Det förutsätts att gifta personer och personer som lever i samboförhållande delar sina inkomster och har samma ekonomiska standard. För gifta är även sparande gemensamt och vid eventuell skilsmässa delas lika. Undantag från detta kan göras genom civilrättslig överenskommelse, t.ex. äktenskapsförord eller bodelning.
Ett stort undantag finns och det är det pensionssparande som görs i ATP-systemet. Intjänade ATP-poäng är individuella och i sinom tid utbetalas pensionen enligt individens intjänandeplan. Om parterna då fortfarande bor tillsammans utnyttjar de säkert intäkterna för sin gemensamma välfärd. Har de däremot separerat uppstår den orättvisan att den person som tidigare hade de högsta inkomsterna också får den bästa pensionen. Har en av parterna varit helt och hållet hemarbetande blir orättvisan mycket markant.
På sikt kommer en omarbetning av pensionssystemet att ske, vilket förhoppningsvis helt eliminerar här nämnda nackdelar. En dylik omarbetning är för att få obligatorisk effekt mycket grannlaga.
Det borde vara möjligt att få ett snabbare genomslag för en ändring i pensionsreglerna baserat på frivilliga överenskommelser mellan parterna. Överenskommelsen skulle innebära att för vart enskilt intjänandeår slår parterna ihop sina poäng och delar dem lika. De smärre pensionstekniska nackdelarna med detta schablonmässiga förfarande är av mindre betydelse i förhållande till den mänskliga vinsten av förslaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta utreda en ändring av reglerna i ATP-systemet.
Stockholm den 24 januari 1992 Lars Biörck (m)