Pensionsåldern i Sverige, 65 år, är i en EG-jämförelse
inte särskilt låg. Länder som Frankrike och Italien har 60
år och i Tyskland är den i princip 65
år med möjlighet att välja mellan 63--67
år. Länder med högre pensionsålder är Danmark,
England och Portugal där pensionsåldern är 67
år.
Delpension -- en viktig del i pensionssystemet
Av det tillgängliga utrymmet valde vi i Sverige en annan
väg genom införandet av möjligheten till delpension från 60
års ålder den första juli 1976. Det innebär att det med fog
kan hävdas att folkpension, ATP och delpension är delar i
samma pensionssystem.
Tidigare riksdagsbeslut och dess effekter
Under den förra borgerliga regeringsperioden
försämrades ersättningsnivån från 65 till 50 %
vilket fick till konsekvens att delpensioneringen på
LO-sidan minskade dramatiskt. Inkomstförlusten för de
relativt sett lågavlönade på kollektivsidan blev för stor och
antalet deltidspensionärer sjönk oavbrutet fram till 1987.
Då rådde en mycket påtaglig snedfördelning av
reformens nyttjare som främst kunde tas i anspråk av
företrädesvis tjänstemän som hade tillräckligt hög lön och
därmed ekonomiskt utrymme kvar för en skälig
levnadsnivå.
Efter förslag 1987 av den dåvarande socialdemokratiska
regeringen återställde riksdagen ersättningsnivån till 65 %
men med en ändrad beräkningsmetod för den
pensionsgrundande lönen.
Regeringens förslag att avskaffa rätten till delpension
I den sociala nedrustning, som den borgerliga regeringen
nu på olika områden föreslår, ingår avskaffandet av rätten
till delpensionering för att ge lättnader för det regeringen
betecknar som de välståndsskapande krafterna -- företags-
och kapitalägare.
Som argument för avskaffandet anförs att det varit
relativt sett färre lågavlönade som kunnat utnyttja
möjligheten till delpension.
För att få detta att stämma räknas till högavlönade
normala inkomstnivåer för heltidsarbetande industri- och
yrkesarbetare vilket framgår av regeringens egen
redovisning, som visar att 65 %
av dem som har delpension hade löner mellan 130 000
och 200 000
kr. per år före pensioneringen. Dessutom bortses
från det faktum att det i arbetargrupperna är långt vanligare
att arbetstagarna slås ut redan innan åldern för rätt till
delpension uppnås.
I de tal för lägre avlönade som används i jämförelserna
torde ligga att många i dessa lönelägen redan arbetar deltid
och att deltidspension från deltidsarbete inte ter sig
meningsfyllt om det ens är möjligt.
Regeringens alternativ utan realism
Det alternativ som regeringens företrädare anvisat,
förtida uttag av pension, är för vanliga löntagare utan
realism. Ett förtida uttag är liksom delpension ett frivilligt
val. Till skillnad från delpensionen reducerar emellertid ett
förtida uttag från 60
års ålder ålderspensionen livslångt med 30 %
och får även återverkningar på rätten till KBT.
Dessutom är pensionen vid ett förtida uttag inte
pensionsgrundande, vilket delpensionen är.
För många kvinnor är det i dag väsentligt att kunna
bättra på sin ATP i åldrarna 60--65
år. Om möjligheten till delpension försvinner är
återkommande sjukskrivningar och förtidspension för den
som inte orkar med ett heltidsarbete de sista åren före 65
år därför ett ekonomiskt väsentligt fördelaktigare och
därmed mer realistiskt alternativ än ett frivilligt valt förtida
uttag.
Förslaget måste avvisas
För de löntagare som nu har sett fram emot att kunna
trappa ner kommer regeringens förslag som ett dråpslag,
som inte ens aviserats i det val som hölls för bara några
månader sedan och där till och med nu i regeringen
ingående partier framställde sig som garanter för inte minst
pensionärernas villkor och direkt även för delpensionens
bevarande.
Det är löntagare som efter ett långt arbetsliv, som i
många fall för dessa åldersgrupper påbörjades redan i 14--
15
års ålder i fysiskt och psykiskt slitsamma arbeten i
verkstäder och på kontor, nu när arbetslivets omvandling
går i en allt snabbare takt har sett möjligheten till
delpension som en hjälp och, i många fall en möjlighet, att
vara kvar i sitt arbete och yrke de sista åren innan full
pensionsålder uppnås.
För dessa löntagares skull måste delpensionen vara kvar.
Statsfinansiellt kommer kostnaderna för delpension i
stället att till betydande delar överföras till sjukskrivningar
och förtidspensioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om
delpensionens avskaffande.
Stockholm den 23 januari 1992
Sten Östlund (s)
Anita Johansson (s)
Bo Finnkvist (s)
Doris Håvik (s)
Håkan Strömberg (s)