De traditionella målen för den ekonomiska politiken har
varit full sysselsättning, jämn fördelning, tillväxt,
prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. På initiativ av
centerpartiet lades under den förra borgerliga
regeringsperioden till målet regional balans, vilket därefter
blivit vedertaget som ett av målen för den ekonomiska
politiken. I slutet av 80-talet tillkom även målet om en god
miljö -- också detta på initiativ av centerpartiet. Det finns
flera skäl till att regional balans bör vara ett mål i den
ekonomiska politiken.
Koncentrationspolitik -- motsatsen till en ambitiös
generellt inriktad regionalpolitik -- leder till
samhällsekonomiska kostnader som ofta underskattas. I
koncentrationsområdena finns stor risk för uppkomsten av
sociala och miljömässiga problem liksom ekonomisk
överhettning och köproblem. Ett tillvaratagande av hela
landets produktionsförmåga minskar risken för
överhettningssituationer, och bidrar därmed till att hålla
inflationen nere.
I glesbygdsområdena riskeras, till följd av regional
obalans, å andra sidan ett svagt utnyttjande av ledig
produktionskapacitet. Den s k rundgången av skatter och
bidrag ökar också till följd av koncentrationspolitik. Det
blir ökade krav på arbetsmarknadspolitiska medel och
selektivt regionalpolitiskt stöd, vilket i sin tur leder till ett
tryck uppåt på skatterna.
Regionalpolitikens främsta uppgift är att förbättra och ta
tillvara de enskilda regionernas produktionsförutsättningar
och näringsstrukturer så att en livskraftig utveckling kan
åstadkommas i hela landet.
Regionalpolitiken måste i andra hand lindra de effekter
som uppstår vid en alltför snabb strukturomvandling i vissa
regioner eller på vissa orter. Detta för att förhindra alltför
stora sociala kostnader. Ett relativt begränsat antal
människor skall inte betala en stor del av priset för
strukturomvandlingen.
Regionalpolitiken bidrar också till att, särskilt i
högkonjunktur, minska spännvidderna mellan den
ekonomiska aktiviteten i olika regioner. Det ger ökad
möjlighet för en generell stabiliseringspolitik och bidrar till
att begränsa inflationen.
Målsättningen regional balans lämnade dessvärre inte
några märkbara spår i den förra socialdemokratiska
regeringens politik. Tvärtom ökade de regionala
obalanserna kraftigt under den förutvarande regeringens
period. Socialdemokraterna visade att man var kvar i ett
gammalt centralistiskt plantänkande, byggt på tilltron till
storskalighetens obegränsade välsignelser.
Något av en ny grön våg kan nu börja skönjas:
Befolkningsutvecklingen i skogslänen har vänt eller är på
väg att vända och framför allt är det de mindre städerna som
tilldrar sig ett större intresse från både företag och enskilda.
Begreppet ''placehunting'' är en samlingsbeteckning för den
trend som innebär att företag aktivt utlokaliserar sin
verksamhet från större städer i riktning mot landsorten. En
viktig förklaring till detta är teknikutvecklingen på bl a
telekommunikationsområdet, som ökat möjligheterna till
decentralisering av produktionen -- framför allt på
tjänstesidan.
Storstadens högre kostnadsläge i allmänhet och
lokalkostnader i synnerhet uppmärksammas alltmer.
Samtidigt har även bland enskilda människor, speciellt
bland ungdomen, kunnat konstateras
värderingsförändringar som innebär en starkare önskan
efter högre livskvalitet i meningen mer tid för familjen,
bättre miljö m fl ''mjuka'' värden, vilket mindre städer och
landsbygden har stora möjligheter att erbjuda. Långa
restider till och från arbete, relativt sett högre brottslighet,
miljöproblem etc är för de stora städerna faktorer som nu i
ökad utsträckning uppmärksammas. En ökad
decentralisering är mot denna bakgrund till förmån för en
ökad livskvalitet såväl i större städer som på mindre orter.
Det är angeläget att statsmakterna medverkar till dessa
ökade förutsättningar för bättre livskvalitet,
samhällsekonomiska vinster och en mer balanserad
befolkningsutveckling i hela landet. Staten måste stödja
denna utveckling -- inte minst genom en ambitiös
regionalpolitik med tonvikt på generella satsningar på
utbildning, annan infrastruktur och goda villkor för
företagande i hela landet. Inom den ekonomiska politiken
måste målet om regional balans inte bara erkännas utan
även på ett helt annat sätt än tidigare genomsyra statens
ekonomisk-politiska överväganden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional balans som ett mål för
den ekonomiska politiken.
Stockholm den 24 januari 1992
Ivar Franzén (c)
Agne Hansson (c)
Tage Påhlsson (c)