Eftersom det är en klart uttalad politisk inriktning att
inte bara sänka skatter utan att jämväl effektivisera
skatteanvändningen, anser jag att det är nödvändigt att
särskilt granska de av riksdagen tidigare beslutade
miljöskatterna.
Skatt på koldioxid och svavelutsläpp uttas från och med
1 januari 1991 och på kväve från och med 1 januari 1992.
Det måste, enligt min mening, vara principiellt fel att
dessa skatter skall ingå i det allmänna statliga
utgiftsunderlaget. De skall naturligtvis i stället användas till
miljöförbättrande åtgärder. Energiskatterna skall
öronmärkas för miljöåtgärder. Ett program bör också
fastställas för dessa skatters användande för
miljöförbättrande åtgärder och insatser som kan gynna
näringslivet samt exporten av miljöutrustning.
Ur flera miljöaspekter är det utomordentligt viktigt att
rökgasrening för eldningsanläggningar avsedda för
biobränsle fungerar bra. Detta är inte minst viktigt med
tanke på att eldning med biobränsle förekommer småskaligt
i ett stort antal anläggningar. Öronmärkta
energiskattepengar borde kunna användas för att utveckla
bättre rökgasrening.
Ett annat viktigt område där energiskattepengarna
skulle göra miljömässig nytta är utveckling av effektivare
torkanläggningar för biobränslen. Bättre torkanläggningar
skulle öka värdet av denna inhemska energikälla.
Askan från förbränningsanläggningar som eldas med
biobränsle utgör ofta en bra gödning för odlingsmarken.
Askan har flera goda egenskaper. Den har bland annat ett
högt pH-värde. Av de medel som inflyter genom
energibeskattningen bör resurser kunna anvisas för att
utveckla ett hanterings- och distributionssystem för askan
från förbränningsanläggningarna så att den kommer
odlingsmarken till godo.
Regeringen bör pröva möjligheterna att med hjälp av de
medel som inflyter genom energibeskattningen vidta de
åtgärder som krävs för att lösa de problem som påtalas i
motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att pröva möjligheterna att
avsätta vissa medel som inflyter genom energibeskattningen
till miljöförbättrande åtgärder.
Stockholm den 21 januari 1992
Jan-Olof Franzén (m)