Som framhålls i propositionen är det svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan komma att få. Men den rimliga principen för avgiftsuttag bör vara en marknadsvärdering av koncessionen. Om det, som i det nu aktuella fallet, handlar om ett företag som får monopol på att sända rikstäckande markbunden TV med reklam bör avgiften dra in maximal andel av vinsten utöver den som skulle uppstå på en genuin konkurrensmarknad (dvs monopolets teoretiska övervinst).
De avgiftssatser som föreslås förefaller alldeles för låga om man ser dem i detta perspektiv. Den rörliga avgiften bör sättas till 30, 50 och 75 % i de tre angivna intäktsintervallerna för det första året.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna lagen om koncessionsavgift på televisionens område m.m. skall uppta regler om intäktsintervaller enligt vad i motionen anförts om rörliga avgifter på 30, 50 och 75
%.
Stockholm den 17 januari 1992 Johan Lönnroth (v) Berith Eriksson (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v)