I sin närmast religiösa tro på kapitalism och privatisering
tänker regeringen Bildt sälja ut svenska folkets
gemensamma egendom. Bl.a. omfattar
utförsäljningsplanerna SSAB, Televerket, Vattenfall och de
statsägda skogsföretagen, dessutom är den borgerliga linjen
att de allmännyttiga bostadsföretagen skall privatiseras.
Bostäder
I England genomförs ett privatiseringsprogram med
förskräckande resultat. Privatiseringen av bostadssektorn
har inneburit att ett stort och stigande antal människor
ruinerat sig och blivit bostadslösa uteliggare. Trots tillgång
till facit ligger regeringens privatiseringsplaner fast, trots att
denna marknadslösning inte blivit särskilt framgångsrik på
marknaden. Det går så pass trögt att regeringens
sakkunnige i bostadsfrågor uppmanar fastighetsägarna att
sänka priset vid försäljning för bildande av bostadsrätter.
Ett tydligare exempel på att privatiseringen är ett
självändamål torde vara svårfunnet. I det moderatstyrda
Helsingborg verkar marknadskrafterna i helt annan
riktning, där är det allmännyttan som köper in privatägda
fastigheter. Och man gör det med motiveringen att det är
ekonomiskt riktigt och rationellt.
Televerket
Den engelska motsvarigheten till Televerket har
privatiserats med stigande priser och försämrad service som
resultat, det enda som åstadkommits är att de nya ägarna
tjänat pengar på ett närmast otillständigt sätt. Någon nytta
för konsumenterna har inte kunnat påvisats. I detta
glesbebyggda land har televerket lyckats hålla teletaxorna
på den tredje lägsta nivån i världen, trots att man aktivt
arbetar med att ge telenätet samma tekniska standard i hela
landet.
SSAB
Domnarvets järnverk som är en del av det statliga SSAB
ägdes tidigare av det nuvarande STORA. Under den tiden
kördes järnverket i botten och skulle inte ha överlevt om
inte staten gått in och gjort stora investeringar i
verksamheten. Erfarenheterna av privata ägare är därför
utomordentligt dåliga i företaget. När nu företaget står som
ett av de absolut bästa i Europa, tänker regeringen Bildt på
nytt utlämna det till privata vinstintressen. Risken är
uppenbar för att privata ägare väljer samma väg som
STORA redan tillämpat -- att suga ut så mycket pengar som
möjligt -- för att sedan lägga ner verksamheten. Och var på
den svenska kapitalmarknaden finns den stabila och
långsiktiga ägare som krävs i stålindustrin? En ännu störe
risk skulle en försäljning till utländska konkurrenter
innebära -- en sådan affär skulle kunna leda till nedläggning
för att säkra köparens marknadsandelar. Vi motionärer
vänder oss med skärpa emot denna cyniska hantering av
människors arbete och trygghet.
Vattenfall
Energiförsörjningen är en av de viktigaste
förutsättningarna för Sveriges industriella framtid. Den
viktigaste aktören på vår elmarknad är Vattenfall som från
årsskiftet är ett fristående statligt bolag som arbetar i full
konkurrens. En privatisering av Vattenfall skulle innebära
att en av de strategiskt viktigaste naturtillgångarna tillfaller
privata intressen, utan att någon som helst nytta kan påvisas
uppstå ur vare sig effektivitets- eller konkurrenssynpunkt.
Domänverket m.fl.
Svenska staten äger en mindre andel av skogsmarken än
vad den engelska staten gör i respektive land. Ändå är det
för mycket för regeringen Bildt. Att sälja ut
skogstillgångarna är att göra svenska folket urarva. Och inte
heller för denna verksamhet står några effektivitets- eller
andra fördelar för folkhushållet att vinna.
Det är motionärernas uppfattning att inget av de berörda
privatiseringsprojekten är till nytta för vare sig
näringsverksamheten eller det svenska folket och att de bör
avvisas av riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avvisar de i motionen berörda
privatiseringarna.
Stockholm den 22 januari 1992
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Leo Persson (s)
Odd Engström (s)