med anledning av prop. 1991/92:78 Koncessionsavgift på televisionens område m.m.

Koncessionsavgift för TV 4 -- ett feltänkt
finansieringssystem

I propositionen föreslås att koncessionsavgift skall
erläggas av ett programföretag som har tillstånd enligt 5

§ radiolagen (l966:755) att sända televisionsprogram i
rundradiosändning och som enligt tillståndsvillkoren får
sända reklam mot vederlag. I praktiken gäller lagen TV 4,
som genom denna särskilda pålaga ska hjälpa till att
finansiera det statliga monopolföretaget Sveriges Radio.
Istället för att ta ett radikalt grepp och strukturera om den
personaltäta televisionen med sin låga
programproduktivitet skjuter staten det uppenbara
problemet framför sig genom att taxera ut en ny skatt från
ett kommersiellt TV-bolag.

Koncessionsavgiften bestäms till viss del av
reklamintäkternas omfattning, som indirekt är ett mått på
antalet tittare. Med andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till
sig desto färre får Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV
4 under det att Kanal 1 och TV 2 får en ekonomisk
förstärkning utan att behöva anstränga sig. Eftersom en del
av skatten är rörlig, d v s den bestäms av
reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av
programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre
program desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde
knappast vara i linje med de ännu gällande kulturpolitiska
målen från l974.

Sammanfattningsvis anser Ny demokrati att systemet
med koncessionsavgift för TV 4 är feltänkt och bör därför
inte införas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen med förslag till
koncessionsavgift för televisionssändningar.

Stockholm den 22 januari 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Harriet Colliander (nyd)