med anledning av prop. 1991/92:36 Avveckling av löntagarfonderna
I propositionen föreslås att de fem löntagarfondernas
styrelser och kanslier avskaffas och ersätts av en enda
styrelse. Denna s.k. avvecklingsstyrelse avses förvalta
löntagarfondernas samlade tillgångar, f.n. ca 22 miljarder
kronor, under en övergångsperiod i avvaktan på ''en total
utskiftning'' 1994. Avvecklingsstyrelsen föreslås få rätt att
förvärva aktier motsvarande 30 procent av röstetalet i ett
bolag.
Vidare föreslås i propositionen att möjligheten för de
lokala fackliga organisationerna att utöva en del av
rösträtten för de aktier som fjärde och femte AP-fonden
liksom avvecklingsstyrelsen innehar skall avskaffas.
Allmänna pensionsfonden och pensionssystemet
Löntagarfonderna utgör en integrerad del i allmänna
pensionsfonden och därmed i ATP-systemet. Var och en av
de fem löntagarfondstyrelserna förvaltar en del av AP-
fondens tillgångar.
Det råder bred enighet i det svenska samhället om att
ATP-systemet behöver stärkas för framtiden. Ett
omfattande arbete har bedrivits under de senaste åren för
att förbereda beslut om hur detta bör ske.
Pensionsberedningen har utfört ingående analyser av de
krav pensionssystemet står inför under de kommande
decennierna och redovisat olika möjligheter att genom
ändringar i regler om intjänandetider, pensionsålder och
förmånsnivåer förbättra möjligheterna att trygga ett starkt
och livskraftigt ATP-system för framtiden.
Pensionsberedningens betänkande är nu ute på remiss.
Ett ingående arbete har också bedrivits för att stärka
ATP-systemet genom att förbättra avkastningen på de ATP-
avgifter som samlats i AP-fonden. AP-fonden styrs i dag av
regler som utformades när kreditmarknaden var starkt
reglerad och fonden hade en helt dominerande ställning på
marknaden. Dessa regler är uppenbart otidsenliga när nu
AP-fonden är en bland många aktörer på en avreglerad
kreditmarknad, när valutaregleringen är avskaffad och den
svenska marknaden är på god väg att integreras i en
internationaliserad finansmarknad.
Den socialdemokratiska regeringen avsåg att lägga fram
en proposition till riksdagen under innevarande riksmöte
med förslag till ny organisation för AP-fonden, baserat på
den promemoria som remissbehandlats under våren 1991.
Enligt förslaget skulle den nuvarande ordningen med en
fond och tio fondstyrelser som förvaltar olika delar av
fondens förmögenhet ersättas av fem nya fonder, helt
fristående från varandra och med stor frihet att, liksom t.ex.
försäkringsbolagen, själva bestämma sin placeringspolitik.
Fondernas mål skulle vara att åstadkomma så god
förräntning som möjligt på de pensionsmedel de förvaltar.
Samtidigt skulle det löntagarinflytande som för närvarande
ligger i möjligheten att delegera rösträtten för en del av
aktierna i löntagarfonderna till de lokala fackliga
organisationerna bibehållas.
Med dessa förändringar i AP-fondens organisation och
placeringsregler skulle en långsiktigt bättre avkastning på
pensionskapitalet kunna förutses. Med bättre avkastning
minskar behovet av höjda arbetsgivaravgifter när
pensionsutgifterna ökar. Omvänt uttryckt kan en given nivå
på ATP-avgiften förenas med högre utgående pensioner än
om avkastningen hålls tillbaka av stela och otidsenliga
placeringsregler.
Reformeringen av ATP-systemet bör enligt vår
uppfattning ske enligt båda dessa vägar, förändringar
behövs både i själva pensionssystemet och i förvaltningen
av pensionsfonden.
Att som regeringen föreslår ''skifta ut'' 22 miljarder kronor
ur AP-fonden skulle innebära ett steg i helt fel
riktning. Pensionssystemet försvagas istället för att
förstärkas.
Enligt vår uppfattning bör i stället den
socialdemokratiska regeringens arbete på att modernisera
AP-fondens förvaltning fullföljas.
Regeringen har i den nyligen avlämnade propositionen
(prop. 91/92:38) om den ekonomiska politiken redovisat sin
avsikt att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att
behandla ATP-systemet och frågor i anslutning till detta.
Arbetet anges böra vara inriktat på att stärka ATP-
systemet. Regeringen säger sig eftersträva en bred
parlamentarisk förankring av förslagen.
Det är enligt vår uppfattning självklart att arbetet med
att stärka pensionssystemet på längre sikt ej bör begränsas
på det vis regeringen gör. Även frågan om hur
pensionsfondens förvaltning och avkastning kan
effektiviseras och förbättras är naturliga inslag i
reformarbetet.
Om regeringen eftersträvar enighet i arbetet på att
stärka pensionssystemet är det svårt att förstå att
regeringen, innan detta arbete inletts, börjar med att
ensidigt försvaga pensionssystemet genom att dela ut 22
miljarder av pensionsfonden tlll andra ändamål. Därefter
inbjuder man till samarbete för att få vår hjälp att
kompensera denna försvagning av ATP. Detta är en för oss
socialdemokrater oacceptabel uppläggning.
Löntagarfonderna och de mindre företagens
riskkapitalförsörjning
De fem löntagarfondstyrelserna har inneburit en vidgad
tillförsel av riskkapital till mindre och medelstora företag,
såväl börsnoterade som onoterade. I augusti 1991 uppgick
löntagarfondernas aktieinnehav i onoterade företag till ca
700 milj.kr. Fonderna spelar således en betydande roll för
de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning.
Den svenska kreditmarknaden befinner sig nu i en
mycket ansträngd situation. Många kreditinstitut har
ådragit sig stora kreditförluster som nu begränsar deras
möjligheter till kreditgivning. En ökad försiktighet vid
kreditgivningen kan också iakttas. Detta innebär en kraftig
kreditåtstramning som försvårar för mindre och medelstora
företag att finansiera sin verksamhet och sina investeringar.
Behovet av riskkapital till sådana företag kan därför
förutses öka.
Att i denna situation avskaffa löntagarfonderna utan att
deras roll för små och medelstora företag kan fullföljas eller
ersättas är enligt vår mening mindre välbetänkt. Istället bör
alla möjligheter att motverka finanskrisens verkningar för
de mindre företagen tas till vara. Regeringens förslag
förvärrar kreditåtstramningens effekter och fördjupar
konjunkturnedgången.
Förtydligande av allmänna pensionsfondens reglemente
I propositionen aviseras, som redovisats ovan, att
regeringen senare kommer att lägga fram förslag om att den
del av allmänna pensionsfondens tillgångar som förvaltas av
de fem löntagarfondstyrelserna skall delas ut till andra
ändamål än pensioner.
Enligt den lagstiftning som reglerar AP-fondens
verksamhet får fondens tillgångar användas endast på det
sätt som anges i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden (APR). Däri föreskrivs att
fondens tillgångar får användas endast för
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra
utgifter avseende försäkringen för tilläggspension (3 §
APR). Det gäller hela den allmänna pensionsfonden, såväl
den del av dess medel som förvaltas av de fem AP-
fondstyrelserna som den del som förvaltas av de fem
löntagarfondstyrelserna. Tillgångar kan således enligt nu
gällande lagstiftning inte tas i anspråk av staten för något
annat ändamål än det som föreskrivs där.
Vi står fast vid principen att alla de medel som förvaltas
av den allmänna pensionsfonden skall vara helt reserverade
för att trygga pensionärernas välfärd i framtiden.
Medlen har tillförts AP-fonden genom att en del av
löneoch vinstutrymmet tagits i anspråk för att användas till
framtida pensioner. Vi betraktar AP-fonden som
pensionärernas pengar.
De tankar som redovisas i propositionen om att
betydande delar av den allmänna pensionsfondens
tillgångar skall delas ut till andra ändamål än pensioner bör
därför inte genomföras.
För att säkerställa att fondmedlen inte tas i anspråk för
andra ändamål än pensioner föreslår vi ett förtydligande i
lagtexten. Härigenom kommer de överväganden som vi här
redovisat tydligare till uttryck. Någon saklig ändring är
således inte avsedd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,
2. att riksdagen beslutar att 3 § lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden skall ges följande
ändrade lydelse:
De medel som har tillförts allmänna pensionsfonden får
användas bara för pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
försäkringen för tilläggspension. Om inte andra medel står
till förfogande, skall riksförsäkringsverket från
fondstyrelserna få medel för dessa ändamål. De medel som
behövs för ett kalenderår skall tillskjutas av varje
fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det
närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.
Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar
betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av
dess förvaltning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i AP-fondens
organisation och placeringsregler.
Stockholm den 14 november 1991
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Mona Sahlin (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)