Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU36

Rekonstruktion av Nordbanken


Innehåll

1991/92
NU36

Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:153 om rekonstruktion av
Nordbanken,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av
propositionen.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
statssekreterare Olle Wästberg, finansdepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till rekonstruktion
av Nordbanken. Omstruktureringen, som är föranledd av fortsatt
höga kreditförluster, innebär bl.a. att förlustbringande
tillgångar i banken skall överföras till ett särskilt bolag --
Securum AB -- för att där avvecklas på så gynnsamma villkor för
banken som möjligt. Regeringen skall inom en ram på 20 miljarder
kronor bemyndigas att besluta om garantier, lån och
kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder för att stärka den
finansiella basen i Nordbanken och i Securum AB. Staten skall
köpa upp resterande aktier i Nordbanken. I enlighet med tidigare
beslut av riksdagen skall dock dessa aktier enligt regeringens
förslag senare kunna avyttras. En motion (s) med krav på att
detta förslag skall avvisas följs upp i en reservation (s).
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden (nyd; v; -) som går
ut på att en kommission skall tillsättas för en granskning av
utvecklingen inom bankväsendet. Yrkandena får stöd i en
reservation (nyd). I en annan reservation (s) anförs att olika
åtgärder -- enligt vad som sägs i en motion (s) -- bör vidtas
för att krisen i finanssektorn skall mildras.
I en motion (nyd) har de s.k. fallskärmsavtalen för den
tidigare ledningen av Nordbanken aktualiserats. Utskottet
redovisar förståelse för den kritik som har riktats mot avtalen
men framhåller att det inte ankommer på riksdagen att utforma
riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.

Propositionen

I propositionen föreslås -- efter föredragning av
finansminister Anne Wibble -- att riksdagen
1. godkänner de angivna riktlinjerna för omstrukturering av
Nordbanken,
2. bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift
att inneha aktier i Nordbanken,
3. bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i
Nordbanken till det bolag som avses i 2, genom överlåtelse eller
genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom,
4. bemyndigar regeringen att intill ett belopp av
2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2
nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken,
5. bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i
Securum AB,
6. bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder
kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller
vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen
i Nordbanken och Securum AB,
7. bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att
utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med
stöd av bemyndigande enligt 4 eller 6,
8. godkänner att det i proposition 1991/92:168 föreslagna
förslagsanslaget under sjunde huvudtiteln Vissa räntekostnader
m.m. belastas med de kostnader som uppkommer till följd av
åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2--6,
9. bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat
sätt avveckla det bolag som avses i 2,
10. bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av
aktieinnehavet i Securum AB,
11. bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som
kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 4 och 6.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1991/92:153 är följande:
1991/92:N56 av Bengt Dalström m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär att en utredning, en bank- och
finanskommission, tillsätts bestående av politiker, ekonomer och
andra experter med uppgift att granska Nordbanken och
bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens verksamhet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ansvarsfrågorna i Nordbanken och se till
att ansvar utverkas där det är lagligen möjligt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten i egenskap av ägare till Nordbanken bör
utreda möjligheterna att få avtal om avgångsvederlag, de s.k.
fallskärmsavtalen, upphävda eller jämkade,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för spararnas pengar, insättarskydd, efter
amerikansk förebild.
1991/92:N57 av Sten Söderberg och Lars Andersson (båda -) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast tillsätta en bankkommission,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Nordbanken utan dröjsmål bör privatiseras.
1991/92:N58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar om en utredning kring 80-talets ekonomiska turer
enligt vad i motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om priset på aktierna i Nordbanken,
3. avslår hemställanspunkt 9 i propositionen där regeringen
vill ha ett bemyndigande att sälja aktierna i det aktiebolag som
bildas för att inneha aktier i Nordbanken,
4. avslår hemställanspunkt 10 i propositionen där regeringen
vill ha bemyndigande att sälja aktierna i det nybildade
aktiebolaget Securum AB,
5. avslår hemställanspunkt 11 i propositionen där regeringen
vill ha bemyndigande att sälja de aktier i Nordbanken som kan
förvärvas med stöd av bemyndiganden i hemställanspunkterna 4 och
6.
1991/92:N59 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att motverka en ytterligare fördjupning
av finanskrisen och därmed också för Nordbanken,
2. avslår i propositionen begärt bemyndigande att utan
riksdagens ytterligare hörande genomföra utförsäljning av aktier
i Nordbanken.

Utskottet

Förslag om åtgärder till följd av de kraftigt ökade
kreditförlusterna i banksektorn har förelagts riksdagen vid tre
tidigare tillfällen under detta riksmöte.
I november 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:21, bet.
NU4) att staten skulle medverka vid en nyemission av aktier i
Nordbanken. Av emissionsbeloppet på ca 5 miljarder kronor föll
ca 3,6 miljarder kronor på staten med hänsyn till dess
ägarandel. Vidare bemyndigades regeringen att senare sälja
statens aktier i Nordbanken.
Riksdagen beslutade därefter i december 1991 (prop.
1991/92:63, bet. NU12) att staten med en lånegaranti skulle
medverka i en rekonstruktion av nuvarande Sparbanken Första AB.
Staten ställde mot en avgift garanti för ett räntefritt
villkorslån på 3,8 miljarder kronor som Sparbankernas Bank
lämnade till Sparbanken Första AB.
Till följd av att utvecklingen på kredit- och
fastighetsmarknaden blev mer ogynnsam än som tidigare befarades
har regeringen i april 1992 (prop. 1991/92:168) föreslagit
statliga insatser för att ytterligare kapitaltillskott skall
tillföras Sparbanken Första AB. Staten skall dels lämna ett lån
med fördelaktiga räntevillkor på 3,8 miljarder kronor, dels gå i
borgen för lån på sammanlagt 3,5 miljarder kronor. I båda fallen
skall medlen lämnas vidare till Sparbanken Första AB som
aktieägartillskott eller liknande. Det tidigare nämnda lånet
från Sparbankernas Bank till Sparbanken Första AB skall
samtidigt återbetalas, varvid den statliga garantin för detta
lån skall upphöra. Utskottet har nyligen tillstyrkt regeringens
förslag (bet. 1991/92:NU34).
Också i fråga om Nordbanken har kreditförlusterna fått en
större omfattning än som tidigare uppskattades. De beräkningar
som nu har gjorts visar på att banken är i behov av ett
betydande kapitaltillskott för att kapitaltäckningskravet skall
kunna uppfyllas.
Mot bakgrund av den uppkomna situationen föreslås i
proposition 1991/92:153 en rekonstruktion av Nordbanken. I
egenskap av huvudägare i banken och som yttersta garant för
stabiliteten i betalningssystemet har staten, anförs det i
propositionen, ett dubbelt ansvar för att de aktuella problemen
åtgärdas. Regeringen betonar att det inte är ändamålsenligt med
ett kapitaltillskott som inte kombineras med strukturella
insatser.
Enligt regeringens förslag skall omstruktureringen av banken
genomföras utifrån följande riktlinjer.
S.k. nödlidande krediter, lån med avtalade ränteeftergifter
och andra tillgångar som belastar Nordbankens intjäningsförmåga
eller som av andra skäl inte bör behållas av banken, skall föras
över till ett av Nordbanken bildat dotterbolag, Securum AB.
Detta bolag skall ha till syfte att förvalta och avveckla dessa
engagemang, vilka kan beräknas uppgå till i storleksordningen 60
miljarder kronor.
Med hänsyn till att staten i realiteten kommer att få bära
hela ägaransvaret för rekonstruktionen av Nordbanken anser
regeringen att staten bör förvärva resterande aktier i banken;
staten innehar för närvarande 77,3 % av aktiekapitalet i
Nordbanken. Kursen för uppköpserbjudandet skall bestämmas till
21 kr. per aktie, vilket motsvarar den kurs som gällde vid
emissionen hösten 1991 jämte ränta. Kostnaden för statens
förvärv av aktierna beräknas till ca 2050 milj.kr. Eftersom
staten inte kan påkalla inlösen av utestående aktier enligt
aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett särskilt aktiebolag
bildas med uppgift att inneha aktierna i Nordbanken och vid
behov påkalla tvångsinlösen.
Det framhålls i propositionen att det statliga åtagandets
omfattning och formerna för åtagandet inte slutligt kan fastslås
innan en genomgång och värdering av tillgångarna har skett.
Detta kommer att vara avklarat till hösten 1992. Emellertid
tyder preliminära bedömningar på, sägs det, att nuvärdet av den
totala kostnaden för avvecklingen kan komma att uppgå till över
10 miljarder kronor. Enligt regeringen måste avvecklingen av
tillgångarna i Securum tillåtas ta avsevärd tid. Både av
statsfinansiella skäl och av hänsyn till rådande situation på
fastighetsmarknaden och de finansiella marknaderna skulle en
forcerad försäljning av tillgångarna vara olämplig.
För att trygga finansieringen av i första hand Securum bör,
anförs det i propositionen, åtaganden kunna göras till ett
nominellt belopp av 20 miljarder kronor. Bland de insatser som
härvidlag kan komma i fråga ingår statliga lånegarantier,
statliga lån som löper utan ränta eller med låg ränta liksom lån
med efterställd betalningsrätt samt statliga kapitaltillskott.
Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att inom en ram av denna
storlek vidta olika åtgärder i syfte att förstärka den
finansiella basen i Nordbanken och Securum AB.
Förutom ett godkännande av de angivna riktlinjerna för
omstruktureringen av Nordbanken begärs i propositionen att
regeringen skall bemyndigas dels att bilda ett aktiebolag med
uppgift att inneha aktier i Nordbanken och till detta bolag
överföra statens aktier i banken samt att senare avveckla
bolaget, dels att intill ett belopp av 2050 milj.kr. svara för
finansieringen av förvärven av utestående aktier i Nordbanken,
dels att förvärva samtliga aktier i Securum AB, dels att uppdra
åt riksgäldskontoret att utfärda garantier och lämna vissa lån.
Det föreslås att det anslag som avses bli inrättat under sjunde
huvudtiteln för att täcka kostnaderna för statens medverkan i
rekonstruktionen av Sparbanken Första AB, skall kunna belastas
även med de nu aktuella kostnaderna. Regeringen kommer i ett
senare sammanhang att redovisa för riksdagen de åtgärder som har
vidtagits med stöd av riksdagens bemyndiganden. Därutöver kommer
en precisering att göras av de budgetmässiga effekterna av de
statliga åtagandena.
Securum AB skall inledningsvis ägas av staten. I ett senare
skede, sägs det i propositionen, bör dock regeringen kunna
besluta om försäljning av aktierna i bolaget. Slutligen begär
regeringen bemyndigande att avyttra de aktier i Nordbanken som
staten nu skall förvärva; som tidigare nämnts har regeringen
tidigare bemyndigats att sälja statens nuvarande innehav av
aktier i Nordbanken.
Enligt regeringen bidrar den föreslagna omstruktureringen till
att de uppkomna problemen i Nordbanken får en konstruktiv
lösning. Genom överföringen av angivna tillgångar till Securum
stärks Nordbanken på olika sätt. Banken ges därigenom möjlighet
att av egen kraft bygga upp en erforderlig kapitalbas och
uppvisa en tillräcklig vinstnivå, heter det i propositionen.
Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I
ingen av dessa avvisas regeringens förslag om statliga insatser
för omstruktureringen av Nordbanken.
I samtliga motioner berörs bankväsendets allmänna utveckling
med tilltagande kreditförluster. Problemen i Nordbanken, anförs
det i motion 1991/92:N59 (s), utgör bara en del av den
omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna,
både i Sverige och utomlands. Enligt motionärerna måste ett
samlat grepp tas för att verkningarna av krisen skall mildras.
De hänvisar härvid till vad som sägs i motion 1991/92:Fi73 (s),
som har väckts med anledning av den s.k.
kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150). I denna motion,
som behandlas av finansutskottet (bet. 1991/92:FiU30), framläggs
förslag till olika åtgärder i syfte att motverka en ytterligare
fördjupning av finanskrisen. Vidare kritiseras från samma
utgångspunkt vissa beslut som riksdagen har fattat under
innevarande riksmöte på förslag av regeringen. De gäller bl.a.
utförsäljning av statligt ägda kontorsfastigheter i anslutning
till en ombildning av byggnadsstyrelsen (prop. 1991/92:44, bet.
FiU8), begränsning i avdragsrätten för ränteutgifter från 30%
till 25% (prop. 1991/92:60, bet. SkU10) och utförsäljning av
statens aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet.
NU10). De nämnda besluten förvärrar de bakomliggande orsakerna
till finanskrisen, anser motionärerna och föreslår ett uttalande
av riksdagen i saken.
I motion 1991/92:N56 (nyd) föreslås att en bank- och
finanskommission skall tillsättas med uppgift att granska
Nordbanken och bankväsendet i övrigt samt finansinspektionens
verksamhet. Med hänsyn till de krav som uppställs för bankerna i
banklagstiftningen och till den tillsynsverksamhet som
finansinspektionen skall fullgöra finner motionärerna det
förvånande att bankkriserna har kunnat inträffa utan föregående
varningssignaler. Misstagen får inte upprepas; därför borde en
parlamentarisk utredning, i vilken också ekonomer och andra
experter skulle ingå, tillsättas.
Även i motion 1991/92:N57 (-) krävs att en kommission i frågan
skall tillsättas. Denna skulle lägga fram en s.k. vitbok i
ärendet, i vilken också skulle ingå förslag till erforderliga
ändringar i lagstiftningen för att en upprepning av det
inträffade skall undvikas. Efter en genomgång av orsakerna till
den uppkomna situationen inom banksektorn befarar motionärerna
att staten inom kort kan tvingas ingripa med nya stödåtgärder
för andra banker än de nu aktuella.
Ett av yrkandena i motion 1991/92:N58 (v) går också det ut på
att en parlamentarisk utredning skall tillkallas. Denna skulle
ges i uppdrag att analysera vad som hände med ekonomin under
1980-talet. Utredningen skulle ge svar på hur riksdagen,
regeringarna, statens kontrollorgan, de ekonomiska
institutionerna och företagen har agerat från nu aktuell
utgångspunkt under detta decennium. Det svenska folket kommer
inte att nöja sig med enbart svepande förklaringar till det
inträffade, hävdar motionärerna.
I samband med riksdagens beslut hösten 1991 om statens
medverkan vid nyemissionen av aktier i Nordbanken behandlades
och avslogs motionsyrkanden av delvis liknande innebörd som de
nu refererade. I en motion (nyd) krävdes dels att det då
aktuella händelseförloppet i Nordbanken skulle utredas, dels att
regeringen skulle låta pröva möjligheterna till en förbättrad
kontroll av bankernas kreditgivning. I en annan motion (v)
begärdes att finansinspektionens verksamhet skulle granskas. Den
förstnämnda motionen avstyrktes av utskottet främst med
hänvisning till finansinspektionens tillsyn; yrkandena i
motionen följdes upp i reservationer (nyd). Utskottet avstyrkte
den andra motionen mot bakgrund av de förändringar av
finansinspektionens organisation och arbetssätt som hade
genomförts eller som planerades.
Statsrådet Bo Lundgren har under våren 1992 besvarat dels en
interpellation (1991/92:139) av Catarina Rönnung (s), dels en
fråga (1991/92:681) av Sten Söderberg (-) om tillsättande av en
kommission med anledning av utvecklingen inom bankväsendet. Vid
båda tillfällena meddelade statsrådet att regeringen inte avsåg
att tillsätta någon sådan kommission. Han framhöll vid det
senare tillfället (RD 1991/92:102) att regeringen får
fortlöpande information från finansinspektionen och riksbanken
om läget på kapitalmarknaden.
Enligt utskottets mening har bankerna en betydelsefull roll i
samhällsekonomin. Bankväsendet utgör det finansiella systemets
kärna. Att bankerna har en viktig ställning kommer också till
uttryck i lagstiftningen. Lagreglerna syftar bl.a. till att
garantera att insättarnas medel är tryggade och att banksystemet
förblir stabilt.
Under senare år har kreditförlusterna hos banker och andra
finansinstitut i Sverige, liksom i vissa andra länder, nått en
mycket hög nivå. Förlusterna har till betydande del sin grund i
fallande fastighetspriser och börskurser. I efterhand förefaller
det dock som om kreditgivningen i vissa avseenden inte har
bedrivits med tillbörlig aktsamhet.
Utskottet vill med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena hänvisa till finansinspektionens
tillsynsverksamhet. Utskottet förutsätter att inspektionen i
denna verksamhet prövar om missförhållanden kan ha bidragit till
den uppkomna situationen och vidtar erforderliga åtgärder med
anledning härav. Vidare utgår utskottet från att regeringen
löpande följer utvecklingen på området. Med hänsyn härtill
finner utskottet inte nu skäl att förorda att en utredning om
bankväsendets utveckling skall tillkallas. Med den nuvarande
ekonomiska politiken, som bl.a. är inriktad på att skapa en
varaktigt låg inflation och ökat sparande, och genom
skattereformen har många systemfel som bidrog till de uppkomna
kreditförlusterna rättats till. Med det sagda avstyrks
motionerna 1991/92:N56 (nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58
(v) i här berörda delar.
De förslag till åtgärder som framläggs i motion 1991/92:N59
(s) prövas, som tidigare nämnts, i finansutskottet i anslutning
till behandlingen av kompletteringspropositionen.
Näringsutskottet hänvisar till denna behandling och avstyrker
det nu aktuella yrkandet i denna motion.
Som tidigare nämnts krävs inte i någon av de fyra motioner som
har väckts med anledning av propositionen att regeringens
förslag om statliga insatser för omstruktureringen av Nordbanken
skall avslås. I motion 1991/92:N58 (v) yrkas emellertid avslag
på vissa av hemställanspunkterna i propositionen.
Motionärerna avvisar bl.a. regeringens begäran om bemyndigande
att besluta om försäljning av aktierna i Securum AB. De anser
vidare att den i propositionen angivna kursen för uppköp av
resterande aktier i Nordbanken -- 21 kr. per aktie -- är för
hög. Motionärerna är även kritiska till förslaget i
propositionen om att regeringen skall bemyndigas att sälja de
aktier i Nordbanken som nu skall köpas upp. Till den sistnämnda
frågan återkommer utskottet i det följande.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att staten bör
medverka till en rekonstruktion av Nordbanken. Den föreslagna
omstruktureringen av banken finner utskottet ändamålsenlig.
Utskottet har inget att erinra mot den angivna kursen för de
utestående aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas. Utskottet
anser vidare, i likhet med regeringen, att det inte är säkert
att ett statligt ägande av Securum AB är det bästa på lång sikt.
Därför tillstyrks att regeringen bemyndigas att helt eller
delvis avyttra aktierna i detta bolag. Med det sagda ansluter
sig sålunda utskottet till de nu aktuella förslagen i
propositionen rörande omstrukturering av Nordbanken. Här berörd
del av motion 1991/92:N58 (v) avstyrks därmed. Utskottet vill
härutöver erinra om vad som sägs i propositionen om att
regeringen i ett senare sammanhang kommer att redovisa för
riksdagen de åtgärder som har vidtagits med stöd av lämnade
bemyndiganden samt de budgetmässiga effekterna av de statliga
åtagandena.
Riksdagen beslutade, som redan nämnts, hösten 1991 att
bemyndiga regeringen att senare sälja statens dåvarande innehav
av aktier i Nordbanken. Enligt ett av förslagen i propositionen
skall detta bemyndigande -- såsom angivits i det föregående --
utsträckas till att omfatta även de utestående aktier i banken
som nu skall förvärvas. Regeringen begär också att aktierna i
det bolag som avses bli bildat med uppgift att inneha aktier i
Nordbanken skall kunna avyttras.
Som redan framgått avvisas dessa förslag i motion 1991/92:N58
(v). Enligt motionärerna bör större förändringar av statens
ägande i företag beslutas av riksdagen.
Det vore fel att i stor hast sälja ut aktierna i Nordbanken,
hävdas det i motion 1991/92:N59 (s). En sådan försäljning skulle
enligt motionärerna komma att ske till underpris. Den kan
vidare, menar de, leda till att konkurrensen inom bankväsendet
ytterligare försvagas. I motionen föreslås därför att
försäljning av aktier i Nordbanken inte skall kunna ske utan
hörande av riksdagen.
En motsatt inställning kommer till uttryck i motion
1991/92:N57 (-). Där begärs att regeringen skall anmodas att
utan dröjsmål privatisera Nordbanken.
I linje med riksdagens tidigare beslut om försäljning av
statens aktier i Nordbanken bör också, anser utskottet, de
aktier som nu skall förvärvas i anslutning till
omstruktureringen av banken kunna avyttras. Utskottet ställer
sig alltså positivt till att regeringen bemyndigas att sälja nu
berörda aktier i Nordbanken samt aktierna i det bolag som skall
bildas för att inneha statens aktier i banken. Såsom utskottet
anförde i samband med nyssnämnda riksdagsbeslut hösten 1991
(bet. 1991/92:NU4) är det angeläget att den tillämnade
breddningen av ägandet i Nordbanken genomförs på villkor som är
fullt godtagbara för staten från affärsmässig synpunkt och som
inte leder till att konkurrensen inom banksektorn minskar. Med
det sagda avstyrks nu berörda yrkanden i motionerna 1991/92:N57
(-), 1991/92:N58 (v) och 1991/92:N59 (s).
I motion 1991/92:N56 (nyd) aktualiseras ansvarsfrågorna i
Nordbanken med anledning av den uppkomna situationen. Det är
statens uppgift, menar motionärerna, att i egenskap av
majoritetsägare av Nordbanken utreda ansvarsfrågorna och utverka
ansvar där det lagligen är möjligt. Motionärerna berör särskilt
de avtal om avgångsvederlag -- de s.k. fallskärmsavtalen -- som
har utlösts för den tidigare ledningen av Nordbanken. Staten
borde söka få till stånd att avtalen hävs eller jämkas.
Enligt bankaktiebolagslagen (1987:618) åligger det styrelsen
att förvalta bolagets angelägenheter. Avtalen om avgångsvederlag
är civilrättsliga avtal. Den nuvarande styrelsen för Nordbanken
har framhållit att avtalen skall hållas. Styrelsen har
emellertid uppdragit åt juridisk expertis på området att studera
avtalen och pröva om det finns anledning att kräva en jämkning
av avtalen. En rapport till styrelsen har utlovats till i juni
1992.
Utskottet har förståelse för den kritik som har riktats mot de
nu aktuella avtalen. Samtidigt finns det skäl att erinra om att
personer i företagsledande ställning inte omfattas av lagen
(1982:80) om anställningsskydd. Det har förutsatts att sådana
personer är tillförsäkrade löneförmåner och andra
anställningsvillkor så att det från sociala skyddssynpunkter
inte finns något framträdande behov av att tillskapa
anställningsskydd för dem genom lagstiftningen. Avtal om
avgångsvederlag är sålunda vanligt förekommande för den här
berörda personkretsen.
Det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret
för avtalen. Det kan finnas anledning att från närmast etiska
utgångspunkter allmänt diskutera avtalens konstruktion.
Storleken på avgångsvederlagen i det nu aktuella fallet upplevs
som stötande. Det ankommer dock inte på riksdagen att utforma
närmare riktlinjer för hur sådana avtal bör konstrueras.
Med hänvisning till det sagda föreslår utskottet att de nu
berörda yrkandena i motion 1991/92:N56 (nyd) lämnas utan åtgärd
av riksdagen.
Utskottet behandlar slutligen ett yrkande i motion 1991/92:N56
(nyd) om att ett s.k. insättarskydd skall införas. Med ett
sådant skydd skulle sparare hållas skadeslösa i händelse av ett
bankfallissemang.
Ett liknande motionsyrkande (nyd) avslogs på förslag av
utskottet hösten 1991 i samband med behandlingen av regeringens
förslag om nyemission av aktier i Nordbanken. Utskottet (bet.
1991/92:NU4) redovisade därvid att en arbetsgrupp inom
finansdepartementet, med representanter för riksbanken och
finansinspektionen, studerade förutsättningarna för införande av
en inlåningsförsäkring i Sverige. En departementspromemoria med
förslag i ämnet avsågs bli publicerad i början av år 1992.
Utskottet har inhämtat att arbetet med promemorian har
försenats något. Arbetsgruppen har velat invänta pågående
diskussioner inom EG; en gällande rekommendation i frågan inom
EG avses bli ersatt av ett direktiv. Departementspromemorian
planeras nu bli publicerad i början av hösten 1992.
Mot här angiven bakgrund avstyrks det berörda yrkandet i
motion 1991/92:N56 (nyd).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion
1991/92:N57 yrkande 1, motion 1991/92:N58 yrkande 1 och motion
1991/92:N59 yrkande 1,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande omstrukturering av Nordbanken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten
1--8 och 10 och med avslag på motion 1991/92:N58 yrkandena 2 och
4
a) godkänner de riktlinjer för omstrukturering av Nordbanken
som anges i propositionen,
b) bemyndigar regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift
att inneha aktier i Nordbanken,
c) bemyndigar regeringen att överföra statens aktier i
Nordbanken till det bolag som avses i 2b), genom överlåtelse
eller genom att tillskjuta aktierna såsom apportegendom,
d) bemyndigar regeringen att intill ett belopp av
2050000000 kr. svara för finansieringen av det under 2b)
nämnda aktiebolagets förvärv av övriga aktier i Nordbanken,
e) bemyndigar regeringen att förvärva samtliga aktier i
Securum AB,
f) bemyndigar regeringen att inom en ram på 20 miljarder
kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller
vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen
i Nordbanken och i Securum AB,
g) bemyndigar regeringen att uppdra åt riksgäldskontoret att
utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med
stöd av bemyndigande enligt 2d) eller 2f),
h) godkänner att det i proposition 1991/92:168 under sjunde
huvudtiteln föreslagna förslagsanslaget Vissa räntekostnader
m.m. får belastas med de kostnader som uppkommer till följd av
åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandena i 2b)--2f),
i) bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av
aktierna i Securum AB,
men. (v) - delvis
3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten
9 och 11 och med avslag på motion 1991/92:N57 yrkande 2, motion
1991/92:N58 yrkandena 3 och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2
a) bemyndigar regeringen att sälja aktierna i eller på annat
sätt avveckla det bolag som avses i 2b),
b) bemyndigar regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som
kan förvärvas med stöd av bemyndigandena i 2d) och 2f),
res. 3 (s)
4. beträffande ansvarsfrågor i Nordbanken
att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkandena 2 och 3,
5. beträffande insättarskydd
att riksdagen avslår motion 1991/92:N56 yrkande 4.
res. 4 (nyd)
Stockholm den 26 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Birgitta
Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin
Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),
Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo
Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)
Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna motion" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:N59 (s), att det nu krävs ett samlat grepp för att
verkningarna av krisen i finanssektorn skall mildras. Många av
de beslut som riksdagen på regeringens förslag har fattat under
innevarande riksmöte bidrar till att finanskrisen fördjupas. I
flera fall leder besluten till en sänkt aktivitet i näringslivet
i ett läge när denna redan är alltför låg. Därigenom försvåras
problemen för företagen med åtföljande kreditförluster för
bankerna.
Med instämmande i vad som sägs i nyssnämnda motion finner
utskottet det orimligt att staten samtidigt som den tvingas till
omfattande insatser för att klara kreditförlusterna i
banksektorn vidtar åtgärder som förvärrar de bakomliggande
orsakerna till problemen. I motion 1991/92:Fi73 (s) framläggs
ett stort antal förslag till åtgärder som skulle lindra
finanskrisen och minska risken för en ytterligare fördjupning.
De föreslagna åtgärderna syftar bl.a. till att skapa en bättre
fungerande fastighetsmarknad och stimulera riskkapitalmarknaden.
Som tidigare nämnts behandlas denna motion i finansutskottet.
Näringsutskottet går därför inte vidare in på förslagen utan
hänvisar till finansutskottets behandling. Enligt
näringsutskottets mening bör dock riksdagen i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.
Därigenom blir motion 1991/92:N59 (s) tillgodosedd i nu aktuell
del.
De uppkomna problemen i Nordbanken utgör en del av den mer
omfattande kris som för närvarande drabbar finansmarknaderna,
såväl i Sverige som i många andra länder. Mot den bakgrunden kan
utskottet inte finna anledning att förorda att en utredning i
frågan skall tillsättas. Utskottet förutsätter att
finansinspektionen löpande följer utvecklingen och därvid prövar
om missförhållanden kan ha bidragit till den uppkomna
situationen. Om så uppdagas utgår utskottet från att
inspektionen vidtar erforderliga åtgärder. Med det sagda
avstyrks de här berörda yrkandena i motionerna 1991/92:N56
(nyd), 1991/92:N57 (-) och 1991/92:N58 (v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N59 yrkande 1 och
med avslag på motion 1991/92:N56 yrkande 1, motion 1991/92:N57
yrkande 1 och motion 1991/92:N58 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Bankväsendets utveckling m.m. (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till kraven i
motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) på att en
utredning -- en kommission -- skall tillkallas med uppgift att
granska bankväsendets utveckling och orsakerna till denna. De
många nu obesvarade frågorna i sammanhanget kan leda till
spekulationer och lösa antaganden och till att tilltron till
bank- och finanssektorn kraftigt försvagas. Enligt utskottets
mening ter det sig angeläget med en förbättrad kontroll av
bankernas kreditgivning, inte minst för att minska riskerna
såväl för insättarna som för skattebetalarna.
Utskottet menar vidare att det finns anledning att pröva
finansinspektionens tillsynsverksamhet. Som anförs i motion
1991/92:N56 (nyd) är det med gällande lagstiftning och den
tillsyn som inspektionen skall utföra förvånande att de akuta
problemen i bl.a. Nordbanken och Sparbanken Första AB har kunnat
inträffa utan föregående varningssignaler från
finansinspektionens sida.
Utskottet anser sålunda att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas med nu angivna syften. Riksdagen bör i ett uttalande
anmoda regeringen härtill. Därigenom skulle de här aktuella
yrkandena i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57 (-) bli
helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också ligga i
linje med vad som krävs i motion 1991/92:N58 (v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 1 och
motion 1991/92:N57 yrkande 1, med anledning av motion
1991/92:N58 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Försäljning av aktier i Nordbanken, m.m. (mom.3)
Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.8 med "I linje" och slutar på s.9 med "och 1991/92:N59
(s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det rimligt att ägandet i Nordbanken breddas.
En breddning av ägandet måste dock genomföras på ett sådant sätt
att bankens ställning stärks och konkurrensen på marknaden
främjas. Som sägs i motion 1991/92:N59 (s) skulle en snar
utförsäljning av aktierna i Nordbanken riskera att försvaga
bankens förutsättningar. En sådan försäljning kan också leda
till en ökad koncentration inom bankvärlden.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen
inte bör bemyndigas att avyttra aktier i Nordbanken utan
ytterligare hörande av riksdagen. Detsamma gäller i fråga om
aktierna i det bolag som skall bildas för att inneha statens
aktier i Nordbanken. Utskottet avstyrker alltså propositionen i
här berörd del och tillstyrker motionerna 1991/92:N59 (s) och
1991/92:N58 (v) såvitt nu är i fråga. Av det sagda följer att
det aktuella yrkandet i motion 1991/92:N57 (-) avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande försäljning av aktier i Nordbanken, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkandena 3
och 5 och motion 1991/92:N59 yrkande 2 och med avslag på motion
1991/92:N57 yrkande 2
dels avslår proposition 1991/92:153 momenten 9 och 11,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Insättarskydd (mom.5)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som
börjar med "Mot här" och slutar med "motion 1991/92:N56 (nyd)"
bort ha följande lydelse:
Staten har nu vid flera tillfällen påtagit sig rollen att
garantera bankväsendet. Det innebär i princip att en bank inte
kan gå i konkurs om inte staten vill det. Enligt utskottets
mening strider det mot marknadsekonomins grunder. Det är också,
menar utskottet, tvivelaktigt från konkurrenssynpunkt.
Ägarintressena skyddas samtidigt som allmänheten i form av
småsparare och skattebetalare drabbas.
Med hänsyn till det sagda instämmer utskottet i kravet i
motion 1991/92:N56 (nyd) på att ett insättarskydd, efter
amerikansk förebild, skall införas. Riksdagen bör därför i ett
uttalande anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag om
ett sådant skydd. Därigenom skulle det nu aktuella yrkandet i
nyssnämnda motion bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande insättarskydd
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N56 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Regeringen har nu för fjärde gången under innevarande riksmöte
lagt fram förslag om statliga insatser till följd av de kraftigt
ökade kreditförlusterna i banksektorn. Mycket tyder på att
staten kan tvingas ingripa med ytterligare stödåtgärder för
andra banker än de som hittills har varit aktuella.
I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N58 (v) anser jag
att en parlamentarisk utredning nu bör tillkallas med uppgift
att analysera vad som har hänt med ekonomin under 1980-talet.
Hur har riksdagen, regeringarna, statens kontrollorgan, de
ekonomiska institutionerna och företagen agerat? I utredningen
bör klarläggas orsakerna till de nu uppkomna problemen. Särskild
uppmärksamhet bör riktas på frågan om finansinspektionens
(tidigare bankinspektionens) tillsynsverksamhet har fungerat
tillfredsställande. Utredningen bör även pröva behovet av att ge
finansinspektionen utvidgade möjligheter till kontroll av banker
och finansbolag.
Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att dra
försorg om att en sådan utredning tillkallas. Därigenom skulle
det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N58 (v) bli
tillgodosett. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje
med vad som sägs i motionerna 1991/92:N56 (nyd) och 1991/92:N57
(-).
Jag ansluter mig vidare i huvudsak till de förslag för en
rekonstruktion av Nordbanken som framläggs i propositionen. Dock
menar jag att större förändringar av statens ägande i företag
skall beslutas av riksdagen. Jag avstyrker därför -- i enlighet
med vad som anförs i reservation 3 -- förslagen i propositionen
om att regeringen skall bemyndigas att kunna avyttra dels de
aktier i Nordbanken som nu skall förvärvas, dels aktierna i det
bolag som skall bildas med uppgift att inneha statens aktier i
Nordbanken. Jag avstyrker även regeringens motsvarande förslag
beträffande aktierna i Securum AB.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande bankväsendets utveckling m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N58 yrkande 1,
med anledning av motion 1991/92:N56 yrkande 1 och motion
1991/92:N57 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:N59
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i det
föregående anförts i denna del,
2. beträffande omstrukturering av Nordbanken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:153 momenten
1--8 och motion 1991/92:N58 yrkande 4 och med avslag på motion
1991/92:N58 yrkande 2
a) (= utskottet),
b) (= utskottet),
c) (= utskottet),
d) (= utskottet),
e) (= utskottet),
f) (= utskottet),
g) (= utskottet),
h) (= utskottet),
i) avslår proposition 1991/92:153 moment 10.