Av de reformer som skapats på arbetsmarknaden har
nog reformen om delpension varit en av dem som haft den
största sociala betydelsen.
Reformen innebar att människor under de sista
yrkesverksamma åren fick tillfälle att trappa ner sitt arbete
utan att mista den sociala kontakt som arbetet innebär.
Delpensionen är ett huvudinslag i ett system för rörlig
pensionsålder.
Önskan att minska sin arbetstid kan bero på olika
orsaker. För många människor med ett hårt och slitsamt
arbete kan det vara mycket svårt att orka fram till den
ordinarie pensionsåldern.
En anledning till att trappa ner kan också bero på ett
psykiskt ansträngande arbete. För båda dessa grupper
innebär delpensionen att dessa människor kan vara kvar i
sin anställning, istället för att kanske bli tvingade till
sjukpension.
Det finns många människor för vilka växlingen från full
arbetstid till att bli pensionär är en mycket stor omställning.
Det finns de som inte klarar denna omställning utan
drabbas av depressioner eller andra sjukdomar. För dessa
människor innebär delpensionen en möjlighet att anpassa
sig till ett lugnare liv och på så sätt klara omställningen.
I regeringens förslag finns det inget förbud mot att
trappa ner sin arbetstid, utan regeringen hänvisar till att
detta kan ske genom förtida uttag. Att trappa ner på detta
sätt genom förtida uttag innebär för en vanlig ATP-
pensionär att man försätter sig i en helt omöjlig ekonomisk
situation. Detta är och kommer aldrig att bli något
alternativ till delpension.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om avskaffandet av
delpension i budgetpropositionen.
Stockholm den 23 januari 1992
Johnny Ahlqvist (s)
Maja Bäckström (s)