I propositionen föreslås att staten tecknar sin andel av den av Nordbankens styrelse föreslagna nyemissionen på cirka 5 160 milj. kr. Staten skall som huvudägare ta ansvaret för att hela kapitaltillskottet kommmer till stånd.
Regeringen begär samtidigt ett bemyndigande att sälja statens ägarandel i Nordbanken. Det skall, enligt propositionen, ske vid en tidpunkt då det för staten är affärsmässigt lämpligt och med uppmärksamhet riktad mot hur minskningen av statens ägarandel påverkar bankens kreditvärdering.
Vi delar uppfattningen att Nordbanken behöver ett kapitaltillskott med den angivna storleken, att staten bör teckna sin del av nyemissionen och att staten bör garantera att kapitaltillskottet kommer till stånd.
Bakgrunden till åtgärder är de risker för kreditförluster som är en följd av bankens verksamhet. Som framgår av propositionen är ökade kreditförluster ett internationellt fenomen. I grunden är det samma faktorer som i Sverige, dvs. fallande fastighetspriser och börskurser, som ligger bakom utvecklingen i bl.a. USA, Japan, Storbritannien, Frankrike och Norge.
Nordbanken har haft ett gott resultat under den senaste femårsperioden. På hösten 1990 redovisade Nordbanken kraftigt ökade risker för kreditförluster. Den socialdemokratiska regeringen såg allvarligt på situationen och tog initiativet till en extra bolagsstämma. Vid denna utsågs en ny styrelse och verkställande ledning för banken med uppgift att komma till rätta med problemen.
I samband med bolagsstämman klargjorde regeringen att bankens kapitalbas borde förstärkas och ägandet breddas. Ambitionen var att få till stånd ett kapitaltillskott på affärsmässiga villkor.
När problemen i finansbolaget Gamlestaden och industriföretaget Nobel blev akuta i augusti ökade riskerna för kreditförluster för Nordbanken. Arbetet med att förstärka Nordbankens kapitalbas påskyndades. Från dåvarande regerings sida eftersträvades en affärsmässig lösning, i vilken olika intressenter inklusive privata placerare skulle delta.
När en sådan lösning av olika skäl inte kunde fullföljas blev det nödvändigt att i stället gå till riksdagen med förslag om ett kapitaltillskott.
Det förslag som den borgerliga regeringen nu lägger fram ligger i linje med de planer som den socialdemokratiska regeringen arbetat fram. Vi kan därför tillstyrka förslaget om att staten tecknar sin del av nyemissionen och att staten garanterar resterande belopp.
När det gäller riktlinjerna för statens ägande av aktier i Nordbanken delar vi uppfattningen att staten bör eftersträva att bredda ägandet, men att detta måste ske på ett sådant sätt att det stärker bankens ställning och främjar konkurrensen på marknaden. En av ideologiska skäl motiverad utförsäljning av statens aktier riskerar att försvaga bankens ställning och kan innebära en ökad koncentration inom bankvärlden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av statens aktier i Nordbanken.
Stockholm den 21 oktober 1991 Anita Gradin (s) Axel Andersson (s) Birgitta Johansson (s) Bo Finnkvist (s) Reynoldh Furustrand (s) Leif Marklund (s) Mats Lindberg (s)