med anledning av prop. 1991/92:40 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
I samband med att sjuklön införs skall arbetsgivaren
anmäla till försäkringskassa uppgifter om de anställda som
fortfarande är sjuka efter 14 dagar dvs. efter
sjuklöneperiodens utgång. Arbetsgivaren skall dessutom
rapportera till riksförsäkringsverket de arbetstagare vars
sjukdomsperiod gett rätt till sjuklön men avslutats inom 14
dagar. Detta betyder att alla sjukdomsperioder ska anmälas
och registreras.
Min utgångspunkt är att denna förändring av ansvaret
mellan arbetsgivare och försäkringskassan bör kunna ha
flera positiva effekter. Den viktigaste är att arbetsgivaren,
för att minska korta och återkommande sjukdomsperioder,
kommer att ta mer ansvar för både den fysiska, sociala och
psykologiska arbetsmiljön han erbjuder sina anställda.
Arbetsgivarens motivation till detta är betydligt större i ett
system med sjuklön än under nuvarande förhållanden.
Detta är också syftet med hela reformen. Men viktig är
också den effektivisering av administration, rapportering,
blankettifyllande och annat pappersarbete reformen bör ge
utrymme för, t.ex. hos försäkringskassan och
småföretagare.
Därför anser jag att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet
gentemot försäkringskassan m.fl. måste begränsas till att
enbart avse det nödvändigaste t.ex. att rapportera de som
efter 14 dagar fortfarande är sjuka.
Jag kan inte se att ett system som innebär att
arbetsgivare ska rapportera alla sjukfall tjänar något syfte
eller att de angivna motiven bär.
Motiven till uppgiftslämnandet uppges vara bl.a. att
tillgodose behovet av sjukfallsstatistik och fylla allmänna
försäkringens behov av sjukhistorik för enskilda personer
som ett värde för framtida eventuell rehabilitering.
Ett annat motiv är det planerade, men ej beslutade FAS
90-registret som inte kan genomföras utan att uppgifter om
alla sjukdomsperioder för alla svenskar rapporteras.
Riksförsäkringsverket är angeläget att få uppgift om alla
sjukfall eftersom detta utgör en grund för att FAS 90-
projektet skall kunna genomföras. FAS 90 var delvis tänkt
som ett medel i rationaliseringsarbetet med
försäkringskassornas rutinmässiga sjukfallsadministration.
Antalet ärenden är drygt 11 miljoner varje år. Införandet av
sjuklön medför emellertid att kassorna i framtiden endast
behöver administrera omkring 2,5 miljoner sjukfall.
Försäkringskassornas administration av sjukfallen
underlättas således betydligt i samband med införandet av
sjuklön. FAS 90 kan därmed inte motiveras ur ett
rationaliseringsperspektiv. Argumentet om att FAS 90
skulle behövas i arbetet med en aktiv rehabilitering har
framförts först under senare delen av dess
utvecklingsarbete.
En annan invändning mot FAS 90 är att
integritetsfrågorna är svårlösta. Den planerade
registerlagen löser inte integritetsfrågorna. Den legitimerar
endast registret. Dessutom ifrågasätter jag om FAS 90
överensstämmer med Europarådets konvention om skydd
för enskilda vid ADB-behandling av personuppgifter samt
vissa EG-direktiv som kan kräva samtycke eller
underrättelse vid utlämnande av uppgifter m.m.
I samband med att reformen om rehabiliteringspenning
genomförs skall arbetsgivaren utreda och bedöma behovet
av rehabiliteringsåtgärder. Detta skall göras om
arbetstagaren på grund av sjukdom varit borta mer än fyra
veckor i följd, vid upprepad korttidsfrånvaro på grund av
sjukdom eller när den anställde begär det. I dessa fall ska
uppgifter lämnas till försäkringskassan och jag anser att det
uppgiftslämnandet, för en snabb och effektiv rehabilitering,
väl fyller de behov av underlag som försäkringskassan
efterfrågar.
Det finns ett behov av att bedöma om
sjukförsäkringsavgiften som arbetsgivarna betalar är riktig
i förhållande till sjuktalet. Men jag tycker inte att detta
motiverar arbetsgivarnas uppgiftslämnande. Det räcker om
arbetsgivarna årligen i sin redovisning anger hur mycket de
betalat i sjuklön relaterat till hela lönesumman.
För att tillgodose behovet av statistik kan stickprov
mycket väl göras för att få kunskap om sjuktalets
utveckling. Även statistik om sjukfallen bland olika grupper
inom exempelvis vissa branscher eller för att följa upp och
kartlägga kvinnors ohälsa kan föras på liknande sätt. Det är
också möjligt att genomföra undersökningar av AKU-
modell (arbetskraftsundersökningar) för att tillgodose
behovet av information.
Vårt grannland Norge har sedan ett antal år ett väl
fungerande sjuklönesystem. När norrmännen införde
systemet begärdes det från centralt håll inte in uppgifter om
de korta sjukfallen. De arbetar för närvarande med att
införa en generell rapporteringsskyldighet om de korta
sjukfallen, eftersom de inte fått ordentlig uppfattning om de
korta sjukfallen. Detta informationsbehov skulle de mycket
väl kunnat lösa med för ändamålet utvecklade
stickprovsundersökningar. Erfarenheterna från Norge
tycker jag inte skall användas till att motivera att varje
sjukfall skall rapporteras här i Sverige.
Ett system med fullständig rapportering av de korta
sjukfallen kommer aldrig att ge en helt rättvis bild av
verkligheten beträffande sjuktalet. Förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare bygger ofta på samförstånd
och icke officiella överenskommelser. Det förekommer
redan i dag att alla sjukfall inte kommer med i statistiken,
bl.a. därför att arbetstagaren officiellt ''arbetar hemma''
eller tar ut kompensationsledighet. Jag tror inte denna
företeelse minskar när sjuklönen genomförs. Samtidigt är
det känt att vår sjukförsäkring används till annat än att ge
en inkomstgaranti vid sjukdom, t.ex. vid konflikter på
arbetsmarknaden.
Det kan finnas ett behov av att kontrollera att tillfällig
föräldrapenning inte utbetalas under sjuklöneperioden.
Detta problem kan lösas genom att ett arbetsgivarinträde
införs för tillfällig föräldrapenning. Arbetsgivarinträde
innebär att arbetsgivaren administrerar utbetalningen för
den anställdes frånvaro. Arbetsgivaren betalar sedan ut lön
till den anställde och ersätts därefter av försäkringskassan.
Andra motiv till att slopa kravet om att sjukfall som
avslutas under sjuklöneperioden skall rapporteras vidare
utgörs av:Kravet på att alla sjukfall, även korta sådana,
skall rapporteras bygger på att alla svenskar förr eller
senare kommer att vara föremål för rehabilitering av
försäkringskassan. Det är en felsyn, så är det inte nu och det
finns inga tecken på att det kommer att bli så i framtiden.
Företagen i Sverige anger ofta att uppgiftslämnande till
statliga myndigheter eller motsvarande är en betungande
och föga meningsfull del av verksamheten.
Sjuklönereformen borde utgöra en möjlighet att minska
uppgiftslämnadet. Denna möjlighet tas dock inte till vara,
vilket är olyckligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att slopa arbetsgivarnas
uppgiftsskyldighet gentemot riksförsäkringsverket vad
gäller de sjukfall som avslutats inom sjuklöneperioden.
Stockholm den 19 november 1991
Margitta Edgren (fp)