För socialdemokratin utgör den kommunala
självstyrelsen en hörnpelare i demokratin.
Kommunindelningsreformer m.m. har vidtagits för att
förbättra den kommunala självstyrelsen. Samtidigt har nya
uppgifter därmed kunnat läggas på kommunerna. På grund
av olikheter och varierande förutsättningar har ny
kommunallag antagits och styrsystemen moderniserats så
att den kommunala friheten och därmed ansvaret ökat.
Kommunerna står således i viktiga avseenden väl
rustade för tunga välfärdsuppgifter under 1990-talet.
Sverige behöver kommunal självstyrelse och den lokala
anpassning och variation det medför i välfärden.
På grund av de ekonomiska problem som den tidigare
socialdemokratiska regeringen ställdes inför beslutade
riksdagen att införa ett tillfälligt två-årigt skattestopp. Detta
var ett allvarligt, men tillfälligt ingrepp i den kommunala
självstyrelsen.
Den Bildt-ledda regeringen har nu inlett en
indragningspolitik gentemot kommunerna. För 1993
betyder det indragningar från kommunerna till staten på 7,5
milj.kr. Enligt finansplanen skall kommande budgetar
innehålla nedskärningar i storleksordningen 10 -- 15
miljarder. Det har inte sagts hur mycket som då kommer att
beröra kommunerna.
Det är sannolikt inte möjligt för kommunerna att klara
kvalitén och rättvisan i sina åtaganden med en sådan
ekonomisk politik.
I regeringsförklaringen signaleras en
''valfrihetsrevolution'' och i barnomsorgen infördes
möjligheten att starta eget. Vi utgår därför ifrån att
regeringen kommer att fullfölja riksdagsbeslutet om att
upphäva det tillfälliga två-åriga skattestoppet. Detta dels
med tanke på valfrihetspolitiken, dels och framförallt med
tanke på att beskattningsrätten är så betydelsefull för den
kommunala självstyrelsen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kommunala
beskattningsrätten.
Stockholm den 24 januari 1992
Bo Holmberg (s)
Elvy Söderström (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)