Med tanke på det ökade föräldrainflytandet när det gäller valet av skola, vilket bl.a. skolpengen kommer att medföra, är det rimligt att även föräldrar till elever med begåvningshandikapp får ett stärkt inflytande över sitt barns skolgång.
Förhållandet att styrelsen för särskolan i hemkommunen ensam kommer att kunna bestämma om en elev med begåvningshandikapp skall gå i vanlig klass eller särskola är inte tillfredsställande.
Genom en dialog mellan eleven, vårdnadshavaren och skolan bör man finna den för eleven bästa placeringen och bästa resursanvändningen. I den dialogen måste vårdnadshavarens synpunkter tillmätas betydligt större tyngd än som är fallet i dag. Det är vårdnadshavarna, föräldrarna, som bäst kan bedöma barnets sociala mognad. Därför bör vårdnadshavarens medgivande inhämtas för att en elev skall kunna placeras i särskola eller i en särskild undervisningsgrupp.
I vissa fall innebär elevens behov att särskild undervisningsgrupp bör ordnas. Lämpliga undervisningsgrupper kan ofta kräva att eleverna går i en längre bort belägen skola, i vissa fall kanske t.o.m. i en skola i en grannkommun. Också i detta val måste vårdnadshavarens uppfattning väga mycket tungt.
Behovet av konsulenter för pedagogiskt stöd till utvecklingsstörda elever är mycket stort. Den konsulentorganisation för handikappade elever som finns är dimensionerad på ett sätt som gör att elever i särskolan bara i undantagsfall kan få stöd.
Konsulentstödet måste utökas för att kunna ge den hjälp och det stöd som flerhandikappade utvecklingsstörda elever behöver. Särskilt angeläget är detta när det gäller Rh- konsulenter.
Särskolekommittén uppmärksammar statens ansvar för att huvudmannaskapsförändringen skall gå så smidigt som möjligt. Det är ett ansvar man delar med landsting och kommun. Informationsinsatser är särskilt angelägna i det inledande skedet, eftersom särskolan för många, såväl politiker som tjänstemän ute i kommunerna, är en relativt okänd verksamhet, ibland också omgiven av fördomar.
Kommittén föreslår en utbildning riktad mot skolledare och elevvårdspersonal samt förtroendevalda. Man föreslår att stimuleringsmedel skall utgå under en treårsperiod.
En statlig genomföranderesurs ter sig onekligen angelägen och riksdagen bör undersöka om medel för detta ändamål kan anslås.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vårdnadshavarens medgivande skall inhämtas för avgörande om placering av elev i särskola eller särskild undervisningsgrupp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flerhandikappade utvecklingsstörda elevers behov av konsulenter bör tillgodoses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att behovet av en särskild genomföranderesurs bör beaktas i kommande budgetproposition.
Stockholm den 16 mars 1992 Ingrid Näslund (kds)