Nuvarande föräldraförsäkring ger kvinnan möjlighet att
ta ut föräldrapenning 60 dagar
före beräknad förlossning. Denna möjlighet
utnyttjas mycket lite beroende av kvinnans önskemål att
''spara'' föräldraledigheten till efter förlossningen för att
kunna vara hemma så länge som möjligt med sitt barn.
Kvinnor med tungt arbete har möjlighet till
havandeskapspenning motsvarande tidsperiod.
Havandeskapspenning beviljas med stor restriktivitet. En
stor grupp kvinnor har graviditetsrelaterade besvär som
försvårar deras yrkesverksamhet. Detta leder till önskemål
om sjukskrivning, vilket kan medföra konflikter med
ansvarig mödravårdsläkare. Denna känner motvilja mot att
utfärda sjukintyg för ''icke sjukdomstillstånd'' och kvinnan
hamnar ofta i en utsatt och förödmjukande situation. För
närvarande har det skett en urartning av
sjukskrivningspraxis under graviditet som varken gagnar
patienten eller sjukvården -- och med ökade orättvisor som
följd. Svensk förening för gynekologi och obstetrik
framförde 1988 i en skrivelse till socialdepartementet
önskemål om att ''alla kvinnor ska ha rätt till att ta ut 2 månaders
ledighet före förlossningen. Denna ledighet
ska inte kunna sparas till efter förlossningen.''
En sådan reform torde inte medföra särskilt ökade
kostnader därför att de kvinnor som skulle komma ifråga
idag ofta är sjukskrivna. Vinsten skulle vara att
sjukskrivningen reserverades för verkliga sjukdomstillstånd
och att kvinnan och hennes läkare skulle kunna undvika en
för båda parter förnedrande köpslagning.
I praktiken skulle man kunna ersätta det nuvarande
prövningsförfarandet vid havandeskapspenning med
en frihet för kvinnan att själv avgöra om hon kan eller orkar
fortsätta att förvärvsarbeta på hel- eller deltid ända fram till
beräknad förlossning. Man kan på detta sätt undvika det
nuvarande byråkratiska utredningsförfarandet av
arbetsgivare och försäkringskassa. Kvinnans möjlighet att
själv påverka sin arbetssituation ökar och (eftersom
havandeskapspenningen inte kan sparas till efter
förlossningen) föräldraledighetens längd påverkas inte.
Vänsterpartiet anser att en utredning skall tillsättas som
ser över havandeskapspenningens utformning med
inriktning mot en större valfrihet.
Föräldrapenning
Idag har alla föräldrar som förvärvsarbetade innan deras
barn föddes rätt till föräldrapenning motsvarande 90 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten i 360 dagar.
Det är, som alla vet, oftast mammorna som utnyttjar denna
möjlighet. De utnyttjar också försäkringen maximalt. T.ex.
är det mycket vanligt att de väljer att gå ner i inkomst och
ta ut färre dagar per vecka för att på så sätt få de 360 dagarna
att räcka längre.
Orsakerna till detta är säkert flera, men två är
uppenbara. För det första är det mycket svårt att få plats på
dagis för barn under 18 månaders ålder. För det andra vill
många mammor vara hemma så länge som möjligt med sina
barn.
Men en säkert oväntad konsekvens för de flesta är att
deras sjukpenninggrundande inkomst försvinner när barnet
fyller ett år (jfr 3:5 3
st 5.
AFL).
Därmed får de ingen sjukpenning om de blir
sjuka under sin föräldralediga tid utan de är tvungna att
fortsätta ta ut föräldrapenning. Det i sin tur gör att pappan
inte kan ta ut föräldradagar eller vård av barn till följd av
att den ordinarie vårdaren är sjuk. Enligt 4:16 AFL kan
föräldrarna bara få föräldrapenning för en hemmavarande
förälder per dag och barn.
Det kan bli mycket svårt för den hemmavarande
mamman. Hon kan, precis som alla andra, drabbas av
influensa, blindtarmsinflammationer, psykiska problem,
frakturer m.m. Att hon skall kunna ta hand om sitt barn
samtidigt som hon själv är sjuk och medtagen är att ställa
alltför höga krav både på henne och barnet.
Ytterligare en sjukdomsrisk tillkommer i och med att
många mammor försöker utnyttja möjligheten till
bibehållen föräldrapenninggrundande inkomst när hon får
ett barn till inom 2,5
år. Under den nya graviditeten löper hon större risk än
annars att drabbas av ryggbesvär, trötthet,
bäckenbottenuppluckring m.m. Om hon utnyttjar
föräldraledigheten för det första barnet till att arbeta deltid
eller att vara helt ledig, får hon inte sjukpenning.
Möjligheten att få stadigvarande hjälp är mycket liten om
inte pappan kan vara hemma och vårda det äldre barnet.
Det äventyrar både mammans och det nya barnets hälsa.
De flesta mammor är friska under hela den tid de är
hemma med sina barn. Därför tror vi inte att den förändring
vi föreslår kommer att kosta statskassan några stora
summor. Däremot skulle den underlätta livet betydligt för
hemmavarande mammor (och pappor).
Lösningen av problemet kan vara att införa
förstadagsintyg av läkare vid växling mellan
föräldrapenning och sjukpenning eller att låta sjukpenning
utgå och att föräldrapenning får löpa för den make eller
maka som måste ta över vårdnaden.
Även när det gäller detta problem vill vi att regeringen
gör en översyn av gällande bestämmelser och kommer med
förslag till hur föräldrapenningen kan utvecklas så att ingen
drabbas oförskyllt av regelsystemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för havandeskapspenningen enligt vad i motionen
anförts om valfrihet i uttag av havandskapspenningen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen
om allmän försäkring (AFL) enligt vad i motionen anförts
om möjlighet att få behålla sjukpenningnivå även efter tolv
månaders föräldraledighet.
Stockholm den 25 januari 1992
Berith Eriksson (v)
Johan Lönnroth (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)