1952 års tvångsmedelslag innehåller bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel som innebär att den enskildes rättsliga skydd är väsentligt svagare än vad som gäller enligt rättegångsbalkens regler. Lagen är av denna anledning tidsbegränsad. I propositionen redovisas på några rader att säkerhetspolisen anser lagen vara nödvändig, att den utnyttjas och att det är av utomordentlig vikt att giltighetstiden förlängs.
Vänsterpartiet anser att detta underlag är helt otillräckligt och efterlyser en redovisning om i vilken utsträckning lagen använts och varför den behövs. Vi anser att det vore oansvarigt att fatta beslut på ett så ofullständigt beslutsunderlag och yrkar därför avslag på propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1991/92:8 om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag.
Stockholm den 10 oktober 1991 Berith Eriksson (v)