Den svenska alkoholpolitiken har som målsättning att
minska totalkonsumtionen för att därigenom minska
skadeverkningarna. Detta anses kunna ske genom en aktiv
prispolitik och genom det regelsystem som kringgärdar
hanteringen av alkoholdrycker.
Allt oftare höjs nu röster för att anpassa den svenska
alkoholpolitiken till vad som gäller i Sydeuropa. Ett av
motiven som åberopas är då ofta medlemskap i EG.
För att det inte skall uppstå några frågetecken kring
Sveriges ståndpunkt i alkoholpolitiken under EG-
förhandlingarna, är det viktigt att den svenska linjen
upprätthålls. Detta fram för allt inom följande fyra
områden;Skattepolitiken, där ett högt pris på alkohol ses
som det kanske viktigaste instrumentet för att hålla tillbaka
konsumtionen. ''Högprislinjen'' karaktäriserar även övriga
nordiska länders alkoholpolitik. Det bygger på det faktum
att alkoholskadorna har ett samband med
totalkonsumtionen. Forskningen visar att 10 procents
prisökning ger 7 procents konsumtionsminskning.
Konkurrensregler och monopol, där det svenska
Systembolaget och Vin & spritcentralen måste kunna
användas som verktyg i alkoholpolitiken. Minskad
tillgänglighet är ett led i folkhälsoarbetet, vinstintresset
skall inte få driva upp konsumtionen, och
konsumentupplysning skall ges i butikerna.
Gränshandeln som måste kunna regleras så att det inte blir
fri införsel av alkohol vid utlandsresor.Den sociala
dimensionen, dvs hälsoaspekten, där Sverige intar en
ledande plats som tar sikte på den enskildes hälsa. Under
senare år har det i övriga Europa visats en större förståelse
för hälsopolitiska argument, och det är viktigt att Sverige
verkar för en utveckling av den sociala dimensionen i
integrationsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.
Stockholm den 23 januari 1992
Britta Sundin (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Bo Holmberg (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)