1990 beslutade riksdagen att begränsa möjligheterna till
pensionering av enbart arbetsmarknadsskäl. Delvis
beroende på att denna pensionering satts i system på ett sätt
som inte var avsett. I förslaget markerades också
arbetsgivarens ansvar även för den äldre arbetskraften.
Nu pågår stora strukturförändringar och nedläggningar
inom basindustrierna i de nordligaste länen t.ex. inom stål-
och gruvföretagen m.fl. stora företag i
glesbygdslänen.Därvidlag ökar nu risken för att den äldre
arbetskraften ska slås ut. Det är inte möjligt att i den
situationen alltid hävda arbetslinjen.
Det är orimligt att förvänta sig att äldre arbetskraft, som
endast har några år kvar till pensioneringen, skall börja gå
på arbetsmarknadsutbildning och vara beredd att flytta
söderut. En sådan social omställning kan innebära stora
problem för de äldre, och är inte heller ett värdigt sätt att
behandla äldre löntagare som slitit ett långt arbetsliv, ofta
40--50 år.
I de undantagsfall då den arbetslöse önskar det, eller då
den begränsade arbetsmarknaden i norrlandslänen så
medger, skall naturligtvis arbetsmarknadspolitiska
lösningar främst prövas.
I riksdagens beslut 1989/90:SfU12, sades bl.a.: ''Också i
fortsättningen kommer arbetsmarknadsskäl att vägas in
som en del i en samlad bedömmning, då det gäller att ta
ställning till pensionsrätten. Inte minst då det gäller äldre
försäkrade är detta av betydelse.''
I den utveckling som nu sker är det säskilt viktigt att
större hänsyn tas till arbetsmarknadsskälen. I annat fall
riskeras den äldre arbetskraften att slås ut, utan möjlighet
till pensionering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bedömningen av pensionsrätt för
äldre löntagare.
Stockholm den 14 januari 1992
Sten-Ove Sundström (s)
Rinaldo Karlsson (s)