Flera länder i Europa, bl.a Norge och Danmark, har
infört internationella fartygsregister under 1980-talet. I
Norge infördes registret i juli 1987. Ett år senare hade ca 5
000 norska sjömän tvingats att gå i land. Av 16 491 personer
på fartyg registrerade i det norska registret 1991 var drygt 2
000 norrmän, medan 9 895 kom från Filippinerna.
I hela Europa har på detta sätt 250 000 sjöfolksjobb
försvunnit under 1980-talet. Samtidigt har lönerna sjunkit
med 40 %, de anställdas inflytande har minskat,
arbetsmiljön har försämrats och säkerheten, både när det
gäller människor och miljö, har blivit katastrofalt dålig.
Jag motsätter mig en anpassning av svensk
sjöfartspolitik i riktning mot ett internationellt
fartygsregister. Ett register som betyder att sjöfackliga
organisationer i lag förbjuds att förhandla för utländska
medborgare. I praktiken innebär detta att svenska sjömän
skall betalas enligt svenskt avtal och t.ex. filippinska
medborgare på samma båt enligt sitt lands avtal. På detta
sätt blir utländska sjömän ''billigare'' än svenska genom
lägre löner och sämre sociala villkor. Detta anser jag vara
oacceptabelt och jag anser att den s.k. svenska modellen
skall behållas, dvs. att besättningen betalar skatt men
skatten betalas tillbaka till redaren.
Denna modell innebär att besättningen har samma
sociala förmåner som andra löntagare. Denna återbetalning
har reducerat lönekostnaderna och därmed
driftskostnaderna vilket ökat konkurrensmöjligheterna för
fartyg under svensk flagg och besättning med svenska avtal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationellt fartygsregister.
Stockholm den 24 januari 1992
Lisbeth Staaf-Igelström (s)