I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:95 om
valfrihet och fristående skolor jämte motioner.
Regeringens förslag innebär att en skyldighet för kommunerna
att lämna medel till fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt, skrivs in i skollagen. Kommunerna föreslås bli
skyldiga att tilldela fristående skolor minst 85 % av sin egen
genomsnittskostnad per elev i grundskolan.
Utskottet har inhämtat yttrande från lagrådet, som inte haft
några principiella invändningar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag men anser att medelstilldelningen skall
beräknas per stadium.
Socialdemokraterna yrkar i en reservation avslag på
propositionen och begär ett nytt lagförslag som ger kommunerna
skyldighet att vid sin medelsfördelning tillämpa samma
beräkningsgrunder för fristående skolor som för de kommunala
grundskolorna.
När det gäller avgifter läggs inget förslag fram i
propositionen. Enligt en reservation (s) skall avgifter inte få
förekomma, medan en reservation (nyd) går ut på att staten inte
skall lägga sig i fristående skolors avgifter.
Fem reservationer (s) och fyra (nyd) har avgivits.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:95 föreslagit att
riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Lagförslaget återfinns som Regeringens förslag i bilaga 2
till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1991/92:95
1991/92:Ub62 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att fristående
skola som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt skall
tilldelas ett belopp som minst motsvarar 85 % av den
genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola det
närmast föregående kalenderåret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid
fristående skola i en situation där denna erhåller medel för
verksamheten från kommun på ett med kommunens egna skolor
likvärdigt sätt,
3. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att närmare
följa och analysera vilka konsekvenser ett ökat antal
fristående skolor medför för samhällets möjligheter att
upprätthålla det offentliga skolväsendet och förverkliga dess
mål,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en likvärdig skola för alla barn och
ungdomar genom en resursfördelning efter den enskilda skolans
behov,
5. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller
medel på ett med kommunens skola likvärdigt sätt i lag skall
åläggas att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att
medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen
bedriver,
6. att riksdagen beslutar att fristående skola som erhåller
medel på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas
upptagen i kommunens skolplan,
7. att riksdagen uppdrar åt regeringen att närmare följa och
analysera konsekvenserna av att kommunerna åläggs en skyldighet
att ge bidrag till elever som går i fristående skola i annan
kommun.
1991/92:Ub63 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolkommunens rätt till ersättning
från elevens hemkommun och definitionen av begreppet "sina
kostnader",
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i skollagen att det klart framgår att någon rätt till
skolskjuts ej föreligger då eleven väljer att fullgöra sin
skolplikt i annan skola än den kommunen anvisat, inom ramen för
den s.k. närhetsprincipen.
1991/92:Ub64 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stadierelaterad tilldelning av medel till
fristående skolor.
1991/92:Ub65 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformning av stöd till de fristående
skolorna.
1991/92:Ub66 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det i proposition 1991/92:95
föreslagna bidragssystemet skall omfatta även s.k.
internationella skolor.
1991/92:Ub67 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de fristående skolorna och deras
elever inte i något hänseende får diskrimineras i förhållande
till de kommunala skolorna och deras elever,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fristående skolor skall ha samma
av samhället givna ekonomiska grundförutsättningar,
3. att riksdagen beslutar anta den i propositionen
föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 a § med följande ändringar:
Hela tredje meningen: "Vid tilldelningen får kommunen göra ett
avdrag som uppgår till högst 15% av den framräknade
genomsnittskostnaden." utgår. Hela fjärde meningen: "Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större
avdrag om det finns särskilda skäl." utgår,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
erforderliga ändringar i skollagen som möjliggör för kommunerna
att under de tre första åren tilldela fristående skolor ett
lägre belopp per elev under förutsättning att de egna kommunala
skolorna åläggs att gå ner till samma belopp per elev inom en
tidsperiod på högst tre år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extraresurser till fristående skolor
enligt samma principer som till de kommunala skolorna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fördelning av extra resurser
skall ske på individuell basis i vad avser medel framräknade
inom sektorsbidragets ram,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extra resurser även till elever med
särskilda möjligheter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elevavgifter i fristående skolor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten för fristående skolor att
ta ut elevavgifter ej skall regleras av statsmakterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förekomsten av skolavgifter icke
får ingå i skolverkets tillsynsuppgifter,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
erforderliga ändringar i skollagen och övriga erforderliga
författningar så att kommunerna blir skyldiga att
tillhandahålla skolskjuts till elever vid fristående skolor
enligt samma principer och regler som gäller för elever vid de
kommunala skolorna.
1991/92:Ub68 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:95,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgifter i skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avtal mellan kommun och fristående
skola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökad segregering inom
skolväsendet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett korrigerande avräkningssystem vid
resurstilldelning för s.k. fristående skolor.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub225 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidragen till skolan,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privatskolor.
1991/92:Ub291 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fria skolor i konkurrens och med
kvalitet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana
ändringar i aktuella författningar att de i motionen angivna
förslagen och intentionerna kan förverkligas.
1991/92:Ub299 av Karl-Göran Biörsmark och Charlotte Branting
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om begränsning av möjligheten
för friskolor, som får fulla bidrag från stat och kommun, att
därutöver ta ut terminsavgifter.
1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolavgifter.
Yttrande
Lagrådet har på utskottets begäran avgivit yttrande över
propositionen. Yttrandet återfinns som bilaga 1 till detta
betänkande.
Utskottet
Regeringen lägger i proposition 1991/92:95 fram förslag som
syftar till att ge fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt, förutsättningar att verka på i stort sett samma
villkor som de kommunala grundskolorna. För att reglera kommuns
skyldighet att ge bidrag till fristående skolor -- en
skyldighet som riksdagen uttalade sig för vid föregående
riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357) -- föreslås en ny
paragraf (4a§) i 9 kap. skollagen. Där anges att kommunens
bidragsskyldighet skall relateras till genomsnittskostnaden per
elev i kommunens egen grundskola föregående kalenderår,
tillämpad på den fristående skolans elevantal under pågående
läsår. Kommunen får rätt att från sin genomsnittskostnad dra av
högst 15%. I den föreslagna nya paragrafen regleras också hur
bidraget skall betalas ut. Regeringen föreslår vidare att en
fristående skola som godkänts för skolplikt skall vara skyldig
att delta i den uppföljning och utvärdering som statens
skolverk utför. Vägran att göra detta skall föranleda att
godkännandet återkallas.
Regeringens lagförslag återfinns med beteckningen Regeringens
förslag i bilaga 2 till detta betänkande.
Enligt motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 1 bör riksdagen
avslå propositionen. Motionärerna anser att en föreskriven
särbehandling i kommunerna av en viss grupp av skolor, nämligen
fristående skolor, innebär en inskränkning av den kommunala
självbestämmanderätten. De anser också att förslaget till
lagreglering är onödigt, eftersom riksdagen enligt dem redan
har beslutat att fristående skolor skall behandlas på samma
sätt som kommunens övriga skolor.
Utbildningsutskottet anförde vid förra riksmötet (bet.
1990/91:UbU17 s. 24 f.) följande:
Utskottet anser att nuvarande ordning, enligt vilken en
instans fattar beslut om godkännande av fristående skola och en
annan om statsbidrag till samma skola, lett till inte önskvärda
konsekvenser (jfr bet. 1990/91:UbU9). Det är rimligt att en
fristående skola som är godkänd för skolpliktens fullgörande
har de ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens drift.
Utskottet föreslår därför att samtliga i en kommun skolpliktiga
elever, som går i grundskolan eller i fristående skola godkänd
för vanlig skolplikt, skall räknas in i underlaget för
kommunens sektorsbidrag (jfr bet. 1990/91:UbU4 s. 33--35).
Årliga justeringar av detta bidrag till kommunen skall alltså
ske under hänsynstagande till bl.a. antalet elever i kommunen,
som går i grundskola eller fristående skola av här nämnt slag
den 15 september beräkningsåret. Kommunen bör fördela sitt
sektorsbidrag och sina övriga resurser på skolområdet efter
behov till samtliga skolor för elever med vanlig skolplikt inom
kommunen, såväl offentliga som fristående.
Det tar tid att lägga om statsbidragssystemet. Av detta skäl
och av statsfinansiella skäl anser utskottet att föreslagen
förändring av bidragsordningen för fristående skolor bör göras
fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Enligt utskottets mening innebär en fördelning efter behov
att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på skolområdet
på såväl kommunala som fristående skolor inom kommunens gränser
på samma sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga
skolor varit kommunala. Avsikten är således inte att ett och
samma krontalsbelopp skall utgå per elev att proportionellt
fördelas på samtliga såväl kommunala som fristående skolor i
kommunen.
Utskottets yttrande var enhälligt utom beträffande tidpunkten
för nyordningen. Den borde enligt reservanterna (m, fp, c, mp)
träda i kraft ett år tidigare. Vad utskottet anfört om bidrag
till fristående skolor gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna (bet. 1990/91:UbU17, rskr. 357).
Utskottet konstaterar att ett åläggande för kommun att
använda en del av sina medel till bidrag till fristående skolor
kräver lagstöd. Propositionen innehåller ett förslag till sådan
lagreglering. Mot bakgrund av vad som anförts i motion
1991/92:Ub68 har utskottet inhämtat lagrådets yttrande över
propositionen. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga 1.
Lagrådet har inte funnit anledning till erinran mot
lagförslaget i de avseenden som aktualiseras i motionen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1.
Den i propositionen föreslagna lagregleringen av kommuns
skyldighet att lämna bidrag till fristående skolor innebär,
som nämnts i det föregående, att den kommun där en fristående
skola är belägen skall vara skyldig att ge bidrag till dess
drift. Bidraget skall utgöra minst 85 % av kommunens
genomsnittskostnad per elev i dess egen grundskola föregående
kalenderår, tillämpad på den fristående skolans elevantal den
15 september det år som bidraget avser. Föredragande statsrådet
anför i propositionen (s. 15) att ett antal skyldigheter åvilar
kommunen men inte en fristående skola. Det gäller dels
planering, dels skyldigheten att i sina skolor ta emot samtliga
skolpliktiga elever som är hemmahörande i kommunen, bl.a. barn
som är särskilt resurskrävande, barn som inte passar i en skola
med speciell profil och barn som inte längre kan eller vill gå
i en fristående skola som de börjat i. Vidare gäller det
skyldigheten att tillhandahålla skolhälsovård för grundskolans
elever och att anordna hemspråksundervisning och skolskjuts för
de grundskoleelever som är berättigade därtill. Allt detta
motiverar enligt propositionen att kommunens genomsnittskostnad
per elev i allmänhet kan antas bli högre än en fristående
skolas. Ett avdrag med högst 15 % på kommunens
genomsnittskostnad bör därför få göras.
Skyldighet för kommunen att till en fristående skola betala
85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev i grundskolan
avvisas i motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 1. Motionärerna anser
det inte rimligt att staten ålägger kommunerna att betala en
mycket betydande del av kostnaderna för fristående skolor utan
att ha något inflytande över hur dessa medel används och
oberoende av om den fristående skolan har behov av ett så stort
anslag eller ej. En likvärdig skola för alla barn och ungdomar
kan enligt samma motionärer uppnås genom en resursfördelning
efter den enskilda skolans behov så som utskottet uttalade
förra året (yrkande 4). I motion 1991/92:Ub65 (s) påpekas att
spännvidden mellan genomsnittskostnaden per elev i olika
stadsdelar i t.ex. Göteborg är så stor att en fristående skola
i en stadsdel där kommunens egen genomsnittskostnad är låg
skulle komma att få rätt till ett större bidrag per elev än vad
kommunala skolor i den stadsdelen får. Detta skulle enligt
motionärerna göra det direkt ekonomiskt lönsamt att etablera
fristående skolor i stadsdelar med många resursstarka
människor, vilket skulle kunna leda till ökad segregation i
Göteborg och även andra kommuner. Samhällets ekonomiska bidrag
till de fristående skolorna måste enligt motionärerna vara
flexibelt utformat och ta hänsyn till olika lokala behov och
skilda förutsättningar i kommunerna. Resurstilldelningen till
skolan diskuteras i motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 15.
Motionärerna erinrar om att elever i privata skolor fr.o.m.
budgetåret 1992/93 skall räknas in i underlaget för kommunernas
sektorsbidrag för skolan. De invänder mot tanken att riksdagen
skulle besluta om "skolpeng", vilket skulle gripa in i det
kommunala självstyret och även bidra till att kommunerna kan
undandra sig sitt lokala ansvar för skolan. Inte heller kan de
acceptera att resurstilldelningen till skolan ändras genom att
ingen eller mindre hänsyn tas till elevers, klassers och
skolors olika behov. Om å andra sidan elevers behov, beräknat
individ per individ, skulle vägas in i "skolpengen" uppstår
enligt motionärerna grava integritetsproblem.
Ny demokrati hävdar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) att de
fristående skolorna och deras elever inte i något hänseende får
diskrimineras i förhållande till de kommunala skolorna och
deras elever (yrkande 1). De fristående skolorna skall ha samma
av samhället givna grundförutsättningar (yrkande 2).
Motionärerna vill därför att det inte skall finnas möjlighet
för kommunen att dra av 15% av sin genomsnittskostnad per
grundskoleelev, när kommunen lämnar bidrag till fristående
skolor (yrkande 3). Av motionen framgår att det skall kunna
förekomma extra resurser, utöver kommunens genomsnittskostnad,
vilka också skall fördelas mellan kommunala och fristående
skolor efter vissa i motionen angivna principer, till vilka
utskottet återkommer i det följande. Motionärerna vill dock
lämna ett utrymme för kommunen att skapa en positiv
kostnadspress på de egna skolorna, genom att tillåta ett avdrag
på bidraget till de fristående skolorna under förutsättning att
man ålägger de kommunala skolorna att inom tre år nå samma
kostnadsnivå som de fristående, utan att detta går ut över
kvaliteten i utbildningsresultaten (yrkande 4). I motion
1991/92:Ub291 (nyd), som väcktes under allmänna motionstiden
och således innan proposition 1991/92:95 lades fram för
riksdagen, föreslås bl.a. införande av ett för kommunerna
obligatoriskt "skolpengsystem" med ett lika stort belopp för
alla elever samt därutöver vissa s.k. specialresurser. Vidare
föreslås att föräldrarnas och elevernas rätt att välja skola
lagstadgas och att kommunerna skall vara skyldiga att sakligt
informera om alla tillgängliga alternativ.
I motion 1991/92:Ub68 (v) anförs att förslaget i
propositionen medför oacceptabla nackdelar för de kommunala
skolorna därigenom att kommunens bidrag till den fristående
skolan skall grunda sig på kommunens kostnad per elev det
närmast föregående kalenderåret. Om en kommun t.ex. minskar
sina kostnader för skolan inför läsåret 1993/94 genom
budgetbeslut för kalenderåret 1993 kommer, heter det i
motionen, denna minskning ej att drabba de fristående skolorna
men väl kommunens övriga skolor, som dessutom får vidkännas en
extra reduktion för att kompensera bidraget till fristående
skolor. Enligt motionärerna kan detta korrigeras genom någon
form av retroaktivt avräkningssystem, vilket de önskar att
riksdagen skall ge regeringen som sin mening till känna
(yrkande 5).
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna
anföra följande.
Genom det uttalande i betänkande 1990/91:UbU17 som återgivits
i det föregående (s. 5) har riksdagen ställt sig bakom
principen att kommunen skall fördela tillgängliga resurser på
skolområdet på såväl kommunala som fristående skolor på samma
sätt som kommunen skulle ha gjort om samtliga skolor hade varit
kommunala. Skyldighet att i utbildningen ta hänsyn till elever
med särskilda behov finns föreskriven i 1 kap. 2 § skollagen.
Det kan därför enligt utskottets mening inte komma i fråga att
samhällets samlade resurser för utbildning skulle fördelas med
exakt samma belopp per elev. Det framgår också både av
propositionen och motionerna att detta inte förespråkas i något
av de föreliggande förslagen.
Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9
kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på
grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma
villkor som de kommunala grundskolorna. Samtidigt anser
utskottet liksom regeringen att man bör undvika ett system som
innebär en sådan detaljreglering av de fristående skolornas
verksamhet och arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför
kommunens resursfördelning mellan kommunala och fristående
skolor är de fristående skolorna den svagare parten. Det är
därför enligt utskottets mening viktigt att i lagen garantera
deras minsta rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika
tvister vid tillämpningen, dels för att ge de fristående
skolorna en så klar bild som möjligt av vilka belopp de kan
påräkna från kommunen. Den modell som regeringen förespråkar
och som kommer till uttryck i dess lagförslag tillgodoser
enligt utskottets mening detta. Den ger samtidigt utrymme för
att tilldela skolor -- vare sig de är fristående eller
kommunala -- större resurser än genomsnittligt om de tar emot
elever med särskilda behov. Regeringens lagförslag uppfyller
enligt utskottets mening på ett ändamålsenligt sätt riksdagens
beställning vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU17, rskr.
357).
Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning
av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens
grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta
uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan
inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.
Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig
motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att man
inför den undantagsregel som föreslås i samma motion yrkande 4.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att en bestämmelse
rörande fristående skolor som inte vill ha medel från kommunen
skall tas in i lagtexten i 4 a §. Utskottet ställer sig bakom
lagrådets ändringsförslag. Paragrafen bör därför få den lydelse
som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.
Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på
motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65,
1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4, 1991/92:Ub225 yrkande 15
och 1991/92:Ub291 i motsvarande del antar det i proposition
1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen
(1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse.
Det problem som påtalas i motion 1991/92:Ub68 yrkande 5 är
enligt utskottets mening svårt att undgå om man vill
tillförsäkra de fristående skolorna möjlighet att i god tid
överblicka sina intäkter. Om en kommun beslutar att minska de
resurser som avsätts för skolverksamhet, kommer ju beslutet att
med ett års fördröjning inverka också på bidraget till
fristående skolor. Det omvända gäller för övrigt i den
situationen att en kommun beslutar att öka de resurser som
avsätts för skolverksamhet. Utskottet anser inte att man bör
komplicera systemet genom att införa ett retroaktivt
avräkningssystem. Yrkande 5 i motion 1991/92:Ub68 bör därför
avslås av riksdagen.
Fristående skolor bör enligt motion 1991/92:Ub67 (nyd) få
extra resurser enligt samma principer som de kommunala
skolorna (yrkande 5). Motionärerna understryker att alla
extraresurser skall fördelas på individuell basis efter elevens
behov och inte, som är regel i dag, på grova och
anmärkningsvärda schabloner (yrkande 6). Vidare anser
motionärerna att extraresurser skall kunna ges till elever med
särskilda möjligheter lika väl som till elever med särskilda
svårigheter (yrkande 7). De föreslår att riksdagen ger
regeringen detta som sin mening till känna.
Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till
elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap.
2 § andra stycket). Även för elever med särskilda behov kan
möjligheten att välja en fristående skola vara av stor
betydelse. Utskottet konstaterar att staten med det
statsbidragssystem som infördes den 1 juli 1991 (prop.
1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) helt har överlämnat till
kommunerna att besluta om hur deras samlade resurser för
skolverksamhet -- inkl. sektorsbidraget från staten -- skall
fördelas och användas. Statens styrning av skolverksamheten
skall vara mål- och resultatorienterad och inte -- så som
tidigare i stor utsträckning varit fallet -- ske genom
statsbidragsbestämmelser. I fråga om elever med särskilda
möjligheter hänvisar utskottet också till vad som anfördes i
betänkande 1991/92:UbU10 s. 14 som motiv för att avstyrka ett
motionsyrkande om resurser till "toppresterande elever".
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7.
Kostnaden per elev i grundskolan varierar enligt motion
1991/92:Ub64 (fp) mellan skilda stadier. Lågstadieelever kostar
i medeltal mindre än mellanstadieelever, och dessa mindre än
högstadieelever. Kommunens bidrag till fristående skolor
bör enligt motionären vara stadierelaterat. Om
den genomsnittliga kostnaden räknas på alla elever i
grundskolan innebär nämligen regeringens lagförslag att en
fristående skola med enbart lågstadium relativt sett skulle
tilldelas mer pengar per elev än en fristående högstadieskola
och vice versa.
Utskottet, som delar motionärens uppfattning, föreslår att
riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin mening
ger regeringen till känna att 9 kap. 4 a § skollagen därför bör
få en lydelse där det framgår att kommunen skall utgå från den
genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället
för i hela grundskolan.
Samhällets möjligheter att upprätthålla det offentliga
skolväsendet och förverkliga dess mål kan enligt motion
1991/92:Ub62 (s) yrkande 3 påverkas av att antalet fristående
skolor ökar. Det övergripande målet att ge barn och föräldrar
största möjliga frihet att välja skola har enligt motionärerna
i propositionen överordnats skolans mål. Om det är till fördel
eller nackdel för vår demokrati med ett mer segregerat
skolväsen diskuteras enligt motionärerna inte i propositionen.
De understryker värdet av den gemensamma grundskolan för alla
barn, som skolreformatorer i över hundra år kämpat för, och
påpekar att konsekvenserna av att antalet skolor med t.ex.
konfessionell inriktning eller med speciell ämnesprofil ökar --
något som statsrådet enligt propositionen hoppas på -- inte
belyses närmare. Motionärerna anser att det allmänna
skolväsendet i dag ger utrymme för nytänkande och
försöksverksamhet som aldrig tidigare och att behovet av
fristående skolor ur föräldrars och elever synvinkel kan väntas
minska till följd av förra årets beslut om rätt att välja skola
i hemkommunen. Ett system med ett större antal fristående
skolor finansierade enligt regeringens modell kommer enligt
motionärerna att leda till ökade kostnader för kommunerna. De
vill att regeringen närmare följer och analyserar vilka
konsekvenser en ökning av antalet fristående skolor får för det
allmänna skolväsendet.
Även i motion 1991/92:Ub68 (v) yrkande 4 anförs att
regeringens förslag kommer att leda till ökad segregering på
skolans område. En sådan utveckling är enligt motionärerna helt
oacceptabel. De väntar sig en ökad polarisering av
elevgrupperna efter social tillhörighet och en ökning av
främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika
ungdomsgrupper i samhället till följd av en ökad etnisk och
religiös segregering mellan enskilda skolor. I motionen begärs
ett tillkännagivande av riksdagen om detta.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att förslaget
om ett förtydligande av villkoren för godkännande av fristående
skola i 9 kap. 2 § skollagen bl.a. innebär att de principer en
skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall tas emot i
skolan skall tillmätas betydelse. En skola skall t.ex. inte
godkännas om den inte är öppen för alla av skäl som inte kan
accepteras i vårt demokratiska samhälle. I fråga om avgifter i
fristående skolor framlägger regeringen inte något förslag i
förevarande proposition, men statsrådet deklarerar som sin
uppfattning att fristående skolor, då de uppbär allmänna bidrag
i likhet med det offentliga skolväsendet, inte får verka
ekonomiskt och socialt segregerande. Den likställighet i fråga
om ekonomiska villkor mellan kommunala och fristående skolor,
som propositionen syftar till att åstadkomma, kommer enligt
statsrådet att öppna den ekonomiska möjligheten för fler att
välja en fristående skola, vilket vidgar valfriheten och också
kan stimulera till mer blandade miljöer i de fristående
skolorna.
Utskottet ansluter sig till statsrådets bedömning och vill
för egen del betona innebörden av det föreslagna tillägget i 9
kap. 2 § skollagen. Utskottet förutsätter som en självklarhet
att den uppföljning och utvärdering som skolverket ansvarar för
tar sikte på hur väl skolsystemet uppfyller de mål som
riksdagen lagt fast. Utskottet utgår också från att regeringen
mycket uppmärksamt följer utvecklingen när det gäller
segregering på skolområdet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4.
Enligt propositionen skall en elevs hemkommun ha skyldighet
att ersätta den kommun där fristående skola är belägen för dess
kostnader för eleven.
I motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 7 påpekas att föredragande
statsrådet i propositionen framhåller att möjligheten bör öka
att fullgöra skolplikten i en annan kommun än hemkommunen, men
att hon inte tror att det är möjligt att etablera en
ovillkorlig rätt att gå i en annan kommuns grundskola.
Motionärerna påtalar att motsvarande inskränkning av rätten att
gå i en fristående skola i annan kommun inte görs. De vill att
konsekvenserna av att på detta sätt ålägga kommunerna dessa
kostnader skall närmare följas och analyseras av regeringen.
Utskottet hänvisar till skolverkets generella uppdrag att
följa upp och utvärdera skolsystemet. Det finns enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra något
tillkännagivande med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande
7, varför det avstyrks.
Hemkommunens skyldighet att betala för elev i fristående
skola regleras genom en föreskrift i den föreslagna 4 a §, som
har följande lydelse:
Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt
första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i
kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader
för elevens utbildning från elevens hemkommun.
Motion 1991/92:Ub63 (c) yrkande 1 tar upp frågan om behovet
av förtydligande av denna bestämmelse. Genom att
propositionens förslag ibland (felaktigt) beskrivs som en
"skolpeng", som följer eleven när han eller hon flyttar från en
skola till en annan, kan enligt motionären missuppfattningar
uppstå.
Enligt utskottet är det klart att uttrycket "sina kostnader"
avser de kostnader som lägeskommunen haft för eleven i den
fristående skolan. Hemkommunens genomsnittskostnader för
grundskoleeleverna är alltså i detta sammanhang ovidkommande.
Det innebär att när en elev går i en fristående skola i en
annan kommun så får hemkommunen inte det inflytande på
storleken av sina utgifter för eleven som den får när eleven
går i en fristående skola i hemkommunen. Det krävs inte heller
något åtagande i förväg från hemkommunens sida för att
betalningsskyldigheten skall gälla.
Utskottet delar statsrådets uppfattning att det i och för sig
vore lämpligare att elevens hemkommun alltid betalade till den
fristående skolan var den än är belägen. Detta står emellertid
inte i överensstämmelse med nu rådande statsbidragssystem, som
innebär att en kommuns sektorsbidrag när det gäller grundskolan
beräknas på antalet skolpliktiga elever som går i skola i
kommunen, oavsett var eleverna hör hemma.
Förslag om ett nytt system för ett generellt statsbidrag till
kommunerna har nyligen lagts fram i proposition 1991/92:150
(kompletteringspropositionen) vilken för närvarande behandlas i
riksdagen. Förslaget innebär som utskottet uppfattat saken att
hindren för den lämpligare ordningen för medelstilldelning till
fristående skolor skulle undanröjas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1991/92:Ub63 yrkande 1.
När det gäller avgifter i fristående skolor anförs i
propositionen att denna fråga är föremål för en särskild
utredning. Föredragande statsrådet avser att efter beredning av
utredningens förslag ta upp frågan i en proposition under
hösten 1992. Hennes utgångspunkt är att det i skollagen skall
tas in stadgande av innebörd att fristående skolor, som uppbär
allmänna bidrag i likhet med det offentliga skolväsendet, inte
skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem som erbjuds
i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som därutöver
kan bli aktuella i fristående skolor skall vara skäliga.
Förekomsten av avgifter och deras storlek, skälighet och risk
för segregerande effekt bör också ingå i skolverkets
tillsynsuppgifter. Om en sådan granskning leder till påpekanden
som inte efterföljs, bör detta enligt statsrådet kunna vara
skäl för återkallande av godkännandet för skolpliktens
fullgörande.
Avgiftsfrågan tas upp i sex motioner. Enligt motion
1991/92:Ub62 (s) yrkande 2 föreligger inget behov av
elevavgifter, om skolorna i en kommun, oberoende av huvudman,
tilldelas resurser av samhället efter behov. Dessutom skulle
med säkerhet även lågt satta elevavgifter verka segregerande.
Vänsterpartiet avvisar också avgifter i motion 1991/92:Ub68 (v)
yrkande 2. Också i motionerna 1991/92:Ub299 (fp) och
1991/92:Ub810 (v) yrkande 1 avvisas tanken att fristående
skolor som får offentliga bidrag även skulle få ta ut avgifter
av eleverna. Motion 1991/92:Ub225 (s) yrkande 16 uttrycker en
mycket restriktiv inställning till avgifter.
Ny demokrati tar i motion 1991/92:Ub67 (nyd) rakt motsatt
ställning. Motionärerna anser att risken för ekonomisk och
social segregation som indikeras i propositionen saknar varje
anknytning till verkligheten och närmast är uttryck för
Jantelagsmentalitet (yrkande 8). Föräldrar som önskar investera
litet mera i sina barns utbildning skall ha full frihet att
göra detta utan statsmakternas inblandning. Propositionens
resonemang i avgiftsfrågan hör inte hemma i ett fritt
demokratiskt samhälle (yrkande 9). Motionärerna avvisar också
fullständigt tanken att förekomsten av avgifter skall ingå i
skolverkets tillsynsuppgifter och skall kunna utgöra skäl för
återkallande av tillstånd (yrkande 10).
Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition
inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Den särskilda
utredningen i frågan har redovisats i SOU 1992:38 Fristående
skolor. Bidrag och elevavgifter. Betänkandet, som publicerades
efter det att förevarande proposition lades fram för riksdagen,
bereds nu i utbildningsdepartementet. Riksdagen bör avvakta med
ställningstagande till dess ett förslag från regeringen
föreligger. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub67
yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225
yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande
1.
I propositionen föreslås att fristående skola som godkänts
för fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den
uppföljning och utvärdering som sker genom skolverket
(lagförslaget 9 kap. 5 §). Vägran att medverka skall kunna leda
till att godkännandet återkallas (9 kap. 6§). Föredragande
statsrådet erinrar om att fristående skolor som är godkända för
fullgörande av skolplikt redan nu står under tillsyn av såväl
kommunens styrelse för utbildningen som statens skolverk.
Tillsyn är emellertid enligt statsrådet en sak och uppföljning
och utvärdering en annan. Hon finner det naturligt att en
fristående skola samarbetar med den kommun där den är belägen,
men hon anser att det kan ske utan uttrycklig lagreglering.
Gentemot skolverket, som svarar för godkännande och
återkallande av godkännande, finner hon det däremot rimligt att
ha en tydlig reglering.
Enligt motion 1991/92:Ub62 (s) yrkande 5 skall fristående
skola som erhåller medel på ett med kommunens skolor likvärdigt
sätt i lag åläggas att även medverka i sådan uppföljning och
utvärdering som kommunen bedriver. Även motion 1991/92:Ub68 (v)
yrkande 3 förespråkar att de fristående skolorna också omfattas
av kommunernas utvärdering. Kommunernas reella möjligheter till
utvärdering och uppföljning av de enskilda skolornas verksamhet
är enligt motionärerna centrala bl.a. med hänsyn till risken
för att främlingsfientligheten och oförståelsen mellan olika
grupper kan komma att öka. Motionärerna anför att det är
rättsligt tveksamt om insyn i fristående skolor kan uppnås i
dagsläget annat än genom avtal mellan kommunen och huvudmannen
för den fristående skolan. I motion 1991/92:Ub225 (s), som
väcktes under allmänna motionstiden och således innan
proposition 1991/92:95 lades fram för riksdagen, anförs också
att fristående skolor skall följas upp och utvärderas enligt
samma principer som det kommunala skolväsendet (yrkande 16).
Utskottet anser att kommunen för att sköta uppdraget att
utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor
självklart också måste ha rätt till viss insyn. Föredragande
statsrådet anför i propositionen (s. 12) att en fristående
skola inte rimligen skall godkännas om den brister i öppenhet
och insyn. Hon anser att detta följer av hennes förslag att det
i 9 kap. 2 § skollagen skall föras in en hänvisning till 1 kap.
2 § andra och tredje styckena, där det bl.a. sägs att
verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar.
När bestämmelsen att en kommunal nämnd skall utöva den
omedelbara tillsynen över fristående skolor för skolpliktiga
elever infördes i skollagen, anfördes i specialmotiveringen
(prop. 1982/83:1, bet. UbU10, rskr. 63) att skolstyrelsen kan
följa verksamheten på nära håll och därmed lämna
länsskolnämnden (under vars tillsyn fristående skolor då var
ställda) värdefull information. I och med att frågor om
godkännande och återkallande av godkännande beträffande
fristående skolor vid den tidpunkten avgjordes av
skolstyrelsen, hade denna enligt nämnda proposition ett
särskilt ansvar för att hålla sig informerad om sådana skolors
verksamhet och på ett så tidigt stadium som möjligt försöka
komma till rätta med eventuella svårigheter.
Utskottet förutsätter att regeringen, om ytterligare
reglering av kommunens rätt till insyn behövs, tar initiativ
därtill. Den uppföljning och utvärdering som kommun är ålagd
enligt skollagen avser enbart kommunens skolplan. Kommunerna
kan själva styra både utformningen av sin skolplan och
omfattningen och formerna för sin uppföljning och utvärdering
av denna och av skolverksamheten i övrigt. Eftersom de
fristående skolorna skall vara just fristående är det mot den
bakgrunden enligt utskottets mening inte rimligt att generellt
ålägga dem att delta i kommunens uppföljning och utvärdering.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och
1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del.
Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit två redaktionella
förändringar i regeringens lagförslag när det gäller 9 kap. 5
och 6 §§ skollagen. De nämnda paragraferna bör därför få den
lydelse som i bilaga 2 anges som Utskottets förslag.
Enligt skollagens 2 kap. 8 § skall i alla kommuner finnas en
av kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur
kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Särskilt
skall framgå de åtgärder som kommunen avser att vidta för att
uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan. I
motionerna 1991/92:Ub62 (s) yrkande 6 och 1991/92:Ub225 (s)
yrkande 16 föreslås att fristående skolor som erhåller medel på
ett med kommunens skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagna
i kommunens skolplan.
Innebörden av kravet att de fristående skolorna skall vara
upptagna i skolplanen är enligt utskottets mening inte klar.
Ett uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ) att utarbeta allmänna
råd till kommunerna rörande skolplanernas innehåll aviserades i
budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 40).
Enligt vad utskottet erfarit gavs ett sådant uppdrag till SÖ i
mars 1989, men några allmänna råd har inte utfärdats.
Utskottet finner det rimligt att en kommun, där en eller
flera fristående skolor på grundskolenivå är belägna, i
skolplanen nämner dessa, eftersom de ingår i de faktiska
förutsättningarna för kommunens skolplanering. Vilka skolor som
finns tillgängliga i kommunen, och vilka eventuella profiler
som erbjuds, kan på så sätt göras klart för alla berörda
parter. Kommunen kan dock inte därigenom friskriva sig från
skyldigheten att, om elever och föräldrar så väljer, ta emot
alla skolpliktiga elever i kommunens skolor. Inte heller kan
kommunen i skolplanen besluta om hur de fristående skolorna
skall utvecklas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och 1991/92:Ub225 yrkande 16
i denna del.
Rätt till skolskjuts skall enligt vad som anförs i
propositionen liksom hittills inte gälla för elever i
fristående skolor. I motion 1991/92:Ub67 (nyd) yrkande 11
anförs att detta är diskriminerande, varför motionärerna vill
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till
erforderliga författningsändringar så att kommunernas
skyldighet att tillhandahålla skolskjuts utsträcks även till
elever i fristående skolor. Enligt motion 1991/92:Ub63 (c)
yrkande 2 bör däremot skollagen förtydligas så att det klart
framgår att någon ovillkorlig rätt till skolskjuts inte
föreligger för elever som väljer en annan skola än den som de
normalt skulle hänvisas till (den s.k. närhetsprincipen), vare
sig den valda skolan är kommunal eller fristående. Om det skall
göras avsteg från denna regel bör det enligt motionärerna
prövas av elevens hemkommun.
Vid sin behandling av frågan om rätt att välja skola anförde
utskottet vid föregående riksmöte att önskemål om placering vid
annan skola (inom det offentliga skolväsendet) än den som
innebär den kortaste skolvägen bör beaktas så långt det är
praktiskt och ekonomiskt möjligt (bet. 1990/91:UbU17 s. 21).
Utskottet ansåg att en kommun måste kunna avvisa sådana
önskemål som är förenade med betydande merkostnader för
kommunen, t.ex. kostnader för extra skolskjuts.
Hänsynstagande till vad som är praktiskt och ekonomiskt
möjligt har inte kommit till särskilt uttryck i skollagen.
Utskottet har erfarit att tvister mellan kommun och föräldrar
har förekommit på denna punkt. Enligt utskottets mening skulle
det leda mycket långt att ge elever och föräldrar, som väljer
en annan skola än den som kommunen anvisar och som normalt är
den närmast belägna, rätt att också kräva gratis skolskjuts.
Särskilt i kommuner med stora avstånd skulle detta kunna åsamka
kommunen stora kostnader, som kommunen inte själv kan påverka.
Utskottet anser det rimligt att, så som föreslås i motion
1991/92:Ub63, kommunen själv får avgöra om den skall bekosta
skolskjuts även till annan skola än den som kommunen vill
anvisa eleven. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med
bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 och med avslag på
motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening ge regeringen
till känna.
De internationella skolorna skall enligt propositionen
inte omfattas av kommuns skyldighet att lämna medel. Dessa
skolor, som för närvarande är sju till antalet, tar enligt
propositionen emot elever som endast för en kortare tid är
bosatta i Sverige eller barn som har andra skäl att få en
utbildning med internationell inriktning. För de flesta barn
som stadigvarande bor i Sverige utgör de inte något alternativ.
Undervisningen bedrivs i allmänhet på andra språk än svenska.
I motion 1991/92:Ub66 (m, fp, c, kds) föreslås att dessa
skolor skall inordnas i samma bidragssystem som övriga
fristående skolor. Motionärerna anser det inte korrekt att
påstå att de internationella skolorna inte skulle utgöra ett
alternativ för flertalet barn som stadigvarande bor i Sverige.
Av t.ex. Tyska skolans ca 400 grundskoleelever har ungefär
hälften svenska som sitt modersmål. Motionärerna hänvisar också
till att de internationella skolorna liksom övriga fristående
skolor är godkända för fullgörande av skolplikt, vilket
motiverar att de omfattas av samma system för
medelstilldelning.
Utskottet erinrar om att godkännande av internationella
skolor för skolpliktens fullgörande prövas efter 9 kap. 4 §
skollagen, medan övriga fristående skolor prövas efter 9 kap. 2
§ skollagen. Kriterierna för godkännande skiljer sig åt på så
sätt att en internationell skolas utbildning som helhet
betraktad skall var likvärdig med grundskolans, medan en vanlig
fristående skola skall ge kunskaper och färdigheter som
motsvarar grundskolans och även i övrigt i allt väsentligt
svara mot grundskolans allmänna mål. I en internationell skola
skall undervisning i svenska språket och om svenska
förhållanden meddelas i den omfattning som de i landet för
kortare tid bosatta eleverna behöver. Det är enligt utskottets
mening rimligt att fristående skolor, som godkänts såsom
internationella skolor enligt 9 kap. 4 § skollagen, även i
framtiden får offentliga medel i särskild ordning. Om däremot
en internationell skola eller en del av en sådan skolas
verksamhet godkänns enligt 9 kap. 2 § skollagen, vilket enligt
propositionen är fullt möjligt, förutsätter utskottet att den
därmed liksom vanliga fristående skolor omfattas av kommuns
skyldighet att ge medel till verksamheten enligt 9 kap. 4 a §
skollagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1991/92:Ub66.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till
lagförslaget i vad avser 9 kap. 4 a § samt 5 och 6 §§
skollagen. Mot lagförslaget i övrigt har utskottet inte
funnit något att erinra. Lagrådet har föreslagit en
redaktionell ändring i 9 kap. 2 §, som utskottet ställer sig
bakom. Utskottet föreslår att riksdagen antar det i proposition
1991/92:95 framlagda lagförslaget i de delar som inte omfattas
av utskottets ställningstaganden i det föregående, med den
ändringen att första stycket i 9 kap. 2 § skollagen ges den
lydelse som i bilaga 5 anges som Utskottets förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter
endast en bordläggning.
Utskottet hemställer vidare
1. beträffande avslag på proposition 1991/92:95
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub68 yrkande 1,
2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att
lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkandena
1 och 4, 1991/92:Ub65, 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4,
1991/92:Ub225 yrkande 15 och 1991/92:Ub291 antar det i
proposition 1991/92:95 framlagda förslaget till lag om ändring
i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9 kap. 4 a § med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
4. beträffande principer för tilldelning av extra
resurser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och
7,
res. 2 (nyd)
5. beträffande stadierelaterat kommunbidrag till fristående
skolor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub64 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det
offentliga skolväsendets mål, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och
1991/92:Ub68 yrkande 4,
res. 3 (s)
7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan
kommun för dess kostnader för elev i fristående skola
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub62 yrkande 7,
res. 4 (s)
8. beträffande förtydligande av bestämmelse i 9 kap. 4 a §
skollagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub63 yrkande 1,
9. beträffande avgifter i fristående skolor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2,
1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10, 1991/92:Ub68 yrkande 2,
1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och
1991/92:Ub810 yrkande 1,
res. 5 (s)
res. 6 (nyd)
10. beträffande skyldighet för fristående skolor att
medverka i uppföljning och utvärdering
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande
5, 1991/92:Ub68 yrkande 3 och 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna
del antar det i proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget
såvitt avser 9 kap. 5 och 6 §§ med den ändringen att
paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
res. 7 (s)
11. beträffande kommunens skolplan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 6 och
1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del,
12. beträffande rätt till skolskjuts
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub63 yrkande 2
och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (nyd)
13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor,
godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub66,
res. 9 (nyd)
14. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:95 framlagda
lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under momenten 2 och 10, med den ändringen att 9 kap.
2 § skollagen ges den lydelse som i bilaga 2 anges som
Utskottets förslag.
Stockholm den 26 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Jan Björkman (s),
Chris Heister (m) och
Inger Lundberg (s).
Reservationer
1. Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till
fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap.
2 § skollagen (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Syftet med" och på s. 9 slutar med "betecknade
lydelse" bort ha följande lydelse:
Syftet med regeringens föreliggande förslag när det gäller 9
kap. 4 a§ skollagen är att ge de fristående skolorna på
grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett samma
villkor som de kommunala grundskolorna. I betänkandet
Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38), som
publicerades efter det att förevarande proposition lades fram
för riksdagen, har en särskild utredare redovisat en analys av
hur det nya statsbidragssystem som riksdagen uttalade sig för
vid föregående riksmöte bör vara beskaffat för att konkurrensen
mellan kommunala och fristående skolor skall ske på lika
villkor. Hans slutsats är (s. 19) att den lägsta gränsen för
det bidrag som kommunen skall vara skyldig att utge till
fristående skolor inte kan överstiga 75% av kommunens
genomsnittskostnad per elev i sin grundskola.
Utskottet erinrar om att kommunerna själva bestämmer på
vilket sätt de fördelar sina samlade resurser, inkl. det
nuvarande sektorsbidraget till skolverksamhet, mellan olika
skolenheter. Utskottet finner det därför anmärkningsvärt att
regeringen i sitt arbete med propositionen underlåtit att
efterhöra och ta hänsyn till Svenska kommunförbundets
uppfattning vad gäller förslaget till bidrag för fristående
skolor. I en skrivelse till utbildningsutskottet har Svenska
kommunförbundet framfört starka invändningar mot regeringens
förslag. I skrivelsen anför man bl.a. följande:
Genom att från statens sida via lagstiftning precisera och
"specialdestinera" de fristående skolornas resursbehov till
minst 85% av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i den
egna grundskolan är man på väg att återinföra en på central
likformighet grundad detaljstyrning som förefaller mycket
otidsenlig och som knappast har förutsättningar att leda till
någon samhällsekonomisk lönsamhet.
I skrivelsen till utskottet har Kommunförbundet bl.a. anfört
att en behovsdifferentierad resursfördelning i dag är ett av de
viktigaste instrumenten för att uppnå en mer kostnadseffektiv
kommunal verksamhet. Med utgångspunkt i en sådan fördelning
bedriver Kommunförbundet ett projekt kallat "Skolval,
elevbidrag och utvärdering", i vilket man utarbetar en modell
som kommer att införas helt eller delvis i fyra kommuner
budgetåret 1992/93. Den del av de samlade resurserna som i
denna modell avses bli fördelad helt proportionellt efter
elevantal (det s.k. elevbidraget) utgör ca 60--75 %. Vidare
planeras i nämnda projekt en differentiering av elevbidraget
efter stadium.
Såväl Kommunförbundets projekt som vad som anförs i motion
1991/92:Ub65 visar enligt utskottets mening att spännvidden när
det gäller kostnaden per elev mellan olika skolor inom en och
samma kommun -- när strävan är att åstadkomma en fördelning
efter behov -- är betydande. En tillämpning av regeringens
förslag till 85-procentsregel vid kommuners bidragsgivning till
fristående skolor kan därför komma att leda till att fristående
skolor garanteras större resurser än vissa av de kommunala
skolorna, utan att detta har sin grund i någon skillnad i
resursbehoven. I Svenska kommunförbundets skrivelse anförs
vidare:
Genom förslagen i den föreliggande propositionen kommer
resurstilldelningen till de fristående skolorna också att
variera -- dock inte som ett resultat av att deras egna
kostnader är olika -- utan med hänsyn till att de kommunala
kostnaderna ser olika ut. Friskolor i kommuner med höga
skolkostnader får följaktligen mer resurser än de som finns i
kommuner med låga kostnader. Ju fler av "kostnadskrävande" barn
som finns i den kommunala skolan, desto högre blir kommunens
genomsnittskostnad och desto högre blir därmed -- automatiskt
-- tilldelningen till friskolor. I extremfallet blir
situationen naturligtvis helt orimlig.
I en kommun med lika många "dyra" som "billiga" skolor får
friskolan automatiskt mer resurser än de billiga men mindre än
de dyra skolorna, alldeles oavsett vilka faktiska kostnader man
har. I kommuner med höga skolkostnader kan det bli en god affär
att starta friskola. I andra blir det kanske inga friskolor
alls -- och därmed heller inga valmöjligheter för barn och
föräldrar.
Regeringen uttalar i propositionen förhoppningen att "ett
större inslag av fristående skolor också på sikt skall kunna
bidra till en mer effektiv resursanvändning inom det samlade
skolväsendet". Regeringen anför ingen analys till stöd för
detta påstående.
Enligt utskottets uppfattning finns starka skäl att anta det
motsatta, nämligen att ett system med ett större antal
fristående skolor finansierade enligt regeringens modell kommer
att leda till ökade kostnader för kommunerna.
De fristående skolorna kommer med regeringens förslag att kunna
anpassa verksamheten till en omfattning som blir maximalt
lönsam för dem. Om varje tillkommande elev garanteras samma
bidrag oberoende av marginalkostnaderna kan följande situation
inträffa. Eleven lämnar grundskolan för att gå till en
fristående skola. Därmed tvingas kommunen att betala bidraget
till denna skola utan att, annat än i undantagsfall, kunna göra
motsvarande besparing i det kommunala skolväsendet.
Kommunen måste nämligen driva verksamhet även om klasserna inte
är fyllda, så kostnaderna finns där ändå.
Med utskottets förslag till bidrag efter behov kan hänsyn tas
till de skilda förutsättningar som gäller för en fristående
skola och kommunens skolor vad gäller omfattningen på
verksamheten och kommunen därmed uppnå en kostnadseffektiv
fördelning av bidragen till skolorna inom kommunen.
I sin skrivelse till utskottet berör Svenska kommunförbundet
även denna fråga och skriver att utöver att detaljregleringen
som införs i propositionen "leder till ett allvarligt ingrepp i
den kommunala självstyrelsen finns det mycket som talar för att
propositionens förslag leder till högre, snarare än lägre,
kostnader för den samlade skolverksamheten. I ett läge där
statens bidragssystem är på väg att förändras blir dessa
merkostnader en fråga för kommunerna att lösa".
Att den föreslagna regleringen verkligen inskränker den
kommunala självstyrelsen framhålls även i lagrådets yttrande
över propositionen där det konstateras att regleringen
"otvivelaktigt utgör en begränsning av kommunernas
rörelsefrihet på det berörda området".
Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna samt
Svenska kommunförbundet att regeringens förslag innebär ett
ingrepp i kommunernas frihet att disponera sina resurser som
inte är befogat.
Utskottet anser därför att skollagens reglering av fristående
skolors rätt att få medel av kommunen bör utformas som en
skyldighet för kommunen att tillämpa samma beräkningsgrunder
när man fördelar medel till fristående skolor som när man
fördelar medel till de kommunala skolorna.
Utskottet utgår från att kommunerna vid sin medelsfördelning
beaktar de skillnader i skyldigheter som finns mellan
fristående skolor och kommunens skolväsen och som påtalas på
s.15 i propositionen. Liksom regeringen anser utskottet att
det är rimligt att anta att kommunen -- när alla kostnader för
grundskoleverksamheten, inkl. planering och elever med
särskilda behov, är inräknade -- får en högre
genomsnittskostnad per elev än som normalt bör uppstå vid den
fristående skolan.
Självfallet skall kommunen inte kunna vägra att tilldela en
fristående skola medel under hänvisning till att skolan, om den
hade varit kommunal, hade lagts ned t.ex. av kostnadsskäl eller
med hänsyn till efterfrågan från elever och föräldrar.
Yrkande 3 i motion 1991/92:Ub67 bygger på en missuppfattning
av uttrycket "den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens
grundskola". Enligt utskottets uppfattning menas med detta
uttryck totalsumman av kommunens kostnader för grundskolan
inkl. lokalkostnader, dividerad med antalet elever i denna.
Utskottet utgår från att kommunerna har tillräcklig
motivation för att försöka begränsa sina kostnader utan att
man, så som föreslås i motion 1991/92:Ub67 yrkande 4, tillåter
avsteg från den grundläggande principen om likvärdig
medelstilldelning till kommunala och fristående skolor.
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett nytt lagförslag som beaktar vad utskottet här har
anfört. Regeringen bör därvid också överväga möjligheterna att
undanröja de olägenheter som påtalats i motion 1991/92:Ub68
yrkande 5.
I avvaktan på en lagreglering av kommunens skyldighet i
enlighet med vad utskottet här förordat bör de fristående
skolor som godkänts för vanlig skolplikt även under budgetåret
1992/93 tilldelas bidrag direkt av staten. På grundval av
elevantalet i fristående skolor på grundskolenivå har i
budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9) beräknats 122,7
milj.kr. under anslaget B 8. Bidrag till driften av det
kommunala offentliga skolväsendet, anslagsposten Sektorsbidrag.
Enligt budgetpropositionen har därmed de fristående skolorna på
grundskolenivå förts upp till den genomsnittliga nivån för
elever i grundskolan, när det gäller statens bidrag. Dessa
medel bör stå till regeringens disposition och således inte
fördelas till kommuner så länge inte dessa i lag har givits
skyldighet att tilldela fristående skolor medel.
Utskottet finner det naturligt att räkna med att de kommuner
som har skolpliktiga barn i fristående skolor frivilligt
beslutar att tilldela dessa skolor kommunala medel intill dess
att riksdagens enhälliga uttalande vid föregående riksmöte
(bet. 1990/91:UbU17 s. 25) realiserats i lagform.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna
1991/92:Ub62 yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225
yrkande 15 samt med avslag på proposition 1991/92:95 och
motionerna 1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och
1991/92:Ub291 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
2. beträffande lagregleringen av kommuns skyldighet att
lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt enligt 9 kap. 2 § skollagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62
yrkandena 1 och 4, 1991/92:Ub65 och 1991/92:Ub225 yrkande 15
samt med avslag på proposition 1991/92:95 och motionerna
1991/92:Ub67 yrkandena 1, 2, 3 och 4 och 1991/92:Ub291 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Principer för tilldelning av extra resurser (mom. 4)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Skyldighet för" och slutar med "6 och 7" bort ha
följande lydelse:
Skyldighet för kommunen att i utbildningen ta hänsyn till
elever med särskilda behov finns inskriven i skollagen (1 kap.
2 § andra stycket). Utskottet anser att detta bör återspeglas i
kommunernas resursfördelning. De fristående skolorna i en
kommun skall därvid få tillgång till extraresurser efter precis
samma principer som kommunernas egna skolor. Utskottet anser
vidare att alla extraresurser skall fördelas på individuell
basis efter elevens behov. Schablontilldelning bör alltså inte
få förekomma. Slutligen anser utskottet att extraresurser skall
kunna ges till elever med särskilda möjligheter lika väl som de
ges till elever med särskilda svårigheter.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub67 yrkandena 5, 6 och 7 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
4. beträffande principer för tilldelning av extra
resurser
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena
5, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Samhällets möjligheter att förverkliga det offentliga
skolväsendets mål, m.m. (mom. 6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 4" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av särskilt stort värde att barn
och ungdomar i skolan möter andra erfarenheter, värderingar och
en annan livssyn än den som i övrigt präglar deras
uppväxtvillkor. Det ger skolan en viktig roll för att utveckla
respekten för andra människor och för att träna förmågan till
samarbete. Detta sker bäst i en skola där elever med olika
social bakgrund, skilda kulturella och religösa traditioner
arbetar tillsammans. Den svenska grundskolan har tilldelats en
uppgift som en av samhällets viktigaste demokratiserande och
jämlikhetsskapande krafter.
I regeringens proposition motiveras förslagen med det
övergripande målet att ge barn och föräldrar största möjliga
frihet att välja skola. Enligt utskottets mening kan dock denna
ambition inte överordnas skolans allmänna mål. Utskottet anser
att de konsekvenser denna förändring kan få för den gemensamma
grundskolan borde ha analyserats, t.ex. konsekvenserna av en
ökning av antalet skolor med t.ex. konfessionell inriktning
eller med speciell ämnesprofil. Den viktiga frågan om det är
till fördel eller nackdel för demokratin med ett mer segregerat
skolväsende diskuteras inte. Värdet av den goda skola som
skolreformatorer i över 100 år kämpat för, den gemensamma
grundskolan för alla barn, förefaller ha minskat för den
nuvarande regeringen och underordnats idén om att privatisera
offentlig verksamhet.
Det hade varit värdefullt om regeringen gjort internationella
utblickar och närmare beskrivit hur t.ex. det engelska
skolsystemet, det danska eller det amerikanska skolsystemet
påverkat dessa samhällen. Det är enligt utskottets mening
angeläget att de nya villkoren för fristående skolor noga följs
upp och konsekvenserna av dessa, särskilt när det gäller
inverkan på det offentliga skolväsendet och riskerna för
segregering, analyseras. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med redovisning av resultatet av denna uppföljning
och analys. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 3 och
1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
6. beträffande samhällets möjligheter att förverkliga det
offentliga skolväsendets mål, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub62
yrkande 3 och 1991/92:Ub68 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hemkommunens skyldighet att ersätta annan kommun för dess
kostnader för elev i fristående skola (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "det avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen bör
genom uppdrag till skolverket eller på annat sätt tillse att en
sådan uppföljning och analys kommer till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion
1991/92:Ub62 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
7. beträffande hemkommunens skyldighet att ersätta annan
kommun för dess kostnader för elev i fristående skola
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub62 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att avgiftsfrågan i
fristående skolor på grundskolenivå kommer i ett nytt läge när
kommunerna genom lag åläggs att tilldela dessa skolor medel på
samma sätt som de kommunala skolorna. Samtidigt som behovet av
avgifter i de fristående skolorna bortfaller, när dessa får en
med de kommunala skolorna likvärdig offentlig finansiering,
föreligger otvivelaktigt en risk för att avgifter förstärker
segregeringen och motverkar det svenska samhällets strävan att
barn och ungdomar i skolan oberoende av bakgrund skall komma
samman och arbeta tillsammans. Fristående skolor som får sådan
offentlig finansiering bör därför inte få ta ut avgifter.
Även om regeringen i förevarande proposition inte har lagt
fram något förslag i avgiftsfrågan anser utskottet att
riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 2,
1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810
yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i
denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9
och 10 som sin mening bör ge regeringen till känna vad
utskottet här anfört.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter i fristående skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub62 yrkande
2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub299 samt 1991/92:Ub810
yrkande 1, med anledning av motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i
denna del och med avslag på motion 1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9
och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Avgifter i fristående skolor (mom. 9)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 1" bort
ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att regeringen i förevarande proposition
inte lagt fram något förslag i avgiftsfrågan. Riksdagen bör
emellertid redan nu klargöra sin uppfattning att statsmakterna
inte skall reglera rätten för fristående skolor att ta ut
avgifter. I ett fritt demokratiskt samhälle skall en sådan
fråga helt och hållet avgöras av de berörda själva, dvs. de
fristående skolorna och de föräldrar som väljer att sätta sina
barn i sådana skolor. Inte heller finns det skäl att skolverket
i sin tillsyn skall gå in på i vilken utsträckning de
fristående skolorna har utnyttjat sin frihet i detta avseende.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub67 yrkandena 8, 9 och 10 och med avslag på motionerna
1991/92:Ub62 yrkande 2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225
yrkande 16 i denna del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande
1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avgifter i fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkandena
8, 9 och 10 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub62 yrkande
2, 1991/92:Ub68 yrkande 2, 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna
del, 1991/92:Ub299 och 1991/92:Ub810 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Skyldighet för fristående skolor att medverka i
uppföljning och utvärdering (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger
Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunerna, både genom sin uppgift att
utöva den omedelbara tillsynen över fristående skolor och genom
den skyldighet de nu åläggs att tilldela sådana skolor medel,
har ett självklart behov av insyn i de fristående skolornas
verksamhet. Utskottet anser därför att de fristående skolorna i
lag bör åläggas att medverka i den uppföljning och utvärdering
som kommunerna bedriver. Detta är helt nödvändigt, inte minst
mot bakgrund av att kommunerna måste ha en fullständig insyn i
skolorna för att på ett rättvisande sätt kunna bedöma deras
behov. Till detta kommer att kommunens förtroendevalda har de
bästa förutsättningarna att fånga upp synpunkter och omdömen om
de skolor som finns inom kommunen oberoende av om de är
kommunens egna eller fristående skolor.
Utskottet föreslår att riksdagen dels antar det i
proposition 1991/92:95 framlagda lagförslaget såvitt avser 5
och 6 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels med bifall
till motion 1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med
anledning av motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande skyldighet för fristående skolor att
medverka i uppföljning och utvärdering
att riksdagen dels antar det i proposition 1991/92:95
framlagda lagförslaget såvitt avser 9kap. 5 och 6§§ med den
ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse, dels med bifall till motion
1991/92:Ub225 yrkande 16 i denna del och med anledning av
motionerna 1991/92:Ub62 yrkande 5 och 1991/92:Ub68 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rätt till skolskjuts (mom. 12)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Vid sin" och slutar med "till känna" bort ha
följande lydelse:
Att inte ge elever i fristående skolor -- eller elever som
väljer annan kommunal skola än den närmast belägna -- rätt till
kostnadsfri skolskjuts innebär en diskriminering av dessa
elever och en urholkning av deras reella valfrihet. Utskottet
finner det därför självklart att alla elever -- i fristående
liksom i kommunala skolor -- skall omfattas av samma regler
kring rätten till skolskjuts. Regeringen bör förelägga
riksdagen ett förslag till lagreglering av denna rätt.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub67 yrkande 11 och med avslag på motion 1991/92:Ub63
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande rätt till skolskjuts
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub67 yrkande 11
och med avslag på motion 1991/92:Ub63 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Bidragsgivning till internationella skolor, godkända för
vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen (mom.13)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motion
1991/92:Ub66" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att den särskilde utredaren i betänkandet
Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kommit
fram till (s.113) att regeringens utgångspunkt för undantaget
beträffande de internationella skolorna är oriktig. En
majoritet av barnen i internationella skolor är stadigvarande
bosatta i Sverige. Det finns då ingen anledning att dessa
skolor, när det gäller skolpliktiga barn, skall behandlas
annorlunda än andra fristående skolor för sådana barn.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om den
ändring i skollagen som föranleds av detta ställningstagande.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub66 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande bidragsgivning till internationella skolor,
godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap. 4 § skollagen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub66 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Lagregleringen av kommuns skyldighet att lämna bidrag till
fristående skolor, godkända för vanlig skolplikt enligt 9 kap.
2 § skollagen (mom. 2)
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Ny demokratis grundläggande inställning är att fristående
skolor skall ha samma av samhället givna ekonomiska
grundförutsättningar som offentliga skolor. Dessa skolor och
deras elever får inte i något hänseende diskrimineras i
förhållande till de kommunala skolorna och deras elever. Detta
har vi givit uttryck för i yrkandena 1 och 2 i motion
1991/92:Ub67.
Regeringens förslag i proposition 1991/92:95 garanterar inte
detta fullt ut. Utan en lagreglering nu av kommunernas
skyldigheter att lämna medel till de fristående skolorna
riskerar man emellertid att dessa inte heller nästa budgetår
får de medel av kommunerna som behövs för att de skall kunna
fungera som de konkurrenter till de kommunala skolorna som jag
anser att de skall vara. Jag har därför anslutit mig till
regeringens förslag när det gäller 4 a § i 9 kap. skollagen
(1985:1100).
Enligt protokoll vid sammanträde den 5 maj 1992 har
riksdagens utbildningsutskott beslutat inhämta lagrådets
yttrande över regeringens proposition 1991/92:95.
Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i skollagen (1985:1100) har inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Lars Borg.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Enligt den föreslagna 4a§ i 9kap. skollagen skall en
skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt,
tilldelas medel av den kommun där skolan är belägen med ett
belopp för varje elev i skolan som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden per elev i kommunens grundskola. Vid tilldelningen
får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent
av den framräknade genomsnittskostnaden. Om det finns särskilda
skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer medge ett större avdrag.
Den sålunda föreslagna regleringen utgör otvivelaktigt en
begränsning av kommunernas rörelsefrihet på det berörda
området. Frågan är i vad mån en sådan begränsning kan anses
tillåten eller ej.
Den kommunala självstyrelsen är i 1kap. 1§
regeringsformen angiven som en av det svenska statsskickets
grunder och i 7§ samma kapitel slås fast att kommunerna har
beskattningsrätt. Emellertid ansågs det vid regeringsformens
tillkomst inte möjligt att i grundlag dra gränser kring en
kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan staten och kommunerna borde,
ansågs det, kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen (prop.
1973:90 s.190). I 8kap. 5§ regeringsformen stadgas också
att föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras
åligganden meddelas i lag.
Regeringsformens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen
har inte ansetts utgöra hinder för begränsning av den i 1kap.
7§ grundlagsfästa beskattningsrätten (lagen 1990:608 om
tillfällig begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt;
förslaget i prop. 1991/92:150 till lag om begränsning av
kommunernas rätt att ta ut skatt för år 1993). Sedan gammalt
hör skolväsendet till den statligt reglerade delen av den
kommunala verksamheten, och det hänförs inte till vad som
brukat definieras som kommunernas fria sektor
(Holmberg-Stjernquist: Grundlagarna s.265ff).
Lagrådet kan inte finna att regeringsformen lägger hinder i
vägen att ålägga kommunerna skyldigheter enligt vad som
föreslås i 9kap. 4a§ skollagen. Detta gäller även
schablonen för medelstilldelningen till de fristående skolorna
och maximeringen av avdraget med därtill hörande
dispensmöjlighet.
Enligt ett uttalande i propositionen (s.17) skall en skola
som inte vill ha bidrag ha möjlighet att genom en särskild
rättshandling avstå från det bidrag som skolan är berättigad
till. En konsekvens av en sådan rättshandling är, sägs det, att
skolan därefter inte kan kräva att få bidrag för den tid som
avståendet avser. Avståendemöjligheten återspeglas inte i
lagtexten. Lagrådet föreslår att fjärde stycket i 4 a§ förses
med ett tillägg härom och får följande lydelse: "Vad som sägs i
första, andra och tredje styckena gäller inte de fristående
skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom
särskilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte
heller skolor, för vilka huvudmannen skriftligen avstått från
medelstilldelning."
I övrigt bör vissa redaktionella ändringar företas i den
föreslagna texten till 9kap. 2, 5 och 6§§.
Propositionsförslagets tillägg till 2§ första stycket bör
sålunda bilda en egen mening och lyda: "Härvid skall särskilt
beaktas de krav som anges i 1kap. 2§ andra och tredje
styckena."
Det föreslagna tredje stycket i 5§ bör bli en andra mening
i första stycket med lydelsen: "Skolorna är skyldiga att delta
i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genomförs
av statens skolverk."
Den nya andra meningen i 6§ första stycket kan lämpligen
ges följande avfattning: "Detsamma gäller om en fristående
skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 5§
första stycket att delta vid uppföljning och utvärdering."
Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen med av
utskottet föreslagna ändringar
Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs ifråga om skollagen (1985:1100)1
dels att 9kap. 2, 5 och 6§§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
9kap. 4a§, samt närmast före 9kap. 4a§ en ny rubrik
av följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
9kap.
2§
Godkännande för vanlig Godkännande för vanlig
skolplikt skall meddelas, om skolplikt skall meddelas, om
skolans utbildning ger skolans utbildning ger
kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter
som till art och nivå som till art och nivå
väsentligen svarar mot de väsentligen svarar mot de
kunskaper och färdigheter kunskaper och färdigheter
som grundskolan förmedlar som grundskolan förmedlar
och skolan även i övrigt och skolan även i övrigt
väsentligen svarar mot väsentligen svarar mot
grundskolans allmänna grundskolans allmänna
mål, främst de som anges mål. Härvid skall
i 1kap. 2§ andra och tredje särskilt beaktas de krav
styckena. som anges i 1kap. 2§ andra
och tredje styckena.
Godkännande för
särskild skolplikt skall
meddelas, om skolan ger
eleverna en utbildning som
väsentligen svarar mot den
som de skulle få i
särskolan eller
specialskolan. En ytterligare
förutsättning är att
eleverna i samband med
utbildningen bereds
erforderliga omsorger.
I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det
avser särskoleutbildning eller specialskoleutbildning eller
båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper
utbildningen godkänns.
Tilldelning av medel
4a§
En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig
skolplikt, skall tilldelas medel för verksamheten av den kommun
där skolan är belägen. För varje elev skall lämnas ett belopp
som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens
grundskola det närmast föregående kalenderåret. Vid
tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till
högst 15procent av den framräknade genomsnittskostnaden.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge
ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.
1 Lagen omtryckt 1991:1111
Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje
bidragsår börjar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet
elever i den fristående skolan den 15 september under
bidragsåret. Medlen skall utbetalas med en tolftedel varje
månad. Utbetalningarna i juli-september avpassas efter ett
beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i
oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser
tiden juli-september månad, betalas ut samlat i september.
Om en fristående skola, som har tilldelats medel enligt
första stycket, har tagit in en elev som inte är hemmahörande i
kommunen, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader
för elevens utbildning från elevens hemkommun.
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller
inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om
statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda
beslut.
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller
inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om
statsbidrag genom särskilda föreskrifter eller andra särskilda
beslut och inte heller skolor, för vilka huvudmannen
skriftligen avstått från medelstilldelning.
5§
Fristående skolor som avses Fristående skolor som avses
i 1 och 4§§ skall i i 1 och 4§§ skall i
fråga om sin utbildning fråga om sin utbildning
för skolpliktiga elever för skolpliktiga elever
stå under tillsyn av stå under tillsyn av
statens skolverk. statens skolverk. Skolorna
är skyldiga att delta i den
uppföljning och
utvärdering av
skolväsendet som
genomförs av statens
skolverk.
Den omedelbara tillsynen
över sådan utbildning
ankommer på den styrelse
som finns för grundskolan
respektive särskolan eller
specialskolan för den
kommun där skolan är
belägen.
Fristående skolor, som
är godkända för
fullgörande av skolplikt,
är skyldiga att delta i den
uppföljning och
utvärdering av
skolväsendet som
genomförs av statens
skolverk.
6§
Om en fristående skola inte Om en fristående skola inte
längre uppfyller kraven längre uppfyller kraven
för godkännande och för godkännande och
bristerna inte avhjälps bristerna inte avhjälps
efter påpekande för efter påpekande för
huvudmannen, skall huvudmannen, skall
godkännandet återkallas. godkännandet återkallas.
Detsamma gäller om en Detsamma gäller om en
fristående skola inte fristående skola trots
iakttar sin skyldighet enligt påpekande inte iakttar sin
5§ tredje stycket att delta skyldighet enligt 5§
i uppföljning och första stycket att delta i
utvärdering. uppföljning och
utvärdering.
Återkallande beslutas av
den myndighet som beslutar om
godkännande.