med anledning av prop. 1991/92:44 Riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m.m.
Propositionens uppläggning och innehåll är
huvudsakligen av teknisk karaktär, den fokuserar på staten
som fastighetsförvaltare. Det gör att statens behov av
effektiv lokalförvaltning riskerar att kollidera med andra
mål som riksdagen tidigare uttalat.
Propositionen tar inte tillräcklig hänsyn till målen för de
verksamheter som pågår och som skall utvecklas i statens
lokaler. Det gäller t.ex. universiteten och högskolornas
verksamhet.
Målen för universitets och högskolors verksamhet är att
driva utbildning och forskning av hög kvalitet. Självfallet
skall detta ske på effektivast möjliga sätt, inte minst vad
gäller lokalanvändningen. I syfte att bl.a. bättre utnyttja
tillgängliga lokaler har riksdagen nyligen gett universiteten
och högskolorna ett väsentligt större ansvar och vidgad
frihet för sin lokalanvändning.
Den aktuella propositionen innehåller förslag som direkt
motverkar strävandena till ökad frihet och ökat ansvar. Den
föreslagna stabs- och servicefunktionen bevarar och
förstärker den centralstyrning som byggnadsstyrelsen i
Stockholm utövat (den tillskapas med personal från
nuvarande byggnadsstyrelsen).
Ett exempel är det samrådstvång för hyreskontrakt som
löper längre tid än tre år. Eftersom flertalet kontrakt är av
längre varaktighet, kommer det att innebära en fortsatt
centralstyrning av universitetens och högskolornas
möjligheter att träffa avtal om lokaler och mark. Eftersom
dessutom regeringen skall pröva avtal som löper mer än sex
år innebär propositionen ingen ökad frihet gentemot
dagsläget. Erfarenheterna visar att det torde vara omöjligt
att från centralt håll ange hur en enskild högskola kan
effektivisera sin lokalanvändning.
Utbildningsutskottet och riksdagen har tidigare uttalat
att i de medel som avsätts för nya utbildningsplatser ingår
resurser för de lokaler som krävs för utbildningen.
Universiteten och högskolorna skall i fortsättningen själva
avväga mixen av resurser för att nå de uppsatta målen.
Propositionens förslag riskerar att konservera och
förstärka det nuvarande systemet där lokalerna är en resurs
som skall särbehandlas.
Universitetens och högskolornas frihet att söka
alternativa hyresvärdar blir genom propositionen mycket
begränsad, för att inte säga obefintlig. Till detta bidrar
också att det nya statliga bolaget kommer att vara
markinnehavare.
Det är också oklart hur fastigheter/mark som är
donerade till ett universitet eller en högskola ska behandlas.
I dag förvaltas de av resp universitet/ högskola.
Propositionen anger att myndigheter inte får förvalta
fastigheter. Om förslagen i propositionen innebär att sådana
donationer skall ingå i och ägas av det nya statliga
fastighetsbolaget kommer det i framtiden knappast att bli
några ytterligare donationer.
Vi anser att förslagen i föreliggande proposition
kolliderar med ambitioner som riksdagen tidigare har
uttalat, att universitet och högskolor ska ta ökat ansvar för
sin verksamhet och ha större frihet att forma den. Det finns
frågor som inte är tillräckligt belysta för att propositionens
förslag vad gäller lokaler/fastigheter/mark som berör
universitet och högskolor skall kunna genomföras utan
kompletterande diskussioner med företrädare för de
verksamheter som berörs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om universitetens och högskolornas
lokaler.
Stockholm 20 november 1991
Margitta Edgren (fp)
Christer Lindblom (fp)
Kenth Skårvik (fp)