Eftersom man i de svenska statsfinanserna av svårbegripliga skäl inte gör någon skillnad på investeringar och kostnader och inte har en balansräkning för aktiebolaget Sverige och dessutom bara ser på affärerna ett år fram i tiden uppstår en del allvarliga egendomligheter.
Nödvändiga investeringar i infrastrukturen framstår -- hur lönsamma de än är -- som en ren utgiftspost.
När regeringen presenterar sina åtgärdsprogram blandas poster från balansräkningen med vinst- och förlusträkningen på ... vinst och förlust!
Hela detta system måste givetvis ändras men genom denna motion vill vi få en snabb ändring på en viktig detalj, nämligen investeringar i infrastrukturen. Sådana investeringar kan och skall lönsamhetsberäknas. Därför kan de ju också finansieras genom lån. Tekniken blir en investeringskalkyl såsom den utförs inom näringslivet.
Metoden skulle också motivera tidsbegränsad avgiftsfinansiering av de största motorvägarna, broarna och dylikt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lånefinansiering och lönsamhetsbedömning av investeringar i den svenska infrastrukturen.
Stockholm den 27 januari 1992 Ian Wachtmeister (nyd) Johan Brohult (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Sten Söderberg (nyd) Dan Eriksson (nyd) Leif Bergdahl (nyd) i Stockholm