Mervärdesskatten vidgades till att omfatta bl.a. camping, liftar, inrikes resor och temaparker och höjdes för hotell och restauranger under 1990 och 1992.
Den minskning inom den svenska turismen som därefter inträffade observerades bl.a. av regeringen under 1991 som, i prop. 1991/92:50 (''om sänkning av mervärdesskatten på vissa varor och tjänster''), föreslog en sänkning av momssatsen till 18 % för stora delar av turistnäringen. Sänkningarna gällde momsen för hotell, restauranger, camping, stugor samt tjänster avseende personbefordran (bl.a. liftanläggningar). Syftet var att stimulera till ökad turism och i statsverkspropositionen (prop. 1992/92:100, bil 13) menade regeringen att den vidtagna sänkningen ''är det enda sättet att skapa tillväxt och därmed varaktiga arbeten''.
Propositionen omfattade ej hela turismen. I korthet sänktes momsen för resor och boende på hotell, vandrarhem, camping och stugbyar. Helt undantagna är vissa turistsektorer. Detta gäller cirkusar, museer, teatrar, konserter och kulturhistoriska anläggningar som redan i dag är helt momsbefriade, medan de största permanenta turistattraktionerna -- temaparkerna, dvs. nöjes- och djurparker -- ej omfattades av momssänkningen.
I början av 1992 kan konstateras att så gott som samtliga temaparker går med förlust efter att ha drabbats av genomsnittliga volymminskningar på 20 % på två år -- samtidigt som konkurrenter i omgivande länder ökade sina besökstal.
I det fortsatta arbetet med att utvärdera och analysera skattereformen borde det övervägas huruvida det finns fortsatta motiv för att enbart sänka turistmomsen för resor och turistboende och inte för själva resmålen. I fallen med vinterturismen och liftarna omfattade också sänkningen i princip hela turistprodukten. Men för det betydligt större sommarresandet var inte temaparkerna med i regeringens första momssänkningspaket. Effekten blir för parkernas del att flera parker tvingas läggas ned. Därmed försvinner på många håll de viktigaste resmålen vilket bidrager till en ytterligare turismminskning inom berörda områden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mervärdesskatt för temaparkerna dvs. nöjes- och djurparker.
Stockholm den 27 januari 1992 Erling Bager (fp)