med anledning av prop. 1991/92:8 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag

I propositionen föreslås att lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
skall fortsätta att gälla till utgången av 1992.

Som framgår av propositionen är de tvångsmedel som
kan komma ifråga ofta för den enskilde av starkt ingripande
karaktär. Det rör sig om undantagsbestämmelser till den
grundläggande regleringen i rättegångsbalken i fråga om
straffprocessuella tvångsmedel. Det är vidare fråga om
lagen om särskild utlänningskontroll. Den senare
lagstiftningen har ersatt tidigare lag om åtgärder för att
förebygga våldsdåd med internationell bakgrund.

Den parlamentariska kontrollen av hur
terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder
tillämpas sker enligt propositionen även fortsättningsvis
genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till
riksdagen.

I propositionen åberopas säkerhetspolisens skrivelse av
den 3 september 1991 där det bl.a. anges att
tvångsmedelslagen ''har utnyttjats i stor omfattning''.
Någon som helst närmare redovisning som underlättar den
parlamentariska kontrollen ges inte. Det ligger i sakens
natur att någon detaljerad redovisning inte kan ske, men
propositionen borde ha innehållit uppgifter om antalet
utnyttjanden av lagstiftningen och om den typ av fall som
ifrågakommit. Av intresse är givetvis också att veta hur
effektiv lagstiftningen varit för att uppdaga brott mot rikets
säkerhet och vissa andra grövre brott, vilket inte heller
redovisas.

Detta är av särskild betydelse med hänsyn till att det
inom justitiedepartementet för närvarande bereds den av
Säpo-kommittén aktualiserade frågan om att lagens
bestämmelser bör permanentas och om det i så fall bör ske
genom en inarbetning i rättegångsbalken eller på annat sätt.

Jag har inte någon erinran emot att lagens giltighetstid
förlängs med ett år till utgången av år 1992, men jag anser
att justitieutskottet bör inhämta en utförligare redovisning i
enlighet med vad jag ovan angett samt att detta bör framgå
av jusitieutskottets blivande betänkande över
propositionen.

I fortsättningen bör redovisningen av
tvångsmedelslagstiftningen vara mer utförlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utförligare redovisning av
tillämpningen av 1952 års tvångsmedelslag.

Stockholm den 14 oktober 1991

Hans Göran Franck (s)