I proposition 1991/92:16 föreslår den socialdemokratiska regeringen, som formellt avgick den 4 oktober 1991, en fördelningsplan för hur de medel som anvisats i beslutet om forskningspolitiken (prop. 1989/90:90, FiU28) skall fördelas på huvudmän samt över tiden, på budgetåren 1991/92 respektive 1992/93.
Den offentliga sektorn i Sverige kännetecknas av vittgående problem. Samtidigt som omfånget av verksamheten är mycket omfattande i internationella jämförelser är skatteuttaget likaså unikt högt. Sverige är det ickekommunistiska land som har högst skattetryck i världen. År 1990 var skatternas andel av BNP 57,7 procent, medan genomsnittet inom OECD var cirka 40 procent.
Trots ett mycket högt skattetryck samt omfattande verksamhet har inte den verksamhet som bedrivs i offentlig regi kommit att motsvara allmänhetens förväntningar på hur främst serviceproduktion skall bedrivas.
Undermåliga styrsystem samt produktionsstrukturer inom sjukvård, utbildning m.m. har resulterat i att efterfrågan inte kommit att mötas med motsvarande produktion. Produktiviteten har utvecklats svagt, och kostnaderna har därmed stigit mer än vad som är rimligt.
För att kunna minska skattetrycket samt genomföra en valfrihetsrevolution inom servicesektorerna är det nödvändigt att kunskapen om alternativ till dagens strukturer inom den offentliga sektorn fördjupas.
När det gäller ordinär myndighetsutövning bör de ekonomiska konsekvenserna av olika budgetstyrsystem utvärderas.
Beträffande tjänsteproduktion, som idag bedrivs i offentlig regi, bör forskningen inriktas på att studera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av ett system där produktionen skiljs från finansieringen. Offentlig sektor som upphandlare av tjänster blir därigenom ett viktigt tema för fördjupad forskning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av forskning om den offentliga sektorn i Sverige.
Stockholm den 15 oktober 1991 Rune Rydén (m)