med anledning av prop. 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.
I propositionen föreslås en lag om pensionsanknutet
premiegrundande allemanssparande samt därav föranledda
ändringar i lagen om allemanssparande och i lagen om
skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande. Enligt lagförslaget skall
premiegrundande sparande få ske under sparperioden.
Sparandet skall uppgå till minst 2.400 kronor
och vara fördelat på minst 12
månadsinsättningar. Den som uppfyller villkoren för det
angivna sparandet skall på det premiegrundande kontot
senast den 31 december 1994 tillföras en skattefri
sparpremie till ett värde på 1.200 kronor.
Medlen får i princip inte disponeras genom uttag
före utgången av 1997.
Lagförslaget presenteras under rubriken
pensionsanknutet sparande. Någon pensionsanknytning
finns emellertid icke redovisat i förslaget. Den kan möjligen
uppstå senare om regeringen med stöd av sjätte paragrafen
beslutar att uttag får göras för överföring till individuellt
pensionssparande. Kostnaden för den föreslagna
sparpremien beräknas till 6--7,2 miljarder kronor och
motsvarar ca en tredjedel av det samlade fondkapitalet. Det
framlagda förslaget till utskiftning av del av
löntagarfondernas tillgångar är oacceptabelt ur flera
synpunkter.
För det första innebär det att de som har möjlighet att
avsätta medel till det föreslagna allemanssparandet gynnas i
förhållande till de som saknar denna möjlighet vilket måste
betecknas som orättfärdigt. Ej heller har visats att just de
som erhåller sparpremien är desamma som deltagit i
uppbyggnaden av löntagarfondernas tillgångar.
I propositionen anför föredraganden att han har stor
förståelse för att också de som inte deltar eller fullföljer det
premiegrundande sparandet på något annat sätt kan få del
av löntagarfondernas medel vilket också påtalats av flera
remissinstanser. Något förslag med denna innebörd
framläggs emellertid inte i propositionen.
Det är naturligtvis icke rimligt att nu fatta beslut som
gynnar vissa personer och lämna dem i ovisshet som icke
kan eller vill delta i det angivna sparandet.
För det andra görs i propositionen inget försök att
uppskatta hur stor del av det föreslagna premiesparandet
som kommer att utgöra nysparande och hur stor del som
endast kommer att bestå av överföring från andra
sparformer. Det är naturligtvis inte rimligt att den som
endast flyttar sparmedel mellan olika sparformer skall
erhålla skattefri premie av löntagarfondernas tillgångar för
detta.
För det tredje är det framlagda förslaget oförenligt med
en offensiv användning av löntagarfondernas tillgångar
vilket vore i hög grad motiverat i rådande situation. Även
av detta skäl bör förslaget avvisas.
Det är inte svårt att förstå att det bland de redovisade
remissinstanserna är svårt att finna stöd för det framlagda
förslaget. Det bör vidare i sammanhanget erinras om att
näringsutskottet i sitt betänkande i anledning av prop.
1991/1992:36 bl.a. uttalade följande enligt citat i
finansutskottets betänkande 1991/92:FiU9:
Näringsutskottet tar därvid upp förslaget om att en del
av fondförmögenheten skall utskiftas i form av sparpremier
till sparare i allemansfonder. Näringsutskottet konstaterar
att regeringens intentioner möter motstånd i de tre
motioner som väckts i ärendet. De motiv som anförs i
motionerna leder näringsutskottet till slutsatsen att
riksdagen bör uppmana regeringen att inte gå vidare med
uppslaget att från löntagarfondsstyrelserna överförda
medel skulle användas för sparpremier.
I propositionen redovisas synpunkter på hur den
resterande delen av löntagarfondernas tillgångar kan
disponeras. Något förslag härom framläggs emellertid inte
i propositionen, och det finns därför inte anledning att nu
kommentera dessa synpunkter. Det sker lämpligast när
förslag till disposition föreläggs riksdagen. Vi har vidare i
vår motion 1991/92:Fi5 utförligt redovisat våra synpunkter
på avvecklingen av löntagarfonderna, och vi har inte funnit
att några skäl framförts som nu ger oss anledning till annan
bedömning. Vi har i vår åberopade motion anfört att
löntagarfonderna utgör en integrerad del i den allmänna
pensionsfonden och därmed i ATP-systemet. Vi har vidare
konstaterat att det råder bred enighet om i det svenska
samhället att ATP-systemet behöver stärkas i framtiden.
I den åberopade motionen påtalas vidare att den svenska
kreditmarknaden nu befinner sig i en mycket ansträngd
situation. Vi konstaterar att många kreditinstitut har
ådragit sig stora förluster som nu begränsar möjligheterna
till kreditgivning. En ökad försiktighet vid kreditgivning
kan iakttas. Detta innebär en kraftig kreditåtstramning som
försvårar för små och medelstora företag att finansiera sin
verksamhet och sina investeringar. Att i denna situation
avskaffa löntagarfonderna utan att deras roll för små och
medelstora företag kan fullföljas eller ersättas är enligt vår
mening mindre välbetänkt. I stället bör alla möjligheter att
motverka finanskrisens verkningar för de mindre företagen
tas tillvara.
Vad som anfördes i den åberopade motionen har
därefter ytterligare förstärkts, och finans- och kapitalkrisen
har visat sig vara betydligt svårare än vad som då kunde
förutses.
Problemen av angiven art torde allvarligt försvåra
möjligheterna att upprätthålla tillväxt och sysselsättning.
Det är både olämpligt och orimligt att på grund av
doktrinära skäl och tidigare bindningar använda
löntagarfondernas kapital till utdelning av sparpremier till
ett i hög grad osäkert nysparande. Fondernas kapital bör i
stället användas för offensiva åtgärder i syfte att begränsa
verkningarna av finans- och kapitalkrisen och därmed också
motverka arbetslösheten och främja tillväxten.
Vi är beredda att pröva nya former för att nå dessa mål.
Det för oss avgörande är om tillväxt, sysselsättning, rättvis
fördelning och trygga pensioner uppnås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen beslutar att vid utskiftning av
löntagarfondernas tillgångar skall tillses att ATP-systemet
förstärks.
Stockholm den 21 april 1992
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)