Detta citat är hämtat ur inledningen till
arbetsmarknadsdepartementets bilaga till årets
budgetproposition. Samtidigt kan man utläsa ur
utbildningsdepartementets bilaga att regeringen nu föreslår
omfattande besparingar som drabbar den kommunala
vuxenutbildningen och folkbildningen.
Med kännedom om att just dessa utbildningar i första
hand vänder sig till -- och når -- personer med låg utbildning,
som ofta är eller riskerar att bli arbetslösa så kan man ställa
frågan om en sådan besparing leder till att samhällets
knappa resurser används på det mest effektiva sättet?
I det konjunkturläge som vi nu befinner oss i finns det ett
särskilt stort behov av utbildning som vänder sig till vuxna.
Varje dag nås vi av budskapet om varsel som leder till att allt
fler slås ut ifrån arbetsmarknaden. Många måste nu lämna
arbeten som vi vet inte kommer tillbaka -- ens i en
högkonjunktur. Byggindustrin är endast ett exempel på en
bransch där många måste söka sig till andra yrkesområden
vilket i sin tur ofta ställer krav på utbildningsinsatser. Även
den offentliga sektorn måste minska sin personal. Detta
drabbar i påfallande hög grad kvinnor med svag
utbildningsbakgrund. För dessa är utbildning en nödvändig
förutsättning för att de skall kunna få nya arbeten. Många
ungdomar som i dag söker sig till komvux och
folkhögskolorna har ofta ett studieavbrott i gymnasieskolan
bakom sig eller hör till dem som gått en tvåårig utbildning
och därför saknar behörighet till högre utbildning.
Gemensamt för dem alla är att de nu har ambitionen att
bättra på sin utbildningsbakgrund.
Sverige har också ett mycket stort behov av att höja
arbetskraftens kompetens, såväl ur ett allmänt
tillväxtperspektiv som för att vi skall kunna hävda oss i en
allt hårdare internationell konkurrens. Den snabba
tekniska utvecklingen och förändringarna i arbetslivets
organisation gör att ''gamla utbildningar'' blir föråldrade
och att det ständigt ställs nya krav på ny utbildning på en allt
högre kompetensnivå. Samtidigt är tillflödet av nyutbildade
ungdomar begränsat eftersom ungdomskullarna minskar
under 90-talet varför det blir än angelägnare att
vidareutbilda de redan yrkesverksamma.
Samhällets resurser för utbildning -- vid sidan om
ungdomsskolan -- är mycket omfattande men också ganska
splittrade. Förutom komvux och folkhögskolor som nämnts
här ovan finns AMU, Statens skolor för vuxna (SSV) och
yrkesteknisk högskola. Även Utbildningsradion (UR), som
dock är licensfinansierad, spelar en stor roll liksom
studieförbundens verksamhet. Regeringen har också
aviserat en översyn för att pröva möjligheterna av en
effektivisering och utveckling av de samhällsägda
resurserna för fort- och vidareutbildning samt
grundläggande yrkesutbildning för vuxna. Utredningen
skall också se över möjligheterna att utnyttja olika tekniker
för distansutbildning.
Ett bra exempel på utnyttjandet av samhällets resurser
är att regeringen i Tilläggsbudget I 1991/92 föreslog ett extra
anslag om 50 milj. kr. för att öka möjligheterna till
utbildning i komvux. I propositionen anförde föredragande
statsrådet att ''i rådande sysselsättningsläge är ökade
möjligheter till vuxenutbildning en viktig insats. Genom att
delta i utbildning kan den som är arbetslös, ofrivilligt
deltidssysselsatt eller i övrigt har en osäker ställning på
arbetsmarknaden öka sina möjligheter att få ett fast
arbete''. Den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden
har gjort satsningar på vuxenutbildning än mer angelägna.
Riksdagen biföll detta förslag.
De olika utbildningsmöjligheterna som står till buds
fyller var för sig viktiga uppgifter i det samlade utbudet av
insatser. Beroende på de individuella behoven bör man vid
varje tillfälle välja den utbildningsanordnare som är mest
lämpad. Ett övergripande samhällsintresse måste dock vara
att man väljer den lösning som är mest förmånlig, sett i ett
samlat samhällsekonomiskt perspektiv. Det kan inte vara
ett samhällsekonomiskt intresse att göra en kortsiktig
besparing inom exempelvis komvux eller folkbildning för
att sedan tvingas till mer kostsamma insatser via
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Enligt vår mening bör riksdagen göra ett
tillkännagivande med den innebörden att regeringen vid
varje tillfälle bör söka den lösning som vid en samlad
bedömning, över departementsgränserna, ger det optimala
utbytet sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det vi
avser är en slags ''ekonomisk generalklausul'' för att
motverka sektorstänkande i budgetarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad bedömning över
departementsgränserna av de samhällsekonomiska
effekterna av olika åtgärder.
Stockholm den 24 januari 1992
Larz Johansson (c)
Christina Linderholm (c)
Stina Gustavsson (c)
Birgitta Carlsson (c)