Regeringen föreslår i prop. 1991/92:159 att den övre gränsen för rätt till allmän rättshjälp sänks från nuvarande sju basbelopp till fyra basbelopp, dvs från 225 400 kronor till 128 800 kronor, räknat i 1991 års basbelopp.
Rättshjälp beviljas den som behöver sådant bistånd i rättsliga angelägenheter. Rättshjälpslagen omfattar flera former av bistånd: som allmän rättshjälp, dvs mest familjemål, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Genom den allmänna rättshjälpens utformning har den grundläggande principen att ingen av ekonomiska skäl skall vara förhindrad att ta till vara sina rättsliga intressen kunnat upprätthållas.
Enligt min mening finns det risk för att regeringens förslag kan komma att utestänga stora grupper av landets inkomsttagare från rätten till allmän rättshjälp. Ytterst kan det också enligt min uppfattning komma att utgöra ett hot mot rättssäkerheten. Principen om allas likhet inför lagen kan med regeringens förslag komma att urholkas.
Statens kostnader för rättshjälpen har stigit på ett oroväckande sätt. Detta kan utläsas bland annat av riksrevisionsverkets utvärdering från 1991 av rättshjälpens effektivitet. Jag delar därför regeringens uppfattning att det krävs någon form av förändring i regelsystemet för att minska kostnaderna och därmed få de sökande mer kostnadsmedvetna.
Mot denna bakgrund föreslår jag att den övre inkomstgränsen sänks från sju basbelopp till fem basbelopp och att finansieringen av detta sker genom att egenavgiften för rättshjälp höjs. Detta bör ges regeringen till känna. Med en sådan lösning garanteras fler människor ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägenheter samtidigt som kostnadsökningen kan dämpas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp från sju basbelopp till fem basbelopp,e
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd egenavgift för rättshjälp.
Stockholm den 9 april 1992 Stina Eliasson (c)