med anledning av prop. 1991/92:48 Justeringar i beskattningen i inkomstslaget tjänst, m.m.
I propositionen aviseras att en översyn skall göras
avseende regelsystemet för beskattning av traktamenten
och vissa andra kostnadsersättningar samt beskattningen av
vissa naturaförmåner.
Detta är välbehövligt. Dessa skatteregler har fått en
tillämpning som ter sig snårig och svåröverskådlig både för
löntagare och arbetsgivare.
Vid sidan av detta har en del av besluten i den senaste
skattereformen fått andra effekter som måste motverkas.
Det ingick i förutsättningarna för beslutet att det skulle
följas upp och oönskade effekter av reformen skulle
justeras. För detta ändamål tillsattes en särskild
arbetsgrupp under ledning av riksskatteverkets
generaldirektör.
När det gäller effekterna av beslutet att beskatta
måltidsförmåner är de oönskade effekterna mycket tydliga.
De berör många människor och arbetsplatser.
Den enkelhet och likformighet i beskattningen som
eftersträvades med skattereformen blev någonting helt
annat. Det beror i dag helt på vilken arbetsgivare man har
om man skall betala mycket eller lite för en likvärdig
måltid -- och om det blir fråga om en beskattningsbar
förmån.
På arbetsplatser där man inte ansett sig kunna bära
ökade kostnader i form av sociala avgifter har de anställda
helt förlorat sina tidigare förmåner, eller fått dem kraftigt
försämrade. Detta gäller t ex i kommuner och landsting
samt på arbetsplatser med många anställda i låglönegrupper
(ofta kvinnor).
På en del större arbetsplatser har man kunnat hänvisa till
låga självkostnader och skapat möjligheter till låg kostnad,
utan att någon beskattning av förmånen uppkommer. Priser
ner till 25 kronor för en komplett måltid förekommer.
I alla små företag och i de allra flesta medelstora är de
anställda numera hänvisade till att betala fullt pris för
måltider i den öppna restaurangnäringen. Dessa anställda
beskattas också för varje krona som arbetsgivaren bidrar
med.
Tillämpningen av de nya reglerna för beskattning av
måltidsförmåner har alltså medfört stora skillnader mellan
anställda i olika typer av företag och på olika typer av
arbetsplatser. Det finns inga rationella skäl till att det skall
vara på det sättet.
Reglerna har dessutom medfört att många avstår från en
näringsriktig måltid. Utnyttjandet av de allra flesta
personalmatsalar har minskat med 30--50 procent. Den
öppna restaurangnäringen har fått kännas vid ännu ett
avbräck i kundunderlaget, hur stort är svårt att beräkna --
men de båda kupongföretagen har förlorat ca 400.000
kuponganvändare.
Ett vällagat mål mat under arbetstiden är viktigt för
arbetsprestationen, för trivseln i arbetet och även för
hälsotillståndet. Det är därför som måltidsförmåner i alla
andra västländer har en mera positiv skattemässig
behandling än den vi nu har i Sverige.
Det är således angeläget att vidta en förändring som
stimulerar arbetsgivarna att återuppta systemet med
måltidsförmåner, till nytta för de anställda, för företagens
egna matsalar och för den öppna restaurangnäringen.
En lämplig och okomplicerad åtgärd för ändamålet är att
befria måltidsförmånerna från sociala avgifter. Åtgärden
kan antas vara självfinansierande genom att den ökar
inkomstskatteunderlaget hos dem som återfår förmånerna
eller får dem förbättrade samt ökar sysselsättningen i öppna
restauranger och personalmatsalar. Även behovet av
arbetsmarknadsåtgärder för friställd restaurangpersonal
minskar.
I den aviserade översynen av beskattningen bör således
ingå att skyndsamt undersöka vilken form av
måltidssubventioner som kan återinföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att skyndsamt utreda
förutsättningarna för måltidsförmåner.