellan moderbolag
och dotterbolag, med hänsyn till programbolagens behov av bl.a.
programmässig självständighet, gjorde avsteg från de spelregler som
normalt gäller inom en koncern.
Förra årets riksdagsbeslut innebar en förändring i dessa

spelregler i så måtto att moderbolagets betydelse minskade. Enligt
vad jag har erfarit har denna förändring inte resulterat i att
motsättningarna och oklarheterna har försvunnit. Jag anser därför
att en mer radikal förändring är nödvändig och föreslår att

moderbolaget avvecklas och att varje programföretag blir ett
självständigt aktiebolag.
Det finns även andra motiv till ett sådant förslag. Genom

sammanslagningen av Lokalradion och Riksradion blir
programverksamheten uppdelad på tre stora programbolag.
Verksamheten inom dessa programbolag är därtill artskild;

televisionen, radion och utbildingsverksamheten har utvecklat olika
kulturer. Denna utveckling kan väntas bli ytterligare accentuerad

genom den kommande medieutvecklingen.
En särskild roll för moderbolaget har hittills varit att fördela
de av staten tilldelade medlen mellan programbolagen. Den samlade

årliga medelstilldelningen uppgår till drygt 4 miljarder kr.
Som jag tidigare har anfört bör förutsättningarna för
medelstilldelningen till public service-verksamheten fastställas

vid avtalstidens början och gälla för hela avtalsperioden. Mot
denna bakgrund anser jag inte att ett i övrigt förutsättningslöst
riksdagsbeslut om medelstilldelning till Sveriges Television om ca

2,6 miljarder kr., till det sammanslagna radioföretaget knappt 1,5
miljarder kr. och till Utbildningsradion i storleksordningen 200
milj.kr. innebär en risk för detaljstyrning från riksdagens sida.
Den föreslagna organisationen och de former för
medelstilldelningen som föreslås bör ge förbättrade förutsättningar
för en effektiv verksamhet och en god hushållning med tilldelade

resurser.
Moderbolaget har i dagsläget ansvar för fördelning och placering
av sändningstid om programföretagen inte själva kan enas i denna

fråga. I den nya organisationen bör man givetvis eftersträva en
ordning där dessa frågor löses i samarbete. Om man emellertid inte
kan bli ense bör problemen hänskjutas till skiljenämnder.
Som jag senare kommer att beröra bör vissa verksamheter, t.ex.
avgiftsinkasseringen, bedrivas under gemensamt ansvar. Därutöver
bör givetvis gemensamma insatser kunna göras på frivillighetens

grund.
I följande avsnitt kommer jag också att beröra frågan om
lokalhantering och de förutsättningar som bör gälla för

programutsändning och programinsamling.
Jag övergår nu till att mera i detalj redovisa mina förslag.

10.2.1 Ny avtalsperiod
Mitt förslag: Avtalen mellan staten och public service-företagen

skall omfatta perioden 1 januari 1993-31 december 1996.
Bakgrund: Nu gällande avtal mellan staten och Sveriges
Radio-koncernen inleddes den 1 juli 1986. Ursprungligen planerades

de som sexåriga avtal. För att anpassa avtalsperioden till public
service-företagens verksamhetsår som är lika med kalenderåret är
avsikten att avtalsperioden skall förlängas med sex månader så att

de löper ut den 31 december 1992. De närmast föregående
avtalsperioderna har genom successiva förlängningar omfattat
perioderna 1 juli 1967 - 30 juni 1978 (med ett övergångsavtal för 1

juli 1978 -30 juni 1979) respektive 1 juli 1979 - 30 juni 1986,
dvs. avtalen har blivit tolv- respektive sjuåriga.

Min företrädare föreslog i anslutning till proposition 1990/91:149
om radio- och TV-frågor att en ny avtalsperiod skall omfatta
perioden den 1 januari 1993 - den 31 december 1998 (1990/91:KU39,

rskr. 370).
Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av de initiativ regeringen
tagit för reklamfinansierade kabelsändningar och en

reklamradiolagstiftning bör den nya avtalsperioden för public
service-företagen bli något kortare än vad som tidigare har
beslutats. Det är också enligt min mening lämpligare att den

prövning i fråga om finansieringen av Sveriges Televisions
verksamhet som diskuterades i proposition 1990/91:149 om radio- och
TV-frågor (den s.k. kontrollstationen inför medelstilldelningen för

år 1996) görs i samband med inledningen av en ny avtalsperiod i
stället för mitt under avtalsperioden.
Vid en samlad bedömning har jag funnit att en fyraårig

avtalsperiod är en lämplig avvägning.
Någon särskild prövning av alternativa finansieringsformer för
Sveriges Television bör således inte göras under den förestående

avtalsperioden.

10.2.2 Radio och TV i allmänhetens tjänst - public service i den
nya mediesituationen
Mitt förslag: Programföretagens public service-uppdrag skall i

huvudsak vara oförändrat.
Skälen för mitt förslag: De grundläggande principerna för public

service-uppdraget bör enligt min mening ligga fast även under den
kommande avtalsperioden.
Public service-uppdraget brukar på svenska sammanfattas med radio

och TV i allmänhetens tjänst. Public service har sitt ursprung i en
i Västeuropa tidigare praktiserad ordning att låta ett eller flera
programföretag få ensamrätt till sändningarna i respektive land

under villkor att man tillhandahåller ett mångskiftande utbud,
speglar olika opinioner och tillfredsställer skilda smakriktningar.
Det främsta exemplet på public service - och stilbildande vid
uppbyggnaden av de nordiska ländernas radio och TV - var länge

Storbritanniens BBC. Den publicistiska integriteten i förhållande
till statsmakterna och olika maktgrupper var, och är fortfarande,
en viktig ingrediens i den brittiska tappningen av public

service-uppdraget.
Public service-begreppet måste också ses mot sin historiska
bakgrund - bristen på frekvensutrymme och behovet av statlig

styrning för att skapa förutsättningar för landstäckande
sändningar. Det ansågs av det skälet inte möjligt att medge en fri

etablering på samma villkor som gällde för exempelvis pressen. I
stället försökte man från statens sida att garantera en vidsträckt
yttrandefrihet inom ramen för sändningsmonopolet.
Genom de tekniska landvinningarna under den senaste
tjugoårsperioden finns inte längre samma knapphet på
sändningsutrymme som tidigare. Det saknas praktiska motiv för att

upprätthålla sändningsmonopolet.
Även om situationen således ändrats radikalt i Sverige genom att
nya aktörer tillkommit - TV-sändningar via satellit och kabel samt

en markdistribuerad reklamfinansierad tredje TV-kanal - och kan
förutses tillkomma - t.ex. reklamfinansierade radiostationer - är
det enligt min mening för tidigt att överväga en mera radikal

omprövning av det uppdrag som bör åvila public service-radio och
public service-TV under den närmaste fyraårsperioden.
Den svenska modellen för public service har som grundstenar

radiolagens krav på opartiskhet och saklighet. Andra viktiga
utgångspunkter är den i avtalen med programbolagen föreskrivna
skyldigheten att låta programverksamheten i sin helhet präglas av

en skälig balans mellan olika åsikter och intressen. I görligaste
mån skall minoritetsintressen av olika slag tillgodoses.
Grundläggande är vidare kraven på geografisk rättvisa (dvs. att

utbudet skall kunna tas emot av hela befolkningen) och en hög
kvalitet.
Det finns en inneboende dynamik i public service-begreppet. Lika

väl som gränserna för den kritiska samhällsbevakningen kan skifta i
andra massmedier - t.ex. inom dagspressen - från en tid till en
annan, kan speglingen av olika kulturyttringar följa varierande

utvecklingslinjer. Sak samma gäller synen på vad som är god
kvalitet. Jag återkommer till det sistnämnda längre fram.
Under alla förhållanden måste den redaktionella integriteten

garanteras och finansieringen av verksamheten ske i former som inte
lämnar utrymme för otillbörlig påverkan. Radionämndsgranskningen är
en viktig del av public service-verksamheten, och gällande

principer för medelstilldelning och finansieringskällor har samma
syften.
Public service-begreppet har ibland gett upphov till vissa
missförstånd. Det går t.ex. enligt min mening inte att ta public

service-idén till intäkt för att programföretaget skall producera
allt självt. Variationen som förutsätts i det samlade
programutbudet skall även avse produktionskällorna. Den ekonomiska

grundtrygghet som måste säkras skall avse långsiktiga
planeringsförutsättningar men får inte utformas så att
programföretagen saknar incitament till en rationell och effektiv

resursanvändning. Slutligen bör det framhållas att ett public
service-företag måste eftersträva en maximal öppenhet i

verksamheten utan att för den skull behöva lämna ut sådan ekonomisk
information och annan information som skulle vara till men för
verksamheten i den rådande konkurrenssituationen.
I ökad utsträckning kommer programföretagen med public
service-uppdrag att få känna av konkurrensen om attraktiva program
och därmed om publiken. Konkurrenssituationen är i och för sig inte

helt ny. Det räcker med att erinra om den stimulerande tävlan som
förutsattes i 1966 års beslut om tvåkanalssystemet. Jag har ett
bestämt intryck av att attityden hos ledning och programansvariga

på exempelvis Sveriges Television är positiv till konkurrens.
Jag utgår självfallet från att värderingen av hur public
service-uppdraget fullgörs skall ske både i kvantitativa och

kvalitativa termer. Det räcker inte med enkla räckvidds- och
uppmärksamhetstal. Lika självklart måste det vara att gränser kan
sättas för hur små lyssnar- och tittargrupper det är rimligt att

söka nå för massmedier som radio och TV.

0.2.3 Public service-verksamhetens omfattning, sändningsnät m.m.
Mitt förslag: Public service-företagens sändningsrätt skall medge
ungefär oförändrad verksamhet.
Sveriges Television skall sålunda sända i två rikstäckande
TV-kanaler inkl. text-TV, varav en kanal även skall ha regional
täckning.
Sveriges Radio skall sända i fyra rikstäckande kanaler för
ljudradio, varav en också skall ha lokal (länsvis) täckning.
Sveriges Utbildningsradio skall sända utbildningsprogram i

Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler.
Med rikstäckning avses att mer än 99,8 % av den fast bosatta
befolkningen i landet skall nås av sändningarna. I likhet med vad

som nu gäller bör sändningarna ske med hög säkerhet. Vidare bör den
tekniska kvaliteten på sändningarna vara hög.
Det bör ankomma på regeringen att ange villkor för hur eventuell

överkapacitet i sändningsnäten kan disponeras.
Skälen för mitt förslag: En viktig del i utvecklingen av Sveriges

Radio-företagen sedan 1950-talet har varit att sändningstiden har
utökats genom att nya radio- och TV-kanaler successivt har
etablerats. Public service-företagen disponerar nu två rikstäckande

TV-kanaler inkl. text-TV, varav en även medger regional täckning,
samt fyra rikstäckande radiokanaler, varav en också har lokal
(länsvis) täckning. Därtill kommer sändningar riktade till

utlandet.
Det totala utbudet av TV och radio i Sverige ökar nu genom
tillkomsten av andra programföretag vid sidan av public

service-företagen.
Enligt min bedömning torde de sändningsnät som public
service-företagen i dagsläget disponerar i huvudsak motsvara de

behov som kan uppkomma under den kommande avtalsperioden.
Med den renodling av ansvar och medelstilldelning som jag föreslår
i det följande bör det ankomma på programföretagen att upphandla

sändningstjänster m.m. från det statliga bolaget Svensk Rundradio
med uppgift att svara för utsändning och programinsamling. Jag
återkommer senare i avsnittet 10.8 till bildandet av detta bolag.
Regering och riksdag bör i fortsättningen rikta de krav som det

finns anledning att ställa i fråga om hur många som skall nås av
sändningarna och dess tekniska kvalitet direkt till
programföretagen. Tidigare har sådana frågor hanterats i

kontakterna mellan staten och televerkets rundradiosektor.
Att public service-företagen disponerar två TV-kanaler och fyra
radiokanaler bör betraktas som ett tak när det gäller den totala

omfattningen av sändningsrätten. De sändningar utöver denna nivå
som redan förekommer på några orter - det gäller t.ex. särskilda

kommunsändningar i radio - bör dock inte hindras. Däremot bör
public service-företagen inte få ta i anspråk ytterligare delar av
exempelvis det s.k. femte FM-nätet (104 - 108 MHz) för nya

sändningar. Dessa riktlinjer bör emellertid inte utesluta en viss
utbyggnad för bättre sändningstäckning av befolkningen. I
framtiden, om nya sändningsstandarder etableras, kan det också bli

aktuellt att inleda parallellsändningar av kanaler i analog och
digital form.
Det tak för public service-företagens sändningsrätt jag här

förordar innebär att övriga delar av frekvensbandet för ljudradio
kan användas för lokal reklamfinansierad radio. Till den frågan
avser jag emellertid att återkomma i annat sammanhang.
När jag talar om en TV-kanal avser jag en signal som innefattar
TV-bild med tillhörande ljud i mono och stereo. Med en radiokanal
menar jag en signal med ljudinnehåll i stereo. Dessutom bör ett

programföretag ha tillgång till utrymme för tilläggstjänster som
text-TV, osynlig programidentifikation av TV-program, ohörbar
programidentifikation av radioprogram, automatiserade

trafikmeddelanden i radio m.m. i den utsträckning som behövs för
programverksamheten. Enligt vad jag har erfarit sker nu aktuell
programidentifikation i radio enligt standarden för Radio Data

System (RDS). I detta sammanhang kan även nämnas att en särskild
service för trafikinformation enligt standarden för Traffic Message
Channel (TMC) är under uppbyggnad.
Det kan därutöver finnas en viss överkapacitet i radio- och
TV-signalerna som kan disponeras för annan verksamhet. Vid
sändningsuppehåll under nattetid kan resurserna också utnyttjas för

andra ändamål. Överkapacitet har sedan en längre tid utnyttjats för
fjärrstyrning av radiosändare samt vissa tilläggstjänster som
mobilsökning, sändning av krypterade TV-program till en begränsad

mottagarkrets etc. utan att det inneburit några nackdelar för
public service-företagens verksamhet.
Eftersom flera intressen kan komma att efterfråga en viss

användning av sändningsnäten bör det ankomma på regeringen att ange
principer för hur eventuell överkapacitet i sändningsnäten skall
disponeras. Jag avser att återkomma till regeringen med närmare
förslag men vill för riksdagens information nämna att jag anser det

vara viktigt att det vid försäljning av sådana tjänster sker ett
samråd med det eller de programföretag som har tillstånd för
rundradiosändning. Utgångspunkten bör därvid vara att

programföretaget skall ges möjlighet att köpa tjänster och att det
först därefter bör bli möjligt för Svensk Rundradio att erbjuda
eventuell resterande kapacitet till andra intressenter. Denna

prioritering följer av att huvuduppgiften vid utnyttjande av
sändningsnät av detta slag skall vara att möjliggöra

rundradiosändningar. Jag förutsätter att eventuella villkor
beträffande programföretagens möjligheter att vid exempelvis akuta
nyhetshändelser utöka sändningarna behandlas när programföretagen

och rundradiobolaget preciserar de avtalsvillkor som skall gälla
för utsändningstjänsterna m.m. Sammanfattningsvis bör public
service-företagen ges möjlighet att köpa utsändnings- och

tilläggstjänster som ligger inom ramen för public service-uppdraget
medan rundradiobolaget svarar för försäljning av överkapacitet
avsedd för kommersiellt bruk.
En annan användning av signalerna är verksamheten med
radiotidningar vilken utnyttjar sändningstid under natten i det
första FM-nätet eller - i något fall - i TV-nätet. Det sistnämnda

sker dock genom en tilläggstjänst så att ordinarie sändning ej
påverkas. Jag avser att föreslå regeringen att Sveriges Radios
sändningsrätt ges en restriktion som innebär att

radiotidningsverksamheten kan fortsätta i ungefär nuvarande
tidsmässiga omfattning. Detta villkor utgör enligt min bedömning en
rimlig avvägning mellan olika intressen. På sikt kommer införandet

av digital ljudradio att avsevärt förbättra möjligheterna till
radiotidningstjänster och liknande utan att det behöver inkräkta på
sändningstiderna för andra rundradioprogram.
Hur begreppet rikstäckning definieras är av stor betydelse
eftersom marginalkostnaderna för att nå de sista andelarna av
befolkningen är mycket höga. Samtidigt är det förhållandet att

sändningarna skall vara tillgängliga för hela folket en del i
public service-begreppet. Enligt min mening bör med rikstäckning
menas att minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen i landet

skall nås av sändningarna.
Sändningsnäten för radiokanalerna når idag ut till praktiskt taget
100 % av den fast bosatta befolkningen. TV-kanalerna når ca 99,8 %

av befolkningen. Till följd av att TV-kanalerna till större delen
sänds på olika frekvensband (de s.k. VHF- respektive UHF-områdena)
skiljer sig täckningen något för de båda kanalerna. Att vi för

närvarande har uppnått rikstäckning vad avser public
service-företagens sändningar bör emellertid, som jag nämnt i det
föregående, inte utesluta att det, i likhet med vad som nu
förekommer, även i fortsättningen sker en viss utbyggnad.
I likhet med vad som nu gäller bör sändningarna ske med hög
säkerhet, dvs. det bör finnas viss reservkapacitet t.ex. när det
gäller förbindelser, sändare och elkraft så att sändningsavbrott

blir så korta som möjligt. Vidare bör den tekniska kvaliteten på
sändningarna vara hög. Givetvis kan det senare kravet endast avse
den del av sändningskedjan över vilket programföretaget och

rundradiobolaget har ett inflytande. Den mottagningskvalitet som
radiolyssnaren eller TV-tittaren får påverkas givetvis också av

kvaliteten hos mottagningsutrustning, antennsystem och
kabel-TV-nät.
Det bör ankomma på regeringen att i avtal med programföretagen

ange de närmare villkoren för vad som skall innefattas i
sändningstäckning, driftssäkerhet, teknisk kvalitet m.m.
Utgångspunkten är därvid att kraven i princip skall motsvara vad

som för närvarande gäller för televerkets verksamhet med utsändning
av Sveriges Radio-företagens kanaler.
I likhet med vad som gäller i avtalet mellan staten och Nordisk

Television bör Sveriges Television kunna ges möjlighet att använda
satellitdistribution för att nå mindre delar av befolkningen. Jag
tänker i första hand på sådana hushåll som i dag inte nås från

marksändare. Om Sveriges Television senare under avtalsperioden
överväger en sådan lösning bör det ankomma på regeringen att i
avtal reglera de närmare villkoren.

0.2.4 Finansiering
Mitt förslag: Public service-företagen skall finansieras med medel
som anvisas från rundradiokontot.
Public service-företagen skall inte tillåtas sända betalda
annonser.
Public service-företagens sidoaktiviteter till

sändningsverksamheten skall vara självbärande.
Sponsring får i begränsad omfattning förekomma i Sveriges
Televisions och Sveriges Radios sändningar. Nuvarande villkor för

Sveriges Television när det gäller hur sponsorsmeddelanden får
utformas skall i vissa avseenden preciseras.

Skälen till mitt förslag: Den mångfald vi är på väg att nå på
radio- och TV-området kräver att de programföretag som är på väg
att byggas upp också ges förutsättningar att finansiera sin

verksamhet. Public service-företagen bör som nu finansieras i
huvudsak med TV-avgifter. Privat radio- och TV-verksamhet får
reklamfinansieras eller etablera egna arrangemang för att ta betalt

av abonnenter (betal-TV-system). Närradion bygger i huvudsak på
ideella insatser från föreningslivet.
Det är viktigt att denna rollfördelning på finansieringsområdet

kan vidmakthållas.
Jag avser att senare återkomma med förslag till hur privata
radiostationer kan etableras genom att möjligheterna till

reklamfinansiering öppnas. Jag bygger därmed vidare på den grund
som lades i och med 1991 års riksdagsbeslut om att etablera en
reklamfinansierad TV-kanal. För att åstadkomma en så stor breddning

av radioverksamheten som möjligt är det inte lämpligt att samtidigt
tillåta reklamfinansiering av program i Sveriges Radios kanaler.
Utländska erfarenheter tyder på att finansiering med reklam

påverkar programpolitiken i särskilt hög grad i en situation då
flera inhemska TV-företag tävlar om inkomsterna från den nationella
reklammarknaden. I de länder där man har en sådan situation leder

konkurrensen mellan olika programföretag till att programmen
anpassas till en minsta gemensam nämnare för publiksmaken.
Genom att vara garanterade en viss på förhand känd tillförsel av
medel har public service-företagen en fördel framför privat radio

och TV. Public service-företagen är därmed inte beroende av att
maximera antalet tittare och lyssnare för att generera intäkter. I
gengäld får de företag som ges dessa förmåner svara mot vissa krav

som inte kan ställas på de privata aktörerna.
De första månadernas erfarenheter för TV 4 tyder på att
omfattningen av den svenska reklammarknaden, åtminstone i rådande

konjunkturläge, är relativt begränsad. Förutsättningarna att på
kort sikt reklamfinansiera ytterligare en TV-kanal med ett

ambitiöst programutbud ter sig därför i dagsläget alltför
begränsade.
De skäl som tidigare har anförts mot reklam i public

service-företagen är således alltjämt aktuella och jag avser inte
att föreslå några förändringar.
När det gäller Sveriges Utbildningsradio är det naturligt att i

princip låta samma regler gälla som för de andra public
service-företagen, eftersom utbildningsradioprogrammen sänds
integrerade i radio- och TV-kanalerna.
Förutsättningarna för sidoaktiviteter till sändningsverksamheten
för public service-företagen bör heller inte förändras, dvs. sådana
verksamheter skall täcka sina egna kostnader. Jag avser exempelvis

försäljning av kassetter av program från den allmänna
programverksamheten, handel med visningsrättigheter,
förlagsverksamhet, försäljning av fonogram etc.
För Utbildningsradion gäller dock särskilda villkor i fråga om
sponsring samt andra finansieringskällor till vilka jag återkommer.

10.2.4.1 Förhållandet till rundradiokontot
I likhet med vad som gäller idag skall public service-företagen
finansieras med medel som anvisas från rundradiokontot. För att ge

bästa möjliga planeringsförutsättningar kommer jag att ange en
ekonomisk ram för varje programföretag, som avser hela
avtalsperioden. Beloppen kommer liksom hittills att värdesäkras

genom en koppling till ett särskilt index.
Rundradiokontots kostnader styrs således av nivån på dessa ramar
och av indexutvecklingen.
Rundradiokontots intäkter utgörs av TV-avgiftsmedel. Därutöver
tillförs en koncessionsavgift från Nordisk Television samt
inbetalningar från Svensk Rundradio avseende hittills

direktavskrivna investeringar. Nivån på public service-företagens
intäkter påverkas således inte direkt av inbetalda TV-avgifter
eller influtna koncessionsavgifter.
I likhet med vad som hittills har gällt bör riksdagen varje år få
ta ställning till ett förslag om vilken nivå som behövs på
TV-avgiften för att rundradiokontot skall balansera intäkter och
kostnader.

10.2.4.2 Sponsring i Sveriges Television
Sedan sommaren 1991 har Sveriges Television haft möjlighet att

träffa uppgörelser med sponsorer för att kunna sända program från
vissa stora evenemang som annars skulle vara svåra att erbjuda
publiken. Enligt min mening är det viktigt att publiken blir

upplyst om att ett program är sponsrat. Internationella regler om
att sponsring skall redovisas finns i Europarådskonventionen om

gränsöverskridande TV och EG:s direktiv om TV utan gränser.
Bestämmelser om att sponsrade program skall tillkännages finns i
radiolagen samt i avtalet mellan staten och Sveriges Television.
Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Television får
meddelanden om sponsorskap lämnas såväl före som efter ett sponsrat
program. Meddelanden får också lämnas en gång i pauser i

sportprogram där det förekommer längre pauser, eller i pauser i
program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för
publiken. Sådana meddelanden skall vara korta och ske genom

stillbild. Vid angivandet får sponsorns logotyp användas. Musik som
är typisk för eller annars knuten till sponsorn får inte användas.
Programmet får inte vara sponsrat av någon vars huvudsakliga

verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror,
alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel. Vidare får programmet
inte huvudsakligen avse nyheter eller nyhetskommentarer eller

huvudsakligen vända sig till barn under 12 år.
Reglerna uppfyller de minimikrav som anges i EG-direktivet och
konventionen. På några punkter innebär reglerna för Sveriges

Television fler preciseringar.
Enligt min mening är erfarenheterna nu sådana att vissa
justeringar bör göras av hur sponsorsmeddelanden får utformas så

att dessa får en mindre framträdande utformning. Det är enligt min
mening olämpligt om sponsorsmeddelanden löper risken att förväxlas
med sedvanliga reklaminslag i reklamfinansierad TV. Då

utgångspunkten är att public service-verksamhet inte skall
finansieras med reklam bör sponsorsvillkoren inte inbjuda till
detta. Bl.a. kan - utan att användningen förbjuds - det sätt

logotyper används på behöva ses över. Det bör ankomma på regeringen
att närmare ange riktlinjerna för detta. En sådan justering bör
göras i anslutning till att ett nytt avtal sluts mellan staten och

Sveriges Television.
10.2.4.3 Sponsring i Sveriges Radio

Mot bakgrund av de uttalanden som kulturutskottet och
konstitutionsutskottet (1990/91:KU39, s. 52 f.) gjort om att det
finns skäl att närmare överväga frågan om huruvida i vissa fall
sponsring bör tillåtas av program i det ljudradioföretag som skall

bildas, innebär mitt förslag att det nya radioföretaget, Sveriges
Radio, bör ges en rätt att träffa uppgörelser om sponsring i fråga
om program på i huvudsak samma villkor som gäller för Sveriges

Television.
Jag vill i detta sammanhang även erinra om att radiolagen
innehåller generella bestämmelser om sponsring (6 § andra stycket

andra meningen).
De villkor som direkt är knutna till TV-mediets förutsättningar

bör för Sveriges Radios vidkommande få en delvis annan utformning.
När det gäller hur meddelandet om sponsorskapet bör få vara
utformat utgår jag från att det bör vara kort. Det bör redovisas

neutralt utan beledsagande musik.
Det bör ankomma på regeringen att ange de närmare riktlinjerna för
detta.
Jag har även övervägt om Utbildningsradion borde ges motsvarande
möjligheter till uppgörelser med sponsorer. Den särskilda
inriktningen på verksamheten får enligt min mening som konsekvens

att Utbildningsradions program inte lämpar sig för sponsring i den
mening som här avses.

10.3 Programverksamheten
10.3.1 Programverksamhetens oberoende garanteras

Min bedömning: Regering och riksdag skall ange endast allmänna
riktlinjer i fråga om public service-företagens programverksamhet.

Skälen för min bedömning: Den särskilda roll som public
service-företagen har när det bl.a. gäller att granska det
allmännas verksamhet, gör att dessa företag bör ha en stor frihet

för sitt agerande. Regering och riksdag bör inte styra
programverksamheten.
För de finansiellt betingade bindningarna redogörs i ett annat

sammanhang. Här skall bara erinras om att anslagsgivningen inte
innehåller någon detaljstyrning. Fleråriga
planeringsförutsättningar eftersträvas med ett stort manöverutrymme

för programföretagen.
Härutöver skall ramarna för verksamheten anges av regering och
riksdag och sammanfattas i avtalen med företagen. Programföretagen

skall i huvudsak ha fri bestämmanderätt i organisationen av
verksamheten. Det innebär i realiteten en långt gående frihet för
programföretagen att bestämma om programverksamhetens innehåll,

sändningstidens längd och placering, distriktsindelning,
programsättningsprinciper och produktionssammansättning. Härigenom
bör det vara möjligt att anpassa verksamheten till olika

situationer och att hushålla med resurserna på bästa sätt.
Det ankommer på radionämnden att övervaka att programföretagen
utövar sin rätt i fråga om rundradiosändningar i enlighet med

radiolag och avtal.
Från olika håll framförs ibland att staten för att prioritera
vissa sorters program bör ange detaljerade krav uttryckta i

exempelvis viss typ av programverksamhet, antal timmar
sändningstid, ekonomiska belopp eller procentuella relationer
mellan olika programtyper. Enligt min mening skulle sådana krav

vara till skada för den samlade verksamheten inom ett public
service-företag. Metoden lämpar sig inte som generellt
styrinstrument eftersom den praktiska ledningsfunktionen för public

service-företagen i ett sådant fall skulle komma att föras upp på
regerings- och riksdagsnivå. Jag menar att samma kritik är giltig
även om sådana krav skulle ställas endast på ett mindre antal

områden. För att formulera ett mycket preciserat krav som dessutom
skall gälla för en hel avtalsperiod krävs vidare en mycket god
kännedom om de praktiska förutsättningarna inom respektive

organisation. Ett grovt tillyxat krav kan visa sig vara omöjligt
att uppfylla, alternativt komma att ligga på en så låg nivå att det
inte får någon styrande effekt. I stället bör det vara styrelsernas

och företagsledningarnas sak att utifrån de allmänna och de mer
specificerade riktlinjerna som anges i avtalen och i förhållande
till övrigt utbud på radio- och TV-områdena bestämma den närmare

inriktningen av programverksamheten.
Jag ser således ingen anledning att frångå den principiella
inställning som har lagts fast i föregående propositioner och

utskottsuttalanden från riksdagen och som innebär att staten endast
bör ange allmänna riktlinjer i fråga om public service-företagens
programverksamhet.
Jag återkommer till några viktiga områden där jag anser att det
finns grund för att staten bör ange mer detaljerade riktlinjer.
På två områden föreslår jag undantag från principen om endast

allmänna riktlinjer. Det gäller dels program om och för
funktionshindrade, dels program på invandrar- och minoritetsspråk.
I dessa fall bör de tre programbolagen få fördela ansvar för vissa

insatser sig emellan. För att omfördelningar i praktiken skall vara
möjliga anger jag som allmän förutsättning att de totala ekonomiska
insatserna på respektive område, angivna i fast prisläge, i princip

bör ligga minst på nuvarande nivå. Jag förutsätter att
programföretagen kommer att nå en rationell arbetsfördelning inom
dessa områden. Eventuella meningsskiljaktigheter får förutsättas

lösas på sätt som programföretagen finner vara lämpligt. Om denna
delegering av ansvaret inte skulle visa sig fungera väl avser jag
att återkomma till regeringen med närmare förslag.
I detta sammanhang förutsätter jag att Sveriges Radio, Sveriges

Television och Utbildningsradion vid fördelning av sändningstid
utgår från att anspråk på sändningstid skall stå i samklang med
respektive företags uppdrag och tillgängliga ekonomiska resurser.
De enskilda programmens eller programseriernas art och
målgruppsinriktning bör också ligga till grund för
sändningstidsfördelningen. Långsiktig fördelning av

sändningsutrymme bör eftersträvas. Jag återkommer i ett senare
avsnitt till formerna för hur eventuella tvister om

sändningstidsfördelning kan lösas.

10.3.2 Allmänna riktlinjer för programverksamheten
Mitt förslag: Public service-företagen skall erbjuda ett mångsidigt
programutbud som kännetecknas av hög kvalitet.
Programföretagen skall ta hänsyn till respektive mediums särskilda
genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning
samt tiden för sändning av programmen.
I övrigt bör nuvarande riktlinjer behållas i princip oförändrade,
dvs.
ù programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och

mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och
intressen hos landets befolkning;
även mindre gruppers intressen skall i görligaste mån tillgodoses;

ù programutbudet skall som helhet präglas av
folkbildningsambitioner;
ù programutbudet skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald

av olika åsikter och meningsinriktningar och så att hänsyn tas till
olika förutsättningar hos befolkningen; samt
ù ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall

tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän
skall förekomma i betydande omfattning.

Bakgrund: Sveriges Television konstaterar att avtalet med staten
har fungerat på ett tillfredsställande sätt under innevarande
avtalsperiod. Vissa mindre justeringar i avtalsbestämmelserna

föreslås. Begreppet god underhållning bör utgå eftersom det innebär
att radionämnden i vissa fall åläggs att spela rollen som
smakdomare, vilket Sveriges Television finner vara principiellt

betänkligt.
Sveriges Lokalradio och Sveriges Riksradio förordar i sin
gemensamma skrivelse att uppgifterna för det nya radiobolaget bör

vara mindre detaljerade än vad som för närvarande gäller.
Radiobolaget bör ges stor frihet att utveckla sin särart och finna
vägar att engagera publiken. Vidare föreslås vissa mindre
justeringar som hänger samman med samgåendet för de två bolagen. En

tydligare markering bör göras av uppgiften att stimulera samhälls-
och kulturdebatten medan ansvaret för svenska språket och svenska
upphovsmän bör anges i samma sammanhang som ansvaret för de

språkliga minoriteterna och samverkan med kulturlivet.
Såväl Sveriges Television som Riksradion och Lokalradion föreslår
att avtal bör träffas mellan programföretagen om fördelningen av

ansvaret gentemot olika minoritetsgrupper.
Radionämnden erinrar om att nämnden är ytterst restriktiv i sin

praxis när det gäller att fälla eller kritisera program eller
programinslag med stöd av bestämmelsen om god underhållning. Enligt
nämndens mening bör sådana frågor som tagits upp mot bakgrund av

den aktuella bestämmelsen lika gärna kunna hanteras enligt den
avtalsbestämmelse som hittills tagit sikte på mediets centrala
ställning.
Radionämnden anser att den sistnämnda bestämmelsen bör
omformuleras så att den i stället tar sikte på mediets
genomslagskraft. I anslutning till detta tillägger radionämnden att

bestämmelsen om mediets genomslagskraft också bör gälla sådana
frågor om bl.a. jämställdhet och rasism som förutsattes vid 1991
års ändring av den s.k. demokratibestämmelsen.
Skälen för mitt förslag: De riktlinjer som bör gälla för Sveriges
Radio-företagen under nästa avtalsperiod överensstämmer i huvudsak
med vad som nu gäller och bestämmelserna i nu gällande avtal bör

med några mindre förändringar återfinnas i avtalen för nästa
period. Avsikten med en förändring är att ytterligare betona
kvalitetskraven.
Programutbudet från public service-företagen bör i fortsättningen
vara lika mångsidigt som för närvarande. Det innebär bl.a. att
programutbudet, liksom nu, bör vara omväxlande och ta hänsyn till

skiftande behov, intressen och förutsättningar som finns i
befolkningen, varvid även mindre gruppers intressen bör
tillgodoses. Det bör finnas utrymme för en mångfald av olika

åsikter och meningsriktningar och för ett mångsidigt utbud av
program på svenska språket och med svenska artister och svenska
upphovsmän.
För att public service-företagen skall uppfylla uppdragets
ambitioner om mångsidighet och kvalitet behöver det, i likhet med
vad som nu gäller, sändas program av många olika slag, t.ex.
aktualitetsprogram, barnprogram, musikprogram, underhållningsserier
och program i populärvetenskap. Den del av uppdraget som tar fasta
på opartiskhet och saklighet har givetvis särskild betydelse för

exempelvis nyhetsprogram, kommenterande program och debattprogram.
Med ett mångsidigt utbud avser jag bl.a. detsamma som tidigare
uttrycktes med att programmen bör ge kunskaper och upplevelser samt
förmedla erfarenheter och erbjuda god underhållning. Ett mångsidigt

programutbud får som konsekvens att vissa program kommer att
uppskattas av en stor andel av befolkningen, medan andra program
intresserar färre. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att

även programbehoven från mindre publikgrupper kan tillgodoses vid
tidpunkter då de flesta har möjlighet att titta och lyssna.

10.3.2.1 Hög kvalitet
Jag anser att kvalitetsaspekten bör uppmärksammas ytterligare.

Kravet på kvalitet är naturligtvis inte något nytt utan har
genomsyrat även tidigare avtal. Genom att nu betona att hela
programutbudet bör ha hög kvalitet, vill jag emellertid markera att

public service-företagen inte får göra avkall på kvaliteten i den
konkurrenssituation som är att vänta. Eftersom hög kvalitet ofta -
om än inte alltid - är kostsamt, kan det i vissa lägen vara

frestande att hellre satsa på kvantitet om man samtidigt kan
registrera en stor publik. Enligt min mening är minskad kvantitet
och bibehållen hög kvalitet att föredra framför oförändrad

kvantitet och minskad kvalitet. Annorlunda uttryckt måste
ambitionen vara att på olika områden erbjuda ett förstklassigt men
för den skull inte nödvändigtvis exklusivt programutbud.
Tillkomsten av detta övergripande kvalitetsvillkor gör att
underordnade bestämningar om kvalitet som hittills ingått i
riktlinjerna kan tas bort.
Det är självfallet inte möjligt att i allmänna termer ange vad som
kännetecknar ett program av hög kvalitet. Bedömningen av kvalitet
bör exempelvis göras mot bakgrund av de olika programtypernas

förutsättningar. Jag utgår emellertid från att det kommer att föras
en löpande diskussion inom programföretagen om kvalitetsfrågorna
inom olika genrer. Lika väsentlig är tittarnas och lyssnarnas

bedömning av programverksamheten.
Jag vill dock betona att vad jag nu har sagt om programkvalitet
inte tar sikte på att radionämnden skall göra renodlade smak- eller

moralbedömningar. Radionämndens granskning av programmen med
utgångspunkt från kravet på hög kvalitet bör därför inte avse
enskilda program eller delar av ett programutbud. Det bör liksom

hittills vara möjligt för nämnden att på eget initiativ övervaka
att ett programföretags utbud i sin helhet uppfyller kravet på hög
kvalitet.
I uppdraget ingår liksom tidigare även att särskild hänsyn skall
tas till språkliga och etniska minoriteter samt till olika grupper
av funktionshindrade. Därmed kan public service-företagen även

tillgodose sådana ämnen och tittargrupper som inte andra,
kommersiella programföretag tar sig an.
I jämförelse med de villkor som gäller för reklamfinansierade
programföretag innebär dessa riktlinjer sammantagna att omfattande

krav ställs på public service-företagen. Jag anser emellertid som
jag tidigare har nämnt att det är naturligt att ställa höga krav på
de företag som ges ett public service-uppdrag och en säkrad

finansiering.
10.3.2.2 Demokratibestämmelsen

Den år 1991 ändrade demokratibestämmelsen i radiolagen innebär att
programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska

statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika
värde och den enskilda människans frihet och värdighet (jämför
prop. 1990/91:149, s. 135 ff.). De något ändrade formuleringarna

hade till syfte att undanröja viss oenighet mellan radionämnden och
Sveriges Television om dels vilket förhållningssätt
programföretaget bör inta till sportevenemang där det fanns

deltagare som framträtt i Sydafrika, dels i vilken utsträckning
formuleringarna innebär en skyldighet att aktivt främja
jämställdhet mellan kvinnor och män. Några tolkningsproblem med

anledning av den nya lydelsen har inte kommit till min kännedom.
Enligt min mening bör de grundläggande föreskrifterna i radiolagen
om programverksamhetens utformning inte ändras.

10.3.2.3 Mediets särskilda genomslagskraft m.m.
Bestämmelsen om mediets centrala ställning bör, i enlighet med den

ändrade lydelsen i radiolagen, omformuleras till att gälla mediets
särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och
utformning samt tiden för sändning av programmen.
Bestämmelser om att sändningsrätten skall utövas opartiskt och
sakligt finns i radiolagen. Jag kommer att förorda
avtalsbestämmelser med innebörd att programbolagen även i

fortsättningen skall beakta programverksamhetens betydelse för den
fria åsiktsbildningen och att utrymme skall ges åt en mångfald av
olika åsikter och meningsyttringar.

10.3.2.4 Program om och för funktionshindrade
I skrivelser från statens handikappråd och olika

handikapporganisationer uttrycks önskemål om att det inför en ny
avtalsperiod ställs tydliga krav på handikappanpassning i
verksamheten.
Handikapprådet anser att anpassning av program och teknik för
hörselskadade, döva, synskadade, psykiskt utvecklingsstörda är en
naturligt integrerad del i public service-uppdraget.
Rådet redovisar att kontakter med Sveriges Radio-koncernen under
nu gällande avtalsperiod har förekommit i form av överläggningar
och hearings. Moderbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över
handikapprådets skrivelse och anför att nu gällande ordning bör

vara ändamålsenlig även under nästa avtalsperiod.
I nuvarande avtal mellan staten och programföretagen finns klart
angivet att det i public service-uppdraget ligger en särskild

skyldighet att ta hänsyn till handikappade. I avtalet mellan staten
och moderbolaget föreskrivs vidare att moderbolaget får fördela
ansvaret mellan programföretagen så att insatserna inom koncernen

samordnas. Därvid bör beaktas att koncernen som helhet har att ta
särskild hänsyn till olika grupper av handikappade.

Sveriges Radio-koncernens plan för handikappverksamhet anger att
verksamheten i första hand skall omfatta åtgärder som underlättar
för handikappade att ta del av de ordinarie programmen. I dessa bör

också handikappades förhållanden uppmärksammas. Motiv finns även
för att producera program för speciella målgrupper.
I anslagsframställningen redovisas bl.a. att Sveriges Television

har en omfattande text-TV-verksamhet med bl.a. textning av 11
timmar svenska program per vecka inkl. direkttextning av Rapport,
vilket är en ökning med fyra timmar jämfört med år 1989. Inom

gruppen av döva utnyttjar 70 % kontinuerligt programtextningen. Ett
veckonyhetsprogram sänds på teckenspråk. 95 % av den primära
målgruppen ser regelbundet programmen. En ny teknik prövas för att

ge synskadade möjlighet att följa utländska program genom att
textningen görs tillgänglig som syntetiskt tal. Utbildningsradion
producerar program för och om funktionshindrade.
Lokalradiostationerna sänder en stor andel servicemeddelanden som
riktar sig till funktionshindrade. Riksradion ombesörjer att en
förkortad version av programtidningen Röster i Radio/TV ges ut på

punktskrift.
Moderbolaget föreslår i enlighet med de riktlinjer inför den nya
avtalsperioden som angavs i proposition 1990/91:149 om radio- och

TV-frågor att det i fortsättningen bör ankomma på programbolagen
att självständigt ansvara för samordning av program för och om
handikappade. Ett direkt samarbete mellan programbolagen bör

etableras. Utgångspunkten bör som hittills vara att insatser på
dessa områden skall fördelas och avtalsbindas mellan bolagen.
Som har framgått av vad jag nyss har redovisat ställs krav på

public service-företagen av olika art från funktionshindrade.
Sammanfattningsvis går anspråken ut på att programmen i större
utsträckning än nu skall göras tillgängliga för personer med

funktionshinder. Vidare önskar man program om funktionshindrades
förhållanden.
Under nu gällande och närmast föregående avtalsperiod har det

skett en glädjande ökning av insatser för att göra program i radio-
och TV-kanalerna mer tillgängliga för funktionshindrade. Det finns
anledning att förvänta sig att den tekniska utvecklingen i
framtiden kommer att ge ännu bättre förutsättningar för att

förbättra tillgängligheten. Jag tänker då närmast på vad digital
sändningsteknik kan möjliggöra i form av nya tjänster vid sidan av
ordinarie programutsändning. Jag utgår från att programbolagen

uppmärksamt följer utvecklingen på detta område.
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om riktlinjer för
programverksamheten bör staten inte rikta detaljerade krav i fråga

om programinnehållet till programföretagen. De krav som bör riktas
mot programföretagen om att ta särskild hänsyn till olika grupper

av funktionshindrade bör därför i huvudsak överensstämma med de
nuvarande riktlinjerna. Jag förutsätter att programföretagen i
avtal sig emellan kommer att fördela ansvar för olika slags

insatser. Genom en sådan frivillig samordning kan de skilda
förutsättningarna för radio och TV tas till vara på bästa sätt.
Därvid bör gälla att de totala resurserna för detta ändamål minst

bör vara oförändrade i jämförelse med vad som gäller under
verksamhetsåret 1992. Betydelsen av att public service-företagens
programutbud görs tillgängligt för funktionshindrade motiverar att

de årliga anslagsframställningarna även bör innehålla en
redovisning av respektive programbolags ekonomiska insatser på
detta område. Utformningen av dessa villkor är enligt min mening

tillräckligt tydlig för att syftet med kraven skall framgå.
Jag anser det vara angeläget att programföretagen och företrädare
för funktionshindrade i det nya publikrådet ges ett forum för

återkommande diskussioner om hur programverksamheten fungerar.
10.3.2.5 Verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk

I de gällande avtalen mellan staten och programföretagen ingår
bl.a. villkor om att bolagen bör ta särskild hänsyn till språkliga
och etniska minoriteter. Vidare sägs att programmen skall utformas

så att de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig
omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets
befolkning. Moderbolaget fördelar insatserna mellan

programföretagen.
Inför den kommande avtalsperioden föreslår moderbolaget att det
bör ankomma på programbolagen att självständigt ansvara för

samordning av program på invandrar- och minoritetsspråk.
Svenska Samernas Riksförbund har i en skrivelse lämnat förslag om
hur det samiska språket och kulturen skall kunna stärkas i radio

och TV.
Public service-företagen har ett stort ansvar när det gäller att
spegla vårt allt mer mångkulturella samhälle. Utöver service på

invandrar- och minoritetsspråk måste satsningar göras som kan öka
förståelsen mellan olika befolkningsgrupper och för att undanröja
grogrunden för främlingsfientlighet.
Jag anser mig kunna konstatera att den service på invandrar- och

minoritetsspråk som för närvarande lämnas av public service-bolagen
är av betydande omfattning. Inför nästa avtalsperiod bör gälla att
de totala resurserna för detta ändamål minst bör vara oförändrade i

jämförelse med vad som gäller under verksamhetsåret 1992.
Sett i ett längre tidsperspektiv förändras genom invandring och
utvandring storleksförhållandet mellan invandrarnas språkgrupper.
Det bör betonas att programföretagens språkval kan behöva förändras
över tiden.

Jag vill i detta sammanhang - i likhet med vad som skett i
tidigare uttalanden från regering och riksdag - även understryka
att det finns särskilda skäl som motiverar programservice på

samiska i större utsträckning än vad som motiveras av samernas
antal. Jag avser att senare återkomma till regeringen i fråga om de
förslag som aktualiserats av Svenska Samernas Riksförbund. Utöver

vad jag nu har anfört torde de åtgärder jag tänker på emellertid
inte komma att få någon ytterligare betydelse för public
service-företagens uppdrag under nästa avtalsperiod.
Av de språkliga minoriteterna intar även den finskspråkiga gruppen
en särställning. Dess rätt till programservice i public
service-företagens sändningar måste anses ha en delvis annan

karaktär än övriga grupper med hänsyn till såväl de historiska
banden mellan Sverige och Finland som den finskspråkiga gruppens
storlek.
Under innevarande avtalsperiod har ett samordningsansvar åvilat
moderbolaget i fråga om invandrar- och minoritetsspråk. Jag utgår
från att de tre programföretagen löser det framtida samarbetet

genom överenskommelser mellan sig. Genom en sådan frivillig
samordning kan de skilda förutsättningarna för radio och TV tas
tillvara på bästa sätt. Det är angeläget att respektive

programföretags ekonomiska insatser på detta område redovisas i
samband med de årliga anslagsframställningarna.
Jag anser det vara angeläget att programföretagen och exempelvis

företrädare för invandrar- och minoritetsspråkgrupper i det nya
publikrådet ges ett forum för återkommande diskussioner om hur
programverksamheten fungerar.

10.3.2.6 Folkbildning, kultur, svenska språket respektive
myndighetsinformation

Vissa programfrågor har behandlats relativt utförligt i samband med
de senaste avtalsrevisionerna. Jag avser inte att nu ta upp dem på
nytt. De principer som tidigare formulerats i fråga om

folkbildningsansvaret, programföretagens samspel med kulturlivet,
språkvårdsfrågor samt myndighetsinformation bör ligga fast (jämför
prop. 1975:13, s. 82 f., 1977/78:91, s. 195 f., 200 ff. och
1985/86:99, s. 34 ff., 48 f.). Utöver detta vill jag endast beröra

några mindre punkter av teknisk karaktär.
När det gäller filmen har Sveriges Television i en särskild
överenskommelse som är knuten till 1982 års filmavtal, och

förlängningen av detsamma till utgången av år 1992, förbundit sig
att dels erlägga ett visst årligt belopp för användning enligt
bestämmelserna i filmavtalet, dels satsa ett visst årligt belopp på

förvärv av visningsrätt till svenska långfilmer samt på
samproduktion av svenska långfilmer.

Jag avser att i ett senare sammanhang redovisa mina förslag om en
ny ordning för stöd till svensk filmproduktion. Jag utgår i detta
sammanhang från att Sveriges Television även i fortsättningen bör

kunna göra åtaganden till stöd för svensk filmproduktion.
Jag konstaterar även att programföretagen, utöver sin roll som
förmedlare av andras kulturaktiviteter etc., också de facto tillhör

de mer betydelsefulla av landets kulturinstitutioner. Exempelvis är
Sveriges Television sedan flera år en av de största beställarna och
producenterna av långfilmer i landet. Riksradions roll i fråga om

musik, framförallt konstmusik, är också värdefull.
Nuvarande avtal mellan staten och moderbolaget innehåller en
föreskrift om att åtgärder för språkvård skall samordnas inom

koncernen. Den strukturförändring som jag föreslår bör inte medföra
att språkvårdens ställning inom public service-företagen försvagas.
Varje programföretag bör därför ha ett eget ansvar för språkvård.
Den sammanslagning av Riksradion och Lokalradion som jag föreslår
får även till följd att skyldigheten för det nya
ljudradioprogramföretaget att sända meddelanden som är av vikt för

allmänheten bör avse både statliga och kommunala myndigheter. I sak
innebär inte detta någon förändring i förhållande till de uppgifter
som hittills har åvilat de båda bolagen var för sig.
Föreskrifter med anledning av vad jag här har anfört bör ingå i de
avtal som skall slutas inför nästa avtalsperiod.

10.3.2.7 Frilansmedverkan och fri produktion.
Enligt nuvarande avtal skall moderbolaget verka för att
omfattningen av frilansmedverkan håller en hög och jämn nivå i

programproduktionen. Inför nu gällande avtalsperiod angavs att
moderbolaget bör pröva att främja produktionsutläggning av
TV-program genom att kvotera medelstilldelningen till Sveriges

Television. Därvid angavs att omfattningen av produktionssamarbetet
med producenter utanför Sveriges Television skall ligga på minst
den nivå som gällde för budgetåret 1982/83, dvs. runt 45 milj.kr. i

1984/85 års penningvärde.
I anslagsframställningarna från moderbolaget och Sveriges
Television redovisas kostnader för utläggningar och samproduktioner
m.m. Motsvarande belopp för Sveriges Television uppgår för år 1991

till ca 57 milj.kr. i 1984/85 års prisläge, vilket således
överstiger den nivå som angavs inför den pågående avtalsperioden.
Jag anser att det för nästa avtalsperiod är viktigt med en hög och

jämn nivå av utomstående medverkan i programföretagens produktion.
Med den centrala ställning som public service-företagen har på
produktionsmarknaden är det angeläget att man stimulerar

uppbyggnaden av den fria produktionsverksamhet som nu har
etablerats. Utläggningar förutsätter givetvis att kostnaderna inte

får bli högre än vad som är möjligt att uppnå med egen produktion.
I enlighet med vad jag anfört om tydlig fördelning av ansvar för
verksamheten bör det ankomma på styrelser och företagsledningar att

vidta sådana åtgärder att syftet med villkoret uppfylls. Något
uttryckligt kvoteringsvillkor för exempelvis Sveriges Television
bör därmed inte längre vara nödvändigt.
Utöver vad jag har anfört beträffande public service-företagen
övergår jag nu till vilka särskilda riktlinjer som bör gälla för
vart och ett av programföretagen.

10.3.3 Särskilda riktlinjer för Sveriges Television

Mitt förslag: Sveriges Television skall även i fortsättningen ha en
separat nyhetsredaktion för varje kanal samt en för
text-TV-verksamheten. Regionala nyhetssändningar av minst nuvarande

omfattning skall finnas i hela landet.
Bakgrund: Det nuvarande sättet att organisera nyhetsredaktionerna

går tillbaka på 1966 års riksdagsbeslut om att inrätta en andra
TV-kanal och de uttalanden som därvid gjordes om att det från
opinionsbildningens synpunkt var önskvärt med en långt gående

spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer. Visst samarbete
förutsattes finnas mellan nyhetsredaktionerna i radio och TV i form
av en centralredaktion. En övergripande tanke med hela

tvåkanalsreformen var de möjligheter till ett system med
stimulerande tävlan mellan kanalerna som därvid öppnades.
1978 års riksdagsbeslut innebar att Sveriges Television bör ha två

från varandra fristående nyhetsredaktioner. Det tidigare kravet om
vissa gemensamma funktioner avseende telegramredigering och
telegramläsning upphävdes. Några förändringar på denna punkt

gjordes inte vid 1986 års beslut.
Sveriges Television utreder för närvarande som ett led i arbetet
med att kvalitativt förstärka sin nyhetsverksamhet och samtidigt

uppnå rationaliseringar, vilka fördelar kan uppnås genom en
sammanslagning av nyhetsredaktionerna.
Dessa överväganden sker bl.a. mot bakgrund av att Nordisk
Television nyligen inlett sändningar av TV 4-kanalen över marknätet

och även har i uppdrag att sända nyhetsprogram. Avtalet mellan
staten och Nordisk Television stadgar bl.a. att företagets
nyhetssändningar efter en uppbyggnadsperiod om två år skall omfatta

minst tio timmar per vecka.
Skälen för mitt förslag: Nyhetsförmedlingen är enligt min mening
en av Sveriges Televisions centrala uppgifter. I likhet med vad

föredraganden anförde i anslutning till proposition 1977/78:91 om
radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. (s. 189 f.)

anser jag att frågan om hur nyhetsverksamheten skall utformas och
organiseras är värd stor uppmärksamhet.
Det är enligt mitt förmenande önskvärt med en spridning i

nyhetsurval, analyser och kommentarer i radio och TV. En ökad
mångfald inom nyhetsområdet innebär också att möjligheterna att
utnyttja yttrandefriheten förbättras.
Det ökade nyhetsutbud som tillkomsten av den marksända TV
4-kanalen innebär är än så länge inte tillgängligt för alla
invånare i landet. Det dröjer ytterligare en tid innan den pågående

sändningsutbyggnaden har nått fram till rikstäckning. Enligt
avtalet medges en successiv ökning innan verksamheten har kommit
upp till de nivåer inom olika områden som har angivits. De

nyhetssändningar som finns tillgängliga i olika satellit- och
kabel-TV-spridda kanaler kommer däremot inte att bli tillgängliga
för samtliga hushåll, ens på några års sikt.
Mot denna bakgrund anser jag inte att Sveriges Televisions
nyhetsuppdrag nu bör reduceras genom att gällande riktlinjer
upphävs på denna punkt. Jag har i och för sig förståelse för

Sveriges Televisions planer på området eftersom vissa
rationaliseringsvinster otvivelaktigt skulle vara möjliga att hämta
in utan att exempelvis antalet nyhetssändningar därför skulle

behöva minska. Jag anser emellertid att man bör vara vaksam på den
nya konkurrenssituationen så att den inte på kort sikt leder till
en minskad mångfald även om utvecklingen på längre sikt kan göra

det möjligt för fler aktörer att vara verksamma.
Således bör riktlinjerna för Sveriges Television även för den nu
aktuella avtalsperioden innehålla ett villkor om att de båda

kanalerna skall ha separata nyhetsredaktioner. I konsekvens med
detta bör även text-TV-sändningarnas nyhetsvärdering vara
självständig i förhållande till andra nyhetsredaktioners

överväganden inom public service-företagen.
Eftersom jag framförallt tänker på redaktionerna i deras funktion
vad gäller nyhetsurval, analyser och kommentarer, innebär vad jag

nu har sagt att det ändå bör vara möjligt med ett samarbete mellan
de två kanalernas nyhetsredaktioner. Det kan exempelvis röra sig om
gemensamt utnyttjande av utrikeskorrespondenter, samutnyttjande av
personal för att i ett sammanhang utföra uppdrag för olika

nyhetsredaktioner etc. Vad jag har sagt bör heller inte innebära
några hinder för en ansvarsuppdelning i fråga om fördjupningar inom
vissa områden. Det torde vara en självklarhet att redaktionerna för

att kunna hävda sig i konkurrensen måste ha en allsidig och djup
bevakning av såväl nationella som internationella frågor.
Riktlinjerna bör även omfatta ett krav om att regionala

nyhetssändningar av minst nuvarande omfattning skall finnas i hela
landet. Vad jag i övrigt förordar om programföretagens uppgifter

innebär att beslut om distriktsindelning, programsättning och
sändningstider bör ankomma på Sveriges Television.

10.3.3.1 EG-krav m.m.
Både Europarådskonventionen om TV över gränserna och EG:s direktiv
om TV utan gränser har betydelse för den svenska public

service-verksamheten. Genom EES-avtalet har Sverige och andra
EFTA-länder förbundit sig att anpassa sin lagstiftning till
EG-direktiv och att redovisa de åtgärder som vidtagits till

kommissionen senast den 1 januari 1993. Europarådskonventionen, som
Sverige skrivit under men ännu inte ratificerat, kommer att kunna
reglera förhållandet till andra europeiska stater än dem som ingår

i EG eller EFTA.
Arbetet med konventionen och direktivet har pågått under större
delen av 1980-talet. EG:s medlemsländer har samtidigt varit

engagerade i Europarådets konventionsarbete vilket har inneburit
att konventionen och direktivet har likartad uppbyggnad och i stort
sett samma innehåll.
Konventionsarbetet inom Europarådet startade främst för att skapa
ett regelverk för gränsöverskridande TV-sändningar i Europa och
undvika oklarheter i ansvarsfrågor.
Direktivet tar fasta på TV:s betydelse för att främja
integrationssträvandena inom EG. Programverksamheten i sig bedöms
också som en potential för ekonomisk tillväxt. Mot denna bakgrund

vill man stärka både den europeiska programproduktionen och dess
relativa andel av det samlade utbudet hos europeiska
TV-programföretag.
Både konventionen och direktivet reglerar TV-sändningar som är
avsedda för allmänheten. Flertalet regler är av minimikaraktär. Ett
land får alltså driva en mer ambitiös linje i fråga om de

sändningar som landet ansvarar för.
Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om anpassning av
den svenska lagstiftningen till EG-direktivet samt frågan om hur

Sverige skall uppfylla sin rapporteringsskyldighet när det gäller
de satellitsändningar som Sverige ansvarar för. Här begränsar jag
mig till frågan om konsekvenserna för Sveriges Television.
De regler som har betydelse för Sveriges Televisions programutbud

är enligt min bedömning i första hand bestämmelserna om andelen
europeiska program. Dessa innebär att varje programföretag skall
sända minst 50 % europeiska program, sedan nyheter, sport,

tävlingar, reklam och text-TV räknats bort. Medlemsländerna skall
rapportera programstatistik för varje programbolag separat och, i
den mån en kanal inte uppnått föreskrivna andelar, redovisa skälen

för detta och vilka åtgärder som planeras.
Vidare innehåller direktivet en bestämmelse om att medlemsländerna

på lämpligt sätt skall se till att programbolagen, där så är
möjligt, reserverar 10 % av sändningstiden eller 10 % av
programbolagets budget för europeiska program av fristående

producenter, undantaget de programkategorier som refererats under
regeln om europeiska program.
Både direktivet och konventionen innehåller bestämmelser om

sponsring. Ett programbolags redaktionella integritet måste säkras
vid sponsring, dvs. det måste framgå om ett program är sponsrat och
sponsorns identitet måste redovisas. Program får inte sponsras av

företag som framställer eller säljer tobak eller receptbelagd
medicin. Nyheter och aktualitetsprogram får inte sponsras.
Likaså har direktivet och konventionen regler om rätt till genmäle

och beriktigande.
Direktivet föreskriver slutligen att EG-kommissionen skall erhålla
en rapport från varje anslutet land som redovisar vilka åtgärder

som vidtagits för att införliva direktivets regelverk i den
nationella lagstiftningen. Vartannat år skall en statistisk
redovisning ske av hur bestämmelserna om europeisk produktion

uppfyllts.
Enligt min bedömning uppgår andelen europeiska program i Sveriges
Televisions utbud redan idag till ca 80 %. Med andra ord behöver

inte några särskilda kvotregler eller liknande övervägas. Nuvarande
villkor i avtalet mellan staten och Sveriges Television, om att ett
mångsidigt utbud på svenska språket skall tillhandahållas och att

svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande
omfattning skall förekomma, är tillräckliga.
Uppgifter om andelen sändningstimmar europeisk frilansproduktion i

Sveriges Televisions utbud framgår inte direkt ur tillgänglig
sändningsstatistik. De riktlinjer om en hög och jämn nivå av
utomstående medverkan som jag tidigare har redovisat torde

emellertid vara tillräckliga för att uppfylla denna bestämmelse.
Sponsringsreglerna och nu gällande ordning i fråga om genmäle och
beriktigande uppfyller de grundkrav som anges i direktiv och

konvention om att det måste framgå om ett program är sponsrat samt
att det skall vara möjligt att få ett beriktigande infört om ett
programföretag har sänt en felaktig uppgift.

0.3.4 Särskilda riktlinjer för Sveriges Radio
Mitt förslag: Sveriges Radio skall bedriva lokal
sändningsverksamhet av minst samma omfattning som för närvarande.

Bakgrund: Inför 1991 års riksdagsbeslut gjorde kulturutskottet
(1990/91:KU39, s. 59 f.) ett särskilt uttalade om den framtida

ljudradioverksamheten. Utskottet ansåg bl.a. att det är nödvändigt
att Sveriges Radio bibehåller sin nuvarande stora frihet i fråga om
programsättning m.m. När det gäller lokalradioverksamhetens

självständighet m.m. anförde utskottet vidare att det är av
synnerlig vikt att verksamheten, liksom nu är fallet, i framtiden
kan genomföras under stor frihet och självständighet. Det fjärde

FM-nätet bör även fortsättningsvis förbehållas
lokalradioverksamheten. Den sammanslagna ljudradioverksamheten bör
åläggas såväl uppdraget att svara för nationell programproduktion

och sändning som uppdraget att svara för lokal programproduktion
och sändning. Det lokala uppdraget förutsätter, enligt utskottets
mening, en lokal redaktionell beslutanderätt och självständighet

beträffande det lokala programutbudet. Lokalradioverksamheten bör
ha minst den omfattning som motsvarar verksamheten inom dagens 25
lokalradiodistrikt.
Konstitutionsutskottet anslöt sig till vad kulturutskottet uttalat
om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.
Skälen för mitt förslag: Jag instämmer med de båda utskottens

bedömning av värdet med lokalradioverksamheten. Tillkomsten av det
fjärde FM-nätet som möjliggjorde att Lokalradion kunde disponera en
egen kanal har varit av stor betydelse för den regionala och lokala

utvecklingen.
I övrigt kan den lokala och regionala mediesituationen sägas
kännetecknas av att närradioverksamheten på många håll är av stor

omfattning, dock med en begränsad roll. Lokala, reklamfinansierade
radiosändningar beräknas visserligen kunna inleda sina sändningar
nästa år men kommer inledningsvis att vara av begränsad omfattning.
Dagstidningar har mött ökande problem. På vissa orter har
svårigheterna fått nedläggningar som följd.
Mot denna bakgrund är det alltjämt viktigt att det sammanslagna
radioföretaget fortsätter med sin public service-verksamhet. Utöver

vad jag har föreslagit i föregående avsnitt vill jag tillägga att
Sveriges Radios uppdrag även bör innefatta ett krav om lokal
sändningsverksamhet av minst samma omfattning som för närvarande

utförs.
Däremot anser jag inte att jag bör föreslå regeringen att ange hur
Sveriges Radio bör gå tillväga för att uppfylla detta villkor. I

likhet med utskotten anser jag att public service-företagen bör
behålla sin nuvarande stora frihet i fråga om distriktsindelning,

programsättning, sändningstider m.m.
Tillsammans med vad jag tidigare har anfört under avsnittet 10.2.3
Public service-verksamhetens omfattning, sändningsnät m.m., bör

detta enligt min mening täcka in syftet med de önskemål om såväl
ett nationellt som ett lokalt uppdrag, som utskotten har givit
regeringen till känna.

0.3.5 Särskilda riktlinjer för Sveriges Utbildningsradio
Mitt förslag: Sveriges Utbildningsradios uppdrag skall i princip
vara oförändrat.
Programföretaget skall producera utbildningsprogram i första hand
för sändning via marksändare.
Verksamheten skall inriktas på de fyra utbildningsområdena

förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning.
Utbildningsradion skall tillse att användarna får möjlighet att
framföra synpunkter och önskemål på verksamheten.

Bakgrund: Utbildningsradion pekar i sin skrivelse på vissa punkter
där förändringar bör ske inför en ny avtalsperiod, men synes i

stort förorda en fortsatt verksamhet av ungefär samma utformning
som gäller för närvarande.
Utbildningsradion förordar att den, i stället för moderbolaget,

bör ta ställning till på vilket sätt samverkan med användarna skall
ske. Även under en ny avtalsperiod bör kompletterande finansiering
med allmänna medel kunna ges för särskilda insatser.
Utbildningsradion tar även upp frågan om att få tillgång till
sändningstider.
Vidare föreslås att formuleringen av Utbildningsradions roll får

en något förändrad utformning: Programverksamheten skall främst
inriktas på att förstärka, bredda och komplettera de
utbildningsinsatser som görs inom ovan nämnda utbildningsområden

och inom det fria folkbildningsarbetet.
Skälen för mitt förslag: Jag ansluter mig i huvudsak till vad mina
företrädare har uttalat i fråga om Utbildningsradions verksamhet.
Programverksamheten bör därmed främst inriktas på att förstärka,
bredda och komplettera de utbildningsinsatser som görs inom de
nämnda fyra utbildningsområdena och inom det fria

folkbildningsarbetet. Inom samtliga utbildningsområden bör stöd och
stimulans ges till grupper med olika funktionshinder och till
etniska och språkliga minoriteter samt övriga i

utbildningssammanhang eftersatta grupper. I likhet med nu bör
barnprogram och program av allmänt folkbildande karaktär också
produceras. I verksamheten ingår även produktion av tryckt
material.
Utbildningsradion bör sända radio- och TV-program i rikssändningar
samt i regionala och lokala sändningar. Utbildningsradion bör också
sända text-TV. När det gäller frågor om fördelning av sändningstid

hänvisar jag till vad jag anför i avsnitten 10.3.1
Programverksamhetens oberoende garanteras och 10.5.2 Public
service-företagens struktur.
Det förhållandet att Utbildningsradions programproduktion görs med
inriktning på i första hand sändning via marksändare utesluter

givetvis inte att program från Utbildningsradion förmedlas på andra
sätt, t.ex. genom kassettdistribution. Mina förslag om nytt
huvudmannaskap för rundradionätet och köp av utsändningstjänster

m.m. kommer att underlätta kostnadsjämförelser mellan olika
distributionsformer.
Eftersom verksamheten skall inriktas på utbildning i samarbete med

utbildningsmyndigheter och utbildningsanordnare bör det i likhet
med vad som nu gäller finnas möjligheter för användarna att
framföra synpunkter och önskemål på Utbildningsradions verksamhet.
Liksom nu bör detta inflytande ske mot bakgrund av
Utbildningsradions publicistiskt oberoende ställning.
Finansieringen genom medelstilldelning från rundradiokontot bör i

likhet med vad som nu gäller kunna kombineras med att staten även
ställer särskilda medel till Utbildningsradions förfogande för
programverksamhet i samband med särskilt angelägen fortbildning av

skolans personal. Det bemyndigande riksdagen gav regeringen i
samband med beslut om tilläggsbudget II (prop. 1987/88:125 bil. 5,
KrU 23, rskr. 287) bör i fortsättningen, i konsekvens med mina

övriga förslag, avse Utbildningsradion i stället för som nu
Sveriges Radio AB (moderbolaget).
Utbildningsradions förlagsverksamhet bör bedrivas enligt

företagsekonomiska principer. Liksom nu skall det vara möjligt att
ta emot produktionsstöd av allmänna medel så att angelägna
förlagsprodukter kan produceras för små målgrupper.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.
10.4 Ägarskap och företagsform

Mitt förslag: Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio skall vara självständiga aktiebolag. Pressen,
näringslivet, folkrörelserna, konstnärliga och vetenskapliga

akademier och oberoende kulturella sammanslutningar skall erbjudas
bli ägare till bolagen. Om enskilda ägare, t.ex. på grund av jäv,
inte kan kvarstå som ägare skall aktierna erbjudas staten.
Regeringen skall vidta åtgärder för att underlätta övergången från
nuvarande koncernbildning till tre självständiga public
service-företag.
Bakgrund: Av aktierna i Sveriges Radio AB (moderbolaget) innehas
60 % av folkrörelserna, 20 % av pressen och 20 % av näringslivet.
Under avtalsperioden har vissa ägarförändringar skett, dock utan

att de nyss nämnda relationerna förändrats. Antalet aktieägare har
därmed minskat.
Såväl Sveriges Radio-företagen som dess föregångare har varit

aktiebolag. En annan associationsform som ibland aktualiseras är
stiftelseformen.
Aktiebolagsformen regleras i aktiebolagslagen. Rörelseverksamhet

bedrivs normalt i aktiebolag. Bestämmelserna innebär en tydlig
fördelning av ansvar och befogenheter mellan ägare, styrelse och
verkställande direktör samt en klar procedur för tillsättande av

ledningen.
Stiftelseformen är inte lika entydig som aktiebolagsformen. Ett
stort antal varianter av olika stiftelsebildningar förekommer. I

jämförelse med aktiebolag saknas någon normal ägarroll i en
stiftelse. En allmän lagstiftning med grundläggande regler om vad
som konstituerar en stiftelse, om stiftelsers förvaltning och

organisation samt om bokföring, redovisning och andra civil-

ättsliga frågor saknas för närvarande. Det pågår ett
beredningsarbete inom regeringskansliet med förslag till
lagstiftning på stiftelseområdet. De nya bestämmelserna avses träda

i kraft den 1 januari 1994.
Skälen för mitt förslag: Ett stort antal av de hittillsvarande
ägarna till Sveriges Radio-koncernen har aviserat att de vill

frånträda sina aktier inför en ny avtalsperiod. Detta gäller främst
ägare inom näringslivs- och pressgrupperna. Ett motiv som anges är
risken för jävssituationer. Flera har redan engagerat sig i - eller

avser att gå in i - olika medieprojekt i konkurrens med public
service-verksamheten.
Den övervägande delen av ägarna inom folkrörelsegruppen har dock

deklarerat att de önskar kvarstå som ägare. Eftersom många
folkrörelser i framtiden kommer att intressera sig för annan radio-
och TV-verksamhet får man emellertid anta att det kommer att ske

avhopp även från denna ägargrupp. De nuvarande hembudsreglerna
innebär i extremfallet att en aktieägare skulle kunna inneha
samtliga aktier i den egna ägargruppen. Teoretiskt sett skulle en

enda ägare i folkrörelsegruppen kunna uppnå aktiemajoritet i
Sveriges Radio-koncernen.
Mot denna bakgrund förutsätter jag att aktier som utbjuds till

försäljning i stället bör kunna hembjudas till staten. Jag avser
att i kontakter med nuvarande och blivande ägare utröna
möjligheterna av att det i bolagsordningarna införs en föreskrift

om hembud till staten.
Med tanke på de risker som skulle uppstå om en public
service-ägare till följd av andra intressen i radio- och

TV-verksamheter får dubbla lojaliteter bör det enligt min mening
vara naturligt att ägaren i ett sådant fall lämnar bolagen och
enligt vad jag nyss sagt hembjuder sina aktier i public

service-företagen till staten.
För att bibehålla en spridd och balanserad ägarkrets bör enligt
min bedömning en ny aktieägargrupp beredas tillfälle att bli ägare

till public service-företagen. Jag avser då en grupp bestående av
konstnärliga och vetenskapliga akademier samt oberoende kulturella
sammanslutningar. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att ta
kontakt med exempelvis Kungl. Musikaliska Akademien, Kungl.
Akademien för de fria konsterna - Konstakademien, Kungl.
Vetenskapsakademien, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien, Svenska PEN-klubben, Konstnärliga och Litterära

Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) m.fl. Dessa grupper
representerar en viktig del av svenskt samhällsliv som hittills
inte varit representerad i public service-sammanhang.
Aktierna i de tre public service-företagen bör inför inledningen
av nästa avtalsperiod fördelas så att pressen har 20 %,

näringslivet 20 %, folkrörelserna 40 % och den nya ägargruppen 20
%. Principen om relationerna mellan de olika ägargruppernas
aktieinnehav modifieras dock om några av ägarna lämnar sitt

aktieinnehav och staten genom hembud tar över innehavet. För att
bereda plats för den nya aktieägargruppen förutsätts ägarna inom
folkrörelsegruppen få sitt aktieinnehav reducerat med en tredjedel

i förhållande till nuläget. Var och en av övriga nuvarande ägare
som önskar kvarstå bör i princip erbjudas en lika stor andel i
aktieinnehavet i vart och ett av de tre företagen som man i dag har

i Sveriges Radio-koncernen. Jag utgår därvid från de
ägarförhållanden som råder den dag när regeringens förslag blir
offentliga i och med att propositionen lämnas till riksdagen.
Övergången från nuvarande koncernbildning till en situation där
ägarna bör erhålla aktier i tre fristående public service-företag
bör ske i anslutning till förestående årsskifte så att de nya

ägarförhållandena kan börja gälla när avtalsperioden inleds. För
att underlätta denna process bör de nuvarande ägarna i anslutning
till denna tidpunkt överlåta samtliga aktier i moderbolaget till

staten. Därvid ges ägarna möjlighet att antingen få betalt för sina
aktier med det nominella värdet eller att få nya aktier i vart och
ett av de tre public service-företagen.
Jag förutsätter att extra bolagsstämmor i programbolagen kommer
att hållas i anslutning till kommande avtalsperiods början.
Förutsättningarna för en förändring av ägarsituationen följer av

vad som stadgats i avtal och bolagsordning.
Enligt 15 § avtalet mellan regeringen och moderbolaget skall
moderbolaget omedelbart träda i likvidation om avtalet upphör.
Sedan likvidationen avslutats, dvs. skulderna betalats, skall
tillgångarna minus inbetalat aktiekapital och vad som enligt
bolagsordningen (16 §) skall tillkomma ägarna som utdelning,

tillfalla staten. Om moderbolaget upplöses skall således
tillgångarna tillfalla staten.
Staten har i juni 1991 sagt upp avtalen, vilket var i

överensstämmelse med villkoren i avtalen. Om staten skulle
underlåta att teckna något nytt avtal med public service-företagen
kommer dessa att träda i likvidation den 1 juli 1992. Vad jag
tidigare har anfört om ny ägargrupp, hembudsregler etc. bör enligt

min mening kunna åstadkommas utan att något likvidationsförfarande
först behöver tillgripas.
När det gäller tillsynen av public service-företagen bör nuvarande

ordning med auktoriserade revisorer bibehållas. Mot bakgrund av vad
som nu gäller i fråga om den revision av förvaltningskaraktär som
dessutom sker, förutsätts även fortsättningsvis regeringen utse en

revisor och de fyra ägargrupperna beredas tillfälle att utse var
sin revisor.

Som jag tidigare nämnt bör public service-verksamheten även i
fortsättningen drivas i aktiebolagsform. Det förhållandet att
public service-företagen årligen omsätter mer än fyra miljarder kr.
motiverar att kraven på ekonomisk redovisning, tydlig
ansvarsfördelning m.m. bör vara höga, vilket automatiskt följer med
aktiebolagsformen.
I debatten inför den nya avtalsperioden har stiftelseformen förts
fram som ett alternativ. Enligt min bedömning skulle
stiftelseformen vare sig för verksamheten i de nuvarande

programföretagen eller för en tänkt instans mellan å ena sidan
riksdag och regering och å andra sidan programföretagen vara
lämplig i nuvarande läge då osäkerhet råder om hur kommande

lagstiftning om stiftelser skall utformas. Att nu låsa
förutsättningarna för public service-verksamheten utan att veta på
vilka villkor som förändringar i framtiden kan företas vore inte

lämpligt. Enligt vad jag har erfarit kan de planerade reglerna, som
jag tidigare har nämnt, komma att försvåra för riksdagen att för
all framtid över huvud taget påverka förutsättningarna för public

service-verksamheten om denna organiseras som en stiftelse.
Enligt min mening är det viktigare att fokusera de förutsättningar
som torde vara mer betydelsefulla för public service-företagens

uppdrag, nämligen innehållet i lagar och avtal samt ekonomiska
ramar och styrelsernas sammansättning och arbete.
Inför den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1997 bör dock

förutsättningarna för att driva verksamhet i stiftelseform ha
klarlagts. Olika möjligheter att ytterligare stärka public
service-verksamhetens oberoende bör prövas inför denna period. Jag

utgår från att en stiftelsebildning vid den tidpunkten skulle kunna
vara ett alternativ bland flera andra lösningar.
En grundläggande förutsättning för public service-företagens

verksamhet är som tidigare nämnts att den skall bedrivas
självständigt från publicistisk synpunkt i förhållande till
statsmakterna och andra maktgrupper i samhället. Av denna anledning

bör staten ålägga sig de restriktioner jag tidigare redogjort för.
Sammanfattningsvis kan de uttryckas på följande sätt.
Förutsättningarna i fråga om public service-företagens
organisation och programverksamhet skall av regering och riksdag

anges inför varje avtalsperiod. Dessa riktlinjer överförs till
avtalsform och avtal sluts mellan staten och vart och ett av
programföretagen. Därtill kommer även de grundläggande

förutsättningar som anges i lag och bolagsordningar. Inför
avtalsperioden ges också public service-företagen besked om vilka
ekonomiska resurser som kan disponeras i värdesäkrade termer.
Radionämnden ansvarar för övervakningen av att avtalen följs.
Regeringen utser en del av styrelserna för programföretagen enligt

de särskilda regler som jag redan berört och närmare återkommer
till i följande avsnitt. Staten skall därutöver inte påverka public
service-företagens verksamhet.
Enligt min mening åstadkoms på detta vis tydliga spelregler för
relationerna mellan staten och public service-företagen. Vad jag nu
har anfört innebär heller inte några nyheter i sak i jämförelse med

nuvarande ordning.

10.4.1 Programföretagens styrelser
Mitt förslag: Styrelserna i programföretagen skall vardera bestå av
nio ledamöter. För samtliga skall gälla att regeringen utser

ordföranden och tre ledamöter. Vidare utser ägarna på respektive
bolagsstämma två ledamöter. Den verkställande direktören är
självskriven ledamot.
Hittillsvarande gränsdragning mellan å ena sidan ledning och å
andra sidan löpande förvaltning inom programbolagen skall
upprätthållas även i fortsättningen. Det innebär att det ankommer

på styrelserna i de olika företagen att leda verksamheten medan de
verkställande direktörerna skall svara för den löpande
förvaltningen.

Bakgrund: I propositionen 1990/91:149 om radio- och TV-frågor
redovisade min företrädare hur ett ökat personsamband mellan

programbolagens och moderbolagets styrelser skulle kunna uppnås.
Varje styrelse skulle bestå av sammanlagt femton personer, varav
regeringen utser ordföranden och sex ledamöter. Ägarna utser fem

ledamöter. Respektive verkställande direktör är självskriven.
Därtill kommer två ledamöter jämte suppleanter som personalen har
rätt att utse. Denna ordning trädde i kraft i och med de

bolagsstämmor som hölls i juni 1991.
Skälen för mitt förslag: Styrelserna i programbolagen har det
slutliga ansvaret för bolagens programverksamhet, bl.a. för att den

står i överensstämmelse med det avtal som tecknas med staten. I
likhet med vad som tidigare har anförts inför nu gällande
avtalsperiod, bör det vara styrelserna som fastställer mål och
långsiktiga planer samt beslutar om grundläggande prioriteringar,

t.ex. beträffande avvägningen mellan olika programtyper. Till
uppgifterna på det administrativa/ekonomiska området hör att
besluta om respektive företags anslagsframställning, budget,

planering samt viktigare utnämningar. Styrelserna skall emellertid
inte ingripa i det löpande programarbetet på redaktionsnivå.
Styrelsernas storlek bör bli något mindre än nu så att bättre

förutsättningar ges för ett effektivt styrelsearbete.
Styrelserna bör således bestå av ordförande och åtta ledamöter, av

vilka den verkställande direktören och två personalrepresentanter
är självskrivna. Styrelserna bör inte innehålla några andra
suppleanter än de två lagstadgade suppleanterna för

personalrepresentanterna. Ingen person bör samtidigt sitta i flera
av dessa styrelser.
Regeringen bör i varje programbolag utse ordförande och tre övriga

ledamöter. En sådan ordning för utseende av styrelsernas ledamöter
bör uppnås genom föreskrifter i bolagsordningarna.
Vid valet av personer till public service-företagens styrelser är

det enligt min mening viktigt att ta hänsyn till personlig
kompetens och integritet. En annan viktig aspekt är att det i
styrelserna bör ingå personer med kunskaper och erfarenheter från

olika sektorer av det svenska samhället och sammantaget
representera den kunskap och erfarenhet som är relevant för
verksamheten. Regeringen bör inför utseende av ledamöterna samråda

med ledarna för samtliga i riksdagen representerade partier.
Återstående två styrelseledamöter utses på respektive
bolagsstämma. Det är min förhoppning att ägarna vid sina val av

ledamöter utgår från samma integritetskriterier m.m. som jag
tidigare har anfört bör gälla vid regeringens val av
styrelseledamöter. Staten bör såsom eventuell aktieägare normalt

inte delta i valet av dessa styrelseledamöter.
När det gäller gränsdragningen mellan ledning och löpande
förvaltning ansluter jag till vad flera av mina företrädare har

redovisat i denna fråga. Jag erinrar således om vad föredraganden
anförde i proposition 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m.m. (s. 169 f.) rörande vikten av att

gränsdragningen mellan ledning och löpande redaktionell verksamhet
görs särskilt strikt i publicistiska företag. Detta hindrar
givetvis inte att man inom styrelserna kan diskutera

programverksamheten i stort och erfarenheterna av olika satsningar.
Det som jag nu har anfört om en ordning för maktdelning och
utseende av styrelseledamöter bör innebära ett hinder för

otillbörlig styrning och en garanti för självständighet i
programverksamheten.

10.5 Organisationen
10.5.1 Förutsättningar

I linje med vad jag i övrigt föreslår om en enklare och tydligare
organisation för public service-företagen bör staten begränsa
detaljstyrningen av företagen. Riksdagen bör ta ställning endast

till huvuddragen i den struktur som bör uppnås. Den interna
företagsorganisationen bör i huvudsak bestämmas av det enskilda
bolaget.

Jag tar nu upp de strukturfrågor som är av sådan betydelse att
staten bör ange vissa förutsättningar.

10.5.2 Public service-företagens struktur
Mitt förslag: Public service-företagen utgörs under nästkommande

avtalsperiod av Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio
AB samt Sveriges Radio AB. Det sistnämnda programföretaget bildas
genom en sammanslagning av Sveriges Riksradio AB och Sveriges

Lokalradio AB. Varje programbolag svarar för att verksamheten kan
bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika
intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.
Det nuvarande moderbolaget, Sveriges Radio AB, skall upphöra den 1
januari 1993.
Eventuella tvister i fråga om placering av sändningstid får lösas

genom skiljenämnder.
Radiotjänst i Kiruna AB ägs gemensamt av de tre programföretagen i
relation till storleken på respektive programföretags

medelstilldelning.
Bakgrund: I propositionen 1990/91:149 om radio- och TV-frågor

angavs följande riktlinjer inför den kommande avtalsperioden i
fråga om Sveriges Radio-koncernens organisation.
Programverksamheten bör handhas av tre företag, förutom av

Utbildningsradion, av ett programbolag för ljudradio och ett för
TV. Detta innebär att Lokalradion och Riksradion förs samman till
ett ljudradioföretag. Dessa organisatoriska förändringar bör,

enligt föredraganden, genomföras så att förutsättningar skapas för
att förstärka den regionala och lokala radio- och TV-produktionen.
Vidare föreslogs att programverksamheten organiseras i en koncern

med ett moderbolag. Moderbolaget bör ges ansvar för att
- inge anslagsframställning till regeringen och fördela av staten
tilldelade medel,

- ansvara för fördelning och placering av sändningstid om
programföretagen inte själva kan enas,
- ansvara för beredskapsplanering, samt
- vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds.
Vidare föreslogs att dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB skulle
ha hand om avgiftsuppbörd och avgiftskontroll.
Riksdagen gavs tillfälle att ta del av dessa riktlinjer.
Kulturutskottet och konstitutionsutskottet anförde därvid
(1990/91:KU 39, s. 58) att de redovisade riktlinjerna i allt
väsentligt bör godtas.
Min företrädare uppmanade i augusti 1991 i ett brev till
moderbolaget och programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen,

mot bakgrund av vad riksdagen beslutat med anledning av
propositionen 1990/91:149 om radio- och TV-frågor, dem att komma in
med underlag inför den nya avtalsperioden. Därvid anfördes att

regeringen anser det vara värdefullt om det samlade underlaget från
moderbolaget och programbolagen kommer att redovisa synpunkter på
bl.a. uppdrag, användning av det totala resursutrymmet inkl.
medelstillskottet, hur rationaliseringskravet kan uppnås,
ägarförhållanden och företagsform, framtida organisation,
utformning av SR-indexet samt hur ett ökat ansvar för

byggnadsinvesteringar kan åstadkommas.
I en gemensam skrivelse i oktober 1991 anför Sveriges
Radio-bolagen följande.
Programverksamhetens självständighet och integritet är
grundläggande för public service-verksamheten. Integriteten befästs
av att programbolagen i fråga om programverksamheten har ett

avtalsfäst ansvar i relation till staten (och en självständighet
som är säkerställd i radiolagen) och i fråga om den ekonomiska
förvaltningen har ett i aktiebolagslagen reglerat ansvar gentemot

koncernstyrelsen. Genom detta dubbla ansvarsförhållande utesluts
statligt inflytande genom ekonomisk styrning av verksamheten i
programbolagen.
Vidare anges hur bolagens inbördes anvarsförhållanden är utformade
mot bakgrund av gällande lag och rättspraxis.
Bolagens principiella inställning vad gäller utformningen av nya

avtal präglas av en strävan mot mindre detaljreglering och en
större företagsmässig självständighet för de enskilda bolagen och
för koncernen som helhet.
Moderbolaget har i en skrivelse i januari 1992 redovisat
ytterligare synpunkter inför den nya avtalsperioden. Innebörden av
vad som där anförs är att moderbolaget bör ges en starkare

ställning än vad som uttalades i proposition 1990/91:149 om radio-
och TV-frågor. I skrivelser i februari 1992 från Riksradion och
Lokalradion samt från Sveriges Television i mars 1992 tar man

avstånd från moderbolagets senare skrivelse.
Skälen för mitt förslag: Organisationen av public
service-företagen bör förenklas. Enligt min mening bör
ansvarsförhållanden och befogenheter vara tydliga för att medge

största möjliga rationalitet.
Den nuvarande organisationen av Sveriges Radio-koncernen - som går
tillbaka till riksdagens beslut år 1978 - syftade till att bl.a.
lyfta fram ljudradion ur televisionens skugga, att decentralisera
och att lägga ut besluten närmare programproduktionen. Det bör
också tas i beaktande att organisationen är resultatet av en

politisk kompromiss.
Resultatet har blivit en oklar ansvarsfördelning och kontroverser

som inte har varit fruktbara. Vid avtalsrevisionen år 1986 gjordes
ett försök att strama upp beslutsgångarna till förmån för
moderbolaget. Resultatet av beredningen av frågan förra året blev

att pendeln återigen slog i riktningen mot ett försvagat
moderbolag. De tidigare refererade skrivelserna vittnar om en
förtroendeklyfta mellan moderbolag och programbolag. Jag vill mot

denna bakgrund föreslå en annan och enklare lösning.
Först redovisar jag huvuddragen i mitt förslag, därefter närmare
kommentarer och detaljer.
För att åstadkomma klara och tydliga ansvarsförhållanden bör
koncernmodellen överges. Allt ansvar bör innehas av de tre
programföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges

Utbildningsradio. Moderbolaget bör avvecklas fr.o.m. den 1 januari
1993 och dess uppgifter övertas av programbolagen.
Det ansvar som moderbolaget hittills har haft i fråga om att värna

självständigheten i förhållande till omvärlden bör övertas av
programföretagen. Varje programbolag svarar således för att
verksamheten kan bedrivas självständigt i förhållande till staten,

olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.
I konsekvens med denna strukturförändring bör riksdagen
fortsättningsvis besluta om medelstilldelning till vart och ett av

de tre programföretagen.
Vissa obligatoriska samverkansformer mellan de tre programbolagen
bör finnas. Det gäller programbolagens gemensamma ansvar för

uppbörd och kontroll av TV-avgifter och det därmed sammanhängande
ägandet av Radiotjänst i Kiruna AB samt vissa frågor om fördelning
och placering av sändningstid.
Dessa nödvändiga samverkansuppgifter är dock inte av så stor
omfattning att de motiverar ett särskilt moderbolag eller de
avvikelser i fråga om verksamhetsansvar mellan moderbolag och

dotterbolag som har varit nödvändiga att göra i förhållande till
normala förhållanden inom koncerner.
I övrigt torde det finnas en rad områden där det kan vara

rationellt med ett mer eller mindre långt gående frivilligt
samarbete mellan programbolagen. Några särskilda föreskrifter om
detta blir därför obehövliga. Härigenom minskar även statens
detaljreglering av verksamheten.
I detta sammanhang vill jag nämna att frågor om program om och för
funktionshindrade, program på invandrar- och minoritetsspråk samt
beredskapsplanering även behandlas i andra avsnitt.
Jag övergår nu till att närmare kommentera några av delarna i det
förslag jag nyss redovisat.
De tre programbolagen bör fortsättningsvis gemensamt äga

Radiotjänst i Kiruna AB vilket idag ägs av moderbolaget. I likhet
med nu ligger det i programföretagens intresse att verksamheten med

avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bedrivs så effektivt som
möjligt. Programföretagens ägarroll blir därför tydlig.
Programbolagen bör äga Radiotjänst i relation till omfattningen av

varje bolags medelstilldelning under avtalsperioden.
Ägarna/programföretagen svarar för verksamhetens finansiering genom
ägartillskott i proportion till ägarandelarnas storlek. Med denna

modell för fördelning av ägarskapet är det naturligt att eventuella
justeringar av ägaransvaret kan ske vid ingången av nästkommande
avtalsperiod.
Eventuell oenighet vid fördelning och placering av sändningstid
bör lämpligen lösas genom två skiljenämnder; en nämnd för
Utbildningsradion och Sveriges Television och en nämnd för

Utbildningsradion och Sveriges Radio. Jag förutsätter att bolagen
exempelvis kan utse varsin representant till en sådan skiljenämnd
och därtill enas om en ordförande. Jag utgår från att sådana

nämnder kan sammankallas om behov uppstår. En utgångspunkt för
nämndernas ställningstagande bör vara den riktlinje jag tidigare
har angivit i avsnittet 10.3.1 Programverksamhetens oberoende

garanteras.
När det gäller bolagsfrågorna innebär mitt förslag att
programföretaget Sveriges Radio bildas genom en sammanslagning av

Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio fr.o.m. den 1 januari
1993. Förutsättningarna för sammanläggningen torde vara goda
eftersom styrelserna för de båda bolagen sedan förra bolagsstämman

sommaren 1991 har haft i huvudsak samma personsammansättning.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om bolagsordningarna för
public service-företagen.
Tiden efter det att riksdagen har fattat beslut med anledning av
regeringens förslag fram till kommande årsskifte bör vara
tillräcklig för att planera och genomföra avvecklingen av

moderbolaget. Jag förutsätter att styrelserna därvid ser till att
ingen viktig information går till spillo när ansvaret för olika
funktioner förs över till programföretagen. Eventuella kostnader

som hänger samman med långsiktiga åtaganden som moderbolaget gjort
får framdeles bäras gemensamt av public service-företagen.
Vad jag tidigare föreslagit om ändrat ägarskap innebär att
nuvarande ägare bör sälja sina aktier till staten i anslutning till

kommande årsskifte. Därvid bör nuvarande ägare erbjudas möjligheten
att lösa in sitt aktieinnehav eller att växla det mot aktier i de
tre programföretagen. Nya aktieägare förutsätts även kunna teckna

aktier i detta sammanhang. Härigenom kan den nyss beskrivna
strukturen för public service-företagen åstadkommas.

0.5.2.1 Distriktsorganisationer och distriktsbaserad produktion
Mitt förslag: Det skall även fortsättningsvis finnas en
distriktsorganisation inom varje programföretag. Företagens

organisation skall utformas så att förhållandena i olika delar av
landet kan speglas. Minst 40 % av allmänproduktionen i Sveriges
Televisions och Sveriges Radios rikssändningar skall produceras

utanför Stockholm.
För Sveriges Television skall även i fortsättningen gälla att
distriktsproduktionen koncentreras till en kanal.
Programbolagen bestämmer i övrigt om regional och lokal indelning
av respektive organisation.

Bakgrund: Statsmakterna har tidigare lagt stor vikt vid Sveriges
Radio-företagens organisation när det gäller utbyggnad av
distriktsverksamhet m.m. Inför den nu gällande avtalsperioden

anförde föredraganden att programstrukturen i TV är en så
betydelsefull fråga att riksdagen bör ta ställning till den.
Riksdagen beslöt också i enlighet med förslaget om en modell för

Sveriges Television som innebär att distriktsverksamheten
koncentreras till en kanal, den s.k. Sverigekanalen, TV 2 (prop.
1985/86:99, KrU:21, rskr. 343).
Distriktsverksamheten inom programföretagen har sedan 1960-talet
byggts ut kraftigt. Riksdagen har uttalat sig om kvantitativa
målsättningar för hur stor den regionala produktionen bör vara.
Inför den avtalsperiod som inleddes den 1 juli 1979 angav den
dåvarande föredraganden att 40 % av den produktion i radions och
televisionens rikssändningar som rimligtvis kan utlokaliseras bör

produceras utanför Stockholm. Motsvarande riktlinje angavs gälla
även inför nuvarande avtalsperiod.
Kulturutskottet (KrU 1985/86:25) konstaterade att det även i

fortsättningen sjävfallet måste ankomma på Sveriges Radio att
fördela resurserna på olika distrikt. Utskottet erinrade bl.a. om
att utbudet både skall ta till vara och spegla det egna områdets

särprägel och egenart och på ett mera allmänt sätt bidra till
mångfalden i programmen. Härvidlag bör, enligt utskottet, gälla att
radio och TV någorlunda likvärdigt bör kunna spegla förhållandena i
olika delar av landet och att detta måste kunna ske utan alltför

stora resursmässiga skillnader.
Skälen för mitt förslag: Jag anser att det för närvarande råder en
tillfredsställande balans i fråga om ekonomiska resurser mellan

distrikts- och Stockholmsbaserade verksamheter inom rikssänd radio
och TV. Det är viktigt att programföretagen även i fortsättningen
har distriktsorganisationer så att produktionen kan spegla

förhållandena i olika delar av landet. Programföretagens respektive
distriktsorganisationer bör utformas så att följande riktlinjer kan

tillgodoses.
Det distriktsproducerade utbudet bör, liksom hittills, både ta
till vara och spegla det egna områdets särprägel och egenart och på

ett mera allmänt sätt bidra till mångfalden i programmen i radio
och TV. En viss specialisering på olika programområden i distrikten
är rimlig. Risken för att specialiseringen kan leda till ensidighet

i bevakningen bör dock uppmärksammas.
Liksom tidigare bör det finnas riktlinjer för
distriktsproduktionens andel av rikssändningarna i Sveriges

Television och Sveriges Radio. För att ansluta till tidigare
riktlinjer bör gränsen under nästa avtalsperiod kunna sättas till
minst 40 %. Distriktsproduktionen i Sveriges Television bör även i

fortsättningen koncentreras till en kanal.
I övrigt anser jag att programföretagen bör bestämma om regional
och lokal indelning av respektive organisation.

10.5.3 Ett publikråd inrättas

Mitt förslag: Ett publikråd med inriktning mot public
service-företagens programverksamhet skall inrättas med
representanter från olika lyssnar- och tittargrupper.
Rådet skall vara fristående från programföretagen och skall ha
till uppgift att vara ett forum för diskussioner mellan publik och
programföretag om hur programverksamheten motsvarar public

service-uppdraget. Vidare skall rådet vara en väg för att ge
synpunkter och komma in med önskemål på programverksamhetens
omfattning och inriktning.
Verksamheten finansieras med medel från rundradiokontot.
Det får ankomma på regeringen att ange de närmare villkoren för
verksamheten.

Bakgrund: Någon särskild reglering av formerna för publikkontakter
har hittills inte gällt för programföretagen inom Sveriges

Radio-koncernen.
Programföretagen har på eget initiativ ordnat publikdagar, öppna
hus, studiebesök, referensgrupper, direkta inbjudningar till
tittare och lyssnare att per telefon eller brev lämna synpunkter på

programverksamheten m.m. En särskild insats har bestått i
aktieägarträffar med företrädare för ägarna till Sveriges Radio AB.
Skälen för mitt förslag: Jag vill inledningsvis uttala min

uppslutning kring den princip som sedan länge tillämpats om att
inte dryfta enskilda program i riksdagen. Med stöd i den
hittillsvarande ansvarsfördelningen har regeringen också avstått

från att kommentera delarna i programutbudet. Det saknas således
något organ där diskussioner om exempelvis innehållet i

programutbudet kan föras utan att den publicistiska integriteten
hotas. Jag bortser härvid från den efterhandsgranskning i
domstolsliknande former som görs av radionämnden.

0.5.3.1 Rådets uppgifter
Det bör således finnas ett forum där radio- och TV-publiken kan
diskutera public service-verksamheten.
Mitt förslag innebär att det som en försöksverksamhet under
förestående avtalsperiod inrättas ett publikråd med representanter
för olika lyssnar- och tittargrupper. Jag tänker då bl.a. på de

folkrörelser som ingår i Sveriges Radio-koncernens ägarkrets, men
även på andra folkrörelser. Exempelvis bör föreningar som
företräder funktionshindrade, invandrare samt språkliga och etniska

minoriteter beredas plats. Det är även angeläget att det i rådet
finns radiolyssnare och TV-tittare som inte i första hand
representerar någon förening eller intresse, utan som utses på

personliga meriter. Deltagarna bör vidare hämtas från olika delar
av landet. Jag utgår från att en lämplig storlek kan vara 30 - 40
personer.
Syftet med publikrådet bör enligt min mening vara att det skall
underlätta en dialog mellan företrädare för programföretagen och
lyssnarna/tittarna om programverksamhetens omfattning och

inriktning.
Publikrådet skulle vid några tillfällen per år kunna samlas och ta
upp olika ämnen till diskussion. En viktig uppgift för publikrådet

bör vara att inför varje ny avtalsperiod för public
service-företagen ställa samman sina erfarenheter och redovisa dem
för regering och riksdag. Givetvis bör erfarenheter från tidigare

och pågående publikkontakter samt från våra nordiska grannländer
även tas till vara. Rådet skall däremot inte ha något
verksamhetsansvar eller ha några beslutsbefogenheter gentemot

programföretagen. Det bör heller inte avkrävas åtaganden som
förutsätter enighet. Rådet torde dock komma att i formell mening
betraktas som en myndighet även om det inte skall utöva några

särskilda myndighetsfunktioner.
Vad jag nu har anfört bör naturligtvis inte tas till intäkt för
public service-företagen att dra ned på de etablerade formerna för

publikkontakter. Om programföretagen så önskar torde rådet även
kunna fungera som referensgrupp i olika sammanhang.
För klarhetens skull vill jag understryka att publikrådet på intet
vis förutsätts ersätta det granskningsansvar som åvilar

radionämnden.
Jag avser att senare ange närmare villkor för hur denna verksamhet
bör utformas. Därvid räknar jag exempelvis med att företrädare för

programföretagen bör kunna åta sig att vid kallelse närvara vid
diskussioner i publikrådet. Föreskrifter om det sistnämnda torde
därför föras in i avtalen med företagen.
Det finns avslutningsvis skäl att erinra om den öppenhet som måste
råda i public service-företag. Det vore fel att betrakta

publikrådets och programföretagens intressen som antagonistiska. I
bästa fall kan ett forum av detta slag stärka och stimulera public
service-företagen i en situation av hårdnande konkurrens.

0.5.3.2 Hur medlemmarna utses
Det bör ankomma på regeringen att utse dem som skall ingå i
publikrådet. Jag föreslår att regeringen inhämtar namnförslag från

olika håll, bl.a. sådana folkrörelser som jag nyss nämnt.
Jag utgår från att publikrådet bör ha en ställning som är
fristående från public service-företagen. Jag anser det inte vara

befogat att etablera något särskilt sekretariat utan sådana
funktioner bör kunna erhållas från någon av myndigheterna inom
medieområdet. De förslag som kan bli aktuella med anledning av

förslag från utredningen (U 1991:09) om myndighet för radio- och
TV-sändningar till allmänheten kan också få konsekvenser för hur
sekretariatsfunktionerna anordnas.
Publikrådets verksamhet, dvs. i huvudsak kostnader för möten med
rådet, bör bekostas med medel från rundradiokontot. Min
kostnadsberäkning blir preliminär eftersom tidigare erfarenheter

saknas. För 1993 års verksamhet beräknar jag kostnaden till högst
750 000 kr. Det bör under försöksperioden ankomma på Sveriges
Television, vilken i annat sammanhang ges ansvaret för

förvaltningen av rundradiomedlen, att svara för den utbetalning av
reseersättningar och dylikt i samband med rådets sammanträden.
Det bör ankomma på regeringen att ange de närmare villkoren för

publikrådets verksamhet, att besluta om instruktion för publikrådet
m.m.

10.6 Ekonomiska förutsättningar
Mitt förslag: Medelstilldelningen till public service-företagen

skall liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i ett index. För åren
1993- 1995 får public service-företagen tillsammans en reformram om
150 milj.kr. per år i tre års tid, sammanlagt 450 milj.kr.
På public service-företagen ställs ett rationaliseringskrav om
vardera 100 milj.kr. för åren 1993 och 1994. De medel som frigörs
genom ytterligare rationaliseringar får behållas för

reforminsatser.
Medelstilldelningen skall vara samlad och inte innehålla
specialdestinerade belopp.
Ansvaret för byggnadsinvesteringar och övriga lokalfrågor skall i
fortsättningen ankomma på respektive programföretag.
Programföretagen får inom tillgänglig ekonomisk ram göra de

prioriteringar som krävs för att uppfylla målen med verksamheten.
Bakgrund: Inför 1991 års beslut redovisade min företrädare, som

ett resultat av den överenskommelse som nåtts i TV-beredningen, en
ambition om reformtillskott till Sveriges Radio på sammanlagt 600
milj.kr. för åren 1992-1995 samt ett rationaliseringskrav om totalt

200 milj.kr. för åren 1993-1994. Beloppen angavs i det då aktuella
prisläget, dvs. för år 1989. Vidare föreslogs att
medelstilldelningen även fortsättningsvis skulle värdesäkras med

utgångspunkt i ett index.
Riksdagen hade inget att invända mot detta. Sveriges Radio erhöll
ett reformtillskott om 150 milj.kr. för år 1992.
Moderbolaget föreslår att vikterna inom SR-indexet ändras i
förhållande till den nya kostnadsstruktur som uppstår när
utsändningstjänster m.m. skall köpas. Förhållandet mellan

prisandelen och löneandelen bör ändras från 40/60 % till 50/50 %.
Vidare bör prisandelen även omfatta boendekostnader då
lokalkostnader numera utgör en relativt stor andel av de samlade

kostnaderna.
Inför 1986 års beslut redovisades en relativt detaljerad
investeringsplan för Sveriges Radio-koncernen. Moderbolaget

förutsattes lånefinansiera dessa investeringar varför det i
medelstilldelningen anvisades särskilda medel för kapitalkostnader.
Utgifterna med anledning av denna plan har sedan legat till grund

för beräkningen av den särskilda posten för kapitaltäckningsmedel.
Om moderbolaget är i behov av att avyttra delar av
fastighetsinnehavet skall enligt avtalet med staten regeringens

godkännande inhämtas.
Inför 1991 års beslut angav min företrädare att en förenklad
beräkningsmodell utan särredovisning av kapitalkostnader borde

tillämpas vid beräkningen av medelstilldelningen för år 1993.
Moderbolaget föreslår i anslagsframställningen att nuvarande
särredovisning ersätts med en höjning av den totala

medelstilldelningen med 80 milj.kr. Denna nivåhöjning motiveras med
utgångspunkt från koncernens räntekostnader och avskrivningar för
befintliga byggnader.
Skälen för mitt förslag: Jag ansluter mig till den bedömning som
gjordes i TV-beredningen om behovet av resurstillskott för att
public service-företagen skall kunna uppfylla sina förpliktelser om

ett mångsidigt utbud. I jämförelse med tidigare har vi nu en
situation där flera företag genom inköpskonkurrens driver upp
priserna på de mest publikdragande programmen. Därutöver vill jag
för egen del tillägga att satsningarna på kvalitet i programutbudet

som jag förordar också motiverar att reformmedel ställs till public
service-företagens förfogande.
För att ge public service-företagen så goda

planeringsförutsättningar som möjligt är det viktigt att ange vilka
resurstillskott respektive rationaliseringskrav som företagen har
att räkna med inför den nya avtalsperioden. Mitt förslag innebär

att public service-företagen tillsammans bör få disponera
150 milj.kr. per år fr.o.m. år 1993 t.o.m. år 1995. För innevarande

år tillfördes medelstilldelningen 150 milj.kr., varför det samlade
resurstillskottet kommer att öka med 600 milj.kr., vilket är i
överensstämmelse med ställningstagandet i TV-beredningen (för

tydlighetens skull anger jag nu beloppen i samma prisläge som då
användes, dvs. 1989 års).
Rationaliseringskravet överensstämmer likaledes med vad som

tidigare har anförts, dvs. 100 milj.kr. vardera för åren 1993 och
1994. Rationaliseringskravet utgör en del av finansieringen av nyss
nämnda reformmedel. Rationaliseringar som tidigareläggs till år

1992 bör också få tillgodoräknas vid redovisningen av vilka
åtgärder som vidtagits. Enligt min mening bör de medel som
friställs genom rationaliseringar i övrigt hos public

service-företagen få behållas för ytterligare reforminsatser.

10.6.1 Kompensationsindex för public service-företagen
Utbetalningen av medel till public service-företagen bör även i
fortsättningen styras ett särskilt index. Samma index bör användas

för de tre programföretagen.
Liksom nu bör det ankomma på regeringen att fastställa hur detta
index bör vara konstruerat. Informationsvis vill jag nämna att jag

med hänsyn till den förändrade kostnadsstrukturen avser att ändra
prisandelen respektive löneandelen i indexet från 40/60 % till
50/50 %. Däremot bör indexet, liksom hittills, inte innehålla några

andelar som är knutna till boendekostnader eller
livsmedelskostnader. Kostnadsutvecklingen avseende lokaler torde
enligt min bedömning motsvaras av de övriga prisandelarna i

indexet.

10.6.2 Ansvar för lokalfrågor
I likhet med vad som gäller för övrig verksamhet inom public
service-företagen bör styrelse och företagsledning bära det fulla

ansvaret även för beslut om byggnadsinvesteringar,
fastighetsförvaltning och övriga lokalfrågor. Någon
lokalförsörjningsplan bör inte längre behöva redovisas för
regeringen.
Nuvarande beräkningsmodell för kapitaltäckningsmedel bör ersättas
med en nivåhöjning av medelstilldelningen med 66,2 milj.kr. Mot
bakgrund av en reviderad värdering av koncernens fastighetsinnehav

finner jag detta belopp vara väl avvägt.

10.6.3 Samlad medelsanvisning och fördelningsnycklar
Genom att medlen för verksamheten i fortsättningen anvisas samlat

till varje programföretag kommer programföretagen i större
utsträckning än nu att få väga olika slags kostnader mot varandra.
Tidigare separat redovisade medel för televerkets verksamhet med

programutsändning och programinsamling m.m. bör i fortsättningen
ingå i varje programföretags samlade medelstilldelning. Vidare bör
mot bakgrund av vad jag nyss anfört om ökat ansvar för lokalfrågor

någon separat anvisning av medel för kapitalkostnader inte längre
göras.
Jag vill poängtera att regering och riksdag varken bör eller skall

ta ställning till detaljer i programföretagens ekonomiska
situationer. Riksdagens beslut om medelstilldelning bör därför
gälla en post till vart och ett av de tre programbolagen i stället

för att som nu i princip gälla en post till moderbolaget, vilket i
sin tur svarar för den vidare fördelningen av medel inom koncernen.
Vid min beräkning av förslaget till medelstilldelning har jag tagit

del av underlag från moderbolaget, televerket samt programbolagen
om hur stor varje programföretags andel bör vara av den
hittillsvarande gemensamma medelstilldelningen.
De tre programföretagen anför i en gemensam skrivelse att 61,09 %
av tillgängliga medel bör tillföras Sveriges Television, 34,31 %
Sveriges Radio och 4,60 % Sveriges Utbildningsradio. Jag ansluter

mig till denna beräkning.
Om programbolagen kommer överens om att fördela ansvaret för olika
gemensamma funktioner sig emellan möter det från min utgångspunkt

inga hinder om programbolagen i samförstånd även justerar
medelsfördelningen. Jag avser emellertid inte att ta ställning till
sådana frivilliga förändringar eller att senare justera

fördelningsnycklarna. Om samarbetsprojekten sträcker sig över
längre tidsperioder utgår jag från att programbolagen årligen
kommer att sköta sådana ansvars- och medelsfördelningar sins

emellan.
Jag utgår från att beslutet om storleken av respektive
medelstilldelning för år 1993 kan fattas av riksdagen under

innevarande riksmöte. Jag har sedan för avsikt att för de
resterande åren av avtalsperioden endast föreslå att
medelsanvisningarna anpassas till förändringar i det särskilda
indexet samt göra de justeringar som följer av det aktuella årets

reformtillskott respektive rationaliseringskrav i enlighet med den
plan och de fördelningsnycklar jag just redovisat. Den värdesäkrade
nivån på medelstilldelningen kommer således att ligga fast och

relationerna mellan programbolagens medelstilldelningar kommer att
vara oförändrade under avtalsperioden. Den modell som jag här
förordar innebär att programbolagen redan nu bör kunna förutse

vilka ekonomiska resurser som kan disponeras för hela
avtalsperioden.

I debatten har det anförts att den ordning jag nu föreslagit
skulle komma att innebära en större grad av statlig styrning än vad
som hittills har varit fallet. Under de förutsättningar jag nu har

angivit saknar, enligt min mening, sådana farhågor grund.

10.7 Anslagsframställningar
Hittills har moderbolaget svarat för att ta fram den
anslagsframställning som lämnas in till regeringen.
Anslagsframställningen innehåller redovisningar av Sveriges Radios
planer och utfallet av dessa.
Jag avser att föreslå regeringen att de tre programföretagen samt

Radiotjänst i Kiruna AB årligen bör inge anslagsframställningar
till staten.
För att regeringens kommande redovisningar till riksdagen skall ge

ett gott beslutsunderlag förutsätter jag att
anslagsframställningarna särskilt kommer att klargöra utfallet av
verksamheten i förhållande till uppdraget och de riktlinjer som

gäller. Jag tänker exempelvis på användningen av reformmedlen,
åtgärder med anledning av rationaliseringskraven samt insatser för
funktionshindrade, invandrare och språkliga minoriteter.
Sveriges Television förutsätts redovisa de uppgifter som följer av
bolagets förvaltning av rundradiomedlen till vilket jag återkommer
i avsnitt 10.9.2.
För Sveriges Televisions del förutsätter jag att
anslagsframställningen kommer att innehålla programstatistik där
det är möjligt att utläsa sådana uppgifter som berörs i

Europarådskonventionen och EG-direktivet.

10.8 Utsändning och programinsamling
10.8.1 Nytt huvudmannaskap för rundradionätet
10.8.1.1 Ett statligt aktiebolag

Mitt förslag: Ett nytt statligt aktiebolag med huvudmannaskap för
rundradionätet, Svensk Rundradio AB, bildas den 1 juli 1992.
TV-avgiftsmedel och statsbudgetmedel som disponeras av televerket

för rundradioverksamhet skall fr.o.m. den 1 juli 1992 disponeras av
rundradiobolaget.

Utredarens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Televerket, sektorn Rundradio inom Televerket
Radio och Statsanställdas Förbund-Telesektionen stöder förslaget

att staten bildar ett aktiebolag, medan Nordisk Television anser
att även affärsverksformen borde ha övervägts. Sektorn Rundradio
anser inte att det av utredaren föreslagna namnet på det nya

bolaget, Radio Net AB, skall användas.
Skälen för mitt förslag: Jag har i ett tidigare avsnitt (9.4)
redogjort för bakgrunden till att verksamheten med

programutsändning och programinsamling för Sveriges Radio-företagen
och Nordisk Television bör få en ny huvudman, dvs. att verksamheten
i framtiden bör drivas i en organisation fristående från

televerket.
Rundradionätet bör, som en del av samhällets grundläggande
infrastruktur, behållas i helstatlig ägo. Bl.a. beredskapshänsyn

talar för detta. Det statliga ägandet bör även ses som en garanti
för konkurrensneutralitet inom rundradioverksamheten, och för att
priserna i den del av verksamheten som inte är konkurrensutsatt,

utsändningstjänsterna, inte blir oskäligt höga.
Mitt förslag innebär givetvis inte något formellt monopol i fråga
om utsändningstjänsterna. Teoretiskt sett finns det inga hinder för

att andra aktörer bygger upp egna rundradionät parallellt med det
redan existerande. Däremot torde höga kostnader verka avhållande
för sådana insatser.
Enligt min mening är aktiebolag den associationsform som lämpar
sig bäst för den framtida rundradioverksamheten. Det handlar om en
rörelsedrivande verksamhet som årligen kan beräknas omsätta nära 1

miljard kr. Inom delar av verksamheten kan en betydande konkurrens
förväntas från andra operatörer. Programinsamlingstjänster kan
t.ex. utföras såväl med radiolänk som i tråd eller via satellit.
Internationellt pågår en övergång till aktiebolag som företagsform
inom radio- och telekommunikationsområdet.
Jag har inte för avsikt att senare föreslå en privatisering av

bolaget.
Bolagets namn bör vara Svensk Rundradio AB (här även benämt
rundradiobolaget). Det bör inleda sin verksamhet den 1 juli 1992.
Rundradiobolaget ges därmed tillräcklig tid att etablera sin
verksamhet, t.ex. träffa avtal med public service-företagen, innan
den 1 januari 1993 då den direkta medelstilldelningen för

rundradioverksamheten bör upphöra och då public service-företagen,
i likhet med andra programföretag, i stället får köpa bolagets
tjänster.
Mot bakgrund av vad jag har anfört i anslutning till årets

budgetproposition (1991/92:100 bil. 12, s. 154 ff.) bör medlen för
det svensk-finska TV-utbytet i form av rundradiosändningar även
fortsättningsvis disponeras av rundradioverksamheten, dvs. fr.o.m.
den 1 juli 1992 av Svensk Rundradio AB.
För att underlätta en bolagsbildning den 1 juli har regeringen i
februari 1992 beslutat om direktiv (dir. 1992:14) för en

organisationskommitté med uppgift att inleda nödvändiga
förberedelser inför bildandet av ett nytt statligt aktiebolag med

huvudmannaskap för rundradionätet. Naturligtvis innehåller
kommitténs uppdrag ett förbehåll för riksdagens kommande beslut med
anledning av regeringens förslag i denna proposition.
Det är regeringens uppgift att fastställa bolagsordning för Svensk
Rundradio AB. För riksdagens information vill jag nämna att
bolagets bundna egna kapital kommer att vara 300 milj. kr. Bolagets

styrelse bör bestå av ordförande och åtta ledamöter, av vilka den
verkställande direktören och två personalrepresentanter är
självskrivna. Styrelsen bör inte innehålla några andra suppleanter

än de två lagstadgade suppleanterna för personalrepresentanterna.
Det bör ankomma på regeringen att utse ordförande och fem
ledamöter. Bolagets verksamhet kommer i likhet med vad som nu är

fallet att vara spridd över hela landet med 55 större
sändarstationer och drygt 600 mindre stationer samt radiodrift- och
rundradiocentraler, OB-grupper m.m. Huvudkontoret kommer även

fortsättningsvis att förläggas till Stockholmsområdet. Regionkontor
finns i Göteborg, Luleå, Malmö, Stockholm och Sundsvall.
En bolagsbildning medför en rad praktiska frågor som måste lösas.
Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att ge den
nyligen tillsatta organisationskommittén tilläggsdirektiv som
innebär att kommittén, med beaktande av riksdagens kommande beslut,

kan slutföra nödvändiga förberedelser inför bolagsbildningen.
Televerket har för sektorn Rundradios verksamhet under år 1992
tilldelats vissa TV-avgifts- och statsbudgetmedel. Den andel av

dessa medel som inte utnyttjats för rundradioverksamhet under
första halvåret 1992 bör disponeras av Svensk Rundradio fr.o.m. den
1 juli 1992. I avsnittet 11 Medelsberäkningar m.m. tar jag upp

frågan om hur 1993 års medel för programutsändning och
programinsamling skall fördelas mellan public service-företagen.

0.8.1.2 Tillsyn av rundradiobolagets verksamhet
Mitt förslag: Svensk Rundradios icke konkurrensutsatta verksamhet
skall granskas av riksrevisionsverket. Bolaget åläggs

uppgiftsskyldighet gentemot verket.
Utredarens förslag: Utredaren föreslår att det vid

bolagsbildningen träffas ett avtal mellan rundradiobolaget och
staten. Med en sådan konstruktion finns det inga särskilda
tillsynsbehov för bolaget, utöver den granskning som normalt sker i

ett av staten helägt aktiebolag. Om så skulle önskas kan den
statliga tillsynen av bolaget ökas genom att riksrevisonsverket ges
befogenhet att granska verksamheten.
Remissinstanserna: Sektorn Rundradio delar uppfattningen att inga
särskilda tillsynsbehov föreligger. Om riksrevisionsverket ändå
skall utföra revision, är det rundradiosektorns uppfattning att

verkets granskning endast skall avse förvaltningsrevision av den
del av bolagets verksamhet som är av monopolkaraktär, dvs. för
närvarande utsändningen av program för Sveriges Radio-företagen och

Nordisk Television samt eventuellt utsändningen av den finländska
kanalen över Storstockholmsområdet. För rundradiobolagets övriga,
rent affärsmässiga, verksamheter ter sig en granskning av

riksrevisionsverket inte lämplig.
Bakgrund: Revision av statlig verksamhet som bedrivs i
aktiebolagsform regleras av samma lagstiftning och praxis som

revisionen av privatägda aktiebolag. Revisionen utförs i regel av
auktoriserade eller andra revisorer, som särskilt utses för
verksamheten

I anslutning till proposition 1986/87:99 om ledning av den
statliga förvaltningen anför föredragande statsrådet att framväxten
av statlig verksamhet i aktiebolags- och stiftelseform har vidgat

det område av statliga insatser som är undantaget från riksdagens
revisorers och riksrevisionsverkets förvaltningsrevision. Behoven
av att komplettera den civilrättsligt reglerade granskning som

utförs i form av redovisningsrevision, med en sådan
förvaltningsrevision som tillämpas för den statliga förvaltningen
är stora på grund av de stora inslag av väsentliga
samhällsfunktioner som finns i den statliga verksamhet som bedrivs

i form av aktiebolag och stiftelser.
Enligt föredragande statsrådet bör förvaltningsrevision av de
statliga företagen främst inriktas på en granskning av de företag

som har direkta myndighetsfunktioner eller andra myndighetsliknande
eller samhälleliga uppgifter. Granskningen bör ha sin tyngdpunkt i
de delar av företagens verksamhet som har starka inslag av

övergripande samhällsmål, särskilt sådan verksamhet som samtidigt
har ett betydande inslag av monopol eller som finansierats med

statliga medel eller bådadera.
Skälen för mitt förslag: För att främja effektivitet och
produktivitet i rundradiobolagets icke konkurrensutsatta

verksamhet, dvs. utsändningen av public service-företagens och
Nordisk Televisions program, bör förvaltningsrevision av denna del
av Svensk Rundradios verksamhet ske genom riksrevisionsverkets

försorg. Rundradiobolaget bör därför upptas bland de bolag som får
granskas av riksrevisionsverket enligt lagen (1987:519) om
riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och

stiftelser.

10.8.2 Rundradiobolagets verksamhet
10.8.2.1 Programutsändning och programinsamling m.m.
Mitt förslag: Svensk Rundradios huvuduppgift skall vara att bedriva

utsändning och överföring av radio- och TV-program. Bolaget skall
vidare utveckla och marknadsföra andra tjänster som kan utföras med
stöd av de resurser som har byggts upp för radio- och

TV-verksamheten eller som på annat sätt är förenliga med
verksamheten inom radio- och TV-området.

Bakgrund: För närvarande utför Sektorn Rundradio inom Televerket
Radio följande tjänster:
- Ljudradiosändningar till allmänheten omfattande riksradio,

lokalradio, närradio och sändningar till utlandet.
- TV-sändningar till allmänheten, vilka omfattar rikstäckande
sändningar, regional-TV och sändning av finländska TV-program över

Storstockholmsområdet.
- Programinsamling för radio och TV, inom landet så väl som till
och från utlandet.
- Överföring av svenska TV-program till Finland.
- Sändning av radiotidningar, inkl. tjänster som uthyrning av
studioutrustning m.m.
- Direktvision, dvs. TV-överföring till slutna grupper.
- Satellit-tjänster.
- RADTEX, dvs. enkelriktade, radioburna dataöverföringstjänster.
- Försäljning av överskottskapacitet, t.ex. till

mobilsökningstjänsten MBS som utnyttjar FM 4-nätet, samt till olika
intressenter som placerar sin utrustning i radiostationerna.
- Försäljning av konsulttjänster.
- Tillverkning och försäljning av vissa radiomekaniska detaljer
m.m.
- Tilläggstjänster till ljudradio- och TV-tjänster, t.ex. stereo,

text-TV och RDS, dvs. ett system för bl.a. ohörbar
programinformation.

En del av dessa tjänster utnyttjar sändarnäten under tid då
programföretagen inte sänder eller utnyttjar överkapacitet i näten.
Dessa tjänster har bedrivits under lång tid och bidragit till att

minska behovet av TV-avgiftsmedel för programutsändning och
programinsamling.
Utredarens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Televerket anser att sådan överskottskapacitet
i rundradionätet som kan användas för teletjänster bör
marknadsföras av lämplig teleoperatör. Sveriges Radio AB

(moderbolaget) och Nordisk Television framför synpunkter på
ansvarsfördelningen mellan rundradiobolaget och programföretagen.
Statsanställdas Förbund och Statstjänstemannaförbundet-Televerket

anser att staten bör försäkra sig om rikstäckande sändningar.
Skälen för mitt förslag: Svensk Rundradio skall kunna fortsätta
att utveckla, marknadsföra, sälja och bedriva sådana tjänster som

sektorn Rundradio vid Televerket Radio för närvarande utför.
Bolagets huvuduppgift innebär att programföretag med tillstånd
enligt 5 § radiolagen att bedriva rundradiosändningar från

marksändare skall ha tillgång till sändarnätet. Rundradiobolaget
måste ställa nätet till förfogande för alla sändningsberättigade på
likvärdiga villkor. De grundläggande krav på respektive

programföretags sändningar som staten har anledning att ställa i
fråga om rikstäckning, driftssäkerhet etc. förutsätts bli reglerade
i kommande avtal mellan staten och respektive programföretag. Jag

utgår från att programföretagens inflytande över de köpta
tjänsternas omfattning, tillgänglighet, kvalitet, behov av
expansionsinvesteringar m.m. i sin tur kan säkerställas genom den

kundrelation som företagen kommer att ha med Svensk Rundradio.
Vid sidan av huvuduppgifterna programutsändning och
programinsamling av radio- och TV-program bör rundradiobolaget vara

oförhindrat att utveckla och bedriva andra tjänster med anknytning
till bolagets verksamhet om det kan ske utan hinder för
fullgörandet av huvuduppgifterna. Sådana övriga tjänster är för

närvarande bl.a. sändningar av närradio och radiotidningar,
Direktvision, satellittjänster, RADTEX och inplacering av olika
intressenters utrustning i radiostationer. Eftersom dessa tjänster
bedrivs på en konkurrensutsatt marknad är det inte rimligt att

någon part ges ensamrätt. Svensk Rundradio AB bör därför, i likhet
med andra operatörer, kunna fortsätta att bedriva tjänster av detta
slag. Tjänsterna skall vara förenliga med verksamheten inom radio-

och TV-området och bolaget skall ha utsikt att täcka sina egna
kostnader.
Som en naturlig och självklar del av sina olika arbetsuppgifter

bör rundradiobolaget svara för service och underhåll för den egna
utrustningen, samt kunna erbjuda sådana tjänster exempelvis för

inhyrd utrustning. För att bolaget skall kunna ta det odelade
ansvaret för kvalitet och driftssäkerhet i tjänsterna, bör en
serviceorganisation ingå i bolaget. Jag återkommer i ett senare

avsnitt (10.8.3.2) till denna fråga.
Jag utgår från att Svensk Rundradio AB redan från början av sin
verksamhet kommer att vara berättigat att delta i det

internationella arbetet i de organ som står öppna för nätoperatörer
för radio och TV. Detta är också nödvändigt om rundradiobolaget
skall kunna vidmakthålla och vidareutveckla sin internationella

programöverföringsverksamhet.

0.8.2.2 Beredskapsåtgärder
Min bedömning: Svensk Rundradio skall vidta erforderliga
beredskapsåtgärder för verksamheten i krig och vid krigsfara.

Bakgrund: Televerkets beredskapsåtgärder på radio- och TV-området
utförs inom ramen för verkets myndighetsansvar. I avtal mellan

Sveriges Radio AB (moderbolaget) och televerket regleras
beredskapsplaner för rundradiotjänster vid krig och vid krigsfara.
Televerkets kostnader för investeringar och drift i

krigsuthållighet och verksamhetsplanering för rundradioverksamheten
betalas till stor del genom rundradiokontot. Televerket Radio har
också avtal med försvarsmakten beträffande verksamheten med lufor

(luftförsvarsorientering till totalförsvaret och civila enheter)
och lvorder (order m.m. till luftvärnsförband).
Utredarens förslag: Utredaren bedömer att rundradiobolaget kommer

att utses till krigsviktigt företag (K-företag) och föreslår att
bolaget tillförs direkta statsbidrag för kostnaderna för teknisk
uthållighet, säkerhet och verksamhetsplanering som beror på

totalförsvarets krav. Kostnaderna för bolagets säkerhetsverksamhet
bör bolaget svara för på egen hand.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser kommenterar frågan om

K-företag. Överbefälhavaren förutsätter att det nya bolaget till
fullo övertar hanteringen av beredskapsfrågorna liksom avtal och
samarbete när det gäller lufor/lvorder-systemet från Televerket

Radio.
Skälen för min bedömning: Jag utgår från att Svensk Rundradio
övertar de förpliktelser för beredskapsåtgärder på radio- och

TV-området som för närvarande åligger televerket. Svensk Rundradio
bör därvid jämställas med myndighet. Det bör även träffas ett
särskilt avtal mellan staten och rundradiobolaget om verksamheten

vid krig och krigsfara, i likhet med det avtal som i dag finns
mellan staten och Sveriges Radio AB (moderbolaget). I likhet med
vad som gäller för public service-företagen förutsätts

rundradiobolaget lyda under regeringen vid övergång till
krigsorganisation. Svensk Rundradio bör omfattas av
personalkontroll.
När den nuvarande direkta medelstilldelningen från rundradiokontot

till televerket upphör den 1 januari 1993, bör rundradiobolaget
räkna in beredskapsåtgärderna i den självkostnad som ligger till
grund för beräkningen av priser.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för
försvarsdepartementet.

10.8.2.3 Forsknings- och utvecklingsverksamhet
Min bedömning: Svensk Rundradio skall följa och aktivt delta i den

forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs på radio- och
TV-området.

Utredarens förslag innebär att rundradiobolaget bör bedriva viss
egen forskningsverksamhet för att därmed även kunna uppträda som en
kompetent beställare av forsknings- och utvecklingsprojekt samt

kunna medverka i sådana och delta i det internationella samarbetet.
Ett samarbetsavtal bör träffas mellan rundradiobolaget och Telia
Research AB, ett av televerket helägt dotterbolag.
Remissinstanserna: Televerket förordar att televerket tillsammans
med rundradiobolaget och programföretagen driver ett gemensamt
forsknings- och utvecklingsprogram. Sektorn Rundradio och Sveriges

Radio AB (moderbolaget) betonar vikten av att rundradiobolaget har
en hög utvecklingskompetens samt betydelsen av att bolaget kan
välja mellan att bygga upp en egen kompetens eller att köpa

tjänster från t.ex. Telia Research. Nordisk Television anser att om
rundradiobolaget vill upprätthålla en högre eller annan kompetens
än vad som kan anses motiverat med hänsyn till programföretagens

behov, så skall kostnaderna för detta inte belasta
programföretagen.
Skälen för min bedömning: En hög kompetens inom det egna

teknikområdet är av avgörande betydelse för Svensk Rundradio.
1990-talet kommer sannolikt att innebära en teknisk revolution inom
rundradioområdet såväl i fråga om ljud- som bildöverföring, främst

genom de möjligheter som den digitala tekniken ger. Genom att de
digitala systemen förväntas bli anpassade till markbaserade nät,
kommer dagens sändarnät att kunna bli ekonomiskt konkurrenskraftiga

även i framtiden. Rundradiobolaget bör följa och aktivt delta i den
forsknings- och utvecklingsverksamhet samt det
standardiseringsarbete som bedrivs nationellt och internationellt

på radio- och TV-området. Bolaget bör naturligtvis även kunna
bedriva egen forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Givetvis kan rundradiobolaget också medverka i forsknings- och

utvecklingsprojekt som är av uppdragskaraktär. Sådana projekt bör
finansieras i särskild ordning.
10.8.2.4 Ekonomiska förutsättningar

Mitt förslag: Den del av Svensk Rundradios verksamhet som avser
utsändning av program för de företag som erhållit koncession enligt
5 § radiolagen skall bedrivas med skälig lönsamhet. Inom bolagets

övriga verksamhetsområde skall marknadsprissättning användas.
För att kompensera rundradiokontot för värdet av hittills gjorda
direktavskrivna investeringar skall Svensk Rundradio årligen

överföra 213,6 milj. kr. till rundradiokontot under perioden 1993 -
2000 intill dess att 1 047 milj.kr. erlagts (beloppen angivna i

1992 års prisläge).
På den konkurrensutsatta delen av verksamheten skall ett
avkastningskrav ställas. Dessa medel tillförs rundradiokontot.

tredarens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag när
det gäller avvägningen mellan självkostnadsprincipen och den
affärsmässiga principen. Utredarens förslag skiljer sig dock från

mitt när det gäller hur TV-avgiftsbetalarna skall undgå att betala
samma investeringar två gånger, när anläggningar som finansierats
genom rundradiokontot och direktavskrivits, förs över till

rundradiobolaget. Utredarens förslag är att Sveriges
Radio-företagen kompenseras genom en rabatt på tjänsternas
självkostnadspris. Rabatten skall motsvara företagens andel av

avskrivningskostnaderna för direktavskrivna investeringar i det
nuvarande anslagssystemet.
När det gäller rundradiobolagets insamlingstjänster påpekar

utredaren att Sveriges Radio-företagen inte kan göra avdrag för den
mervärdesskatt som kommer att påföras tjänsten, medan motsvarande
kostnader för mervärdesskatt inte uppstår om Sveriges

Radio-företagen i stället väljer att svara för programinsamlingen
själva. Ett sätt att undvika denna skatteeffekt är att en del av
medelstilldelningen till Sveriges Radio-företagen hålls inne på

rundradiokontot för att täcka kostnaderna för mervärdesskatt på
insamlingstjänster.
Remissinstanserna: Sektorn Rundradio föreslår som ett alternativ

till utredarens förslag om en rabatt på självkostnadspriset för
Sveriges Radio-företagen, att rundradiobolaget i stället erlägger
ett belopp till rundradiokontot motsvarande avskrivningar på de

anläggningars bokförda restvärde som bestäms utgöra apport i
samband med bolagets bildande. Sveriges Radio AB (moderbolaget)
saknar en samlad bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för

koncernen av utredarens förslag i ett längre tidsperspektiv och
kritiserar utredarens förslag att kompensation för Sveriges
Radio-företagens kostnader för mervärdesskatt på insamlingstjänster

skall avräknas direkt från rundradiokontot. Andra remissinstanser
pekar på vikten av att undvika en snedvridning av
resursanvändningen på grund av olika regler för mervärdesskatt.
Televerket förutsätter - när det gäller inplaceringar och hyra av
nätkapacitet - att nuvarande ersättningsnivåer behålls av
rundradiobolaget under minst tre år, annars är risken överhängande
att televerket måste etablera en egen infrastruktur. Nordisk

Television är kritisk på flera punkter mot hur utredaren behandlar
ekonomiska frågor i betänkandet.
Skälen för mitt förslag: Programföretagen skall fr.o.m. den 1

januari 1993 köpa utsändningstjänster från Svensk Rundradio. Det
gäller även för den verksamhet med sändning av utlandsprogram som
hittills finansierats direkt med skattemedel. Ersättningen skall

grundas på den kapacitet som programföretaget i fråga utnyttjar
samt den köpta tjänstens tillgänglighet och kvalitet m.m.

Prissättningen för rundradiobolagets utsändningstjänster kan inte
bygga på konkurrens med andra jämförbara sändningstjänster. Det
saknas alternativ som t.ex. innefattar möjligheter till

marksändningar med rikstäckning. Därmed begränsas möjligheten att
ange ett marknadspris. Ett medel för att uppnå effektivitet och
därmed lägsta möjliga kostnad för programföretagen, i den icke

konkurrensutsatta delen av rundradiobolagets verksamhet, är den
förvaltningsrevision som jag tidigare redogjort för i avsnittet
10.8.1.2 Tillsyn av rundradiobolagets verksamhet.
Rundradiobolagets utsändningsverksamhet skall bedrivas med skälig
lönsamhet, dvs. intäkterna skall täcka verksamhetens
driftskostnader, avskrivningar, förräntning av kapital, risker för

haveri i anläggningarna, kostnader för beredskapsåtgärder samt
forsknings- och utvecklingsverksamhet eller andra insatser som kan
behövas för att säkerställa att bolaget kan tillhandahålla radio-

och TV-tjänster även på längre sikt. Dessa kostnader bör anses
motsvara utsändningsverksamhetens självkostnader.
Förslaget att ge public service-företagen en rabatt på

självkostnadspriset för att kompensera rundradiokontot för gjorda
och direktavskrivna investeringar, har nackdelen att public
service-företagens kostnader successivt kommer att öka kraftigt i

takt med att rabatten avtar. En annan nackdel är att public
service-företagen och TV 4 med en sådan lösning skulle komma att
betala olika priser för likvärdiga tjänster hos rundradiobolaget.
Med den lösning som jag i stället föreslår, och som överenstämmer
med sektorn Rundradios förslag, uppstår inte dessa nackdelar.
Jag bedömer på underlag från sektorn Rundradio att de hittills

gjorda direktavskrivna investeringarna nu kan värderas till 1 347
milj.kr. Denna värdering har genom min försorg även kontrollerats
av Bohlins revisionsbyrå AB. Mot bakgrund av att rundradiobolaget,

som jag tidigare nämnt, bör erhålla ett eget kapital om 300
milj.kr. återstår således 1 047 milj.kr. som bör tillföras
rundradiokontot.
Svensk Rundradio skall årligen överföra 213,6 milj. kr. till
rundradiokontot under perioden 1993 - 2000 vilket, med hänsyn till
att överföringen även innefattar en räntedel, motsvarar 1 047
milj.kr. Beloppen är angivna i 1992 års prisläge och skall

fortsättningsvis räknas upp med samma kompensationsindex som
används vid utbetalningen av medelstilldelningen till public
service-företagen, det s.k. SR-indexet. Ett avtal bör träffas

mellan staten och rundradiobolaget som reglerar bolagets skyldighet
att överföra medel till rundradiokontot. Med mitt förslag blir
nettobelastningen på rundradiokontot under överblickbar framtid

densamma som om hittillsvarande medelsanvisningsmodell även
fortsättningsvis skulle ha tillämpats för public service-företagen.

När det gäller rundradiobolagets insamlingstjänster, dvs.
transport av program från olika produktionsplatser till

programföretagens centrala avvecklingspunkt eller andra
överföringar som inte har direkt samband med en utsändning, har
programföretagen i viss utsträckning jämförbara alternativ till det

särskilda förbindelsenät som är upprättat för
rundradioverksamheten. Möjligheten för marknadsprissättning är
därmed större och programföretagen bör kunna köpa sina

programinsamlingstjänster av rundradiobolaget till marknadsmässiga
priser. Även rundradiobolagets övriga tjänster, t.ex. uthyrning
till utomstående av kapacitet i sändarnätet och

inplaceringsverksamhet, bör utföras under förutsättning att de har
utsikt att täcka sina egna kostnader.
Överskott som uppstår i Svensk Rundradios konkurrensutsatta

verksamhet bör - sedan statens avkastningskrav, till vilket jag
strax återkommer, uppfyllts - användas för att täcka delar av
utsändningsverksamhetens självkostnader. Därigenom kan

programföretagens kostnader för köp av utsändningstjänster bli
lägre.
Enligt min bedömning skulle det vara samhällsekonomiskt felaktigt

om public service-företagen bygger upp större egna resurser för
programinsamling eftersom det är en av rundradiobolagets uppgifter.
Rundradiokontot bör få belastas med kostnader för mervärdesskatt

som debiteras public service-företagen av rundradiobolaget eller av
andra skattskyldiga leverantörer av programinsamlingstjänster.
Därmed kan en neutralitet uppnås mellan programinsamling i egen

regi och köp av motsvarande tjänster. Från statsbudgetsynpunkt
innebär detta att momsintäkterna blir oförändrade.
Jag återkommer i ett senare avsnitt till medelstilldelningen till

public service-företagen. Jag vill dock redan nu nämna att
sammanlagt 47,5 milj. kr. av medelstilldelningen till public
service-företagen bör hållas inne på rundradiokontot. Medlen bör

avsättas för att täcka kostnaderna för mervärdesskatt på köp av
insamlingstjänster och får rekvireras av public service-företagen
efter behov. En ordning bör etableras som innebär att årliga
avräkningar genomförs så att eventuella icke utnyttjade medel av

det innehållna beloppet får föras till nästa års utbetalning av
medelstilldelning. På motsvarande sätt bör eventuella högre
rekvisitioner ur det innehållna beloppet betalas tillbaka genom en

minskning av nästa års medelstilldelning.
Det är naturligt att ställa effektivitets- och produktivitetskrav
på Svensk Rundradio. Med tanke på de särskilda villkor som gäller

för utsändningsverksamhetens självkostnadsprissättning bör
avkastningskrav endast riktas mot den del av verksamheten som är

konkurrensutsatt. För riksdagens information vill jag nämna att det
med de förutsättningar som nu gäller kommer att vara omkring en
fjärdedel av verksamheten som är utsatt för konkurrens. På

motsvarande andel av det egna kapitalet ställs därför ett
direktavkastningskrav om 3 % som betalas till rundradiokontot.
Regeringen förutsätts även ange ett mål för hela bolagets

verksamhet vad avser soliditeten. Vid bildandet kommer denna att
uppgå till ca 23 %. En målsättning bör vara att soliditeten i
Svensk Rundradio år 2000 uppgår till ca 30 %.

10.8.3 Överföringar från televerket

10.8.3.1 Överföring av anläggningar och utrustning
Mitt förslag: Anläggningar och utrustning i televerket som
rundradiobolaget behöver för att kunna bedriva de tjänster som nu

tillhandahålls av sektorn Rundradio vid Televerket Radio skall
föras över till Svensk Rundradio. Därvid skall anläggningar som
finansierats med medel från rundradiokontot eller med skattemedel

föras över genom apport.
Utredarens förslag överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget att anläggningar som finansierats
genom rundradiokontot eller med statsbidrag skall överföras med ett
apportförfarande lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Televerket och sektorn Rundradio har olika uppfattningar om hur
televerket skall ersättas för den utrustning rundradiosektorn
använder vid sidan av huvuduppgifterna programutsändning och

programinsamling, dvs. för tjänsterna Direktvision, RADTEX och
Satellit-TV, radiotidningstjänsten, närradiotjänsten m.fl.
tjänster.
Skälen för mitt förslag: Överföringen av materiella resurser från
televerket bör avse anläggningar och utrustning som Svensk
Rundradio behöver för att kunna bedriva de tjänster som nu

tillhandahålls av sektorn Rundradio vid Televerket Radio.
Även rättigheter och skyldigheter, t.ex. nyttjande- och
royaltyrättigheter, som är förknippade med televerkets
rundradioverksamhet bör övertas av rundradiobolaget i den mån det

är rättsligt möjligt. Jag utgår från att Svensk Rundradio kommer
att erhålla frekvenstillstånd för den utrustning som bolaget
arbetar med.
Anläggningar som finansierats med medel från rundradiokontot eller
med skattemedel skall avträdas utan att televerket ånyo ersätts för
detta. Överföringen bör ske genom apport. Apportegendomen används

för att teckna bolagets aktier. Den del av anläggningarnas värde
som inte används för att teckna aktier, tillförs bolaget i form av

förlagslån.
När det gäller utrustning m.m. för den nya markbaserade TV-kanalen
bör ersättningen till televerket motsvara de investerings-, ränte-

och driftskostnader som verket haft, med avdrag för de
kostnadsersättningar som verket erhållit.
Jag utgår från att frågan om den utrustning som rundradiosektorn

använder för Direktvision, RADTEX, Satellit-TV,
radiotidningstjänsten, närradiotjänsten m.fl. tjänster, kommer att
aktualiseras i förhandlingar mellan televerket och den tidigare

nämnda organisationskommittén.
Skatter och avgifter i samband med överföringen av utrustning och
anläggningar skall erläggas av Svensk Rundradio.

Arkivfrågor
Televerket omfattas, i likhet med andra myndigheter, av

offentlighetsprincipen. Handlingar som inkommer eller upprättas när
en verksamhet bedrivs i bolagsform omfattas däremot inte av denna
princip. Det arkiv med anknytning till rundradioverksamheten som

bildats inom televerket utgörs av allmänna handlingar, vilka inte
kan förlora denna karaktär. När rundradiosektorn övergår i
bolagsform måste arkivet med rundradiohandlingar, enligt arkivlagen

(1990:782), överlämnas till riksarkivet inom tre månader.
Svensk Rundradio behöver ha tillgång till sitt arkiv för att
bedriva verksamheten. Jag förutsätter att frågan kan lösas så att

bolaget i behövlig omfattning får låna handlingar från riksarkivet.
Därigenom bör såväl bolagets behov som kraven på skydd och insyn i
arkivet kunna tillgodoses.

0.8.3.2 Överföring av personal
Mitt förslag: Den personal som arbetar inom sektorn Rundradio vid
Televerket Radio anställs i Svensk Rundradio. Dessutom skall delar

av den för Televerket Radios samtliga tjänster gemensamma
teknikserviceorganisationen föras över till Svensk Rundradio.

Utredarens förslag skiljer sig delvis från mitt. Under
förutsättning att ett antal villkor är uppfyllda, förordar
utredaren att den tekniska serviceorganisationen förblir samlad

inom Televerket Radio och att rundradiobolaget köper
servicetjänster av Televerket Radio. Utredaren föreslår vidare ett
stopp för nyanställningar inom rundradiosektorn innan det nya

bolaget bildats.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när det gäller den
tekniska serviceorganisationen. Televerket stöder utredarens

förslag och de fackliga organisationerna Statsanställdas Förbund
och Statstjänstemannaförbundet förordar en samlad
teknikserviceorganisation. Sektorn Rundradio samt Sveriges Radio AB

(moderbolaget) och Nordisk Television anser att rundradiobolaget
bör ha en egen serviceorganisation, och att en delning av
serviceresurserna bör ske redan från början. Flera remissinstanser

är kritiska till utredarens förslag om ett nyanställningsstopp.
Skälen för mitt förslag: Sektorn Rundradio är sedan den 1 januari
1992 organiserad som en separat, sammanhållen enhet inom Televerket

Radio. Enheten består av den personal som arbetar vid huvudkontoret
och vid de fem regionala rundradioområdena, totalt för närvarande
ca 450 personer. Jag har erfarit att det därutöver finns vakanser

på viktiga befattningar inom sektorn Rundradio. Jag förutsätter att
beslut om att tillsätta sådana tjänster innan det nya bolaget
etablerats skall kunna fattas inom den nuvarande

televerksorganisationen, efter samråd med organisationskommittén om
principerna för sådana tjänstetillsättningar.
Den personal som arbetar inom sektorn Rundradio bör vid utgången

av juni 1992 föras över till rundradiobolaget.
Servicepersonalen finns sedan årsskiftet 1991/92 i en för hela
Televerket Radio gemensam serviceorgansation. Jag har i ett
tidigare avsnitt (10.8.2.1) anfört att en egen serviceorganisation

bör vara en naturlig och självklar del av rundradiobolagets
verksamhet och att bolaget måste kunna ta det odelade ansvaret för
kvalitet och driftssäkerhet i tjänsterna. Även det faktum att

rundradiobolaget måste agera konkurrensneutralt vid sina kontakter
med externa kunder talar för egna serviceresurser. Jag bedömer
också att en sådan lösning blir billigare för rundradiobolaget än

om bolaget i stället köper motsvarande service från televerket. Mot
denna bakgrund bör den personal inom den nuvarande

serviceorganisationen som företrädesvis arbetar med
rundradioverksamhet föras över till rundradiobolaget.
Servicepersonal som i huvudsak arbetar inom områdena mobila

teletjänster, radiolänkverksamhet för telefoni och televerkets egna
entreprenader bör vara kvar inom televerket. Jag förutsätter att
organisationskommittén och televerket samråder om hur

servicepersonalen skall fördelas.
För riksdagens information vill jag nämna att Svensk Rundradio
skall överta televerkets pensionsåtaganden för den personal som

förs över från televerket till det nya bolaget. Samtliga
balansposter som är förknippade med dessa pensionsåtaganden skall
därvid övertas av rundradiobolaget. Jag har för avsikt att föreslå

regeringen att i tilläggsdirektiv uppdra åt organisationskommittén
att pröva under vilka villkor ett sådant övertagande skall ske. Jag
utgår från att kommittén därvid samråder med televerket. Kommittén

bör komma in med förslag i frågan till regeringen.
Eventuella skatter som uppkommer vid överföringen av personal
skall erläggas av rundradiobolaget.
Jag har i frågor som behandlas i avsnitt 10.8 samrått med chefen
för kommunikationsdepartementet.

10.9 Uppbörd av TV-avgifter m.m.
10.9.1 Radiotjänst i Kiruna AB

Min bedömning: Inga förändringar behövs i fråga om bestämmelser om
uppbörden av TV-avgifter m.m.
Radiotjänst i Kiruna AB behåller sina hittillsvarande uppgifter

med uppbörd och avgiftskontroll.
Bakgrund: Riksdagen beslutade våren 1987 om att uppbörden av

TV-avgifter för innehav av TV-mottagare och avgiftskontrollen i
fortsättningen skall skötas av moderbolaget (prop. 1986/87:100 bil.
10, KrU11, rskr. 197). För detta ändamål bildades ett dotterbolag,

Radiotjänst i Kiruna AB.
För åren 1990 och 1991 har särskilda medel avsedda för Radiotjänst
anvisats för insatser i syfte att öka antalet TV-avgifter. Senast

den 1 mars 1992 skulle Sveriges Radio AB (moderbolaget) redovisa
resultaten av dessa insatser samt eventuella förslag till
förändringar i avgiftslagstiftningen.
Skälen till min bedömning: Det förhållandet att Radiotjänst
förutsätts få nya ägare genom att de tre programföretagen övertar
aktierna i Radiotjänst från moderbolaget torde inte påverka

Radiotjänsts nuvarande uppgifter i någon större utsträckning. I
enlighet med vad jag tidigare anfört svarar de tre programföretagen
för att tillräckliga medel ställs till Radiotjänsts förfogande.

Mina överväganden med anledning av den nyligen inkomna
utvärderingen av de första årens verksamhet kommer att redovisas i
ett senare sammanhang och kan således komma att innebära vissa

justeringar av Radiotjänsts förutsättningar under förestående
avtalsperiod.

0.9.2 Förvaltningen av rundradiomedlen
Mitt förslag: Sveriges Television skall ansvara för förvaltningen
av rundradiomedlen.

Bakgrund: Moderbolaget ansvarar för den finansiella samordningen
för rundradiorörelsen. I detta ingår även vissa s.k.
controllerfunktioner som hänger samman med moderbolagets ställning
i koncernen.
Skälen till mitt förslag: De tre programföretagen har som ägare

ett gemensamt ansvar för uppbörden av TV-avgifter m.m. som bedrivs
av Radiotjänst i Kiruna AB. För att åtstadkomma en klar och tydlig
ansvarsfördelning bör det emellertid ankomma på en part att ansvara

för förvaltningen av rundradiomedlen. I valet mellan vilket av de
tre programföretagen som bör ges denna uppgift har mitt val fallit
på det största av dem; Sveriges Television. Jag förutsätter att

Sveriges Television håller de andra programföretagen väl
underrättade i denna fråga.
I ansvaret ingår att förvalta de medel som Radiotjänst i Kiruna AB

överför till riksgäldskontoret genom att välja mellan de
placeringsalternativ som riksgäldskontoret erbjuder, låna upp medel
vid underskott på rundradiokontot, svara för likviditetsplanering

avseende utbetalningarna från rundradiokontot, redovisa
medelsförvaltningen, två gånger per år lämna ekonomiska
redovisningar till regeringen m.m. Jämför även proposition

1988/89:18 om TV-avgiften (s.73 ff.).
Jag förutsätter att staten genom anslagsframställningen från
Sveriges Television i likhet med vad som nu gäller kommer att

erhålla underlag som behövs i fråga om bedömningar av
rundradiorörelsens samlade kostnads- och intäktsutveckling samt av
hur stort avgiftsuttaget bör vara på kort och lång sikt.
I likhet med vad som nu gäller för moderbolaget bör staten sluta
ett särskilt avtal med Sveriges Television om förvaltningen av
rundradiomedlen.

0.10 Särskilda frågor
10.10.1 Radionämndens uppgifter
10.10.1.1 Frågor om genmäle och beriktigande samt den enskildes

privatliv
Min bedömning: Radionämndens uppdrag, organisation och
verksamhetsformer bör i huvudsak vara oförändrade.
Radionämnden bör före beslut om prövning enligt bestämmelserna om
att den enskildes privatliv skall respekteras, inhämta skriftligt
medgivande från den som kan ha utsatts för brott mot denna

bestämmelse.
Programföretagens skyldighet att underrätta radionämnden så snart
någon begär ett beriktigande eller genmäle bör begränsas till att

endast avse sådana fall då genmäle eller beriktigande inte
beviljats. Denna förändring av skyldigheterna bör tas in i avtalen
mellan regeringen och företagen.

Bakgrund: Sveriges Television samt Riksradion och Lokalradion
föreslår att reglerna för när programföretagen skall underrätta

radionämnden i vissa genmäles- och beriktigandeärenden bör
begränsas. Den nu gällande ordningen har lett till en omständlig
och ofta onödig byråkrati. Antalet fällningar i radionämnden på

dessa grunder har varit mycket få.
Programföretagen anser att radiolagens krav på saklighet och
opartiskhet även innebär en skyldighet att rätta felaktiga

uppgifter och lämna tillfälle till befogat genmäle. Skyldigheten
att underrätta radionämnden bör därför kunna utgå, alternativt
begränsas till de fall då genmäle och beriktigande inte beviljats.
Sveriges Television föreslår att tidsgränsen för såväl anmälningar
till radionämnden som krav på genmäle och beriktigande bör sänkas
från sex månader till två eller en månad.
Radionämnden delar uppfattningen att nuvarande ordning för genmäle
och beriktigande är otillfredsställande i vissa avseenden. Enligt
nämndens mening kan en ordning övervägas som innebär att

underrättelseskyldigheten ersätts av en skyldighet för
programföretagen att i samtliga beslut av hithörande slag informera
den berörde om en rätt för denne att påkalla radionämndens prövning

av beslutet och prövning av programföretagets handläggning av hans
eller hennes begäran.
Radionämnden anför vidare att det kan vara rimligt att ärenden om

intrång i den enskildes privatliv inte prövas i sak om den berörde
motsätter sig en sådan prövning.
Utredningen (U 1991:09) om myndighet för radio- och TV-sändningar

till allmänheten har bl.a. i uppdrag att utarbeta ett förslag till
hur radionämnden, kabelnämnden och närradionämden kan föras samman
till en myndighet. Betänkandet väntas föreligga under våren 1992.

Skälen för min bedömning: Mot bakgrund av den aktuella
utredningens arbete bör radionämndens uppgifter i stort vara
oförändrade. Några mindre justeringar bör dock med fördel kunna

vidtas redan nu.
Skyldigheten för programföretagen att underrätta radionämnden vid
krav om genmäle eller beriktigande bör kunna begränsas utan att det

får någon negativ betydelse för allmänheten. Jag avser därför att i
annat sammanhang föreslå regeringen att nuvarande bestämmelser
ersätts med en ordning som överensstämmer med vad radionämnden

föreslagit. Den som kontaktar ett programföretag i syfte att få ett
genmäle eller beriktigande utsänt bör således erhålla information
om att det är möjligt att få programföretagets handlande med

anledning av en sådan begäran prövat av radionämnden.
Jag avser också att föreslå regeringen en förändring i
radionämndens instruktion med innebörd att frågor om intrång i den

enskildes privatliv skall kunna prövas endast om den berörde medger
det.
De ställningstaganden radionämnden gjort vid sin granskning av

programföretagens sätt att utöva sändningsrätten har med mycket få
undantag accepterats av företagen. Jag vill dock erinra om att
kulturutskottet (KrU 1982/83:18, s. 8 f.) har understrukit vikten

av att radiolagens och avtalens bestämmelser efterlevs och att
radionämndens beslut respekteras.

10.10.2 Försvarsfrågor
Mitt förslag: Om landet befinner sig i krig skall Sveriges

Television och Sveriges Radio utgöra självständiga organisationer i
totalförsvaret. Vid övergång till krigsorganisation överförs
Sveriges Utbildnings-radios resurser till de övriga två

programföretagen.
Skälen för mitt förslag: Mina förslag till förändrad organisation

för public service-företagen får konsekvenser även för
totalförsvarsuppgifterna. Min utgångspunkt är att den
krigsorganiserade verksamheten så nära som möjligt bör
överensstämma med organisationen i fred. Ett avsteg från detta bör

dock vara att de resurser som finns inom Utbildningsradion vid
övergång till krigsorganisationen delas upp och tillförs Sveriges
Television och Sveriges Radio. Det ter sig inte ändamålsenligt att

Utbildningsradion skall behöva bygga upp en egen
beredskapsorganisation. Däremot förutsätter jag givetvis att man
vid beredskapsplaneringen på bästa sätt tar till vara de resurser

som finns inom Utbildningsradion.
Sveriges Television och Sveriges Radio bör således utgöra

självständiga organisationer i totalförsvaret. Varje bolag bör
ansvara för sin beredskapsplanering. Jag förutsätter att
programföretagen bedriver ett nära samarbete i dessa frågor med

utnyttjande av den kompetens som finns inom säkerhets- och
beredskapsavdelningen inom moderbolaget.
Ett särskilt avtal för krig och krigsfara bör ingås mellan staten

och vart och ett av programföretagen. I likhet med vad som nu
gäller förutsätts företagen lyda under regeringen vid övergång till
krigsorganisation.
Liksom nu bör företagen omfattas av personalkontroll.
En rådgivande nämnd bör även fortsättningsvis utses av regeringen.
Nämnden bör på motsvarande vis som nu gäller för moderbolagets chef

knytas till Sveriges Televisions och Sveriges Radios chefer. Jag
förutsätter att dessa i samråd bestämmer vem som skall vara
ordförande i nämnden. Det nya rundradiobolaget bör även vara

representerat i den nuvarande nämnden. Televerkets representant
ersätts därmed.
Den ökande mångfalden inom radio- och TV-områdena innebär nya

förutsättningar för beredskapsfrågornas hantering. En översyn av
dessa frågor kommer inom kort att inledas inom regeringskansliet.
Mina överväganden mot bakgrund av denna översyn kan komma att

påverka public service-företagens totalförsvarsuppgifter under
förestående avtalsperiod. Om så blir fallet avser jag att återkomma
till regeringen med närmare förslag.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för
försvarsdepartementet.

10.10.3 Avtalen mellan staten och public service-företagen
Min bedömning: Frågor som rör sändningsrätt, innehållet i

sändningarna samt vissa förhållanden mellan public
service-företagen bör regleras i avtal mellan regeringen och vart
och ett av dessa företag.

Skälen för min bedömning: I konsekvens med de
organisationsförändringar jag föreslår bör regeringen även i
fortsättningen ingå avtal med vart och ett av de tre

programföretagen samt med Radiotjänst i Kiruna AB.

10.10.4 Radio Sweden
10.10.4.1 Bakgrund
Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet - Radio Sweden -

tillkom år 1938 och sänder för närvarande program på åtta språk,
nämligen svenska, engelska, tyska, ryska, franska, spanska,

estniska och lettiska. Programmen ger lyssnare över hela världen
nyheter och information om och från Sverige. Radio Sweden sänder
nästan 14 300 timmar per år på kortvåg. Till detta kommer ca 2 800

timmar per år på mellanvåg. Antalet sändningstimmar på kortvåg
uppgick till omkring 17 880 på årsbasis i början av 1991.
Neddragningen i antalet timmar förklaras till en del bl.a. av

överuttag i samband med händelserna de senaste åren i Baltikum och
Kuwait, men huvudsakligen av allmänna kostnadsökningar.
Utlandsprogrammet förfogar över tre kortvågssändare, två i Hörby

och en i Karlsborg, samt under kvällstid även mellanvågssändaren i
Sölvesborg (1 179 KHz). Flera av utlandsprogrammen kan slutligen
avlyssnas i Stockholmsområdet från en FM-sändare (89,6 MHz).
Radio Sweden, som formellt utgör en del av Riksradion, har drygt
70 anställda och erhåller till skillnad från övriga delar av
Sveriges Radio-koncernen inga TV-avgiftsmedel utan finansieras med

anslagsmedel via utrikesdepartementet (anslaget D 2.). För
budgetåret 1992/93 (motsvarande kalenderåret 1993) finns i
regeringens senaste budgetförslag ett belopp upptaget på 60 809 000

kr. för utlandssändningarna. Under de senaste åren fram t.o.m.
kalenderåret 1991 (budgetåret 1990/91) kompenserades Radio Swedens
kostnadsökningar (men ej televerkets) enligt ett särskilt index.
Fr.o.m. kalenderåret 1992 erhåller emellertid Radio Sweden på samma
sätt som televerket ett reservationsanslag utan indexreglerat
inflationsskydd.
Enligt nu gällande avtal mellan staten och Sveriges Riksradio AB
(RR) heter det att ...RR:s program för sändning till utlandet
skall ge utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att

få information om och upprätthålla kontakt med Sverige .
I Radio Swedens verksamhet intar mot denna bakgrund sändningarna
på svenska en särställning. Därefter prioriterar Radio Sweden

sändningarna på engelska, tyska och ryska. De franska och spanska
radiosändningarna halverades under 1990, samtidigt som programmen
på portugisiska lades ned. Under december 1988 inleddes sändningar

på estniska och i mars 1989 på lettiska. Sändningar på litauiska
påbörjades försöksvis i slutet av januari 1991 men upphörde redan i
början av augusti samma år.
Riksdagen beslöt år 1990 om en investering på 45 milj. kr. i tre

nya kortvågssändare för att ersätta de nuvarande som blivit
omoderna efter 20 års drift och dessutom måste bytas av miljöskäl.
De nya sändarna installeras successivt och väntas vara i full drift

i slutet av år 1994.
Den snabba tekniska utvecklingen har även fått konsekvenser för
utlandsradioprogrammen i flera länder. Allt fler stationer har

börjat sända program via satellit. Radio Sweden planerar således
inleda provsändningar av detta slag avsedda för lyssnare i Europa

under våren 1992. Jämfört med kortvågssändningar ger
satellitprogram en betydligt högre teknisk kvalitet, vilket medger
sändning av musik i ökad utsträckning. Direktmottagning av

radioprogram via satellit beräknas dock inte bli allmänt
förekommande de närmaste åren. Mottagning på rörliga mottagare
anses sålunda bli vanligt först i början av nästa årtionde. För

närvarande krävs i princip tillgång antingen till en parabolantenn
jämte radio- och TV-mottagare eller anslutning till ett kabelnät
eller avlyssning av en radiostation som återutsänder det aktuella

satellitsända radioprogrammet.
Radiosändningar via satellit torde under de närmaste åren komma
att uppfattas som något exklusivt som endast når en bråkdel av de

potentiella lyssnarna. Sannolikt får man därför räkna med att
radioprogram via kortvåg och satellit kommer att existera sida vid
sida under en längre tidsperiod.

0.10.4.2 Riktlinjer för verksamheten
Mitt förslag: Radio Sweden skall administrativt utgöra en del av
det bolag som föreslås bildas av Sveriges Riksradio och Sveriges

Lokalradio fr.o.m. den 1 januari 1993.
Radio Swedens kostnader för verksamheten skall täckas genom
anslagsmedel som staten ställer till förfogande för det nybildade

radiobolaget.
Radiobolaget skall enligt förslagen till riktlinjer för
programverksamheten bl.a. bedriva verksamheten med beaktande av

mediets särskilda genomslagskraft. Utgångspunkter bör vara att de
nya avtalsbestämmelserna så långt möjligt skall tillämpas också för
utlandsprogrammen. Bestämmelserna måste emellertid tillämpas med

beaktande av dessa sändningars speciella karaktär och med avseende
på varje sändningsspråk för sig.
Radio Swedens radiosändningar till utlandet skall ge dels svenskar

som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få
information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens
program bör ge kunskap om Sverige och bidra till förståelse för

Sverige och det svenska samhället.
Radio Sweden bör ha ett nära samarbete med övriga redaktioner på
det nybildade radiobolaget och i den utsträckning som är möjlig

använda eller återutsända radiobolagets program.
Skälen för mitt förslag: De riktlinjer jag nu anger överensstämmer

med gällande praxis.
10.10.4.3 Ekonomiska förutsättningar

Min bedömning: De ekonomiska förutsättningarna för Radio Sweden
överensstämmer med vad chefen för utrikesdepartementet föreslagit i
årets budgetproposition.

Skälen för min bedömning: Televerket Radio har hittills svarat för
utsändningen av de program som produceras av Radio Sweden. En

konsekvens av vad som föreslagits i det föregående blir att det
fr.o.m. nästa kalenderår, dvs. år 1993, införs en nyordning som
innebär att Radio Sweden får köpa motsvarande tjänster av det nya
och av televerket oberoende bolaget Svensk Rundradio, som avses

bildas den 1 juli 1992. Budgetmässigt betyder denna nyordning bl.a.
att Sveriges Radio AB ensamt äskar medel för Radio Swedens
verksamhet fr.o.m. budgetåret 1992/93 (kalenderåret 1993) och inte

som tidigare tillsammans med televerket vad avsåg Televerket Radios
sändningar för utlandsradion.
Televerket, dvs. fr.o.m. den 1 juli 1992 Svensk Rundradio AB,

skall emellertid även i fortsättningen ansvara för det tidigare
nämnda utbytet av de tre kortvågssändarna. Svensk Rundradio bör

därför varje år under perioden 1990/91 - 2001/02 tillförsäkras ett
för detta ändamål särskilt avdelat belopp under förevarande anslag.
I 1992/93 års statsbudgetförslag begärs dessutom att riksdagen

bekräftar i budgeten angivna riktlinjer för det av riksdagen år
1990 fattade beslutet om investering i nya sändare.
Fr.o.m. nästa kalenderår måste Radio Sweden däremot köpa de

tjänster i form av radiosändningar som det nya rundradiobolaget kan
erbjuda. Avtal om dessa tjänster avses slutas mellan Sveriges Radio
och bolaget. Prissättningen bör ske enligt den modell som har

redovisats i avsnittet 10.8.2.4 i denna proposition.
Ett aktuellt schema för Radio Swedens radiosändningar återfinns i
bi-laga 1.
Jag har i denna fråga samrått med statsrådet af Ugglas.

10.10.5 Teknisk utveckling
10.10.5.1 TV-sändningar med högre teknisk kvalitet
Nuvarande sändningar från Sveriges Television sker enligt

PAL-standarden med 625 linjer per bild och 50 delbilder per sekund;
625/50.
De större TV-mottagarindustrierna utvecklar sedan lång tid nya

TV-sändningssystem. Kännetecknande för dessa är en väsentligt
bättre bildkvalitet, större bildskärm av vidfilmsformat samt
förbättrad färgåtergivning och ljudkvalitet. För närvarande finns

ett flertal med varandra konkurrerande sändningsstandarder.
Reguljära provsändningar försiggår sedan en tid i Japan. I Europa
har provsändningar nyligen inletts. Den huvudsakliga inriktningen

har hittills gällt satellitsänd TV. Både det japanska
Hi-Vision-systemet (MUSE; 1125/60) och en europeisk variant med
sändningssystemet systemet HD-MAC (1250/50) använder sig av analog

teknik. De TV-apparater som är anpassade för dessa standarder finns
än så länge inte i massproduktion och priserna är därför mycket
höga. För närvarande synes utvecklingen av tunna och lätta

bildskärmar vara den faktor som avgör när sådana TV-apparater kan
få någon större spridning. För att få full behållning av det
bredare bildformatet anses bildbredden behöva vara drygt en meter
eller mera.
En viktig roll för vilka system som kommer att introduceras spelas
av TV-mottagarindustrin. Vissa länder anlägger även
industripolitiska aspekter inför besluten om nya

sändningsstandarder.
Inom EG utarbetas för närvarande ett direktiv om satellitsänd TV.
Det direktivförslag som nu diskuteras innebär bl.a. att analoga

satellitsändningar med hög teknisk kvalitet skall ske med den s.k.
HD-MAC-standarden. Vidare ställs vissa tekniska krav på alla

TV-apparater avsedda för bildformatet 16:9 eller 5,33:3 (en vanlig
TV har förhållandet 4:3 mellan bredd och höjd) fr.o.m. år 1994.
Till direktivet knyts särskilda stödformer för att stimulera

övergången till den standard som förespråkas i direktivet.
Jag avser att senare återkomma till regeringen i frågan om vilka
åtgärder Sverige behöver vidta med anledning av detta direktiv.
För public service-verksamheten har denna utveckling blivit mer
aktuell på senare tid eftersom forskningen även gjort framsteg när
det gäller möjligheterna till marksänd TV med högre teknisk

kvalitet. De system som kan komma i fråga som standard för
marksändning kommer enligt min bedömning att vara digitala.
För närvarande pågår i USA en serie tester av olika analoga och

digitala sändningssystem avsedda för marksändningar. Beslut om
vilket system som skall väljas i USA väntas under hösten 1993.
I flera av de nordiska länderna genomförs för närvarande ett

projekt med syfte att visa att det är möjligt att relativt snart
utveckla en standard för marksänd digital TV med högre teknisk
kvalitet. En av förutsättningarna för studien är att TV-signalen

kan rymmas inom samma bandbredd som dagens analoga TV-signaler,
vilket skulle göra det möjligt att sända över dagens marknät
parallellt med de vanliga TV-sändningarna. Inom projektet planeras

en demonstration av om detta är möjligt till juli månad år 1992.
Projektet drivs av Sveriges Television, Sveriges Radio
(moderbolaget), televerkets rundradiosektor, Telia Research AB

(televerkets bolag för forskning och utveckling), norska och danska
televerken samt flera privata företag.
Sveriges Television deltar även i det av EG stödda projektet

Vision 1250. De svenska, finländska och norska public
service-TV-programföretagen samarbetar med experimentverksamhet
genom att hyra ett mobilt kontrollrum som använder det europeiska

1250/50-systemet. Svenska försök har även gjorts med det japanska
Hi-Vision-systemet.
Frågan om skifte av sändningssystem för TV får stora ekonomiska

konsekvenser eftersom den innebär dels att alla hushåll på sikt
kommer att byta TV-apparater, dels att TV-företagen måste skaffa ny
produktionsutrustning. En aspekt som hittills fått litet genomslag
i debatten är hur hushållen ställer sig till ett eller flera sådana

teknikskiften inom de närmaste åren. Andra viktiga frågor är
avvägningen mellan teknisk kvalitet och antal kanaler (accepteras
en lägre teknisk kvalitet kan sannolikt flera TV-kanaler erbjudas).
Vidare aktualiserar det särskilda EG-direktivet inom området och
den pågående tekniska utvecklingen frågor om lagstiftning,
ansvarsfördelning, standardisering m.m.
Enligt min mening är frågorna av sådan vikt att konsekvenserna
noga måste övervägas innan beslut fattas. Jag avser därför att

senare föreslå regeringen att ge utredningen (U 1991:10) om
tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och
television till allmänheten tilläggsdirektiv i fråga om den

tekniska utvecklingen inom TV-området.

0.10.5.2 Digitala ljudradiosändningar
Inom ljudradion utvecklas för närvarande ett system för digitala
sändningar, Digital Audio Broadcasting, DAB. Denna teknik har

fördelar framför nuvarande analoga teknik genom bättre
ljudkvalitet, lägre störningskänslighet och bättre frekvensekonomi.
En kommersiell introduktion av den nya tekniken kan förutses under

senare hälften av 1990-talet.
Om all ljudradiosändning utnyttjade digital teknik skulle i
storleksordningen tre gånger så många radiokanaler få plats inom

det tillgängliga frekvensutrymmet som med nuvarande teknik.
Tekniska begränsningar skulle då inte längre behöva utgöra ett
hinder för etablering av radiosändningar.
Digitala ljudradiosändningar kan inte tas emot med nuvarande
mottagare för analog teknik. Vid en eventuell framtida övergång
till digital teknik måste därför sändningar i analog och digital

teknik pågå parallellt under en övergångsperiod. Under denna period
krävs att ett särskilt frekvensutrymme avsätts för
parallellsändningar med digital teknik.
Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av
radio och television till allmänheten har i betänkandet (SOU
1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio utgått från

att dels frekvensbandet 223 - 230 MHz (TV-kanal 12) och dels
ungefär hälften av frekvensbandet 104 - 108 MHz skall användas för
en övergång till digitala ljudradiosändningar. Enligt utredningen

möjliggörs därigenom att rikstäckande och regionala sändningar från
såväl Sveriges Radio som andra programföretag kan sändas ut
digitalt under övergångsperioden. Vid sidan av de regionala

sändningarna kan lokala program med begränsad räckvidd sändas ut.
I promemorian (Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio, som
nyligen sänts ut på remiss från kulturdepartementet, föreslås att

frekvensbandet 104 - 108 MHz i sin helhet tas i anspråk för analoga
FM-sändningar av privatradio.
Frågan om huruvida och på vilket sätt digital sändningsteknik

skall införas för ljudradion kommer att bli aktuell under
avtalsperioden. Jag räknar med att senare återkomma till regeringen
i frågan.

10.10.6 Sändare för närradio
Mitt förslag: Skyldigheten att sända närradio över sändare som

ställts till förfogande av televerket upphävs fr.o.m. den 1 juli
1992.

Närradioutredningen: Skyldigheten att använda televerkets sändare
bör upphöra. Tillstånd att inneha närradiosändare skall endast få

lämnas till den som åtar sig att låta samtliga sändningsberättigade
inom sändningsområdet använda sändaren på lika villkor. Kostnaden
per sändningstimme skall vara enhetlig och skälig. Om flera söker

tillstånd att inneha närradiosändare skall tillståndet lämnas till
den som kan visa att hans ansökan stöds av en majoritet av de
sändningsberättigade sammanslutningarna inom tillståndsområdet.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer med
utredaren i att televerkets ensamrätt i fråga om närradiosändare
bör avvecklas. Några remissinstanser framför emellertid farhågor

för att föreningarna kommer att få ökade kostnader på vissa orter.
När det gäller förslaget att kostnaden per sändningstimme skall
vara enhetlig råder delade meningar. Några remissinstanser framför

kritik mot att det skall vara frekvensmyndighetens uppgift att se
till att den som får tillstånd att inneha radiosändare för närradio
åtar sig att låta alla sändningsberättigade använda sändaren på

lika villkor och till en enhetlig och skälig kostnad.
Skälen för mitt förslag: Bildandet av Svensk Rundradio samt
avvecklandet av moderbolaget och koncernbildningen för public

service-företagen föranleder ett antal olika lagändringar. Dessa är
i huvudsak av redaktionell karaktär.
I ett fall förordar jag emellertid en saklig ändring. Den gäller

skyldigheten för närradion att använda sändare som televerket
ställer till förfogande.
Den gällande begränsningen av de närradiosändande

sammanslutningarnas möjlighet att välja leverantör av
sändartjänster är otidsenlig och bör upphävas. Genom att flera
leverantörer kan konkurrera bör närradions kostnader kunna pressas.
Skyldigheten att sända närradio över sändare som ställts till
förfogande av televerket bör därför upphävas från den 1 juli 1992.
Mitt förslag kräver att närradiolagen (1982:459) ändras. Ett

förslag om detta har upprättats inom kulturdepartementet.
Frågor om de ekonomiska villkor på vilka de olika
sändningsberättigade sammanslutningarna skall kunna använda

sändarna bör enligt min mening avgöras lokalt av de berörda
organisationerna. Jag vill därför inte förorda några särskilda
föreskrifter om hur dessa villkor skall vara utformade. Om det
skulle uppstå missförhållanden är jag givetvis beredd att senare

återkomma till regeringen.

11 Medelsberäkningar m.m.
11.1 Föredragandens överväganden

11.1.1 Public service-företagen
Mina förslag om medelsanvisning till Sveriges Television, Sveriges
Radio och Sveriges Utbildningsradio tar sin utgångspunkt i vad jag

tidigare har anfört om ekonomiska förutsättningar (se avsnitt
10.6). Förslagen innebär dels en uppskrivning av den medelsram som
Sveriges Radio-koncernen tilldelats för år 1992 i förhållande till

indexförändringen, dels ett resurstillskott om 150 milj.kr. och ett
rationaliseringskrav om 100 milj.kr. (båda i 1989 års prisläge).
Public service-företagen bör vidare anvisas 734,2 milj.kr. (i 1990

års prisläge) som beräknats med utgångspunkt från att företagen i
fortsättningen skall kunna köpa utsändnings- och
programinsamlingstjänster. Den nya ordningen beträffande

byggnadsinvesteringar, fastighetsförvaltning och övriga lokalfrågor
medför vidare att medelstilldelningen bör höjas med 66,2 milj.kr.
(i 1990 års prisläge). Den totala medelstilldelningen till public

service-företagen blir således 4 263,3 milj.kr. (i 1990 års
prisläge).
I enlighet med vad jag tidigare anfört om fördelningsnycklar bör

för år 1993 Sveriges Television anvisas 61,09 % av det tillgängliga
beloppet, eller 2 604,5 milj.kr., Sveriges Radio 34,31 %, eller 1
462,7 milj.kr. samt Sveriges Utbildningsradio 4,60 %, eller 196,1

milj.kr.
Moderbolaget har enligt regeringens anvisningar redovisat en
verksamhetsplan för perioden 1992-1996 för Sveriges

Radio-koncernens beredskapsplanering. Planen följer de riktlinjer
som angavs i den proposition om säkerhetspolitiken och
totalförsvaret (prop.1981/82:102 bil. 7, FöU18, rskr. 374) som vad

beträffar Sveriges Radio-koncernens verksamhet antogs av riksdagen
våren 1982 och som alltjämt gäller (jfr. prop. 1986/87:95 bil. 7,
FöU11, rskr. 310). I medelsberäkningarna för den

avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten har hänsyn tagits
till kostnader för beredskapsåtgärder.
Riksdagen har i samband med beslut om tilläggsbudget II (prop.
1987/88:125 bil. 5, KrU 23, rskr. 287) bemyndigat regeringen att
ställa särskilda medel till Sveriges Radios AB (moderbolaget)
förfogande för Utbildningsradions programverksamhet i samband med

särskilt angelägen fortbildning av skolans personal. Regeringen
tilldelade under budgetåret 1991/92 av allmänna medel 2,9 milj.kr.
för nämnda verksamhet till Utbildningsradion (VIII anslaget B 6.
Fortbildning m.m.).
Inom de ramar jag nu har angivit bör programföretagen gemensamt
svara för att finansiera kostnaderna för publikrådets sammanträden.
Det bör ankomma på regeringen att ange hur stor del av

medelsramarna som högst får användas för detta ändamål. För
riksdagens information vill jag nämna att högst 750 000 kr. bör få
tas i anspråk för detta ändamål under år 1993.

11.1.2 TV-avgiften
Mina förslag till medelstilldelning för den med TV-avgifter
finansierade radio- och TV-verksamheten under år 1993 för public

service-företagens framgår av följande sammanställning. Beloppen
anges i milj.kr.

Beräknat för Förslag för
1992 1993

Sveriges Radio(moderbolaget)
3 210,51

-

Televerket
Investeringskostnader
187,42

-
Driftskostnader
416,43

-

Sveriges Television

2 604,54

Sveriges Radio

1 462,74

Sveriges Utbild-
ningsradio

196,14

1Prisläge 1989
2Prisläge 1992, ytterligare 2,4 milj.kr. föreslås på TB II
3Prisläge 1992, ytterligare 5,2 milj.kr. föreslås på TB II
4Prisläge 1990

De faktorer som är avgörande för behållningen på rundradiokontot

är utvecklingen av det särskilda kompensationsindexet för public
service-företagen, antalet TV-avgiftsbetalare, överföringar från
rundradiobolaget samt Nordisk Televisions AB betalning av

koncessionsavgift.
Vid mina beräkningar har jag bl.a. utgått från att
kompensationsindexet under år 1992 och 1993 inte kommer att öka med

mer än 5 respektive 4 % och att antalet TV-avgiftsbetalare blir
oförändrat ca 3 310 000.
I enlighet med vad jag tidigare anfört om att TV-avgiftsbetalarna

inte skall behöva betala två gånger för hittills direktavskrivna
investeringar bör rundradiobolaget tillföra 213,6 milj.kr. till
rundradiokontot för år 1993 (beloppet angivet i 1992 års prisläge).
Eftersom TV-avgiften inbetalas i förskott för varje avgiftsperiod
behöver ett underskott i det årliga bokslutet för rundradiokontot
inte nödvändigtvis leda till ett lika stort behov av upplåning. Det

nu aktuella ackumulerade bokföringsmässiga underskottet vid
utgången av år 1991 om 240 milj.kr. har således inte medfört en
lika stor nettoupplåning som beloppet kan synas innebära eftersom

likviditeten i huvudsak har varit positiv på kontot. Vid min
bedömning av hur underskottet på rundradiokontot på lång sikt skall
kunna arbetas in har jag tagit hänsyn till sådana

likviditetseffekter och till koncessionsavgiftsintäkter från
Nordisk Television.
För närvarande är TV-avgiften 1 320 kr. per år eller 330 kr. per

tremånadersperiod. Jag föreslår att TV-avgiften höjs med 84 kr.
(6,4 %) till 1 404 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1993. Avgiften
för en tremånadersperiod blir därmed 351 kr.
Mina förslag rörande TV-avgiften förutsätter att lagen (1989:41)
om TV-avgift ändras.

2 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kulturdepartementet

upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen om mervärdeskatt (1968:430),
2. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

3. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
4. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
5. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i

riksdagen,
6. lag om ändring i lagen (1987:519) om riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
7. lag om ändring i lag om TV-avgift (1989:41),

8. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område.
Lagförslagen under 1-3 och 6 har upprättats efter samråd med

chefen för finansdepartementet och förslaget under 5 efter samråd
med chefen för justitiedepartementet.
De lagändringar som här föreslås är i huvudsak av redaktionell

karaktär. Lagförslagen hör till de områden inom vilka lagrådets
yttrande i princip bör inhämtas. Lagförslagen är emellertid av
sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

13 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att
regeringen dels föreslår riksdagen att anta

1. förslag till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt
(1968:430),
2. förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152),
3. förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),

4. förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
5. förslag till lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen,

6. förslag till lag om ändring i lagen (1987:519) om
riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser,

7. förslag till lag om ändring i lag om TV-avgift (1989:41),
8. förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område,

dels föreslå riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga
om public service-företag i vad avser
9. ny avtalsperiod (avsnitt 10.2.1),

10. programföretagens public service-uppdrag, omfattning,
sändningsnät m.m. (avsnitten 10.2.2 - 10.2.3),
11. finansiering (avsnitt 10.2.4),

12. allmänna riktlinjer för programverksamheten (avsnitt 10.3.2),
13. särskilda riktlinjer för programföretagen (avsnitten
10.3.3-10.3.5),

14. ägande av företagen inom den nuvarande Sveriges
Radio-koncernen samt programföretagens styrelser (avsnitten 10.4 -
10.4.1),

15. företagens struktur och krav på distriktsorganisation inom
varje programföretag (avsnitten 10.5.2 - 10.5.2.1),
16. inrättande av ett publikråd (avsnitt 10.5.3),

17. ekonomiska förutsättningar för perioden 1993 - 1996 (avsnitt
10.6),
18. förvaltning av rundradiomedlen (avsnitt 10.9.2),

19. regler för programföretagens uppgifter i krig och vid
krigsfara (avsnitt 10.10.2),
20. riktlinjer för Radio Swedens verksamhet (avsnitt 10.10.4.2),

dels föreslå riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga
om
21. bildande av ett nytt statligt aktiebolag med huvudmannaskap

för rundradionätet, dess verksamhet samt överföring till bolaget av
medel som tilldelats televerket för investerings- och
driftskostnader avseende rundradioverksamhet (avsnitten 10.8.1.1

och 10.8.2.1),
22. ekonomiska förutsättningar för Svensk Rundradio AB (avsnitt
10.8.2.4),

23. överföring av anläggningar och utrustning samt personal från
televerket till Svensk Rundradio AB (avsnitten 10.8.3.1-10.8.3.2),
dels bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i

fråga om
24. garantier för programverksamhetens oberoende (avsnitt 10.3.1),
25. beredskapsåtgärder för Svensk Rundradio AB (avsnitt 10.8.2.2),

26. forsknings- och utvecklingsverksamhet inom Svensk Rundradio AB
(avsnitt 10.8.2.3),
27. Uppbörden av TV-avgifter och Radiotjänsts i Kiruna AB
uppgifter (avsnitt 10.9.1),

28. programföretagens skyldighet att underrätta radionämnden vid
beriktigande och genmäle (avsnitt 10.10.1.1),
29. avtalen mellan staten och public service-företagen (avsnitt

10.10.3),
30. ekonomiska förutsättningar för Radio Sweden (avsnitt
10.10.4.3),

dels föreslå riksdagen att godkänna mitt förslag till
medelsberäkning för

31. den avgiftsfinansierade verksamheten som bedrivs av Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB
(avsnitt 11.1),

dels föreslå riksdagen att bemyndiga regeringen att
32. söka förvärva aktierna i Sveriges Radio AB (moderbolaget) för
att möjliggöra att moderbolaget avvecklas och att aktierna i

dotterbolagen fördelas i enlighet med mitt förslag (avsnitt 10.4
och 10.5.2), samt
33. att bemyndiga regeringen att ställa särskilda medel till

Sveriges Utbildningsradio AB:s förfogande för programverksamhet i
samband med särskilt angelägen fortbildning av skolans personal
(avsnitt 10.3.5).

4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och

beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad
föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som
föredraganden har hemställt om.

Bilaga 2 Utredarens sammanfattning av betänkandet (SOU1992:10) Ett
nytt bolag för rundradiosändningar

Jag skall utarbeta ett förslag till ett nytt huvudmannaskap för
program- insamling och programutsändning för Sveriges Radio AB och
för Nordisk Television AB. Utgångspunkten för arbetet har varit att

verksamheten drivs av staten i en organisation som är fristående
från televerket.

Organisation
Jag redovisar i utredningen olika organisationsalternativ och

föreslår att staten bildar ett aktiebolag, Radio Net AB, samt att
bolaget börjar sin verksamhet den 1 juli 1992. För att bereda
bildandet av bolaget föreslår jag att det tillsätts en

organisationskommitté.
Bolagets aktiekapital bör vara lägst 100 milj.kr. och högst 300
milj.kr. Antalet styrelseledamöter bör vara lägst fem och högst

sju.
Staten kommer gentemot företaget att ha två olika roller. Staten
kommer att uppträda dels som ägare, dels i rollen som statsmakt.
Jag föreslår att det vid bolagsbildningen träffas ett avtal mellan
Radio Net AB och staten i dess egenskap av statsmakt. I det avtalet
bör regleras de frågor som är väsentliga för den allmänna

mediepolitiken. I avtalet bör också regleras sådana frågor där
staten köper tjänster av bolaget.

Frekvensfrågor
Jag anser det lämpligt att Radio Net AB har frekvenstillstånden för

den utrustning som företaget arbetar med. Detta har betydelse för
själva driften och det har betydelse i samband med fastställande av
tekniska krav vid upphandling.

Internationell verksamhet

För att kunna följa och påverka utvecklingen är det viktigt att det
av mig föreslagna bolaget redan från början kan deltaga i det
globala och det europeiska standardiseringsarbetet avseende nya

rundradiosystem. Bolaget bör som auktoriserad operatör kunna
deltaga i det internationella arbetet i de organ som står öppna för
andra nätoperatörer för rundradio. Detta förutsätter att det i

Sverige kommer att finnas Recognized Private Operating Agency
(RPOA).
Jag förutsätter att Radio Net AB kommer att få ställning som en

svensk RPOA.

eredskapsfrågor
För det nybildade Radio Net AB bör gälla att företaget själv svarar
för kostnaderna för säkerhetsverksamhet, som har ett egenintresse.
Jag
föreslår att staten svarar för kostnaderna för teknisk uthållighet
och

säkerhet, som beror på totalförsvarets krav. Dessutom svarar staten
för kostnader för verksamhetsplanering.
Bolagets kostnader för totalförsvaret kommer inte att minska genom

att verksamheten flyttas från Televerket Radio till det nya
bolaget. Bolaget kan få ökade kostnader genom att de inte längre
kan använda sig av televerkets centrala funktioner på detta område.

Forskning och utveckling

Vid planering av sändarbolagets verksamhet vad avser forskning och
utveckling är det viktigt att beakta både det kortsiktiga och det
långsiktiga perspektivet. Jag finner det nödvändigt att Radio Net

AB har kompetens att följa den tekniska utvecklingen och att det
har kompetens att delta i det internationella samarbetet. Det är
dessutom nödvändigt att bolaget har beställarkompetens både vad

avser köp av forskning och utveckling, samt teknisk utrustning för
företaget.
Det bör finnas ett samarbetsavtal mellan Radio Net AB och Telia

Research AB. Telia Research AB är ett av televerket helägt
dotterbolag.
Mitt förslag innebär att Radio Net AB bör bedriva viss egen

forskningsverksamhet och följaktligen kunna uppträda som en
kompetent beställare av forsknings- och utvecklingsprojekt.

Överföringar från Televerket Radio
Överföring av anläggningar och utrustning

Av de möjliga överföringsalternativen föreslår jag att överföringen
sker genom apport. Apportegendomen används för att teckna bolagets
aktier. Den del av apportegendomens värde som inte används för
teckning av aktier tillförs bolagets egna kapital.
Vid överföringen av statlig egendom till ett av staten helägt
aktiebolag bör det inte vara aktuellt med uttagsbeskattning.
I mitt förslag till bolagsordning för Radio Net AB är

aktiekapitalet lägst 100 milj.kr. och högst 300 milj.kr. Det
innebär att stämpelskatten blir lägst 2 milj.kr. och högst
6 milj.kr. I detta fall är det staten som äger Televerket Radio och

det är staten som kommer att vara ensam aktieägare i Radio Net AB.
Med hänvisning till att synnerliga skäl föreligger bör regeringen

besluta om befrielse från stämpelskatt.
De fastigheter som berörs av överföringen har inte något
taxeringsvärde, eftersom de beaktas som telefastigheter. I samband

med att fastigheterna överförs till Radio Net AB skall de åsättas
ett värde och det skall utgå en stämpelskatt på tre procent av
fastigheternas värde. Föreligger synnerliga skäl och är de av

principiell betydelse kan regeringen medge befrielse från
stämpelskatten. Jag föreslår att regeringen medgiver befrielse från
stämpelskatt i detta fall.
Den egendom som skall föras från Televerket Radio till Radio Net
AB är sådan egendom som har finansierats genom rundradiokontot.
Genom samordning av olika verksamheter inom hela televerket finns

det investeringar som har finansierats av televerket, men som bör
föras över till Radio Net AB. Den organisationskommittée som jag
föreslår bör ta ställning till vilka överföringar som bör göras.
Samma sak bör gälla i den mån det finns utrustning som bör vara
kvar i televerket, men som har finansierats genom rundradiokontot.
De särskilda investeringar som televerket har gjort för det nya

markbaserade televisionsföretaget bör överlåtas till Radio Net AB.
Överlåtelsesumman bör motsvara de kostnader televerket har haft för
investeringarna minus den eventuella kostnadstäckning televerket

har fått från televisionsföretaget.
Överföring av personal

Utredningsuppdraget avser byte av huvudman för en befintlig
verksamhet. En utgångspunkt för direktiven är att de personella
resurser som behövs för att utföra de tjänster som nu

tillhandahålls av Televerket Radio, affärsområdet rundradio, skall
föras över till den nya organisationen. Jag har därför som
utgångspunkt för mina ställnings-taganden vad avser personalen att

de som nu arbetar inom Televerket Radio, affärsområde rundradio,
skall anställas i det nya bolaget.
Rundradioverksamheten måste förutom den personal som överförs till

den sammanhållna organisationen kompletteras med viss personal.
Inom det nuvarande affärsområdet rundradio har det beräknats att
personalen behöver öka från nuvarande ca 430 personer till ca 500
personer.
Televerket Radio beslutade i juni 1991 att ha en gemensam teknisk
serviceorganisation för samtliga affärsområden och att den
organisationen genomförs den 1 januari 1992.
Riksdagen har tagit ställning till att det skall finnas en
särskild organisation för landets rundradionät. Jag har tidigare
föreslagit att den organisationen skall vara ett aktiebolag och att

staten skall äga samtliga aktier. Det statliga ägandet är en
förutsättning enligt utredningens direktiv.

Den personal som i dag arbetar inom Televerket Radio,
affärsområdet rundradio, överförs till Radio Net AB. De som berörs
av de som är anställda vid huvudkontoret och de som är anställda

vid de regionala rundradioområdena. Personalgruppen kan avgränsas
till den personal som den 1 januari 1992 ingår i den organisation
som interimistiskt har bildats i avvaktan på den slutliga

organisation av rundradioverksamheten.
När det gäller den tekniska serviceorganisationen är problemen av
mera komplex natur. Det finns ett antal alternativa lösningar, men

jag vill särskilt framhålla att ingen lösning i grunden är bra.
Jag föreslår att den tekniska serviceorganisationen är kvar
oförändrad inom Televerket Radio.
I ett sådant alternativ måste ett antal krav vara uppfyllda, för
att det skall vara en möjlig lösning för Radio Net AB. En sådan
lösning förutsätter att det fins ett avtal mellan Televerket Radio

och Radio Net AB.I avtalet skall ett antal grundläggande frågor
vara reglerade.
Jag förutsätter att en avtalslösning blir ett billigare alternativ

för Radio Net AB än alternativet att företaget har en egen
serviceorganisation. Samordnings- och effektivitetsvinster bör även
tillfalla Radio Net AB. Storleksordningen av de vinsterna bör kunna

uppskattas till närmare tjugo procent. För att säkerställa vinster
i den storleksordningen bör priset i avtalet jämföras med det
interna pris som gäller under år 1991. Visar det sig att

avtalsförhandlingarna leder till ringa eller inga vinster i form av
lägre priser för Radio Net AB bör slutsatsen bli att
serviceorganisationen delas upp mellan Televerket Radio och Radio

Net AB.

Ekonomiska frågor
Avvecklingskostnader
Det är inte möjligt att i utredningsfasen ange exakta belopp för

vilka avvecklingskostnader som kan komma att uppstå.
Avvecklingskostnadernas nivå bestäms i huvudsak genom vilket
samarbete det kommer att finnas mellan Televerket Radio och Radio
Net AB.
I alternativet med en samlad teknikserviceorganisation inom
Televerket Radio blir avvecklingskostnaderna marginella och
uppskattas endast till några miljoner kronor. Det slutliga beloppet

kan inte bestämmas förrän efter de slutliga förhandlingarna.
Vid en delad teknikserviceorganisation krävs en detaljerad
kostnadsanalys. En preliminär analys visar att Televerket Radio har

kompensationskrav på storleksordningen 100 milj.kr.
Jag har utgått ifrån att den tekniska serviceorganisationen kan

vara kvar inom Televerket Radio. Det ställningstagande innebär att
det enbart blir marginella avvecklingskostnader.
Utredningen skall enligt sina direktiv redovisa hur de personella

och materiella överföringarna påverkar televerket.
Genom den av mig föreslagna lösningen vad avser den tekniska
serviceorganisationen uppkommer det inte negativa konsekvenser av

någon särskild storleksordning för televerket.

jälvkostnadsprincipen
Med självkostnad avser jag summan av alla kostnader för en viss
produkt eller tjänst tills den är levererad och betald.
Självkostnadens komponenter är löpande driftskostnader,
kapitalkostnader och avkastning/riskkompensation beräknat på eget
kapital.
Prissättningen kan vara kortsiktig eller långsiktig. I
alternativet med kortsiktig prissättning tar inte företaget normala
affärs-, tekniska eller finansiella risker. I alternativet med

långsiktig prissättning tar företaget samtliga risker.
Alternativet med en långsiktig prissättning är det alternativ som
bäst kommer att svara mot den verksamhet Radio Net AB kommer att

bedriva. Det ger företaget en möjlighet att utveckla sin affärsidé
på ett sådant sätt att företaget kan bli effektivt. I ett
alternativ med kortsiktig prissättning kommer företaget inte att få

de möjligheterna.
Kompensation för gjorda investeringar

De investeringar som har gjorts i rundradionätet har finansierats
genom TV-avgifter. TV-avgiften jämställs med s.k. näringsbidrag.
Detta innebär att investeringarna hittills har direktavskrivits.
De anläggningstillgångar som nu tillhör Televerket Radio och som
har finansierats enligt ovan överförs till Radio Net AB som
apport-egendom. Det är då viktigt att skapa ett förfarande som

innebär att TV-avgiftsbetalarna inte drabbas av
avskrivningskostnader mer än en gång. Det bör vara möjligt genom
att ge Sveriges Radio-koncernen en rabatt på självkostnadspriset

som motsvarar koncernens andel av avskrivningskostnader för
direktavskrivna investeringar i det gamla systemet. En
förutsättning för den rabatten är att företaget kan bedriva andra

vinstgivande verksamheter eftersom man med det här förslaget inte
får full självkostnadstäckning under ett antal år.
Andra programföretag än programföretag inom Sveriges

Radio-koncernen skall dock betala fullt självkostnadspris och i det
priset ingår kostnaderna för användning av redan gjorda
investeringar.
Den rabatt som Sveriges Radio AB kommer att erhålla går inte att

fastställa i nuläget.
Medelsanvisning till Sveriges Radio AB

I anslagsframställningen för år 1993 bör Sveriges Radio AB föra upp
ett belopp på 401 milj.kr. exklusive mervärdesskatt. Beloppet är
preliminärt. Den summa som Sveriges Radio AB skall betala till

Radio Net AB är en förhandlingsfråga mellan bolagen.
Förhandlingsresultatet blir beroende av den värdering som måste

göras av de anläggningar och den utrustning som har finansierats
med TV-avgiftsmedel. Beloppet kommer under de följande
verksamhetsåren att stiga på grund av successivt ökade

kapitalkostnader.
En av de tjänster som Radio Net AB kommer att erbjuda är
programinsamling. Programinsamling kan också utföras av

programföretag. Sveriges Radio AB och dess dotterbolag har inte en
verksamhet, som gör att de har utgående mervärdeskatt, varför de
inte heller har någon möjlighet att göra avdrag för ingående

mervärdeskatt.
I nuläget har Televerket Radio fått kompensation för
mervärdesskatten från rundradiokontot. Kompensationen är för år

1991 ca 120 milj.kr. En utgångspunkt för utredningsuppdraget är att
Sveriges Radio AB i fortsättningen skall disponera de medel som
Televerket Radio nu disponerar för rundradioverksamheten.
Väljer Sveriges Radio AB i fortsättningen att bygga upp fasta
resurser och själv svara för programinsamlingen uppkommer inga
motsvarande kostnader för mervärdeskatt. Detta innebär att de medel

som riksdagen har avsett skall betalas in i mervärdeskatt i stället
kan användas för programverksamhet.
Frågan kan lösas genom att riksdagen enbart anvisar medel till

själva verksamheten vid Sveriges Radio AB och dess dotterbolag, men
samtidigt medger att rundradiokontot får belastas med kostnaderna
för mervärdeskatt som debiteras programföretaget av leverantör av

distributions- och överföringstjänster som är skattskyldig till
mervärdeskatt. Ett sådant medgivande behöver bara lämnas av
riksdagen vid ett tillfälle.

Den tekniska utvecklingen

Det ingår inte i utredningsuppdraget att analysera den framtida
tekniska utvecklingen. Jag har dock bedömt det viktigt att ge en
sådan redovisning. Utvecklingen har betydelse för den framtida

överlevnadsmöjligheten för Radio Net AB och för företagets framtida
investeringsbehov.
Den tekniska utvecklingen och förväntad framtida utveckling
innebär att de markbaserade sändarnäten har blivit av intresse även

på lång sikt. De digitala systemen förväntas bli anpassade till
markbaserade nät. Markbaserade digitala nät förväntas bli mycket
ekonomiskt konkurrenskraftiga. Ett byte till digital radio och

digital television kan ske med dagens sändarnät som bas. Det kommer
naturligtvis att krävas vissa kompletteringar i sändarnäten.
Med kända tekniska kunskaper och förväntade nya kunskaper kommer

dagens sändarnät även i framtiden att bli konkurrenskraftigt. Rätt
utnyttjat kommer dagens sändarnät med digital teknik att ha ett

ekonomiskt berättigande in i 2000-talet.

ilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU
1992:10) Ett nytt bolag för rundradiosändningar

Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet från utredningen om ett
nytt huvudmannaskap för rundradionätet avgetts av överbefälhavaren,

överstyrelsen för civil beredskap, televerket, sektorn Rundradio
inom Televerket Radio, Sveriges Radio AB (moderbolaget för
koncernen), Nordisk Television AB, Statsanställdas

Förbund-Telesektionen och Statstjänstemannaförbundet-Televerket.
Samtliga yttranden finns återgivna i betänkandet.
Allmänt

Utredaren har utarbetat ett förslag till nytt huvudmannaskap för
verksamheten med programinsamling och programutsändning för
Sveriges Radio-företagen och för Nordisk Television. Verksamheten

bedrivs i dag av sektorn Rundradio inom Televerket Radio.
Televerket konstaterar, mot bakgrund av utredningsdirektiven, att
utredarens förslag i allt väsentligt är bra och att verkets

synpunkter på betänkandet i huvudsak är av kompletterande art.
Verkets ambition är att inom ramen för den nya uppläggningen av
rundradioverksamheten finna former för en fortsatt god samverkan.
Statsanställdas Förbund är i huvudsak positiv till utredarens
förslag. Sektorn Rundradio har avgivit ett yttrande som bygger på
synpunkter från såväl ledning som övrig personal inom

rundradiosektorn. Nordisk Television anser att utredningen i vissa
delar är så ofullkomlig att det inte är möjligt att bedöma
konsekvenserna av utredarens förslag och att det därför inte är

möjligt att avge något detaljerat yttrande.
Organisationsform m.m.
Utredaren föreslår att staten bildar ett aktiebolag och att bolaget

börjar sin verksamhet den 1 juli 1992. Televerket, sektorn
Rundradio och Statsanställdas Förbund stöder förslaget. Televerket
anser att det bör anges i bolagsordningen att verksamheten i allt

väsentligt är av monopolkaraktär. Sektorn Rundradio pekar på att
delar av verksamheten är klart konkurrensutsatt och att den
konkurrensutsatta delen av verksamheten kommer att öka när den

ekonomiska relationen till Sveriges Radio förändras fr.o.m. år
1993. Statsanställdas förbund förutsätter att bolagsavtalet (BOA)
kommer att tillämpas i bolaget. Nordisk Television, som är den enda

remissinstans som ifrågasätter aktiebolagstanken, menar att även
affärsverksformen borde ha övervägts för verksamheten. Denna kan i
många avseenden liknas vid den verksamhet som bedrivs vid banverket

och vid vattenfallsverket. Att bolagsformen valts i andra länder
innebär inte att den nödvändigtvis är ändamålsenlig för
förhållanden som kommer att råda inom rundradiobolaget.

tredaren föreslår att antalet styrelseledamöter i bolaget bör vara
lägst fem och högst sju, plus arbetstagarrepresentanter enligt lag.
Sektorn Rundradio finner förslaget väl avvägt och förutsätter att

bolagets leverantörer, kunder och andra förhandligsparter samt
konkurrenter inte kommer att vara företrädda i styrelsen.
Televerket är berett att medverka med en representant i den

kommande styrelsen. Detta bör vara möjligt eftersom bolaget enligt
utredaren bildas för att lösa frågor inom massmedieområdet och inte
för att konkurrera med Televerket Radio. Statsanställdas Förbund

förordar att statens inflytande säkerställs genom en ledamot i
styrelsen.
Utredaren föreslår att bolagets namn skall vara Radio Net AB.
Sektorn Rundradio anser inte att det föreslagna namnet bör
användas. Dels finns det redan i aktiebolagsregistret ett företag
med nästan samma namn och med verksamhet inom radio- och

TV-branschen. Dels är namnet knappast gångbart internationellt.
Förkortningen Net för Net-work är mycket ovanlig i den
anglosachsiska världen och skulle lätt kunna associeras till

betydelsen hårnät eller annan typ av nät. Det är även tveksamt om
det engelska ordet Radio, i likhet med det svenska ordet rundradio,
uppfattas som att det täcker både ljudradio och television.
Utredaren föreslår att det vid bolagsbildningen träffas ett avtal
mellan rundradiobolaget och staten. Med en sådan konstruktion finns
det inga särskilda tillsynsbehov, utöver den tillsyn som normalt

sker i ett av staten helägt aktiebolag. Om så skulle önskas kan den
statliga tillsynen ökas, genom att riksrevisonsverket ges
befogenhet att granska rundradiobolaget. Sektorn Rundradio finner

det svårt att förstå vari vinsten med en avtalskonstruktion består.
Genom avtal kan inte staten få större påverkansmöjligheter än i
egenskap av ägare, eftersom staten rimligtvis uppträder på samma

sätt i rollen som ägare som i rollen som statsmakt. Sektorn
Rundradio har dock inget att invända mot att en
organisationskommitté får i uppdrag att analysera om och i så fall

på vilka områden avtal behöver upprättas. Sektorn Rundradio delar
utredarens uppfattning att det inte behövs någon särskild tillsyn
av verksamheten utöver den som normalt sker i ett av staten helägt
aktiebolag. Om riksrevisionsverket ändå skall utföra revision, är

det rundradiosektorns uppfattning att verkets granskning endast
skall avse förvaltningsrevision av den del av bolagets verksamhet
som är av monopolkaraktär, dvs. för närvarande utsändningen av

program för Sveriges Radio-företagen och för Nordisk Television
samt eventuellt utsändningen av den finländska kanalen över
Storstockholmsområdet. För rundradiobolagets övriga, rent

affärsmässiga, verksamheter ter sig en granskning av
riksrevisionsverket inte som lämplig. När det gäller

redovisningsrevisionen finns det inga bärande skäl att låta den ske
på annat sätt än vad som är brukligt enligt aktiebolagslagen.
Utredaren föreslår att en organisationskommitté tillsätts för att

förbereda bolagsbildningen. Televerket föreslår att kommittén
bemyndigas att träffa avtal med samarbetspartners, kunder och
leverantörer för perioden efter bolagsbildningen och verket fäster

stor betydelse vid att vara representerat i kommittén. Sektorn
Rundradio anser att kommittén bör förses med sådana befogenheter
att den dels kan verka som part, dels kan fatta beslut som

underlättar övergången till det nya bolaget samtidigt som
rundradiosektorn kan verka med full kraft fram till
bolagsbildningen. Eftersom kommittén skall företräda

rundradioverksamheten vid förhandlingar med televerket förutsätter
sektorn Rundradio att man blir väl representerad i kommittén.
Däremot bör leverantörer, kunder och andra förhandlingsparter samt

konkurrenter rimligen inte ingå i kommittén. Sveriges Radio
konstaterar att kommittén skall behandla frågor som kommer att få
stor betydelse för koncernen och att det därför är angeläget att

man får möjlighet att medverka i arbetet, t.ex. med en representant
i kommittén. Nordisk Television förutsätter att kommittén får
största möjliga handlingsutrymme inom ramen för

självkostnadsprincipen, att programföretagen ges tillfälle att
delta och påverka kommitténs arbete, samt att personer med särskild
kompetens när det gäller organisation, redovisning och

ekonomistyrning knyts till kommittén. Statsanställdas Förbund
förutsätter att förbundet erhåller en plats i kommittén.

Frekvensfrågor
Utredaren anser att rundradiobolaget bör inneha frekvenstillstånden

för den utrustning som bolaget arbetar med.
Sektorn Rundradio finner en sådan lösning naturlig och i linje med
nuvarande ordning. Televerket stöder förslaget och påpekar att

frågan kommer att preciseras ytterligare i förslaget till Lag om
radiokommunikation, m.m. från frekvensrättsutredningen (K 1990:02).
Överbefälhavaren förutsätter att frekvensmyndigheten även i
fortsättningen fördelar frekvenstillstånd för rundradiosändare som

tillhör det nya bolaget eller annan ägare, t.ex. försvarsmakten.

Bolagets uppgifter
Utredarens förslag till ändamålsparagraf i bolagsordningen innebär
att rundradiobolaget skall ha till föremål för sin verksamhet att

bedriva utsändning och överföring av radio- och televisionsprogram.
Bolaget skall vidare utveckla och marknadsföra andra tjänster med

stöd av de resurser som finns för radio- och
televisionsverksamheten.
Sektorn Rundradio anser att utredaren på ett förtjänstfullt sätt

har översatt sektorns uppgifter i sitt förslag. Ett tillägg av
typen och därmed förenlig verksamhet bör dock göras. Sådana
tillägg förekommer normalt i en bolagsordning och skulle i detta

fall möjliggöra att bolaget t.ex. i samband med sin
radiotidningsverksamhet för synskadade kan fortsätta att erbjuda
synskadade service av mottagare m.m.
Televerket konstaterar att rundradionätet i första hand är byggt
för terrester utsändning av radio- och TV-program. Därutöver
används överskottskapacitet i nätet för att antal övriga tjänster.
Televerket säljer likartade tjänster som rundradiosektorns
Direktvision i trådbunden form. Även rundradions RADTEX-tjänst har
en motsvarighet i televerkets MINICALL-texttjänst. Televerkets

uppfattning är att överskottskapacitet i rundradionätet som kan
användas för teletjänster bör marknadsföras av lämplig teleoperatör
som har en för respektive tjänst fungerande marknadsorganisation.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan rundradiobolaget och
programföretagen anser Nordisk Television att bolaget skall kunna
ta ansvar för hela överföringssträckan, dvs. ända från gränssnittet

vid programföretagen. Bolagets åtaganden skall dessutom avse
distribution av programföretagens signaler inkl. tilläggstjänster.
Sveriges Radios krav på det nya bolaget är att utsändning och

insamling av program skall ske med hög driftssäkerhet och kvalitet
samt till lägsta möjliga kostnad. Sveriges Radio anser inte att
frågan om ansvarsfördelningen när det gäller signalernas

utnyttjande framgår av utredningen. Enligt Sveriges Radio bör
rundradiobolaget äga och ansvara för förbindelse- och sändarnät,
medan programföretagen har ansvar och äganderätt till de tekniska

signalerna i sin helhet, med de tilläggstjänster som de kan bära.
Sveriges Radio förutsätter att koncernen har tillgång till
distributionsnätet på 24 timmars basis. Användningen av

överkapacitet i signalerna respektive icke utnyttjad sändningstid
bör regleras i avtal mellan rundradiobolaget och programföretagen,
på samma sätt som nu gäller mellan Sveriges Radio och televerket.
Distributionsnätet förutsätts omfatta överföringssträckan från

gränssnittet mellan programföretaget och bolaget till
sändarstationerna.
Statsanställdas Förbund anser att staten måste försäkra sig om att

rundradiobolaget förvaltar och utvecklar sändarnätet så att alla
TV-avgiftsbetalare får samma tekniska kvalitet på tjänsterna i
framtiden. Statstjänstemannaförbundet tycker att det är viktigt att

de tjänster som staten köper av bolaget har samma tillgänglighet
över hela landet.

Internationell verksamhet

Utredaren anser att rundradiobolaget redan från början bör kunna
delta som auktoriserad operatör i det internationella arbetet i de
organ som står öppna för andra nätoperatörer för rundradio. Detta

förutsätter att bolaget får ställning som en svensk Recognized
Private Operating Agency (RPOA).
Sektorn Rundradio instämmer i utredarens slutsats om

förutsättningarna för att bolaget skall kunna delta i
internationell verksamhet. Om bolaget, i likhet med sina europeiska
motsvarigheter, får ställning som svensk RPOA skulle det

internationella samarbetet underlättas betydligt. Bolaget bör få
denna ställning redan vid bolagsbildningen. Det framgår av
utredningsbetänkandet att bolaget kommer att uppfylla

Internationella Teleunionens (ITU) krav, dels genom den föreslagna
aktiebolagsformen och karaktären på verksamheten, dels genom
förslaget att bolaget skall vara innehavare av frekvenstillstånden

för radiosändningarna.
Televerket anser att rundradiobolaget behöver kunna delta i de
internationella organ som står öppna för andra nätoperatörer för

rundradio, t.ex. ITU, European Telecommunications Standards
Institute (ETSI) och rundradiobolagens europeiska samarbetsorgan
(EBU). Om detta skall ske i egenskap av RPOA eller inte, bör

övervägas i samband med att definitionen av en svensk RPOA
klargörs. Det är t.ex. inte självklart att deltagande i
internationella kabel- och satellitkonsortier är nödvändigt för

rundradiobolaget. Statsanställdas Förbund anser att televerket även
i fortsättningen bör vara huvudman för arbetet inom ITU och att
organisationskommittén bör få i uppdrag att påbörja bildandet av

ett RPOA.

Beredskapsfrågor
Utredaren bedömer att rundradiobolaget kommer att utses till
krigsviktigt företag (K-företag) och föreslår att bolaget tillförs
direkta statsbidrag för kostnaderna för teknisk uthållighet,

säkerhet och verksamhetsplanering som beror på totalförsvarets
krav. Kostnaderna för bolagets säkerhetsverksamhet bör bolaget
svara för på egen hand. Statsbidraget bör kunna utbetalas genom

överstyrelsen för civil beredskap.
Televerket finner det viktigt att bolaget i rollen som K-företag
samverkar med andra sådana företag och med Televerket, så att det

gemensamma ansvaret för tittare och lyssnare kan uppfyllas. Sektorn
Rundradio stöder bedömningen att det nya bolaget bör bli K-företag

och delar även slutsatsen att bolaget bör tillföras direkta
statsbidrag för totalförsvarskostnader. Vissa andra frågor bör
också lösas inför bolagsbildningen, t.ex. bolagets representation i

olika totalförsvarsorgan samt bolagets skyldigheter och möjligheter
att utöva personalkontroll. Överbefälhavaren förutsätter att det
nya bolaget till fullo övertar hanteringen av beredskapsfrågorna

liksom avtal och samarbete beträffande lufor
(luftförsvarsorientering till totalförsvaret och civila enheter)
och lvorder (order m.m.till luftvärnsförband) från Televerket

Radio.
Överstyrelsen för civil beredskap anser att betänkandet saknar en
djupare beskrivning av de beredskapsuppgifter som Televerket Radio

har i dag och att en analys borde göras av vilka uppgifter det nya
bolaget skall utföra. Överstyrelsen menar att styrelsen för
psykologiskt försvar, som berörd funktionsansvarig myndighet, skall

reglera rundradiobolagets beredskapsverksamhet och bestrida
finansieringen av bolagets beredskapsbetingade investeringar med
medel som ingår i det civila försvarets planeringsram. Övriga

investeringar får bolaget bestrida på egen hand.

Forskning och utveckling
Utredaren föreslår att rundradiobolaget bör bedriva viss egen
forskningsverksamhet för att därmed även kunna uppträda som en

kompetent beställare av forsknings- och utvecklingsprojekt samt
kunna medverka i sådana och delta i det internationella samarbetet.
Ett samarbetsavtal bör träffas mellan rundradiobolaget och Telia

Research AB, ett av televerket helägt dotterbolag.
Televerket konstaterar att verket bedriver landets mest omfattande
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området och att det

därför är lämpligt att televerket tillsammans med rundradiobolaget
och programföretagen driver ett gemensamt forsknings- och
utvecklingsprogram för att säkerställa bästa möjliga resultat.
Sektorn Rundradio anser det vara av avgörande betydelse för
rundradiobolaget och utvecklingen av dess tjänster att bolagets
kompetens på det egna teknikområdet kan upprätthållas på en hög
nivå. En förutsättning för att lyckas med detta är att bolaget inte

bara följer utvecklingen och upprätthåller en beställarkompetens
utan också deltar i forsknings- och utvecklingsverksamhet som sker
på rundradioområdet. Bolaget bör och måste kunna vara ledande i

Sverige när det gäller utvecklingen inom den egna
verksamhetsområdet. Detta förutsätter en aktiv, egen teknisk
utvecklingsverksamhet. Att arbeta och leda teknikutvecklingen på

rundradioområdet är viktigt för att bolaget skall kunna delta i
internationellt standardiseringsarbete och annat internationellt

samarbete och därmed få större möjligheter att tillvarata
rundradioverksamhetens intressen. Tyngdpunkten i det långsiktiga
forsknings- och utvecklingsarbetet kan inte ligga hos en annan

part, vilket inte hindrar att det för bolaget är naturligt med
samarbetspartners. Inte minst är det av intresse att även i
fortsättningen kunna samarbeta med Telia Research och Sveriges

Radio-koncernen. Det avgörande är att bolaget har handlingsfrihet
att på egen hand bedöma om det från rundradioverksamhetens
utgångspunkter är mest fördelaktigt att bygga upp egna

utvecklingsresurser eller att köpa dem från t.ex. Telia Research.
Detta är särskilt viktigt eftersom det kan uppstå
intressekonflikter mellan rundradiobolaget och Telia Research. Det

tar givetvis tid att bygga upp en utvecklingsmiljö, men det finns
en mycket god grund härför i den utvecklingspersonal och den
utrustning som redan finns i sektorn Rundradio. Sveriges Radio

finner det angeläget att rundradiobolaget har hög
utvecklingskompetens. Ett samarbete med Telia Research kan vara av
värde i mer generella transmissionsfrågor, medan den

rundradiospecifika kompetensen bör finnas inom rundradiobolaget.
Bolaget bör kunna välja mellan att bygga upp egen kompetens eller
att köpa tjänster från Telia Resarch eller annat kompetent bolag.
Sveriges Radio förutsätter, i likhet med utredaren, även
fortsättningsvis ett samarbete med Sveriges Radio-koncernen.
Nordisk Television anser det inte motiverat att rundradiobolaget

upprätthåller en forsknings- och utvecklingsfunktion utöver vad som
erfordras för att bolaget skall kunna bedriva en framgångsrik
upphandling av utrustning och tjänster. Utvecklingen inom

TV-teknikområdet går mot alltmer standardiserade produkter och
teknikutvecklingen sker i huvudsak hos leverantörerna av
utrustningen. Om bolaget vill upprätthålla en högre eller annan

kompetens än vad som kan anses motiverat med hänsyn till
programföretagens behov skall kostnaderna därför inte belasta
programföretagen. Motsvarande resonemang torde vara tillämpligt

även när det gäller andra verksamheter som bolaget bedriver.
Resultatet av dessa bör normalt inte påverka programföretagens
självkostnad.

verföringar från Televerket Radio
Överföring av anläggningar och utrustning
Utredaren föreslår att anläggningar som finansierats genom

rundradiokontot eller med statsbidrag överförs till
rundradiobolaget genom apport, samt att det inte bör vara aktuellt
med uttagsbeskattning vid överföringen av statlig egendom till ett

av staten helägt aktiebolag. Förslaget lämnas utan erinran av
remissinstanserna.
Utredaren föreslår att ersättningen till televerket för

utrustningen m.m. för den nya markbaserade TV-kanalen bör motsvara
verkets kostnader för investeringarna minus den eventuella
kostnadstäckning som verket har fått från programföretaget.
Televerket anser att anläggningar för den nya markbundna TV-kanalen
bör överlåtas till rundradiobolaget för en summa som motsvarar
verkets utgifter för investeringarna, inkl. räntekostnader samt

drift- och underhållskostnader, minus de kostnadsersättningar
verket erhållit för anläggningarna. Sektorn Rundradio menar att
ersättningen till televerket bör baseras på de investerings-,

ränte- och driftskostnader som verket haft med avdrag för de
ersättningar för dessa kostnader som hunnit erläggas vid
överlåtelsetidpunkten.
Televerket anser att anläggningar för att bedriva övriga
verksamheter inom sektorn Rundradio, såsom tjänsterna Direktvision,
Radtex och närradiotjänsten m.fl. som finansierats av televerket

skall föras över till rundradiobolaget för en summa som motsvarar
marknadsvärdet, vilket omfattar hela värdet av respektive
verksamheter, inkl. ingående anläggnings- och

omsättningstillgångar. Sektorn Rundradio menar att anläggningar för
att bedriva tjänster som RADTEX, Direktvision och Satellit-TV samt
radiotidningstjänsten och närradiotjänsten i flera avseenden har

etablerats med materiella resurser och kompetens som skapats inom
den TV-avgiftsfinansierade verksamheten. Därutöver har
investeringar gjorts som har finansierats av televerket. Med hänsyn

till det förstnämnda förhållandet och med beaktande av att det
gäller en uppdelning av verksamheter med samma ägare, bör det vara
naturligt att anläggningstillgångar som finansierats av
telerörelsen överlåts till rundradiobolaget för en ersättning som

motsvarar anläggningarnas bokförda restvärde.
Överföring av personal

Utredaren har utgått från att den personal som arbetar i sektorn
Rund-radio, som sedan den 1 januari 1992 är organiserad som en
separat och sammanhållen enhet inom Televerket Radio, överförs till

rundradiobolaget. Utredaren finner det olämpligt att televerket
nyanställer personal till rundradioverksamheten innan det nya

bolaget bildats. Det bör vara möjligt för Televerket Radio att
svara för gemensamma funktioner under tiden fram till den 1 juli
1992.
Televerket delar uppfattningen att den personal som ingår i
rundradions interimistiska organisation bör anställas av
rundradiobolaget. Televerket konstaterar att vakanser inom

rundradioverksamheten i stor utsträckning kunnat besättas med
interna resurser och att Televerket Radio har beslutat om stor
restriktivitet när det gäller extern rekrytering av personal. Det

är dock nödvändigt att besätta vissa vakanser så att en
driftssättning av rundradiobolaget möjliggörs den 1 juli 1992 och
så att inte verksamheten äventyras.
Sektorn Rundradio påpekar att det föreligger ett stort antal
vakanser inom interimsorganisationen och att det är angeläget att
rundradioverksamheten inte hindras att genomföra nödvändiga

rekryteringar nu. Med ett nyanställningsstopp minskar möjligheterna
kraftigt att rekrytera för verksamheten strategiskt viktig
kompetens. Det är emellertid naturligt att vara fortsatt

återhållsam med rekryteringar när så är befogat och möjligt inför
bolagsbildningen. Sektorn Rundradio förutsätter att televerket gör
det möjligt att genomföra nödvändiga rekryteringar och att vidtagna

och planerade åtgärder kan stämmas av med organisationskommittén.
Sveriges Radio anser att det rekryteringsförbud som utredaren
föreslår är olämpligt och att det motverkar sitt syfte. Det är

angeläget att bolaget så fort som möjligt kan rekrytera kompetent
personal. Statstjänstemannaförbundet anser att personalen skall
erbjudas anställning i det nya bolaget .

Teknikserviceorganisationen
Utredaren föreslår att den tekniska serviceorganisationen - under

vissa villkor - förblir samlad inom Televerket Radio och att
rundradiobolaget köper servicetjänster av Televerket Radio. En
sådan lösning förutsätter att ett treårigt avtal träffas mellan

Televerket Radio och rundradiobolaget. I avtalet skall ett antal
grundläggande frågor vara reglerade. Bl.a. erfarenhetsöverföringen
mellan rundradiospecialister och servicepersonal samt
rundradiobolagets kontroll över sina sändare. Även neutraliteten

visavi televerkets konkurrenter skall garanteras i avtalet.
Utredaren förutsätter att en avtalslösning blir billigare för
rundradiobolaget än om bolaget har en egen serviceorganisation.
Vinsten uppskattas till närmare 20 % vid en jämförelse med det
interna pris som gällde under år 1991. Visar det sig att
avtalsförhandlingarna leder till ringa eller inga vinster i form av

lägre priser för rundradiobolaget bör serviceorganisationen delas.
Remissopinionen är delad i denna fråga.

Televerket, Statsanställdas Förbund och Statstjänstemannaförbundet
delar i huvudsak utredarens förslag. Televerket anser att en
sammanhållen teknikserviceorganisation är såväl samhällsekonomiskt

som företagsekonomiskt för berörda verksamheter den billigaste och
mest effektiva lösningen. Förutom utredarens argument pekar
televerket på den resursutjämning över tiden som kan ske med en

sammanhållen serviceorganisation; master för rundradio och
mobilradio är t.ex. inte lika gamla och behöver inte underhåll
samtidigt. Vidare leder ökat programutbud och reklamfinansiering

med stor sannolikhet till skärpta krav på korta ställtider. Det
talar för personal med bred kompetens som kan användas för många
tjänster, samtidigt som det större antalet servicetekniker ökar

möjligheten att dygnet runt och med kort inställelsetid göra
felavhjälpande insatser. Televerket poängterar att
teknikservicepersonalen aldrig varit en exklusiv rundradioresurs

under de mer än 75 år som Radion i olika former varit en samordnad
organisation. Drygt en tredjedel av den totala
teknikserviceresursen inom televerket beräknas utnyttjas för

rundradiosektorns behov under år 1992. Televerket hänvisar till de
erfarenheter som verket har av att arbeta med externa kunder, t.ex.
luftfartsverket. Ett avtal om teknikservice mellan televerket och

luftfartsverket har löpt sedan 1960-talet och uppfyller mycket höga
krav på säkerhet och tillgänglighet. En delning av
teknikserviceorganisationen skulle, enligt televerket, innebära

betydande påfrestningar för berörd personal och för ekonomin.
Televerket konstaterar att någon omfattande analys inte har gjorts
av utredaren i det fall en delning av serviceorganisationen skulle

bli aktuell. Till de 220 personer som utredaren beräknar skulle
behöva överföras till rundradiobolaget, bör en rimlig andel av
gemensamma resurser tillkomma. När det gäller de krav på sänkta

kostnader som utredaren ställer, anser televerket att man klarar
att hålla rimliga kostnader, men att det är viktigt att
kostnadsjämförelsen görs på ett riktigt och relevant sätt. För år

1992 tillkommer t.ex. det nya marknätet för TV samt en kraftig
ambitionssänkning av det förebyggande underhållet för
rundradionätet. Televerket konstaterar att utredaren inte berör
personella resurser för anläggningsverksamheten. En del av denna

personal rekryterades för rundradions speciella behov när det
gäller högmaster. Det är rimligt att rundradiobolaget är med och
tar ett ansvar för denna personal. Anläggningsverksamheten bör, i

likhet med den tekniska driften, regleras i avtal. När det gäller
oron för att neutralitetsproblem skulle uppstå med en samlad
serviceorganisation, vill televerket understryka att det inte är

verkets avsikt att skapa ett underhållsmonopol. Om verkets
konkurrenter önskar underhålla sin utrustning i rundradiobolagets

master och hus, skall de naturligtvis ha full frihet till detta.
Kraven från rundradioverksamhetens företrädare skapar i själva
verket en stark oro hos televerket att ett fullständigt monopol

eftersträvas när det gäller de unika högmasterna och allt underhåll
och anläggningsarbete som är knutet till dessa. Televerket utgår
från att verket kommer att ha rätt att utföra sådant arbete på den

egna utrustningen.
Statsanställdas Förbund delar, utan att ta ställning till
huvudmannaskap, utredarens uppfattning att en samlad

serviceorganisation är det mest rationella och kostnadseffektiva
för samtliga parter. En samlad serviceorganisation gör det möjligt
att behålla en geografiskt spridd organisation och arbetsuppgifter

i glesbygd. Ett avtal på minst tre år bör träffas mellan
rundradiobolaget och Televerket Radio. Om en delning genomförs
måste en mycket noggrannare bedömning göras av vilka

personalresurser som krävs för att respektive bolag skall klara
statens krav och ingångna avtal. Utredaren har inte tagit med redan
anställda inom områdena mast och el i sin bedömning.
Statstjänstemannaförbundet anser att serviceorganisationen bör
hållas samman, inkl. mast och anläggningsresurser.
Sektorn Rundradio, Sveriges Radio och Nordisk Television delar

inte utredarens uppfattning, utan anser att rundradiobolaget bör ha
en egen serviceorganisation och att en delning av serviceresurserna
bör ske redan från början. Sektorn Rundradio sammanfattar skälen

för en egen serviceorganisation på följande sätt. För det första är
rundradioverksamhetens behov av anläggnings-, drift- och
underhållsverksamhet tillräckligt stort för att motivera en egen

serviceorganisation. En egen organisation är den största garantin
för rimliga servicekostnader. För det andra kan fältpersonalens
personliga engagemang och känsla av ansvar behållas med en egen

serviceorganisation, vilket har klara ekonomiska implikationer.
Felavhjälpningstider riskerar inte att förlängas, som när en
entreprenör skall ha hand om verksamheten. För det tredje kan

rundradioverksamheten som nu ta det fullständiga ansvaret för
driftssäkerhet och kvalitet i tjänsterna, vilket efterfrågas från
programföretagen och som rundradioverksamheten är skyldig sina
egentliga kunder, lyssnarna och tittarna. För det fjärde skulle

möjligheten att verka konkurrensneutralt försvåras betydligt om en
tänkbar konkurrent till kunder hos rundradiobolaget, och i vissa
avseenden även en konkurrent till rundradiobolaget, har insyn i och

kontroll över en del av verksamheten och därigenom kan påverka
bolagets möjligheter till affärsutveckling och till nya
kundkontakter. Därmed minskar även bolagets möjlighet att erbjuda

utsändningstjänster till lägsta möjliga kostnad. För det femte är
det av största värde för rundradiobolagets uppgifter inom

totalförsvaret att den servicepersonal som skall förberedas för
beredskapsuppgifter inom rundradioverksamheten är knuten till
bolaget. Sektorn Rundradio anser att de villkor som utredaren

förtecknar i betänkandet, talar för att rundradiobolaget skall
svara för sin egen teknikservice. Därtill kommer att drift och
underhåll är centrala funktioner inom rundradioverksamheten. Radio-

och TV-sändare, nät och stationer representerar stora ekonomiska
värden vars bevarande kräver väl avvägda underhållsinsatser. Därför
är det, enligt sektorn Rundradio, svårt att förstå varför utredaren

föreslår en lösning utan reell möjlighet till den tillsyn och
kontroll som är så viktig för bolaget och dess verksamhet. Kalkyler
utförda inom sektorn Rundradio visar att rundradiobolaget med en

egen serviceorganisation har betydligt bättre förutsättningar att
hålla servicekostnaderna nere, jämfört med om Televerket Radio
skulle anlitas som entreprenör. Rundradiostationspersonalen kan

t.ex. samutnyttjas med övriga resurser inom rundradiobolaget.
Bolaget skulle inte heller behöva vara med och betala för en
sammanhållen serviceorganisations samkostnader, eller det

vinstpåslag som Televerket Radio aviserat fr.o.m. den 1 juli 1992.
När det gäller konkurrensneutraliteten påpekar sektorn Rundradio
att det ligger redan i förutsättningarna för bolagets bildande att

det skall verka konkurrensneutralt. Denna förutsättning kan inte
uppfyllas med starka bindningar och ett beroendeförhållande till
televerket. Dessutom skulle allmänhetens och de lokala

kundföretagens möjligheter att uppfatta ansvarsförhållandena starkt
försvåras. Sektorn Rundradio påpekar att en delning av den nu
sammanslagna serviceorganisationen inte innebär att Televerket

Radio behöver flytta sin utrustning från rundradiobolagets
stationer. Tvärtom utgår sektorn Rundradio från att Televerket
Radio och rundradioverksamheten även i fortsättningen har behov av

och önskemål om inplaceringar i varandras stationer till
affärsmässigt grundade ersättningar och att olika andra ömsesidiga
villkor kan tillgodoses. Om Televerket Radio i likhet med tidigare

önskar köpa service från rundradiobolaget är detta givetvis fullt
möjligt. Sektorn Rundradio anser inte att en uppdelning av
organisationen behöver innebära några dramatiska förändringar för
servicepersonalen. Rundradioverksamheten är givetvis beredd att ta

på sig sin del av ansvaret för den personal som anlitats av sektorn
Rund-radio för tyngre anläggnings- och underhållsarbeten.
Sveriges Radio konstaterar att utredaren inte gör någon jämförande

ekonomisk analys av de olika alternativen för
teknikserviceorganisationen. Det finns, såvitt Sveriges Radio kan
bedöma, ingen anledning att anta att rundradiobolaget inte på egen

hand skulle kunna sköta underhållet till högst samma kostnad som
televerket. Sveriges Radio anser att alla kunder måste kunna

uppleva bolaget som konkurrensneutralt. För programföretagen
uppstår en säregen situation om man har avtal med rundradiobolaget
om kvalitet och tillgänglighet i tjänsterna, samtidigt som bolaget

saknar egna resurser att driva näten. Det förefaller inte heller
rationellt att bilda ett bolag som är helt beroende av yttre
entreprenörer för det viktiga underhållsarbetet på anläggningar som

har ett återanskaffningsvärde på ca 5 miljarder kronor. Nordisk
Television för ett liknande resonemang.

Ekonomiska frågor
Avvecklingskostnader

Utredaren anger att avvecklingskostnaderna endast blir marginella
om teknikserviceorganisationen förblir samlad inom Televerket
Radio. Vid en delning av serviceorgansiationen kommer Televerket

Radio enligt en preliminär analys att ha kompensationskrav på i
storleksordningen 100 milj. kr.
Televerket menar att de ekonomiska konsekvenserna för verket inte

blir av någon betydande omfattning om överföringar och
överenskommelser avseende material, personal och tjänster sker
enligt utredarens förslag.
Sektorn Rundradio konstaterar att utredaren inte redovisar hur
beloppet 100 milj. kr. tagits fram och att ett kompensationskrav i
den storleksordningen vore orimligt. Sveriges Radio konstaterar att

utredaren inte värderar kravet. Sveriges Radio anser att en
eventuell avvecklingskostnad inte får belasta
rundradioverksamheten. Hänsyn måste tas till de ekonomiska och

tidsmässiga fördelar som televerket har haft av rundradionätet vid
uppbyggnaden av NMT-systemet. Nordisk Television anser att
televerkets kompensationskrav saknar underbyggnad.

Självkostnadsprincipen och marknadsprissättning

Utredaren föreslår att marknadsprissättning skall användas för
rundradiobolagets samtliga tjänster, utom för programutsändning.
Utsändningsverksamheten skall bedrivas till självkostnad och med
långsiktig prissättning. Utredaren föreslår att en del av

medelstilldelningen till Sveriges Radio-företagen hålls inne på
rundradiokontot för att täcka kostnaderna för mervärdeskatt på
insamlingstjänsterna.
Statstjänstemannaförbundet stöder utredarens förslag i frågan om
mervärdeskatt på insamlingstjänsterna. Televerket anser att det är
viktigt att organisationsförändringen inte leder till ökade

kostnader totalt sett, och att en snedvridning inte uppstår på
grund av olika regler för mervärdesskatt för olika inblandade

företag. Om alla, inkl. Sveriges Radio-företagen, kunde göras
redovisningsskyldiga för mervärdesskatt på utsändnings- och
insamlingstjänster skulle detta undvikas. När det gäller

inplaceringsverksamhet och hyra av nätkapacitet, förutsätter
televerket att nu gällande ersättningsnivåer till rundradiobolaget
behålls under minst tre år. Detta är nödvändigt med hänsyn till den

låsning som den mångåriga integrationen och sambyggnaden lett till
för televerkets utrustningar och tjänster. Om så ej blir fallet är
risken överhängande att televerket måste etablera en egen

infrastruktur. De marginella kommersiella verksamheter som
rundradiobolaget skall bedriva bör, enligt televerket, ställas
under särskild priskontroll. Statsanställdas Förbund anser att det

bör övervägas - om utredarens förslag inte löser problemet - att
även Sveriges Radio åläggs redovisningsskyldighet för
mervärdeskatt.
Sveriges Radio är kritisk mot utredarens förslag att
rundradiobolagets basverksamhet skall belastas med större delen av
de indirekta kostnaderna medan de konkurrensutsatta verksamheterna

belastas med marginalkostnader. Enligt Sveriges Radio bör
kostnaderna fördelas så rättvist som möjligt mellan verksamheterna.
När det gäller förslaget att mervärdeskatt skall debiteras

rundradiokontot, anser Sveriges Radio inte att detta innebär någon
kostnadsreducering för TV-avgiftsbetalarna. Däremot kan en sådan
ordning försvåra för programföretagen att effektivisera

verksamheten.
Nordisk Television anser inte att utredarens avsnitt om ekonomiska
frågor är sådant att det är möjligt att på ett tillfredsställande

sätt analysera de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i
betänkandet. Det saknas en sammanfattande beskrivning av bolagets
affärsidé och det ställs inte heller upp några ekonomiska krav av

typ räntabilitet eller soliditet. Nordisk Television menar bl.a.
att självkostnadsprincipen inte är förenlig med att verksamheten
enligt utredaren skall bedrivas med skälig lönsamhet. I utredarens

uppräkning av självkostnadens komponenter ges ingen vägledning om
hur kostnadsmassan ser ut och hur den är fördelad. Nordisk
Television delar utredarens uppfattning om att
självkostnadsprincipen och en långsiktig prissättning torde vara

bäst, men för att företaget skall kunna ta definitiv ställning
krävs ytterligare information om verksamheten och kostnadsmassans
struktur. Utredarens förslag att huvuddelen av de indirekta

kostnaderna skall fördelas på basverksamheten, står i direkt strid
med självkostnadsprincipen och med allmänna affärsmässiga
principer. Varje verksamhet bör självklart belastas med en skälig

andel av de indirekta kostnaderna.

Kompensation för gjorda investeringar
Utredaren föreslår att Sveriges Radio-företagen ges en rabatt på

rundradiobolagets självkostnadspris. Tanken är att
TV-avgiftsbetalarna skall undgå att betala samma investeringar två
gånger, när anläggningar som finansierats genom rundradiokontot och

direktavskrivits, förs över till rundradiobolaget.
Sektorn Rundradio menar att utredarens förslag inte ger
rundradiobolaget möjligheter att på vanligt sätt göra avskrivningar

på de anläggningsvärden som genom apport förs in i bolaget.
Förslaget innebär att Sveriges Radio-företagens kostnader för
rundradiobolagets tjänster under år 1993 blir förhållandevis låga,

för att därefter stiga avsevärt. En alternativ lösning är att
rundradiobolaget erlägger ett belopp till rundradiokontot som
motsvarar avskrivningar på de anläggningars bokförda restvärde som

bestäms utgöra apport i samband med bolagets bildande. Det finns
flera fördelar med en sådan lösning. Bl.a. kan en enhetlig
prissättningsmodell användas. Sveriges Radio har inför utredaren

förordat en modell med lika hyresnivå .
Nordisk Television anser att i den mån programföretagens avgifter
används för att finansiera infrastrukturinvesteringar som inte är

specifika för utsändningen av en viss TV- eller radiokanal, bör
samtliga kanaler få del i rabatten. Utredaren förklarar dock inte
hur det skall vara möjligt att klara värdesäkring och realränta på

det egna kapitalet och samtidigt ge en rabatt.

Medelsanvisning till Sveriges Radio AB
Utredaren föreslår ett preliminärt belopp för medelsanvisningen
till Sveriges Radio-företagen för år 1993. Den summa som public

service-företagen skall betala till rundradiobolaget är en
förhandlingsfråga mellan bolagen. På grund av successivt ökade
kapitalkostnader kommer beloppet att stiga under de följande åren.
Sveriges Radio saknar en sammanfattande bedömning av de ekonomiska
konsekvenserna av den föreslagna organisationsmodellen för
koncernen i ett längre tidsperspektiv. På basis av siffermaterial
från televerket, beräknar moderbolaget att kostnaden för utsändning

och insamling av program kommer att ligga drygt 30 % högre om tio
år jämfört med nuvarande ordning. Om koncernens anslag inte skulle
justeras under denna perioden, utan ligga kvar på 1993 års nivå,

skulle detta motsvara en nivåreducering med 320 milj. kr. efter tio
år. Därför är det nödvändigt att beslut fattas redan nu om att
koncernen löpande skall kompenseras för dessa kostnadshöjningar.
Sveriges Radio noterar att Utlandsprogrammet inte behandlas i
utredningen och att dess ekonomiska framtid behöver klarläggas.

Sektorn Rundradio anser att det är angeläget att regeringen i sitt
förslag till riksdagen om medelsanvisning till Sveriges
Radio-koncernen lämnar utrymme för justeringar med hänsyn till

kommande förhandlingar mellan bolagen och till värderingar som
måste göras av anläggningar och utrustning. Det anvisade beloppet
för public serviceföretagens köp av programutsändnings- och

programinsamlingstjänster från rundradiobolaget bör därför vara
preliminärt, för att kunna justeras senare. Rundradiosektorn
påtalar vikten av att bolagets ekonomiska relation med Sveriges

Riksradio när det gäller utlandssändningar, blir densamma som för
public serviceverksamheten i övrigt.

nnehåll

Proposition om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
1993 - 1996 m.m. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 3
1 Historik 13
1.1 Utgångspunkter 13
1.2 1966: Två kanaler i TV 13
1.3 1977: Lokalradion startar 14
1.4 1978: Sveriges Radio omvandlas till en koncern 14
1.5 1986: Modifiering av koncernmodellen 14
1.6 1991: Reklam tillåts i en tredje TV-kanal vid sidan av
Sveriges Television 14
2 Lagstiftning 15
2.1 Yttrandefrihetsgrundlagen 15
2.2 Radiolagen 15
2.3 TV-avgiftslagen 16
3 Avtalen mellan staten och Sveriges Radio-företagen 16
4 Sveriges Radios organisation 18
5 Radionämnden 22
6 Finansiering 22
7 Verksamhetens omfattning 23
7.1 Sändningsnät 23
7.2 TV-innehav 23
7.3 Sändningsvolym 23
7.4 Radio- och TV-publiken 25
8 Anslagsframställning från Sveriges Radio AB 27
9 Övrigt beslutsunderlag 29
9.1 Skrivelser från Sveriges Radio-koncernen 29
9.1.1 Sveriges Radio AB 29
9.1.2 Sveriges Riksradio AB och
Sveriges Lokalradio AB 30
9.1.3 Sveriges Utbildningsradio AB30
9.1.4 Sveriges Utbildningsradio AB31
9.2 Skrivelser från Sveriges Radios ägare 32
9.2.1 Folkrörelsernas ägargrupp 32
9.2.2 Pressens ägargrupp 32
9.2.3 Näringslivets ägargrupp 33
9.3 Övrigt underlag 33
9.4 Utredning om ett nytt bolag för rundradiosändningar 35
9.4.1 Bakgrund 35
9.4.2 Utredarens förslag och remissynpunkter
35
9.4.3 Organisationskommitté för bolagsbildningen
36

0 Förslag 36
10.1 Allmänna förutsättningar 36
10.2 Utgångspunkter för och sammanfattning av mina förslag 37
10.2.1 Ny avtalsperiod 43
10.2.2 Radio och TV i allmänhetens tjänst - public
service i den nya
mediesituationen 44
10.2.3 Public service-verksamhetens omfattning,
sändningsnät m.m. 46
10.2.4 Finansiering 49
10.2.4.1 Förhållandet till rundradiokontot 50
10.2.4.2 Sponsring i Sveriges Television 50
10.2.4.3 Sponsring i Sveriges Radio 51
10.3 Programverksamheten 51
10.3.1 Programverksamhetens oberoende garanteras 51
10.3.2 Allmänna riktlinjer för programverksamheten 53
10.3.2.1 Hög kvalitet 55
10.3.2.2 Demokratibestämmelsen 55
10.3.2.3 Mediets särskilda genomslagskraft m.m. 56
10.3.2.4 Program om och för funktionshindrade 56
10.3.2.5 Verksamhet på invandrar- och
minoritetsspråk 58
10.3.2.6 Folkbildning, kultur, svenska språket
resp. myndighetsinformation 59
10.3.2.7 Frilansmedverkan och fri produktion 60
10.3.3 Särskilda riktlinjer för Sveriges Television 60
10.3.3.1 EG-krav m.m. 62
10.3.4 Särskilda riktlinjer för Sveriges Radio 64
10.3.5 Särskilda riktlinjer för
Sveriges Utbildningsradio 65
10.4 Ägarskap och företagsform 66
10.4.1 Programföretagens styrelser 69
10.5 Organisationen 71
10.5.1 Förutsättningar 71
10.5.2 Public service-företagens struktur 71
10.5.2.1 Distriktsorganisationer och distriktsbaserad
produktion 75
10.5.3 Ett publikråd inrättas 76
10.5.3.1 Rådets uppgifter 77
10.5.3.2 Hur medlemmarna utses 78
10.6 Ekonomiska förutsättningar 78
10.6.1 Kompensationsindex för public
service-företagen 80
10.6.2 Ansvar för lokalfrågor 80
10.6.3 Samlad medelsanvisning och
fördelningsnycklar 80
10.7 Anslagsframställningar 81

10.8 Utsändning och programinsamling 82
10.8.1 Nytt huvudmannaskap för rundradionätet 82
10.8.1.1 Ett statligt aktiebolag 82
10.8.1.2 Tillsyn av rundradiobolagets verksamhet 84
10.8.2 Rundradiobolagets verksamhet 85
10.8.2.1 Programutsändning och programinsamling m.m. 85
10.8.2.2 Beredskapsåtgärder 87
10.8.2.3 Forsknings- och utvecklingsverksamhet 87
10.8.2.4 Ekonomiska förutsättningar 88
10.8.3 Överföringar från televerket 91
10.8.3.1 Överföring av anläggningar och utrustning 91
10.8.3.2 Överföring av personal 93
10.9 Uppbörd av TV-avgifter m.m. 94
10.9.1 Radiotjänst i Kiruna AB 94
10.9.2 Förvaltningen av rundradiomedlen 95
10.10 Särskilda frågor 96
10.10.1 Radionämnden 96
10.10.1.1 Frågor om genmäle och beriktigande samt den
enskildes privatliv 96
10.10.2 Försvarsfrågor 97
10.10.3 Avtalen mellan staten och public service-
företagen 98
10.10.4 Radio Sweden 98
10.10.4.1 Bakgrund 98
10.10.4.2 Riktlinjer för verksamheten 100
10.10.4.3 Ekonomiska förutsättningar 100
10.10.5 Teknisk utveckling 101
10.10.5.1 TV-sändningar med högre teknisk kvalitet 101
10.10.5.2 Digitala ljudradiosändningar 103
10.10.6 Sändare för närradio 103
11 Medelsberäkningar m.m. 104
11.1 Föredragandens överväganden 104
11.1.1 Public service-företagen 104
11.1.2 TV-avgiften 105
12 Upprättade lagförslag 107
13 Hemställan 107
14 Beslut 109

Bilaga 1 Sändningsschema för Radio Sweden
110
Bilaga 2 Utredarens sammanfattning av betänkandet (SOU1992:10)
111
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(SOU 1992:10) Ett nytt bolag för rundradiosändningar
117