En bra näringspolitik måste bidra till följande mål:
Utveckling i hela landetEkologiskt bra produktion
Förnyelse och utveckling av olika näringarArbete för
både män och kvinnorArbete för både låg- och
högutbildade.
Vi tar i motioner på det regionalpolitiska området upp
stöd till bland annat glesbygdsnäringar och kvinnor och i
motioner på utbildningsområdet upp frågor kring en
kompetensutveckling i svenskt näringsliv.
I sin iver att främja svensk tillväxt glömmer regeringen i
stor utsträckning bort att det idag inte går att säga tillväxt
utan att samtidigt påpeka att den måste vara ekologiskt
anpassad.
Världen befinner sig på hittills brantaste tillväxtkurvan i
historien. Under detta århundrade har världens befolkning
tredubblats, den ekonomiska aktiviteten ökat 20 gånger,
förbrukningen av fossila bränslen 30 gånger och den
industriella produktionen 50 gånger.
Ovanstående är ett citat från ett förslag till nytt
handlingsprogram för miljön från EG-kommissionen.
Förslaget kallas ''Mot uthållighet'' (fritt översatt) och
kommissionen slår fast ''att den branta tillväxtkurvan
innebär ett ständigt ökande hot mot själva möjligheten att
leva på jorden''. Det hade varit bra om också regeringen
hade närmat sig problemet med tillväxten utifrån en sådan
insikt.
Det tycks tyvärr vara tvärt om. Skogsindustrin har t. ex.
genom framgångsrika påtryckningar fått regeringen att
sänka energiskattetaket för de mest energislukande
industrierna från 1,7 % av försäljningsvärdet till 1,2 %.
Detta går på tvärs mot slutsatserna i EG-kommissionens
rapport: ''Snarare än att försämra konkurrensförmågan kan
skärpta miljökrav faktiskt öka denna genom att utlösa
tekniska förbättringar och innovationer.''
Företagen måste tänka på miljön idag. Både för
företagen och för den enskilde handlar det om kamp mot
resursslöseri, sparande som livsform och alternativ som är
förnyelsebara. Företagen måste se över sina energi- och
råvaruuttag och de företag som inte ändrar attityd till
miljöinvesteringar riskerar på sikt att försvinna.
Vid forskning för att ta fram nya produkter måste frågan
om energiåtgång, hur mycket, vilka råvaror som ingår och
vilka material som användes finnas med som en självklar
del. Råvaru- och materialbalanser måste upprättas och
livscykeloch kvittblivningsspecifikation måste göras. Allt
måste mynna ut i miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar av de varor man vill
producera. Det skall vara lika naturligt att göra dessa
analyser som att göra en vanlig ekonomisk kalkyl över
produkten.
Ledstjärnan måste vara att genom samhällsutveckling,
ekonomi och forskning inlemma industrisamhället i ett
fungerande ekologiskt system.
Tillväxt kan innebära en förnyelse av industrin och kan
leda till miljöförbättringar. Tyvärr kan tillväxt också skapa
en större miljöförstörande enskild konsumtion. Ökad
konsumtion leder ofta till resurs- och miljöförstörande
verksamheter. Flygsektorn växer, bilarna blir allt fler,
lyxkonsumtionen ökar, medan konsumtion av
lågresursområden som kultur, vård, omsorg och utbildning
får stå tillbaka. Tjänsteproduktionens tillväxt tillhör även
den lågresurssamhället, i synnerhet om de traditionella
konferenserna begränsas och ersättes med TV- och
telefonkonferenser, faxkommunikation m.m.
Industriproduktionen tillhör sorgligt nog ännu inte
lågresurssamhället.
Ekologins slagskugga hänger över svensk industri på
mer än ett sätt. Frågor som kräver svar är t ex:Hur
förändrar man industriproduktionen i den riktning som
skisseras ovan?Hur förvaltar svensk industri de
möjligheter som idag finns för tillväxt inom en av de mest
expansiva sektorerna -- miljöteknik?
Så gott som all produktion är idag linjär. Vilket betyder
att råmaterial omvandlas till produkter som sedan blir
avfall. En ytterst liten del recirkuleras. Exempelvis går
endast 1 % (en procent!) av världens plastproduktion till
återvinning. Industrins miljöinvesteringar har fördubblats
mellan 1985 och 1988. Men ändå är endast 6 % av
investeringarna miljöinvesteringar.
Fortfarande är utsläppen från industrin ett stort om än
krympande problem. Mycket positivt har hänt. Men det är
nu viktigt att gå vidare. Kraven på att nå ner till
belastningsgränserna i naturen måste skärpas. Utsläppen av
giftiga metaller och oförstörbara (persistenta) organiska
föreningar skall vara så låga att miljöeffekten är noll.
Utsläppen av naturligt förekommande ämnen skall bara
tillåtas upp till den belastningsgräns som olika ekosystem
kan tåla. På sikt måste vi därför acceptera
driftnedläggningar av verksamheter som inte har den
långsiktiga överlevnadsmöjligheten och som inte klarar
miljökraven.
Det är viktigt att regeringen lägger fram konkreta förslag
om hur ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.
Vi föreslår att en del av medel från miljöavgifter
fonderas för att skapa nya arbetstillfällen som ersätter dem
som fallit bort i företag som inte klarar ovanstående krav.
Uppstädandets epok är över
Nu måste industrin i ökad utsträckning satsa på
förebyggande verksamhet på miljöområdet. Från vaggan-
till-graven-planering måste genomsyra all produktion. När
man gör en teknikförändring är det viktigt att försöka se
konsekvenserna. Det gäller naturligtvis de tekniska och
ekonomiska konsekvenserna, men även de medicinska,
biologiska och sociala.
Varje nytt investeringsbeslut måste betyda att man gör
en långtgående utredning av den miljöpåverkan som sker.
När nya produkter introduceras på marknaden skall
miljökonsekvenserna ha utretts. Företaget skall också vara
klart över de eventuella skyddsåtgärder som behövs. Man
skall också följa upp sin produkt och förebygga
miljöproblem i produktionen och på marknaden. Företaget
skall även ställa krav på sina underleverantörer att de lever
upp till det miljöprogram företaget har.
Ett samarbete mellan myndigheter, miljöorganisationer,
fack och industri måste till eftersom de verkliga experterna
på produkterna och tillverkningsprocessens miljöfarlighet
ofta finns hos det tillverkande företaget. Hela denna
övervakande process måste kompletteras med externa
miljörevisorer som kan ge information till konsumenter,
aktieägare, försäkringsbolag, kreditgivare och allmänhet
om hur det står till med miljön i företaget.
Interna miljörevisorer blir allt vanligare speciellt bland
de större företagen. Dessa kan fungera som ett internt
ledningsinstrument tillsammans med annan verksamhet
som juridik, finans, produktion m m, men det räcker inte.
Hur detta bäst kan genomföras måste noga utredas. En bra
start på verksamheten med externa miljörevisorer kan t ex
vara att börja med de koncessionspliktiga företagen.
Satsa på miljöteknik
''Miljöteknik bör vara ett prioriterat exportområde för
svensk industri. Ibland inser vi inte vilka fina
exportförutsättningar vi har genom Sveriges goda
miljörykte ute i världen'', säger Göran Holmquist, vd i
Exportrådet och tidigare vd i Gadelius som säljer åt ABB
Fläkt i Japan. ABB Fläkt är kanske vårt mest framgångsrika
företag på miljöteknik.
Medan Japan idag satsar på ett projekt på miljöområdet
som engagerar över 200 företag i 100 år, talar regeringen i
sin proposition om att avsluta alla branschprogram. Man
avslutar till och med en del program i förtid. Ett sådan
politik kan inte vänsterpartiet ställa upp på.
Idag omsätter världsmarknaden för miljöteknik
uppskattningsvis 1 800 miljarder. Tillväxten ligger på 20--25
% per år, vilket påminner om databranschen när den gick
som bäst. Hur har de regeringar vi haft under de senaste 15
åren understött och hjälpt fram spjutspetsteknologin inom
t ex industrin för miljövänlig, inhemsk och förnybar energi?
I energipropositionen 1979 stod det:
Det krävs även en bedömning av utsikterna till nya
tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av
energislag som hittills inte haft någon nämnvärd betydelse i
Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i
regeringsförklaringen, ägnas åt möjligheterna att utnyttja
de förnyelsebara energikällorna.
Årgång 1981:s energiproposition:
En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem i
huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Årgång 87:
Ekonomiska och industriella skäl talar för att vi så snabbt
som möjligt sätter igång processen att utveckla alternativa
energiformer och förbättra hushållning med energi.
Årgång 1991:
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på
varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt
en effektiv energihushållning.
I drygt mer än 10 års tid har man i ord haft samma mål.
Vissa resultat har uppnåtts men de har i huvudsak sin grund
i prissättning och privata företagsinsatser. Idag täcks mindre
än en procent av Sveriges energibehov av de inhemska,
förnybara energislagen vind-, sol- och vågenergi. I
Danmark står enbart vindenergin för 2 % av den danska
elkonsumtionen. Svensk energitillförsel består idag av 70 %
importerad energi -- på 20 år har importdelen endast sjunkit
med 10 %!
Energihushållning m.m. har ej heller medfört att
energikonsumtionen har minskat.
Av dessa och en rad andra fakta framgår att Sverige
tappat åtskilliga år i utvecklingen av miljöanpassad teknik
och system. Det innebär försenad utveckling av framtida
goda exportbranscher.
På en rad områden har Sverige möjlighet att bli ett
ledande land när det gäller miljöanpassad produktion.
Inom kommunikationssektorn gäller det dels utveckling av
kollektiva färdmedel och utveckling av en mer
miljöanpassad bil, dels utveckling av elektroniska
kommunikationsmedel. Även framtagandet av förnybara,
miljövänliga bränslen är en sektor där Sverige -- i samband
med bl a jordbrukets omstrukturering -- kan bidra.
Demokratiseringen och den nya öppenheten i
Östeuropa har avslöjat ett gigantiskt behov av investeringar
i ny, miljövänlig teknik och anläggningar inom i stort sett
alla områden. Med hänsyn till den labila politiska
situationen bör investeringar i första hand göras i
infrastruktur som är grundläggande och som klarar även
mer eller mindre kaotiska förhållanden i samhället.
Utbildning är ett exempel.
Även anläggningar som vi vet kommer att behövas
oavsett hur samhället utvecklas bör förberedas och
genomföras, t.ex. reningsverk och nya kollektiva
transportmedel. ABB Fläkt är ett av de företag som borde
ha lysande möjligheter att hjälpa till i uppbyggandet av
Östeuropa.
Av ren självbevarelsedrift borde företag som Electrolux,
Volvo och Saab skynda på med freonfria kylskåp och
miljöbilar. Konkurrenterna utomlands väntar inte. Annars
riskerar svensk industri att hamna i samma läge som Facit
gjorde när japanerna kom med sina miniräknare.
Företag som idag låter miljöaspekterna integreras i
företagets olika delar och arbetar framsynt kan vända detta
till en konkurrensfördel. När miljöreglerna sedan skärps
har företaget redan investerat och dessutom skaffat sig
kunskaper och erfarenhet på miljöområdet som gör att det
har en bättre position än sina konkurrenter. Miljösatsningar
kan dessutom vara lönande på andra sätt. Företaget 3 M har
ett miljöprogram kallat ''Prevent Pollution Pays'', som har
pågått sedan 1975 och har inbesparat motsvarande 3
miljarder kronor åt företaget.
Vad görs då i andra länder? Japan har med sedvanlig
noggrannhet satsat nationellt. Japans handelsministerium
har engagerat 100 företag i jätteprojekt kring
växthuseffekten. Projektet skall pågå i 100 år. I Tyskland
satsar bilindustrin. Volkswagen har investerat i en
experimentfabrik i Leer, där försök görs med att
återanvända plast- och glaskomponenter -- även färgen --
från en del bilmodeller.
BMW har gått längre med ett program kallat DFD
(Design for disassembly) där man på prov jobbar med en
sportvagn, Z 1, som kan tas isär ungefär som man skalar en
banan. Man skiljer plastkroppen från metallchassit på bara
30 minuter. Kan detta vara början till slutet för
bilkyrkogårdarna?
En miljöexpert på tyska handelskammaren i Bonn säger:
''Made in Germany'' har stått för kvalitet och pålitlighet. I
framtiden kommer det att stå för ''Made with a green
sensibility''.
Vi bör för att inte hamna på efterkälken inom den
gigantiska marknad som finns inom både arbetsmiljöteknik
och annan miljöteknik satsa på stora nationella program där
man kan samla storföretag, småföretag, entreprenörer,
innovatörer, departement, universitet och fondförvaltare
från Nutek, arbetsmiljöfonden och arbetslivsfonden till
gemensamma projekt som är långsiktiga, uthålliga och som
under resans gång med all säkerhet kommer att ge mängder
av produkter för tillverkning. Vänsterpartiet föreslår
sådana program.
Japan och Tyskland har gjort oerhört mycket inom
miljöskyddet. På många plan är dessa länder mer
avancerade än Sverige och dess industri är inget undantag.
Vi har verkligen anledning att frukta deras konkurrens även
på miljöområdet. (Exportrådets vd i intervju i Miljö i
Sverige.)
Glöm inte U:et i FoU
Sverige tillverkar en allt mindre andel högteknologiska
produkter jämfört med övriga västliga industriländer
(OECD-länder). Det visar en rapport gjord på uppdrag av
den statliga Produktivitetsdelegationen. Vi satsar relativt
mycket på FoU men vad gäller spridning av ny
produktteknik är vi sämre än andra OECD-länder.
Svenska företag fångar inte upp nya FoU-intensiva
produkter. Som exempel berättas att man sällan ser till
representanter från svenska företag på Patent- och
registreringsverket, däremot sitter där ofta japaner och går
igenom patent på nya uppfinningar.
De flesta av våra större exportföretag härstammar ur
enskilda människors uppfinningar. Volvo är avknoppat från
SKF. ABB, AGA, Ericsson och Alfa Laval härstammar ur
uppfinningar gjorda för mellan 50 och 100 år sedan.
Idag satsas tiotals miljarder på forskning medan däremot
utvecklingsdelen får en betydligt mindre summa att röra sig
med. Uppfinnare på de stora företagen får endast en
bråkdel av den vinst som uppstår av deras uppfinningar.
Fristående uppfinnare, som vill utveckla sina produkter, har
oerhört svårt att göra det i Sverige.
Därför säljs licenser för tillverkning utomlands för stora
belopp varje år. En av de största köparna är Japan. Detta
är högst otillfredsställande. Det måste skapas
förutsättningar för att betydligt flera uppfinningar utvecklas
i Sverige.
Småföretagen
Svenskt näringsliv består redan i dag i stor utsträckning
av småföretagande. Mer än 99 procent av alla privata
företag är småföretag med färre än 200 anställda och med
en allt större internationaliseringsgrad bland storföretagen
kommer de små företagen att öka i betydelse för Sveriges
framtid.
Faktabakgrund
Vid årsskiftet 89/90 hade Sverige 522 000 privata företag.
Antalet företag med färre än 200 anställda var 521 000.
Inom jord- och skogsbruket fanns ca 130 000 företag.
Undantagandes dessa fanns alltså 389 000 småföretag. Av
dessa utgjorde de minsta företagen (0--19 anställda) 96,5 %
(ca 377 000). Tar man med företag med upp till 50 anställda
blir de 98,7 % av företagen eller 385 000. De medelstora
företagen (50--199 anställda) uppgick till 3 800 eller 1
procent.
Företagen med upp till 200 anställda sysselsätter 61 % av
de verksamma i näringslivet. Inom EG räknas företag med
upp till 500 anställda som småföretag. Om vi var
medlemmar i EG skulle 70 % av de sysselsatta i näringslivet
beröras av EGs småföretagspolitik. I Sverige fanns vid
årsskiftet 1989/90 1,6 miljoner sysselsatta i företag med
färre än 500 anställda. Kvar blir då endast 427 företag som
är större eller 0,1 procent av alla företag, som kan räknas
som storföretag.
Export 97
% av de företag som exporterar har färre än 200
anställda. Storföretagen står naturligtvis värdemässigt för
de stora talen i exporten, men småföretagen står dock för
14 % av det totala exportvärdet i den svenska affärssektorn.
Nyföretagande
Totalt startades 22 300 företag under 1989. De flesta av
de nya företagen startades inom tjänstesektorn -- hela 70 %.
Av de nya tjänsteföretagen tillhörde 42 % varuhandel och
hotell och restaurang. Största andelen inom en viss bransch
är nystartade inom byggnadsbranschen med 8,4 % av
företagsbeståndet. Lägst andel nystartande har
tillverkningsindustrin. Antalet nystartade företag har
pendlat mellan 18 000 och 22 000 under de senaste fem åren.
Varför stöd till småföretag?
En viktig del av det marknadsekonomiska systemet är
etableringen av nya företag. Är skillnaden (i positiv
riktning) mellan antalet anställda i nyetablerade företag och
antalet anställda i nedlagda företag stort fungerar det
marknadsekonomiska systemet väl. Därför bör vi ställa oss
frågan, hur vi kan stimulera intresset för att starta nya
företag.
I ett modernt industriland krävs successivt en strukturell
anpassning av industrin och att hänsyn tas till den
förändrade omvärlden. Ökningen av sysselsättningen sker
främst inom småföretagen och vid snabba förändringar i
omvärlden har de ofta lättast att förändras och möta nya
krav.
Många nya produkter föds och förverkligas i
småföretagen och det borde därför vara naturligt att
samhällets näringspolitik i huvudsak inriktas på att främja
nyetablering och utveckling av små och medelstora företag.
Det kooperativa företaget
Tidigare kantades den producentkooperativa
företagsformen av misslyckanden, speciellt inom
tillverkningsindustrin.
Det har ofta berott på att man tagit över företag i
krissituationer för att behålla jobben, där underhåll av
byggnader och maskiner varit eftersatt, där marknaden
varit vikande och där de speciella krav som denna
företagsform ställer inte har varit klar för de nya
kooperatörerna.
Mer framgångsrika producentkooperativ inom den
privata sektorn har varit sådana som planerats från start och
som först och främst har haft de enskilda personernas
kunskaper som viktigaste investering. På senare år har även
producentkooperativ inom tillverkningsindustrin haft en
del framgångar.
Förmodligen kommer fler producentkooperativ i den
närmaste framtiden att bildas inom verksamheter, som
tidigare har tillhört den offentliga sektorn. Även här övertas
verksamhet med litet investeringsbehov. Det är först och
främst kunskaperna hos den enskilde förskolläraren,
vårdaren, planläggaren som är viktiga. Man kommer
förmodligen också att få långtidskontrakt med t.ex.
kommuner och landsting vilket gör att övertagandet inte
blir så riskfyllt.
Konsumentkooperativa företag har idag gått en ny vår
till mötes genom satsningen på föräldrakooperativ. En del
konsumentkooperativa vårdföretag finns också. Företagen
har fått hjälp av den ''vanliga'' konsumentkooperationen
efter att från början ha betraktats med misstänksamhet. Det
stora problemet för dessa är redan idag kontinuiteten. Nya
föräldrar skall skolas in som ägare. Nya vårdtagare
tillkommer. Vissa föräldrakooperativ håller också nu på att
omvandlas till producentkooperativ.
Med tanke på den ökande betydelse, som olika former
av kooperativt företagande kan förväntas få, och med tanke
på de speciella förutsättningar, som gäller för kooperativa
företagsformer bör dessa ägnas större uppmärksamhet i
näringspolitiken.
Konjunkturen
Konjunkturnedgången fortsätter i oförminskad takt för
småföretagen. Ser man på de olika näringsgrupperna
varuproducerande företag, varuförmedlande företag och
tjänsteföretag visar det sig att det framför allt är de
varuproducerande företagen som drabbas hårt av
konjunkturnedgången medan tjänsteföretagen klarar sig
förhållandevis bra. För exporterande och icke-
exporterande företag har nedgången varit ungefär lika
brant men de icke-exporterande befinner sig djupare ned i
lågkonjunkturen.
Enligt Föreningsbankens småföretagsbarometer väntas
inte sysselsättningen öka. Ökar man produktionen
använder man befintliga resurser. Förhoppningarna är
störst bland varuförmedlande företag (handel och
samfärdsel) att det skall vända, medan tjänsteföretagen inte
tror på någon vändning. De varuproducerande företagen är
mest pessimistiska, vilket kan betyda att gapet till de andra
grupperna kommer att öka ytterligare. Exportföretagens
återhämtning väntas bli något starkare än de icke-
exporterande företagens.
Allmänt kan man säga om konjunkturen att det aldrig
under detta sekel har förekommit så många konkurser som
under 1991. Samtidigt kommer de första tecknen på att
konjunkturen kan ha vänt. En svag konjunkturuppgång kan
skönjas i USA och dollarn har stärkts märkbart vilket
betyder mycket för bil- och massaindustrin.
Men... det finns samtidigt faktorer som kan ta andan ur
en konjunkturuppgång. Fastighetsbranschens kris kan
djupna ytterligare. Dessutom håller bankerna igen på
möjligheten till krediter. Den skärpta konkurrensen för
företagarna inför EG. Förhållandet storföretag och
underleverantörer (se nedan). Regeringens hårda tag mot
byggsektorn.
Underleverantörernas situation
De svenska storföretagen har under det senaste
decenniet skärpt sin attityd mot sina underleverantörer.
Man kräver att varorna finns på plats exakt på rätt tid och i
princip tolereras inga missar. Det är bra. Det har betytt en
skärpning bland underleverantörerna. Men det har kostat i
intern makulatur och stora investeringar.
Under de senaste åren har storföretagen dessutom
skärpt tonen vad gäller priset och kräver prissänkningar för
att inte gå utomlands med sina order. Många
underleverantörer klarar inte detta, speciellt som svensk
industri är så extremt monopoliserad att det inte finns
någon annanstans att vända sig. ''Av alla länder vi studerade
var Sveriges export den som var mest koncentrerad till stora
företag. De tjugo största företagen svarade för mer än 40 %
av all export'' (Michael Porter, professor vid Harvard).
Genom en starkare konkurrenslagstiftning kan detta
motverkas. Man kan också ställa krav på att storföretag,
som får order från den offentliga sektorn, slussar en del
pengar vidare till underleverantörerna för t ex
produktutveckling.
Ett ensamt storföretag klarar inte på sikt att driva en hel
bransch framåt och sakta men säkert kommer
infrastrukturen med underleverantörer att erodera. Det
stora företagets konkurrenskraft internationellt kommer då
att urgröpas underifrån. Och 100 000-tals jobb över hela
landet hos underleverantörer är i fara.
Riskkapitalsituationen
Med ovan beskrivna problem för speciellt småföretagen
har vi full förståelse för att reaktionen mot bankernas
strypning av krediter till företagen är så stark.
Arne Johansson, vd i riksorganisationen Företagarna,
berättar i Dagens Industri från den 10 januari 1992 att han
får mängder av samtal från företag ute i landet om
problemen med bankerna. Han säger: ''Om inte bankerna
tänker om och om inte statsmakterna gör någonting radikalt
kommer det att bli konkurs på konkurs.''
Det kommer att bli en kapitalförstöring som är helt
onödig eftersom man inte angriper problemen på rätt sätt.
ASGs kreditchef menar att kanske upp till 30 %
av konkurserna kunde undvikas om bankerna
uppträtt annorlunda: ''Om vi skulle jobba på samma sätt
som bankerna skulle samhället stanna. Då skulle vi börja
med kontantaffärer.'' Tyvärr är det så att de kunder som
bankerna slogs om under 1980-talet i dag många gånger får
sina krediter uppsagda trots att de skött dem utan
anmärkning. Bankerna verkar ha drabbats av panik.
Kreditmarknaden fungerar inte.
I ett sådant läge går den borgerliga regeringen ut och
skapar osäkerhet om det statliga riskkapitalet, som
naturligtvis bara är en liten, men ack så viktig del av
företagens krediter.
I nyliberalt nit vill man avskaffa de nyligen startade
riskkapitalbolagen och dra in utvecklingsfondernas
möjlighet till krediter. Vi anser att det speciellt inte i
nuvarande läge finns någon anledning att dra ner på statens
riskkapitalengagemang. Till regeringens förslag om ett lån i
stil med de tyska EKH-lånen återkommer vi när det
konkretiserats.
Konkurrenslagstiftning
Konkurrensens betydelse för ett starkt näringsliv har
alltmer uppmärksammats. Vår nuvarande
konkurrenslagstiftning är synnerligen tandlös. T.ex. har NO
förlorat fall efter fall i Marknadsdomstolen trots, som det
verkar, solklara bevis på att en monopolsituation har
uppstått. Det senaste fallet var när marknadsdomstolen
godkände Eka Nobels köp av Stora Kemi, vilket har gjort
att Eka idag kontrollerar 92 % av den svenska marknaden
för blekmedel för massaindustrin.
Det skulle leda för långt att här gå igenom de regler som
leder till sådana domslut. Vi kan bara konstatera att den
lagstiftning regeringen aviserat och som är baserad på
konkurrenskommitténs betänkande måste få det bett som
nu saknas och måste innehålla kraftiga skärpningar av vad
som är tillåtet ur konkurrenssynvinkel för att få vårt
godkännande.
Storföretagen hävdar att uppköp av konkurrenter på
hemmamarknaden är nödvändigt för att stärka sig
internationellt. Det leder dock till problem för
underleverantörerna. Inom skogsnäringen finns det snart
bara två företag att leverera till. Undersökningar visar
också att företag som blir ensamma på hemmamarknaden
ofta hamnar i en statisk situation, som hämmar
utvecklingen.
Samarbete för småföretag
Inför öppningen mot EG saknar ofta de små företagen
resurser för att kunna konkurrera inom EG. De stora
företagen kan upprätta egna försäljningskontor inom EG,
något som de små inte har resurser till.
Staten bör här ta initiativet för att över hela landet
samordna resurserna och skapa organ, ''nätverk'', där
småföretagen kan samarbeta inom områden som
försäljning, dataservice, forskning och utveckling.
Utbildning
--
p1p1Vi noterar med tillfredsställelse att förståelsen för
småföretagande kommer att öka med företagarkunskap i
gymnasiet. Den bör gälla såväl aktiebolags- och
handelsbolagsformen som kooperativformen. Att även
varva skola och praktik med inriktning på småföretag är
bra.
Kvittning
--
p1p1Utred möjligheten till att kvitta tjänsteinkomst mot inkomst
från annan förvärvskälla. Ett tak på exempelvis ett
basbelopp bör sättas för sådan kvittning och den får endast
ske för ett begränsat antal år. Detta utvecklas i
vänsterpartiets skattemotion.
Näringspolitik -- statliga företag
Vänsterpartiet strävar efter ett samhälle med ekonomisk
mångfald. En blandning av olika ägarformer är önskvärd.
Det behövs både samhällsägd, kooperativ och privat
företagsamhet. Ekonomin måste dessutom ha starka
demokratiska inslag och vara underordnad ekologiska
lagar. Makt, inflytande, kontroll och styrning utövas genom
ägande, lagstiftning och effektiv konkurrens på marknader.
Det svenska näringslivet domineras av starkt
koncentrerat privat ägande. Statligt ägande och till och med
utökat statligt ägande kan motiveras med att det behövs en
motvikt till denna maktkoncentration.
Statens ägande bör på ett rimligt sätt kunna balansera
det privata utan att dominera. I enskilda företag är hela
skalan från helägda, över majoritets- till minoritetsposter
rimliga.
Statligt ägande är enligt vänsterpartiet främst motiverat
då det gäller strategiska produktionsmedel, eller inom
strategiska sektorer. Med strategisk avser vi i detta
sammanhang att de har betydelse ur ett långsiktigt
försörjningsperspektiv, som innefattar en sammanvägning
av ekologiska, ekonomiska, regionala och sociala aspekter.
Råvarutillgångar, som malm, skog och energi; viss
basindustri och framtidsbranscher är exempel på sådana
strategiska sektorer.
Korv- eller läskedrycksproduktion är däremot knappast
strategisk och ett långsiktigt statligt engagemang är inte
motiverat. Sådana företag kan med fördel säljas vid lämplig
tidpunkt till förmån för engagemang i nya branscher.
Statens ägande bör vara aktivt bl.a. i den betydelsen att
staten kan flytta sitt ägande mellan företag och branscher.
Samhällsägande konkurrerar alltid med andra former av
ägande. Det kan vara direkt på marknaden eller indirekt
med det privata ägandet, som idé. Detta kräver effektivitet.
Dåligt utövat statligt ägande är sin egen värsta fiende.
Konkurrensen är av central betydelse. Det samma gäller för
engagemanget. Anställda vid statliga företag kräver
inflytande men också engagerade och aktiva ägare.
Demokratiskt inflytande över näringslivet utövas inte
enbart eller ens huvudsakligen genom ägande.
Lagstiftningen på konkurrensområdet är av central
betydelse. Detsamma gäller miljölagstiftning. Effektiv
tillsyn är också avgörande.
Regeringen har tydligt visat att den inte har någon
förståelse för värdet av statligt ägande. Den har för avsikt
att sälja ut 35 namngivna företag.
Bland dessa finns stora delar av den svenska
basindustrin, som SSAB, LKAB och ASSI. Man vill också
sälja Domänverket och Vattenfall AB. Regeringen har
också fått riksdagens bemyndigande att genomföra
utförsäljningen på det sätt man anser lämpligast.
Vänsterpartiet avvisar denna ideologiskt motiverade
utförsäljningspolitik. Vi anser det självklart att riksdagen
skall höras vid varje större förändring av statens ägande och
att riksdagens bemyndigande därför måste återkallas.
Näringspolitik -- anslagsfrågor
Vänsterpartiet anser att när besparingar kan göras på
statlig byråkrati utan avgörande men för verksamheten så
bör de också göras. Vi anser inte att utförsäljning av statliga
företag är en så angelägen samhällsuppgift att den
motiverar ökade anslag till näringsdepartementet och till
utredningar.
Besparingar kan med fördel göras på
Näringsdepartementets konto A1 och A3, och vi föreslår
därför nominellt oförändrat anslag på dessa konton jämfört
med budgetåret 1991/92. Dvs för konto A1 47 146 000 kr.
och för konto A3 16 615 000 kr.
Industri
God design är ett bra konkurrensmedel, och det är
viktigt att småföretag utvecklar förståelse för hur design kan
användas i produktutveckling och marknadsföring.
Vänsterpartiet föreslår att NUTEK får en anslagsökning
med 1 000 000
kr. att användas i detta syfte. Vi avvisar också
regeringens planer på att avveckla anslaget till Stiftelsen
Svensk Industridesign.
Turism
Turismen är en viktig näringsgren för glesbygden och för
Sveriges ekonomi. Sverige har ett stort underskott i
tjänstehandeln gentemot utlandet. Det är därför viktigt att
utveckla turismen. Sveriges Turistråd har en viktig funktion
att fylla som idégivare och samordnare och ansvaret kan inte
enbart vila på branschens företrädare.
Vänsterpartiet föreslår därför att stödet till turism utgår
med 123 000 000 kr. d.v.s. samma belopp som 1991/92, en
ökning med 73 000 000 kr. jämfört med vad regeringen
föreslår.
Småföretag
Vänsterpartiet anser att det fortsatt är motiverat med
selektivt stöd till små företag. Det rimmar enligt vår
uppfattning dåligt med en offensiv småföretagspolitik att
minska anslaget till småföretagsutveckling på det sätt
regeringen föreslår. NUTEK har beräknat behovet till 236
000 000 kr. för 1992/93 och vi föreslår att anslaget skall
räknas upp till det beloppet. Det innebär en ökning med 72
406 000 kr. jämfört med regeringens förslag.
Teknisk utveckling m.m.
Teknisk forskning och utveckling som samtidigt är
inriktad mot resurs- och energisnål samt miljövänlig
produktion är nödvändig för förnyelse av industrin. Denna
bör därför undantas från besparingar även i ett ekonomiskt
mycket bekymmersamt läge. Anslaget bör räknas upp med
150 000 000 kr. En blygsam ökning jämfört med föregående
budgetår.
VT-delegationen
VT-delegationen tillkom för att ge främst
underleverantörer en möjlighet att bättre möta nya krav.
Delegationen skulle arbeta under tre år. Regeringens
politik innebär att man avbryter arbetet efter två år. Det
innebär att frukten av redan satsade medel riskeras.
Vänsterpartiet anser att VT-delegationen skall få fullfölja
sitt arbete och föreslår därför ett anslag på 50 000 000 kr.
1992/93.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas enligt vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
medel från miljöavgifterna kan fonderas för nya
arbetstillfällen enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
externa miljörevisorer enligt vad som anförts i
motionen,1
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om program
om miljöteknik, innefattande arbetsmiljöteknik, enligt vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya uppfinningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kooperativt företagande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om underleverantörerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrenslagstiftningen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
utveckla nätverk för småföretagen enligt vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i småföretagande i
skolan,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statliga företag,
14. att riksdagen beslutar återkalla bemyndigandet vad
gäller utförsäljningen av statliga företag enligt vad som
anförts i motionen,
15. att riksdagen till Näringsdepartementet för
budgetåret 1992/93 anslår på konto A
1. 47 146 000 kr., vilket är 1 704 000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit,
16. att riksdagen till Näringsdepartementet för
budgetåret 1992/93 anslår på konto A 3. 16 615 000 kr.,
vilket är 2 375 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit,
17. att riksdagen till Åtgärder för att främja
industridesign för budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr.
utöver vad regeringen föreslagit eller således 6 356 000 kr.,
18. att riksdagen till Stöd till turism för budgetåret
1992/93 anslår 73 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 123 000 000 kr.,3
19. att riksdagen till småföretagsutveckling för
budgetåret 1992/93 anslår 72 406 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 236 000 000 kr.,
20. att riksdagen till Teknisk forskning och utveckling för
budgetåret 1992/93 anslår 150 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 900 900 000 kr.,
21. att riksdagen till industriell utveckling m.m. inom
verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 anslår
50 000 000 kr.
Stockholm den 23 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
1 Yrkande 3 hänvisat till JoU
2 Yrkande 12 hänvisat till UbU
3 Yrkande 18 hänvisat till KrU