Sammanfattning
I motionen föreslås slopande av planen för avveckling av kärnkraften samt slopande av förbudet mot utbyggnad av ny kärnkraft. Dessutom föreslås miljövänlig modern utbyggnad av Kalixälven.
Billig elenergi ökar välfärden
Välfärden i Sverige beror helt på konkurrenskraften i den svenska industrin. För att svensk industri framgångsrikt skall kunna konkurrera med andra länder måste industrin ges tillgång till billig energi. Elpriser som vida överstiger andra länders leder bara till att svenska tillverkande företag flyttar utomlands. Det förbättrar inte den globala miljön.
Nuvarande elförsörjningsplan ett hot mot välfärden
Det svenska elförsörjningssystemet klarar idag en produktion av drygt 140 TWh. Den prognos man arbetar med för sekelskiftet innefattar ett behov av 153 TWh. Prognosen som bl.a. Kraftsam står bakom bygger emellertid på några förutsättningar.
1. Den svenska industrin skall under 90-talet årligen minska sin specifika elåtgång med 0,4 procent per år medan man under 80-talet ökat den specifika elåtgången med en procent per år.
2. Den svenska ekonomiska tillväxt som ligger till grund för prognosen är satt till 1,9 procent per år.
3. Effekten av alla spar- och effektivitetskampanjer är beräknad till 10 TWh per år.
Dessa förutsättningar som samtliga måste inträffa bygger på ganska lösa antaganden. En realistisk planeringsnivå för sekelskiftet bör istället bygga på följande förutsättningar:
1. Den svenska industrin lyckas begränsa sin specifika elanvändning till dagens nivå (vilket inte är dåligt jämfört med hittillsvarande + en procent).
2. Makroekonomiska analyser visar att vi behöver en ekonomisk tillväxt på åtminstone 2,5 procent per år fram till sekelskiftet för att klara gjorda antaganden inom bl.a. pensionssystemet, socialsystemet och hälso- och sjukvården. Vi bör då rimligtvis ha en planering inom elförsörjningen som inte omöjliggör en sådan tillväxt.
3. Erfarenheten visar att utfallet av spar- och effektivitetskampanjer inte alltid blir så stort som man tänkt sig. Det finns alltså skäl att försiktigtvis räkna med max 5 TWh sparpotential fram till sekelskiftet.
Tillsammans innebär ovanstående att en rimlig planeringsnivå för sekelskiftet och början på nästa sekel borde vara 165--170 TWh per år. Jämfört med dagens elförsörjningssystem finns alltså ett gap på ca 25 TWh. Riksdagen bör kräva att kraftföretagen i sin projektplanering arbetar mot den högre elförsörjningsnivån för att så fort som möjligt kunna sätta spaden i jorden med alla tillstånd klara då elförbrukningsökningen så motiverar.
Att lita på import är i dagsläget fel då flera av våra grannländer själva ser ett importbehov mot slutet av seklet.
Att fortsätta utvidgningen av satsningarna på vindkraftverk ser vi som föga meningsfullt. För att ge samma elkraft som ett kärnkraftverk skulle det erfordras tio tusentals större eller mindre vindkraftverk -- med en miljöförstörande placering utmed våra kuster. Dessutom ger vindkraften en betydligt dyrare el.
Våra nuvarande kärnkraftverk kan ytterligare effektiviseras med bibehållna högt ställda säkerhetskrav. Potentialen rör sig om ytterligare 10 TWh per år varav de första TW-timmarna självklart är mer lönsamma än de sista.
Den nuvarande förbudslagen när det gäller ny svensk kärnkraft bör snarast tas bort. Kärnkraften är ett av de mest miljövänliga och ekonomiska energialternativen.
Lagen om avvecklingen av kärnkraften till år 2010 måste i realismens namn snarast tas bort.
En utbyggnad av våra elenergiresurser, främst genom satsningen på kärnkraft, skulle utöver att tillföra industrin en billig elenergi, kunna ge landet en lönsam exportvara.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om nedläggning av forskning och utbyggnad av vindkraft som energikälla,
2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om avveckling av kärnkraften,
3. att riksdagen beslutar tillåta fortsatt utbyggnad och effektivisering av kärnkraften,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om export av svensk elkraft.
Stockholm den 27 januari 1992 Ian Wachtmeister (nyd) Bengt Dalström (nyd)