Motion till riksdagen
1991/92:So12
av Lars Werner m.fl. (v)

med anledning av prop. 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen


Sammanfattning
Vänsterpartiet yrkar att riksdagen avslår rubricerad
proposition. Vänsterpartiet anser att: barnomsorgen ska
stå under demokratisk kontroll vad gäller planering,
riktlinjer, mål, avgifter och placeringar, sociala
verksamheter ska i huvudsak skattefinansieras -- daghem
ska inte drivas i vinstsyfte, vinstdrivande verksamhet ska
inte drivas med statliga bidrag, valfrihet i barnomsorgen
förutsätter full behovstäckning, utveckling av brukarnas
och personalens inflytande är viktigare än att tillskapa
privata alternativ, daghemsavgiften ska vara låg och
rättvis över hela landet, personalen inom barnomsorgen
ska vara välutbildad, det räcker inte med enbart erfarenhet.
Rätt till barnomsorg
Regeringen har kallat sin proposition för ''valfrihet i
barnomsorgen''. Beteckningen på propositionen är
missvisande. Den handlar inte om valfrihet när det gäller
rätten till god barnomsorg. I sin iver att visa handlingskraft
har regeringen lagt ett dåligt genomtänkt och illa
underbyggt förslag. Vad händer t.ex. om ett vinstdrivande
daghem går i konkurs?
Den borgerliga regeringens systemskifte innebär
allvarliga försämringar på det sociala området. Nu görs en
översyn av socialtjänstlagen. Bistånd i olika former ska
omprövas och biståndstagares besvärsrätt ifrågasätts.
Kommunernas ekonomi ska vara styrande och inte
individens behov. I detta sammanhang har
socialdepartementet aviserat att reglerna i 17§ andra stycket
socialtjänstlagen ska utgå, dvs. kommunerna ska få frihet
att själva bestämma om de vill upprätta en
barnomsorgsplan.
Trots detta sägs i propositionen att de privata
förskolorna ska ingå i kommunens barnomsorgsplan. Detta
ska då vara en tillräcklig garanti för att privata daghem ska
ge barnen en god omsorg. Barnomsorgsplaner ska i dag
finnas i alla kommuner. Det är där inriktningen av
kommunens förskoleverksamhet är inskriven. Där finns de
övergripande målen, reglerna om turordning,
bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc. Det är
alltså ett viktigt dokument vars existens nu är hotad.
Vänsterpartiet anser att kommunerna ska upprätta
barnomsorgsplaner även i framtiden.
För barnens, föräldrarnas och personalens del är det en
trygghet att förskolan står under samhällets kontroll. Det
utgör ett gott skydd mot godtycke. Det är viktigt för att ge
alla barn en rättvis start i livet. Vänsterpartiet motsätter sig
privata alternativa driftsformer som samhället ska betala
men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Vi
menar att propositionen öppnar för en sådan utveckling.
Det finns en uppenbar risk att barn som behöver särskilt
stöd kommer att väljas bort om kravet på att ta barn från
kommunens gemensamma kö försvinner. Redan idag följer
valet av barnomsorg ett socialt mönster. LO-anställdas barn
är underrepresenterade på daghemmen. Vi befarar att detta
mönster ytterligare kommer att förstärkas. Orsakerna är
flera, men höga avgifter och öppethållandet spelar stor roll.
Den s.k. barnomsorgspengen, som skall följa varje barn,
liksom den friare avgiftssättningen, kommer att bidra till
ökad segregering. Om regeringen verkligen vill öka
valfriheten, så är det dessa problem som regeringen bör ta
itu med.
För barnfamiljer med låga inkomster kan det bli
förödande om kommunerna får en privatiseringsvåg och där
den som inte kan betala avgiften till det privata daghemmet
förlorar sin frihet att välja.
Barnomsorgen är en social tjänst. Att i avsevärd grad
avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den allmänna
välfärdspolitiken eftersom detta slår hårdast mot
låginkomsttagarna. Vi har redan i dag en oacceptabelt stor
variation mellan olika kommuners daghemstaxor.
Vänsterpartiet anser att vinstdrivande barnomsorg kommer
att öka orättvisorna.
Förskolan måste vara en trygg plats för barnen så att
föräldrar ska kunna förvärvsarbeta. En tillräcklig
kommunal barnomsorg är en viktig förutsättning för
jämställdhet mellan män och kvinnor. Det ska vara en plats
med omsorg, stöd och stimulans.
Det beslut som riksdagen fattade år 1985, om fullt
utbyggd barnomsorg fram till år 1992, har inte verkställts.
Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen förän
kommunerna nått en full behovstäckning. Då bara drygt
hälften av kommunerna har klarat av sin utbyggnad har
vänsterpartiet krävt en ny plan. Vi återupprepar detta krav.
Vi vill också att rätten till barnomsorg blir en lagstadgad
rättighet med skyldighet för kommunen att bereda plats i
förskoleverksamheten.
Personalinflytande och brukardemokrati
Vänsterpartiet försvarar den kommunala barnomsorgen
mot borgerliga nedskärningar och försämringar, men vi gör
det inte villkorslöst. Tvärtom är vi ytterst kritiska på många
punkter och kräver en djupgående demokratisering. Att
decentralisera beslutsbefogenheter och pengar är viktigt.
Mål, medel och kvalitet ska bestämmas på lokal politisk
nivå. Utvärderingar av verksamheten ska göras fortlöpande
och i dessa utvärderingar ska berörda föräldrar, personal
och politiker medverka.
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet,
personalinflytande och brukardemokrati. Vi vill ha
självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt
ansvar. Den enskilda institutionen ska ledas av en styrelse
bestående av personal och föräldrar. Brukarinflytande kan
bara åstadkommas genom att brukarna ges verklig
möjlighet att vara med och besluta om hur de medel som
politikerna fördelar skall användas.
Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens
verksamhet i stort och brukarnas inflytande över den
enskilda institutionen är en angelägen och brådskande
uppgift. Därför behövs exempelvis för barnomsorgen klara
politiska besked om personal och brukares rätt att delta i
beslutsprocessen. Detta kan göras genom att stärka
sociallagstiftningen, vilket sedan kan förtydligas i
kommunernas barnomsorgsplaner.
Utbildning
Propositionen berör i ett fall personalens utbildning. Där
sägs att ''personalen som arbetar med barnen i den
alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning
eller erfarenhet att barns behov av omsorg och god
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses''. Vi anser att detta
är otillräckligt.
Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i
vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och
inlärning. Därför är det viktigt att all personal har
pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns
utveckling. Vänsterpartiets uppfattning är därför att de som
arbetar inom barnomsorgen ska ha en adekvat utbildning.
Föräldrarnas val
Slutligen. Det är inte privata företag inom
barnomsorgen som föräldrarna efterfrågar. Statistiska
centralbyrån (SCB) har frågat ett stort antal föräldrar om
vilken form av barnomsorg de önskar. Resultatet blev att
2,5% ville ha ett privat daghem för sina barn, medan 80%
ville ha en kommunal lösning. I detta perspektiv är inte
regeringens förslag särskilt brukartillvänt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:65
om valfrihet i barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalinflytande och
brukardemokrati.

Stockholm den 18 november 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

Gudrun Schyman (v)