I detta betänkande behandlas sju motioner om vissa elfrågor.
Yrkandena rör
lokala eltaxor,
reservkraftverk,
hälsorisker förorsakade av kraftledningar,
skyddsbestämmelser för halogenlampor.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker de sju motionerna.
I fråga om en motion (fp) med krav på översyn av ellagen och
kommunallagstiftningen med syfte att skillnader i lokala eltaxor
inom en och samma kommun skall undanröjas hänvisar utskottet
till att frågan om elmarknadens organisation är under beredning
i regeringskansliet. Pågående utredningsarbete åberopas när det
gäller beredskap vid störningar i elproduktionen, ett ämne som
har tagits upp i en motion (c).
Önskemål om ökad forskning om hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält framställs i tre
motioner (s; c). Härvidlag hänvisar utskottet till pågående
forskning, främst två stora epidemiologiska undersökningar som
beräknas vara klara i början av år 1992. Farhågor för
hälsorisker i samband med ultraviolett strålning från
halogenlampor ligger bakom två motioner (s; c). Utskottet
redovisar pågående arbete på området, bl.a. framtagande av en
internationell säkerhetsstandard för lampor.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N401 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av frågan om
beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen.
1990/91:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.
1990/91:N410 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyddsbestämmelser för och säkerhets- och
varningsinformation om halogenlampor.
1990/91:N420 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och
kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika
behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,
2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar
bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.
1990/91:N428 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till forsknings- och
åtgärdsprogram vad gäller elektromagnetiska fält.
1990/91:N438 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund
av magnetiska fält.
1990/91:N457 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder så att tillverkning och
försäljning av halogenlampor utan skyddsglas inte skall vara
tillåtet.
Motivering
Det bör enligt kommunallagstiftningen gälla lika taxor för
lika service för kommuninvånare inom en och samma kommun, sägs
det i motion 1990/91:N420 (fp). Detta är inte fallet när det
gäller eltaxor inom en del kommuner -- där eldistributionen
bedrivs av mer än ett företag -- t.ex. Göteborg och Mölndal.
Anledningen till de högre taxorna är, framhåller motionärerna,
bestämmelserna om områdeskoncession i ellagen. En kommun måste
kunna föra en samordnad energipolitik och då är en förutsättning
att kommunen har möjlighet att utgöra ett koncessionsområde,
anför motionärerna.
Frågan om garantier för reservelkraft bör, enligt motion
1990/91:N401 (c), utredas. Bakgrunden är den snabba tekniska
utvecklingen, som bl.a. innebär ett ökat beroende av
eltillförsel för både hushållen och företagen. Verkningarna av
större eller mindre avbrott i elförsörjningen till följd av
bl.a. stormar och snöoväder tycks, säger motionärerna, bli
större och större för varje år. För att det skall skapas
garantier för en sådan uppbyggnad med reservelkraftsaggregat som
motionärerna förordar borde också frågan om ekonomiskt stöd i
någon form prövas, exempelvis genom statsbidrag eller särskilda
investeringsavdrag.
Debatten om hälsorisker i samband med strålning från
elektriska och magnetiska fält har på senare år intensifierats,
sägs det i motion 1990/91:N402 (s). Hypotesen finns att
kraftfälten, eller en kombination av dessa tillsammans med andra
komponenter, skulle kunna alstra vissa cancertyper. Den
forskning som bedrivs i Sverige på detta område bör
intensifieras, anför motionärerna. I motionen framhålls att det
i dag inte finns några bestämmelser om minsta avstånd mellan
byggnader eller anläggningar och kraftledningar med hänvisning
till eventuella hälsorisker betingade av kraftledningars
elektriska och magnetiska fält. Riksdagen bör, enligt
motionärerna, uttala sig för betryggande säkerhetsavstånd.
Även i motion 1990/91:N438 (s) begärs att riksdagen skall
uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av
magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier
rörande cancersjuklighet och exponering för elektromagnetiska
fält finns en viss samstämmighet om en överrisk för framför allt
leukemiformer och tumörer hos barn, anför motionärerna. Hittills
presenterade resultat är dock för osäkra för att vidare
slutsatser skall kunna dras, ett förhållande som enligt
motionärerna motiverar en ökad satsning på forskningen.
Vänsterpartiet anser, heter det i motion 1990/91:N428 (v), att
det är mycket angeläget att det skapas klarhet om
elektromagnetiska fälts påverkan på levande organismer. Därför
behövs det, enligt motionärerna, ett sammanhållet
forskningsprogram och ett utökat internationellt kunskaps- och
erfarenhetsutbyte. Som en konsekvens av forskningen kan det
komma att behövas förslag till åtgärder, anför motionärerna. Det
kan gälla riktlinjer för bl.a. bostadsbyggande,
arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer för placering av
elektrisk utrustning i hemmen.
Eftersom halogenlamporna blir allt vanligare både i hemmen och
i arbetslivet borde säkerhetsaspekterna -- både från
konsumentsynpunkt och från arbetsmiljösynpunkt -- tas på större
allvar, sägs det i motion 1990/91:N410 (s). Det pågår ett
internationellt arbete för att fastställa en internationell
säkerhetsstandard för halogenlampor, påpekar motionärerna. I
avvaktan på resultat av detta arbete borde riksdagen göra ett
uttalande om att krav bör ställas på försäljare av halogenlampor
att förse lamporna med säkerhets- och varningsinformation.
Det bör införas ett förbud mot tillverkning och försäljning av
halogenlampor utan skyddsglas, anförs det i motion 1990/91:N457
(c). Forskningsresultat har visat att ultraviolett strålning
från halogenlampor kan orsaka ögonskador och hudcancer om
lamporna tillverkas och används fel, sägs det i motionen. Många
halogenlampor har försetts med skyddsglas för att den
ultravioletta strålningen skall tas bort och är helt ofarliga,
påpekar motionären, men det finns också många lampor i handeln
som saknar skyddsglas.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Lokala eltaxor
Studier av elmarknaden
Statens energiverk gjorde år 1989 en kartläggning av
elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med
undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan
eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska
prisskillnaderna inom en och samma kommun.
I rapporten, Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88),
redovisades årskostnaden för elenergi för ett eluppvärmt småhus
med en antagen elförbrukning om 20000 kWh per år. Av landets
284 kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel
enhetlig taxa inom kommunen. Skillnaden i årskostnad för det
studerade eluppvärmda småhuset uppgick i 157 kommuner till högst
1000 kr., i 53 kommuner till mellan 1000 kr. och 2000 kr.
och i de resterande 6 kommunerna till mer än 2000 kr.
Prisskillnaderna berodde på bl.a. följande faktorer: kostnaden
för råkraft, andelen egen vattenkraft, distributionsföretagens
effektivitet, lägre kostnader för tätortsdistribution och
genomsnittlig ledningslängd per abonnent.
NUTEK (närings- och teknikutvecklingsverket) har genomfört en
studie av elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det
regionala ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna
omfattas av studien. Vad gäller organisationsformen för
stamnätet hade energiverket i mars 1991 fått ett särskilt
utredningsuppdrag. Enligt detta skulle utredas hur en ny
organisation för stamnätet kan utformas. Vidare skulle de frågor
som sammanhänger med övergången till en sådan ny organisation
klarläggas.
I den rapport som överlämnades till näringsdepartementet i
början av november föreslås att den svenska elmarknaden skall
öppnas för fri konkurrens. All produktion, all försäljning och
all elanvändning skall vara öppen för konkurrens. Beträffande
distributionsområdet föreslås i utredningen att de elektriska
nät, som förbinder kunderna i distributionsledet, som förbinder
distributionsområden med stamnätet och som i detta förbinder
landets olika delar, skall vara tillgängliga på ett icke
diskriminerande sätt för inmatning och uttag av kraft. Vidare
sägs att det bör åligga staten att via lagstiftning och tillsyn
av lagen garantera denna tillgänglighet och på så sätt
möjliggöra handel i öppen konkurrens.
Kommunal utjämning av elkostnader
I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens
energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har genomfört
en utjämning av de olika distributörernas eltaxor.
Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer.
Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan
elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan
distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att
alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan
eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har
förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk ABs taxor -- som
tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har
förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen
uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare
förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga
eldistributörerna.
I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande
utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar
för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast
ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var
år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640
kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett
elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att
bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk
tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till
bolaget som för år 1990 uppgick till ca 6 milj.kr.
Jönköpings kommun har även träffat en liknande
principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i
kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall
beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten förklarade
emellertid i en dom i december 1989 att kommunens beslut vilade
på orättvis grund och att det därför skulle upphävas. Enligt
kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs abonnenter gynnas
obehörigen genom den tilltänkta subventionen från Jönköpings
kommun. Kammarrättens beslut överklagades till regeringsrätten.
Efter ett återkallande från Jönköpings kommun avskrev
regeringsrätten ärendet i maj 1991.
Koncessionsbestämmelser
Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen
(1902:71 s. 1). Koncession för ett ledningsnät inom ett visst
område -- s.k. områdeskoncession -- får (2 §) meddelas endast om
området utgör en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens
ändamålsenliga anordnande. Områdeskoncessioner meddelas av NUTEK
(tidigare av energiverket). Vid koncessionsprövningen inhämtas
enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda kommuner.
Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på
eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU
1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt,
föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell
verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak
frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som
möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en
samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. NUTEK har till
uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har de senaste två åren avslagit motionsyrkanden
(fp) med krav på dels en översyn av kommunallagen och ellagen
med syfte att skillnader i eltaxor inom en och samma kommun
skall kunna undanröjas, dels en ändring i ellagen i syfte att
underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer
kommunens gränser.
Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1),
erinrade utskottet beträffande yrkandet om lika eltaxor om sitt
ställningstagande hösten 1989 (1989/90:NU4). Utskottet uttalade
då att det från företagsekonomisk synpunkt inte var onaturligt
att två eller flera företag som har eldistribution i skilda
delar av en kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav
utskottet exempel på kommuner, bl.a. Jönköping, som hade
beslutat att med skattemedel genomföra en utjämning av
elpriserna. Utskottet redovisade det tidigare nämnda beslutet av
kammarrätten att upphäva Jönköpings kommuns beslut om bidrag
till de aktuella eldistributörerna. Med hänvisning till att
detta beslut hade överklagats till regeringsrätten och att
regeringsrätten ännu inte hade tagit ställning i ärendet,
uttalade utskottet enhälligt att riksdagen inte borde ta något
initiativ i saken.
Utskottet avstyrkte också hösten 1990 enhälligt yrkandet om
koncessionsområden, med hänvisning till att sådana även
fortsättningsvis borde bestämmas utifrån vad som är
ändamålsenligt med hänsyn till eldistributionen.
Reservkraftverk
Utredning om elsäkerhetsarbetet
Regeringen tillsatte i februari 1991 en särskild utredare,
civilingenjör Hans Aronsson (I 1991:02), med uppdrag att utreda
det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och
organisation. I uppdraget ingår enligt direktiven (dir. 1991:10)
också att behandla frågan om produktansvar för skador orsakade
av elektricitet.
Bakgrunden till utredningsuppdraget om produktansvar är den
harmonisering med EGs regler på området som eftersträvas. Inom
EG gäller ett direktiv från år 1985 om produktansvar, varmed
avses det skadeståndsansvar som i första hand tillverkare och
importörer har för skador som vållats av säkerhetsbrister i
produkten. I EG-direktivet anges uttryckligen att bland de
"produkter" som omfattas ingår elektricitet.
Regeringen lade i juni 1991 fram en proposition med förslag om
en produktskadelag (prop. 1990/91:197), som innefattar
bestämmelser om ett skärpt skadeståndsansvar för produktskador.
Förslaget bygger på det nämnda EG-direktivet.
Tillämpningsområdet för den föreslagna produktskadelagen
avgränsas i propositionen till skador orsakade av lösa saker.
Med lösa saker avses inte elektricitet, sägs det i
propositionen.
Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen om produktansvar
har varit att annan reglering i sak än den som gäller enligt
EG-direktivet bör komma i fråga endast om det finns starka skäl
för det. Det torde därför, enligt elsäkerhetsutredningens
direktiv, vara lämpligt att även i Sverige ha regler om
skadestånd för skador orsakade av elektricitet som "produkt"
enligt principerna i EG-direktivet. Det torde dock vara
lämpligast att skadeståndsfrågorna i samband med elektrisk ström
regleras i ett sammanhang i ellagen, sägs det i direktiven.
Utredningens uppdrag skall redovisas senast den 15 november
1991.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor rörande reservkraftverk har behandlats av riksdagen vid
ett flertal tillfällen. Våren 1986 gjorde riksdagen på förslag
av näringsutskottet (NU 1985/86:17 s. 62--64) ett uttalande till
regeringen. Bakgrunden var de kraftiga störningar i
elförsörjningen som i slutet av år 1983 drabbade stora delar av
Sverige. Uttalandet hade följande principiella inriktning. För
varje samhällsviktig verksamhet borde vederbörande kommun,
affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan
hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret
för att beredskapsåtgärder vidtas borde åvila den som svarar för
verksamheten. Statsbidrag för investeringar eller andra
beredskapsåtgärder borde inte kunna påräknas. Centerns
företrädare i utskottet anförde i en reservation att statsbidrag
under en övergångstid borde utgå för anskaffning av
reservaggregat till lantbrukare med djurhållning.
Riksdagen avslog våren 1987 fyra motioner (c) med förslag om
statliga bidrag vid inköp av reservkraftverk. Näringsutskottet
(NU 1986/87:34 s. 37 f.) hänvisade till riksdagsuttalandet våren
1986. Företrädarna för centern och vänsterpartiet kommunisterna
upprepade centerpartiets reservation från våren 1986.
Hösten 1989 avslogs ett motionsyrkande med identisk lydelse
som det här aktuella och av samma motionärer. Det skedde med
hänvisning till att det inte hade framkommit några
omständigheter som borde föranleda ett ändrat ställningstagande
(1989/90:NU4). Centerns, vänsterpartiet kommunisternas och
miljöpartiet de grönas företrädare reserverade sig till förmån
för kravet att frågan om statligt stöd för anskaffning av
reservkraftverk skulle utredas. Företrädarna för folkpartiet
lämnade en motivreservation. Enligt denna måste staten ta på sig
sin del av ansvaret för att viktiga funktioner i samhället
skyddas mot utslagning; detta borde dock inte ske genom
införande av ytterligare ett statsbidragssystem.
Elektriska och magnetiska fält
Biologiska effekter av kraftledningar
NUTEK skall, på regeringens uppdrag, årligen redovisa en
rapport om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och
magnetiska fält. Tidigare låg denna uppgift på statens
energiverk. I den senaste rapporten -- Kraftfrekventa elektriska
och magnetiska fält, september 1990 -- konstaterade energiverket
att några negativa hälsoeffekter vid exponering för
kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält inte hade kunnat
beläggas. Samtidigt sades att hypotesen om ett samband mellan
cancer och magnetfält varken kunde förkastas eller antas och att
ytterligare forskningsresultat erfordrades.
I rapporten redogörs för pågående svenska forskningsprojekt på
området. Två stora epidemiologiska undersökningar, den ena
omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den andra
omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet, pågår i Sverige.
Undersökningarna, vars resultat beräknas föreligga i början av
år 1992, skall pröva hypotesen att magnetiska fält har betydelse
för cancerutvecklingen. Resultaten väntas göra det möjligt att
med större säkerhet bedöma om det finns ett sådant samband.
Föreskrifter om starkströmsanläggningar
NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av
starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta
horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad
(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). (Tidigare låg denna
uppgift på statens energiverk.) Avståndet varierar beroende på
vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är
detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i
detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa
bestämmelser är betingade av risken för brand. För
transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav
som är föranledda av brandrisken.
I en del kommuner har man, enligt den tidigare nämnda
rapporten, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi, genom att
vänta med utnyttjandet av mark nära kraftledningar de närmaste
åren, innan resultaten av de nämnda forskningsprojekten
föreligger. Vid förfrågningar i samband med
koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att kommunerna,
framför allt när det gäller byggnader med koncentrerade
barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga längst ifrån
den aktuella kraftledningen.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden,
liknande de här aktuella, rörande hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste
tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1), anförde utskottet
beträffande yrkanden om ökad forskning att det är av stor vikt
att det så snart som möjligt skapas underlag för en säkrare
bedömning av eventuella hälsorisker i samband med elektriska och
magnetiska fält. I avvaktan på resultaten från de tidigare
nämnda två epidemiologiska undersökningarna, som väntades
föreligga i början av år 1992 var, enligt utskottet, någon
åtgärd av riksdagen inte erforderlig. Företrädaren för
miljöpartiet reserverade sig till förmån för yrkandena om ökad
forskning.
Beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar hänvisade
utskottet till de bestämmelser som energiverket har utfärdat,
och som tidigare har redogjorts för. Utskottet fann inget skäl
för riksdagen att påkalla några ändringar i avståndskraven.
Miljöpartiets företrädare reserverade sig och krävde att
regeringen omedelbart skulle ta initiativ till föreskrifter om
en utökad säkerhetszon utmed kraftledningar.
Halogenlampor
Skyddsbestämmelser
Statens strålskyddsinstitut (SSI) skall enligt sin instruktion
(SFS 1990:507) skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är
förenade med strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen
inom berörda områden. SSI har utfärdat allmänna råd om
hygieniska riktvärden för ultraviolett strålning (SSI FS
1990:1). I januari 1991 meddelade SSI -- mot bakgrund av
uppgifter som förekommit i massmedia om UV-strålning från
halogenlampor -- följande i ett pressmeddelande:
Halogenlampan avger en liten mängd UV-strålning om den inte är
försedd med skyddsglas. En armatur med en 'naken' lampa ger vid
normalt bruk inte akut skada, men belysning av huden under lång
tid bör undvikas eftersom det ger en onödig UV-dos. SSI vill
därför inte rekommendera halogenlampor till skrivbords- eller
platsbelysning.
Inom arbetsmiljöinstitutet (AMI) pågår i samarbete med SSI ett
arbete med att ta fram kriterier för UV-strålning som
överenssstämmer med de internationella gränsvärden som finns.
Detta arbete beräknas vara klart vid årsskiftet 1991-1992.
Halogenlampor är registreringspliktiga sedan årsskiftet
1990-1991. NUTEK är ansvarig myndighet.
Internationell standard
Inom IEC (International Electrotechnical Commission) pågår ett
arbete för att fastställa en internationell säkerhetsstandard
för lampor generellt, dvs. även halogenlampor. Sverige har via
SEMKO (Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB) deltagit
i den subkommitté som har arbetat med att ta fram ett förslag
till standard. Detta blev färdigt i början av oktober, och det
kommer att skickas ut för omröstning till de deltagande
länderna. Därefter sker publicering av den antagna standarden i
en IEC-publikation. Varje enskilt land svarar därefter för att
standarden implementeras i det egna landet. SEMKO räknar med att
detta kan ske under år 1993.
Vad gäller halogenlampor innebär det förslag till standard som
nu föreligger att krav inte kommer att ställas på själva lampan
utan på armaturen. Armaturer avsedda för halogenlampor skall
vara försedda med någon form av avskärmning, i form av glas
eller liknande. Motivet för detta är att det skall finnas ett
skydd mot explosioner och mot brännskador vid eventuell
beröring. En sekundär effekt av ett skyddsglas eller liknande
blir att man därmed också får ett skydd mot den ultravioletta
strålningen.
Svar på fråga i riksdagen
Miljöminister Birgitta Dahl besvarade i februari 1991 (RD
1990/91:61) en fråga (1990/91:392) av Annika Åhnberg (v) om
regeringen avsåg att vidta åtgärder för att öka säkerheten vid
användandet av halogenlampor. I svaret hänvisades till det
arbete på området som bedrivs av statens strålskyddsinstitut och
arbetsmiljöinstitutet och som tidigare redogjorts för.
Utskottet
Lokala eltaxor
I det fall att mer än ett företag svarar för eldistributionen
inom en kommun kan olika taxor gälla för kommuninvånarna.
Önskemålet om att alla kommuninvånare inom en och samma kommun
skall betala lika taxor för lika service ligger bakom yrkandena
i motion 1990/91:N420 (fp). Där begärs en översyn av ellagen och
kommunallagen med sikte på att lagstiftningens intentioner om
lika behandling av kommuninvånare skall kunna upprätthållas.
Vidare begärs en ändring av ellagen (1902:71 s. 1) som
underlättar bildandet av koncessionsområden vilka följer
kommunens gränser. Motionärerna anser att detta är en
förutsättning för att en kommun skall kunna föra en samordnad
energipolitik.
Statens energiverk gjorde, som tidigare redovisats, för ett
par år sedan en kartläggning av de lokala elpriserna. Där
konstaterades att det föreligger prisskillnader inom ett antal
kommuner och att förklaringarna till prisskillnaderna var att
hänföra till sådant som kostnader för råkraft, andelen egen
vattenkraft, distributionsföretagens effektivitet, lägre
kostnader för tätortsdistribution och genomsnittlig
ledningslängd per abonnent.
Riksdagen har, som tidigare redovisats, de senaste två åren
avslagit motionsyrkanden (fp) av samma innebörd som de här
aktuella. Utskottet har uttalat att det från företagsekonomisk
synpunkt inte kan anses onaturligt att två eller flera företag
som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar
olika taxor. Beträffande gränserna för ett koncessionsområde har
utskottet uttalat att dessa även fortsättningsvis bör bestämmas
utifrån vad som är ändamålsenligt med hänsyn till
eldistributionen.
Bestämmelserna om koncession har redovisats i tidigare
avsnitt. Styrande för ett koncessionsområdes avgränsning skall
enligt gällande riktlinjer vara möjligheterna att bedriva en
rationell verksamhet. Det är en uppgift för NUTEK att följa
utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
NUTEK har, som tidigare nämnts, genomfört en studie av
elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det regionala
ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna har omfattats
av studien. I den rapport som NUTEK nyligen har överlämnat till
näringsdepartementet föreslås att den svenska elmarknaden skall
öppnas för fri konkurrens. Detta innebär att all produktion, all
försäljning och all elanvändning skall vara öppen för
konkurrens. Enligt uppgift från näringsdepartementet har
utredningen nu skickats ut på remiss. Därefter planeras en
proposition om elmarknaden kunna läggas fram våren 1992.
Med hänvisning till att frågan om elmarknadens organisation är
under beredning och till vad utskottet i övrigt har anfört,
konstaterar utskottet att det inte nu är påkallat med någon
åtgärd från riksdagen. Den aktuella motionen avstyrks därmed.
Reservkraftverk
Frågan om beredskap vid avbrott och störningar i
elproduktionen bör utredas, anförs det i motion 1990/91:N401
(c). Därvid bör även frågan om ekonomiskt stöd i någon form till
anläggningar för reservkraft prövas, exempelvis genom
statsbidrag eller särskilda investeringsbidrag. Motionärerna
betonar att den snabba tekniska utvecklingen har lett till att
företag och hushåll har blivit mer beroende än tidigare av en
trygg tillförsel av el.
Motionsyrkanden rörande reservkraftverk har, som tidigare
redogjorts för, avslagits av riksdagen vid ett flertal
tillfällen. Näringsutskottet har därvid uttalat att ansvaret för
att beredskapsåtgärder vidtas bör åvila den som svarar för
verksamheten och att statsbidrag för investeringar eller andra
beredskapsåtgärder inte bör kunna påräknas.
Våren 1991 tillsatte regeringen, som tidigare nämnts, en
särskild utredare med uppdrag att utreda det svenska
elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. I
uppdraget ingår också att behandla frågan om produktansvar för
skador orsakade av elektricitet. Utredningsuppdraget skall
redovisas inom kort.
De frågor som tas upp i den aktuella motionen är alltså under
utredning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Elektriska och magnetiska fält
Frågan om ökad forskning om hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält tas upp i tre
motioner, 1990/91:N402 (s), 1990/91:N438 (s) och 1990/91:N428
(v). Motionärerna hänvisar till den forskning som pågår på
området men anser att forskningsinsatserna behöver
intensifieras. I den första motionen begärs också att
statsmakterna skall uttala sig för att det skall ställas krav på
betryggande säkerhetsavstånd mellan byggnader eller anläggningar
och kraftledningar. Även i den sistnämnda motionen efterlyses
förslag till åtgärder. Det kan gälla bl.a. riktlinjer för
bostadsbyggande, arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer
för placering av elektrisk utrustning i hemmen.
Som tidigare har redovisats har NUTEK i uppdrag att följa
forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från
elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och att
årligen avge en rapport härför till regeringen. Det pågår nu,
som tidigare nämnts, två stora epidemiologiska undersökningar,
den ena omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den
andra omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet. Efter det
att resultaten från dessa undersökningar har presenterats i
början av år 1992 räknar man hos NUTEK med att säkrare underlag
för att bedöma sambandet mellan magnetiska fält och
cancerförekomst skall föreligga. NUTEKs ställningstagande
planeras bli överlämnat till regeringen i slutet av våren 1992.
Vad gäller frågan om särskilda krav på avstånd mellan
byggnader eller anläggningar och kraftledningar utfärdar NUTEK,
som tidigare redovisats, föreskrifter om sådana. Dessa är
betingade av risken för brand. Vissa kommuner har dock, enligt
uppgift, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi som innebär
att man, i avvaktan på resultat från de två nämnda
epidemiologiska undersökningarna, väntar med utnyttjandet av
mark nära kraftledningar.
Riksdagen avslog hösten 1990 yrkanden liknande de här
aktuella. Med hänsyn till de två nämnda epidemiologiska
undersökningarna ansåg inte utskottet något uttalande från
riksdagen avseende ökade forskningsinsatser erforderligt.
Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med
elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet,
av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av
dessa risker. De två epidemiologiska undersökningarna, som
beräknas vara klara i början av år 1992, kan förutsättas ge ett
sådant underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att
någon åtgärd från riksdagen nu är påkallad. De aktuella
motionerna avstyrks sålunda.
Halogenlampor
Farhågor för att den ultravioletta strålningen från
halogenlampor kan förorsaka ögonskador och hudcancer ligger
bakom yrkandena i motionerna 1990/91:N410 (s) och 1990/91:N457
(c). I den förstnämnda motionen begärs -- i avvaktan på att en
internationell säkerhetsstandard för halogenlampor kommer till
stånd -- att krav ställs på försäljarna att förse
halogenlamporna med säkerhets- och varningsinformation. I den
andra motionen begärs ett förbud mot tillverkning och
försäljning av halogenlampor utan skyddsglas.
I tidigare avsnitt har redogjorts för det arbete som pågår
inom arbetsmiljöinstitutet och statens strålskyddsinstitut
med att ta fram kriterier för ultraviolett strålning, vilka
skall stå i överensstämmelse med gällande internationella
gränsvärden. Det kan noteras att det enligt
strålskyddsinstitutets instruktion åligger institutet att följa
utvecklingen på området.
Utskottet vill också erinra om det arbete som pågår inom ramen
för IEC (International Electrotechnical Commission) med att
fastställa en internationell säkerhetsstandard för lampor.
Enligt vad utskottet har erfarit innebär det förslag som nu
tagits fram -- ett arbete där Sverige deltagit via SEMKO --
bl.a. att krav kommer att ställas på att armaturer som är
avsedda för halogenlampor skall vara försedda med någon form av
avskärmning i form av glas eller liknande. Huvudskälet för ett
sådant krav är risken för explosioner och brännskador. Som en
sekundär effekt erhålls också ett skydd mot den ultravioletta
strålningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda
här aktuella motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lokala eltaxor och koncessionsområden
att riksdagen avslår motion 1990/91:N420,
2. beträffande reservkraftverk
att riksdagen avslår motion 1990/91:N401,
3. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
och säkerhetsavstånd
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N402, 1990/91:N428 och
1990/91:N438,
4. beträffande skyddsbestämmelser för halogenlampor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N410 och 1990/91:457.
Stockholm den 5 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp),
Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s),
Karin Falkmer (m), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd),
Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och
Anita Modin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.