Vårt hemvärn är en viktig del av Sveriges försvar vid överraskande anfall och under mobilisering. Under de första känsliga dygnen ska hemvärnet bemanna olika befästningar vid kuster, gränser, flygfält och hamnar. Hemvärnet skall bl.a. skydda mobiliserande förband, viktiga anläggningar, förråd och kommunikationer. Hemvärnet bidrar också till ytövervakningen över hela landet.
Hemvärnet är organiserat och beväpnat för att kunna bekämpa alla slags sabotage. Hemvärnsmännen är utrustade även i fredstid och är i de flesta fall bosatta inom det område de skall försvara. De har därför en hög beredskap och är mycket snabbt beredda att möta fienden.
Sprängning och minering är viktiga inslag i den utbildning som sker inom hemvärnet.
I tider då debatten om vårt lands framtida försvar i mycket stor omfattning handlar om begränsade resurser och därmed minskande antal militärförband, är det viktigt att framhålla den ökade betydelse frivilligorganisationerna har, bl.a. hemvärnet, för att upprätthålla en god försvarsberedskap.
Hemvärnet av i dag verkar tyvärr i en bristsituation på många områden. Trots att man från den högsta försvarsledningen ofta uttalar vilken viktig roll vårt hemvärn har att fylla i en krissituation, så är de ekonomiska medel som anslås av ringa omfattning jämfört med de mål som uttalas från ansvarigt håll.
Ett annat problem är den ofta föråldrade vapen- och skyddsutrustning som står till förfogande. Hemvärnet saknar t.ex. mycket av den tekniska utrustning som behövs för att genomföra bevakning i mörker. Denna del av hemvärnets bristsituation skulle kunna lösas genom att utrustning från militärförband som kommer att läggas ned får övertas av hemvärnet.
Genom en förändrad krigsorganisation kommer ett stort antal ungdomar i framtiden att inte fullgöra sin värnplikt. Många av dessa önskar säkert att komma till hemvärnet eller andra frivilligorganisationer. I dag finns inte erforderliga resurser för att kunna ta emot dessa ungdomar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemvärnets bristsituation.
Stockholm den 17 januari 1992 Hugo Bergdahl (fp)