De flesta flyktingar och invandrare har
arbetslivserfarenhet och yrkeskunskaper från sitt hemland.
Vissa har också en gedigen utbildning på universitetsnivå
bakom sig. I Sverige har vi ofta misslyckats med att ta till
vara den kompetens invandrarna besitter, vilket är till men
för såväl individen som landet.
Besvikelsen kan bli stor då den nyanlände upptäcker att
ingen efterfrågar hans eller hennes yrkeskunskaper och att
ingen förväntar sig att de skulle kunna komma till
användning i Sverige. För det svenska samhället innebär det
ett slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser.
Invandrare diskrimineras på många sätt i Sverige, men
den mest allvarliga och systematiska diskrimineringen sker
på arbetsmarknaden. Invandrarnas arbetslöshet är
generellt dubbelt så hög som infödda svenskars. Det har
förekommit att välutbildade akademiker sökt hundratals
arbeten utan att kallas till en enda intervju. Det råder bland
arbetsgivare ofta en osäkerhet om vad invandrarnas
utbildningar egentligen är värda och vilken kompetens de
besitter. Majoriteten av invandrarakademikerna får jobb
klart under deras kompetensnivå.
Särskilda insatser kan vara av vikt, t.ex. kan inrättande
av praktikplatser tjäna som inkörsport till arbetsmarknaden
och minska arbetsgivarnas rädsla för att anställa
invandrare. Särskild utbildning av arbetsförmedlare kan
också vara ett sätt att förbättra situationen för
arbetssökande invandrare.
Ibland kan utvärderingen och ''översättningen'' av den
utländska utbildningen utgöra det stora problemet.
Utvärderingsenheten på UHÄ har länge haft problem med
att utvärderingen tagit för lång tid. Denna myndighet
kommer fr.o.m. den 1 juli 1992 att läggas ned. Uppgifterna
vad gäller utvärdering och ''översättning'' av utländska
examina kommer då att övergå till den nya
servicemyndigheten. Det är då viktigt att denna verksamhet
inom servicemyndigheten får tillräckliga resurser. Det
kostar mycket mer om väntetiderna tillåts öka. Ett annat
problem är att värderingen av utländska examina kan vara
onödigt etnocentrerad och inte tillräckligt flexibel.
I en allt mer internationaliserad värld är det viktigt att
inte försvåra människors möjligheter att arbeta och bosätta
sig i främmande länder. Ett led i den riktningen vore att vid
värdering av utländska examina sträva efter att samordna
svensk praxis med den praxis som råder inom EG. Det
skulle betyda att det blir lättare att göra bedömningarna.
Samordningen är dessutom ett mål i sig.
Just nu pågår en del projekt för att tillvarata de
invandrade akademikernas utbildning och erfarenheter på
svensk arbetsmarknad. Detta är mycket positivt och denna
typ av projekt bör kunna öka i omfattning, så att invandrade
akademiker kan få arbete på den nivå de är utbildade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av utländska
examina.
Stockholm den 27 januari 1992
Ingela Mårtensson (fp)