I propositionen föreslås att tidigare lagstiftning om förtroendenämnder läggs fast i en ny lag och att sådana nämnder även skall inrättas inom den kommunala hälso- och sjukvården.
Utvärderingen av tidigare fungerande nämnder har visat att erfarenheterna av nämndernas verksamhet varit positiva. Utvecklingen i övrigt går mot en minskad specialreglering och ökad frihet för kommunerna att inrätta de nämnder som anses behövliga och lämpliga.
Det är ett steg i rätt riktning att verksamheten inte skall kunna läggas på redan befintliga nämnder. Nämndernas verksamhet skall enligt förslaget främst vara att ''främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena kräver''. Detta innebär inte sällan att ta del av klagomål rörande vård och behandling liksom att kontakter vidarebefordras till de s.k. patientombudsmännen och hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
De uppgifter som rent praktiskt kommit att åvila såväl s.k. patientombudsmän som förtroendenämnder tangerar både kontroll- och tillsynsfunktioner, och sådana uppgifter bör inte ligga på personer eller nämnder tillsatta av vårdhuvudmannen. Uppgifter av ren kontaktkaraktär borde ligga på redan befintliga nämnder och kontroll- och tillsynsfunktioner på andra, helt fristående organ som t.ex. socialstyrelsens tillsynsmyndigheter och HSAN.
För att vidmakthålla en så stor integritet och frihet som möjligt för förtroendenämndsledamöter bör huvudmannen inte välja personer, som sitter i landstingsstyrelse/förvaltningsutskott, direktion, kommunstyrelse eller socialnämnd till ledamöter i förtroendenämnd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valet av ledamöter till förtroendenämnd.
Stockholm den 9 april 1992 Gullan Lindblad (m)