med anledning av prop. 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken

I propositionen föreslås bland annat att statens
engagemang i Sveriges turistråd avvecklas budgetåret
1992/93. Ett engångsanslag på 50 milj.kr. beviljas för
1992/93 under förutsättning att näringen bidrar med samma
belopp. Efter detta får näringen ensamt bekosta och
ansvara för marknadsföringen av Sverige.

Turistnäringen sysselsätter i Sverige 235 000 personer i
21 000 företag. Omsättningen är ca 100 miljarder kr. varav
17 miljarder utgör export, dvs. vad utländska turister
spenderar i Sverige. Det motsvarar inte mindre än 80
procent av svenska bilexporten. Turistbranschen
sysselsätter framförallt kvinnor (70 %), ungdomar och
deltidsarbetare.

Sverige bedriver en turistpolitik som är precis tvärtemot
vad man borde göra. Staten momsbefriar importen (resor
utomlands) och momsbelägger exporten (utländska turister
som reser i Sverige). Detta innebär en mycket svår och
dessutom helt onödig belastning för bytesbalansen.
Resevalutaunderskottet var 15,6 miljarder 1989 och 18,8
miljarder 1990. I Riksbankens/Konjunkturinstitutets
prognos för 1992 blir underskottet 30 miljarder kronor.

Mot denna bakgrund anser vi att staten borde öka, och
inte minska, sitt engagemang i marknadsföringen av
Sverige. Ett sammanhållande turistorgan behövs i Sverige
som i alla andra länder. Näringen är mycket heterogen och
småskalig och skulle inte själv klara att samverka på ett för
Sverige tillfredsställande sätt. Rollen för ett framtida
turistorgan måste dock renodlas. Direktiven har varit
otydliga och ofta motsägelsefulla. Styrelsen för turistrådet
skall bestå uteslutande av erfarna och kompetenta
människor från branschen, och inte av politiker och fackliga
representanter. Målsättningen för ett turistorgan måste vara
att i huvudsak inrikta verksamheten på marknadsföring av
Sverige utomlands. Stora delar av utrednings- och
rapportfunktionerna är inte kostnadseffektiva och skall
avvecklas. Det nya turistorganet skall ej arbeta med
allmänna kulturfrågor.

För att uppnå nödvändig förändring måste såväl namn
som arbetsform för verksamheten ändras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett statligt turistorgan
som ges tydliga direktiv och som skall bedrivas
kostnadseffektivt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att såväl form som namn för verksamheten bör omprövas.

Stockholm den 20 november 1991

Ian Wachtmeister (nyd)