med anledning av prop. 1991/92:50 Sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjänster, m.m.
Inledning
I propositionen föreslås bl.a. att mervärdeskatten på
livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt
personbefordran sänks till 18 % från och med den 1 januari
1992 och att skatten bibehålls på 25 % för övriga varor och
tjänster.
Regeringen förslår även att vissa tjänster avseende
kinematografisk film, förvaltning av värdepappersfonder
samt tillhandahållande av vissa livräddningsfartyg undantas
från skatteplikt.
Vidare aviserar regeringen att den avser att återkomma
med vissa förslag om justeringar i mervärdeskattelagen.
Det rör bl.a. utformningen av undantagen från skatteplikt
för sjukvård m.m., undantagsreglernas effekter för
upplåtelser inom idrottsrörelsen etc.
Regeringen avser att senare redovisa riktlinjer för en
Europaanpassning av skatterna, bl.a. en betydande
sänkning av den generella mervärdeskatten inför den
svenska EG-anslutningen.
Skattesatsen för livsmedel och serveringstjänster
I juni 1991 beslöt riksdagen att hos regeringen begära
förslag om en sänkning av mervärdeskatten till 18 % på
livsmedel och serveringstjänster från den 1 januari 1992.
Skatten på övriga skattepliktiga varor och tjänster skulle
vara 25 %.
Den socialdemokratiska regeringen utarbetade på
denna grundval ett förslag som skickades på remiss till
lagrådet. Enligt den nu redovisade propositionen har
lagrådet inte haft något att invända. Regeringens förslag
överensstämmer väl med den tidigare socialdemokratiska
regeringens i denna del.
Bred prispressaraktion
Åtgärden att sänka mervärdeskatten på livsmedel och
serveringstjänster är en del i en större prispressaraktion som
den tidigare socialdemokratiska regeringen lagt fram.
Stabiliseringsavtalen på arbetsmarknaden är utformade
för att återställa konkurrenskraft och trygga
sysselsättningen. Genom stabiliseringsavtalen kan den
allmänna kostnadsnivån pressas och priserna stabiliseras.
Syftet är att löntagarna skall få reallöner i stället för
inflationslöner.
Genom en stram finanspolitik av den
socialdemokratiska regeringen har räntorna kunnat pressas
tillbaka, vilket också bidrar till kostnadspress i både
produktions- och konsumtionsled. Knytningen av den
svenska kronan till den europeiska ECUn innebar en
ytterligare åtgärd för att stabilisera ekonomin. Efter denna
åtgärd föll räntorna ytterligare.
Maten är en av de tyngsta utgiftsposterna för hushåll
med små eller medelstora inkomster. Matpriserna har
särskild betydelse när det gäller att bryta
inflationsförväntningarna och undvika kompensationskrav.
Under sommaren och hösten 1991 har också prisökningarna
varit små inom detaljhandeln, särskilt gäller detta
livsmedelshandeln.
Genom den livmedelspolitiska reformen samt
justeringarna av gränsskyddet bör matpriserna kunna
sänkas ytterligare. För att befästa denna utveckling för lägre
matpriser lades förslaget om att sänka matmomsen.
Samtidigt föreslog den socialdemokratiska regeringen att en
särskild priskommission, med uppgift att bevaka
prisutvecklingen, skulle tillsättas. Därigenom skapas
garantier för att skattesänkningen verkligen kommer
konsumenterna till del.
Mot denna bakgrund anser vi att sänkningen av
mervärdeskatten för livsmedel och serveringstjänster samt
en skattesats om 25 % för övriga varor och tjänster är väl
motiverad och kan inrymmas i en ansvarsfull finanspolitik.
Mervärdeskatten på hotell och persontrafik m.m.
Regeringen föreslår sänkning av mervärdeskatten till 18
% också för hotell, camping, liftverksamhet och
personbefordran. För statskassan innebär regeringens alla
förslag avseende momsen ett nettobortfall på ca 1,4
miljarder kr. Hur detta skall finansieras redovisas över
huvud taget inte i propositionen.
Det främsta motivet för dessa förslag anges vara deras
avgörande betydelse för turistnäringen, i synnerhet när det
gäller turismen i fjällvärlden och övrig glesbygd.
I samband med skattereformen har NUTEK fått i
uppgift att noga följa reformens effekter för turistnäringen.
Av de preliminära studier som hittills har presenterats kan
för närvarande inga säkra slutsatser dras. Man kan dock
inte utesluta att höjningen av mervärdeskatten kan ha haft
viss betydelse för turistnäringens nuvarande problem.
För att kunna dra några säkra slutsatser avseende
skattereformens effekter för turistnäringen och andra
branscher är det nödvändigt att reformen har fungerat en
längre period. Bl.a. är det fortfarande svårt att avgöra vilka
effekter inkomstskattesänkningarna kan få för människors
framtida konsumtionsbeteende. Det är också viktigt att
veta vilken betydelse lågkonjunkturen samt de senaste
årens väderlek har haft för turistnäringens situation.
Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till det
statsfinansiella läget är det inte möjligt att nu genomföra
sådana förändringar avseende mervärdeskatten för hotell,
camping, skidliftar och personbefordran som regeringen
föreslår.
Det finns också anledning att befara att ett utvidgande
av differentierad mervärdeskatt till ytterligare områden får
till följd att kraven på ytterligare undantag ökar. En sådan
utveckling skulle innebära ökade statsfinansiella problem
liksom en ytterligare urholkning av skattereformens
principer.
Med hänsyn till ovanstående anser vi att det för
närvarande inte finns tillräckliga skäl för ytterligare
undantag från principen om en likformig mervärdeskatt.
Den utvärdering av skattereformens effekter som pågår
måste få genomföras innan förslag till eventuella ändringar
aktualiseras.
Regeringens förslag bör därför avslås.
Internationaliseringen och Europaanpassning
I propositionen aviserar regeringen att den avser att
återkomma med riktlinjer för en Europaanpassning av
skatterna. Regeringen säger att en betydande sänkning av
den generella mervärdeskatten måste ske inför den svenska
EG-anslutningen.
Vi anser också att det är angeläget att noga studera vilka
effekter den ökade internationaliseringen och ett svenskt
EG-medlemskap kan få för de svenska skatterna. Vi anser
emellertid att det för närvarande inte finns någon anledning
att, innan en sådan noggrann studie gjorts, sänka skatten
utöver vad som föreslagits för livsmedel och
serveringstjänster.
Då det gäller mervärdeskatten kan det på goda grunder
antas att EG-länderna endast kommer att bestämma
miniminivåer för skattesatserna. Det kommer också att
vara möjligt att göra undantag från sådana bestämmelser.
Några bindande regler för skatterna inom EG kan knappast
bli aktuella inom de närmaste åren.
Det kan däremot finnas skäl att noga studera de behov
av anpassning som följer av integreringen av ekonomierna i
Europa. Det gäller såväl gränshandelns utveckling som
andra konkurrenspåverkande effekter. Innan sådana
studier gjorts bör de svenska skattesatserna i olika
avseenden ligga fast på de nivåer som beslutats i samband
med skattereformen.
Vissa fartyg för livräddning
Vi delar regeringens uppfattning att den verksamhet som
Sjöräddningssällskapet bedriver är av mycket stor betydelse
för den svenska sjöfarten.
Sjöräddningssällskapet bör därför genom statsbidrag
kompenseras för de ökade kostnader som momsen på
livräddningsfartyg leder till. Detta överensstämmer med
riksdagens tidigare beslut i denna fråga.
Vad vi ovan anfört om Sjöräddningssällskapet bör ges
regeringen till känna.
Övriga förslag
Med hänvisning till vad som tidigare anförts anser vi att
det inte finns tillräckliga skäl att nu avskaffa
mervärdeskatten för vissa laboratorietjänster m.m.
avseende film. Inte heller bör skatteplikten avskaffas vid
förvaltning av värdepappersfonder.
Vi föreslår att propositionen på dessa punkter avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta uppföljningen av
skattereformen och behoven av framtida internationell
anpassning av mervärdeskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vissa fartyg för livräddning,
3. att riksdagen avslår proposition 1991/92:50 såvitt avser
hotelltjänster, camping, personbefordran,
värdepappersfonder och kinematografisk film, och vissa
fartyg för livräddning.
Stockholm den 21 november 1991
Lars Hedfors (s)
Bo Forslund (s)
Anita Johansson (s)
Bruno Poromaa (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Gunnar Nilsson (s)
Sverre Palm (s)
Karl Hagström (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Roland Sundgren (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Ingegerd Elm (s)
Kaj Larsson (s)
Inger Lundberg (s)