I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som
avser utvecklingssamarbetet med u-länder (littera C i bil. 4 till prop.
1991/92:100) samt motioner på biståndsområdet.
Regeringen föreslår att anslagen till det svenska utvecklingssamarbetet under
budgetåret 1992/93 skall uppgå till 1 % av bruttonationalinkomsten (BNI),
vilket innebär ett anslag på 14 460 milj.kr. Detta är en ökning av anslaget
jämfört med innevarande budgetår med 589 milj.kr.
Cirka en tredjedel av biståndet förmedlas av internationella organisationer
som FN-organen och de regionala utvecklingsbankerna (anslaget C 1 Bidrag till
internationella biståndsprogram).
Mer än hälften av biståndsramen administreras av SIDA och används till
insatser i de för närvarande 19 länder med vilka Sverige har ett långsiktigt
samarbete (de s.k. programländerna) samt till insatser i andra länder, t.ex.
som bistånd i projektform och som regionala insatser eller via enskilda
organisationer. Bistånd såväl till programländerna som till övriga u-länder
inkluderar bl.a. katastrofbistånd, bistånd för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter och bistånd på områden som miljövård, energi, hälsovård,
befolkningsfrågor, kvinnofrågor m.m. (anslaget Utvecklingssamarbete genom
SIDA C 2).
Återstoden av biståndet (anslagen C3--C10) kanaliseras genom andra
svenska myndigheter, som BITS (tekniskt samarbete och U-krediter), SAREC
(forskningssamarbete) och Swedecorp (näringslivsutveckling). En form av bistånd
är det stöd som Sverige i samarbete med andra givarländer och Världsbanken och
IMF lämnar till särskilt skuldtyngda länder.
Mot biståndsramen görs en avräkning dels för vissa asylkostnader om 665
milj.kr., vilket är en minskning jämfört med innevarande budgetår med 35
milj.kr, dels för biståndskostnader som finansieras över andra huvudtitlar
eller anslag om 188,9milj.kr.
Regeringen föreslår en höjning av bidragen till internationella
biståndsprogram (C 1) med 247 milj.kr.
Förslagen vad gäller anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA (C2) innebär
en minskning av landramsbiståndet med 145 milj.kr. De största neddragningarna
som föreslås gäller Moçambique, Tanzania och Vietnam. Höjning av biståndsramen
föreslås för Angola, Etiopien, Kap Verde, Zambia, Indien och Sri Lanka.
Relativt stora höjningar föreslås för anslagsposterna Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd, Katastrofer samt Bistånd genom folkrörelser
och vissa andra organisationer. Sammantaget innebär detta att C 2-anslaget höjs
med 217 milj.kr.
I linje med vad utskottet förordade i föregående biståndsbetänkande görs
vissa prioriteringar till förmån för bistånd på befolkningsområdet.
Anslaget Andra biståndsprogram (C 3) höjs med 142 milj.kr.
Utskottet godkänner enligt betänkandet regeringens förslag till medelsramar,
såväl för anslagen C 1--C 9 som för de olika anslagsposterna. Utskottet
godkänner de riktlinjer som regeringen föreslår för användningen av anslagen
samt kommenterar de olika motionsyrkandena avseende principer och riktlinjer
för biståndet.
Beträffande det multilaterala biståndet framför utskottet att de förslag som
framkommit genom multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet bör
utgöra underlag i det fortsatta arbetet för en effektivisering och förbättring.
Utskottet anger en positiv syn på förslag om att få ett WHO-universitet
etablerat i Malmö samt att medel beviljas för ärendets fortsatta beredning.
Enligt utskottets bedömning kommer, trots minskningar av några landramar, det
totala långsiktiga svenska biståndet till Afrika att kunna öka, eftersom de
ökade satsningarna utanför landramarna på demokratiinriktat bistånd,
näringslivsutveckling, ekonomiska reformer och skuldlättnader jämte långsiktigt
inriktat katastrofbistånd i stor utsträckning kommer att tillfalla länder i
Afrika.
Utskottet bifaller det socialdemokratiska förslaget om en parlamentarisk
utredning angående konsekvenserna för det långsiktiga samarbetet med
mottagarländerna av fördelningen mellan landramsanslag och sakanslag inkl.
riksdagens insyn och inflytande i sammanhanget.
Utskottet bifaller även ett förslag i en enskild motion om att Sverige som
medlem i EG bör verka för att subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen), dvs.
den princip som säger att ingen fråga skall avgöras eller hanteras längre upp i
en hierarki än vad som är sakligt motiverat, skall tillämpas även inom
biståndspolitiken.
Utskottet bifaller vidare ett förslag i en enskild motion att i kommande
budgetpropositioner lämna en närmare redovisning över hur biståndet genom
folkrörelser och enskilda organisationer fördelas mellan organisationerna
liksom över biståndsmedlens användning.
Till betänkandet har fogats 27 reservationer samt meningsyttring från
Vänsterpartiets suppleant.
Socialdemokraterna framhåller i reservationer att man vill fästa större vikt
vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska mottagarländerna och förordar
större landramar för ett antal länder, bl.a. Moçambique och Tanzania. Det stöd
som på multilateral grund lämnats till de länder som genomför ett djupgående
reformarbete har visat sig vara en framgångsrik samarbetsstrategi. Regeringens
neddragning står enligt partiet inte i överensstämmelse med de principer om
långsiktighet och effektivitet som också utvecklas i propositionen. Särskilt
kritiseras de neddragningar som görs för några afrikanska samarbetsländer,
vilka är i färd med att genomföra politiska och ekonomiska reformer.
Socialdemokraterna går också emot den av regeringen föreslagna sänkningen för
Vietnam, mot bakgrund av det radikala ekonomiska reformarbete som nu genomförs
och med tanke på att landets internationella isolering nu börjar brytas.
Partiet förordar vidare bl.a. höjningar av bidragen till förmån för
flyktingar (UNHCR och UNRWA) samt godkänner regeringens förslag till höjningar
av demokratianslaget. Inom ramen för demokratianslaget bör dock insatser i
Sydafrika och södra Afrika uppgå till minst 325 milj.kr. Partiet förordar också
utökade humanitära insatser till den palestinska befolkningen.
Ny demokrati förordar en minskning av hela biståndsramen med 3419 milj.kr.
till 11 041 milj.kr. Minskningarna fördelas på anslagen C1--4, 6--7. Vad
gäller bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) anser partiet det
orimligt att Sverige är den största eller hör till de största bidragsgivarna
till ett antal organisationer. Beträffande biståndssamarbetet genom SIDA (C 2)
anför prtiet att mot bakgrund av korruption och höga militärutgifter i
mottagarländerna bör biståndsramen spridas över en tvåårsperiod, vilket innebär
att biståndet till programländerna halveras. Minskningar föreslås också vad
gäller skuldlättnadsåtgärder, forskningssamarbete och administration m.m.
Vänsterpartiet förordar att en parlamentarisk utredning om en övergripande
u-landspolitik kommer till stånd. Vidare begärs en plan för hur det svenska
u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 % av BNI. Partiet föreslår en större
total biståndsram, 15 906 milj.kr. Höjningar föreslås bl.a. för bistånd till
kvinnor, till UNICEF, UNHCR och UNRWA samt för demokratianslaget. Partiet intar
en kritisk hållning gentemot samverkan med EG på biståndsområdet. Vidare
framförs kritiska synpunkter på bistånd kopplat till Världsbankens och IMF:s
strukturanpassningsprogram. Partiet föreslår långtgående skuldavskrivning.
TREDJE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen framlägger i proposition 1991/92:100, bilaga 5, följande förslag
under littera C vari yrkas:
att riksdagen godkänner vad som förordats under rubriken Biståndsanslagen
m.m.
C 1
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt
utvecklingssamarbete, som förordats i det föregående,
2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i det
föregående,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden
och utbetalningar som härutöver har föreslagits i det föregående,
4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.
C 2
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA som förordats i det föregående,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som föreslagits i det föregående,
3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 7 517 000 000 kr.
C 3
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i det
föregående under rubriken Andra biståndsprogram,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som föreslagits i det föregående,
3. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 2 114 500 000 kr.
C 4
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 293 758 000 kr.
C 5
att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum )
för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 23 014 000 kr.
C 6
att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 25 405 000 kr.
C 7
att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar
ett förslagsanslag om 6 013 000 kr.
C 8
att riksdagen till Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 18 745 000 kr.
C 9
att riksdagen till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.
C 10
att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.
Motionerna
1991/92:U2 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av det svenska
utvecklingsbiståndets framtida utveckling med inriktning mot att biståndet i
större utsträckning skall ges genom frivilliga och ideella organisationer och
ha speciell inriktning mot de fattigaste länderna samt kvinnornas och barnens
situation.
1991/92:U5 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndet i
största möjliga utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och
svenska företags kompetens utnyttjas.
1991/92:U201 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell konferens om den globala livsmedelssituationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprioritering av det svenska biståndet i syfte att stärka
jordbruksutvecklingen i tredje världen.
1991/92:U202 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fattigas rätt och om ett utvecklingssamarbete för internationell
solidaritet,
2. att riksdagen därvid särskilt betonar biståndssamarbetets övergripande
mål, att höja de fattiga folkens levnadsnivå,
4. att riksdagen begär att regeringen verkar för en mer långtgående
internationell skuldstrategi till stöd för de svårt skuldtyngda länder som
genomför ekonomiska återhämtningsprogram, särskilt för en mer långtgående
nedskrivning av de fattigaste ländernas skulder, i synnerhet inom ramen för
Parisklubbsuppgörelsen, samt att härvid denna skuldlättnad skall vara
additionell i förhållande till det internationella bistånd som ges,
6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av konsekvenserna för det
långsiktiga samarbetet med mottagarländerna av fördelningen mellan
landramsanslag och sakanslag, och att därvid särskilt beaktas riksdagens
möjlighet att ha insyn och utöva sitt inflytande över biståndets utformning
samt vad som i övrigt i motionen anges i denna fråga,
7. att riksdagen uttalar sitt stöd för bildandet av ett sekretariat för
utvecklingspolitiska utredningar och därvid inskärper att organisationsformen
skall garantera sekretariatet en av departementet oberoende ställning,
8. att riksdagen beslutar anslå 1 % av bruttonationalinkomsten till
internationellt utvecklingssamarbete, av regeringen beräknat till 14 460
milj.kr.,
9. att riksdagen beslutar anslå 255 milj.kr. för flyktingbistånd genom FN:s
flyktingkommissarie, UNHCR,
10. att riksdagen beslutar anslå 160 milj.kr. för flyktingbistånd genom FN:s
hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA,
11. att riksdagen beslutar anslå 167,1 milj.kr. för Övriga multilaterala
insatser,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd syftande till en demokratisk samhällsutveckling,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoinriktat bistånd,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det långsiktiga biståndssamarbetet med de afrikanska länderna,
15. att riksdagen beslutar anslå 425 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Moçambique,
16. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Namibia,
17. att riksdagen beslutar anslå 560 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Tanzania,
18. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Uganda,
19. att riksdagen beslutar anslå 225 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Zimbabwe,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet för en demokratisk utveckling i Sydafrika och södra
Afrika,
21. att riksdagen beslutar anslå 120 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Bangladesh,
22. att riksdagen beslutar anslå 390 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Indien,
23. att riksdagen beslutar anslå 115 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Laos,
24. att riksdagen beslutar anslå 15 milj.kr. för utvecklingssamarbete med Sri
Lanka,
25. att riksdagen beslutar anslå 325 milj.kr. för utvecklingssamarbete med
Vietnam,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för ett långsiktigt samarbete med
Kambodja,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samarbete med El Salvador,
28. att riksdagen beslutar anslå 365 milj.kr. för särskilda program,
29. att riksdagen beslutar anslå 600 milj.kr. för stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.
1991/92:U203 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd för återvändande eritreaner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontakter med andra regeringar för gemensamma internationella
insatser.
1991/92:U204 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktigt
utvecklingssamarbete med Eritrea.
1991/92:U205 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätta de
förbindelser med Eritrea som är nödvändiga för ett effektivt
utvecklingssamarbete.
1991/92:U206 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna för enskilda institutioner och ideella stiftelser att
erhålla medel ur biståndsanslaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en svensk AT-organisation att finansieras med medel
ur biståndsanslaget.
1991/92:U207 av Hugo Hegeland och Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att andelen bundet bistånd av vårt totala anslag till
biståndsram för budgetåret 1992/93 ökas.
1991/92:U208 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gatubarnens
situation.
1991/92:U209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en brett förankrad parlamentarisk
utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för hur det svenska
u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 procent av BNI,
3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i IMF och Världsbanken
för att åstadkomma reformer innebärande mer demokratiska röstregler och större
insyn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inte bör delta i strukturanpassningsprogram på IMF:s
villkor i u-länder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för avskrivning av u-ländernas skulder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågor rörande u-ländernas skulder skall överflyttas från
finansdepartementet och Exportkreditnämnden till utrikesdepartementet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndsstatistiken skall innehålla mått på hållbar utveckling.
1991/92:U210 av Hans Göran Franck m.fl. (s, v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör utöka det humanitära biståndet väsentligt samt att
även Polisario skall kunna ha ett direkt ansvar för stödets hantering.
1991/92:U211 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen för
budgetåret 1992/93 inte anvisar några medel till Nordiska Afrikainstitutet.
1991/92:U212 av Carl Olov Persson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige förutom katastrofhjälp bör påbörja ett
utvecklingssamarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea,
6. att riksdagen beslutar att inom ramen för tidigare beslut om bistånd till
u-länder omfördela resurser så att Sverige kan bidra till en god utveckling i
Eritrea,
7. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar med Eritrea upptas
för att få till stånd ett direkt avtal om ramarna för det framtida samarbetet.
1991/92:U213 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmål i
biståndspolitiken.
1991/92:U214 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd och militära
utgifter.
1991/92:U215 av Nils T Svensson och Bertil Persson (s, m) vari yrkas att
riksdagen beslutar anslå 500 000 kr. till kostnader för ett WHO-universitet för
medicinsk teknologi förlagt till Malmö och att kostnaden skall belasta
utrikesdepartementet, anslag C 1 anslagsposten Andra multilaterala bidrag,
delposten Övriga insatser.
1991/92:U216 av Ingbritt Irhammar och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
redovisning över fördelning av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och
andra enskilda organisationer.
1991/92:U217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
u-landsbiståndet skall inriktas på att stödja kvinnornas ställning i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de politiska kvinnoorganisationerna bör ges en viktig roll i
förberedelsearbetet för FN:s kvinnokonferens år 1995.
1991/92:U218 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar
för att exportkrediter beviljas för handel med Cuba, att tekniskt-vetenskapligt
samarbete med Cuba fortsätter samt att ekonomiskt stöd bör utgå för kulturellt
utbyte.
1991/92:U219 av Rune Rydén och tredje vice talman Bertil Fiskesjö (m, c) vari
yrkas att riksdagen fattar ett principbeslut om ett svenskt deltagande i
SATIS-nätverket.
1991/92:U220 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare utbildning till
Sandö U-centrum i Kramfors.
1991/92:U221 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 1 till Bidrag till
internationella biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 2 850 000 000
kr.,
2. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 till Utvecklingssamarbete genom
SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar 5 517 000 000 kr.,
3. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 3 till Andra biståndsprogram för
budgetåret 1992/93 anvisar 1 514 500 000 kr.,
4. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 4 till Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1992/93 anvisar 205000 000
kr.,
5. att riksdagen under tredje huvudtiteln C 6 till Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1992/93 anvisar 17 800 000 kr.
1991/92:U222 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk u-hjälp i större
utsträckning bör kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och
landsbygdsbefolkningen i mottagarlandet.
1991/92:U223 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1992/93 anvisar 1 446 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller
således 15 906 000 000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de fem biståndspolitiska målen ligger fast och skall styra allt
svenskt bistånd oavsett genom vilket organ det kanaliseras,
3. att riksdagen under anslaget C 2 till Särskilda program för budgetåret
1992/93 anvisar 100 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
480 000 000 kr. för att öka kvinnobiståndet i enlighet med vad i motionen
anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inte skall medverka i den nya IDA-påfyllnaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inte skall samverka med EG på biståndsområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det föreslagna anslaget på 700 000 000 kr. som Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder,
7. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 345 000 000 kr. till Unicef
utöver vad regeringen föreslagit,
8. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 25 000 000 kr. till UNHCR utöver
vad regeringen föreslagit,
9. att riksdagen under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar 10 000 000 kr. till UNWRA utöver
vad regeringen föreslagit,
10. att riksdagen under anslaget C 2 till Demokrati, mänskliga rättigheter
och humanitärt bistånd för budgetåret 1992/93 anvisar 1386 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit eller således 2 086 000000 kr. för stipendier,
bistånd till Amerikas indianer och stöd till fackföreningar enligt vad i
motionen anförts,
11. att riksdagen hos regeringen begär att SIDA och Swedecorp skall inleda
ett arbete för stöd till fackligt organisationsarbete finansierat från anslaget
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av u-krediterna,
13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till u-krediter
anslå 420 000 000 kr.
1991/92:U224 av Birger Hagård m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska
biståndet till Angola också bör kanaliseras via Unita,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att effektiviteten i biståndet särskilt bör uppmärksammas.
1991/92:U225 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av
biståndsanslagen.
1991/92:U226 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utredningsarbete rörande de organisatoriska sambanden mellan
EG:s och Sveriges biståndsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ till informationsinsatser och stöd till kontakter mellan
enskilda svenska organisationer och motsvarande organisationer inom EG.
1991/92:U227 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade insatser för information om familjeplanering i
u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade kunskaper om befolkningsfrågor hos
biståndspersonal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökat stöd till enskilda initiativ inom
befolkningsområdet, inom ramen för Särskilda program,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett ökat bilateralt samarbete med våra programländer
beträffande befolkningsfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens
förverkligande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att befolkningsfrågan uppmärksammas i FN:s konferens om miljö och
utveckling (UNCED).
1991/92:U228 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kapacitetsförstärkning på det multilaterala biståndsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den multilaterala andelen av det svenska biståndet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan enskilda organisationer på det multilaterala
biståndsområdet.
1991/92:U229 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för svenskt bistånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingen av biståndsverksamheten och de eventuella slutsatser
som bör dras gällande omfattningen av vår biståndsverksamhet.
1991/92:U230 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snabbutreda förutsättningarna för en internationell katastrof-
och biståndsbrigad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snabbutreda förutsättningarna för en lokalisering av en sådan
katastrof- och biståndsbrigad på det forna F 12 i Kalmar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av SIDA-anslagen C 2 och C 5.
1991/92:U231 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i samarbete med eritreanska myndigheter bidra till Eritreas
återuppbyggande.
1991/92:U232 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en del av
biståndsbudgeten satsas på utveckling av infrastruktur.
1991/92:U233 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en helt
ny princip för användning av en del av Sveriges biståndsmedel.
1991/92:U234 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillvarata den
kompetens som finns hos AT-organisationerna samt utveckla samarbetet med ATS i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:U235 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnohandläggare vid SIDA:s biståndskontor,
2. att riksdagen beslutar att avsätta särskilda medel för förberedelsearbetet
till FN:s kvinnokonferens 1995.
1991/92:U236 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det svenska biståndets frigörelse från Världsbankens och
Internationella valutafondens policy,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skuldavskrivning,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omfördelning av IDA:s
anslag till olika FN-organ, i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av Världsbankens policy, varvid omdömet från
organisationer med erfarenhet från fältet bör tillmätas stor vikt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SIDA:s inriktning på u-ländernas egna forsknings- och policyorgan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny "Bretton Woods-konferens" för en globalt rättvis ekonomisk
ordning.
1991/92:U237 av Lena Hjelm-Wallén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en professur i
internationell mödrahälsovård.
1991/92:U238 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till hur SIDA:s verksamhet kan sammansmältas med Swedecorp
till en organisation.
1991/92:U240 av Bengt Hurtig och Hans Göran Franck (v, s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade humanitära katastrofinsatser till civilbefolkningen i Irak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att till skydd av civilbefolkningen lätta på eller
förändra sanktionerna mot Irak.
1991/92:U407 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny utrikespolitik
för Sverige. (Berörd del).
1991/92:U504 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
18. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar
med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande
internationellt utvecklingssamarbete.
1991/92:U515 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna
för anslag till u-landsprojekt av flerinstitutionell och tvärvetenskaplig
karaktär.
1991/92:U544 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att
subsidiaritetsprincipen fastslås gälla inom biståndsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att krav på
demokrati och mänskliga rättigheter ställs på mottagarna av EG:s gemensamma
bistånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att
marknadsekonomiska system uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma
bistånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av att Sverige som medlem i EG verkar för att Loméavtalet
utvidgas till att gälla fler u-länder.
1991/92:U609 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge betydande humanitärt bistånd till Östtimor och Västpapua.
1991/92:U610 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att katastrof- och humanitärt bistånd till befolkningen i de
ockuperade områdena väsentligt utökas för kommande budgetår,
5. att riksdagen beslutar att utöver regeringsförslaget utöka stödet med 14
milj.kr. till UNRWA främst för organisationens insatser på MR-området.
1991/92:U617 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att Iran inte beviljas lån från
Världsbanken, på grund av Irans brott mot mänskliga rättigheter.
1991/92:U618 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Angola för integrering av demobiliserade soldater,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndssamarbetet med Moçambique,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt bistånd till demokratiska rörelser i Sydafrika.
1991/92:U621 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till kvinnoorganisationer i u-länder och Östeuropa,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd för att möjliggöra deltagande från u-länder i
världskonferensen för de mänskliga rättigheterna 1993,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte bevilja u-krediter till Kina och Indonesien.
1991/92:U622 av Berith Eriksson m.fl. (v, s, fp, c, kds) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige tar initiativ till
minröjning i irakiska Kurdistan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges
humanitära bistånd bör fortsätta.
1991/92:U624 av Ingela Mårtensson och Ingbritt Irhammar (fp, c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien.
1991/92:U626 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp, c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd och u-krediter till Marocko,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Polisario.
1991/92:Sf605 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det multilaterala flyktingarbetet.
1991/92:Sf619 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett skuldbetalningsmoratorium och en allmän avskrivning av
u-ländernas skulder.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i samband med FN-konferensen om miljö och utveckling
ställer kravet på en internationell överenskommelse om en radikal nedskrivning
av de fattiga ländernas skulder.
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge högsta internationella prioritet åt befolkningsfrågan, dvs.
den stora fara som förknippas med den pågående befolkningsexplosionen.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade insatser på sikt för bistånd på befolkningsområdet.
U-ländernas situation och ekonomiska utveckling
Sammanfattning av propositionen (s. 51--62)
På de flesta håll i världen pågår en omprövning av tidigare
utvecklingspolitik. Omfattande ekonomiska återhämtningsprogram och strukturella
reformer genomförs. Erfarenheterna och insikterna om vad som är en hållbar
utvecklingspolitik har ökat. Detta innebär bl.a. en omprövning av statens roll.
Även på det politiska planet märks stora förändringar. I flera u-länder har
det skett en utveckling i riktning mot demokrati och flerpartisystem. Detta är
väsentligt eftersom det enligt regeringen krävs politisk pluralism och respekt
för de mänskliga rättigheterna om utvecklingspolitiken skall bli framgångsrik.
Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under en längre tid varit
dynamisk. Den genomsnittliga tillväxten har även under åren 1990 och 1991 varit
relativt hög. Även flera av de folkrika låginkomstländerna i Sydasien har under
ett antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningstillväxten.
Särskilt Indien har under 1980-talet haft en god tillväxt, som möjliggjort
förbättrade levnadsvillkor för en del av de fattiga grupperna.
Regeringen konstaterar att krisen i de afrikanska ländernas utveckling
innebar snabbt sjunkande inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita
beräknas i dag vara 15 % lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har
ökat och uppgår i dag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 480
miljoner invånarna i de afrikanska länderna söder om Sahara. Många afrikanska
länder har dock gjort stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets djupa
kris. Den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken har börjat ge
resultat.
De flesta afrikanska länder har mött krisen med omfattande ekonomiska
återhämtningsprogram. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram är oftast utformade
med stöd av Internationella valutafonden och Världsbanken. Viktiga inslag är
privatisering av jordbruket, avskaffande av statlig priskontroll samt stimulans
för småföretagarverksamhet. Till stöd för programmen har det internationella
biståndet till Afrika ökat.
Ett antal latinamerikanska länder har också inlett genomgripande ekonomiska
reformer för att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som kännetecknat
1980-talet. Krisen har lett till att regionens BNP per capita i dag är 10 %
lägre än år 1980 och har inneburit stora påfrestningar för Latinamerikas många
fattiga. Tillväxten har varit svag trots att regionens exportinkomster nått
rekordnivåer. De stora räntebetalningarna på utlandsskulden har tagit en stor
del av exportöverskottet i anspråk. Investeringarna har enligt regeringen legat
på en alltför låg nivå för att bereda vägen för ekonomisk återhämtning och
tillväxt. Stora budgetunderskott har lett till mycket hög inflation, negativa
realräntor och en betungande inhemsk statsskuld.
Samtidigt tyder flera rapporter på att länderna i Latinamerika står inför en
positivare ekonomisk och social utveckling under 1990-talet. En rad länder har
under ett antal år genomfört långtgående ekonomiska reformprogram. Det råder i
dag en utbredd enighet om behovet av denna typ av reformer. Flera länder har
haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsåtgärder, men för att
återhämtningsprogrammen skall lyckas är det viktigt att ytterligare
skuldlättnad kommer till stånd, framför allt avseende skulder till de privata
bankerna.
Den snabba ökningstakten i världshandelns volym under större delen av
1980-talet avtog under år 1990 till ca 5 %. U-ländernas exportvolym växte dock
snabbare än världshandeln och särskilt stark var exportutvecklingen i de
industrivaruexponerande asiatiska medelinkomstländerna. De fattiga afrikanska
länderna blev under 1980-talet emellertid allt svagare på världsmarknaden. Sett
över en längre period har enligt regeringen u-länderna som grupp avsevärt
stärkt sin position på världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat,
liksom andelen industrivaror i deras export.
U-ländernas totala utlandsskuld beräknades uppgå till ca 1 340 miljarder US
dollar i slutet av år 1990, vilket är en fördubbling i nominella termer sedan
år 1980. Större delen av 1980-talet kännetecknades av fallande eller
stagnerande resursflöden till u-länderna. Det är främst de privata bankernas
utlåning som minskat kraftigt till följd av skuldkrisen. Detta har inneburit
att beroendet av utlåning från offentliga institutioner, ofta på mjuka villkor,
i vissa fall har ökat.
Det finns nu enligt regeringen tecken på att trenden av minskade resursflöden
till u-länderna har vänt. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till
u-länderna -- offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och
direktinvesteringar -- uppskattades enligt Världsbanken ha ökat till ca 71
miljarder US dollar år 1990 från som lägst 46 miljarder US dollar år 1987.
Detta är främst ett resultat av ökat gåvobistånd och ökad offentlig, främst
multilateral utlåning. Denna positiva utveckling gäller även om hänsyn tas till
återflödet av räntor och vinster på utländska investeringar. De samlade
nettotransfereringarna till u-länderna var år 1990 positiva för första gången
sedan år 1983 och beräknades uppgå till ca 9 miljarder US dollar.
För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits under
de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Redan år 1978
avskrev Sverige biståndskrediterna till dessa länder. Sverige har också verkat
för mjukare villkor vid omförhandlingar i Parisklubben. Även när det gäller de
fattigaste ländernas skuld till kommersiella långivare har framsteg gjorts,
framför allt genom s.k. skuldåterköp, som innebär att andrahandsmarknadens låga
värdering av fordringar utnyttjas. Genom ett svenskt förslag har också en viss
skuldlättnad åstadkommits när det gäller de fattigaste ländernas skulder till
Världsbanken.
Det internationella biståndet
Sammanfattning av propositionen (s. 60--62)
Världens bistånd till u-länderna stagnerade i reala termer under 1980-talet.
Biståndet till u-länderna ökade enligt OECD under år 1990 till ca 64 miljarder
US dollar från ca 54 miljarder US dollar år 1989. En viktig förklaring till
ökningen är att dollarns depreciering under år 1990 ökade biståndets värde i
andra valutor. I reala termer ökade biståndet ändå med ca 6 %. En förklaring är
enligt propositionen den kraftiga ökningen i arabländernas bistånd i samband
med krisen vid Persiska viken.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté
(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1990 till 54 miljarder US
dollar från 47 miljarder US dollar år 1989, en real ökning med 4 %. Biståndet i
proportion till DAC-medlemmarnas BNI steg från 0,34 % år 1989 till i genomsnitt
0,35 % av BNI år 1990. Under det gångna årtiondet har nivån legat kring 0,35 %.
År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde
0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde
detta redan år 1974. Ännu i dag har endast tre andra OECD-länder -- Norge,
Nederländerna och Danmark -- uppnått målet. De svenska biståndsutbetalningarna
uppgick år 1990 till 0,90 % av BNI.
Norge 1,17 1,05 1 207
Danmark 0,93 0,93 1 171
Nederländerna 0,93 0,94 2 580
Sverige 0,90 0,96 2 007
Finland 0,64 0,63 848
Frankrike (**) 0,52 0,54 8 277
Belgien 0,45 0,40 891
Canada 0,44 0,44 2 470
Tyskland 0,42 0,41 8 320
Australien 0,42 0,41 8 320
Italien 0,34 0,38 955
Japan 0,31 0,31 9 054
Schweiz 0,31 0,30 750
Storbritannien 0,27 0,31 2 639
Österrike 0,25 0,23 389
Nya Zeeland 0,22 0,22 93
Förenta staterna (***) 0,19 0,15 10 166
Irland 0,16 0,17 57
Övriga OECD-länder 990
Arabiska länder 6 312
Andra u-länder 495
Sovjetunionen och Östeuropa 2 150
Världens totala bistånd 64 024
(*) DAC (Development Assistance Committee är OECD:s biståndskommitté.
Medlemsländerna är de som anges i tabellen samt fr.o.m. december 1991 Spanien
och Portugal.
(**) Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför
landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 810 milj. US dollar ingår
dock i totalbeloppet för DAC-länderna.
(***) Från Förenta staternas bistånd har exkluderats 200 milj. US dollar i
avskrivning av militära krediter.
(Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1990)
Ökningen av DAC-ländernas biståndsvolym under år 1990 beror främst på ökat
bistånd från Förenta staterna, Japan och Frankrike. Förenta staterna blev
återigen världens största biståndsgivare med drygt 10 miljarder US dollar i
bistånd. Japan, som under 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har
kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella
utvecklingssamarbetet. Bland de länder som minskat sitt bistånd i procent av
BNI märks Australien, Italien och Storbritannien.
Biståndsanslagen m.m.
Sammanfattning av propositionen (s. 105--109)
Regeringen föreslår att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs till
14 460 milj.kr., vilket motsvarar en procent av den beräknade
bruttonationalinkomsten för kalenderåret 1992. Beloppet utgör enligt
regeringens beräkningar en ökning med 589 milj.kr. i jämförelse med innevarande
budgetår. Ökningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika
anslagen.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram föreslås öka med 247 milj.kr. och uppgå till totalt 3 566
milj.kr. Det totala multilaterala biståndet är dock större, eftersom stora
bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen inom
biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilaterala bidragen till ca en
tredjedel av biståndsramen. Inom anslaget används ökningen främst för
multilaterala organisationer med stark fattigdomsinriktning. Vidare beräknas en
större ökning av medel för miljö- och befolkningsfrågor.
Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 7 517
milj.kr. vilket är en ökning med 217 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår.
I regeringsdeklarationen anges prioriteringar för biståndets fördelning på
olika anslagsposter. Dessa återspeglas enligt propositionen i att
anslagsposterna för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
samt för bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs
väsentligt. För anslagsposten katastrofer och återuppbyggnad m.m. föreslås en
ökning mot bakgrund av de förväntat stora behoven av katastrof- och
flyktinghjälp. Medel för civila insatser i samband med FN-aktioner för fred och
återuppbyggnad har beräknats under anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram, anslagsposten 10 Andra multilaterala bidrag, delposten B
Övriga insatser.
Inom anslaget C 3 Andra biståndsprogram är det framför allt medel för stöd
till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder som har räknats upp.
För budgetåret 1992/93 beräknas 700 milj.kr. för särskilda insatser i
skuldtyngda u-länder, en ökning med 200 milj.kr. jämfört med innevarande
budgetår. Inom anslaget beräknas vidare ökningar för forskningsprogram genom
SAREC, stöd till näringslivsutveckling genom Swedecorp samt tekniskt samarbete
och u-krediter genom BITS. Till anslagsposten för stöd till
näringslivsutveckling genom Swedecorp har medel för industribistånd överförts
från landramarna för Moçambique, Tanzania, Zambia och Indien under anslaget C 2
Utvecklingssamarbete genom SIDA. Anslagsposten projektbistånd till vissa länder
har minskats genom att bistånd till Central- och Östeuropa redovisas under ett
särskilt anslag. Under anslagsposten har för budgetåret 1992/93 medel
beräknats bl.a. för utveckling av samarbete i nya former med programländerna
Botswana, Namibia och Zimbabwe. Landramarna för dessa länder har anpassats i
motsvarande mån. Totalt ökar anslaget C 3 Andra biståndsprogram med 141,5
milj.kr. till 2 114,5 milj.kr.
Vissa förändringar av anslagsteknisk natur föreslås även för budgetåret
1992/93. Under anslaget C 1 Bidrag till internationella organisationer
redovisas medlen för Sveriges bidrag till NDF (Nordic Development Fund) som en
ny delpost i anslutning till övriga internationella finansieringsorgan under
anslagsposten Regionala utvecklingsbanker. Under anslaget Utvecklingssamarbete
genom SIDA föreslås en sammanslagning av anslagsposterna Katastrofer m.m. och
Stöd till återuppbyggnad till en anslagspost. Anslagsposten Regionala insatser
i Centralamerika under samma anslag föreslås i fortsättningen heta
Utvecklingssamarbete med Centralamerika och anslagsposten Projektbistånd till
Latinamerika ges i förslaget namnet Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Under
anslaget C 3 Andra biståndsprogram uppdelas anslagsposten 9 Styrelsen för
internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) till en anslagspost med namnet
näringslivsbistånd och en anslagspost med namnet Swedefund International AB.
Samtidigt inrättas ett nytt anslag C 10 Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (Swedecorp) där förvaltningskostnaderna anslås.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande
tabell.
(*) Enligt nytt beräkningssätt redovisas anslagen exklusive moms från och med
budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 är däremot anslagen redovisade
inklusive moms.
(**) Medel under detta nya anslag har för budgetåret 1991/92 anslagits under
C 3 Andra biståndsprogram.
Enprocentsmålet och totalanslaget
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 8 föreslås att biståndsramen för budgetåret 1991/92
skall fastställas till 14 460 milj.kr., d.v.s. samma belopp som regeringen
föreslår i propositionen.
I motion U225 (m) föreslås att anslagsframställan för kommande budgetår bör
beräknas på oförändrad BNI. Enligt motionären finns inga tecken som tyder på
att den ökning av BNI om tre procent årligen som SIDA har angivit i sin
fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer till
stånd.
I motion U209 (v) yrkande 2 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en
plan för hur det svenska u-landsbiståndet skall höjas från 1 till 2 % av BNI.
Enligt motionärerna krävs en sådan höjning för att en utjämning mellan fattiga
och rika länder skall kunna komma till stånd. Vänsterpartiet föreslår samtidigt
i motion U223 yrkande 1 att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs
till 15 906 milj.kr., eller 1 446 milj.kr. utöver vad regeringen har
föreslagit.
I motion U209 (v) yrkande 7 föreslås att Sverige skall verka för att
BNP-måttet i utvecklingsstatistiken snarast skall kompletteras med andra mått
som redovisar utvecklingens ekonomiska, sociala och ekologiska hållbarhet.
I motion U221 (nyd) föreslås att biståndsramen för budgetåret 1992/93 skall
fastställas till 11 041 milj.kr., d.v.s. en reducering av det belopp som
föreslås av regeringen med 3 418 milj.kr.
Utskottet
Med anledning av ovanstående motioner vill utskottet referera till vad som
anförts i föregående års betänkanden om det internationella
utvecklingssamarbetet, nämligen att enprocentsmålet står fast. Målet att
biståndet skall motsvara 1 % av BNI är inte formulerat som en övre gräns,
varför framtida ökningar av det svenska biståndets andel av BNI inte skall
uteslutas. Biståndet bör utformas så att det på effektivast möjliga sätt möter
behoven i u-länderna, framför allt i de fattigaste länderna. Sverige bör också
fortsätta att verka för att även övriga OECD-länder uppfyller det kvantitativa
mål om 0,7 % av BNI som de själva varit med om att utforma inom FN. De nordiska
länderna har gemensamt tagit initiativ till en internationell aktion i syfte
att bryta den stagnerande trenden i respektive lands nationella biståndsvolym.
Sverige har vid internationell jämförelse ett förhållandevis generöst bistånd.
Under 1990 motsvarade de svenska biståndsutbetalningarna 0,90 % av BNI. Till
detta kan fogas att i fortsättningen skall särskilda insatser till de central-
och östeuropeiska länderna ges utanför enprocentsramen för u-länderna.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U209 (v).
Beträffande förslaget om att anslagsframställan för kommande budgetår bör
beräknas på oförändrad BNI vill utskottet framhålla att det i realiteten är
den faktiska utvecklingen av BNI som styr utrymmet för Sveriges samlade
bistånd. Detta gäller också det bistånd som kanaliseras via SIDA. Den
BNI-beräkning som för kommande budgetår styr biståndsramen presenteras i
finansplanen i regeringens budgetproposition.
Därmed avstyrks motion U225 (m).
Vad beträffar BNP-måttets användning i utvecklingsstatistiken konstaterade
utskottet i sitt förra betänkande om internationella miljöfrågor
(1990/91:UU19), att det grundläggande biståndsmålet att höja de fattiga folkens
levnadsnivå "innebär att biståndet bl.a. skall bidra till u-ländernas
resurstillväxt. Att i bedömningen av denna tillväxt (...) överge
bruttonationalprodukten som användbart mätinstrument skulle inte vara
ändamålsenligt. Utskottet instämmer emellertid i motionärernas syn på vikten av
kompletterande mätinstrument som exempelvis HDI ("Human Development Index") och
ISEW ("Index of Sustainable Economic Welfare"). Analyser av u-ländernas
ekonomiska och sociala utveckling tjänar på att dessa faktorer används som
komplement i bedömningen."
Utskottet anser fortfarande att det inte föreligger behov av att införa
obligatoriska krav på att komplettera BNP-uppgifterna med andra
utvecklingsmått. Där kompletterande uppgifter kan tas fram är däremot detta
värdefullt. Inom FN-systemets statistikuppgifter redovisas normalt uppgifter om
barnadödlighet, läskunnighet etc. som komplement till uppgifterna om ekonomisk
tillväxt.
Därmed avstyrks yrkande 7 i motion U209 (v).
Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det ovanstående regeringens förslag
till total medelsram för biståndet om 14 460 milj.kr. I konsekvens härmed
bifaller utskottet yrkande 8 i motion U202 (s). Yrkande 1 i motion U223 (v)
avstyrks.
Det internationella samarbetets krav och förutsättningar
Sammanfattning av propositionen (s. 62--104)
Regeringen anför att med den omfattning dagens ömsesidiga beroenden har kan
global säkerhet, ekonomisk stabilitet och hållbar utveckling bara uppnås genom
hela världens aktiva deltagande. Förenta nationerna
intar här en särställning. För biståndets vidkommande är reformer i FN:s arbete
på det ekonomiska och sociala området särskilt angelägna. Uppslutningen kring
de sociala sektorernas viktiga roll i utvecklingsprocessen blir allt större.
Regeringen anger att det som särskilt kännetecknat de senaste årens stora
katastrofer, som de i Mellanöstern, Afrikas Horn, Kambodja, Afghanistan och
Liberia, är att dessa krävt stora och snabba hjälpinsatser samt att de är
politiskt känsliga och har skapat svåra och i vissa fall långvariga
flyktingsituationer. Även i Central- och Östeuropa har katastofliknande
förhållanden uppstått på flera håll. Sverige har vid dessa tillfällen spelat en
ledande roll i arbetet med att förbättra FN:s och dess biståndsorgans
möjligheter att agera.
Det är enligt regeringen ett väl känt faktum att det i krissituationer alltid
är de fattigaste människorna som drabbas värst. Regeringen anser att det är
insikten om de bakomliggande faktorernas påverkan på fattigdomens konsekvenser
som i hög grad styrt och fortsättningsvis bör styra vårt bistånd. För att
angripa fattigdomens kärna bör man också se katastrofbistånd som tillfällig
stödåtgärd som kompletterar det reguljära utvecklingssamarbetet med våra
samarbetsländer.
Katastrofanslaget har under budgetåret 1990/91 kommit att utnyttjas fullt ut
för i första hand akut nödhjälp i områden som Afrikas Horn och Mellanöstern.
Omfördelning från andra anslag har varit nödvändig, vartill kommer att
riksdagen tog initiativ till extra insatser våren 1991.
För att Sverige även i fortsättningen skall kunna engagera sig för de
katastrofdrabbade krävs enligt regeringen ökade medel till akut nödhjälp, till
förebyggande katastrofinsatser och till återuppbyggnadsinsatser.
Beträffande demokrati och mänskliga rättigheter säger regeringen i
propositionen att en stark drivkraft i regeringens engagemang för demokrati och
mänskliga rättigheter i de fattiga länderna är oro över de övergrepp som
förekommer och över brister på demokratisk utveckling på många håll.
Demokratimålet har en central roll i utvecklingssamarbetet. Att värna om de
mänskliga rättigheterna är att vägledas av principen om människors lika värde
och om varje människas inneboende värdighet, och det alldeles oavsett ras, kön,
språk eller religion.
Idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism inklusive
flerpartisystem är enligt regeringen allmängiltiga. De är lika relevanta i
fattiga som rika länder. Den kraftiga betoningen på att värna de mänskliga
rättigheterna vilar inte endast på en principiell syn på utveckling. Den
återspeglar också det faktum att krav på politiska friheter och demokrati nu
höjs i många u-länder, varav flera ingår i kretsen av svenska programländer.
Reformer och politiska system måste enligt regeringen förankras i ländernas
egna erfarenheter och traditioner för att bli legitima och hållbara. Regeringen
anger att Sverige som biståndsgivare bör föra en aktiv dialog om
demokratifrågorna med samarbetsländerna. Det är enligt regeringen angeläget att
denna process rymmer klara budskap och tydliga signaler. Biståndsdialogen måste
därför bli ett mer verkningsfullt instrument för att främja pluralism,
flerpartisystem och mänskliga rättigheter.
Den särskilda anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd som inrättades under budgetåret 1991/92 har hög utnyttjandegrad och har
stimulerat till nya typer av insatser. Bl.a. har man från svensk sida enligt
regeringen kunnat tillmötesgå en stor efterfrågan på stöd i samband med
allmänna val. FN har en naturlig roll när val ingår som ett led i en mer
övergripande fredsprocess. Flera skäl talar enligt regeringen för att pröva
möjligheten att stärka oberoende internationella institutioner vilka kan påta
sig att övervaka länders efterlevnad av demokratiska regler och principer,
särskilt i samband med val. Denna fråga utreds för närvarande inom
utrikesdepartementet.
Demokratibiståndet uppvisar enligt regeringen en nödvändig bredd, SIDA, BITS
och SAREC är alla engagerade i en rad insatser för demokrati och mänskliga
rättigheter. Sverige bör enligt propositionen i ökad utsträckning välja kanaler
för biståndet som inte har anknytning till mottagarländernas myndigheter och
regeringar. Regeringen anser att frågan om statens roll i u-länderna, särskilt
i de afrikanska krisländerna, har central betydelse i det förändringsarbete som
måste bedrivas i biståndet under de närmaste åren. Regeringen avser därför att
ta initiativ till ett utvecklingsarbete på detta område, där kompletterande
kanaler för biståndet övervägs.
Vad avser miljö och utveckling anser regeringen att det är av ömsesidigt
intresse för både i- och u-länder att u-länderna bedriver en politik som
främjar en långsiktig hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar
påfrestningarna på miljön.
Enligt regeringen kommer det att krävas ökade resursöverföringar för
miljöinsatser i u-länder av åtminstone två slag. För det första, måste ett ökat
samarbete ske med u-länderna för att bistå dem att lösa de direkt
fattigdomsrelaterade miljöproblemen. För det andra, måste ett ökat samarbete
ske med u-länerna för att de skall kunna delta i globala miljöåtgärder, t.ex.
åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet. I
båda fallen måste enligt regeringen samarbetet integreras med den övergripande
utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderna för att bli verkningsfullt.
Vad gäller befolkningsfrågor anser regeringen att bristen på ekonomisk
utveckling, på utbildning för kvinnor och bristande tillgång till mödra- och
barnavård är faktorer som håller födelsetalet uppe på en oacceptabelt hög nivå.
Utbildning och läskunnighet för kvinnor har mycket starka samband med minskat
barnafödande och sänkt barnadödlighet. Barnafödandet är också lägre i länder
där ekonomin förbättrats mer stadigvarande.
Insikten om att befolkningsfrågan måste ses utifrån ett brett perspektiv och
utifrån individens behov har vuxit sig allt starkare under senare år. Sverige
bör enligt regeringen därför fortsätta att lämna bistånd som en integrerad del
av insatser som syftar till att bidra till en balans mellan befolkning och
resurser. Detta bör ske genom en aktiv dialog med mottagarländerna kring
befolkningsfrågans betydelse. Även specifika familjeplaneringsinsatser bör
genomföras där det bedöms vara effektivt. Regeringens avsikt är enligt
propositionen att höja ambitionen i fråga om bistånd på befolkningsområdet.
I propositionen diskuteras också en ny roll för FN. 1990-talet kommer
enligt regeringen att ställa krav på större finansiella resurser för
multilateral verksamhet. Ett starkare och mer effektivt FN måste i högre grad
än nu bygga på ett gemensamt finansiellt ansvarstagande. Det är angeläget att
nå fram till en ökad samsyn om vilka principer som skall styra
bidragsfördelningen i framtiden. Medvetenheten måste också stärkas om att det
är ett gemensamt givar- och mottagarintresse att tillgängliga resurser
utnyttjas mer effektivt.
I dag kanaliseras mer än två tredjedelar av FN:s årliga resurser om ca 5
miljarder US dollar till bistånd. FN:s organisation på detta område har växt
fram som resultat av successivt identifierade behov. Den splittrade
organisationsstrukturen, överlappning av många FN-organs mandat och bristen på
koordinering har enligt propositionen dock lett till att FN på många områden
saknar kritisk massa för att kraftfullt kunna spela en ledande
utvecklingspolitisk roll. Sverige och Nordens strävan är att skapa en så bred
förankring som möjligt bland medlemsländerna för konstruktiva reformer så att
FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.
Vad beträffar kvinnoinriktat bistånd avser regeringen att även i
fortsättningen aktivt verka för att kvinnofrågorna uppmärksammas
internationellt.
Kvinnans roll i utvecklingen är enligt regeringen inte endast en fråga om
jämställdhet och rättvisa. Det finns t.ex. ett fastställt samband mellan
kvinnors utbildning och befolkningstillväxt -- bättre utbildade kvinnor föder
ofta färre barn. Vidare är kvinnor i minst lika hög utsträckning som män
delaktiga i produktionen.
Det är enligt regeringen viktigt att öka satsningarna på
informationsverksamhet för att söka ge en så bred bild som möjligt av
situationen i u-länderna och resultaten av svenskt bistånd och
utvecklingssamarbete.
Mottagarlandets ansvar måste återupprättas. Ansvaret gentemot den egna
befolkningen måste bli tydligt och rollfördelningen mellan biståndsgivarna och
mottagarländerna måste klarläggas.
Erfarenheterna från det senaste decenniets insatser visar att endast en
utveckling som är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har
möjligheter att lyckas. Omvärldens bidrag till förändringar är viktiga.
Avgörande är ändå inhemskt initierade förändringar. Därför måste ansvar
utkrävas och förändringar genomföras inom länderna. Demokratisering, respekt
för mänskliga rättigheter och social mobilisering frmstår allt tydligare som
förutsättningar för en hållbar politik.
Det är enligt regeringen viktigt att biståndet utformas så att det
underlättar en mobilisering av landets egna resurser. Biståndets huvudsyfte
måste vara hjälp till självhjälp, att så långt det är möjligt främja det
produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns i
mottagarländerna, exempelvis stöd till familjejordbruk, privatisering av
statliga kreditinstitut, avskaffande av priskontroll, etc.
Regeringen betonar vikten av övergång till marknadsekonomi. Marknaden är en
viktig utvecklingskraft men den är samtidigt inte den enda lösningen på
u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på social utveckling är också
betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutioner
som sätter ramar och fastställer spelregler. Rättsstaten måste enligt
regeringen också värnas.
Programbistånd förutsätter dock att mottagaren har vilja, kapacitet och
förmåga att fördela de ekonomiska resurserna på ett effektivt och
utvecklingsfrämjande sätt. I de flesta fall förutsätts
strukturanpassningsprogram med stöd av Världsbanken, Internationella
valutafonden och givarsamfundet. Med dessa förutsättningar uppfyllda, anser
regeringen att programbistånd är en effektiv biståndsform för långsiktig
utveckling.
Det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer behandlades av
riksdagen i samband med ställningstagande till förra årets proposition. I vissa
fall finns dock enligt regeringen behov av en klarare fördelning av ansvar
mellan SIDA och övriga biståndsmyndigheter samt mellan myndigheterna och
regeringskansliet. Regeringen avser därför att genom fortsatt översyn av
styrnings- och samverkansformerna ytterligare effektivisera
utvecklingssamarbetet.
Frågan om inrättandet av ett separat utvärderingssekretariat diskuterades
i utrikesutskottet på grundval av regeringens proposition 1990/91:100 bilaga 5
och en särskild motion i frågan. Utskottet konstaterade att det kan finnas
fördelar med en fristående utvärderingsfunktion för att komplettera det arbete
som görs inom de enskilda biståndsorganen, i enlighet med förslaget i
utredningen, och uttalade sig intresserat av att få ta del av kommande förslag.
Regeringen återkom i kompletteringspropositionen 1990/91:150 med förslag om att
ett sekretariat skall inrättas. Förslaget fick en positiv behandling i
riksdagen.
I enlighet med riksdagens beslut avser regeringen enligt propositionen
inrätta en tidsbegränsad försöksverksamhet med ett sekretariat för
utvecklingspolitiska utredningar. Sekretariatet bör enligt regeringen
organiseras som en kommitté under utrikesdepartementet med ett tvåårigt mandat.
Därefter bör organisationsformen prövas på nytt.
Angående biståndet och EG säger regeringen att Sverige som medlem i EG
kommer att bidra till ett relativt omfattande bistånd som går till de flesta av
världens u-länder med tyngdpunkten i Afrika. Enligt regeringens bedömning
kommer en anslutning till EG inte att föranleda någon omläggning av
inriktningen för den svenska biståndspolitiken. Att kanalisera en del av
biståndet genom EG är enligt regeringen förenligt med Sveriges nuvarande mål på
biståndsområdet och i hög grad jämförbart med det multilaterala bistånd Sverige
i dag medverkar i. Det övriga svenska biståndet kommer, som EG ser ut i dag,
enligt regeringen att påverkas endast i mindre grad.
Regeringen behandlar i propositionen den utredning om det svenska
multilaterala utvecklingssamarbetet som nyligen presenterats av en
parlamentariskt sammansatt kommitté.
Kommitténs betänkande Bistånd genom internationella organisationer (SOU
1991:48) framlades i juni 1991 och har remitterats till ett stort antal
myndigheter och organisationer.
Kommitténs bedömning är att kapacitetsproblemet är av avgörande betydelse vid
en diskussion av många av de frågor som direktiven ställer. Särskilt gäller
detta frågor rörande måluppfyllelse, effektivitet och inflytande.
Sedan mitten av 1970-talet uppgår det svenska multilaterala biståndet till en
tredjedel av det totala svenska biståndet. Kommittén har noterat att det
multilaterala biståndets andel av det totala biståndet utgör omkring 40 % i
våra nordiska grannländer. Frågan om detta skulle vara en lämplig riktpunkt för
det svenska multilaterala biståndets utveckling kräver enligt kommittén
överväganden som ligger utanför kommitténs uppdrag.
Kommittén säger avslutningsvis vad avser fördelningen av det svenska
multilaterala biståndet mellan olika internationella organisationer på grundval
av de tre viktigaste kriterierna måluppfyllelse, effektivitet och inflytande
"att det i kretsen av multilaterala organisationer finns tillräckligt många och
goda biståndsförmedlare för att det multilaterala biståndet skall kunna ökas
väsentligt. Att en sådan ökning är motiverad är enligt kommitténs uppfattning
uppenbart".
Regeringen säger att det är väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska
företags möjligheter att på lika villkor medverka i projekt som finansieras av
de multilaterala biståndsorganen. Regeringen förutser en fortsatt hög
multilateral andel av det svenska biståndet och ett aktivt svenskt engagemang i
det multilaterala samarbetet.
De brister och strukturella problem som finns i det multilaterala systemet
gör att dess potential inte realiseras till fullo. Speciellt FN-systemet har
utvecklats till ett fragmenterat system med en flora av olika, delvis
duplicerande mindre organ som är svåra att överblicka. Sverige bör, enligt
regeringens uppfattning, aktivt verka för att genomföra förbättringar och
reformer i syfte att uppnå ett effektivt fungerande multilateralt system.
Måluppfyllelsen i det multilaterala biståndet som helhet är enligt regeringen
mycket svårbedömd och uppvisar stora variationer från organisation till
organisation, från verksamhet till verksamhet. Däremot förefaller det utan
tvekan vara så att två av de största mottagarna av svenskt multilateralt
bistånd, Unicef och IDA, är organisationer som i sin målinriktning och
verksamhet i stort överensstämmer väl med de svenska biståndspolitiska målen.
Regeringen ser det dock som angeläget att Sverige förstärker sina insatser för
att höja effektiviteten i det multilterala biståndet, dels genom att arbeta
aktivare för en effektivare ansvarsfördelning i systemet som helhet och en
förstärkning av organisationernas inre effektivitet i administration och
styrformer, dels genom att arbeta för bättre kvalitet och effektivitet i själva
projekt- och programverksamheten. Detta kan enligt regeringens mening bäst ske
på tre olika sätt: 1) genom att verka för att förstärkta utvärderingsfunktioner
i organisationerna och ta bättre del av deras resultat, 2) genom att bättre
utnyttja internationella utvärderingar av multilateral verksamhet, 3) genom att
verkställa egna utvärderingar av olika organisationer där även SIDA:s
fälterfarenheter tas tillvara. Det föreslagna utvärderingssekretariatet för
biståndsfrågor bör kunna spela en viktig roll på detta område.
Regeringen delar helt kommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning,
att det finns utrymme för ett bättre utnyttjande av Sveriges och Nordens
inflytandemöjligheter i FN-organen och i det multilaterala systemet över huvud
taget.
Regeringen avser att på basis av de rekommendationer som har lämnats av
kommittén och flera remissinstanser och i samråd med biståndsmyndigheterna se
över multibiståndets omfattning och inriktning.
Det Nordiska FN-projektets syfte har varit att formulera förslag till
förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings-
och katastrofområdet. I maj 1991 överlämnades till FN:s generalsekreterare
slutrapporten från projektet, "The United Nations in Development: Reform Issues
in the Economic and Social Fields, A Nordic Perspective, Final Report by the
Nordic UN Project".
I rapporten sammanfattas förslag på reformåtgärder som befunnits vara av hög
politisk relevans och prioritet; bl.a. medlemsländernas förmåga och möjligheter
till styrning av FN-systemet genom ett nytt International Development Council
och mindre exekutivstyrelser. Regeringen delar det synsätt som redovisas i
slutrapporten.
Inget organ inom FN förmår enligt Nordiska FN-projektet i dag på ett
tillfredsställande sätt ge dessa olika aktiviteter sammanhållna och entydiga
riktlinjer. Förslaget om att upprätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC)
syftar till att årligen samla alla medlemsstaters ministrar för
utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s
biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast. Detta kan eventuellt bli en del
av ett reformerat Ecosoc.
I slutrapporten presenteras förslag till ett nytt finansieringssystem med en
kombination av tre former av bidrag till FN:s biståndsverksamhet. Den första
formen utgörs av reguljära bidrag från alla. Den andra formen av bidrag skall
ske i form av förhandlade bidrag. Den tredje formen av bidrag skall, som nu,
utgöras av frivilliga bidrag på toppen av de två föregående bidragsformerna.
Ett bidragssystem av det slag som föreslås skulle enligt förslagsställarna
också ha större möjlighet att dra till sig additionella resurser.
Utskottet
Utskottets överväganden jämte motionssammanfattningar återfinns under denna
rubrik under tio delrubriker:
Övergripande principer och riktlinjer
Demokrati och mänskliga rättigheter
Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor
Landsbygdsutveckling, m.m.
Anpassad teknologi
Befolkning och sociala frågor
Kvinnoinriktat bistånd
Landprogram, landval m.m.
Bindning av biståndet
Utredningar m.m.
Övergripande principer och riktlinjer
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 1 föreslås att biståndet skall avspegla synen på
människors lika värde och de fattiga folkens rätt att erhålla bistånd som
uttryck för internationell solidaritet. I samma motions yrkande 2 föreslås att
riksdagen särskilt betonar biståndssamarbetets övergripande mål, att höja de
fattiga folkens levnadsnivå.
I motion U213 (m) föreslås upprättandet av ett särskilt kulturmål i Sveriges
biståndspolitik. Enligt motionären behövs detta för att utvecklingsländernas
kulturella särart skall kunna bevaras.
I motion U229 (m) yrkande 1 föreslås att svensk biståndspolitik bör inriktas
på att påverka mottagarlandets ekonomiska politik, koncentreras på offentliga
varor och tjänster, förvaltningsbistånd och katastrofbistånd. Dessutom bör,
enligt motionären, biståndsresurserna överföras på ett sätt som är anpassat
till mottagarländernas svaga institutionella struktur.
I motion U214 (fp) föreslås att Sverige inte skall ge bistånd till u-länder
som väljer att använda stora delar av sina resurser till militära ändamål. En
minskning av militärutgifterna bör i stället stimuleras.
Yrkande 2 i motion U223 (v) föreslår att de fem biståndspolitiska målen för
Sveriges bistånd skall ligga fast samt styra allt svenskt bistånd, oavsett
genom vilket organ det kanaliseras.
I motion U5 (nyd) yrkande 2 föreslås att biståndet i största möjliga
utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och svenska företags
kompetens utnyttjas.
I motion U233 (nyd) föreslås att viss del av Sveriges biståndsmedel bör
fördelas enligt en ny princip, en princip där biståndsmedlen får bekosta
importen av u-ländernas varor för vidare befordran till andra behövande
u-länder. De mottagna varorna kommer att ligga i nivå med mottagarlandets
teknologiska standard. U-ländernas råvaror bör ges ett bättre pris vilket
enligt motionärerna främjar en ekonomisk utjämning mellan u- och i-länder.
Utskottet
Det övergripande målet för det svenska biståndet är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå. Detta har riksdagen vid flera tillfällen slagit fast. Inom
ramen för det övergripande målet ryms flera ambitioner som sinsemellan
kompletterar varandra och saknar egentlig rangordning. Biståndet skall enligt
dessa delmål bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling,
vilket bl.a. förutsätter respekt för mänskliga rättigheter samt en framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön i mottagarländerna.
Utskottet konstaterar att det föreligger en bred politisk samstämmighet om de
biståndspolitiska målen. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion
U202 (s) att mänskliga rättigheter och demokrati är universella värden. En sund
ekonomisk utveckling och social rättvisa i u-länderna är lika mycket en
angelägenhet för i-länderna som för de fattiga länderna själva. Det är enligt
utskottet viktigt att i-länderna inte för en politik som försvårar denna
utveckling. Flera i-länder har exempelvis alltför restriktiva importregler.
Med det ovan anförda får yrkande 1 och 2 i motion U202 (s) betraktas som
besvarade.
Det bör enligt utskottet vara en strävan i biståndssamarbetet att understödja
en utveckling i u-länderna som sker med hänsyn till de historiska och
kulturella förutsättningar som finns i varje enskilt land. Det är i frihet och
demokrati som den kulturella särarten bäst kan tas till vara. Utskottet delar
de ambitioner som uttrycks i motion U213 (m), men anser inte att det är
påkallat med ett särskilt kulturmål i biståndspolitiken. Som utskottet
konstaterade i föregående biståndsbetänkande har kultursamarbetet, som
finansieras genom anslagsposten Särskilda program, dessutom ökat kraftigt under
senare år.
Därmed avstyrks motion U213 (m).
Utskottet konstaterar att flera av de krav på svensk biståndspolitik som
uttrycks i motion U229 (m) redan är tillgodosedda. Katastrofbistånd utgör
exempelvis redan en viktig del av det svenska biståndet. De erfarenheter som
vunnits inom ramen för det internationella biståndssamarbetet har vidare lett
till att ökad uppmärksamhet ägnas den ekonomisk-politiska miljö som biståndet
har att verka i. Krav ställs alltmer på att biståndet skall vara effektivt och
motiverat. De reformprogram som genomförs i afrikanska länder med stöd av IBRD
och IMF är exempel på detta. Strukturanpassning och ekonomisk reformpolitik är
enligt utskottet väsentliga om den marknadsekonomiska tillväxten skall kunna
stimuleras. De krav som presenteras av de multilaterala organisationerna ställs
dock inte ensidigt, utan i samråd med mottagarlandet.
Industriella projekt finansierade med biståndsmedel är enligt utskottet
beroende av goda ekonomisk-politiska förhållanden för att kunna fungera som
avsett. Såväl i Sverige som i andra givarländer har därför bistånd på
näringslivsområdet alltmer kommit att inriktas på att skapa en miljö där
företagande och entreprenöranda kan växa. I vissa fall kan det dock vara
nödvändigt att vissa traditionella industriprojekt ändå ägnas uppmärksamhet.
Ett viktigt område är exempelvis rehabilitering av industri.
Utskottet delar inte motionärens åsikt att Sverige som givarland bör överge
bistånd som satsas på industriell och annan näringslivsverksamhet. Som påpekats
är det tvärtom av vikt att den ekonomiska tillväxten stimuleras, bl.a. genom
bättre betingelser för småindustri och hantverk.
Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U229 (m).
Utskottet anser i likhet med motion U214 (fp) att det är olyckligt att många
u-länder satsar stora resurser till militära ändamål. Enligt UNDP:s Human
Development Report 1991 kan u-länderna spara potentiella anslagshöjningar på
över USD 10 miljarder per år endast genom att frysa militärutgifterna på
nuvarande nivå. Om i-länderna reducerade sina militära utgifter med 3 % skulle,
enligt samma rapport, ca USD 25 miljarder frigöras årligen. Utskottet anser att
det är angeläget att regeringen verkar för att en sådan "fredsåterbäring"
(peace dividend) som diskuterats bl.a. i samband med det s.k.
Stockholmsinitiativet utnyttjas till de fattigaste ländernas utveckling.
Med det ovan anförda får motion U214 (fp) anses besvarad.
Som ovan påpekats anser utskottet att de uppställda biståndspolitiska målen
bör styra det svenska biståndet. Av detta följer dock inte att biståndet
omedelbart bör undanhållas mottagaren om samtliga mål inte är uppfyllda i varje
enskild insats. Sverige bör enligt utskottet sträva efter att biståndsmålen
även genomsyrar de multilaterala biståndsorganens verksamhet, men detta är
enligt utskottet inte detsamma som ett absolut villkor för att Sverige skall
fortsätta att ge sina bidrag.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U223 (v).
Utskottet yttrade i sitt förra betänkande om det internationella biståndet
(1990/91:UU15) den principiella ståndpunkten att biståndet bör vara obundet.
Det svenska biståndet har också utvecklats mot en ökad andel obundet bistånd.
Varubiståndet är till största delen obundet. U-krediterna och det tekniska
samarbetet genom BITS är bundet så till vida att kontrakt med svensk part
finansieras. Importinnehållet kan emellertid vara stort och en svensk
konsultfirma eller myndighet har frihet att engagera utländska samarbetspartner
och konsulter. En förutsättning för att en u-kredit skall lämnas är också att
ett kontrakt vinns i internationell konkurrens.
Den åsikt som uttrycks i motion U5 (nyd), nämligen att biståndet i största
möjliga utsträckning bör satsas på projekt där svenskt kunnande och svenska
företags kompetens utnyttjas, delas inte av utskottet av den enkla anledningen
att biståndet i första hand skall gynna mottagaren, inte givaren. Biståndet är
inte menat som en subventionering av svenskt näringsliv. Att biståndet däremot
skapar affärsmöjligheter för det svenska näringslivet är enligt utskottet
emellertid både naturligt och positivt.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion UU5 (nyd).
Utskottet konstaterar vidare att den princip för svenskt bistånd som
motionärerna i motion U233 (nyd) kallar ny i stora delar redan utgör en del av
det svenska biståndet. Livsmedelsbiståndet är ett exempel på hur biståndsmedel
används för att underlätta export och import mellan u-länder.
Därmed avstyrks motion U233 (nyd).
Demokrati och mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 12 föreslås att förutsättningarna för hur
demokratin har skapats i i-ländernas utvecklingsskeenden skall ligga till grund
för diskussionen om u-länderns demokratisering. Motionärerna anser att
demokratibiståndet skall vara stort och varierat, men samtidigt att det måste
finnas förståelse för att demokratins institutioner utvecklas olika i olika
länder. Enligt motionärerna uppstår demokratin inte ur ett vakuum: Den måste
erövras. Genombrottet i Sveriges utveckling mot demokrati kom enligt
motionärerna när folkrörelserna hade bildats och aktivt krävde att demokratin
skulle genomföras. Flera av de demokratiska rörelserna i andra länder är unga.
De verkar också i länder där de samhälleliga institutionerna är inbäddade i
seglivade icke-demokratiska strukturer och starka klassamhällen. Den politiska
omvandlingen konfronteras också med djup social frustration, stora ekonomiska
svårigheter samt nationalistisk och annan intolerans. Där den ekonomiska krisen
slår som hårdast och där fattigdom och sociala orättvisor är som mest
utvecklade utsätts de demokratiska rörelserna för svåra påfrestningar. Det är
enligt motionärerna viktigt att den demokratiska processen i detta sammanhang
ges det stöd vi kan ge.
Utskottet
Det finns enligt utskottets bedömning en hög grad av samstämmighet mellan
motionerna och regeringens inställning i fråga om riktlinjerna för det bistånd
som ges för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Demokratimålet i
det svenska biståndet innnebär att Sverige fäster avgörande vikt vid
demokratins betydelse för ett effektivt bistånd. Det råder enligt utskottets
mening ingen som helst tvekan om att frånvaron av demokratiska villkor i ett
mottagarland starkt undergräver möjligheterna för ett uppfyllande av de övriga
biståndsmålen. Det är också utskottets övertygelse att den fulla respekten för
de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna förutsätter ett
demokratiskt samhällsskick.
Som utskottet i tidigare betänkanden har fastslagit kan kränkningar av
mänskliga rättigheter aldrig accepteras i något land, inte heller med
hänvisning till att andra samhällsmål för tillfället skulle vara viktigare. Att
värna om respekten för de mänskliga rättigheterna är en internationell
angelägenhet som har fastslagits i FN:s stadga. Den enskilda nationen kan inte
undandra sig ansvaret för dessa rättigheter med hänvisning till den politiska
eller den ekonomiska utvecklingen i det egna landet.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att dessa grundläggande
värderingar får en allt bredare spridning också i u-länderna. Insikten om
demokratins betydelse och respekten för de mänskliga rättigheterna står enligt
utskottets mening inte i motsatsställning till de kulturella och historiska
särarter som finns. Argumentet att vissa kulturer motiverar eller kräver
särskilda undantag från den allmängiltiga principen om allas lika värde finner
ingen grund i FN:s stadga. Av detta följer emellertid inte att kulturell och
historisk bakgrund inte skulle kunna påverka, eller rent av utgöra hinder för,
en demokratisk utveckling. Demokratimålet har därför en viktig funktion i det
svenska biståndet. Sverige bör självfallet inte omedelbart upphöra med sitt
bistånd till u-länder som uppvisar brister i demokrati och/eller respekten för
de mänskliga rättigheterna, men i biståndet bör finnas krav i syfte att
påskynda den demokratiska utvecklingen. Som framhålls i propositionen är det
tendenserna i utvecklingen i mottagarländerna som bör avgöra biståndets
innehåll. Bistånd till länder som systematiskt bryter mot de mänskliga
rättigheterna måste i konsekvens med detta resonemang omprövas.
Utskottet konstaterade i sitt förra betänkande om internationellt
utvecklingssamarbete (1990/91:UU15) att arbetet med att främja en demokratisk
utveckling försvåras av den i flertalet u-länder rådande fattigdomen, den låga
utbildningsnivån samt de kvarvarande ekonomiska och politiska orättvisorna. En
demokratisk utveckling är enligt utskottet emellertid ett grundläggande villkor
för att biståndet skall bli effektivt. Utskottet delar också regeringens syn
att strävan efter effektivitet i biståndet är ett kriterium som bör genomsyra
allt biståndsarbete.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 12 i motion U202 (s) som
besvarat.
Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 4 föreslås att Sverige skall verka för en mer
långtgående internationell skuldstrategi till stöd för de svårt skuldtyngda
länder som genomför ekonomiska återhämtningsprogram, särskilt för en mer
långtgående nedskrivning av de fattigaste ländernas skulder inom
Parisklubbssamarbetet. Motionärerna önskar att denna skuldlättnad skall vara
ett tillägg till det internationella bistånd som ges.
I yrkande 4 i motion Jo612 (s) föreslås att Sverige i samband med
FN-konferensen om miljö och utveckling ställer kravet på en internationell
överenskommelse om en radikal nedskrivning av de fattiga ländernas skulder.
I motion U236 (c) yrkande 1 föreslås att det svenska biståndet skall göras
oberoende av de krav som ställs inom Världsbanken och Internationella
valutafonden. Enligt motionären strider kraven på u-ländernas accepterande av
strukturanpassingsprogram mot de svenska biståndspolitiska målen. I yrkande 2 i
samma motion föreslås att Sverige aktivt skall verka för att u-ländernas
skulder skall avskrivas samt att detta skall ske utan att biståndsmedel tas i
anspråk.
Yrkande 6 i samma motion föreslår att Sverige bör ta initiativ till en ny
Bretton Woods-konferens för att få till stånd en globalt verkligen fungerande
valutaordning. Huvudsyftet med konferensen bör enligt motionären vara att
u-ländernas ges rättvisa villkor och att i-länderna betalar igen den moraliska
skuld som bidragit till att hålla u-länderna i fattigdom och beroende.
I motion U209 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige inte bör delta i
strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor i u-länder. Enligt motionärerna har
strukturanpassningsprogrammen givit IMF och Världsbanken en från början icke
avsedd styrande roll i u-ländernas ekonomi. I yrkande 5 i samma motion föreslår
motionärerna att u-ländernas skulder skall avskrivas. I yrkande 6 föreslår
motionärerna att handläggningen av u-ländernas skulder skall överflyttas från
finansdepartementet och EKN till utrikesdepartementet.
I motion Sf619 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige, bl.a. för att förebygga
nya flyktingsströmmar, skall verka för ett skuldbetalningsmoratorium och en
allmän avskrivning av u-ländernas skulder.
Utskottet
Utskottet konstaterar att u-ländernas skuldsituation i dag utgör ett mycket
allvarligt hinder för dessa länders sociala och ekonomiska utveckling.
U-ländernas totala utlandsskuld uppgick i slutet av 1990 till drygt 1 300
miljarder USD. Jämfört med 1980 innebär detta en fördubbling i löpande priser.
Skuldtjänstbetalningarna utgör en stor andel av den statliga budgeten i många
länder. En stor skuldtjänst tar också utländsk valuta i anspråk varmed
ländernas importmöjligheter begränsas. Många av de fattigaste länderna, framför
allt de afrikanska, har på grund av sitt beroende av exportinkomsterna från
några få råvaror stora svårigheter vid fallande råvarupriser. För
medelinkomstländerna är situationen i dag något ljusare tack vare olika
skuldlättnadsinsatser och ökade exportinkomster.
Under 1980-talet har sammansättningen av u-ländernas skulder förändrats
avsevärt. Skulden till offentliga kreditorer har mer än tredubblats och uppgår
nu till ca 46 procent, inklusive skulder till IMF, medan de privata
kreditorerna har minskat sin andel till ca 40 procent. De offentliga
kreditorerna har därmed tvingats ta på sig en växande börda. Detta innebär ett
avsteg från den princip som etablerades när det internationella samfundet satte
in gemensamma åtgärder för att lösa skuldkrisen från 1982 och framåt.
Sverige har i olika internationella fora understrukit skuldkrisens allvarliga
effekter för de fattigaste länderna och spelat en aktiv roll för att få till
stånd särskilda, samordnade insatser för dessa länder. Sverige har också
betonat att ökade biståndsflöden är nödvändiga. Redan 1978 avskrevs i enlighet
med en UNCTAD-resolution samtliga svenska biståndskrediter som lämnats till de
fattigaste länderna. Totalt har närmare 1,2 miljarder kronor omvandlats till
gåvor på detta sätt.
Under 1970- och 1980-talen lånade flera u-länder från utlandet för att
kompensera stigande oljepriser och sjunkande priser på viktiga exportvaror. En
aktiv utlåningspolitik hos privata och multilaterala finansiella institutioner
underlättade upplåningen. Missriktade investeringar, alltför hög konsumtion,
övervärderade växelkurser m.m. bidrog dock till växande underskott i budget och
bytesbalans. På grund av de långsiktiga perspektiv som var nödvändiga för att
lösa skuldfrågorna initierade Världsbanken 1980 s.k. strukturanpassningslån
(SAL) och senare även s.k. sektorsanpassningslån (SECAL).
Det särskilda betalningsbalansstödet, som för svensk del infördes under
budgetåret 1985/86 har använts i internationellt samordnade aktioner till stöd
för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna med ekonomiska
återhämtningsprogram. Betydande bidrag har också lämnats inom ramen för det av
Världsbanken initierade s.k. särskilda programmet för Afrika (SPA) och till
IMF:s s.k. förstärkta facilitet för strukturanpassning (ESAF). Sverige var
vidare en av initiativtagarna till den diskussion i Parisklubben som senare
resulterade i en uppgörelse om mjuka konsolideringsvillkor för de fattigaste
länderna, s.k. Torontovillkor, och har aktivt verkat för skuldlättnader i linje
med det av Storbritannien 1990 lanserade s.k. Trinidadinitiativet.
Vad gäller medelinkomstländernas skuldsituation offentliggjordes 1989 det
s.k. Brady-initiativet (uppkallat efter USA:s finansminister Nicholas Brady).
Det bygger på den tidigare s.k. Baker-planen från 1985, men innehåller till
skillnad från denna inslag av skuld- och skuldtjänstreduktion. Initiativet
bygger på frivilliga överenskommelser om skuldminskning mellan affärsbankerna
och skuldländerna.
Utskottet konstaterar vidare med tillfredsställelse att FN:s konferens om
handel och utveckling (UNCTAD VIII) framgångsrikt avslutades i Cartagena de
Indias, Colombia, i februari 1992. Konferensen tog ett enhälligt beslut om en
omfattande reformering av UNCTAD:s arbetsprogram och arbetsformer. Utskottet
finner det angeläget att Sverige arbetar aktivt med skuldfrågorna också inom
det reformerade UNCTAD.
Utskottet vill understryka vikten av att Sverige även fortsättningsvis
strävar efter samlade och långtgående åtgärder på skuldområdet. Utskottet anser
att de mest skuldsatta u-länderna bör uppmuntras att föra en målmedveten
strukturanpassningspolitik inriktad på långsiktig tillväxt, med utgångspunkt
från respektive lands speciella ekonomiska och sociala förutsättningar och
problem. I-länderna har också ett särskilt ansvar för att driva en ekonomisk
politik som åstadkommer en hög och uthållig tillväxt i ett globalt perspektiv.
Detta inkluderar möjligheter för u-länderna att öka sin export. Enligt
utskottet bör Sverige såväl bilateralt som i internationella fora prioritera
insatser för de fattigaste länderna i form av skuldlättnadsåtgärder samt inom
Parisklubben verka för ytterligare skuldreduktion för denna länderkategori. Det
vore enligt utskottet dessutom önskvärt att de kommersiella bankerna förmåddes
öka sin medverkan för att täcka finansieringsbehoven i skuldländerna, dels för
att medverka till en ekonomisk utveckling i skuldländerna, dels för att
åstadkomma en jämnare bördefördelning mellan olika grupper av kreditorer.
Därmed får yrkande 4 i motion U202 (s), yrkande 5 i motion U209 (v) och
yrkande 2 i motion U236 (c) anses besvarade. Yrkande 4 i motion U209 (v),
yrkande 1 i motion U236 (c) samt yrkande 4 i motion Sf619 (v) avstyrks.
Vad beträffar skuldfrågorna och FN:s konferens om miljö och utveckling i juni
1992 anser utskottet att dessa frågor borde tas upp som en naturlig del i en
samlad strävan att förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i
u-länderna. Som utskottet tidigare påpekat är det emellertid nödvändigt med
ytterligare insatser för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna.
Konferensen erbjuder ett unikt tillfälle att diskutera de framtida formerna för
i-ländernas bistånd. Även om diskussioner kopplade till konkreta och
operationella beslut i skuldfrågor även framgent bör föras i huvudsak i IMF,
Världsbanken, Parisklubben och andra relevanta fora, förutsätter utskottet
att regeringen under konferensen aktivt verkar för att skuldfrågorna får ökad
uppmärksamhet.
Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion Jo612 (s) anses besvarat.
Angående initiativ till en ny Bretton Woods-konferens anser utskottet att de
ämnen som enligt motionärerna borde behandlas vid den föreslagna konferensen är
angelägna och viktiga. Villkoren för u-länderna har sedan tidpunkten för
Bretton Woods-konferensen förändrats. Den skuldbörda dessa länder tvingas
hantera har helt andra dimensioner än tidigare. Den valutaordning som tidigare
rådde gäller inte längre och flera nya valutor, som exempelvis yenen och ecun,
spelar en allt viktigare roll.
Utskottet konstaterar dock att dessa frågor redan är föremål för löpande
diskussioner i olika internationella fora. I dag råder en vid överensstämmelse
i betraktelsesätt kring behoven av strukturanpassningsåtgärder och
tillväxtstimulerande åtgärder som kommer u-länderna till godo. Som utskottet
tidigare har påpekat förutsätter detta självfallet att i-länderna tar sitt
fulla ansvar för att åtgärderna skall bli effektiva.
Därmed avstyrks yrkande 6 i motion U236 (c).
Vad gäller handläggningen av skuldfrågorna i regeringskansliet anser inte
utskottet det vara riksdagens uppgift att detaljstyra organisationen av
regeringskansliets arbete.
Därmed avstyrks yrkande 6 i motion U209 (v).
Landsbygdsutveckling m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion U201 (s) yrkande 1 föreslås att Sverige bör ta initiativ till en
internationell konferens om den globala livsmedelssituationen. I yrkande 2 i
samma motion föreslås att Sverige skall se stödet till tredje världens
jordbrukspolitik som en huvuduppgift. Enligt motionären kräver detta en
omprioritering av biståndet.
I motion U232 (fp) föreslås att en del av biståndsbudgeten satsas på
uppbyggnad av en fungerande infrastruktur i u-länderna.
I motion U222 (c) föreslås att svensk u-hjälp i större utsträckning bör
kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och landsbygdsbefolkningen i
mottagarlandet.
Utskottet
Jordbruket är av central betydelse för de fattiga ländernas ekonomier.
U-länderna har en stor potential vad jordbrukets utveckling beträffar, men
denna potential kan i många fall inte utnyttjas på grund av bristfällig
ekonomisk politik, flykten från landsbygden, miljöförstöring m.m. Det är enligt
utskottet betydelsefullt att u-länderna ges krediter och investeringsbistånd
som utvecklar de möjligheter till en sund landsbygdsutveckling som finns. Detta
innebär bl.a. att avsättningen för u-ländernas produkter måste underlättas samt
att verksamhet som höjer produktiviteten främjas. Utskottet vill betona vikten
av att en betydande del av det svenska biståndet även fortsättningvis utgår i
form av importstöd, betalningsbalansstöd och satsningar på uppbyggande av
nödvändiga institutioner genom förvaltningsstöd, i syfte att bidra till ökad
tillväxt. Kvinnornas roll i produktionsprocessen bör, som påpekas under
avsnittet Kvinnoinriktat bistånd, ges nödvändig uppmärksamhet.
Som utskottet påpekade i sitt förra biståndsbetänkande (1990/91:UU15) har det
svenska biståndet i sin helhet en klar inriktning på landsbygdsutveckling. Inom
de bilaterala programmen utgör projekt inom områden som jord- och skogsbruk,
markvård, landsbygdsskolor, primärhälsovård, landsbygdsvägar en stor andel.
Även forskningsstödet är i stor utsträckning landsbygdsinriktat.
Bondeorganisationer bör självfallet utnyttjas i den mån de erbjuder rationella
fördelar för kanalisering av biståndet.
Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U201 (s), motion U222 (c) samt
motion U232 (fp) anses besvarade.
Utskottet konstaterar vidare att en konferens om den globala
livsmedelssituationen, som föreslås i motion U201 (s), redan finns etablerad.
En livsmedelskonferens äger rum vartannat år och hölls senast i Köpenhamn 1991.
Det var livsmedelskonferensen i Rom 1974 som ledde till skapandet av FN:s
livsmedelsråd, World Food Council. WFC är ett forum på statsrådsnivå där
övergripande problem och policyfrågor som rör världens livsmedelssituation
diskuteras. WFC föreslår också åtgärder till olika FN-organ och andra relevanta
internationella organisationer.
Som motionen anför kräver denna fråga emellertid ett brett angreppssätt.
Livsmedels- och jordbruksproduktionen påverkas i hög grad av de förhandlingar
som förs inom exempelvis GATT. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen
fortsätter att aktivt arbeta för en förbättring av u-länderns situation i dessa
förhandlingar.
Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U201 (s).
Anpassad teknologi
Sammanfattning av motionerna
I motion U206 (s) yrkande 1 föreslås att enskilda även institutioner och
ideella stiftelser vars verksamhet i huvudsak är förlagd i Sverige, skall ges
möjligheter att erhålla medel ur biståndsanslaget. I yrkande 2 i samma motion
föreslås att en svensk AT-organisation skall inrättas med hjälp av medel ur
biståndsanslaget.
I motion U219 (m och c) föreslås att riksdagen fattar ett principbeslut om
svenskt deltagande i SATIS-nätverket, d.v.s. det internationella nätverket för
anpassad teknologi. I motion U234 (fp) föreslås att svenska biståndsorgan
tillvaratar den kompetens som finns hos AT-organisationerna samt utvecklar
samarbetet med ATS (föreningen "Appropriate Technology of Sweden"). I motion
U515 (fp) föreslås att reglerna för anslag till u-landsprojekt ses över till
förmån för flerinstitutionella och tvärvetenskapliga projekt.
I motion U236 (c) yrkande 5 föreslås att SIDA främst bör inrikta sitt stöd på
u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och deras forsknings- och
policy-organisationer. Särskilt viktigt är det enligt motionären att finansiera
u-ländernas forskning vid universitet och fristående organ.
Utskottet
Utskottet har i tidigare biståndsbetänkanden utförligt behandlat frågan om
anpassad teknologi. Utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 bl.a. att
det finns ett stort behov av inhemsk lokalt förankrad teknologi i u-länderna
samt att forskning och utveckling kring frågor som gäller teknologins
anpassning till lokala förhållanden bör ske. Utskottet noterade vidare att man
på flera håll, inte minst inom de enskilda organisationerna, försöker bygga upp
en kompetens kring småskalig och hantverksbaserad teknologi, dess överföring
och anpassning. Det konstaterades att Föreningen Appropriate technology of
Sweden (ATS) har möjlighet att genom SIDA och SAREC ansöka om bidrag till sina
projekt i enlighet med vad som gäller för andra organisationer, samt att
kunnande av det slag som bl.a. ATS tillhandahåller kan komma till användning
dels genom samarbete med mottagarland eller svensk biståndsorganisation, dels
genom att erbjuda biståndsmyndigheterna konsulttjänster. Utskottet konstaterade
även att det anser att all teknologi som överförs genom svenskt bistånd
principiellt måste vara anpassad till de förhållanden som råder i respektive
mottagarland.
Utskottet noterar att organisationer som ATS har ett flertal möjligheter att
få stöd: SIDA har en särskild punkt under posten C 2 Utvecklingssamarbete genom
SIDA, delposten Särskilda program, som är avsedd för försöks- och
metodutveckling. Statens lantbruksuniversitet, SLU, har ett avtal med SIDA om
sådan utveckling inom jordbruksteknikens område. SIDA ger under denna post
också stöd till exempelvis Stockholm Environment Institute.
SAREC har möjligheter att ge stöd till projekt som genomförs i Sverige, men
samtidigt samverkar och håller nära kontakt med institutioner och forskare i
u-länderna. Projektförslagen bedöms efter vetenskaplig kvalitet,
utvecklingsrelevans, genomförbarhet m.fl. kriterier. Swedecorp har i viss
utsträckning möjligheter att satsa på utveckling av intressanta produkter
och/eller idéer för samarbete med företag och institutioner i u-länderna.
Om enskilda organisationer önskar ge stöd till projekt inom ramen för sin
verksamhet till anpassad teknologi kan de söka projektanslag hos SIDA i vilka
de själva svarar för 20 % av kostnaderna och SIDA för resterande 80 % (den s.k.
80/20-regeln). Dessa organisationer kan genom sin erfarenhet bedöma huruvida en
AT-idé i konkreta sammanhang är värd att satsa på samt om den kan förväntas
fungera i sin tänkta miljö. Organisationer som NUTEK, Exportrådet och EKN har
också möjligheter att stödja projekt med kommersiellt gångbara produkter inom
den anpassade teknologins område.
Utskottet vill framhålla vikten av samarbete mellan svenska institutioner för
forskning och utveckling och deras motparter i u-länderna. Det är angeläget att
svensk kompetens kan användas i utvecklingen av u-landsanpassad teknik.
SATIS-nätverket kan vara ett bra instrument för detta. Det ankommer dock inte
på riksdagen att avgöra om svenska forskare och institutioner skall ingå där.
Utskottet konstaterar vidare att forskningsinstitut och motsvarande
institutioner inte har de ideella organisationernas möjligheter till egeninsats
i biståndet. Därför kan full anslagsfinansiering vara nödvändigt. Som framgår
av vad utskottet tidigare anfört finns sådana möjligheter. Utskottet
förutsätter att om gällande regelsystem skulle vålla svårigheter att stödja
verksamheter som biståndsmyndigheterna anser angelägna, återkommer
myndigheterna med förslag till erforderliga ändringar.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkandena 1 och 2 i motion U206 (s),
motion U219 (m och c), motion U234 (fp), motion U515 (fp) samt yrkande 5 i
motion U236 (c) som besvarade.
Befolkning och sociala frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U237 (s) föreslås att en professur i internationell mödrahälsovård
inrättas. Finansiering bör ske inom biståndsbudgetens ram, antingen genom
öronmärkta resurser eller genom omfördelning inom SAREC:s budget.
I motion Sf605 (s) yrkande 3 föreslås att Sverige bör ägna ökad uppmärksamhet
åt biståndsinsatsernas betydelse för flyktingarnas situation, i synnerhet
kvinnors och barns situation bland flyktingarna.
I motion U208 (fp) föreslås att de svenska biståndsinsatserna i högre grad
bör inriktas på de fattiga barnens situation. Sverige bör enligt motionären
ägna särskild uppmärksamhet åt gatubarnen i Brasilien.
I motion U227 (fp) yrkande 1 föreslås att ökade insatser görs för information
om familjeplanering i u-länderna. I yrkande 2 i samma motion föreslås att
biståndspersonal skall ges utökade kunskaper om befolkningsfrågor. I motionens
yrkande 4 föreslås att befolkningsfrågorna skall få större utrymme i det
bilaterala samarbetet med Sveriges programländer. I yrkande 5 föreslås att ökad
uppmärksamhet ges åt läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens
förverkligande. I yrkande 6 föreslås att den svenska delegationen till FN:s
miljö- och utvecklingskonferens i Brasilien i juni 1992 skall uppmanas att
verka för att befolkningsfrågan får en allsidig och befogad uppmärksamhet på
konferensen.
I motion A805 yrkande 1 föreslås att ökade satsningar på sikt skall göras på
familjeplanering för att förhindra överbefolkning. Stöd bör bl.a. gå till
rådgivning, information, barn- och mödravård samt preventivmedel.
Familjeplaneringsåtgärderna bör dock enligt motionärerna vara frivilliga.
I motion Jo645 (nyd) yrkande 4 föreslås att befolkningsfrågan ges högsta
prioritet i det internationella arbetet p.g.a. de faror som
befolkningsexplosionen medför.
Utskottet
Befolkningsutvecklingen är ett av de problem som redan har antagit allvarliga
globala proportioner och som kommer att få katastrofala konsekvenser om
skyndsamma åtgärder ej vidtas. Utskottet konstaterar att jordens befolkning i
dag uppgår till ca 5,4 miljarder människor. Inom en trettioårsperiod kommer
denna befolkning att ha vuxit med ytterligare 3 miljarder. Denna ökning är i
sig svår att hantera p.g.a. den påfrestning jordens resurser och miljö kommer
att utsättas för. Det allvarliga med befolkningsutvecklingen är emellertid att
ökningen i huvudsak sker i världssamfundets fattigare områden. Detta leder
oundvikligen till sociala och politiska konflikter samt svåröverskådliga
miljöeffekter. Det effektivaste sättet att få ned befolkningsökningen till
hanterliga proportioner är enligt utskottet en förbättring av den sociala och
ekonomiska standarden. Som utskottet har konstaterat tidigare i betänkandet är
det ställt utom allt tvivel att en sådan förbättring endast kan bli långsiktigt
hållbar om den får ske i en demokrati där de mänskliga rättigheterna
respekteras.
En av befolkningsutvecklingens viktigaste aspekter är kvinnans situation.
Endast genom jämlika villkor för kvinnor och män på samhällets samtliga områden
kan politiska och sociala problem lösas. Lika litet som en hållbar ekonomisk
utveckling kan ske i en odemokratisk omgivning kan en demokrati utvecklas om
könsdiskriminering tillåts. Kvinnor behandlas olika beroende på kulturell och
religiös bakgrund, men en förutsättning för utvecklingssamarbete kan aldrig
vara att diskriminerande behandling lämnas utan åtgärd i namn av kultur eller
religion. Endast genom riktade insatser i avsikt att bl.a. höja kvinnornas
utbildningsnivå och politiska medverkan i samhällsprocessen kan arkaiska
sociala mönster brytas.
Fattigdomens utbredning i landsbygdsområdena leder till omfattande migration
till storstäderna, där slumområden kontinuerligt utökas och skapas. Den sociala
misär som uppstår tär ytterligare på u-ländernas redan ansträngda resurser.
Dessutom uppstår risken för mer eller mindre permanenta uppdelningar av
befolkningen i sociala klasser, där intresset för och möjligheterna till
utjämning av de sociala skillnaderna och skapandet av rättvisa sociala villkor
för befolkningen som helhet minskar hos den del av befolkningen som är i
åtnjutande av den politiska beslutanderätten.
Gatubarnen i Brasilien är ett upprörande exempel på hur grundläggande
mänskliga rättigheter kränks. Gatubarnen lever under omständigheter präglade av
rättslöshet och omfattande våld. Det exakta antalet offer för detta våld är
inte känt. I storstäder som Rio de Janeiro och Sao Paolo dödas barn dagligen.
Problemet finns också i andra länder och belyser vikten av FN:s barnkonvention.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att de stater som anslutit sig till
konventionen, däribland Brasilien bl.a. förbundit sig att till det yttersta av
sina resurser tillförsäkra sina barn rätt till liv, hälsa, utveckling och
respekt. Utskottet utgår ifrån att regeringen aktivt verkar för att
barnkonventionen efterlevs och att situationen för gatubarnen i Brasilien
förbättras.
Armodets utbredning, politiska och etniska konflikter samt den tilltagande
urbaniseringen är vidare exempel på skeenden som leder till flyktingtragedier.
Flyktingproblemen är inte geografiskt isolerade fenomen, utan har drabbat
Europa såväl som Asien, Latinamerika och Afrika. Även här finns enligt
utskottet stora risker att flyktingsituationerna skapar förhållanden som blir i
det närmaste permanenta. Skyndsamma och effektiva hjälpåtgärder är nödvändiga
för att lösa dessa problem.
1994 anordnar FN en internationell konferens om befolkning och utveckling.
Regeringen tillsätter enligt vad utskottet har inhämtat en nationalkommitté med
det dubbla syftet att både förbereda det svenska agerandet vid konferensen och
dra upp riktlinjerna för svensk politik på området. Befolkningsfrågan kommer
också att diskuteras vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992.
Utskottet vill med största allvar betona den vikt utskottet fäster vid ett
kraftfullt svenskt agerande vid dessa konferenser.
Utskottet konstaterar även att Rockefeller Foundation har givit uttryck för
tanken på en internationell kommission för att driva befolkningsfrågan,
jämförbar med exempelvis Brandt- och Brundtlandkommissionerna. Utskottet vill
uttrycka sitt stöd för tanken på en sådan kommission under förutsättning att
kommissionens mandat och sammansättning kan bedömas leda till konkreta och
realistiska rekommendationer.
Utskottet har bl.a. i sitt betänkande 1990/91:UU15 föreslagit en ökad
prioritering i biståndet för insatser på befolkningsområdet. Utskottet noterar
med tillfredsställelse den höjda ambitionsnivå som anges i regeringens
budgetförslag. Utskottet förutsätter att regeringen även framgent ägnar
befolkningsfrågorna hög uppmärksamhet i såväl organisation som prioriteringar
och anslag.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 3 i motion Sf605 (s), motion
U208 (fp), yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6 i motion U227 (fp), yrkande 1 i motion
A805 samt yrkande 4 i motion Jo645 (nyd) som besvarade.
Vad beträffar frågan om inrättandet av en särskild professur i internationell
mödrahälsovård konstaterar utskottet att regeringen den 5 september 1991 beslöt
att uppdra åt SAREC att finansiera inrättandet av en sådan professur med
särskild relevans för u-länder. Med anledning av regeringens uppdrag uppdrog
SAREC:s styrelse åt sitt sekretariat att redovisa behov och prioriteringar av
högre forskartjänster i Sverige inom u-landsinriktad hälsoforskning samt de
ekonomiska förutsättningarna för inrättandet av sådana tjänster. På basis av
den redovisning som gjordes förklarade SAREC i ett brev till regeringen av den
15 januari att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar för att
utlysa nya forskartjänster, inklusive en professur i internationell
mödrahälsovård. SAREC föreslog samtidigt att frågan om nya tjänster behandlas i
den kommande anslagsframställningen. SAREC var dessutom av den åsikten att
områdena u-landsinriktad epidemiologi och u-landsinriktad infektionsmedicin för
närvarande hade högre prioritet än u-landsinriktad mödrahälsovård och
u-landsinriktad vaccinforskning.
Utskottet gjorde i sitt förra biståndsbetänkande (1990/91:UU15) bedömningen
att ämnesområdet mödrahälsovård är av stort intresse i u-lands- och
biståndssammanhang. Utskottet såg "därför skäl till att frågan övervägs i
positiv anda av berörda biståndsmyndigheter, i första hand SAREC. Hänsyn måste
givetsvis tas till de prioriteringar som är nödvändiga med hänsyn till de
begränsade medel som står till förfogande." Utskottet yttrade vidare att det
inte ankommer på utskottet att ta ställning beträffande enskilda professurer
eller deras finansiering.
Utskottet anser fortfarande att frågan om en professur i internationell
mödrahälsovård har hög prioritet och vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Därmed får motion U237 (s) anses besvarad.
Kvinnoinriktat bistånd
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 13 föreslås att biståndet i hög grad bör inriktas
på kvinnornas situation. Kvinnorna spelar enligt motionärerna en central roll i
kampen för att höja de fattigas produktivitet.
I motion U217 (m, fp, c, kds) yrkande 1 konstateras att kvinnans situation i
många fattiga länder är mer utsatt än mannens. Av den anledningen föreslås att
ett kvinnoperspektiv bör finnas med i hela programcykeln -- från planering och
genomförande till uppföljning och utvärdering. I yrkande 2 i samma motion
föreslås att de politiska kvinnoorganisationerna bör ges en viktig roll i
föreberedelsearbetet för FN:s kvinnokonferens år 1995.
I motion U235 (s) yrkande 1 hänvisas till riksdagens tillkännagivande till
regeringen om utgångspunkter som bör övervägas vid anställning av
kvinnohandläggarna på biståndskontoren samt föreslås att kvinnobiståndet
ytterligare skall granskas. I yrkande 2 i samma motion föreslås att särskilda
medel skall avsättas för föreberedelsearbetet till FN:s kvinnokonferens 1995.
I motion U621 (v) yrkande 9 föreslås att Sveriges stöd till
kvinnoorganisationerna på grund av av kvinnans utsatta situation måste öka
såväl vad gäller u-länder som länderna i Östeuropa.
Utskottet
Utskottet har i det ovan anförda betonat vikten av att kvinnornas utsatta
position i u-länderna uppmärksammas. Som motionärerna påpekar spelar kvinnorna
en central roll i kampen mot fattigdomens och armodets eliminerande. Kvinnorna
bär i många länder den tyngsta arbetsbördan, men får samtidigt inte på ett
motsvarande sätt ta del i beslutsprocessen. Det är enligt utskottet fullt
motiverat att allt utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera
och åtgärda problem som rör kvinnans ställning. De politiska
kvinnoorganisationerna har en naturlig roll att spela i det förberedelsearbete
som är nödvändigt inför FN:s kvinnokonferens 1995. Utskottet utgår ifrån att
regeringen i god tid tillsätter en nationalkommitté med uppgift att samordna
detta arbete.
Vad beträffar kvinnornas situation i Östeuropa kan denna självfallet inte ses
isolerad från kvinnofrågan i stort. Enligt utskottets mening är kvinnornas
situation ett globalt problem som kräver samordnade och väl riktade insatser,
oavsett geografisk hemvist. Sveriges bistånd till Central- och Östeuropa
behandlas dock i ett särskilt betänkande.
Frågan om tillsättningen av handläggare för kvinnobistånd vid SIDA:s
biståndskontor behandlades av utskottet i dess föregående biståndsbetänkande
(1990/91:UU15). Utskottet konstaterade bl.a. att en stor andel av handläggarna
är lokalanställda. Även om dessa gör ett uppskattat arbete ansåg utskottet att
de successivt borde ersättas av särskilt utsända handläggare. En anledning till
detta är att de i många fall är medföljande till andra tjänstemän och att deras
handläggning endast får tillfällig karaktär. Genom tillfälliga
anställningsförfaranden uppstår risker för att kontinuiteten i arbetet skadas.
Dessutom uppstår enligt utskottet situationer där de lokalanställda på grund av
organisatoriska skäl dels inte får, eller kan, ta del av det
informationsutbyte med huvudorganisationen som är nödvändig, dels inte har de
möjligheter som krävs för att hävda frågornas vikt gentemot andra
handläggningsområden.
Utskottet anser självfallet inte att en lokalanställd nödvändigtvis har sämre
kvalifikationer för att handlägga kvinnofrågor än en utsänd handläggare. Den
princip som bör vara rådande vid valet av handläggare är den anställdes
kvalifikationer. Det får emellertid inte heller vara så att kvinnofrågorna
lämnas till tillfälligt anställda därför att frågorna, och/eller de anställda,
anses ha lägre prioritet.
Enligt vad utskottet har erfarit finns för närvarande 17 handläggare av
kvinnobistånd fördelade på 15 biståndsmyndigheter. Av dessa är 4 utsända och 13
lokalanställda. På tre myndigheter finns både en utsänd och en lokalanställd,
men vid dessa myndigheter är handläggningen av kvinnobiståndsfrågor hos de
utsända underordnade andra arbetsuppgifter. På endast en myndighet finns en
utsänd handläggare med kvinnobiståndet som huvudsaklig sysselsättning. Detta
förhållande är enligt utskottet otillfredsställande.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 13 i motion U202 (s),
yrkandena 1 och 2 i motion U235 (s), yrkandena 1 och 2 motion U217 (m, fp, c,
kds) samt yrkande 9 i motion U621 (v) som besvarade.
Landprogram, landval m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 6 föreslås att riksdagen skall begära en översyn av
konsekvenserna för det långsiktiga samarbetet med mottagarländerna av
fördelningen mellan landramsanslag och sakanslag. Därvid bör enligt
motionärerna särskilt beaktas riksdagens möjlighet att ha insyn och utforma
sitt inflytande över biståndets utformning.
I motion U407 (nyd), berörd del, föreslås att allt bistånd till ett
mottagarland kanaliseras eller helt övertas av ett givarland.
Utskottet
Det svenska biståndet till enskilda länder kanaliseras på flera sätt.
Landprogrammen kompletteras i allt högre utsträckning av projektinriktat
bistånd. Detta ger en flexibilitet som är nödvändig i det samlade biståndet.
Inom landramssamarbetet finns också utrymme för flexibilitet, som är nödvändig
om biståndet bäst skall svara mot behov och prioriteringar. Som utskottet
uttryckt i tidigare biståndsbetänkanden anser utskottet att en kombination av
olika biståndsformer är det effektivaste arbetssättet. Ett effektivt
biståndssamarbete ställer höga krav på resurser, kunskapsuppbyggnad och
långsiktighet, såväl i Sverige som i mottagarländerna. Det senare gäller inte
minst i de fattigaste länderna. Den organisation som har byggts upp genom SIDA
är därför mycket värdefull och kan svårligen helt ersättas av biståndsformer
som går utanför landramarna. Det är också naturligt att samarbetet med länder
utanför programlandskretsen ibland antar en långsiktig karaktär. Utskottet
finner det tillfredsställande att budgetpropositionen relativt utförligt
redovisar såväl landramar som det bistånd som går utanför dessa.
Utskottet delar den uppfattning som uttrycks av motionärerna i motion U202
(s), att nedskärningar av landramarnas storlek noga måste vägas mot de effekter
de kan få på de fattigaste ländernas utveckling. Det är enligt utskottet också
väsentligt att omprioriteringar i biståndet inte leder till att riksdagen
förlorar nödvändig insyn utan att riksdagen även fortsättningsvis kan utöva
sitt inflytande över biståndets utformning.
Utskottet anser det vara en olämplig och ineffektiv idé att kanalisera allt
bistånd till ett mottagarland genom ett enda givarland. Det skulle bl.a. leda
till ett orimligt beroendeförhållande mellan givar- och mottagarland.
Därmed tillstyrks yrkande 6 i motion U202 (s). Motion U407 (nyd), berörd del,
avstyrks.
Bindning av biståndet
Sammanfattning av motionerna
I motion U207 (m) föerslås att andelen bundet bistånd av den totala
biståndsramen för 1992/93 skall ökas. Motionärerna anser att det skall vara
givaren som bestämmer gåvans innehåll och inte mottagaren.
Utskottet
Utskottet har tidigare mycket klart framhållit sin principiella syn att
biståndet bör vara obundet. Upphandling enligt frihandelsprinciper och i fri
kunkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts. Effektiviteten är
enligt utskottet högre i obundet bistånd än i bundet. Återflödet av svenska
biståndsmedel är dessutom betydligt större än vad graden av bindning kan ge
intryck av. Närmare hälften av biståndet återvänder till Sverige i form av
betalning för svenska varor och tjänster. Den del av biståndet som är formellt
bunden till upphandling i Sverige inriktas på konkurrenskraftiga varor som
direkt efterfrågas av mottagarländerna.
Det svenska u-kreditsystemet är utformat med sikte på att minimera
konkurrenshämmande effekter. En förutsättning för att en u-kredit skall kunna
lämnas är också att ett svenskt företag har vunnit kontraktet i internationell
konkurrens. I OECD har nyligen träffats en överenskommelse om en strängare
disciplin för bundet bistånd i avsikt att undvika snedvridande effekter på
handel och utveckling. Beslut har också tagits om förnyade diskussioner om
möjligheterna till avbindning av biståndet.
Därmed avstyrks motion U207 (m).
Utredningar m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) yrkande 7 föreslås att riksdagen uttalar sitt stöd för
bildandet av ett sekretariat för utvecklingspolitiska utredningar och därvid
inskärper att organisationsformen skall garantera sekretariatet en av
utrikesdepartementet oberoende ställning.
I motion U226 (s) yrkande 1 föreslås att ett utredningsarbete inleds för att
i god tid lämna förslag på hur de organisatoriska sambanden mellan EG:s och
Sveriges biståndsverksamhet skall utformas.
I motion U229 (m) yrkande 2 föreslås att en försöksverksamhet med
utvecklingspolitiska utvärdingar skall igångsättas. Enligt motionären bör
utvärderingarna inte väja för att belysa de konflikter som kan finnas mellan
kvantitativa mål för biståndet och de verkligt genuina målen för allt
biståndsarbete.
I motion U2 (kds) föreslås att det svenska utvecklingsbiståndets framtida
utveckling borde ses över och utformas så att det i högre utsträckning inriktas
på bistånd genom frivilliga och ideella organisationer. Motionären föreslår
också att det behövs en mer speciell inriktning på de fattigaste länderna samt
kvinnornas och barnens situation.
Enligt motion U238 (nyd), bör en utredning tillsättas med uppdrag att se över
UD:s organisation vad avser samarbetet mellan UD, UDH och u-avdelningen. I
yrkande 2 föreslås att SIDA:s verksamhet slås samman med Swedecorps till en
organisation.
I motion U209 (v) yrkande 1 föreslås att en brett förankrad parlamentarisk
utredning om en övergripande u-landspolitik tillsätts med anledning av de
omvälvande förändringar som världen står inför.
Utskottet
I sitt föregående biståndsbetänkande (1990/91:UU15) konstaterade utskottet
att kraven på anpassningsförmåga hos biståndet är stora beroende på de snabba
förändringar som äger rum i vår omvärld: "Den bästa metoden att vidmakthålla
den nödvändiga anpassningsförmågan har visat sig vara att kontinuerligt utreda
olika delar av biståndsverksamheten. (...) Breda, övergripande utredningar
(...) riskerar att bli alltför långvariga och tungrodda för att uppfylla kraven
på anpassning inom biståndet."
Utskottet är fortfarande av denna åsikt. Vissa av motionärerna påpekar
nödvändigheten av att utreda hur de organisatoriska sambanden mellan EG:s och
Sveriges respektive biståndsverksamhet kommer att gestalta sig om svenskt
medlemskap i EG blir en realitet. Utskottet delar denna bedömning men anser att
den arbetsgrupp som bildats inom utrikesdepartementets biståndsavdelning, med
uppgift att ge en översikt av EG:s bistånd, i skriften Biståndet och EG (Fakta
Europa 1991:3) på ett tillfredsställande sätt har redovisat konsekvenserna för
biståndssamarbetet av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet förutsätter att
dessa frågor ägnas fortlöpande uppmärksamhet av regeringen.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U226 (s) anses besvarat. Yrkande
1 i motion U209 (v) avstyrks.
Utskottet anser att frivilliga och ideella organisationer utför ett
värdefullt och uppskattat arbete, utan vilket det samlade biståndets
effektivitet skulle bli lidande. Genom sin karaktär och organisatoriska
utformning har de möjligheter att påverka och påskynda den demokratiska
processen. De frivilliga och ideella organisationerna är dock effektiva just
beroende på att de arbetar på ett flexibelt och icke-byråkratiskt sätt. Om
biståndet i alltför hög grad skulle kanaliseras genom dessa organisationer
finns uppenbara risker att organisationerna byråkratiseras och därmed mister
sin effektivitet och sin egen unika karaktär. För ett effektivt biståndsarbete
genom dessa organisationer är det fördelaktigt om det finns motsvarande
organisationer i mottagarländerna. Som utskottet konstaterat ovan utgör en väl
balanserad samordning av olika samarbetsformer det effektivaste sättet att
överföra biståndsresurser.
Utskottet delar de åsikter beträffande kvinnornas och barnens situation som
kommer till uttryck i motion U2 (kds), men anser att den speciella inriktning
på just dessa kategorier som eftersträvas av motionären tillfredsställs av
utskottets tidigare påpekanden och regeringens i propositionen redovisade höga
ambitionsnivå.
Med det ovan anförda får motion U2 (kds) anses besvarad.
Utskottet noterar att avsikten med det förslag om inrättandet av ett
sekretariat för utvärderingar inom det biståndspolitiska området som
presenteras i propositionen är att effektivisera det svenska biståndet genom
fortlöpande analyser av de gjorda insatserna och de deltagande myndigheterna.
Förslaget innebär att en kommitté inrättas och att dess arbete i en första
etapp tidsbegränsas till två år. För det första verksamhetsåret föreslår
regeringen ett anslag om 5 milj.kr.
Som grund till förslaget ligger rapporten Bra Beslut -- Om effektivitet och
utvärdering i biståndet (Ds 1990:63). Rapporten har mottagits mycket positivt
av remissinstanserna.
Särskilda sekretariat med i stort sett motsvarande uppgifter och likartad
organisatorisk ställning har under senare år inrättats inom ett flertal
departementsområden. I samtliga fall har behovet av att utveckla den offentliga
sektorns effektivitet varit vägledande.
Utskottet välkomnar inrättandet av ett utvärderingssekretariat, vars
organisationsformer bör framgå efter den inledande tvåårsperioden. Utskottet
anser, i likhet med vad som anges i motion U202 (s), att sekretariatet bör ges
en från utrikesdepartementet och biståndsmyndigheterna oberoende ställning.
Vidare anser utskottet att det kan finnas fördelar med parlamentarisk medverkan
i någon form i sekretariatet.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion U202 (s) som
besvarat.
De biståndsutredningar som kontinuerligt utförs bör självfallet inte, såsom
förslagsställaren i motion U229 (m) fruktar, låta sig hämmas av att
utredningsresultaten eventuellt kan komma att ifrågasätta uppställda
biståndsmål, vare sig dessa är kvantitativa eller kvalitativt inriktade.
Därmed får yrkande 2 i motion U229 (m) anses besvarat.
Utskottet anser att varken SIDA:s eller Swedecorps respektive verksamhet
skulle gynnas av en sammanslagning såsom vissa av motionärerna har föreslagit.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U238 (nyd).
Bistånd och EG
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 2 i motion U226 (s) föreslås att initiativ bör tas till
informationsinsatser och stöd till kontakter mellan enskilda svenska
organisationer och motsvarande organisationer inom EG.
I yrkande 18 i motion U504 (s) föreslås att Sverige skall bedriva
medlemsförhandlingarna med beaktande av att enskilda medlemsstater i EG inte
för en u-landspolitik som står i samklang med den växande samsynen inom
internationella organisationer samt att Sverige har en biståndspolitik som är
mer aktiv och bättre tjänar de fattigaste folkens intressen. Enligt
motionärerna bör regeringen verka för att den svenska synen på bistånd skall
vara vägledande för det samarbete som utvecklas med andra EG-länder.
I motion U544 (fp) yrkande 1 föreslås att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG bör verka för att subsidiaritetsprincipen skall gälla inom
biståndsområdet. I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige som medlem i
EG skall verka för att krav på demokrati och mänskliga rättigheter skall
ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd. I motionens yrkande 3
föreslås att Sverige som medlem i EG verkar för att marknadsekonomiska system
uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma bistånd. I yrkande 4
föreslås att Sverige som medlem i EG skall verka för att Lomé-avtalet utvidgas
till att gälla fler u-länder.
I yrkande 5 i motion U223 (v) föreslås att Sverige inte skall samverka med EG
på biståndsområdet.
Utskottet
Utskottet konstaterar att biståndet i dag är en integrerad del av EG:s
verksamhet. I huvudsak består EG:s bistånd av stöd till 69 afrikanska,
västindiska och stillahavsländer som är anslutna till den s.k.
Lomé-konventionen, stöd genom andra arrangemang till Central- och Östeuropa,
ett antal länder i Asien och Latinamerika samt stöd till de flesta länder i
medelhavsområdet som inte är medlemmar i EG. Därutöver lämnas ett relativt
omfattande livsmedels- och katastrofbistånd. Biståndet inom Lomé-konventionen
finansieras genom att medlemsländerna gör fleråriga utfästelser till European
Development Fund (EDF). Det övriga biståndet finansieras över EG:s ordinarie
budget.
Inriktningen av EG:s bistånd överensstämmer i stort med Sveriges ambitioner
på biståndsområdet. Enligt bedömningar som regeringen bl.a. har offentliggjort
i den ovan nämnda skriften "Biståndet och EG" ger ett svenskt medlemskap i EG
inte anledning till några principiella betänkligheter vad gäller
samstämmigheten med de svenska biståndsmålen. Utskottet delar denna bedömning
men vill samtidigt understryka vikten av att Sverige såväl i förhandlingarna om
medlemskap som i den eventuella kapaciteten av medlem värnar om den
hittillsvarande svenska ambitionsnivån på biståndsområdet.
Sverige har som medlem av EG möjligheter att påverka innehållet i
gemenskapens utvecklingssamarbete dels genom de gemensamma EG-programmen, dels
genom bilaterala och multilaterala dialoger inom EG. Under förutsättning att 1
% av BNI även i fortsättningen kommer att avsättas för bistånd ställs Sverige
vid medlemskap inför uppgiften att bereda plats för bistånd genom EG
motsvarande endast ungefär 7% av det totala biståndsanslaget. Av
Maastricht-överenskommelsen framgår emellertid att en ökad koordinering mellan
medlemsländerna på biståndsområdet kan förväntas i framtiden. Sverige kan
enligt utskottets bedömning påverka denna process. Redan i
medlemskapsförhandlingarna är det viktigt att Sverige understryker sin syn på
biståndsfrågorna. Sverige bör också värna om de förbättringar som har gjorts i
den svenska närings- och handelspolitiken under de senaste åren. Avregleringen
av jordbruket och avvecklingen av kvoter för textilimporten är två svenska
åtgärder som kan gagna u-länderna.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 18 i motion U504 (s) som
besvarat.
Inom EG pågår diskussioner om vilken avvägning som skall göras mellan bistånd
som en uppgift för gemenskapen och medlemsländernas biståndsansträngningar.
Utskottet anser i likhet med vissa av motionärerna att Sverige bör verka för
att subsidiaritetsprincipen (eller närhetsprincipen), d.v.s. att ingen fråga
skall avgöras eller hanteras längre upp i en organisatorisk hierarki än vad som
är sakligt motiverat, skall gälla inom biståndsområdet. Som utskottet har
påpekat tidigare i betänkandet gynnas effektiviteten i biståndet av flera
kompletterande organisationsformer. Detta synsätt torde äga aktualitet även för
EG:s bistånd. EG:s och medlemsländernas samlade bistånd torde nå de bästa
resultaten om de gemensamma programmen tar sig an de frågor där behoven av
samlat agerande är störst och de nationella programmen får utvecklas utifrån
sina egna förutsättningar.
Därmed tillstyrks yrkande 1 i motion U544 (fp).
Vad beträffar frågan att krav på demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna skall ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd är dessa
principer genom överenskommelsen i Maastricht redan inskrivna som grundsatser
för EG-biståndet. Som medlem i EG kan Sverige verka för att dessa principer
verkställs i praktisk handling. Utskottet konstaterar också att EG genom
enhälliga beslut redan har kunnat införa sanktioner mot tredje land när
exempelvis brott mot de mänskliga rättigheterna föreligger. Samarbetet med Kina
är ett exempel på detta.
Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U544 (fp) anses besvarat.
Utskottet konstaterar att den senaste Lomé-konventionen av 1989 innehåller
stöd till strukturanpassning i mottagarländerna. Därmed har EG fått ett
instrument att stödja Lomé-ländernas marknadsekonomiska reformer.
Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U544 (fp) anses besvarat.
Angående en utvidgning av Lomé-avtalet konstaterar utskottet att en
omfattande del av EG:s bistånd når länder utanför Lomé-avtalet. Redan 1976
godkändes det första programmet för bistånd till de s.k. icke-associerade
länderna. Biståndet till länderna i Asien och Latinamerika tas ur EG:s
ordinarie budget, som är föremål för årlig prövning av medlemsländerna och
Europaparlamentet. 1976 slöts också avtal med Maghreb-länderna och året efter
med de s.k. Mashreq-länderna (Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien). Biståndet
till Central- och Östeuropa sker huvudsakligen inom den s.k. G24-processen. Det
är enligt utskottet inte heller självklart att utökad konventionsbindning är
vad som bör eftersträvas. Konventionsformen kan komma att minska nödvändig
flexibilitet för anpassning av biståndet till skiftande behov i olika länder
över tiden.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U544 (fp).
Utskottet delar vissa av motionärernas synpunkter att stöd till
informationsinsatser och kontaktskapande mellan svenska och europeiska enskilda
organisationer är nödvändigt. SIDA och enskilda organisationer kan med hjälp av
de medel de får göra värdefulla insatser. Utgivandet av skriften "Fakta Europa"
och två större seminarier om EG:s biståndspolitik som UD:s u-avdelning planerar
under våren 1992 är exempel på nödvändiga informationsaktiviteter.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion U226 (s) som
besvarat.
Utskottet delar inte vissa motionärers uppfattning, att Sverige inte skall
samverka med EG på biståndsområdet.
Därmed avstyrks yrkande 5 i motion U223 (v).
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
Utskottet behandlar under detta avsnitt motioner som tar upp
allmänna och principiella frågor rörande Sveriges stöd till och
samarbete med internationella biståndsorganisationer. Därefter tar
utskottet ställning till motionsyrkanden beträffande medelsramar och
inriktning för de olika organisationerna.
Propositionen (s. 110--112)
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver
utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller
främst bidrag till FN:s humanitära verksamhet och vid
katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga uvecklingsinsatser,
regionala program och stöd till internationella forskningsprogram.
Det multilaterala systemet utgör ca en tredjedel av det totala
biståndet. Anslagsnivån för C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram föreslås öka med 246,8 milj.kr.
Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret
1991/92 och 1992/93 fördelat på organisationer (milj.kr.)
Anvisat Förslag Föränd-
1991/92 1992/93 ring
___________________________________________________________
Flyktingbistånd genom FN
varav
- FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar (UNRWA) 140,0 146,0 6,0
- FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) 215,0 235,0 20,0
____________________________
355,0 381,0 26,0
ÖVRIGT
Övriga organisationer
varav
- Internationella familje-
planeringsfederationen (IPPF) 90,0 96,0 6,0
- UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum (ITC) 22,0 23,0 1,0
- FN:s narkotikaprogram (UNDCP)
och annan narkotikabekämpning 55,0 58,0 3,0
- Internationella sjöfarts-
universitetet 18,0 19,0 1,0
Andra multilaterala bidrag
varav
- Miljöinsatser 125,0 155,0 30,0
- Övriga insatser 153,1 201,1 (2) 48,0 (1)
- Multilaterala
biträdande experter m.m. 57,0 62,0 5,0
_________________________________
520,1 614,1 94,0
SUMMA 3 319,3 3 566,1 246,8
________________________________________________________________
1 Bidrag till Nordic Development Fund (NDF), som tidigare
redovisats under anslagsposten, Andra multilaterala bidrag,
delposten, övriga insatser, utgör fr.o.m. 1992/93 en egen delpost
under anslagsposten Regionala utvecklingsbanker.
2 Inom denna post jämte ingående ointecknade reservationer kan
medel intill ett belopp om 150 milj.kr. disponeras för civila
insatser i samband med FN-aktioner för fred och återuppbyggnad.
Regeringens motivering till medelsramarna för de olika
anslagsposterna under C 1-anslaget återfinns i propositionen
s. 112--131.
Multilateralt bistånd, allmänt
Sammanfattning av motionerna
Motion U228 (fp) tar upp ett antal frågor i anslutning till
multibiståndskommitténs betänkande (SOU 1991:48). Enligt yrkande 1
borde regeringen ha tagit hänsyn till kommitténs slutsatser
beträffande kapaciteten för handläggningen av det multilaterala
biståndet. Motionären utgår från att den av regeringen aviserade
översynen av kapacitetsfrågorna sker skyndsamt samt att behovet av
förbättrad samverkan mellan de myndigheter och organ som berörs av
detta bistånd beaktas. Enligt motionens yrkande 2 förordas att den
multilaterala andelen av biståndet successivt höjs till våra
grannländers nivå. I yrkande 3 framhåller motionären vikten av
samverkan mellan enskilda organisationer på det multilaterala
området. Bl.a. nämns i motionen folkrörelserådets potential som forum
för samverkan.
I motion U221 (nyd) yrkande 1 föreslås en medelsram för
C1-anslaget om 2 850 milj.kr., vilket innebär en sänkning med ca
716 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna finner det
märkligt att Sverige är en av de största bidragsgivarna till i stort
sett alla internationella organisationer.
Utskottet
Som framgår av budgetpropositionen har den parlamentariskt
sammansatta kommittén för översyn av svenskt multilateralt
biståndssamarbete lagt fram sitt betänkande Bistånd genom
Internationella Organisationer (SOU 1991:48). Översynen är enligt
utskottets uppfattning en grundlig och värdefull genomgång av det
multilaterala biståndet, dess mål och medel. De frågor rörande
biståndsvolym, handläggning av biståndet samt de enskilda
organisationernas roll som tas upp i motion U228 (fp) behandlas i
utredningen.
Det Nordiska FN-projektet har avlämnat sin slutrapport "The United
Nations in Development: Reform Issues in the Economic and Social
Fields, A Nordic Perspective". Rapporten innehåller värdefulla
analyser och rekommendationer syftande till att stärka effektiviteten
i FN:s operationella aktiviteter samt förbättra styrningen och
åstadkomma ett bättre finansieringssystem. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att FN-projektets rapport fått ett positivt
mottagande.
Utskottet delar uppfattningen som anges i propositionen att Sverige
bör aktivt verka för att genomföra förbättringar och reformer i syfte
att uppnå ett effektivt fungerande multilateralt system. Såväl
multibiståndsutredningen som det Nordiska FN-projektet och de
slutsatser som redovisas i budgetpropositionen bör utgöra underlag i
detta viktiga arbete.
Vad gäller det multilaterala biståndets totala volym anförs i
budgetpropositionen att regeringen förutser en fortsatt hög
multilateral andel av det svenska biståndet och ett aktivt svenskt
engagemang i det multilaterala samarbetet. Detta uttalande stämmer
väl överens med den positiva syn på det multilaterala biståndet som
utskottet vid tidigare tillfällen gett uttryck för. Utskottet har
noterat den diskussion som förs i multibiståndsutredningen om en
eventuell höjning av den nuvarande multilaterala andelen om ca en
tredjedel av det svenska biståndet till den ca 40-procentiga andelen
i andra nordiska länder. Utskottet utgår från att såväl
effektivitets- och reformfrågorna som volymfrågan fortlöpande
övervägs på svensk sida och inom ramen för samarbetet med de nordiska
länderna. Utskottet ser dock inte behov av någon ny procentuell
målsättning vad gäller det multilaterala biståndets andel.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U228 (fp).
Som utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 svarar
Sverige, liksom främst övriga nordiska länder, för en
oproportionerligt stor andel av de multilaterala biståndsorganens
finansiering sett i relation till givarländernas BNI. Som exempel kan
nämnas att Sverige är största bidragsgivare i absoluta termer till
Unicef och hör till de största bidragsgivarna till bl.a. UNDP, UNHCR,
UNRWA och UNFPA. Utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:UU15 att
om andra biståndsgivare skulle höja sina bidrag i riktning mot vår
nivå, skulle detta på ett fundamentalt sätt förändra och förbättra
dessa organs möjligheter att bistå de fattiga länderna. Sverige bör
således aktivt verka för högre bidrag från givarländerna till de
multilaterala organen.
Utskottet godkänner den av regeringen föreslagna medelsramen för
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram om
3 566,1 milj. kr.
Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U221 (nyd).
När det gäller den specifika frågan om handläggningskapacitet på
svensk sida (mot. U228, yrk. 1) välkomnar utskottet att regeringen
med utgångspunkt i multibiståndsutredningens slutsatser aviserat en
översyn av beredningsresurserna och behovet av en eventuell
förstärkning. Utskottet vill för sin del understryka vikten av att
erforderlig kapacitet tillhandahålls för beredningen på svensk sida
av det multilaterala biståndet, dels mot bakgrund av detta bistånds
betydande volymmässiga omfattning, dels med tanke på vad som ovan
anförts om behovet av effektivisering och reformarbete.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U228 (fp) anses
besvarat.
I propositionen anger regeringen sin avsikt att stimulera en bättre
samverkan med enskilda organisationer på det multilaterala området.
Utskottet välkomnar detta och utgår från att resultatet av
regeringens ansträngningar i detta hänseende redovisas för riksdagen
vid lämpligt tillfälle.
Härmed får yrkande 3 i motion U228 (fp) anses besvarat.
FN:s barnfond (Unicef)
Sammanfattning av propositionen (s. 114--115)
Unicef har enligt regeringen en särskild funktion som katalysator
för regeringarnas egna insatser i de 128 länder som fonden samarbetar
med. Inte minst i arbetet med att länder skall kunna uppfylla
bestämmelserna i FN:s barnkonvention, som antogs år 1989, samt
målsättningen i deklarationen från barntoppmötet, förutser regeringen
en betydande roll för Unicefs arbete för gatubarn, flyktingbarn,
barnprostituerade och andra särskilt utsatta barngrupper.
Mot bakgrund av de goda resultat Unicefs insatser medfört för
världens barn och för det förtroende Sverige hyser för
organisationens arbete föreslår regeringen en höjning av anslaget med
25 milj.kr. till 395 milj.kr. för 1992/93.
Motionen
I motion U223 (v) föreslås en medelsram om 740 milj.kr., vilket är
345 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som motivering anges
bl.a. behovet av att förverkliga besluten från barntoppmötet 1990 i
syfte att förbättra situationen för barnen.
Utskottet
Som nämns ovan är Sverige den största bidragsgivaren till FN:s
barnfond, Unicef i absoluta termer. Sveriges sammanlagda bidrag utgör
ca 10 % av Unicefs budget. Stödet till Unicef över C 1- anslaget
kompletteras med omfattande insatser genom SIDA, s.k. multibi-stöd
vilket under budgetåret 1990/91 motsvarade ca 300 milj.kr.
Liksom regeringen hyser utskottet förtroende för Unicefs förmåga
att effektivt förmedla biståndsinsatser för barn. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag till medelsram.
Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U223 (v).
Flyktingbistånd
Sammanfattning av propositionen (s. 123--125)
Ökad belastning på UNRWA:s hälso-, sjukvårds- och
socialhjälpsprogram, behov av fler skolor, UNRWA:s insatser för
strandsatta personer i Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har,
enligt regeringen, medfört att UNRWA:s totala utgifter och behov av
ytterligare resurser ökat. Regeringen föreslår därför att Sveriges
reguljära bidrag till UNRWA höjs med 6 milj.kr. till 146 milj.kr. för
budgetåret 1992/93.
Med hänsyn till att UNHCR:s verksamhet också har utökats väsentligt
under det senaste året är det, enligt regeringens mening, angeläget
att det svenska bidraget höjs. Det reguljära bidraget bör, enligt
regeringen, kunna användas flexibelt av UNHCR för att täcka både
reguljära programkostnader och särskilda program.
I propositionen föreslås att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR
höjs med 20 milj.kr. till 235 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
UNHCR
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) föreslås en medelsram om 255 milj.kr. för UNHCR
vilket är 20 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som
motivering anges den förvärrade flyktingsituationen i världen.
I motion Sf605 (s) framhålls biståndet som en faktor som kan
påverka orsaker till flykt och migration som sammanhänger med
fattigdom, svält och miljöförstöring. Internationellt stöd måste
inriktas både på akuta och långsiktiga insatser. Flyktingkvinnors och
barns behov måste särskilt uppmärksammas. Vidare anges att de
multilaterala organen inom flyktingarbetet måste få större resurser
och finansiell stabilitet. Sverige bör ge hög prioritet åt att
stabilisera organisationernas ekonomi, bl.a. genom att påverka andra
länder att bidra. Sverige bör verka för radikalt ökade insatser för
organiserad överföring av flyktingar till tredje land för dem som
inte kan få varaktigt skydd i den regim där de befinner sig.
I motion U223 (v) föreslås en medelsram för UNHCR om 260 milj.kr.
vilket är 25 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit. Som
motivering anges den katastrofala flyktingsituationen i världen.
Utskottet
Som nämns i regeringens proposition har behoven av UNHCR:s
verksamhet ökats dramatiskt under det senaste året. Utskottet delar
den syn som framförs i motion Sf605 (s) om vikten av internationellt
stöd för flyktingar och vad gäller uppmärksamheten på kvinnors och
barns behov. Det är också utskottets uppfattning att Sverige bör ge
hög prioritet åt att stabilisera organisationernas ekonomi. Utskottet
noterar i detta sammanhang att UNHCR:s finansiella ställning stärkts
under senare tid. Sverige bör även i fortsättningen verka för att
andra givare höjer sina andelar av UNHCR:s finansiering.
Härmed får yrkande 6 i motion Sf605 (s) anses besvarat.
Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR i absoluta
tal. Utskottet delar regeringens bedömning att UNHCR:s ökade
verksamhet motiverar en höjning av det svenska bidraget, vilket också
föreslås i budgetpropositionen. Utskottet godkänner den av regeringen
föreslagna medelsramen för UNHCR om 235 milj.kr. Det kan i
sammanhanget noteras att betydande svenska biståndsmedel också kommer
UNHCR till del i form av katastrof- och humanitärt bistånd inom ramen
för C2-anslaget.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 9 i motion U202
(s) och yrkande 8 i motion U223 (v).
UNRWA
Motionerna
I motion U202 (s) föreslås en medelsram för UNRWA om 160 milj.kr.
dvs. 14 milj.kr. mer än vad regeringen föreslagit.
Enligt motion U610 (s) bör ökningen amvändas för organisationens
insatser på MR-området.
Även i motion U223 (v) föreslås en högre medelsram, 156 milj.kr.
Som motivering anges palestiniernas försämrade situation till följd
av kriget i Persiska viken.
Utskottet
Som framgår av budgetpropositionen har palestiniernas ekonomiska
situation försämrats under senare år. Palestinierna drabbades mycket
hårt av Gulfkriget, bl.a. till följd av att arabstaternas bistånd
kraftigt minskades eller helt avbröts samt att palestiniernas
möjligheter att arbeta i Gulfstaterna kringskars. Utskottet delar
uppfattningen att den uppkomna situationen ställer ökade krav på
UNRWA i dess arbete för de palestinska flyktingarna i regionen.
Sverige är näst största bidragsgivaren till UNRWA och står för
närmare 10 % av organisationens budget.
Utskottet noterar i sammanhanget att regeringen för närvarande
studerar vissa frågor i anslutning till UNRWA:s verksamhet. Det
gäller bl.a. givarländernas styrning av verksamheten, möjligheten
till projektverksamhet som innebär att större utrymme lämnas för
initiativ och ansvarstagande från de palestinska flyktingarnas sida
samt beträffande formerna för samarbete och samordning mellan de
olika FN-organen som är verksamma i området.
Utöver UNRWA:s huvudsakliga verksamhet i form av stöd till
utbildning, hälsovård och livsmedelsförsörjning har organisationen
också kunnat utveckla en skyddsfunktion för flyktingar på de
ockuperade områdena, genom de s.k. Refugee Affairs Officers'
verksamhet på fältet.
Utöver bidragen via UNRWA förmedlas också svenskt bistånd till
palestinierna genom andra kanaler, främst svenska enskilda
organisationer. Biståndet har huvudsakligen en humanitär inriktning
med tonvikt vid sociala sektorer. Vikt läggs också vid insatser inom
området mänskliga rättigheter. Ett exempel är det stöd till
MR-organisationer verksamma på de av Israel ockuperade områdena som
förmedlas via den svenska avdelningen av Internationella
Juristkommissionen. Sverige stödjer också Internationella Röda
korsets skyddande verksamhet. Härutöver finns också bistånd som
förmedlas genom olika FN-organ förutom UNRWA. Detta sistnämnda
bistånd kan komma att innefatta mer långsiktiga utvecklingsinsatser,
som stöd till produktiva sektorer.
Utskottet finner mot bakgrund av vad som ovan anförts om de ökade
behoven regeringens förslag till en höjning av medelsramen för UNRWA
motiverat.
Behovet av ökade insatser på MR-området som nämns i motion U610 (s)
anser utskottet i första hand bör kunna tillgodoses inom ramen för de
bilaterala svenska biståndsinsatserna genom enskilda organisationer.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U202 (s) och yrkande 5 i motion
U610 (s) samt yrkande 9 i motion U223 (v).
Övrigt
Propositionen
Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett
stort antal organisationer, program, seminarier och andra
internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och
utveckling.
Med hänsyn tagen till ingående ointecknad reservation beräknar
regeringen medelsbehovet under delposten Övriga insatser till 201,1
milj.kr. under budgetåret 1992/93.
Motionerna
Enligt yrkande 11 i motion U202 (s) kan de ökade insatserna för
flyktingar finansieras genom en neddragning av anslagsdelposten
Övriga multilaterala insatser. Medelsramen för övriga multilaterala
insatser föreslås bli 167 milj.kr.
I motion U215 (s, m) föreslås att 500 000 kr. anslås till kostnader
för ett WHO-universitet för medicinsk teknologi förlagt till Malmö
och att kostnaden belastas C 1-anslaget, anslagsposten Andra
multilaterala bidrag, delposten Övriga insatser.
Utskottet
Utskottet konstaterar att enligt budgetpropositionen en betydande
del (intill 150 milj.kr.) av anslagsdelposten Övriga insatser får
disponeras i samband med FN-aktioner för fred och återuppbyggnad.
Utskottet anser det värdefullt att sådan beredskap för stöd i samband
med FN-insatser finns inom ramen för budgetpropositionen och finner
mot den bakgrunden regeringens förslag till medelsram för
anslagsdelposten Övriga insatser motiverat.
Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U202 (s).
Utskottet ser positivt på det förslag som framförs i motion U215
(s, m) om insatser för att få ett WHO-universitet för medicinsk
teknologi lokaliserat till Malmö.
Regeringen, som ser positivt på förslaget, har till WHO framfört
att med tanke på universitetets multilaterala karaktär måste en bred
och långsiktig finansiering garanteras.
Utskottet tillstyrker förslaget om att under delposten Övriga
insatser (anslagsposten Andra multilaterala bidrag) anslå 500 000 kr.
att utnyttjas på sätt som regeringen avgör för ärendets fortsatta
beredning.
Härmed tillstyrks motion U215 (s, m).
Världsbanken
Sammanfattning av propositionen (s. 155--121)
Sveriges andel av den senaste påfyllnaden till IDA är 2,62 %. Detta
innebär ett bidrag motsvarande 2 528 milj.kr. över tre år. I enlighet
med önskemål från IDA har Sverige åtagit sig att betala 25 % av varje
årsbidrag kontant och erlägga resten som skuldsedlar deponerade i
riksbanken. För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen medelsbehovet
till 515 milj.kr. -- förväntade dragningar om 288,0 milj.kr. och
210,7 milj.kr. i kontantinsats, samt erforderlig reserv.
Regeringen föreslår att ett särskilt anslag inrättas för bistånd
till Central- och Östeuropa. Därmed blir det inte aktuellt att för
Central- och Östeuropa ta i anspråk några medel från de belopp som
reserverats för att täcka skuldsedlar under budgetåret 1992/93.
Vad gäller IFC beslöts i juni 1991 om en ny kapitalökning med 1
miljard US-dollar till totalt 2,3 miljarder US-dollar. Med oförändrad
svensk kapitalandel om 1,26 % kommer ett svenskt bidrag till
kapitalhöjningen att uppgå till 12,6 miljoner US-dollar att inbetalas
under fem år. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret
1992/93 till 16 milj.kr.
Motionerna
I motion U236 (c) yrkande 3 föreslås en omfördelning av IDA:s
anslag till olika FN-organ. I motionen anges att den politiska
styrningen, skuldfällan, storskaligheten och trögheten innebär att
IDA inte är en lämplig kanal för svenskt bistånd utan biståndet bör
kanaliseras till organ som stödjer småskaliga projekt. Enligt samma
motions yrkande 4 bör regeringen göra en översyn av Världsbankens
politik varvid regeringen bör lyssna på de organisationer som på
fältet har egna erfarenheter av de strukturanpassningsprogram som
Världsbanken och IMF tvingar på u-länder i skuldfällan.
Enligt motion U209 (v) bör regeringen ta initiativ i IMF och
Världsbanken för att åstadkomma mer demokratiska röstregler och
större insyn.
I motion U223 (v) föreslås att Sverige inte skall medverka i den
nya IDA-påfyllnaden. Som motivering anges USA:s mycket aktiva
agerande för att styra IDA:s verksamhet samt kritiken som riktats mot
IDA:s långsamma utbetalningstakt.
I motion U617 (v) yrkas att Sverige skall verka för att Iran inte
beviljas lån från Världsbanken på grund av Irans brott mot mänskliga
rättigheter.
Utskottet
Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som i likhet
med motion U236 (c) gett uttryck för en kritisk hållning till
Världsbankens och IMF:s verksamhet samt till
strukturanpassningsprogrammen. I betänkande 1990/91:UU15 anförde
utskottet bl.a. att återhämtningen ur en ekonomisk krissituation
endast kan bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen
undanröjs. Utskottet ansåg att det för flertalet u-länder har visat
sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar
för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet samt
att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella ekonomiska
förbättringen som är det eftersträvade målet. Denna bedömning
kvarstår. Det har enligt utskottets uppfattning också visat sig att
de krisdrabbade och skuldtyngda länder i Afrika som deltagit i det
s.k. SPA-programmet har generellt sett haft en högre tillväxt än de
länder som stått utanför. Omfattande internationellt stöd, bl.a.
genom Världsbanken och IDA, torde enligt utskottet vara en
förutsättning för att dessa reformprogram skall kunna genomföras.
Det är viktigt att IDA:s verksamhet på fältet fortlöpande granskas.
På samma sätt bör självfallet det bilaterala bistånd i form av
importstöd eller skuldlättnad som kopplas till Världsbanks- och
IMF-stödda strukturanpassningsprogram regelbundet utvärderas. Det
faktum att Världsbanken och IMF är involverade i reformprogram i ett
mottagarland innebär inga garantier för att biståndsmedlen används på
det mest effektiva sättet. Sverige måste självständigt inhämta
information om förhållandena på platsen och förutsättningarna för de
olika biståndsinsatserna. Det är i detta sammanhang väsentligt att
som framförs i motion U236 (c) ta hänsyn till de erfarenheter som de
på fältet verksamma organisationerna och deras personal samlar. Detta
är angeläget inte minst med tanke på att det bistånd som lämnas i
sammanhanget utgör en betydande del av den svenska biståndsbudgeten.
Sverige och andra nordiska länder har under lång tid understrukit
behovet av långsiktighet och hänsyn till de sociala och miljömässiga
dimensionerna. Världsbanken betonar numera dessa aspekter starkare,
vilket bl.a. kommit till uttryck i 1990 års World Development Report
och dess uppmärksamhet på fattigdomsfrågorna samt 1991 års rapport
som ägnas åt miljöfrågorna och kopplingen
miljö--fattigdom--befolkning. Världsbanken har stärkt
sin organisation vad gäller miljöfrågor.
År 1991 antog Världsbanken en strategi för att genom olika insatser
söka minska fattigdomen. Detta arbete avses innefatta såväl
sysselsättningsskapande projektinsatser och förbättrad tillgång till
hälsovård och utbildning som krav på att fattigdoms- och
fördelningsaspekter beaktas i den övergripande ekonomiska
planeringen.
När det gäller IDA specifikt ägnade multibiståndsutredningen en hel
del uppmärksamhet åt detta organ. Slutsatserna i utredningen är att
IDA:s verksamhet stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska
målen, i första hand tillväxtmålet, målet om social och ekonomisk
utjämning samt målet om framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön. Beträffande demokratimålet säger utredningen att
tendenser mot en mer direkt roll för IDA på detta område kan skönjas
och att överensstämmelsen mellan demokratimålet för svenskt bistånd
och IDA:s verksamhet kan antas växa.
Utskottet bedömer att IDA:s verksamhet, inte minst mot bakgrund av
den starkt markerade fattigdomsinriktningen, stämmer tillräckligt väl
överens med de svenska biståndspolitiska målen för att ett fortsatt
omfattande svenskt stöd via IDA får anses väl motiverat. Härtill
kommer att IDA har ett gott internationellt anseende när det gäller
effektivitet.
Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 4 i motion U236 (c)
som besvarat. Yrkande 3 i motion U236 (c) samt yrkande 4 i motion
U223 (v) avstyrks.
Utskottet behandlade frågan om omröstningen i Världsbanken i
betänkande 1990/91:UU15. Utskottet angav då att Världsbankens
aktiekapital resp. IMF:s resurser bygger på de enskilda medlemmarnas
insatser vilka står i direkt relation till respektive medlemslands
relativa ekonomiska styrka i världsekonomin. Röstandelarna kan sägas
motsvara det ansvar och den kapitalinsats som respektive land påtagit
sig i enlighet med ett gemensamt överenskommet system. En annan
ordning med ett land en röst skulle innebära risker för bankens
kapitalförsörjning i och med att länder med en stor kapitalinsats
troligen skulle överväga att minska sitt engagemang. Härtill kan
fogas att styrelsernas arbetssätt såväl i Världsbanken som i IMF i
praktiken är inriktat på att nå samförståndslösningar och att det
bara är i yttersta undantagsfall som röstning sker. Möjligheterna
till reellt inflytande är därför större än vad enskilda röstandelar
anger. De nordiska länderna har i praktiken visat sig ha relativt
goda möjligheter att få genomslag för sina synpunkter i
styrelsearbetet bl.a. genom att i enskilda frågor samarbeta med olika
landgrupperingar med liknande åsikter. Denna bedömning kvarstår.
Även frågorna om öppenhet och insyn i Världsbanken har tidigare
behandlats i utrikesutskottet. I betänkande 1990/91:UU15 angavs
följande. Världsbanken intar en betydligt öppnare attityd till
enskilda organisationer än tidigare och tillhandahåller och sprider
en stor mängd information om verksamheten.
Utskottet är således av uppfattningen att en betydande del av
Världsbankens och IMF:s dokumentation är tillgänglig för allmänheten.
I den mån information hemlighålls är det i syfte att skydda det
berörda medlemslandet. Det bör noteras att den dokumentation som inte
är tillgänglig för styrelsen snarast har karaktären av interna
arbetsdokument. Institutionerna måste kunna garantera att den
information som lämnas av ett medlemsland, exempelvis i en
krissituation, inte blir allmänt känd. Vidare kan sägas att om alla
dokument gjordes offentliga skulle detta leda till att de dokument
som presenteras för styrelsen skulle bli mindre innehållsrika, vilket
försvårar Sveriges och andra länders möjligheter att påverka bankens
verksamhet.
Utskottet anser att nuvarande ordning när det gäller öppenhet och
offentlighet inom Världsbanken och IMF fungerar väl.
Denna bedömning kvarstår.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 3 i motion U209 (v).
Frågan om Världsbankens utlåning till Iran berördes även den i
betänkande 1990/91:UU15. Härvid anfördes att Sverige aktivt arbetar
för att Världsbanken, i enlighet med sina statuter, inte politiserar
sitt arbete. Följaktligen är det inte Sveriges strävan att införa
politiska villkor i dessa överväganden. Politiska villkor skulle
kunna få negativa följder för u-länderna som helhet och för enskilda
länder som genom villkoren riskerar att isoleras. Detta kan gälla
såväl Iran som exempelvis Vietnam eller Nicaragua. Självfallet gäller
detta resonemang inte länder som genom FN-beslut är föremål för
sanktioner, som Sydafrika. Däremot arbetar Sverige aktivt för att
banken i utformning av projekt och program uppmärksammar såväl
demokratiaspekter som exempelvis miljö- och sociala aspekter.
Denna bedömning kvarstår.
I detta sammanhang vill utskottet referera till vad som anförts
ovan beträffande IDA:s verksamhet och dess överensstämmelse med
demokratimålet i svenskt bistånd. Det är utskottets uppfattning att
Sverige i sitt samarbete med såväl Världsbanken som IDA i sin
verksamhet i resp. land bör aktivt främja demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter. Det finns i dag också enligt Världsbankens
stadgar vissa möjligheter för banken att i sina beslut om utlåning ta
hänsyn till exempelvis brister vad gäller respekten för de mänskliga
rättigheterna om bristerna bedöms ha ekonomiska effekter, vilket ju
ofta är fallet.
Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U617 (v).
Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)
Propositionen s. 164--170
För budgetåret 1992/93 föreslår regeringen att 7 517,0 milj.kr.
ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta
innebär en anslagsökning med 217,0 milj. kr. i förhållande till
föregående budgetår.
Regeringens förslag till fördelning av biståndet genom SIDA framgår
av nedanstående tabell.
Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1991/92--
1992/93 (milj.kr.)
1För Botswana och Namibia avsätts därutöver 5 milj.kr. vardera
till anslaget C3. Andra biståndsprogram, anslagsposten.
Projektbistånd till vissa länder. För Zimbabwe avsätts 10 milj.kr.
till samma anslagspost.
2Medel för industriutveckling har överförts till anslaget C 3.
Andra biståndsprogram, anslagsposten, Näringslivsutveckling
3Medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande verksamhet
överförs till C3. Andra biståndsprogram, anslagsposten
Näringslivsutveckling
4Budgetåret 1991/92 anvisades inga nya medel på grund av den
stora reservationen.
5Miljörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras
över anslaget C1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Delposten Miljöinsatser.
Reservationen täcker övriga budgeterade insatser.
6Medel för Costa Rica om 40 milj.kr. överförs från
anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika (för 1991/92
benämnt Projektbistånd till Latinamerika) till anslaget
Utvecklingssamarbete med Centralamerika.
7Civila insatser i samband med FN:s arbete för fred och
återuppbyggnad finansieras från anslaget C1. Bidrag till
internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra multilaterala
bidrag, delposten Övriga insatser.
8Multilaterala biträdande experter finansieras från anslaget
C1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten
Andra multilaterala bidrag, delposten Multilaterala biträdande
experter.
9Vissa administrativa kostnader har överförts till anslaget
C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
I propositionen föreslås att medelsramarna för samarbetsländerna
(inkl. regionala insatser och samarbete med Latinamerika) minskar med
165 milj.kr. till 3 610 milj.kr. Medlen för utvecklingssamarbete
genom SIDA utanför landramarna föreslås öka med 382 milj.kr.
För närmare motivering till regeringens förslag om bistånd till
enskilda länder, till regionala insatser och till
utvecklingssamarbete med Latinamerika hänvisas till propositionen
(s. 134--179).
Samarbete med enskilda länder
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U202 anges att det
långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA bör förbli stommen
i det svenska biståndet. Motionärerna anser att regeringens förslag
om betydande neddragningar av detta bistånd inte står i
överensstämmelse med de principer om långsiktighet och effektivitet
som utvecklas i propositionen. Vidare anges att landramarnas storlek
blir allt mindre rättvisande för helhetsbilden av Sveriges samarbete
med ett mottagarland. Detta försvårar genomskådligheten och
följaktligen riksdagens inflytande, något som enligt motionen även
riksdagens revisorer påpekat.
Genom att de största neddragningarna drabbar de fattigaste
afrikanska länderna, skapar enligt motionärerna detta oro över
regeringens intentioner med biståndet till Afrika. Mot denna bakgrund
begär motionärerna en översyn av dessa frågor. Översynen bör ha
parlamentariskt deltagande och behandla landprogrammeringens och
sakanslagens respektive roller, liksom hur riksdagen bättre kan få
insyn och utöva sitt inflytande över biståndets utformning.
Förutsättningarna måste säkras för ett långsiktigt och effektivt
bistånd till de fattigaste länderna.
I motionen anges vidare att det internationella stödet till de
ekonomiska reformprogrammen i de afrikanska mottagarländerna har
visat sig vara framgångsrikt. Dessa framsteg återspeglas inte i
regeringens förslag avseende de afrikanska samarbetsländerna.
Motionärerna föreslår en ökning av landramarna i förhållande till
regeringens förslag för fem afrikanska länder: Moçambique, Namibia,
Tanzania, Uganda och Zimbabwe.
Motionärerna går emot den av regeringen föreslagna
landramssänkningen för Vietnam om 100 milj.kr. och föreslår en
oförändrad landram. För Indien och Bangladesh föreslås sänkningar av
landramarna, medan Sri Lanka och Laos föreslås få höjda landramar.
Vidare föreslås att möjligheterna till ett långsiktigt
utvecklingssamarbete med Kambodja utreds.
Ny demokrati föreslår i sin partimotion U221 en halvering av det
utvecklingsbistånd till programländerna som går genom SIDA.
Motionärerna anser att det är rimligt att ett enskilt givarland som
Sverige tillgriper sanktioner för att få mottagarländer att inse att
vi inte accepterar förhållanden som omfattande korruption och höga
militära utgifter. Programländer med låga militärutgifter och låg
korruption kan kompenseras för det halverade programbiståndet genom
omfördelning av andra biståndsmedel. Partiet anser att halveringen
kan åstadkommas genom att ett års bistånd fördelas över två år.
Allmänt om bilateralt bistånd
Utskottet
I budgetpropositionen anges att landramar som programmeringsmetod
också i fortsättningen bör vara det centrala planeringsinstrumentet i
de fattigaste u-länderna, där biståndet svarar för en betydande del
av resurserna för utveckling och där behovet av långsiktighet och
samordning av biståndet är särskilt uttalat. Vidare redogörs i
propositionen för det bistånd genom SIDA som går utanför landramarna
och som bl.a. innefattar katastrofbistånd, bistånd för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter samt bistånd genom enskilda
organisationer.
Den ökning om 217 milj.kr. som regeringen föreslår för biståndet
genom SIDA och som utskottet finner väl motiverad tolkas av utskottet
som att förtroendet för det bilaterala samarbetet som biståndsform
kvarstår. Utskottet delar den av regeringen i propositionen angivna
positiva synen på det bilaterala biståndet.
De frågor om effektivitet och hinder för effektivitet som
exempelvis korruption kan utgöra som tas upp i motion U221 (nyd) är
självfallet värda att uppmärksammas. Det är dock enligt utskottet
inte sannolikt att den drastiska och schablonmässiga minskning av
biståndsvolymen som föreslås automatiskt löser de problem som omnämns
i motionen. I stället måste de enskilda biståndsprogrammen och
projekten i de olika mottagarländerna fortlöpande och noggrant
granskas av biståndsmyndigheter och departement. Korruption motverkar
biståndets syften och effektivitet. Krav bör i förekommande fall
ställas på mottagarländerna i syfte att komma till rätta med
problemen. I detta sammanhang spelar som anges i betänkandet under
avsnittet Principer och riktlinjer självfallet
utvärderingsverksamheten en viktig roll.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att
riksdagen ges en bred information om biståndssamarbetet med
mottagarländerna inför riksdagens beslut om framtida bistånd. Det bör
i sammanhanget nämnas att frågorna bl.a. rörande riksdagens
kontrollmöjligheter, relationen mellan landramsbistånd och övriga
bilaterala biståndsprogram samt utvärderingsfrågor behandlades av
utskottet i betänkande 1991/92:UU11 Effektiviteten i förvaltningen av
svenskt utvecklingsbistånd, som utarbetades med anledning av en
rapport från riksdagens revisorer.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 2 i motion U221 (nyd).
Bistånd till afrikanska samarbetsländer
Motionen
I motion U202 (s) yrkande 14 anges att Socialdemokraterna fäster
stor vikt vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska länderna.
Samarbetet har under de senaste åren koncentrerats på att stödja
ekonomiska reformprogram. Riktlinjerna för detta samarbete fastslogs
av riksdagen 1989. Reformarbetet har varit framgångsrikt och bör inte
överges. Motionärerna anser att dessa framsteg återspeglas i
regeringens budgetförslag vilket innebär neddragningar av biståndet
för flera afrikanska länder.
Utskottet
Regeringens prioritering av ett fortsatt omfattande
biståndssamarbete med de afrikanska länderna framgår enligt utskottet
klart av budgetpropositionen. Däri anges bl.a. att i syfte att bistå
i den ömtåliga men nödvändiga ekonomiska reformprocessen och medverka
i utvecklingen mot demokrati är det väsentligt att bibehålla ett
omfattande svenskt utvecklingssamarbete i Afrika. Utskottet kan
konstatera att även om landramsbiståndet minskat till några
afrikanska länder innebär detta inte att det totala, långsiktiga
svenska biståndet till afrikanska länder minskar. Enligt vad
utskottet erfarit kan förslagen i årets budgetproposition komma att
öka det totala svenska biståndet till Afrika, eftersom de ökade
satsningarna utanför landramarna på demokratiinriktat bistånd,
ekonomiska reformer och skuldlättnader i stor utsträckning kommer att
tillfalla länder i Afrika. Härtill kommer att en del av
katastrofbiståndet som ju i hög grad tillfaller Afrika också kan ha
en mer långsiktig inriktning i en del fall.
Utskottet anser att Afrika bör fortsätta att vara ett högt
prioriterat område i det svenska biståndet mot bakgrund av de
ekonomiska och sociala svårigheterna, den stagnerande tillväxten och
den stora andelen fattiga i regionen.
De neddragningar som skett i några programländer är enligt
utskottets bedömning inte uttryck för ett bristande svenskt stöd till
reformprogrammen i afrikanska länder.
Som framgår i följande avsnitt om programländerna sker
neddragningarna främst i två länder, Moçambique och Tanzania. I båda
länderna är Sverige den största givaren av bilateralt bistånd och
neddragningarna sker från en mycket hög nivå. Fortsatt omfattande
stöd till reformprocessen tillförsäkras genom regeringens
budgetförslag.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 14 i motion U202 (s).
Angola
Motionen
I motion U224 (m) anges att det mot bakgrunden av situationen i
landet bör ges bistånd till Angola, men att biståndet inte bör gå
till den korrumperade MPLA-regimen. En del av det svenska biståndet
bör kanaliseras genom Unita. Vidare anges i yrkande 2 att
effektiviteten i biståndet särskilt bör uppmärksammas.
I motion U618 (v) föreslås att bistånd ges för integrering av
demobiliserade soldater i Angola.
Utskottet
Utskottet delar den uppfattning som regeringen framför i
propositionen att biståndet till Angola är ett långsiktigt åtagande
vars motiv är att stödja människors strävan ut ur fattigdom och
social misär. Utskottet bedömer att den freds- och demokratiprocess
som planeras utmynna i allmänna och fria val i november 1992 på sikt
kommer att förbättra förutsättningarna för ett effektivt
biståndssamarbete. Som också anges i budgetpropositionen har den nya
författningen avskaffat MPLA:s roll som statsbärande parti. Bildandet
av nya partier är nu tillåtet, och domstolsväsendet har fått en mer
oberoende ställning.
Utskottet delar regeringens syn att biståndssamarbetet bör inriktas
på att stödja demokratiseringen och återuppbyggnaden efter kriget
samt på att lämna stöd till den mest utsatta befolkningen. I
propositionen och SIDA:s anslagsframställning nämns bl.a.
hälsosektorn som ett prioriterat område.
Utskottet finner det naturligt att särskilt uppmärksamma
effektivitetsaspekterna i biståndet mot bakgrund av att landet efter
en lång period av krig och motsättningar befinner sig i en krävande
övergångsfas.
Regeringen har nyligen fattat beslut om en betydande biståndsinsats
i Angola med syftet att underlätta demobiliseringen av angolanska
soldater och deras integrering i det civila livet.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram
för Angola.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U224 (m). Yrkande
2 i motion U224 (m) och yrkande 3 i motion U618 (v) får anses
besvarade.
Moçambique
Motionerna
I motion U202 (s) föreslås att landramen för Moçambique blir
425 milj.kr. dvs. 30 milj.kr. högre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att landet under en följd av år genomfört
betydande samhällsreformer i en riktning som bör bejakas.
I motion U618 (v) yrkas att biståndet till Moçambique inte minskas.
Som motiv anges att när livsviktigt bistånd inte når fram är det en
katastrof för de nödlidande. Moçambiques regering vill bekämpa
korruption och har bett Sverige om hjälp med detta.
Utskottet
Moçambique är sedan lång tid ett land i djup kris. Befolkningen har
drabbats mycket hårt av många års krig och terror. Undernäring är
utbredd och barnadödligheten har nått en oroande hög nivå. Landet är
ett av världens absolut fattigaste.
I budgetpropositionen slår regeringen fast att Moçambiques svåra
situation motiverar ett fortsatt omfattande bistånd.
Utskottet delar denna uppfattning. Regeringens förslag till
medelsram innebär en minskning av landramen med 80 milj.kr. till
395 milj.kr. Mot bakgrund av att neddragningar sker från en hög nivå,
att industrisamarbetet förs till anslaget C 3 samt att regeringen
angivit beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd,
skuldlättnadsåtgärder och demokratiinsatser utöver landramen anser
utskottet att målsättningen om ett omfattande biståndssamarbete med
Moçambique grundat på de enorma behoven i landet och till stöd för
reformverksamheten kan tillgodoses inom ramen för
budgetpropositionens förslag till medelsram.
Utskottet vill betona att ökad uppmärksamhet måste ägnas
effektivitetsfrågor och revision när det gäller samarbetet med
Moçambique, mot bakgrund av uppgifterna om oegentligheter och
korruption som redovisats bl.a. i ett interpellationssvar av
statsrådet Alf Svensson i riksdagen den 22 januari i år. Vidare anser
utskottet att ansträngningar bör göras att finna lämpliga former för
ett ökat demokratifrämjande bistånd.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram
för Moçambique.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 15 i motion U202 (s) och
yrkande 5 i motion U618 (v).
Namibia
Motionen
I motion U202 (s) föreslås landramen för Namibia bli 115 milj.kr.,
dvs. 5 milj.kr. högre än vad regeringen föreslagit. Som motiv anger
motionärerna det i motionssammanfattningen refererade reformarbete
som ett antal afrikanska länder genomför.
Utskottet
Som framgår av budgetpropositionen avsätter regeringen 5 milj. kr.
till anslaget C 3 att användas av BITS och Swedecorp utöver landramen
om 110 milj. kr. för Namibia.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag avseende
medelsram för Namibia.
Härmed avstyrks yrkande 16 i motion U202 (s).
Tanzania
Motionerna
Även Tanzania anses enligt motion U202 (s) ha genomfört positiva
samhällsreformer, varför man motsätter sig regeringens förslag till
neddragning av landramen. I motion U202 (s) föreslås landramen uppgå
till 560 milj.kr., dvs. 30 milj.kr. mer än vad regeringen föreslår.
Utskottet
Regeringens förslag avseende landram för Tanzania innebär en
minskning med 55 milj.kr. jämfört med landramen för innevarande
budgetår. Detta innebär enligt utskottet inte något avsteg från
Sveriges åtagande att stödja det ekonomiska reformprogrammet och
demokratiseringen i landet. Neddragningen sker från en mycket hög
nivå. Landramen för Tanzania är även fortsättningsvis den största i
det svenska biståndssamarbetet. Sverige är den största
biståndsgivaren i landet. Det bör också noteras att betydande
biståndsmedel utöver landramen har kanaliserats till Tanzania, bl.a.
i form av betalningsbalansstöd. Stöd utanför landramen kommer att
aktualiseras även för kommande budgetår. Det framgår vidare av
budgetpropositionen att industrisamarbetet med Tanzania i
fortsättningen kommer att belasta anslaget C 3 under nästa budgetår.
Medlen för detta samarbete beräknas uppgå till ca 30 milj.kr.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet budgetpropositionens
förslag till medelsram för Tanzania.
Härmed avstyrks yrkande 17 i motion U202 (s).
Uganda
Motionerna
I motion U202 (s) anges att Uganda gjort betydande framsteg för att
ta sig ur den tidigare så svåra situationen. Motionärerna föreslår en
landram om 115 milj.kr. dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens förslag.
Utskottet
Riksdagen beslutade våren 1991 att ge Uganda en egen anslagspost
med en landram som innevarande budgetår uppgår till 110 milj.kr.
Utskottet tillstyrker att fortsatt bistånd i denna form ges till
Uganda. Utskottet vill emellertid framhålla att oroande uppgifter om
bristande respekt för de mänskliga rättigheterna framkommit, bl.a.
från Amnesty International. Vidare finns uppgifter om tilltagande
korruption i statsförvaltningen. Om dessa mycket otillfredsställande
förhållanden inte ändras måste det fortsatta biståndssamarbetet
omprövas. Samtidigt välkomnar utskottet att demokratifrämjande
biståndsprojekt planeras. Utskottet utgår från att regeringen noga
följer utvecklingen av de mänskliga fri- och rättigheterna i Uganda.
Utskottet anser inte att det mot denna bakgrund är motiverat att
höja landramen för Uganda, vilket föreslås i motion U202 (s).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om oförändrad landram för
Uganda.
Härmed avstyrks yrkande 18 i motion U202 (s).
Zimbabwe
Motionen
Beträffande Zimbabwe förs i motion U202 (s) ett liknande resonemang
som för Tanzania, Moçambique och Namibia. I motionen föreslås en
landram om 225 milj.kr., dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens
förslag.
Utskottet
Regeringens förslag avseende Zimbabwe innebär enligt utskottet ett
fortsatt omfattande stöd till det ekonomiska reformprogrammet.
Förutom varubistånd och betalningsbalansstöd förmedlas insatser inom
hälsovård, undervisning och transporter i syfte att nå eftersatta
grupper på landsbygden. Det kan noteras att regeringen föreslår att
10 milj.kr. utöver landramen avsätts till anslaget C 3 att användas
av BITS och Swedecorp.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram
för Zimbabwe.
Härmed avstyrks yrkande 19 i motion U202 (s).
Bangladesh
Motionen
I motion U202 (s) anges att en utbredd korruption i landet
försvårar biståndssamarbetet. Mot denna bakgrund och med tanke på att
reservationen är stor föreslås en landram om 120 milj.kr., vilket är
20 milj.kr. lägre än vad regeringen föreslagit.
Utskottet
Som framgår av budgetpropositionen inriktas det svenska biståndet
till Bangladesh främst på sysselsättningsskapande och
medvetandegörande projekt för att förbättra levnadsförhållandena för
fattiga på landsbygden. Svårigheterna att nå målgrupperna är dock
betydande, och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till
ett lågt utnyttjande av de internationella biståndsmedel som står
till buds. Därför har reservationer byggts upp i det svenska
biståndet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning med
5 milj.kr. till 140 milj.kr. som medelsram för Bangladesh.
En ännu större sänkning av medelsramen, vilket föreslås i motion
U202 (s), anser utskottet dock inte motiverad mot bakgrund av de
stora hjälpbehoven i landet.
Härmed avstyrks yrkande 21 i motion U202 (s).
Indien
Motionen
I motion U202 (s) anförs att det för Indien finns en mycket stor
reservation och att landramen inte bör höjas vilket regeringen
föreslagit. I stället föreslås en i jämförelse med budgetåret 1991/92
oförändrad landram, dvs. 400 milj.kr.
Utskottet
Det svenska biståndet till Indien inriktas på skogsbruk med mark-
och miljövård, hälsovård, dricksvatten på landsbygden och energi.
Enligt vad utskottet inhämtat används biståndsmedlen effektivt och
når de avsedda målgrupperna. Utskottet finner det motiverat med den
nominella höjning av landramen om 15 milj.kr. till 415 milj.kr. som
föreslås i budgetpropositionen och tillstyrker regeringens förslag.
Härmed avstyrks yrkande 22 i motion U202 (s).
Laos
Motionen
Beträffande Laos anser motionärerna i motion U202 (s) att
utvecklingen gått i positiv riktning under flera år och att det
ekonomiska reformprogrammet varit framgångsrikt. En landram om 115
milj.kr. föreslås, dvs. 5 milj.kr. högre än regeringens förslag.
Utskottet
Det framgår av budgetpropositionen att Laos vidtagit en rad
åtgärder i riktning mot ekonomisk liberalisering och marknadsekonomi.
En fortsatt reformpolitik kommer att öka effektiviteten i
användningen av de svenska biståndsmedlen. Tyvärr går emellertid
utvecklingen mot demokrati och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna långsamt.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag om en oförändrad
landram om 110 milj.kr. för Laos.
Härmed avstyrks yrkande 23 i motion U202 (s).
Sri Lanka
Motionen
I motion U202 (s) föreslås en medelsram för Sri Lanka om
15 milj.kr., dvs. 20 milj.kr. lägre än vad regeringen föreslagit.
Motionens motivering är att en stor reservation kvarstår och att
ökade insatser kan finansieras från det särskilda anslaget för stöd
till återuppbyggnad.
Utskottet
I betänkande 1990/91:UU15 godkände riksdagen regeringens förslag
till att inte tillföra landramen för Sri Lanka några medel under
innevarande budgetår. Motiveringen var de svårigheter för
biståndssamarbete som förelåg till följd av den interna konflikten i
landet. Regeringen gör nu bedömningen att det biståndssamarbete som
finansierats genom tidigare beviljade anslag givit positiva resultat,
att det fattigdomsinriktade biståndet bör fortsätta och att Sverige
bör öka sitt engagemang för att stödja de människor som på olika sätt
drabbas av den interna konflikten. Detta avses enligt
budgetpropositionen ske genom bl.a. humanitärt stöd, i förra årets
budgetproposition föreslagna långsiktiga insatser på landsbygden och
demokratifrämjande insatser.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en landram för Sri
Lanka om 35 milj.kr.
Härmed avstyrks yrkande 24 i motion U202 (s).
Vietnam
Motionen
I motion U202 (s) anges att Vietnam under en följd av år genomfört
ett mycker radikalt ekonomiskt reformprogram. Internationella
organisationer som IMF och UNDP anser programmet vara lovvärt, men
brett internationellt stöd har förhindrats av USA:s politik.
Motionärerna anser det felaktigt att regeringen nu, när blockeringen
synes komma att släppa, föreslår en drastisk neddragning av
landramen. Motion U202 föreslår i stället bibehållen landram, dvs.
325 milj.kr., vilket är 100 milj.kr. högre än vad regeringen
föreslår.
Utskottet
I betänkande 1990/91:UU15 konstaterade utskottet att utvecklingen i
Vietnam gått i riktning mot ett mer öppet ekonomiskt system. Denna
utveckling har fortsatt. Ett växande utrymme för privata initiativ
har skapats, systemet med prisreglering håller på att avvecklas och
de ökade satsningarna på privata jordbruk har höjt produktiviteten.
Tyvärr har inte den ekonomiska reformpolitiken åtföljts av
politiska reformer och demokratisering. Respekten för de mänskliga
rättigheterna är otillfredsställande. Vietnam är fortfarande en
kommunistisk enpartidiktatur. Mot denna bakgrund har regeringen
föreslagit en sänkning av landramen med 100 milj.kr.
Utskottet konstaterar att även den medelsram som regeringen
föreslagit om 225 milj.kr. innebär ett fortsatt omfattande svenskt
biståndssamarbete med Vietnam. Utskottet noterar i sammanhanget att
regeringen i propositionen fastslagit att landramsmedel bör
säkerställas för att kunna genomföra långsiktig projektverksamhet.
Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av bistånd för att
stödja den pågående reformprocessen och för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter. Utvecklingen vad gäller demokratin och de
mänskliga rättigheterna i Vietnam bör noggrant följas med tanke på
framtida beslut om biståndssamarbetet.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsram för Vietnam.
Utskottet avstyrker därmed förslaget i motion U202 (s) yrkande 25
om en oförändrad landram för Vietnam.
Andra länder än programländer
Utvecklingssamarbete med Centralamerika
Motionen
I motion U202 (s) framhålls den positiva utvecklingen i El Salvador
i och med fredsprocessen och fredsavtalet. Motionärerna anser att
regeringen under det ökade anslaget för utvecklingssamarbete med
Centralamerika också bör förbereda ett samarbete med El Salvador.
Utskottet
I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter återfinns en
kortfattad beskrivning av fredsprocessen i El Salvador.
Sverige har gett aktivt politiskt stöd samt stöd genom humanitär
biståndsverksamhet till fredsprocessen i El Salvador ända sedan den
inleddes i mitten av 1980-talet. Stödet har gått via anslag för
humanitärt bistånd.
I och med fredsavtalet i El Salvador ökar möjligheterna till ett
bredare utvecklingssamarbete. De stora behoven av återuppbyggnad i
det krigshärjade landet motiverar väl ett sådant bistånd. Utskottet
delar uppfattningen som framförs i motion U202 att medel för
samarbete med El Salvador nu bör kunna anslås också via anslagsposten
för utvecklingssamarbete med Centralamerika. Enligt vad utskottet
erfarit planeras insatser bl.a. för social- och ekonomisk
återuppbyggnad, återvändandeprogram för flyktingar, stöd till
demobiliserade soldater, övervakningsinsatser inom ramen för FN:s
uppdrag. Enskilda organisationer förväntas även i fortsättningen
spela en framträdande roll i biståndssamarbetet.
Med det ovan anförda får yrkande 27 i motion U202 (s) anses
besvarat.
Eritrea
Motionerna
I motion U203 (s) föreslås enligt yrkande 1 att Sverige snarast bör
göra det möjligt för ett antal eritreaner att med ersättning
återvända till Eritrea. Stödet kan gå över såväl arbetsmarknads- som
biståndsbudgeten. I yrkande 2 föreslås att Sverige bör samverka med
andra länder dit eritreaner flytt.
I motion U204 (s) anförs att Sverige snarast bör inleda ett
utvecklingssamarbete med Eritrea för att kunna göra en insats präglad
av helhetssyn och långsiktighet. Samarbetet bör ske i liknande former
som med programland. Under tiden sådana former för biståndet byggs
upp bör omfattningen av projektbistånd öka. Regeringen bör precisera
hur biståndssamarbetet med Eritrea skall genomföras.
Enligt motion U205 (s) bör Sverige inleda ett långsiktigt samarbete
med Eritrea, och Sverige bör snarast inrätta sådana förbindelser med
Eritrea som behövs för ett effektivt utvecklingssamarbete.
I motion U212 (kds) redogörs för bakgrunden till Eritreas
befrielsekamp och den senaste utvecklingen mot självstyre.
Motionärerna anser att Sverige nu har ett särskilt ansvar gentemot
Eritrea. Sverige bör enligt motionens yrkande 4 påbörja ett
utvecklingssamarbete utöver katastrofhjälp med den provisoriska
regeringen i Eritrea. Enligt yrkande 6 bör regeringen besluta att
omfördela resurser så att Sverige kan bidra till en god utveckling i
Eritrea. I yrkande 7 föreslås att regeringen upptar förhandlingar med
Eritrea för att få till stånd ett avtal om det framtida samarbetet.
I motion U231 (v) anförs att Sverige i samarbete med eritreanska
myndigheter bör bidra till Eritreas återuppbyggnad.
Utskottet
I slutet av år 1991 föll den etiopiska regim under Mengistu mot
vilken det eritreanska folket under många år drivit sin
befrielsekamp. Regimskiftet i Etiopien innebar att ett viktigt steg
mot eritreanskt självbestämmande togs. I en nationell konferens i
juli 1991, i vilken de segrande parterna i kriget mot Mengisturegimen
deltog, antogs grundläggande principer för relationen mellan Etiopien
och Eritrea. Bl.a. fastslogs det eritreanska folkets rätt att självt
besluta om sin framtid i en folkomröstning. För att möjliggöra
stabilitet under den förestående återuppbyggnads- och
försoningsprocessen uppsköts denna folkomröstning i två år.
Folkomröstningen om Eritreas framtida status kommer således att
enligt planerna äga rum 1993. En interimsregering har utsetts för att
styra Eritrea fram till folkomröstningen.
Det svenska biståndet till Eritrea har i första hand gällt
katastrofbistånd -- finansierat över katastrofanslaget -- dels genom
enskilda organisationer, dels via FN-organisationer. Sverige har
svarat positivt på FN:s generalsekreterares appeller om ökat stöd
till Afrikas Horn, och härvid har också ökade medel kunnat
kanaliseras till Eritrea. Sverige har på detta sätt kunnat lindra
nöden för många eritreaner som drabbats hårt av konflikten.
Utskottet vill understryka vikten av ett svenskt biståndssamarbete
med Eritrea också innan folkomröstningen äger rum, i syfte att bidra
till landets återuppbyggnad.
Utskottet anser att det svenska biståndssamarbetet nu kan anta mer
långsiktiga former. Härvid välkomnar utskottet vad som anförs i
budgetpropositionen om att de involverade enskilda organisationerna
nu skall kunna engagera sig i utvecklingsinriktade projekt och inte
endast förmedla humanitärt bistånd. Det vore önskvärt att också
biståndet förmedlat genom FN kunde få en mer långsiktig inriktning.
Utskottet har erfarit att en svensk delegation nyligen besökt
Eritrea i syfte att få underlag för en samlad bedömning av formerna
för framtida svenskt biståndssamarbete med Eritrea. Bland annat
övervägs frågan om permanent svensk representation i Eritrea för
handläggningen av biståndet. Utskottet avvaktar slutsatserna av
regeringens överväganden i detta hänseende.
Med det ovan anförda får utskottet anse motionerna U204 (s), U205
(s), yrkandena 4, 6 och 7 i motion U212 (kds) samt yrkande 3 i motion
U231 (v) som besvarade.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U203 (s) om
vikten av att underlätta eritreaners återvändande.
Enligt vad utskottet inhämtat finns inga hinder mot att med riktade
biståndsinsatser i flyktingars hemländer underlätta de hemvändande
flyktingarnas integrering. Sådant bistånd har förekommit i flera fall
tidigare, bl.a. i Uruguay och Chile. Biståndet kan exempelvis
innefatta stöd till sysselsättningsskapande åtgärder, särskilda
bidrag till socialt utsatta grupper, utbildningsinsatser m.m.
Utskottet anser att denna typ av bistånd också bör aktualiseras i
Eritrea, inte minst med tanke på att många eritreaner flytt till
Sverige och att de med sin höga utbildningsnivå kan ge viktiga bidrag
till Eritreas återuppbyggnad och utveckling.
Utskottet noterar i sammanhanget att någon flytthjälp inte
förmedlas över biståndsanslaget men att vissa sådana medel finns
budgeterade i arbetsmarknadsdepartementets budget för utbetalning via
statens invandrarverk.
Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U203 (s) anses besvarade.
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
Sammanfattning av propositionen
I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om
700 milj.kr., vilket innebär en ökning mad 150 milj.kr. jämfört med
förra budgetåret. Motiveringen återfinns i budgetpropositionen s.
171--172.
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (s) anges att det inte framgår av regeringens
budgetproposition vilken prioritet man fäster vid utvecklingen i
Sydafrika och södra Afrika. Enligt motionen bör insatser för dessa
områden göras inom ramen för demokratianslaget till en nivå
motsvarande minst innevarande års, dvs. ca 325 milj.kr.
I motion U618 (v) föreslås att Sverige ökar stödet till de krafter
som verkar för demokrati i Sydafrika. Ökat bistånd bör användas för
uppbyggnaden av gräsrotsorganisationer och demokratiska
organisationer, t.ex. civic-rörelsen och fackföreningsrörelsen
Cosatu.
I motion U223 (v) yrkande 10 föreslås att 2 086 milj.kr. anvisas
för anslagsposten, dvs. 1 386 milj.kr. mer än vad regeringen
föreslagit. Denna utökade ram skall enligt motionen användas för
stipendier och bistånd till Amerikas indianer samt för stöd till
fackföreningar.
I motion U223 (v), yrkande 11 yrkas att SIDA och Swedecorp skall
inleda ett arbete för stöd till fackligt organisationsarbete
finansierat från demokratianslaget.
I motion U621 (v) yrkas att Sverige bör ge bistånd för att
möjliggöra deltagande från u-länder i världskonferensen om mänskliga
rättigheter 1993. I motion U609 (s) föreslås att Sverige skall ge
betydande humanitärt bistånd till Östra Timor och Västpapua.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot de riktlinjer som anges i
budgetpropositionen beträffande användningen av medlen som fördelas
över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd. Under avsnittet Principer och riktlinjer i detta betänkande
redogörs för utskottets generella inställning till bistånd för att
främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet välkomnar att regeringen i årets budgetproposition föreslår
en kraftig höjning av medelsramen för denna anslagspost och godkänner
således regeringens förslag.
Härmed avstyrks yrkandena 10 och 11 i motion U223 (v).
När det gäller det humanitära biståndet till södra Afrika framgår
det av budgetpropositionen att biståndet kan förväntas minska till
följd av pågående förändringar i Sydafrika. Ökat stöd för processen
mot demokratisering i landet kan dock bli aktuellt enligt
budgetpropositionen. Vidare sägs att en fortsatt markant satsning för
södra Afrika och Sydafrika är berättigad.
Utskottet gör tolkningen att regeringen på denna punkt angivit en
vilja att fortsätta det omfattande biståndssamarbetet av denna typ
med södra Afrika. Utskottet anser dock inte att någon beloppsmässig
nivå på insatserna behöver fastslås, utan den närmare fördelningen
mellan olika typer av insatser bör göras av regeringen och
biståndsmyndigheterna utifrån de förslag till insatser som
föreligger.
Härmed avstyrks yrkande 20 i motion U202 (s).
Syftet med det svenska humanitära biståndet i Sydafrika är att
stödja en utveckling mot ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt
Sydafrika. Biståndet omfattar för närvarande bl.a. stöd till
uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar och
kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade
apartheidmotståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier,
utbildningsinsatser samt information och forskning. Utskottet ser
inte anledning att göra något ytterligare uttalande med anledning av
yrkande 8 i motion U618 (v), varför yrkandet avstyrks.
Beträffande världskonferensen om de mänskliga rättigheterna 1993
har utskottet erfarit att Sverige beviljat medel som bidrag för att
underlätta u-landsrepresentanters deltagande i konferensen.
Härmed får yrkande 15 i motion U621 anses besvarat.
I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter uttalade
utskottet att situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i
Östra Timor och i provinsen Irian Jaya (Västpapua) är allvarlig. Mot
denna bakgrund anser utskottet det motiverat med humanitärt bistånd
förutsatt att lämpliga kanaler för biståndet kan etableras.
Utskottet noterar att Europarådet i juni antog en resolution om
Östra Timor. Resolutionen kräver bl.a. av Indonesien att alla
kränkningar av internationella stadgar som stadfäster mänskliga
rättigheter och folkens rätt till självbestämmande och
självständighet upphör. Vidare krävs att Östra Timors gränser öppnas
och att internationella hjälp- och mänskliga rättighetsorganisationer
tillåts bedriva sin verksamhet. Europarådets medlemsstater uppmanas
att ge livsmedels- och hälsobistånd till det östtimoresiska folket.
Utskottet har inhämtat att Sverige för närvarande lämnar humanitärt
stöd till såväl Östra Timor som Irian Jaya via Internationella Röda
korset. Insatserna omfattar bl.a. stöd till internerade fångar,
åtgärder till skydd av civilbefolkningen samt sanitets- och
hälsovårdsprogram i avlägsna delar av Östra Timor. Utskottet har
erfarit att om ytterligare appeller från Internationella Röda korset
skulle inkomma, så är regeringen beredd pröva dessa i positiv anda.
Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 6 i motion U609 (s)
som besvarat.
Katastrofanslaget
I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om 1 115
milj.kr., vilket innebär en ökning med 55 milj. kr. jämfört med förra
budgetåret. Motiveringen återfinns i budgetpropositionen s. 173.
Motionen
I motion U230 (nyd) föreslås enligt yrkande 1 att regeringen
snabbutreder förutsättningarna för en internationell katastrof- och
biståndsbrigad. Enligt yrkande 2 bör förutsättningarna för att
lokalisera en sådan brigad till det forna F12-regementet i Kalmar
vara goda. Enligt yrkande 3 bör medel ur den befintliga
biståndsbudgeten utnyttjas och belasta anslagen C 2 och C 5.
Utskottet
Svenskt katastrofbistånd lämnas i huvudsak som ekonomiska bidrag
via svenska enskilda organisationer och via FN-organisationer som
UNRWA, UNDRO och Unicef. En mindre del lämnas som direktstöd till
drabbade länder. Över C 1-anslaget lämnas också livsmedelshjälp. Det
bör noteras att flera svenska enskilda organisationer som Röda
korset, Rädda Barnen och Lutherhjälpen har stor erfarenhet och
kompetens på området. Den internationella samordningen av insatser i
akuta situationer får anses vara av grundläggande betydelse för
insatsernas effektivitet.
Det finns från svensk sida goda möjligheter att också med personal
och materiel utsänd från Sverige göra snabba insatser vid akuta
nödsituationer.
Räddningsverket, som är en myndighet som lyder under
försvarsdepartementet, förfogar över civilförsvarets personal, håller
lager av civilförsvarsmateriel samt driver fem räddningsskolor.
Räddningsverket kan med mycket kort varsel ställa kvalificerad
personal och materiel till förfogande för hjälpinsatser. Sådana
insatser har gjorts under senare tid bl.a. i gränsområdet Iran--Irak,
och vid gränsområdet Turkiet--Irak. Genom ett regeringsbeslut i
december 1991 inledde räddningsverket ett mer formaliserat samarbete
med UNRWA i syfte att utöka möjligheten till effektiva insatser.
Vidare finns en organisation benämnd Swederelief som samordnar
insatser av något mer långsiktig karaktär där svensk personal inom
främst hälsovården kan mobiliseras. Exempel på en sådan insats är det
fältsjukhus som sattes upp i Liberia under inbördeskriget 1991.
Utskottet bedömer att det i Sverige finns goda möjligheter, god
kunskap och beredskap för att undsätta katastrofdrabbade människor
som genom de ovan nämnda organisationerna. Utskottet ser inte behov
av att inrätta några nya organ för detta ändamål.
Därmed avstyrks yrkandena 1, 2 och 3 i motion U230 (nyd).
Katastrofbistånd till vissa ändamål
Kambodja
Motionen
I motion U202 (s) framförs att ett genombrott ägt rum i
fredsprocessen i Kambodja. Motionärerna föreslår att regeringen bör
utreda förutsättningarna till ett långsiktigt utvecklingssamarbete
med landet.
Utskottet
Med FN:s aktiva och nära involvering nåddes i oktober 1991 en
internationell fredsöverenskommelse för Kambodja. Trots flera
svårigheter i fredsprocessen innebär fredsöverenskommelsen att det
omfattande arbetet med Kambodjas återuppbyggnad nu kan ta fart. Den
stora förödelsen efter decennier av krig liksom de akuta
flyktingproblemen visar på de stora behoven av internationella
hjälpinsatser.
Utskottet välkomnar mot denna bakgrund att regeringen enligt
budgetpropositionen förutser ett kraftigt ökat svenskt stöd till
Kambodja.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U202 (s) att
regeringen bör utreda förutsättningarna för ett långsiktigt
biståndssamarbete med landet. Utskottet har också erfarit att
regeringen inkluderat Kambodja i den grupp av länder för vilka
landprofiler bör upprättas. Inom ramen för detta arbete kommer
regeringen enligt vad utskottet inhämtat att närmare kartlägga
förutsättningarna för ett närmare svenskt biståndssamarbete.
Härmed får yrkande 26 i motion U202 (s) anses besvarat.
Västra Sahara
Motionerna
I motion U210 (s) anges att det svenska katastrofbiståndet till de
västsahariska flyktingarna i Algeriet tas om hand och distribueras på
ett föredömligt sätt. Enligt motionen bör dock stödet öka med tanke
på den svåra situationen i området. Vidare anförs att Polisario är en
av parterna i konflikten och erkänd av FN. Motionären föreslår att
Sverige bör ge Polisario ett starkare stöd. Polisario skall enligt
motionen kunna ha ett direkt ansvar för stödets hantering.
Även enligt motion U626 (fp) kan biståndsmedel kanaliseras direkt
till Polisario, en organisation som visat god förmåga att kunna
administrera och distribuera hjälpen.
Utskottet
Utskottet refererade i betänkande 1990/91:UU15 till FN:s
generalförsamlings resolution från 1989 om att Västra Sahara är en
avkoloniseringsfråga som måste lösas på basis av det västsahariska
folkets rätt till självbestämmande och oberoende.
I betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter redogjorde
utskottet kortfattat för situationen i Västra Sahara. Där redogjordes
för den pågående fredsprocessen som grundas på beslut i FN:s
säkerhetsråd och generalförsamling och huvudelementen i fredsplanen
med etablerandet av en FN-styrka och genomförandet av en
folkomröstning angående territoriets framtida status. Utvecklingen
sedan betänkandet skrevs har inneburit ytterligare komplikationer och
risker för förseningar i fredsprocessen. För närvarande koncentreras
uppmärksamheten på huruvida villkoren för genomförandet av
folkomröstningen kan uppfyllas.
Sverige ger ett relativt omfattande stöd till de västsahariska
flyktingarna i södra Algeriet. Under budgetåret uppgick stödet till
drygt 21 milj.kr. Bidragen kanaliseras genom ett flertal svenska
organisationer varav Rädda Barnen är den som haft den största
verksamheten.
Enligt vad utskottet erfarit fungerar nuvarande bistånd väl.
Utskottet utgår från att formerna för bistånd till det västsahariska
folket fortlöpande prövas i syfte att tillhandahålla ett bistånd väl
anpassat efter utvecklingen och behoven i området. Direktbistånd
vilket föreslås i motionerna U210 (s) och U626 (fp) skulle ställa
betydligt större krav på administrativa resurser i första hand inom
SIDA. Utskottet anser att sådant direkt stöd till Polisario skulle
kunna aktualiseras om så bedöms lämpligt.
Mot denna bakgrund får yrkande 3 i motion U210 (s) och yrkande 3 i
motion 626 (fp) anses besvarade.
Västbanken/Gaza
Det bilaterala biståndet till Västbanken och Gaza har i tidigare
utskottsbetänkanden behandlats under rubriken Katastrofbistånd för
särskilda ändamål. Eftersom huvuddelen av detta bistånd sedan
innevarande budgetår främst belastar demokratianslaget behandlas
denna fråga i detta avsnitt.
Motionen
I motion U610 (s) föreslås att katastrof- och humanitärt bistånd
till befolkningen på Västbanken och i Gaza väsentligt utökas under
kommande budgetår. Insatser bör enligt motionen bl.a. riktas mot
sjukvård och handikappvård.
Utskottet
I betänkande 1990/91:UU15 konstaterades att Sveriges bistånd till
det palestinska folket har ökat under de senaste åren. Biståndet till
palestinierna kanaliseras genom UNRWA, genom andra FN-organ samt via
svenska enskilda organisationer. Sammantaget uppgår de bilaterala
insatserna till ca 20--25 milj.kr. per år. Det svenska stödet via
UNRWA behandlades i detta betänkandet under avsnittet Bidrag till
Internationella organisationer C 1-anslaget.
Under 1991 fattade regeringen beslut om inriktningen av de
bilaterala insatserna på Västbanken och i Gaza. Biståndet avses ha en
humanitär inriktning med tyngdpunkt på de sociala sektorerna. Flera
svenska enskilda organisationer är engagerade i arbetet. Sverige
stödjer för närvarande ett antal projekt inom främst hälsosektorn men
också undervisning och livsmedelsdistribution. Vidare planeras
projekt samfinansierade med FN-organ, t.ex. med Unicef och UNDP.
Vikt bör också läggas vid insatser på området mänskliga
rättigheter. Sverige stödjer för närvarande ett antal
MR-organisationer som verkar på de ockuperade områdena, bl.a. den
svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen.
Utskottet har erfarit att regeringen anser att det finns möjlighet
att bredda samarbetet till att också omfatta produktiva sektorer. En
målgrupp är småföretagare på de ockuperade områdena.
Utskottet anser att det palestinska folkets behov väl motiverar
fortsatt svenskt bistånd. Utskottet har ingen erinran mot den
inriktning och den omfattning av de svenska insatserna som regeringen
aviserat. Utskottet ser inte anledning att ytterligare precisera
omfattningen av detta bistånd, utan de enskilda projektförslagen får
bedömas från fall till fall.
Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U610 (s).
Irak
Motionen
I motion U622 (fp) yrkande 7 förordas att Sverige fortsätter med
sitt humanitära stöd till Kurdistan. Enligt motionens yrkande 6 bör
Sverige ta initiativ till minröjning.
Utskottet
Sverige har till följd av Gulfkrisen avsatt betydande belopp för
humanitära insatser i Mellanöstern, sammanlagt över 500 milj.kr.
Eftersom huvuddelen av biståndet lämnats till FN:s humanitära plan
för Kuwait och Irak inkl. gränsområden samt till Internationella Röda
korskommittén är det svårt att ange hur stor andel som kommit
kurderna i Irak till del. FN-planen har uppdaterats för det första
halvåret 1992, och Sverige bidrog i anslutning härtill med 16 milj
kr. till UNHCR:s vinterprogram i norra Irak samt med 10 milj.kr. till
FN:s vaktstyrka.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U622 (fp) att
insatser för minröjning bör kunna komma i fråga inom ramen för de
humanitära insatserna i området.
Med det ovan anförda får yrkandena 6 och 7 i motion U622 anses
besvarade.
I motion U240 (s, v) förordas humanitärt bistånd till befolkningen
i Irak, i första hand till barnen.
Utskottet anser att humanitärt stöd bör lämnas till den nödlidande
civilbefolkningen i Irak förutsatt att lämpliga kanaler kan
tillhandahållas och att stödet ges inom ramen för de av FN beslutade
mekanismerna. I sammanhanget kan noteras att resolution 688 fördömer
Iraks förtryck av civilbefolkningen. Den FN-vaktstyrka som bl.a.
Sverige finansiellt stöder tillkom i syfte att förbättra säkerheten
för utsatta grupper, i första hand kurderna. Sverige har hittills
lämnat humanitärt stöd till grupper som drabbats av Gulfkriget
omfattande ca 500 milj.kr., främst i Irak, Iran och Turkiet. Bl.a.
har stöd gått till UNHCR:s vinterprogram för norra Irak samt till
Röda korset.
Vad gäller sanktionerna mot Irak, till vilka Sverige är bundet,
omfattar inte dessa livsmedel och mediciner. Varje exportör måste
dock anmäla försäljning till den internationella sanktionskommitté
som upprättats inom ramen för FN. I resolutionerna 706 och 712
fastslår säkerhetsrådet att Irak tillåts exportera olja till ett
värde av 1,6 miljarder US dollar, varav en tredjedel skall gå till en
kompensationsfond och resterande till avrustningsinsatser,
återförande av egendom till Kuwait samt till mat, mediciner och
förnödenheter. Förhandlingar har tidigare pågått om att få i gång
denna oljeexport, men någon lösning har ännu inte nåtts.
Utskottet utgår från att regeringen noga fortsätter att följa
frågan om den irakiska civilbefolkningens situation. Situationen för
civilbefolkningen i Irak, inte minst för kurderna, får betraktas som
fortsatt allvarlig. Enligt vad utskottet inhämtat kan det bli
aktuellt med ytterligare svenska insatser inom de ramar som FN
angett.
Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U240 (s, v) anses besvarade.
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer
Propositionen
I propositionen föreslås att anslagsposten höjs med 125 milj.kr.
till 875 milj.kr. Motiveringen återfinns i propositionen s. 174.
Motionerna
I motion U216 (c) föreslås att med tanke på den betydelsefulla roll
folkrörelser och andra enskilda organisationer spelar i svenskt
bistånd och de ökade medel som tilldelas vore det önskvärt med en
redovisning över hur de anslagna medlen fördelas mellan
organisationerna. En kort sammanfattning över hur pengarna används
bör också redovisas.
Utskottet
Utskottet har under en följd av år betonat sin positiva syn på
biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer, senast i
betänkandet 1990/91:UU15. Det kan konstateras att denna form av
bistånd vuxit mycket snabbt och att en betydande del av det svenska
biståndet numera kanaliseras genom dessa organisationer.
Mot denna bakgrund finner utskottet i likhet med vad som framförs i
motion U216 (c) det värdefullt med en närmare redovisning från
regeringens sida över hur de anslagna medlen fördelas mellan
organisationerna liksom en beskrivning över biståndsmedlens
användning, exempelvis fördelat över sektorer. En sådan redovisning
kan lämpligen lämnas i samband med budgetpropositionen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Härmed får utskottet tillstyrka motion U216 (c).
Särskilda program
Propositionen
I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten Särskilda
program om 380 milj.kr., vilket innebär en höjning om 30 milj.kr.
Motiveringen återfinns i propositionen s. 176--177.
Motionerna
I motion U202 (s) föreslås en lägre höjning för anslagsposten än
vad regeringen föreslagit. Motionen föreslår en medelsram om
365 milj.kr.
I motion U223 (v) föreslås en medelsram om 480 milj.kr. för
anslagsposten Särskilda program. Den utökade ramen skall enligt
motionen användas för att öka kvinnobiståndet.
I motion U227 (fp) refereras till utskottets betänkande 1990/91 och
vad som där angivits om vikten av ökat bistånd på befolkningsområdet.
Motionären anser att enskilda initiativ -- från organisationer och
företag -- kan komplettera det statliga familjeplaneringsprogrammet
på ett mycket betydelsefullt sätt. Sverige bör därför inom ramen för
medelsutnyttjandet av anslagsposten Särskilda program öka stödet till
enskilda initiativ på befolkningsområdet.
Utskottet
Utskottet behandlar befolkningsfrågorna mer generellt under
avsnittet Principer och riktlinjer i detta betänkande.
Som framgår av budgetpropositionen är anslagsposten Särskilda
program avsedd att vara ett komplement till i första hand det övriga
biståndet genom SIDA. Syftet är dels att särskilt uppmärksamma
ämnesområden där initiativ och utökade insatser är speciellt
angelägna, dels att främja metodutveckling. I Särskilda program ingår
energi, hälsovård, handikapp, aids-bekämpning, befolkningsfrågor,
kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och
metodutveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering.
Utskottet anser att de områden inom vilka stöd förmedlas över denna
anslagspost är viktiga och biträder regeringens förslag till en
ökning av medelsramen med 30 milj.kr. till 380 milj.kr.
Den föreslagna ökningen bör enligt utskottets bedömning också ge
utrymme för det kvinnobistånd som bedöms ändamålsenligt.
När det gäller befolkningsfrågorna specifikt kan konstateras att
utskottet i betänkandet 1990/91:UU15 uttalade att ökade medel borde
anslås för bistånd på befolkningsområdet. Utskottet tillstyrkte ett
antal motioner om ökade insatser på befolkningsområdet. Utskottet
föreslog en tredubbling av insatserna inom ramen för Särskilda
program.
Utskottet välkomnar att regeringen i budgetpropositionen aviserar
en ytterligare höjning av detta bistånd.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion U227 (fp) om
att enskilda initiativ kan komplettera det statliga
familjeplaneringsprogrammet. Det är enligt nuvarande ordning möjligt
för en enskild organisation att erhålla bidrag också för insatser på
befolkningsområdet. Utskottet utgår från att regeringen i samarbete
med SIDA ser över möjligheterna att aktivera samarbetet med enskilda
organisationer för bistånd av denna typ.
Härmed får utskottet anse yrkande 3 i motion U227 (fp) som
besvarat. Yrkande 28 i motion U202 (s) och yrkande 3 i motion U223
(v) avstyrks.
Andra biståndsprogram (C 3)
Propositionen (s. 179--180)
Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen
för u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom
beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
gäststipendie- och utbytesprogram genom Svenska institutet, stöd till
näringslivsutveckling genom Swedecorp och Swedfund International AB,
projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda
u-länder samt utredningar m.m.
Tabell 5. Andra biståndsprogram budgetåren 1991/92--1992/93
(milj.kr.)
1 Expertutbytet om 4,5 milj.kr. har tidigare anvisats under
delposten för tekniskt samarbete genom BITS.
2 Inkluderar även medel för bistånd för näringslivsutveckling
som tidigare finansierats under anslaget III C 2. Utvecklingsbistånd
genom SIDA såväl inom landramar som inom anslagsposten för regionala
insatser i Afrika. Dessutom har medel som tidigare anvisats under
delposten tekniskt samarbete genom BITS beräknats under denna
anslagspost.
För motivering till regeringens förslag vad avser anslagsposterna
under anslaget C 3 hänvisas till propositionen (s. 180--198).
C 3-anslaget
Motionen
I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram för C 3-anslaget om
1 514,5 milj.kr. vilket är 600 milj.kr. lägre än vad regeringen
föreslagit.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram
för C 3-anslaget.
Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).
U-landsforskning (SAREC)
Propositionen
I propositionen föreslås en medelsram om 425 milj.kr., vilket är en
höjning om 30 milj.kr. Motivering finns i propositionen på
s. 180--183.
Motionen
I motion U221 (nyd) yrkande 3 i berörd del föreslås en minskning av
anslagsposten med 100 milj.kr. Enligt motionen skulle fattiga länder
föredra en omprioritering: mera hjälp -- mindre forskning.
Utskottet
Utskottet har inte funnit belägg för att mottagarländerna skulle
föredra en neddragning av medlen för forskningssamarbete. Utskottet
bedömer att väl utformade insatser på forskningsområdet kan ha stor
betydelse för u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram
för u-landsforskning.
Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).
Tekniskt samarbete och u-krediter
Propositionen
I propositionen föreslås att 324,5 milj.kr. anvisas för tekniskt
samarbete genom BITS och 420 milj.kr. anvisas för gåvoelementet i
u-krediter. Motiveringen återfinns på s. 183--189 i propositionen.
Motionerna
I motion U223 (v) yrkandena 12 och 13 förordas att Sverige slopar
systemet med u-krediter. U-krediterna bedöms som ett dåligt bistånd
och är framför allt ett stöd till svensk exportindustri.
I motion U621 (v) yrkande 17 förordas att Sverige inte beviljar
u-krediter till Kina och Indonesien. I Kina vore det enligt motionen
bättre att ge kvinnobistånd än u-krediter. Efter den nya massakern i
Östtimor måste BITS begäran om att få ge u-krediter till Indonesien
bestämt avvisas.
Enligt motion U624 (fp, c) bör inga bidrag eller u-krediter lämnas
till den indonesiska staten mot bakgrund av de brott mot mänskliga
rättigheter som äger rum, inkl. massakern i Östtimor förra året.
I motion U626 (fp) bör Sverige frysa bidrag -- bistånd och
u-krediter -- till Marocko så länge landet inte följer FN:s beslut
beträffande Västra Sahara.
Utskottet
Utskottet delar inte uppfattningen som framförs i motion U223 (v)
att systemet med u-krediter i det svenska biståndet bör slopas. Även
u-kreditgivningen omfattas av de svenska biståndspolitiska målen.
U-krediternas främsta syfte är således inte att gynna svensk
industri, utan gåvoelementet i u-krediten avses komma mottagarlandet
till del.
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till
medelsram för u-krediter.
Utskottet får tillfälle att närmare behandla u-kreditsystemets
framtida utformning i samband med att regeringen senare i år lägger
fram den aviserade propositionen med anledning av betänkandet om
kreditinstrumentets roll i biståndet (SOU 1991:74 ) som nyligen
färdigställts.
Härmed avstyrks yrkandena 12 och 13 i motion U223 (v).
Tekniskt samarbete och u-krediter till vissa länder
Indonesien
I yrkande 17 (delvis) i motion U621 (v) och yrkande 2 i motion U624
(fp) framförs att Sverige inte skall ge några u-krediter till
Indonesien.
Utskottet behandlade frågan om respekten för de mänskliga
rättigheterna i Indonesien i betänkande 1991/92:UU2, och utskottet
får hänvisa till detta.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen inte anser att det
under den närmaste tiden är aktuellt att bevilja Indonesien någon
u-kredit.
Utskottet delar denna uppfattning.
Härmed får yrkande 2 i motion U624 (fp, c) och berörd del av
yrkande 17 i motion U621 (v) anses besvarade.
Kina
Motionen
I yrkande 17, berörd del, i motion U621 (v) förordas att Sverige
inte skall bevilja u-krediter till Kina.
Utskottet
Beträffande bistånd och u-krediter till Kina har utskottet erfarit
att denna fråga för närvarande är föremål för beredning inom
regeringskansliet. Utskottet avvaktar resultaten av regeringens
beredning som bör redovisas för riksdagen på lämpligt sätt och är
därför inte berett att nu göra några ytterligare uttalanden.
Härmed avstyrks yrkande 17 (berörd del) i motion U621 (v).
Marocko
Motionen
Enligt motion U626 (fp) bör Sverige i likhet med EG frysa bistånd
till Marocko så länge som landet inte följer FN:s beslut.
Utskottet konstaterar att Sverige tidigare lämnat bistånd av
humanitär karaktär och begränsad omfattning till Marocko. Vidare har
ett antal u-krediter lämnats varom beslut fattats senaste gången i
maj 1991.
Under avsnittet Katastrofbistånd till vissa ändamål redogör
utskottet för utvecklingen i Västra Sahara. Denna fråga tas också upp
mer utförligt i betänkande 1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter.
I sistnämnda betänkande framgår bl.a. att det finns anledning att
hysa oro för de komplikationer och förseningar som drabbat
fredsprocessen i Västra Sahara.
Utskottet anser att det i första hand ankommer på regeringen att
göra den grannlaga bedömningen huruvida någondera part motarbetar
fredsprocessen eller gör sig skyldig till sådana överträdelser av de
mänskliga rättigheterna att biståndssamarbete bör upphöra. Utskottet
är dock principiellt av uppfattningen att sådana överväganden bör
göras i samband med beslut om bistånd. Utskottet utgår från att
regeringen även i fortsättningen noga följer utvecklingen i Västra
Sahara, med tanke på framtida beslut om bistånd.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U626 (fp).
Cuba
Motionen
I motion U218 (s) förordas att Sverige och andra europeiska länder
samarbetar med Cuba för att därigenom bidra till att minska
kubanernas fruktan för återgång till beroende av USA och minska
spänningen och känslan av inringning. Sverige bör verka för att
exportkrediter beviljas, att tekniskt-vetenskapligt samarbete
fortsätter samt att ekonomiskt stöd utgår för kulturellt utbyte.
Utskottet
I betänkande 1990/91:UU15 uttalade utskottet beträffande Cuba bl.a.
att situationen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna
på Cuba bör vara föremål för fortsatt stor uppmärksamhet och vägas in
i övervägandena beträffande biståndets omfattning och utformning.
Utskottet behandlade också situationen i Cuba i sitt betänkande
1991/92:UU2 om mänskliga rättigheter.
Situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Cuba har
ytterligare försämrats under senare tid. Den svenska regeringen har
under senare tid påtalat en rad konkreta fall av oacceptabel
behandling av politiskt oliktänkande på Cuba.
Förutsättningarna för ett effektivt och väl fungerande
biståndssamarbete med Cuba är enligt utskottets bedömning inte goda
för närvarande. Regeringens beslut att upphöra med biståndssamarbetet
med Cuba, förutom det som regleras i avtal som fortfarande är giltiga
(forskningssamarbete), är därför motiverat.
Riktat demokratifrämjande bistånd bör dock kunna lämnas förutsatt
att lämpliga kanaler kan etableras.
Härmed avstyrks motion U218 (s).
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 700 milj.kr. anslås till
anslagsposten innebärande en höjning om 200 milj.kr. Motiveringen
återfinns i propositionen s. 193--197.
Motionerna
I motion U202 (s) föreslås en medelsram för anslagsposten Stöd till
ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder om 600 milj.kr.,
dvs. 100 milj.kr. mindre än regeringens förslag.
I motion U221 (nyd) yrkande 3 (berörd del) föreslås en minskning av
anslagsposten med 500 milj.kr. Motionärerna anser att stöd till
skuldlättnadsåtgärder innebär att svenska biståndspengar går vidare
till långivande i-länder.
I motion U223 (v) anges att partiet är berett stödja regeringens
förslag om 700 milj.kr. till anslagsposten men stödet skall inte gå
till s.k. skuldlättnadsåtgärder i IMF:s regi. De ekonomiska
reformprogrammen måste enligt motionen utformas på ett annat sätt än
de som Världsbanken och IMF genomdrivit.
Utskottet
Anslagsposten används i internationellt samordnade aktioner till
stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och
som genomför ekonomiska reform- och återhämtningsprogram. De
särskilda insatserna består antingen av ett resurstillskott, oftast i
form av obundet importstöd eller av mer direkta
skuldlättnadsåtgärder.
Som framgår i detta betänkandes avsnitt Principer och riktlinjer är
Sveriges uppfattning att många fattiga länder har en orimligt tung
skuldbörda, vilket hämmar ekonomisk återhämtning och utveckling.
Sverige har länge verkat för skuldlättnader och har drivit frågan i
internationella sammanhang och tagit initiativ till åtgärder för de
fattigaste länderna vad gäller såväl Världsbanksskuld som
Parisklubbsskuld och kommersiell skuld.
Som framgår av budgetpropositionen används huvuddelen av
anslagsposten till importstöd för att finansiera nödvändig import och
till marknadsbaserade valutaallokeringssystem som möjliggör för
företag att erhålla utländsk valuta för sin verksamhet. En annan
viktig användning av anslaget är att hjälpa de skuldtyngda länderna
att betala sina förfall på gamla Världsbankslån, vilka inte kan
omförhandlas. De skuldlättnader som överenskoms multilateralt i
Parisklubben finansieras i Sverige inte med biståndsmedel.
Syftet med de svenska skuldlättnadsinsatserna är att inom ramen för
strukturanpassningsprogram stödja mottagarlandets
reformansträngningar. Syftet är inte att underlätta för utländska
kreditgivare att driva in sina fordringar. Den exakta former för
skuldlättnadsinsatserna måste utformas utifrån situationen i varje
enskilt fall.
Det kan i sammanhanget nämnas att betalningsbalansstödet utgör ett
viktigt komplement till biståndet inom landramarna till länder som
genomför reformprogram.
Utskottet anser inte att yrkande 3 (berörd del) i motion U221 (nyd)
föranleder några ytterligare uttalanden utan yrkandet avstyrks.
Internationella valutafonden spelar en viktig roll när det gäller
utformningen av de makroekonomiska delarna av
strukturanpassningsprogrammen. IMF:s roll utvecklas mer utförligt i
budgetpropositionen.
Utskottet delar inte uppfattningen som framförs om den negativa
roll som IMF generellt spelar i dettta sammanhang.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U223 (v).
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till
medelsram. Härmed avstyrks yrkande 29 i motion U202 (s).
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
med tilldelning av medel på en nivå som i huvudsak är oförändrad
från budgetåret 1990/91 genomföra ett bistånd i enlighet med den
övergripande inriktning på länder och verksamheter som riksdagen
fastställer och de riktlinjer som anges nedan.
förbättra metoder och system för redovisning av resultat mot
uppställda mål.
upprätta metoder och system för att kunna redovisa
administrationskostnader i en mer systematiserad form.
utveckla personalens och organisationens kompetens.
förbättra system och rutiner för att säkerställa att biståndsmedlen
används för avsedda ändamål och så att möjligheter till korruption
motverkas.
I propositionen anges vidare bl.a. att redovisningen av resultaten
i olika länder och slutsatser som kan dras för det framtida biståndet
till det aktuella landet bör göras mer fullständig i samband med att
nya samarbetsprogram behandlas. En utveckling av
utvärderingsverksamheten behövs. En engångsanvisning om
3000000kr. medel avsätts för kompetensutveckling. I
propositionen anges också att endast tjänster eller kostnader som är
av tillfällig natur och avser särskilda avgränsade uppgifter skall
kunna sakanslagsfinansieras. Propositionen föreslår att
planeringsramen för perioden 1992/93--1994/95 beräknas till
846061000kr. Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1992/93 anvisa
ett ramanslag på 293758000kr.
Motionen
I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram för anslaget om 205
milj.kr., vilket är ca 89 milj.kr. lägre än regeringens förslag.
Som motivering anges att SIDA blivit föremål för en mycket kritisk
granskning av riksdagens revisorer och att SIDA:s verksamhet
ifrågasätts på många punkter. Vidare nämns de extrakostnader som
uppstår när Sverige i ett och samma land har såväl ambassad och
ambassadpersonal som biståndskontor och SIDA-personal.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag
vad avser SIDA:s förvaltningsanslag (C 4). Utskottet vill i
sammanhanget framföra att riksdagsrevisorerna i sin skrivelse inte
tog ställning till anslagets storlek utan i stället framförde
uppfattningen att förvaltningsanslaget borde så långt möjligt
återspegla SIDA:s faktiska administrationskostnader.
Utskottets behandling av denna fråga framgår av betänkande
1991/92:UU11.
En allt större samordning, inte minst lokalmässigt, sker mellan den
i biståndsmottagarländerna verksamma ambassadpersonalen (utsänd av
UD) och personalen vid biståndskontoren (utsänd av SIDA). Härigenom
kan effektivitets- och kostnadsmässiga fördelar uppnås. Den
UD-utsända personalen har normalt andra arbetsuppgifter än
SIDA-personalen, som exempelvis politisk och ekonomisk rapportering
och konsulära uppgifter. Det ankommer i första hand på UD att från
fall till fall avgöra vilken personaluppsättning som behövs på
platsen.
Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U221 (nyd).
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
I propositionen anges att den huvudsakliga inriktningen av arbetet
vid Sandö U-centrum fastställdes i förra årets budgetproposition; att
tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika
personalkategorier/organisationer för yttrande. Efter avslutad
remissomgång avser regeringen ta ställning till olika frågor om hur
utbildningsbehoven i biståndet skall kunna tillgodoses.
Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1992/93
anvisa ett ramanslag på 23 014 000 kr.
Motionen
I motion U220 (s) anges att det är möjligt att överföra vissa
kurser från SIDA:s kursgård i Uppsala till Sandö U-centrum och på så
sätt åstadkomma en rättvisare regional fördelning av viktig
utbildning.
Utskottet
Utrikesutskottet är inte berett förorda att regionalpolitiska
hänsyn tas vid överväganden om upphandling av utbildningstjänster på
biståndsområdet.
I propositionen anges att det för SAREC, liksom för den övriga
statsförvaltningen, är nödvändigt att ytterligare söka rationalisera
verksamheten. Regeringen föreslår att SAREC tillförs
25405000kr. för ökade lönekostnader och övriga
förvaltningskostnader.
Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 25405000kr.
Motionen
I motion U221 (nyd) föreslås en medelsram om 17,8 milj.kr. för
SAREC:s förvaltningskostnader vilket är ca 7,6 milj.kr. lägre än
regeringens förslag.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till
medelsram för SAREC:s förvaltningsanslag (C 6).
Enligt propositionen har institutet de senaste åren befäst sin
ställning som ett nordiskt centrum för forskning och dokumentation om
Afrika. Då Afrika fortsätter att stå i fokus för det nordiska
biståndet fyller institutet här en för biståndet viktig funktion.
Forskningsprogrammen, seminarieverksamheten och
informationsverksamheten har samtliga hög relevans för biståndet.
Regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska
Afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag
om 6013000kr.
Motionen
I motion U211 (nyd) föreslås att Nordiska Afrikainstitutet läggs
ned och att dess verksamhet överförs till Stiftelsen Svenska
institutet, SAREC och Sandö U-centrum. Härigenom behöver inga medel
anslås till Nordiska Afrikainstitutet.
Utskottet
Utskottet anser att verksamheten inom Nordiska Afrikainstitutet är
av värde för bl.a. biståndsmyndigheter och forskare i hela Norden.
Utskottet anser inte att verksamheten skulle gagnas av sammanslagning
med Svenska institutet, SAREC och Sandö U-centrum. Utskottet har
ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.
Härmed avstyrks motion U211 (nyd).
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS)
I propositionen anges att BITS bör under treårsperioden
1992/93--1994/95 utveckla sin organisation. Kapacitet för planering,
uppföljning och utvärdering bör byggas upp samtidigt som
arbetsmetoden också fortsättningsvis bör vara kontraktsfinansiering.
Med bibehållen inriktning på kostnadsdelning och krav på
kostnadseffektivitet bör BITS söka förenklingar i samverkansformer
med parter i det svenska samhället bl.a. så att dessa ges möjlighet
att ta på sig ett större ansvar.
Inom u-kreditverksamheten behövs fortlöpande kontakt med andra
parter för bedömning av projekt, internationell samordning och
metodutveckling.
Regeringen anser att BITS verksamhet på ett värdefullt sätt har
bidragit till att uppfylla de svenska biståndspolitiska målen.
Beträffande administrationen av u-kreditgivningen avser regeringen
att under våren 1992 återkomma till riksdagen med förslag med
anledning av den nyligen genomförda kreditbiståndsutredningen
(SOU 1991:74). Utredningen är för närvarande föremål för
remissbehandling.
Regeringen föreslår riksdagen att till Beredningen för
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1992/93 anvisa
ett ramanslag på 18 745 000 kr.
Utskottet
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)
Regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till styrelsen för
u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.
Utskottet
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp)
* Anvisat under anslagsposterna III C 3.5, III C 3.9 samt
III C 3.4
I propositionen anges att Swedecorp genom kunskapsöverföring till
företag och näringslivsorganisationer skall bidra till utvecklingen
av näringslivet i mottagarländerna. Verksamheten sker på gåvobasis.
För att särskilja den gåvofinansierade verksamheten från de
kommersiellt baserade riskkapitalsatsningarna förvaltas de senare i
Swedfund International AB som är ett helägt statligt bolag utan egen
personal. Handläggningen av riskkapitalsatsningarna utförs av
Swedecorp i enlighet med ett uppdragsavtal mellan myndigheten och
bolaget. Uppgiften att för Swedfund International AB:s räkning
förvalta riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa har inneburit
att kretsen av samarbetsländer utvidgats i förhållande till den
verksamhet som tidigare bedrevs av de enheter som fördes samman till
Swedecorp. Regeringen avser att under innevarande budgetår analysera
alternativa associationsformer för verksamheten i syfte att finna en
organisatorisk lösning som på ett bättre sätt svarar mot
intentionerna med skapandet av en ny organisation för stöd för
näringslivsutveckling och som löser de problem som Swedecorp i dag
möter. Förutsättningarna kommer att prövas för att i aktiebolagsform
bedriva samtliga Swedecorp:s och Swedfund International AB:s
verksamheter. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag i denna fråga.
Regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för
internationellt näringslivsbistånd för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 34436000kr.
Utskottet
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
Biståndsanslagens storlek
1. beträffande enprocentsmålet
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U209,
2. beträffande beräkningen av BNI
att riksdagen avslår motion 1991/92:U225,
3. beträffande BNP-måttets användning i utvecklingsstatistiken
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1991/92:U209,
Allmänna riktlinjer för biståndet
4. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U223
förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U202 besvarade med vad
utskottet anfört,
men. (v) - delvis
5. beträffande ett särskilt kulturmål för biståndspolitiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:U213,
6. beträffande principer för biståndet
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U229 och motion
1991/92:U233,
7. beträffande mottagarländernas militärutgifter
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U214 besvarad med vad
utskottet anfört,
8. beträffande bistånd för att främja svenskt företagande
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U5,
9. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter
att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U202 besvarat
med vad utskottet anfört,
10. beträffande u-ländernas skuldsituation
att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U209,
yrkande 1 i motion 1991/92:U236 och yrkande 4 i motion 1991/92:Sf619
förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U202, yrkande 5 i motion
1991/92:U209 och yrkande 2 i motion 1991/92:U236 besvarade med vad
utskottet anfört,
men. (v) - delvis
11. beträffande skuldfrågorna och FN:s konferens om miljö och
utveckling
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:Jo612 besvarat
med vad utskottet anfört,
12. beträffande en ny Bretton Woods-konferens
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U236,
13. beträffande handläggningen av skuldfrågorna i
regeringskansliet
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U209,
14. beträffande landsbygdsutveckling
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U201, motion
1991/92:U222 och motion 1991/92:U232 besvarade med vad utskottet
anfört,
15. beträffande en konferens om den globala
livsmedelssituationen
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U201,
16. beträffande anpassad teknologi
att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U206,
motion 1991/92:U219, motion 1991/92:U234, yrkande 5 i motion
1991/92:U236 och motion 1991/92:U515 besvarade med vad utskottet
anfört,
17. beträffande befolkning och sociala frågor
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:Sf605, motion
1991/92:U208, yrkandena 1, 2, 4--6 i motion 1991/92:U227, yrkande 1 i
motion 1991/92:A805 samt yrkande 4 i motion 1991/92:Jo645 besvarade
med vad utskottet anfört,
18. beträffande en professur i internationell mödravård
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U237 besvarad med vad
utskottet anfört,
19. beträffande kvinnoinriktat bistånd
att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U202, yrkandena
1 och 2 i motion 1991/92:U217, yrkandena 1 och 2 i motion
1991/92:U235 samt yrkande 9 i motion 1991/92:U621 besvarade med vad
utskottet anfört,
20. beträffande landprogram och landval
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U407 (berörd del) och
med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en översyn
av konsekvenserna av fördelningen mellan landramanslag och sakanslag,
21. beträffande bundet bistånd
att riksdagen avslår motion 1991/92:U207,
22. beträffande utredningar
att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U209
förklarar motion 1991/92:U2, yrkande 1 i motion 1991/92:U226 och
yrkande 2 i motion 1991/92:U229 besvarade med vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
23. beträffande utvärderingssekretariat
att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1991/92:U202 besvarat
med vad utskottet anfört,
24. beträffande sammanslagning av SIDA och SWEDECORP
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U238,
25. beträffande biståndet och EG
att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1991/92:U223
förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U226, yrkande 18 i motion
1991/92:U504 samt yrkandena 2, 3 och 4 i motion 1991/92:U544
besvarade med vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
26. beträffande subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U544 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om subsidiaritetsprincipen
i EG inom biståndsområdet,
Multilateralt bistånd (C 1)
27. beträffande omfattningen av multilateralt bistånd
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U228,
28. beträffande handläggning av multilateralt bistånd
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1991/92:U228 besvarad
besvarat med vad utskottet anfört,
29. beträffande samarbete med enskilda organisationer
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U228 besvarat
med vad utskottet anfört,
30. beträffande Unicef
att riksdagen med avslag på yrkande 7 i motion 1991/92:U223
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
31. beträffande UNHCR:s finansiering och inriktning
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1991/92:Sf605 besvarat
med vad utskottet anfört,
32. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med avslag på yrkande 9 i motion 1991/92:U202 och
yrkande 8 i motion 1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
res. 1 (s)
33. beträffande UNRWA
att riksdagen med avslag på yrkande 10 i motion 1991/92:U202,
yrkande 9 i motion 1991/92:U223 och yrkande 5 i motion 1991/92:U610
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 2 (s)
34. beträffande övriga multilaterala insatser
att riksdagen med avslag på yrkande 11 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 3 (s)
35. beträffande WHO-universitetet i medicinsk teknologi
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U215 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U223 och
yrkande 3 i motion 1991/92:U236 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
37. beträffande inriktningen av Världsbankens verksamhet
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U236 besvarat
med vad utskottet anfört,
38. beträffande röstregler och öppenhet inom Världsbanken
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1991/92:U209,
men. (v) - delvis
39. beträffande Världsbankslån till Iran
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1991/92:U617,
men. (v) - delvis
40. beträffande riktlinjer för multilateralt
utvecklingssamarbete
att riksdagen godkänner budgetpropositionens riktlinjer för
multilateralt utvecklingssamarbete,
41. beträffande gjorda utfästelser
att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits under
avsnitt C 1 i budgetpropositionen,
42. beträffande bemyndigande för att göra utfästelser m.m.
att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,
åtaganden och utbetalningar som utöver gjorda utfästelser angivits
under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,
43. beträffande C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram
att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U221 och med
bifall till budgetpropositionen till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.,
res. 4 (nyd)
Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)
44. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska
länderna
att riksdagen avslår yrkande 14 i motion 1991/92:U202,,
res. 5 (s)
45. beträffande inriktningen av biståndet till Angola
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1991/92:U224 och förklarar
yrkande 2 i motion 1991/92:U224 och yrkande 3 i motion 1991/92:U618
besvarade med vad utskottet anfört,
46. beträffande medelsram för Moçambique
att riksdagen med avslag på yrkande 15 i motion 1991/92:U202 och
yrkande 5 i motion 1991/92:U618 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
res. 6 (s)
47. beträffande medelsram för Namibia
att riksdagen med avslag på yrkande 16 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 7 (s)
48. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen med avslag på yrkande 17 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 8 (s)
49. beträffande medelsram för Uganda
att riksdagen med avslag på yrkande 18 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 9 (s)
50. beträffande medelsram för Zimbabwe
att riksdagen med avslag på yrkande 19 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 10 (s)
51. beträffande medelsram för Bangladesh
att riksdagen med avslag på yrkande 21 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 11 (s)
52. beträffande medelsram för Indien
att riksdagen med avslag på yrkande 22 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 12 (s)
53. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med avslag på yrkande 23 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 13 (s)
54. beträffande medelsram för Sri Lanka
att riksdagen med avslag på yrkande 24 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 14 (s)
55. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med avslag på yrkande 25 i motion 1991/92:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 15 (s)
56. beträffande utvecklingssamarbete med Centralamerika
att riksdagen förklarar yrkande 27 i motion 1991/92:U202 besvarat
med vad utskottet anfört,
57. beträffande bistånd till Eritrea
att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U203,
motion 1991/92:U204, motion 1991/92:U205, yrkandena 4, 6 och 7 i
motion 1991/92:U212 och yrkande 3 i motion 1991/92:U231 besvarade med
vad utskottet anfört,
58. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1991/92:U223,
men. (v) - delvis
59. beträffande humanitärt bistånd till södra Afrika
att riksdagen avslår yrkande 20 i motion 1991/92:U202 och yrkande 8
i motion 1991/92:U618,
res. 16 (s)
60. beträffande inriktningen av insatser inom anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen avslår yrkande 11 i motion 1991/92:U223,
61. beträffande u-ländernas representation vid världskonferensen
om mänskliga rättigheter
att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1991/92:U621 besvarat
med vad utskottet anfört,
62. beträffande humanitärt bistånd till Östra Timor och Irian
Jaya
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1991/92:U609 besvarat
med vad utskottet anfört,
63. beträffande katastrofbistånd
att riksdagen avslår yrkandena 1--3 i motion 1991/92:U230,
64. beträffande bistånd till Kambodja
att riksdagen förklarar yrkande 26 i motion 1991/92:U202 besvarat
med vad utskottet anfört,
65. beträffande bistånd till Västra Sahara
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U210 och yrkande
3 i motion 1991/92:U626 besvarade med vad utskottet anfört,
66. beträffande bistånd till Västbanken och Gaza
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1991/92:U610,
res. 17 (s)
67. beträffande katastrofbistånd till kurderna i Irak
att riksdagen förklarar yrkandena 6 och 7 i motion 1991/92:U622
besvarade med vad utskottet anfört,
68. beträffande humanitärt bistånd till nödlidande i Irak
att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U240
besvarade med vad utskottet anfört,
69. beträffande redovisning av anslagsposten Bistånd genom
folkrörelser och enskilda organisationer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U216 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en redovisning av fördelningen av
anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra enskilda
organisationer,
70. beträffande medelsramen för särskilda program
att riksdagen med avslag på yrkande 28 i motion 1991/92:U202 och
yrkande 3 i motion 1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
res. 18 (s)
71. beträffande befolkningsbistånd inom ramen för särskilda
program
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1991/92:U227 besvarat
med vad utskottet anfört,
72. beträffande riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen godkänner de
riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete genom SIDA som
angivits under C 2 i budgetpropositionen,
73. beträffande bemyndigande att göra utfästelser och åtaganden
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen bemyndigar
regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som angivits under
C 2 i budgetpropositionen,
74. beträffande C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U221 och med
bifall till budgetpropositionen till Utvecklingssamarbete genom
SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 7
517 000 000 kr.,
res. 19 (nyd)
Andra biståndsprogram (C 3)
75. beträffande medelsram för forskningsstöd genom SAREC
att riksdagen med avslag på yrkande 3 (berörd del) i motion
1991/92:U221 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
res. 20 (nyd)
76. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med avslag på yrkandena 12 och 13 i motion
1991/92:U223 godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram
för u-krediter,
77. beträffande u-krediter till Indonesien
att riksdagen förklarar yrkande 17 (berörd del) i motion
1991/92:U621 och yrkande 2 i motion 1991/92:U624 besvarade med vad
utskottet anfört,
78. beträffande u-krediter till Kina
att riksdagen avslår yrkande 17 (berörd del) i motion 1991/92:U621,
79. beträffande u-krediter till Marocko
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1991/92:U626,
80. beträffande biståndssamarbete med Cuba
att riksdagen avslår motion 1991/92:U218,
81. beträffande IMF och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U223,
men. (v) - delvis
82. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen med avslag på yrkande 29 i motion 1991/92:U202, och
yrkande 3 (berörd del) i motion 1991/92:U221 godkänner
budgetpropositionens förslag till medelsram för Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder,
res. 21 (s)
res.22 (nyd)
83. beträffande riktlinjer och bidrag för Andra biståndsprogram
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen godkänner de
riktlinjer och bidrag som angivits under rubriken Andra
biståndsprogram i budgetpropositionen,
84. beträffande bemyndigande att göra utfästelser och åtaganden
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen bemyndigar
regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som angivits under
rubriken Andra biståndsprogram i budgetpropositionen,
85. beträffande C 3 Andra biståndsprogram
att riksdagen med avslag på yrkande 3 (berörd del) i motion
1991/92:U221 och med bifall till budgetpropositionen till Andra
biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 2 114 500 000kr.,
res. 23 (nyd)
Övrigt
86. beträffande C 4 Styrelsen för internationell utveckling
att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1991/92:U221 och med
bifall till budgetpropositionen till Styrelsen för internationell
utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på
293 758 000 kr.,
res. 24 (nyd)
87. beträffande överföring av kurser till Sandö U-centrum
att riksdagen avslår motion 1991/92:U220,
88. beträffande C 5 Sandö U-centrum
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till Styrelsen
för u-landsutbildning i Sandö för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 23 014 000 kr.,
89. beträffande C 6 SAREC
att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1991/92:U221 och med
bifall till budgetpropositionen till Styrelsen för
u-landsforskning för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 25 405 000 kr.,
res. 25 (nyd)
90. beträffande C 7 Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U211 och med bifall till
budgetpropositionen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 6 013 000 kr.,
res. 26 (nyd)
91. beträffande C 8 BITS
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 18 745 000 kr.,
92. beträffande C 9 Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen till Bidrag
till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.,
93. beträffande C 10 Swedecorp
att riksdagen med bifall till budgetpropositionen 1992/93 till
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.,
94. beträffande total medelsram för biståndet
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U223 godkänner vad som
förordas i budgetpropositionen under rubriken Biståndsanslagen m.m.
res. 27 (nyd)
men. (v) - delvis
Stockholm den 24 mars 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori
(s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s),
Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T
Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola
Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s) och
Göran Lennmarker (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot
i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den
slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Bidrag till UNHCR (mom. 32)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med
"Sverige är den" och på s. 57 slutar med "motion U223 (v)" bort ha
följande lydelse:
Ett område av största betydelse för det multilaterala samarbetet är
den förvärrade flyktingsituationen i världen. Sverige har under det
gångna året särskilt aktivt bidragit till en bättre internationell
samordning och ett bättre internationellt humanitärt bistånd.
Behovet av flyktingbistånd har emellertid ökat. Nya
flyktingströmmar har uppstått. Den redan fruktansvärda situationen på
Afrikas horn har förvärrats. Situationen för kurderna är fortsatt
mycket svår. Utökade insatser krävs också på andra håll, t. ex. i
Afganistan, Kambodja, Centralamerika och för palestinierna.
Utskottet anser mot denna bakgrund att Sveriges bidrag till UNHCR
bör ökas med 40 milj.kr. till sammanlagt 255 milj.kr. Med det anförda
tillstyrker utskottet yrkande 9 i motion U202 (s). Yrkande 8 i motion
U223 (v) avstyrks.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
32. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med bifall till yrkande 9 i motion 1991/92:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 8 i
motion 1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. UNRWA (mom. 33)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med
"Utöver bidragen" och på s.58 slutar med "motion U223 (v)" bort ha
följande lydelse:
UNRWA spelar en stor och viktig roll för palestinierna. Genom sin
integritet och självständighet är organisationen omistlig. Den kommer
att behövas under avsevärd tid till skydd för den palestinska
befolkningen.
Bevakningen och stödinsatserna för mänskliga rättigheter behöver
utökas. Goda förutsättningar ges genom samarbete med de
MR-organisationer som finns. Av särskilt intresse är att UNRWA
breddat sin verksamhet till att även omfatta bevakning av MR-frågor.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U202 (s),
och även i motion U610 (s), att biståndet till UNWRA därför bör
utökas med 20 milj.kr. till 160 milj.kr., dvs. med ytterligare 14
milj.kr. utöver vad som anges i budgetpropositionen. Det utökade
stödet bör främst användas för insatser på MR-området.
Med det anförda tillstyrks yrkande 2 i motion U202 (s) och yrkande
5 i motion U610. Yrkande 9 i motion U223 (v) avstyrks.
dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
33. beträffande UNRWA
att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1991/92:U202 och
yrkande 5 i motion 1991/92:U610 och med avslag på
budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 9 i motion
1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Övriga multilaterala insatser (mom. 34)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner det lämpligt att reducera anslagsposten Övriga
insatser med sammanlagt 34 milj.kr., vilket motsvarar de i de
socialdemokratiska motionerna föreslagna ökade insatserna för
flyktingar. Utskottet tillstyrker därför att medelsramen blir
167milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 11 i motion U202 (s).
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
34. beträffande övriga multilaterala insatser
att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens budgetförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram (mom. 43)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med
"Som utskottet konstaterade" och slutar med "i motion U221 (nyd)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige inte kan fortsätta att vara en så
relativt sett stor bidragsgivare till de internationella
organisationerna som nu är fallet. Vårt land förfogar inte över de
resurser som krävs för att vi skall kunna fortsätta ge bidrag i denna
omfattning medan andra industriländer med högre BNI och större
befolkning än Sverige ger mindre. Utskottet tillstyrker därför
förslaget om att sänka bidragen till de internationella
biståndsprogrammen inom ramen för C 1-anslaget med 20 % till 2 850
milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U221 (nyd).
dels att utskottets hemställan i moment 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U221 samt
med avslag på budgetpropositionens förslag till medelsram för
budgetåret 1992/93 till C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram beslutar anvisa ett reservationsanslag om
2850milj.kr.,
5. Långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska länderna (mom.
44)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med
"Regeringens prioritering" och på s. 67 slutar med "motion U202 (s)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet fäster, i likhet med vad som anförs i motion U202 (s),
stor vikt vid det långsiktiga samarbetet med de afrikanska
mottagarländerna. Detta förblir kärnan i det fattigdomsbekämpande
biståndet och är därför av avgörande betydelse för att vi ska kunna
leva upp till de biståndspolitiska målen. I likhet med vad som anförs
i motion U202 (s) om de fattigas rätt ställer detta krav på insatser
för en utveckling på samhällets andra områden, en krävande process
där inga enkla lösningar ges.
Riktlinjerna för samarbetet med de afrikanska länderna fastslogs av
riksdagen 1989 och innebar en betydande aktivering av svenskt
engagemang. På multilateral grund har vi gett ett stöd till det
djupgående reformarbete som nu genomförs i de flesta länderna. Både
ekonomiskt och politiskt har detta visat sig vara en framgångsrik
samarbetsstrategi.
Det fortsatta svenska stödet till de pågående reformprogrammen
skall enligt utskottets uppfattning återspeglas också genom storleken
på landramarna för de afrikanska samarbetsländerna. Regeringen gör
emellertid i årets budgetproposition en betydande neddragning. Vi
finner att stora risker föreligger att detta inte står i
överenskommelse med de principer om långsiktighet och effektivitet
som också utvecklas i propositionen.
Härmed tillstyrks yrkande 14 i motion U202 (s).
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
44. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med de afrikanska
länderna
att riksdagen med bifall till yrkande 14 i motion 1991/92:U202 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Medelsram för Moçambique (mom. 46)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med
"I budgetpropositionen" och slutar med "till medelsram" bort ha
följande lydelse:
Biståndet gör stor nytta i landet. I budgetpropositionen motiveras
delar av neddragningen av att insatser utökas under andra
anslagsposter. En sådan omfördelning accepteras. Utskottet föreslår
dock, i likhet med vad som anförs i motion U202 (s) och i enlighet
med vad som anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet
i de afrikanska länderna, att landramen för Moçambique höjs med
30milj.kr. i förhållande till regeringens förslag, vilket skulle
innebära att landramen blir 425 milj.kr.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67
börjar med "Utskottet tillstyrker" slutar med "motion U618 (v)" bort
ha följande lydelse:
Härmed tillstyrks yrkande 15 i motion U202 (s). Yrkande 5 i motion
U618 (v) avstyrks.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
46. beträffande medelsram för Moçambique
att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 5 i
motion 1991/92:U618 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Medelsram för Namibia (mom. 47)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med
"Som framgår" och på slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande
lydelse:
I ljuset av utvecklingen i Namibia och i enlighet med vad som
anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet i de
afrikanska länderna bör medelsramen för landet höjas med 5 milj.kr.
till 115 milj.kr. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 16 i motion
U202 (s).
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
47. beträffande medelsram för Namibia
att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Medelsram för Tanzania (mom. 48)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med
"Regeringens förslag" och på s.70 slutar med "motion U202 (s)" bort
ha följande lydelse:
Tanzania har, i likhet med Moçambique, under en följd av år
genomfört betydande samhällsreformer som vi bör bejaka. Det gäller
både politiska och ekonomiska reformer. Utskottet finner därför inte
regeringens förslag till minskningar på dessa länder konsekvent med
de kriterier för prioriteringar som man uttalat.
Den omfördelning mellan anslagen som regeringen föreslår för
insatser i Tanzania accepterar utskottet, men förespråkar, i enlighet
med motion U202 och i enlighet med vad som anförts om vikten av
fortsatt stöd till reformverksamhet i de afrikanska länderna, en
höjning med 30 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.
Landramen blir därmed 560 milj.kr.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
48. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Medelsram för Uganda (mom. 49)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tillstyrker att fortsatt bistånd i denna form ges till
Uganda. Mot bakgrund av de betydande framsteg som det hårt prövade
landet har gjort för att ta sig ur den tidigare så svåra situationen
förespråkar utskottet en ökning av landramen med 5 milj.kr. till
115milj.kr.
Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 18 i motion U202 (s).
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
49. beträffande medelsram för Uganda
att riksdagen med bifall till yrkande 18 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Medelsram för Zimbabwe (mom. 50)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha
följande lydelse:
I ljuset av utvecklingen i Zimbabwe och i enlighet med vad som
anförts om vikten av fortsatt stöd till reformverksamhet i de
afrikanska länderna bör medelsramen för landet höjas med 5 milj.kr.
till 225 milj.kr.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 16 i motion U202 (s).
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
50. beträffande medelsram för Zimbabwe
att riksdagen med bifall till yrkande 19 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Medelsram för Bangladesh (mom. 51)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med
"Som framgår" och slutar med "motion U202 (s)." bort ha följande
lydelse:
Många bra insatser görs i Bangladesh, men samarbetet har ändå visat
sig trögt. En utbredd korruption i landet försvårar den miljö
biståndet har att verka i. Reservationen är stor jämfört med
nuvarande ram. Mot denna bakgrund anser utskottet att medelsramen bör
sänkas mer än vad som föreslås i budgetpropositionen. Medelsramen för
Bangladesh bör minskas med 25 milj.kr. till 120 milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 21 i motion U202 (s).
dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
51. beträffande medelsram för Bangladesh
att riksdagen med bifall till yrkande 21 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Medelsram för Indien (mom. 52)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med
"Det svenska" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande
lydelse:
Utvecklingen i Sydasien är i många avseenden problematisk. I
Indien, en regional stormakt, lever fler djupt fattiga än i hela
Afrika. Det är angeläget att bekämpa denna fattigdom och ha ett
utvecklat samarbete med Indien. På grund av en mycket stor
reservation (109 milj.kr. jämfört med en ram om 400 milj.kr.) bör
dock landramen inte höjas, som regeringen föreslår. Utskottet anser
att landramen bör minskas till 390 milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 22 i motion U202 (s).
dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
52. beträffande medelsram för Indien
att riksdagen med bifall till yrkande 22 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Medelsram för Laos (mom. 53)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med
"Det framgår" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande
lydelse:
Utvecklingen i Laos har gått i positiv riktning under ett flertal
år. Det ekonomiska reformprogrammet har varit framgångsrikt.
Landramen har utnyttjats väl. Mot denna bakgrund anser utskottet att
medelsramen bör ökas med 5 milj.kr. jämfört med det i
budgetpropositionen föreslagna beloppet, dvs. till 115 milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 23 i motion U202 (s).
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
53. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Medelsram för Sri Lanka (mom. 54)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med
"I betänkande" och på s.73 slutar med "motion U202 (s)" bort ha
följande lydelse:
Den politiska situationen i Sri Lanka är fortsatt mycket svår.
Kriget har försvårat samarbetets utveckling. Möjligheterna har ändå
ökat under senare tid. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i
motion U202, att landramen bör ökas med 15 milj.kr., inte med
35milj.kr. som regeringen har föreslagit. För ytterligare insatser
i landet bör även bl. a. anslagen för återuppbyggnad,
demokratiinsatser och betalningsbalansstöd kunna bli aktuella.
dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
54. beträffande medelsram fört Sri Lanka
att riksdagen med bifall till yrkande 24 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Medelsram för Vietnam (mom. 55)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med
"I betänkande " och slutar med "för Vietnam" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den syn på biståndet till Vietnam som framförs i
motion U202 (s) och anser att landramen bör vara oförändrad, dvs.
325milj.kr. Vietnam har under en följd av år genomfört ett mycket
radikalt ekonomiskt reformprogram. Trots att man inom de
internationella organisationerna, främst IMF och UNDP, ansett
programmet som mycket lovvärt har ett brett internationellt stöd
förhindrats av USA:s politik. Nu när denna blockering ser ut att
släppa är det olyckligt att dra ned landramen.
Härmed tillstyrks yrkande 25 i motion U202 (S).
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med bifall till yrkande 25 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Humanitärt bistånd till södra Afrika (mom. 59)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med
"När det" och slutar med "motion U 202 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att det, mot bakgrund av den avgörande
utvecklingen mot avskaffandet av apartheid i landet, under
demokratianslaget görs insatser i Sydafrika och södra Afrika till en
nivå minst motsvarande innevarande års, ca 325 milj.kr.
Härmed tillstyrks yrkande 20 i motion U202.
dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
59. beträffande humanitärt bistånd till södra Afrika
att riksdagen med bifall till yrkande 20 i motion 1991/92:U202 samt
med besvarande av yrkande 8 i motion 1991/92:U618 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Bistånd till Västbanken och Gaza (mom. 66)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med
"Utskottet anser" och på s. 82 slutar med "motion U610 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att de humanitära insatserna till den palestinska
befolkningen, inte minst från Sverige, har förbättrats men behöver
ytterligare förstärkas. Detta gäller framför allt sjukvård och
handikappvård, där situationen är synnerligen allvarlig. Det kommer
att bestå också under 1992. Viktiga institutioner, som Sverige lämnat
tidsbegränsade bidrag till, är helt beroende av svenskt bistånd. Det
är därför mycket angeläget att ytterligare katastrof- och humanitärt
bistånd lämnas under kommande budgetår. Nivån bör höjas med hänsyn
till de stora behoven och palestiniernas svårt utsatta läge.
Härmed tillstyrks yrkande 4 i motion U610 (s).
dels att moment 66 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
66. beträffande bistånd till Västbanken och Gaza
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U610 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Medelsramen för särskilda program (mom. 70)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med
"Utskottet anser" och på s. 85 slutar med "U223 (v) avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i enlighet med vad som anförs i motion U202, att
regeringens förslag att höja posten särskilda program är för stort,
30 milj.kr., och föreslår att posten ökas med 15 milj.kr. till
365milj.kr.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med
"Yrkande 28" och slutar med "avstyrks" bort ha följande lydelse:
Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 28 i motion U202 (s) medan
yrkande 3 i motion U223 (v) avstyrks.
dels att moment 70 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
70. beträffande medelsramen för särskilda program
att riksdagen med bifall till yrkande 28 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 3 i
motion 1991/92:U223 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA
(mom. 74)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med
"Den ökning om" och slutar med "biståndsmyndigheter och departement"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att bistånd som syftat till att främja
utveckling och demokratisering ibland har haft motsatt effekt. Inte
sällan har biståndet främjat korruption och stärkt diktatorers
möjligheter att sitta kvar vid makten. Många av mottagarländerna
lägger också en orimligt stor andel av sin budget på militära
utgifter. Kostnaderna för vapenköp är också enorma.
Sverige avsätter flera miljarder kronor i bistånd till länder vars
regeringar prioriterar militära utgifter. År 1988 uppgick Sveriges
bistånd till de dåvarande 17 programländerna till 3 890 milj.kr.
Samma länders import av krigsmateriel uppges vara 13 gånger större
eller 51913milj.kr.
Sverige bör visa tredje världens länder att vi som givarland
reagerar på den omfattande korruption och de orimligt höga militära
utgifter som finns i många mottagarländer. Detta bör göras genom en
halvering av den del av biståndet till programländerna som går genom
SIDA. Detta innebär att ett års bistånd sprids över två år. Under
dessa båda budgetår skapas rådrum för att diskutera inriktningen av
fortsatt svenskt bistånd.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med
"Med det" och slutar med "motion U221 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet tillstyrker härmed yrkande 2 i motion U221 (nyd) och
därmed en halvering av biståndet till programländerna genom SIDA
vilket innebär en sänkning av medelsramen för anslaget C 2 med
2000milj.kr. till 5 517 milj.kr.
dels att moment 74 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
74. beträffande C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1991/92:U221 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag till
Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 5 517 milj.kr.,
20. Medelsram för forskningsstöd genom SAREC (mom. 75)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.87 börjar
med "Utskottet har inte" och slutar med "U221 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har erfarit att flertalet u-länder i det utvecklingsskede
de för närvarande befinner sig i prioriterar ett effektivt
utvecklingsbistånd framför stöd till forskningssamarbete. Mot denna
bakgrund förordar utskottet en minskning av anslaget till SAREC med
100 milj.kr. till 325 milj.kr.
dels att moment 75 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
75. beträffande medelsram för forskningsstöd genom SAREC
att riksdagen med bifall till yrkande 3, berörd del, i motion
1991/92:U221 samt med avslag på budgetpropositionens medelsförslag
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram
och skuldlättnadsåtgärder (mom. 82)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik
Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motion U202 (s)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att medelsramen ska höjas med 100 milj.kr. till
600milj.kr., 100 miljoner lägre än regeringens förslag.
dels att moment 82 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
82. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen med bifall till yrkande 29 i motion 1991/92:U202 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 3
(berörd del) i motion 1991/92:U221 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram
och skuldlättnadsåtgärder (mom. 82)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med
"Syftet med" och på s. 91 slutar med "yrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att en del av medlen inom ramen för anslagsposten
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inte
används på bästa möjliga sätt. En del av de skuldlättnader som
Sverige finansierar hamnar i stället hos långivare i i-länder.
Utskottet anser inte att Sverige på detta sätt skall ikläda sig
borgensansvar för andra i-länder. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet yrkande 3, berörd del, om att minska medelsramen för
anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och
skuldlättnadsåtgärder med 500 milj.kr.
dels att moment 82 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
82. beträffande Medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen med bifall till yrkande 3, berörd del, i motion
1991/92:U221 samt med avslag på yrkande 29 i motion 1991/92:U202 och
på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. C 3 Andra biståndsprogram (mom. 85)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "i motion U221 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet finner att besparingar kan göras inom ramen för
C 3-anslaget vad avser anslagsposterna U-landsforskning (SAREC) samt
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Den
minskning av anslaget C 3 som möjliggörs uppgår totalt till 600
milj.kr. Motiveringarna till besparingarna återfinns under avsnitten
om respektive anslagspost.
Härmed tillstyrks berörd del av yrkande 3 i motion U221 (nyd).
dels att moment 85 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
85. beträffande C 3 Andra biståndsprogram
att riksdagen med bifall till berörd del av yrkande 3 i motion
1991/92:U221 samt med avslag på budgetpropositionens medelsförslag
för budgetåret 1992/1993 till Andra biståndsprogram anvisar ett
reservationsanslag på 1514,5milj.kr.,
24. C 4 Styrelsen för internationell utveckling
(mom. 86)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "U221 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att SIDA blivit föremål för en mycket kritisk
granskning av riksdagens revisorer och att SIDA:s verksamhet på många
punkter ifrågasätts. Utskottet anser mot denna bakgrund att SIDA:s
förvaltning bör effektiviseras.
Utskottet anser att effektiviseringar och besparingar bl.a. kan
göras genom bättre samordning av de funktioner som utförs av
ambassader och biståndskontor i mottagarländerna. En dubblering av
biståndsbyråkratin bör undvikas. I konsekvens härmed tillstyrker
utskottet förslaget i motion U221 (nyd) om att minska SIDA:s
förvaltninganslag med 30 % vilket motsvarar ca 89 milj.kr.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
86. beträffande C 4 Styrelsen för internationell utveckling
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U221 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag till Styrelsen för
internationell utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag om 205 milj.kr.,
25. C 6 SAREC (mom. 89)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motion U221 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att hela SAREC:s verksamhet bör omprövas. I de fall
verksamheten bedrivs utomlands bör forskningssamarbetet samordnas med
övrig biståndsadministration på fältet och således ske inom ramen för
ambassadernas verksamhet. Som ett led i besparingsåtgärderna anser
utskottet att SAREC:s förvaltningsanslag för nästa budgetår bör
reduceras med 30 % till 17,8 milj.kr.
dels att moment 89 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
89. beträffande C 6 SAREC
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U221 och
med avslag på budgetpropositionens förslag för budgetåret 1992/93
till Styrelsen för u-landsforskning anvisar ett förslagsanslag på
17,8 milj.kr.
26. C 7 Nordiska Afrikainstitutet (mom. 90)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med
"Utskottet anser" och på s.95 slutar med "motion U211 (nyd)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett flertal organisationer och
myndigheter byggts upp inom utvecklingssamarbetet. Enligt utskottets
uppfattning sker i många fall en överlappning av verksamheten. Ett
land som Sverige har inte råd med en sådan dubblering av byråkratin.
Effektivisering och rationaliseringar måste genomföras. Ett led i
dessa ansträngningar är att lägga ned Nordiska Afrikainstitutet. De
delar av institutets verksamhet som är motiverade bör överföras till
andra biståndsmyndigheter. På detta sätt görs en besparing på
6013000kr.
Härmed tillstyrks motion U211 (nyd).
dels att utskottets hemställan under moment 90 bort ha följande
lydelse:
90. beträffande C 7 Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U211 och med avslag på
budgetpropositionens förslag till medelsram inte anvisar några medel
till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1992/93.
27. Total medelsram för biståndet (mom. 94)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Med anledning av" och på s. 22 slutar med "U223 (v) avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Svenskt utvecklingsbistånd har haft både positiva och negativa
effekter för människorna i mottagarländerna. Bistånd som skulle
främja utveckling och demokratisering har ibland haft motsatt effekt.
Biståndet har inte så sällan främjat korruption och stärkt
diktatorers möjligheter att sitta kvar vid makten. Kvantitativa mål
är i sig ingenting som förbättrar situationen i utvecklingsländerna.
De biståndspolitiska målen förlorar i trovärdighet om biståndet inte
ges till länder där det ger bäst resultat och där mottagarländerna
samtidigt utvecklas mot verklig demokrati och ekonomisk mångfald.
Utskottet anser därför, i enlighet med vad motionärerna i motion
U221 (nyd) anför, att det hittills gällande enprocentsmålet saknar
relevans. Det är enligt utskottet en rimlig princip att, som
motionärerna i nämnda motion har föreslagit, fördela det av
regeringen föreslagna anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA
över en tvåårsperiod. I konsekvens härmed förordar utskottet att
totalramen bör fastställas till 11 041 400 000 kr., dvs. en
reducering av det belopp som föreslås av regeringen med
3418523000kr.
Därmed avstyrks den av regeringen föreslagna totalramen om 14 460
milj.kr. Vidare avstyrks yrkande 8 i motion U202 (s) och yrkande 1 i
motion U223 (v).
dels att moment 94 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
94. beträffande total medelsram för biståndet
att riksdagen avslår vad som förordas i budgetpropositionen under
rubriken Biståndsanslagen m.m., yrkande 8 i motion 1991/92:U202, och
yrkande 1 i motion 1991/92:U223 samt för det svenska
biståndssamarbetet fastställer en biståndsram om 11 041 400 000 kr.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom
partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Biståndsanslaget
Målet att biståndet skall motsvara 1% av BNI är inte formulerat
som en övre gräns. Med tanke på hur klyftan mellan fattiga och rika
länder vidgats under 1980-talet är det dags att höja målet till 2%
av BNI. Jag anser att vi måste börja genom att nu höja det med 10%
dvs. till 15906milj.kr.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U223
yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan
anförts om att anslaget till Internationellt utvecklingssamarbete för
budgetåret 1992/93 skall fastställas till 15 906 milj.kr.
De biståndspolitiska målen
Sverige bör enligt utskottet sträva efter att biståndsmålen även
genomsyrar de multilaterala biståndsorganens verksamhet. Vilka
metoder som står Sverige till buds för att vinna förståelse för detta
-- framför allt i Världsbanken och IMF -- har inte penetrerats. Ett
sätt är givetvis att riksdagen anpassar storleken på anslagen till
olika multilaterala organ utifrån hur väl vi anser att de uppfyller
de biståndspolitiska målen. Vi bör således inte bevilja medel för nya
kapitalpåfyllnader i de nämnda organen. Ett annat sätt är att de
svenska representanterna markerar sin syn på dessa organs verksamhet
med större eftertryck.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion
1991/92:U223 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan
anförts om att de biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt
bistånd oavsett genom vilket organ det kanaliseras.
Avskriv u-ländernas skulder
De skuldsatta u-länderna kan inte genomföra nödvändiga ekonomiska
reformer så länge de måste satsa merparten av sina exportinkomster på
skuldtjänsten. Den medicin som IMF ordinerar har i praktiken visat
sig motverka ekonomisk utveckling och stabilitet. Slopade
importrestriktioner har lett till utslagning av det inhemska
jordbruket, när marknaden öppnats för subventionerade USA- och
EG-livsmedel. Drastiskt sänkta statsutgifter har lett till att vägar
och annan infrastruktur förfallit, vilket nu hindrar utländska
investeringar. Osv.
Därför måste det till andra slags reformer. Det har genomförts i
Vietnam med bra resultat. Världsbanken och IMF måste reformeras. Så
länge de inte ändrar sin skuldpolitik, skall Sverige inte deltaga i
deras s.k. strukturanpassningsprogram. Det s.k. Brady-initiativet har
inte heller lett till någon lättnad i u-ländernas skuldbördor. Det
visas av att de totalt ligger ungefär på samma nivå som för ett år
sedan. Är det inte uppenbart att skulderna måste avskrivas?
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion
1991/92:U209 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts om att Sverige inte bör deltaga i strukturanpassningsprogram
på IMF:s villkor i u-länder samt att
riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U209 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om att Sverige
skall verka för avskrivning av u-ländernas skulder.
U-landspolitisk utredning
1980-talets kris för u-länderna visar att det inte räcker med
bistånd för att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Andra faktorer
spelar större roll: handelsvillkoren, råvarupriserna, räntan,
i-landsprotektionismen. Om u-länderna fick fullt tillträde till
i-landsmarknaderna, skulle de tjäna 100 miljarder dollar om året i
ökade exportinkomster, nästan dubbelt mot vad biståndet är.
Sveriges handel med u-länderna är obetydlig, och den har minskat.
Hur ska vi kunna vända den trenden? Vilka instrument finns för att
förbättra u-ländernas handelsvillkor? Vilken roll spelar de
transnationella företagen? Allt det är frågor som vi måste besvara,
om vi ska kunna bistå u-länderna på ett effektivt sätt. Därför behövs
det en ny och mer genomtänkt svensk u-landspolitik, där biståndet är
ett inslag men andra faktorer också beaktas. Det är av den
anledningen som vi begärt en u-landspolitisk utredning med bred
parlamentarisk sammansättning.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion
1991/92:U209 hos regeringen bör begära en brett förankrad
parlamentarisk utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet
med vad som anförts ovan.
EG:s bistånd
De afrikanska exportvarornas köpkraft halverades under 1980-talet.
Är det märkligt då att Afrika är i kris? EG måste ta på sig sin andel
i denna kris. Det är ju dessa länder, som utgör merparten av
ACP-länderna, som är knutna till EG genom Loméavtalet. EG:s
u-landspolitik kritiserades i den rapport om den ekonomiska krisen i
Afrika, som FN:s generalsekreterare presenterade i somras. Om
Loméavtalet sades: "Det måste emellertid påpekas att de afrikanska
(huvudsakligen länder söder om Sahara), karibiska och
stillahavsländerna nu har en mindre andel av EG-marknaden än när det
första Loméavtalet undertecknades." GATT kom förra våren med hård
kritik av EG:s protektionism, som sades ha slagit hårt mot
u-länderna. EG:s biståndspolitik är byråkratisk. Utbetalningarna
släpar långt efter. Bindningen till uppköp i EG-länder är hård, uppåt
95%. Livsmedelsbiståndet konkurrerar ut afrikanska bönder. Av
jordbruksbiståndet går det mesta till exportgrödor och storskaligt
jordbruk. Fler exempel skulle kunna anföras på hur EG:s handels-,
jordbruks- och biståndspolitik strider mot våra biståndspolitiska
mål. Om Sverige skulle bli medlem i EG, så skulle vi sannolikt
tvingas återinföra multifiberavtalet, vilket inte vore särskilt
u-landsvänligt.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion
1991/92:U223 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan
anförts om att Sverige inte skall samverka med EG på biståndsområdet.
Världsbanken och IMF
Världsbanken och IMF är inga biståndsorgan. Det framgår med all
önskvärd tydlighet av deras konstruktion, som är helt bankmässig.
Högre kapitalinsats, högre rösträtt. Det betyder att de rika
stormakterna -- främst USA -- dominerar. Detta beror på att dessa
Bretton Woods-institutioner skapades för helt andra ändamål. Därför
bör de antingen reformeras eller sluta med sin verksamhet i
u-länderna.
Insynen i dessa organ är klart otillräcklig. Inte ens Board of
Governors får ta del av alla interna rapporter. Att hänvisa till att
innehållet måste hemlighållas, därför att det finns information, som
regeringar inte vill få offentliggjord, framstår som löjeväckande för
envar som tagit del av några sådana rapporter. De är inte mer hemliga
än att de vanligaste ekonomiska tidskrifterna citerar uppgifter ur
dem. De som däremot inte får läsa rapporterna är ledamöterna i de
parlament som beviljar pengar till Världsbanken och IMF.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion
1991/92:U209 bör begära att regeringen enligt vad som ovan anförts
tar initiativ i Världsbanken och IMF för att åstadkomma reformer
innebärande mer demokratiska röstregler och större insyn.
Världsbankens lån till diktaturer
Att Världsbanken inte politiserar sitt arbete är inte med
verkligheten överensstämmande. Länder som USA försöker isolera
medelst handelsembargo, får inga lån i banken. Chile fick det inte så
länge Allende var president. Nicaragua fick det inte så länge
sandinisterna satt vid makten. Vietnam och Kuba får det inte i dag. I
fallet Vietnam har USA:s styrning varit nästan absurd. Trots att IMF
prisat landets ekonomiska reformer, får det inga lån.
Däremot får regimerna i Iran och Kina lån trots sina flagranta
brott mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. I Kinas fall
är USA:s styrning uppenbar -- det gick bara några dagar efter att
Kina lagt ner sin röst när FN:s säkerhetsråd röstade om resolution
678, som sedan legitimerade USA:s krig i Persiska viken. USA "förlät"
Pekingregimens massaker på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion
1991/92:U617 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan
anförts om att Sverige skall verka för att Iran inte beviljas lån
från Världsbanken.
Bistånd och mänskliga rättigheter
Vänsterpartiet har föreslagit en höjning av biståndet med 10%.
Det skulle ge utrymme för en kraftig höjning av demokratibiståndet,
något som är starkt motiverat med hänsyn till demokratikampens
uppsving i Tredje världen. Vi ser några särskilt angelägna uppgifter.
Vi vill göra en miljardsatsning på stipendier till studenter som
berövats sina studiemöjligheter i Östeuropa och det f.d. Sovjet. De
-- och deras länder -- har drabbats oförskyllt, när deras forna
"välgörare" kollapsade. De har dessutom utsatts för rasistiska
överfall, några har som bekant misshandlats till döds. Att ge
studenter i de här länderna möjlighet att studera utomlands -- gärna
i andra u-länder som t.ex. Indien -- ser vi som ett stöd för en
demokratisk utveckling.
Årets firande av 500-årsminnet av Columbus "upptäckt" av Amerika
har ställt den europeiska kolonialismens skuld i fokus.
Urbefolkningen -- indianerna -- har utsatts för världshistoriens
största folkmord. De kräver nu att få sin rätt efter 500 år. Samma
krav ställer afrikaner, vilkas samhällen slogs sönder av
slavhandlarna.
Behovet av välorganiserade fackföreningar växer i och med att så
många utländska företag etablerar samriskföretag i u-länder.
Samtidigt är de migrerande arbetarnas rättsliga läge uselt. Enbart i
länderna kring Persiska viken finns det 5 miljoner gästarbetare, och
de arbetar i länder där fackföreningar är förbjudna. På plantager i
Latinamerika är förhållandena sådana att det liknar slavarbete. Många
fackliga och bondefackliga ledare mördas -- en om dagen i Brasilien.
Bistånd till fackföreningar är därför en viktig insats för de
mänskliga rättigheterna.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion
1991/92:U223 under anslaget C2 till Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd skall anvisa 1 386 milj.kr. utöver
vad regeringen föreslagit eller således 2 086 milj.kr. för
stipendier, bistånd till Amerikas indianer och stöd till
fackföreningar enligt vad ovan anförts.
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader
Många u-länder befinner sig i svår ekonomisk kris, och de behöver
bistånd för att genomföra ekonomiska reformer. Sådana reformer måste
inriktas på utveckling. Därför är IMF en högst olämplig doktor. Det
måste utvecklas andra metoder, t.ex. jordreformer som ger familjerna
och landet möjlighet att livnära sig. De måste förenas med en bra
miljöpolitik och bygga på folklig medverkan. Sådana reformer ska
Sverige stödja med bistånd -- inte IMF:s hästkurer.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion
1991/92:U223 som sin mening skall ge regeringen till känna vad ovan
anförts om inriktningen på anslaget till Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten
4, 10, 22, 25, 38, 39, 58 och 81 och 94 borde ha hemställt:
4. beträffande de biståndspolitiska målen
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1991/92:U223 och
med besvarande av yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U202 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
10. beträffande u-ländernas skuldsituation
att riksdagen med bifall till yrkandena 4 och 5 i motion
1991/92:U209, yrkande 1 i motion 1991/92:U236 och yrkande 4 i motion
1991/92:Sf619 samt med besvarande av yrkande 4 i motion 1991/92:U202
och yrkande 2 i motion 1991/92:U236 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts i denna del,
22. beträffande utredningar
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U209 och
med besvarande av motion 1991/92:U2, yrkande 1 i motion 1991/91:U226
och yrkande 2 i motion 1991/92:U229 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts i denna del,
25. beträffande biståndet och EG
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1991/92:U223 och
med besvarande av yrkande 2 i motion 1991/92:U226, yrkande 18 i
motion 1991/92:U504 samt med avslag på yrkandena 2, 3 och 4 i motion
1991/92:U544 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts i denna del,
38. beträffande röstregler och öppenhet inom Världsbanken
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1991/92:U209 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna
del,
39. beträffande världsbankslån till Iran
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U617 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna
del,
58. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd
att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1991/92:U223 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts i denna del,
81. beträffande IMF och skuldlättnadsåtgärder
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U223 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts i denna
del,
94. beträffande total medelsram för biståndet
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1991/92:U223 och
med avslag på vad som förordas i budgetpropositionen under rubriken
Biståndsanslagen m.m. och på yrkande 8 i motion 1991/92:U202
fastställer en biståndsram om 15906 milj.kr.
Vissa förkortningar
00>AfDB 19>African Development Bank 59>Afrikanska
utvecklingsbanken
00>AfDF 19>African Development Fund 59>Afrikanska
utvecklingsfonden
00>ANC 19>African National Congress 59>Afrikanska
nationalkongressen
00>AsDB 19>Asian Development Bank 59>Asiatiska
utvecklingsbanken
00>AsDF 19>Asian Development Fund 59>Asiatiska
utvecklingsfonden
00>BITS 19>Swedish Agency for 59>Beredningen för
internationellt
19>International Technical and 59>tekniskt-ekonomiskt
samarbete 19>Economic Co-operation
00>DAC 19>Development Assistance 59>OECD:s kommitté för
bistånds-
19>Committee 59>frågor
00>EADB 19>East African Development 59>Östafrikanska
utvecklings-
19>Bank 59>banken
00>ECOSOC 19>Economic and Social Council 59>FN:s ekonomiska och
sociala 19>of the United Nations 59>råd
00>FAC 19>Food Aid Convention
59>Livsmedelshjälpskonventionen
00>FSO 19>Fund for Special Operations
00>GATT 19>General Agreement on 59>Allmänna tull- och handels-
19>Tariffs and Trade 59>avtalet
00>HABITAT 19>United Nations Centre for 59> FN:s boende- och
bebyggelse-
19>Human Settlements 59>center
00>IBRD 19>International Bank for 59>Världsbanken
19>Reconstruction and Development
00>ICRC 19>International Committee of 59>Internationella
rödakors-
19>the Red Cross 59>kommittén
00>IDA 19>International Development 59>Internationella
utvecklings-
19>Association 59>fonden
00>IDB 19>Interamerican Development 59>Interamerikanska
utvecklings-
19>Bank 59>banken
00>IEFR 19>International Emergency 59>Internationella
kata-
19>Food Reserve 59>stroflagret för
livsmedel
00>IFAD 19>International Fund for 59>Internationella
jordbruks-
19>Agricultural Development 59>utvecklingsfonden
00>IMF 19>International Monetary Fund 59>Internationella
valutafonden
00>INSTRAW 19>United Nations International 59>Internationella
forsknings- och
19>Research and Training
59>utbildningsinstitutet för
19>Institute for the 59> kvinnors
utveckling
19>Advancement of Women
00>IPDC 19>International Programme for 59>Internationella
program för
19>the Development of
59>kommunikationsutveckling
19>Communication