med anledning av prop. 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen
I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag till
kommunerna ändras så att även privata företag kan erhålla
statsbidrag och driva daghem och fritidshem i vinstsyfte.
Propositionen har formen av en näringspolitisk
proposition där fri etableringsrätt föreslås. I propositionen
sägs ingenting om barnens behov och villkor. Däremot talas
om föräldrarnas valfrihet och personalens valfrihet. Det
talas också om effektivitet och vinst.
Vi anser att barnens behov och rättigheter skall ställas i
främsta rummet. Barnomsorgen skall vara bra för barnen.
Dess viktigaste uppgift är att ge alla barn grundläggande
kunskaper och erfarenheter inför vuxenlivet. Våra barn
måste få bästa möjliga förutsättningar att växa upp. Det är
också barnomsorgens uppgift att ge en trygg och god
omsorg till barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller
studerar. Tidig gruppsamvaro och pedagogisk
utvecklingsstimulans påverkar barns utveckling i positiv
riktning.
Riksdagens beslut 1985 om ''en förskola för alla barn''
var en bekräftelse på insikten om förskolans stora betydelse
för barn och föräldrar i vårt land. Beslutet innebar en rätt
för alla barn från 1,5 års ålder till plats i
daghem/familjedaghem men också en rätt till pedagogisk
verksamhet i öppna förskolor och från 4 års ålder i
deltidsförskolor för barn i familjedaghem och
hemmavarande barn. Beslutet innebar också en viktig
politisk prioritering.
De flesta av dagens föräldrar ser det som självklart att
det skall finnas daghemsplats till deras barn när de skall
börja arbeta efter föräldraledigheten. De flesta föräldrar
anser att barnomsorg är en rättighet att få och en skyldighet
för samhället att tillhandahålla.
Det visar också SCB:s årliga
barnomsorgsundersökningar. I januari 1991 uppgav 84 %
av de föräldrar som köar att de vill ha plats i
kommunalt daghem, 8 %
önskar plats i familjedaghem och 8 %
önskar plats i alternativ verksamhet. Av de föräldrar
som i dag har plats på ett kommunalt daghem uppger 98,5 %
att det överenstämmer med deras önskemål.
Majoriteten av svenska föräldrar vill m.a.o. ha
kommunal barnomsorg. Det är bra att samhället kan
tillhandahålla detta. Det är också bra att det finns
komplement till den kommunala barnomsorgen i form av
alternativ verksamhet. Föräldrakooperativ startas därför
att föräldrarna tycker att det är en riktig form för deras
barn. Annan pedagogik -- Waldorf, Montessori, Freinet --
är spännande och kan stimulera den kommunala
barnomsorgen bl.a. via gemensam personalfortbildning.
Ideella organisationer -- våra folkrörelser -- kan ge nya
dimensioner åt barnomsorgen.
Över 300 000
barn i Sverige har invandrarbakgrund. Invandrare
och flyktingar berikar vårt samhälle med sin kultur och sina
traditioner. Samtidigt kan kulturella skillnader bädda för
främlingshat och rasism. En förskola för alla barn är en
viktig basresurs både för integration och
bevarande av kulturella olikheter.
För gruppen barn med behov av särskilt stöd är en
sammanhållen barnomsorg en stor tillgång. Nuvarande
statsbidrag är utformat så att en viss andel skall gå till dessa
barns behov av extra insatser. Till detta lägger kommunerna
ytterligare pengar för att kunna minska på barngruppers
storlek, anställa assistenter till enskilda barn, bygga
allergisanerade daghem osv. En sammanhållen barnomsorg
som är tillgänglig för alla barn på lika villkor är en garanti
för att dessa barn får det stöd de behöver utan att pekas ut
och särskiljas. Ansvaret att ta emot barn med behov av
särskilt stöd gäller all barnomsorg oavsett huvudman.
För att tillgodose kraven på god barnomsorg måste
kvaliteten i verksamheten vara hög. Sociala och
pedagogiska mål med utgångspunkt från socialtjänstlagen
paragraf 1 skall styra innehållet i all barnomsorg. Den
personal som arbetar med barnen måste ha sådan utbildning
och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Lokalstandarden
och utemiljön måste vara bra. Barngruppernas
sammansättning och storlek måste vara väl avvägd.
Barnomsorgen bör finnas tillgänglig i det område där
man bor. Intagning till förskola bör ske från den
kommunala barnomsorgskön.
Föräldraavgifterna i de alternativa verksamheterna
måste ligga i nivå med de avgifter som gäller i den
kommunala barnomsorgen. Ett system med fri
avgiftssättning innebär en begränsning i valfriheten och en
risk för segregation.
En första förutsättning för att statsbidrag skall utgå till
alternativ verksamhet är att den finns upptagen i
kommunens barnomsorgsplan. Genom den regeln har
kommunen i realiteten en vetorätt på området. Kommunen
skall också ha ett ansvar för att verksamheten håller samma
kvalitet som jämförbar kommunal verksamhet. Det
planerade institutet för kvalitetskontroll inom
socialtjänsten kan vara en hjälp för kommunerna i detta
arbete.
I propositionen 1984/85:209 läggs principen om alla
barns rätt till barnomsorg fast. När vi nu står nära målet,
fullt utbyggd barnomsorg, bör denna rätt läggas fast i en lag.
En lagfäst rätt är närmast en konsekvens av de
överväganden som skedde i samband med beslutet 1985.
Lika självklart som att vi har en allmän grundskola för alla
barn i Sverige måste det vara med en bra barnomsorg för
alla förskolebarn. Föräldrarna skall bestämma när barnen
skall börja, men samhället skall ha ett ansvar för att planera
för alla förskolebarn.
Förskolan är en viktig del av en välfärdspolitik som
omfattar alla, men ger mest till den som bäst behöver.
Under socialdemokratisk ledning har förskolan utvecklats
så att behoven nu börjar bli täckta, kvaliteten har höjts och
valfriheten har ökat, såväl genom mångfald i den
kommunala barnomsorgen som genom nya driftsformer. Vi
vill fortsätta att utveckla verksamheten och vi är positiva till
att gå vidare på den vägen, men vi menar att det nu är mest
angeläget att lägga fast kvalitetskraven. Till dessa hör
garantier om rättssäkerhet, regler för sekretess och lika
behandlingsprincip, möjligheten till insyn och
kvalitetsbedömning av verksamheten. Dessa frågor
behöver belysas och lagstiftningen ses över i syfte att
undersöka hur rättssäkerheten för barnen kan garanteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:65,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet
och valfrihet i barnomsorgen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla
barns rätt till förskola skall lagfästas,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera barnens rättssäkerhet
när kommuner lämnar över barnomsorgsverksamhet till
andra huvudmän.
Stockholm den 14 november 1991
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Mona Sahlin (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)