dels proposition 1991/92:100 bilaga 13
(näringsdepartementet) littera D (mineralförsörjning m.m.),
dels nio motioner från allmänna motionstiden om
mineralförsörjning.
Skrivelser i fråga om den statliga prospekteringen har
inkommit från länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens
län, Västerbottens kommunförbund samt Finnstans
socialdemokratiska förening, Malmberget. Upplysningar och
synpunkter i anslutning till samma fråga har inför utskottet
lämnats dels av företrädare för länsstyrelsen och vissa kommuner
i Västerbottens län, dels av styrelseordföranden direktör Olof
Söderberg och direktören Arne Nygren, nämnden för statens
gruvegendom.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om avveckling av den
statliga prospekteringsverksamheten och om nedläggning av
nämnden för statens gruvegendom (NSG). Kritik mot förslagen
framförs i motioner (s; v); det är angeläget att staten även i
fortsättningen bidrar finansiellt till landets
prospekteringsverksamhet, sägs det där. Motionerna följs upp i
en reservation (s). Utskottet tillstyrker även förslaget i
budgetpropositionen att den statliga gruvegendomen, som för
närvarande förvaltas av NSG, skall avyttras. Även detta förslag
möter invändning i en motion (v), som får stöd i en reservation
(s).
Också regeringens förslag om medel till Sveriges geologiska
undersökning (SGU) godtas av utskottet. För att möjligheterna
för prospektering ytterligare skall förbättras föreslår
utskottet därutöver ökade insatser när det gäller de tidigare
leden i prospekteringskedjan. Utskottet förordar sålunda dels
särskilda medel till SGU så att baskarteringstakten kan
påskyndas i malmregionerna, dels inrättande av ett mineralkontor
inom SGU med lämplig placering i Västerbottens län. Sammanlagt
beräknar utskottet 18 milj.kr. för de utökade insatserna. I en
reservation (s) tillstyrks regeringens förslag om medel till
SGU. Däremot anser reservanterna att utökad baskartering inte är
en tillräcklig åtgärd för att prospekteringen skall stimuleras.
De föreslår i stället att en ny organisation för
prospekteringsverksamheten skall utredas och vill samtidigt
anslå medel för att en sådan organisation skall kunna träda i
funktion under nästkommande budgetår.
Propositionen
I proposition 1991/92:100 bilaga 13 (näringsdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av näringsminister
Per Westerberg -- förslag om anslag m.m. under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1992/93. Under här angivna rubriker
föreslås:
D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. (s.45--49)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 118085000 kr.
D 2. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig
forskning (s.49)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 5000000 kr.
D 3. Statens gruvegendom: Prospektering m.m. (s.50--52)
att riksdagen
1. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.,
2. godkänner vad i propositionen anförts dels om ändrade
riktlinjer för den statliga prospekteringsverksamheten, dels om
ändrade riktlinjer för verksamheten vid nämnden för statens
gruvegendom,
3. godkänner vad i propositionen anförts om avyttring av den
statliga gruvegendomen.
D 4. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m.
(s.52f.)
att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
7671000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1991/92:N215 av Rinaldo Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens huvudansvar för och medverkan i
prospekteringen i Sverige.
1991/92:N218 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av statligt engagemang i
prospekteringen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheterna dels att sammanföra de enheter som arbetar med
mineralfrågorna inom NSG, SGAB och SGU till ett bolag, dels att
koncentrera bergmästeriet till en enhet,
3. att riksdagen beslutar att det nya bolagets verksamhet
inleds den 1 januari 1993 och koncentreras till en ort inom
verksamhetsområdet,
4. att riksdagen beslutar att inkomsterna av statens
kronoandel samt arrendeintäkter som kommande gruvrätter kommer
att ge, av nu och framdeles utarrenderade gruvrätter via
bergmästeriet, tillförs det nya bolaget,
5. att riksdagen beslutar att för verksamheten anvisa ett
anslag på 30milj.kr. per år i fem år,
6. att riksdagen beslutar att Norrlandsfonden ges ett
samordnande ansvar för mineraljakten.
1991/92:N219 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statlig prospektering och om NSG.
1991/92:N221 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av den statliga prospekteringen
och nedläggning av nämnden för statens gruvegendom, NSG.
1991/92:N228 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brytning av vanadinfyndigheten i Sumåssjön.
1991/92:N230 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår förslaget om en avveckling av den statliga
prospekteringen och av nämnden för statens gruvegendom.
1991/92:N236 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. till Prospektering m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar
60000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller
således 70000000 kr.,
2. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för den
statliga prospekteringsverksamheten,
3. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för
verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom,
4. avslår regeringens förslag om att avyttra den statliga
gruvegendomen,
5. hos regeringen begär att frågan om ny organisation för den
statliga prospekteringen utreds i enlighet med vad som anförts i
motionen och att förslag till ny organisation utifrån detta
föreläggs riksdagen.
1991/92:N283 av Bengt Dalström och Karl Gustaf Sjödin
(bådanyd) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla NSG,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samtidigt med avvecklingen av NSG medverka till
bildandet av ett privatägt eller fortsatt statligt bolag med
kommersiell inriktning för prospektering,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SGU bör vara kärnan i ett sådant bolag och flytta
till Norrbotten,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att till statlig berggrundskartering avsätta
50milj.kr. per år,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resultatet öppet redovisas för alla intressenter,
såväl svenska som utländska.
1991/92:N284 av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad
politik för en långsiktig prospektering i Sverige i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Vissa uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna
Allmänt om prospektering m.m.
Mineral indelas vanligen i metallbärande mineral,
industrimineral och andra tekniskt användbara mineral. Bildade
genom olika geologiska processer förekommer de i berggrunden och
i de lösa avlagringarna (jordarterna). Prospektering innebär ett
yrkesmässigt och systematiskt sökande efter sådana
mineralråvaror som är ekonomiskt lönsamma att utvinna (malmer
m.m.). Prospekteringsinsatserna sträcker sig vanligen över en
längre tid. Perioden från det att en fyndighet har upptäckts
till att en gruva har etablerats uppgår inte sällan till ett
tiotal år. Närprospektering innebär att sökandet efter malmer
görs i anslutning till redan kända malmbaser, dvs. i befintliga
gruvors närområden. Fältprospektering är sådan prospektering som
genomförs på grundval av geologisk kunskap utanför kända
malmbaser; denna typ av prospektering innebär därför ett större
mått av risktagande när det gäller möjligheten att hitta
fyndigheter jämfört med närprospektering.
Prospekteringskedjan innefattar olika led. Grundläggande är
malmgeologisk forskning och utveckling. Ett viktigt
beslutsunderlag inför den egentliga prospekteringen erhålls
genom kartering, varigenom geologisk basinformation
införskaffas; detta material presenteras huvudsakligen i form av
kartor eller i digital form. I första hand är tre slags
information aktuella för prospektering, nämligen geofysisk,
geokemisk och geologisk information. De båda förstnämnda typerna
utgör sammanställningar av mätvärden; de har därmed längre
livslängd än geologisk information, som baseras på subjektiva
observationer. Uppgifter som används för mineralprospektering
hämtas från olika typer av karteringar. Tre sådana kan nämnas.
Den mest detaljerade karteringstypen är berggrundskartering
resp. jordartskartering. Denna typ avses ge en allmängeologisk
bild. Förutom för prospekteringsändamål kan den användas för
samhällsplanering och för miljö- och hälsoskyddsändamål. En
andra typ är den s.k. baskarteringen, som även den genomförs för
såväl berg- som jordarter. Baskartorna är i första hand avsedda
som temakartor för mineralprospektering men kan även utnyttjas
vid andra behov av geologisk information. Geofysisk information,
som har en framträdande roll vid baskartering, inhämtas bl.a.
genom flygmätning. Tiden mellan de första mätningarna och
publicering av den färdiga baskartan är i genomsnitt tre år. Den
tredje typen representeras av s.k. översiktlig berggrunds- resp.
jordartskartering, som resulterar i läns- och översiktskartor.
Också kartor av annat slag än de som nu har nämnts, främst
geokemiska och geofysiska, används för prospekteringsändamål.
Kartering genomförs av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Egentlig prospektering innebär undersökning, bl.a. genom
provborrningar, i områden som på basis av olika slags
beslutsunderlag bedöms intressanta. Inför ett beslut om
exploatering av en fyndighet krävs slutligen en
brytvärdighetsundersökning. Dokumentering av
prospekteringsinsatser görs genom att analysresultaten och -- i
förekommande fall -- proverna från borrningar (s.k. borrkärnor)
förtecknas, organiseras och arkiveras. I den mån som materialet
inte är utvärderat kan "vidareförädling" bli aktuell. Materialet
har i varierande grad ett kommersiellt värde. Prospektering
genomförs i Sverige huvudsakligen av företag i mineralbranschen
men också av staten. Boliden Mineral AB, som är det dominerande
företaget i branschen, prospekterar för omkring 50 milj.kr. per
år.
Rätten att undersöka och därefter exploatera en fyndighet
regleras i minerallagstiftningen, för närvarande främst genom
gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter. Inmutningsrätt innebär tillstånd att utföra
undersökning inom det inmutade området. För att därefter få
bearbeta fyndigheten, dvs. bedriva gruvdrift, krävs att
inmutaren får sig tilldelad ett arbetsområde, ett s.k. utmål.
Sådant medges mot avgift för en viss tid av bergmästaren i det
berörda distriktet. Staten har rätt till en andel med hälften,
s.k. kronoandel, i utmål som meddelas någon annan än staten. De
nyssnämnda lagarna ersätts den 1 juli 1992 med minerallagen
(1991:45). I budgetpropositionen aviserar regeringen en översyn
av vissa bestämmelser i den nya lagen. Syftet är att
prospektering efter och bearbetning av nya fyndigheter skall
stimuleras ytterligare.
Ur svensk berggrund utvinns för närvarande sex olika metaller,
nämligen basmetallerna järn, koppar, zink och bly samt
ädelmetallerna guld och silver. Inhemsk produktion av
legeringsmetaller förekommer däremot inte. Industrimineral
utvinns i endast begränsad omfattning.
Den statliga organisationen för mineralfrågor
Sveriges geologiska undersökning
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska
beskaffenhet och mineralhantering (utom såvitt gäller
förvaltning och upplåtelse av statens gruvegendom). Huvuddelen
av SGU:s verksamhet är förlagd till Uppsala. SGU är också
chefsmyndighet för bergsstaten, som är regional
förvaltningsmyndighet för mineralhanteringen. Bergsstaten är
indelad i två distrikt: det norra bergmästardistriktet med säte
i Luleå och det södra med säte i Falun.
För olika ändamål genomför SGU, som nyss har nämnts, kartering
av Sverige. Våren 1991 antog riksdagen på regeringens förslag
(prop. 1990/91:100 bil. 14, bet. NU23) riktlinjer för SGU:s
verksamhet. De innebär bl.a. att den systematiska geologiska
undersökningsverksamheten skall prioriteras inom ramen för den
anslagsfinansierade verksamheten. För den landbaserade delen
gäller att Sverige år 2020 skall ha undersökts på ett sådant
sätt att geologisk information finns tillgänglig för de 75% av
landets yta där behoven är störst. Den maringeologiska
karteringen skall vara färdigställd år 2050.
SGU:s uppgifter i fråga om mineralhantering avser sålunda den
nyssnämnda systematiska undersökningsverksamheten men också
insamling och bearbetning av egna och externa uppgifter om
mineralförekomster. De externa uppgifterna erhålls exempelvis
från prospekterings- och gruvföretag, byggentreprenörer,
universitet och högskolor samt landets organiserade
mineraljakter. Uppgifterna -- om t.ex. malmfyndigheter -- lagras
i en fyndighetsdatabas hos SGU; databasen kan användas även inom
områdena fysisk planering, miljövård m.m.
Det centrala borrkärnearkivet, som ännu är under uppbyggnad,
ingår organisatoriskt i SGU. Det är beläget i Malå i
Västerbottens län. En viktig del i uppbyggnadsarbetet är
gallring av borrkärnor hämtade från hela landet.
Till SGU är också ett prospekteringsråd knutet. Det inrättades
i anslutning till tillskapandet av den nya mineralpolitiska
verksorganisationen år 1981 (prop. 1980/81:130, bet. NU43).
Rådets uppgift är att samordna olika
prospekteringsorganisationers verksamheter. Rådet skall också
lämna förslag på geografiska områden som bör prioriteras när det
gäller kartering m.m. för prospekteringsändamål. Ordförande är
SGU:s generaldirektör. Utöver ytterligare en företrädare för SGU
ingår i rådet representanter för gruvindustrin (fem ledamöter)
och nämnden för statens gruvegendom (en ledamot).
Nämnden för statens gruvegendom
Nämnden för statens gruvegendom (NSG) bildades år 1973 för att
förvalta den statliga gruvegendomen. Denna verksamhet hade
tidigare ombesörjts av kommerskollegium. År 1976 utvidgades
NSG:s uppgift till att även omfatta ansvaret för statens
prospektering, en uppgift som övertogs från SGU. Självständig
myndighet blev NSG år 1982 i samband med att nämnden gavs i
uppdrag att administrera statligt stöd enligt ett femårigt
program för utökad prospektering (prop. 1982/83:50, bet. NU18).
Detta program förlängdes år 1987 med tre år (prop. 1986/87:74,
bet. NU32). Inom ramen för programmet anslogs totalt 396
milj.kr. Programmet upphörde i och med utgången av budgetåret
1990/91 och har inte ersatts med något nytt långsiktigt program.
Prospektering utgör den helt dominerande delen av NSG:s
verksamhet. För innevarande budgetår har 53 milj.kr. anvisats
för detta ändamål. Prospekteringen bedrivs huvudsakligen i egna
projekt men i viss utsträckning också i samarbetsprojekt med
svenska och utländska företag, länsstyrelser m.fl. Uppdragen
läggs ut på olika konsulter och entreprenörer. Huvudkonsult är
SGAB, Sveriges Geologiska AB. Konkret består NSG:s
prospekteringsmaterial av dokument med information som är knuten
till enskilda prospekteringsinsatser. Materialet omfattar såväl
allmänt statistiska uppgifter som uppgifter om förhållanden som
har karaktären av affärshemligheter. En viss del av
informationen finns upplagd i en databas. I någon mån ingår även
borrkärnor i materialet; merparten av dessa förvaras hos SGAB i
Malå.
Statens gruvegendom omfattar hel- eller delägda statliga
fyndigheter. Vidare förvaltar NSG statens kronoandelar.
Förvaltningen innebär bl.a. att NSG arrenderar ut statliga utmål
(för närvarande fjorton) och kronoandelarna för reguljär
brytning. Denna verksamhet ger intäkter på 20--30 milj.kr.
årligen. De redovisas under en särskild inkomsttitel i
statsbudgeten och disponeras sålunda inte av NSG. Till nämndens
kostnader för administration m.m. för förvaltningen anvisas NSG
särskilda medel; för innevarande budgetår har ca 7 milj.kr.
(exkl. mervärdesskatt) anslagits.
Sveriges Geologiska AB
SGAB, Sveriges Geologiska AB är ett helägt statligt bolag, som
bildades år 1982 genom att konsultverksamheten bröts ut ur SGU.
Efter omorganisering omfattar SGAB:s verksamhet olika områden
med prospektering som det dominerande. Relaterade till
prospekteringen är även borr- och flygverksamheterna. Dessa är
starkt beroende av uppdrag från NSG och av statligt stöd till
prospektering. Andra verksamhetsområden gäller t.ex.
laboratorieanalyser och tillverkning av geofysiska instrument.
Antalet anställda uppgick år 1991 till totalt ca 240. Av dessa
var omkring hälften verksamma med uppgifter för prospektering,
varav i sin tur omkring hälften med placering i Malå.
Hösten 1991 bemyndigades regeringen (prop. 1991/92:69, bet.
NU10) att sälja statens aktier i 34 angivna bolag. Bland dessa
ingår SGAB. I budgetpropositionen sägs att en intern utredning
pågår inom SGAB om de kommersiella förutsättningarna för
bildande av ett särskilt prospekteringsbolag.
Tidigare förslag rörande prospektering
Förslag av riksdagens revisorer
Riksdagens revisorer överlämnade år 1988 ett förslag
(1988/89:17) angående statliga insatser för prospektering.
Förslaget var baserat på en granskning av den statliga
prospektering som hade genomförts åren 1975--1987. Under denna
period anslog staten totalt 1,3 miljarder kronor till
prospektering. Enligt revisorernas uppfattning hade utfallet av
den statliga prospekteringen inte varit tillfredsställande. De
framförde en rad förslag för att en ökad effektivitet skulle
åstadkommas. Ett grundläggande förslag gick ut på att
tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna skulle
förskjutas mot tidigare led i prospekteringskedjan.
Näringsutskottet (bet. 1988/89:NU21) delade inte helt kritiken
mot den statliga prospekteringen men tog fasta på revisorernas
förslag om att vissa frågor skulle utredas vidare av den då
verksamma mineralråvarukommittén.
Förslag av mineralråvarukommittén
Mineralråvarukommittén lade år 1989 fram sitt betänkande (SOU
1989:92 och 93) Prospekteringspolitik. I detta redovisade
kommittén -- i enlighet med sitt uppdrag -- sin bedömning av
marknadsförutsättningarna för olika mineralråvaror. Vidare
skulle kommittén överväga lämpligheten att lägga fast en
övergripande strategi för prospekteringsverksamhetens inriktning
i Sverige. Kommittén uppskattade det totala behovet av
prospektering i landet till en nivå om ca 250 milj.kr. per år.
Två organisatoriska alternativ diskuterades. Det ena, som
förordades av en majoritet inom kommittén, förutsatte utökade
uppgifter för NSG. Det andra gick ut på att ett statligt
prospekteringsbolag på kommersiell grund skulle tillskapas.
Mineralråvarukommitténs förslag har remissbehandlats.
Utskottet
Verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom, m.m.
Statlig prospekteringsverksamhet
Nämndens för statens gruvegendom (NSG) uppgifter har
successivt vidgats. En uppgift består i att förvalta statens
mineralfyndigheter och annan gruvegendom som tillhör staten; NSG
skall svara för att gruvegendomen tillvaratas på bästa möjliga
sätt. En annan uppgift för NSG är att -- när så är lämpligt --
genom prospektering söka utöka statens egendom. Konkret innebär
uppgiften en beställarfunktion så till vida att NSG upphandlar
prospekteringstjänster hos konsult- och entreprenadföretag.
Ytterligare en uppgift gäller prospektering, nämligen att bereda
ärenden om statligt stöd till enskilda företag för
prospektering. Detta uppdrag har dock varit begränsat till
löptiden för programmet för utökad prospektering (se s.7).
Slutligen har NSG i uppgift att besluta i frågor om kronoandel,
dvs. den hälft av en gruvfyndighet som staten har rätt till.
I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 50)
föreslåsändrade riktlinjer för den statliga
prospekteringsverksamheten och avveckling av nämnden för statens
gruvegendom. Förslaget innebär att prospektering inte längre
skall äga rum i statlig regi eller med statliga medel. Vidare
föreslås att NSG skall upphöra som myndighet, vilket förutsätts
ske den 30 juni 1993. NSG:s huvudsakliga uppgift under
budgetåret 1992/93 bör därför -- enligt regeringens förslag --
vara att koncentrera insatserna på att öka utbytet av den
hittills genomförda prospekteringen.
Som övergripande motiv för sitt förslag anför regeringen bl.a.
att statens roll på det näringspolitiska området skall vara att
skapa generellt goda förutsättningar för näringslivet. Såvitt
gäller gruvnäringen innebär detta att staten skall
tillhandahålla en för prospektering efterfrågad och adekvat
basinformation. Däremot, menar regeringen, bör staten inte lämna
särskilt stöd till prospektering; stödet till såväl enskilda
företag som prospekteringsinsatser som utförs i statlig regi
skall sålunda upphöra. Regeringen riktar samtidigt kritik mot
den statliga prospekteringsverksamhet som har bedrivits i NSG:s
regi. Denna verksamhet har inte varit tillfredsställande med
avseende på tillskapande av nya exploaterbara fyndigheter, sägs
det.
Regeringens förslag i denna del har föranlett yrkanden i sju
motioner.
En positiv inställning till förslaget om en avveckling av det
statliga engagemanget i prospekteringen och en därav föranledd
nedläggning av NSG är innebörden i motion 1991/92:N283 (nyd), i
vilken motionärerna begär ett tillkännagivande härom till
regeringen.
En helt motsatt uppfattning kommer till uttryck i motion
1991/92:N230 (s). Om regeringsförslaget genomförs hotas den
framtida gruvnäringen i Sverige, heter det. Motionärerna anser
att riksdagen bör avslå förslagen beträffande den statliga
prospekteringen resp. NSG. Avslag begärs också i motion
1991/92:N236(v). I denna sägs att det svenska statliga stödet
till prospektering är mycket blygsamt, såväl i förhållande till
den inhemska gruv- och stenindustrins produktionsvärde som vid
en internationell jämförelse när det gäller statligt
prospekteringsstöd. Motionärerna varnar samtidigt för att ett
indraget stöd kommer att innebära att fältprospekteringen
upphör, eftersom de privata bolagen inte vill ta på sig den
ekonomiska risk som är förenad med denna prospekteringsform.
Även i motion 1991/92:N218 (s) framkommer en stark oro för
konsekvenserna för svensk gruvhantering om regeringens förslag
genomförs. Motionärerna begär därför ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av fortsatt statlig
prospekteringsverksamhet. Liknande yrkanden och motiveringar
förs fram i motionerna 1991/92:N215 (s), 1991/92:N219(s) och
1991/92:N221(s).
Utskottet anser, liksom regeringen, att de statliga insatserna
på prospekteringsområdet bör upphöra och att NSG bör avvecklas.
Förslagen i propositionen tillstyrks sålunda. I det följande
återkommer utskottet till frågan om tillhandahållande av
basinformation för prospekteringsändamål. Med vad utskottet nu
har sagt blir motion 1991/92:N283 (nyd) tillgodosedd i här
berörd del. Motionerna 1991/92:N230 (s), 1991/92:N236 (v),
1991/92:N218 (s), 1991/92:215 (s), 1991/92:N219 (s) och
1991/92:N221 (s) avstyrks däremot såvitt de gäller den nu
behandlade frågan.
Statens gruvegendom
I anslutning till sitt förslag om ändrade riktlinjer för den
statliga prospekteringen och nedläggning av NSG föreslår
regeringen en avyttring av den statliga gruvegendomen.
Några fördelar med en sådan åtgärd kan inte upphovsmännen till
motion 1991/92:N236 (v) se. De anser därför att regeringens
förslag även i detta avseende bör avslås av riksdagen.
Enligt utskottets mening finns det inget självständigt
intresse för staten att äga eller förvalta gruvegendom.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om en avyttring
av den statliga gruvegendomen.
I sammanhanget vill utskottet betona vikten av att regeringen
tillser att förvaltningen av den del av statens gruvegendom som
eventuellt inte kan avyttras på kommersiella grunder ombesörjs
på ett tillfredsställande sätt även efter det att NSG har
upphört. Något uttalande av riksdagen i detta avseende är
emellertid inte erforderligt, anser utskottet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1991/92:N236
(v) i här aktuell del.
Anslagsfrågor
Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår anvisar
10 milj.kr. för stöd till prospektering m.m. För innevarande
budgetår har ca 53 milj.kr. anslagits för detta ändamål.
Regeringen anmäler sin avsikt att uppdra åt NSG att redan nu
anpassa verksamheten till ett beslut om myndighetens upphörande
den 30 juni 1993. Som har framgått i det föregående bör NSG,
enligt regeringens mening, under budgetåret 1992/93 koncentrera
sina insatser på hittills genomförd prospekteringsverksamhet.
Invändningar mot förslaget framförs i motion 1991/92:N236 (v).
I konsekvens med sitt ställningstagande till riktlinjerna för
den framtida statliga prospekteringsverksamheten anser
motionärerna att NSG bör ges ett anslag som uppgår till minst
samma nivå som för innevarande budgetår. De yrkar att 60
milj.kr. utöver regeringens förslag skall tillföras nämnden,
dvs. sammanlagt 70 milj.kr.
Den av regeringen förespråkade anslagsnivån synes rimlig med
hänsyn till den verksamhet som NSG förutsätts ha under det
kommande budgetåret. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
denna del och avstyrker motion 1991/92:N236 (v) såvitt den
gäller anslag till NSG.
I propositionen föreslås vidare ett anslag på 7,7 milj.kr.
till förvaltning av statens gruvegendom m.m. För innevarande
år har ca 7,3 milj.kr. anvisats för detta ändamål. Utskottet
tillstyrker förslaget om anslag.
Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning, m.m.
Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska
beskaffenhet och mineralhantering (se s. 6). SGU är också
chefsmyndighet för bergsstaten, som är regional
förvaltningsmyndighet för frågor om landets mineralhantering.
Riktlinjer avseende treårsperioden 1991/92--1993/94 för
verksamheten vid SGU och bergsstaten beslutades våren 1991
(prop. 1990/91:100 bil. 14, bet. NU23 s. 8 f.).
I budgetpropositionen föreslås ett ramanslag till geologisk
undersökningsverksamhet m.m. på ca 118 milj.kr. Anslaget har
beräknats med utgångspunkt i gällande treårsplan. I regeringens
beräkningar ingår därutöver medel till förstärkning inom tre
angivna områden. Den maringeologiska verksamheten inom SGU skall
tillföras 5 milj.kr. För sin medverkan i den nya topografiska
kartan skall SGU få ytterligare 1milj.kr.; detta belopp skall
anslås under försvarsdepartementets huvudtitel. Såvitt gäller
den geofysiska flygmätningen (se s.5) säger sig regeringen
dela SGU:s uppfattning om det angelägna i att takten i denna
mätning ökas. Skälet uppges vara att verksamheter -- bl.a.
prospektering -- som är beroende av sådan geoinformation
snabbare skall få tillgång till denna. Regeringen beräknar en
förstärkning om 4milj.kr., vilket skulle innebära att
flygmätningsvolymen ökas från fyra till i genomsnitt tio
kartblad per år. Detta skulle i sin tur innebära att målet om en
täckning av 75% av landets yta kan uppnås senast vid utgången
av år 2002.
Inga motionsyrkanden har väckts som direkt avser anslaget till
geologisk undersökningsverksamhet. I fyra motioner har däremot
förslag förts fram som -- med helt eller delvis skilda lösningar
-- går ut på att en ny organisation för prospekteringen bör
utredas eller etableras. Vissa av förslagen anknyter i
varierande utsträckning till den del av prospekteringskedjan som
gäller baskarteringen hos SGU.
Möjligheterna att till ett bolag sammanföra de enheter inom
NSG, SGU och SGAB, Sveriges Geologiska AB som arbetar med
mineralfrågor bör utredas, anförs det i motion 1991/92:N218 (s).
Bolagets verksamhet borde inledas den 1 januari 1993 och
koncentreras till en ort inom verksamhetsområdet. Riksdagen bör
vidare besluta om att intäkterna från utarrenderingen av statens
gruvegendom, inkl. kronoandelarna, skall tillföras det nya
bolaget. Härutöver bör staten anslå 30 milj.kr. per år i fem år
till det nya bolaget, anser motionärerna. De uttalar samtidigt
att den begärda utredningen bör omfatta en bedömning av
förutsättningarna för en koncentration av bergmästarverksamheten
till en enhet.
Även i motion 1991/92:N236 (v) efterlyses en utredning om ny
organisation för den statliga prospekteringen. Motionärerna
anser att den hittillsvarande organisatoriska splittringen är
grunden till kritiken av den statliga prospekteringen. Rimligen
borde man se över denna situation i stället för att dra in på
stödet, anförs det. Motionärerna förespråkar Malå som en lämplig
lokalisering för den tilltänkta organisationen.
Staten bör medverka till bildandet av ett prospekteringsbolag
med kommersiell inriktning, heter det i motion 1991/92:N283
(nyd). Också i denna motion anger motionärerna vissa
förutsättningar som -- såvitt gäller lokalisering och
finansiering -- borde gälla för ett sådant bolag. Vidare
förespråkas ökad satsning på kartering. De betonar även vikten
av att resultaten av prospekteringsinsatserna redovisas öppet
för alla intressenter, såväl svenska som utländska.
I motion 1991/92:N284 (kds, m, fp, c) föreslås att den
statliga myndighetsutövningen och stödformerna för
prospekteringen omorganiseras samt att åtgärder vidtas som är
långsiktigt strategiska.
I det föregående har utskottet redovisat sitt
ställningstagande till förmån för regeringens förslag när det
gäller avveckling av det statliga engagemanget i
prospekteringsverksamheten och nedläggning av NSG. I det nu
aktuella avsnittet behandlar utskottet frågor rörande bl.a. den
geologiska basinformationen. I anslutning härtill behandlar
utskottet de fyra motioner som går ut på en omorganisation när
det gäller prospekteringen.
Utskottet kan för sin del instämma i vissa grundläggande
synpunkter som förs fram i motionerna; syftet förefaller i
samtliga fall vara att en ökad effektivitet när det gäller
prospektering skall åstadkommas. Mot bakgrund av hittillsvarande
erfarenheter av statligt organiserad prospektering är utskottet
emellertid inte berett att förorda en lösning som innebär att en
ny prospekteringsorganisation skall inrättas, om än i bolagsform
och med kommersiell inriktning. Viss samstämmighet synes råda
när det gäller behovet av grundläggande geoinformation.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att regeringen
har föreslagit ökade medel till SGU för den geofysiska
flygmätningen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
härvidlag.
För att möjligheterna för prospekteringsverksamheten
ytterligare skall förbättras föreslår utskottet emellertid --
jämfört med regeringens förslag -- ökade insatser när det gäller
de tidigare leden i prospekteringskedjan. Detta bör, enligt
utskottets mening, kunna ske på två sätt. Utskottet förordar
sålunda en sådan förstärkning av den prospekteringsinriktade
karteringen hos SGU att baskarteringstakten ökas i
malmregionerna. Vidare föreslås inrättandet av en särskild
organisation -- ett mineralkontor -- inom SGU. I det följande
utvecklas dessa förslag närmare.
Såvitt gäller förslaget om en förstärkning av karteringen
anser utskottet att de från mineralsynpunkt mest intressanta
områdena i Västerbottens och Norrbottens län bör -- från
prospekteringssynpunkt -- vara fullständigt karterade senast år
2010. Regeringens förslag till utökad kartering gäller, som har
nämnts, uteslutande geofysisk flygmätning. En sådan typ av
mätning tillgodoser en rad angelägna ändamål, bl.a
prospektering. Utskottet föreslår därutöver att karteringstakten
skall ökas i Västerbottens och Norrbottens län när det gäller
övrig för prospektering relevant, grundläggande geologisk
information, sålunda främst genom geologisk berggrunds- och
jordartskartering samt geokemisk kartering. Målet är att ett
modernt och heltäckande geologiskt material skall föreligga år
2010. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen anslå medel
för en sådan utvidgad kartering, som också tillgodoser kravet på
långsiktighet. Utskottet beräknar att de ytterligare medel som
bör tillföras SGU för den angivna ambitionsnivån uppgår till 10
milj.kr. för budgetåret 1992/93. Totalt för den aktuella
perioden beräknas kostnaderna -- i nu gällande prisnivå -- till
ca 180 milj.kr.
När det härefter gäller förslaget till mineralkontor vill
utskottet anföra följande. I några av motionerna efterlyses
möjligheterna till en samlad information i fråga om
beslutsunderlag för prospektering. Det är, menar utskottet,
angeläget att intressenter, såväl inhemska som utländska, ges
bästa förutsättningar när det gäller prospekteringsverksamhet.
Efter överväganden i frågan har utskottet funnit att SGU är den
organisation som bäst är ägnad att tillgodose sådana krav. Inom
SGU finns, som har framgått tidigare (s.6), en betydande mängd
geologisk information lämpad för prospekteringsändamål,
däribland en fyndighetsdatabas. Vidare är det centrala
borrkärnearkivet knutet till SGU. Det tilltänkta mineralkontoret
bör ha till uppgift dels att insamla, uppdatera och bearbeta
information av relevans för prospektering, dels att på lämpligt
sätt tillhandahålla informationen för berörda intressenter samt
att marknadsföra denna. I anslutning till uppgiften att
tillhandahålla information bör mineralkontoret även kunna lämna
erforderlig service. I detta sammanhang vill utskottet betona
vikten av att informationen snarast möjligt görs tillgänglig för
intressenterna.
Finansieringen av det föreslagna mineralkontoret bör -- i vart
fall under ett uppbyggnadsskede -- ske med statliga medel. För
budgetåret 1992/93 beräknar utskottet att SGU bör tillföras 6
milj.kr. för driften, varav en icke obetydlig del bör avsättas
till kostnader för marknadsföring av karterings- och
prospekteringsmaterialet. Enligt utskottets mening är det
angeläget att mineralkontoret för sina nu angivna uppgifter ges
ett ändamålsenligt datorstöd. SGU bör engångsvis tillföras ett
belopp av högst 2 milj.kr. för en sådan investering. I
sammanhanget förordar utskottet att det prospekteringsmaterial i
form av dokumenterade analysresultat m.m. som för närvarande
finns hos NSG överförs till SGU. Regeringen bör ombesörja att
detta sker på lämpligt sätt och så snart det är möjligt med
hänsyn till NSG:s uppgifter under avvecklingen.
Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att
mineralkontoret förläggs till Västerbottens län. Med hänsyn till
befintlig prospekteringsrelaterad verksamhet anser utskottet att
Malå är en lämplig lokalisering för kontoret. Regeringen bör
därför pröva möjligheten att lokalisera mineralkontoret till
denna ort.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare riktlinjer
för mineralkontorets verksamhet. Det är angeläget att kontoret
kan börja sin verksamhet vid den tidpunkt som är lämplig med
hänsyn till det avvecklingsarbete som avses gälla för NSG.
De nu förespråkade resursförstärkningarna innebär sammantaget
att SGU för nästkommande budgetår tillförs 18 milj.kr. utöver
vad regeringen har föreslagit eller totalt ca 136 milj.kr.
Utskottet finner att förslagen dels om den ökade ambitionsnivån
avseende kartering för prospekteringsändamål, dels om inrättande
av ett mineralkontor väl tillgodoser berörda intressen inom
prospekteringsverksamheten.
Med hänvisning till vad utskottet nu har uttalat avstyrks
motionerna 1991/92:N218 (s), 1991/92:N236 (v), 1991/92:N283
(nyd) och 1991/92:N284 (kds, m, fp, c) såvitt de gäller frågan
om ny organisation för prospekteringen.
Utskottet övergår härefter till att närmare kommentera vissa
övriga frågor som har berörts i motionerna. I en av dem,
1991/92:N218 (s), krävs att möjligheten att koncentrera
bergmästarverksamheten till en enhet skall utredas. Utskottet
har i sak inte någon invändning mot en sådan utredning. Det bör
emellertid, enligt utskottets uppfattning, ankomma på regeringen
att ta initiativ till åtgärder med syfte att den statliga
verksamheten skall effektiviseras. Överväganden i denna riktning
kan komma att aktualiseras i anslutning till den översyn av
minerallagen (1991:45) som regeringen har aviserat om i
budgetpropositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1991/92:N218 (s) även i denna del.
I motion 1991/92:N283 (nyd) tas -- utan särskilt yrkande --
frågan om kronoandelssystemet upp. Motionärerna anser att detta
system kan verka hämmande på intresset för prospektering.
Utskottet vill härvid hänvisa till den nyssnämnda översynen av
minerallagen. Regeringen anser att vissa ändringar i lagen kan
behövas för att prospekteringen efter och bearbetningen av nya
fyndigheter ytterligare skall stimuleras. Utskottet delar
regeringens uppfattning om vikten av sådan stimulans och
förutsätter att frågan om kronoandelssystemets upphävande tas
upp i samband med översynen av den nya minerallagen.
Också frågan om malmgeologisk forskning finner utskottet
anledning att närmare kommentera. Utskottet utgår från att
regeringen i nästa forskningspolitiska proposition kommer att ta
upp hithörande frågor.
Geovetenskaplig forskning
I budgetpropositionen föreslås vidare ett anslag av
5 milj.kr. till geovetenskaplig forskning. Från detta anslag
bekostas insatser för dels riktad, dels tillämpad
geovetenskaplig forskning.
Regeringens förslag, som inte har föranlett några motioner,
tillstyrks av utskottet.
Övriga frågor
Vanadinutvinning
Den genom NSG:s prospekteringsverksamhet upptäckta
vanadinfyndigheten i Sumåssjön (Hälsingland) uppmärksammas i
motion 1991/92:N228 (s). Om en gruvbrytning etableras där
skulle den svenska stålindustrins behov av vanadin kunna
tillgodoses med inhemsk råvara i stället för importerad, hävdar
motionärerna. Vidare skulle ca 90 sysselsättningstillfällen
kunna tillskapas för gruvarbetare i Hälsingland.
Vanadin används som legeringsämne inom stålindustrin för att
stålet skall få en ökad hållfasthet, smidbarhet och elasticitet.
I regel utvinns vanadin som sam- eller biprodukt vid
framställning av andra metaller. Sveriges behov av vanadin
tillgodoses genom import. SSAB Svensk Stål AB är den störste
förbrukaren av vanadin i Sverige.
Vanadinfyndigheten i Sumåssjön upptäcktes år 1979. Den är en
av flera kända vanadinhaltiga fyndigheter i Sverige. Inom SSAB
finns ett projekt för undersökning av möjligheterna att -- såväl
för eget bruk som för extern avsättning -- ta till vara det
vanadin som finns i den svenska järnmalm som företaget använder
för sin stålframställning. Projektet avser en anläggning för
produktion av vanadinslagg. Denna kan vidareförädlas till sådant
vanadin som behövs i produktionsprocessen. Om projektet
förverkligas och de ekonomiska förutsättningarna medger det
skulle -- i ett andra steg -- vanadinråvaror från t.ex.
Sumåssjön kunna komma i fråga som tillsats till den ordinarie
järnråvaran.
Frågan om brytning av vanadinfyndigheten i Sumåssjön har
behandlats av riksdagen vid en rad tillfällen, senast våren
1990. Näringsutskottet avstyrkte (bet. 1989/90:NU31 s. 18) vid
detta tillfälle en motion (s) som gick ut på att regeringen
skulle genomföra överläggningar med den svenska stålindustrin
med syfte att vanadinfyndigheten skulle tillvaratas, bl.a. för
att Sverige skulle bli oberoende av import av vanadin från
Sydafrika. Utskottet noterade med stort intresse att
överväganden pågick rörande vanadinproduktion i landet och
anförde en rad skäl för att en sådan borde komma till stånd.
Emellertid, menade utskottet, ankom det på berörda intressenter
att på grundval av bl.a. bedömningar om de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna fatta beslut i frågan om
förverkligande av aktuella vanadinprojekt. Någon anledning för
riksdagen att uttala sig i ämnet på det sätt som föreslogs i den
aktuella motionen fanns inte enligt utskottets mening.
Enligt vad utskottet nu har erfarit har SSAB ännu inte fattat
något beslut i fråga om projektet för tillverkning av
vanadinslagg.
Utskottet vidhåller sin positiva inställning i fråga om
möjligheten till en inhemsk vanadinproduktion. Några nya
omständigheter som ger anledning till annat ställningstagande än
då frågan behandlades förra gången har emellertid inte
framkommit. Motion 1991/92:N228 (s) avstyrks därför.
Mineraljakt
Under beteckningen mineraljakt anordnas pristävlingar för att
allmänheten skall stimuleras att leta efter malm och
industrimineral. Mineraljakterna är numera organiserade i tre
regionala enheter. Norrlands mineraljakt finansierades och
administrerades fram till halvårsskiftet 1988 av
Norrlandsfonden. Sedan denna tidpunkt bedrivs Norrlands
mineraljakt under huvudmannaskap av länsstyrelserna i de fyra
nordligaste länen. Verksamheten under budgetåret 1990/91
finansierades huvudsakligen av staten (genom
industridepartementet), länsstyrelser och landsting. Även andra
finansiärer, såsom Norrlandsfonden och banker, lämnade visst
bidrag. Bergslagens mineraljakt -- med utvecklingsfonden i
Örebro län som huvudman -- finansierades genom centralt statligt
stöd samt stöd från länsstyrelsen och utvecklingsfonden.
Värmlands mineraljakt genomförs i separat regi av länsstyrelsen
i Värmlands län.
Norrlandsfonden, som inrättades år 1961, är en stiftelse vars
verksamhet i ökad utsträckning har inriktats på att finansiera
industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag i
vissa Norrlandslän. Finansieringsverksamheten sker i nära
samarbete med bl.a. de regionala utvecklingsfonderna.
Våren 1991 behandlades frågan om mineraljakterna senast av
riksdagen (prop. 1990/91:100 bil. 14, bet. NU23 s. 13 f.).
Regeringen föreslog att insatser av den typ som genomförs inom
ramen för regionala mineraljakter skulle finansieras med sådana
regionalpolitiska medel som länsstyrelserna förfogar över. Det
skulle därvid, anförde regeringen, ankomma på länsstyrelserna
att väga sådana insatser mot andra regionalpolitiskt angelägna
åtgärder. Med anledning av regeringens förslag väcktes fem
motioner (s; fp; c; v) som gick ut på att det centrala statliga
stödet skulle fortsätta, tills vidare eller under en kort
övergångsperiod. Utskottet, som inledningsvis betonade det
angelägna i att mineraljakt även i fortsättningen kunde bedrivas
på ett ändamålsenligt sätt, sade sig utgå från att regeringen
prövade möjligheten att bidra till finansieringen av Norrlands
mineraljakt med regionalpolitiska medel. En sådan ordning,
fortsatte utskottet, förutsatte samtidigt att de övriga
finansiärerna tillsköt medel av samma omfattning som dittills.
Beslut om eventuella statliga medel till verksamheten för de
därpå följande budgetåren borde, anförde utskottet, fattas på
regional nivå.
Regeringen har nyligen tagit ställning till frågan om
samordning och finansiering av mineraljakter. Härvid avslogs en
ansökan från företrädare för Bergslagens och Norrlands
mineraljakter om stöd med totalt 5milj.kr. för vart och ett av
åren 1992--1994 för kostnader i samband med genomförande av vad
som i ansökan kallades Sveriges mineraljakt.
I motion 1991/92:N218 (s) uttalas att mineraljakterna bör ges
möjlighet att fortsätta. Motionärerna anser därvid att
Norrlandsfonden bör ges ett samordnande ansvar för dessa
verksamheter.
Enligt vad utskottet har erfarit har finansieringen av
Bergslagens och Norrlands mineraljakter under innevarande
budgetår skett huvudsakligen genom medel från länsanslagen.
Utskottet har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sin
syn på mineraljakternas betydelse. I det föregående har en
redovisning lämnats för utskottets ställningstagande våren 1991.
Utskottet finner inte att vad motionärerna nu har anfört ger
anledning till ändrad ståndpunkt i detta avseende. Motion
1991/92:N218 (s) avstyrks därmed i aktuell del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för den statliga prospekteringen
och avveckling av nämnden för statens gruvegendom
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D3 moment 2 och motion 1991/92:N283 yrkande 1 och med
avslag på motion 1991/92:N215, motion 1991/92:N218 yrkande 1,
motionerna 1991/92:N219, 1991/92:N221 och 1991/92:N230 och
motion 1991/92:N236 yrkandena 2 och 3
dels godkänner de ändrade riktlinjer för den statliga
prospekteringsverksamheten som anges i propositionen,
dels godkänner att nämnden för statens gruvegendom
avvecklas i enlighet med vad som anges i propositionen,
res. 1 (s)
2. beträffande avyttring av den statliga gruvegendomen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D3 moment 3 och med avslag på motion 1991/92:N236
yrkande 4 godkänner att den statliga gruvegendomen avyttras i
enlighet med vad som anges i propositionen,
res. 2 (s)
3. beträffande stöd till prospektering m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D3 moment 1 och med avslag på motion 1991/92:N236
yrkande 1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 10000000 kr.,
men. (v) - delvis
4. beträffande förvaltning av statens gruvegendom m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D4 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning
m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 7671000 kr.,
5. beträffande geologisk undersökningsverksamhet m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D 1 och med avslag på motion 1991/92:N218 yrkandena
2--5, motion 1991/92:N236 yrkande 5, motion 1991/92:N283
yrkandena 2--5 och motion 1991/92:N284 till Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet
m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 136085000 kr. och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis
6. beträffande geovetenskaplig forskning
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D2 till Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5000000 kr.,
7. beträffande vanadinutvinning
att riksdagen avslår motion 1991/92:N228,
8. beträffande mineraljakt
att riksdagen avslår motion 1991/92:N218 yrkande 6.
res. 4 (s)
Stockholm den 12 mars 1992
På näringsutskottets vägnar
Anita Gradin
I beslutet har deltagit: Anita Gradin (s), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson
(c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström
(m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt
(m) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riktlinjer för den statliga prospekteringen och avveckling
av nämnden för statens gruvegendom (mom. 1)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade frågan"
bort ha följande lydelse:
Sveriges rika mineraltillgångar utgör grunden för den inhemska
gruvnäringen och för en viktig exportvara. Prospektering efter
malmer och andra mineral -- främst industrimineral -- är ett
nödvändigt inslag i gruvverksamheten; utan malmreserver har
gruvindustrin ingen framtid. Samtidigt kännetecknas
prospekteringsverksamhet i de flesta fall av långsiktighet och
ett betydande risktagande. Att en livskraftig gruvindustri
vidmakthålls är angeläget, särskilt i regioner och på orter där
den representerar en hög andel av sysselsättningen.
Utskottet kan inte godta det förslag till ändrade riktlinjer
för den statliga prospekteringen som regeringen har lagt fram.
Det är, menar utskottet, angeläget att staten även i
fortsättningen bidrar finansiellt till landets
prospekteringsverksamhet.
Det nu framlagda förslaget kan -- såvitt det går ut på att
staten skall undandra sig sitt ansvar för finansiering av den
mycket riskbetonade fältprospekteringen -- betecknas som ett
systemskifte med allvarliga följdverkningar för den svenska
gruvnäringen. Utskottet anser att faran är uppenbar att den
malmletning som bedrivs av företagen i gruvbranschen reduceras
avsevärt vid låga malmpriser samtidigt som den helt koncentreras
till befintliga gruvors omedelbara närhet. Prospektering efter
industrimineral har nästan uteslutande skett i statlig regi.
Konsekvenserna av att staten nu skulle upphöra med
prospekteringsverksamhet drabbar därmed även företag i
industrimineralbranschen, en bransch som för närvarande har ett
mycket stort importberoende i fråga om råvaror. Som särskilt
anmärkningsvärt framstår förslaget mot bakgrund av Sveriges
internationellt sett mycket begränsade statliga stöd till
prospekteringen.
Utskottet delar inte, som nyss har antytts, regeringens
uppfattning när det gäller de resultat som har åstadkommits av
NSG. Det är ett obestridligt faktum att prospekteringsverksamhet
innebär en i tiden mycket utdragen process. Regeringens
uttalande synes vara grundat på den granskning av NSG:s
verksamhet som riksdagens revisorer genomförde år 1987. Enligt
utskottets uppfattning var den granskade perioden alltför
begränsad för att några slutsatser skulle kunna dras. Denna
ståndpunkt kom också till uttryck vid riksdagens behandling av
revisorernas förslag (bet. 1988/89:NU21 s. 15). Det är därtill
troligt, menar utskottet, att en förnyad granskning -- nu med
ytterligare ett antal års erfarenhet av prospekteringen --
skulle visa en mer gynnsam bild av uppnådda resultat. Det nu
anförda innebär emellertid inte att utskottet bortser från att
det kan finnas ett visst behov av en ändrad organisation för den
statliga prospekteringen. Till denna fråga återkommer emellertid
utskottet i det följande.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks motion 1991/92:N218
(s) såvitt nu är i fråga. Riksdagen bör i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.
Därigenom skulle övriga nu aktuella yrkanden i motionerna
1991/92:N215 (s), 1991/92:N219 (s), 1991/92:N221 (s),
1991/92:N230 (s) och 1991/92:N236 (v) bli delvis tillgodosedda.
Utskottet avstyrker sålunda regeringens förslag till riktlinjer
liksom motion 1991/92:N283 (nyd) i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den statliga prospekteringen
och avveckling av nämnden för statens gruvegendom
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N218 yrkande 1,
med anledning av motionerna 1991/92:N215, 1991/92:N219,
1991/92:N221 och 1991/92:N230 och motion 1991/92:N236 yrkandena
2 och 3 och med avslag på proposition 1991/92:100 bilaga 13
punkt D3 moment 2 och motion 1991/92:N283 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Avyttring av den statliga gruvegendomen (mom. 2)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "aktuell del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens förslag som
går ut på att den statliga gruvegendomen skall avyttras. Några
beaktansvärda motiv -- om ens något motiv alls -- för en sådan
genomgripande åtgärd har inte presenterats. Utskottet anser
tvärtom att ett statligt ägande av gruvegendom är till gagn för
branschen. Såsom framkommer i det följande är det angeläget att
en organisationsförändring kommer till stånd, inte minst för att
gruvindustrins behov av fältprospektering skall kunna
tillgodoses. Bidrag till finansieringen av en sådan organisation
bör lämpligen ske genom intäkter från utarrendering av den
statliga egendomen. Utskottet instämmer alltså i vad som i denna
del har sagts i motion 1991/92:N236 (v) och tillstyrker denna i
aktuell del. Följaktligen avstyrks det berörda förslaget i
propositionen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande avyttring av den statliga gruvegendomen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N236 yrkande 4
avslår proposition 1991/92:100 bilaga 13 punkt D3 moment 3.
3. Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
(mom.5)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
12 med "I det" och slutar på s. 14 med "hithörande frågor" bort
ha följande lydelse:
Utskottet godtar regeringens förslag om medel till SGU. Det är
tillfredsställande att ytterligare resurser tillförs myndigheten
för att den geofysiska karteringen av landet skall kunna
genomföras snabbare. Samtidigt vill utskottet kraftigt
understryka att en sådan ökad ambitionsnivå för detta slags
kartering har begränsat värde när det gäller att stimulera
prospekteringen. SGU:s karteringsverksamhet är inriktad på att
vid samma tidpunkt omfatta mätningar för en rad -- ofta mycket
skilda -- ändamål, varav prospektering normalt är av relativt
underordnad betydelse. Huvuddelen av SGU:s kartering avser
sålunda södra och mellersta delarna av Sverige, medan områden i
norra Norrland har karterats i mindre utsträckning. Detta
förhållande sammanhänger med att SGU -- i enlighet med gällande
riktlinjer -- prioriterar kartering av tättbefolkade områden, då
en viktig användning av det geologiska materialet avser t.ex.
planering. Vidare är kartering inte alltid användbar som metod i
prospekteringssammanhang. Kartering förutsätter att mätytan är i
häll. Eftersom endast en liten del av landet består av häll,
måste resterande del undersökas genom provborrningar. Sådana
uppgifter har inte SGU.
I det föregående har utskottet avvisat förslaget om att det
statliga engagemanget i prospekteringen skall upphöra. Vad
utskottet nu har anfört ger ytterligare stöd för denna kritik.
Med nuvarande kända sulfidmalmsreserver har svensk gruvnäring
inhemska råvaror endast fram till slutet av 1990-talet. För att
gruvnäringen skall ha en framtid även bortom denna tidpunkt
måste ny malmbas tillkomma. Förutsättningarna för att nya sådana
fynd skall kunna göras minskar drastiskt genom regeringens
förslag som, om det genomförs, innebär att åtminstone hälften av
den totala satsningen på prospektering försvinner. Särskilt
allvarliga är effekterna när det gäller fältprospektering, en
form av prospektering som i stort sett bara staten genom NSG har
svarat för. Vidare kan befaras att prospekteringen efter
industrimineral i det närmaste upphör.
Mot den nu angivna bakgrunden står det helt klart att staten
även i fortsättningen måste medverka i prospekteringen. Det kan
dock, menar utskottet, finnas anledning att se över formerna
härför. Utan tvivel har NSG:s roll varit oklar och myndighetens
verksamhet har i vissa fall försvårats av de olikartade
uppgifter som har lagts på den. Utskottet förespråkar att en
utredning tillkallas med uppdrag att skyndsamt undersöka
möjligheterna att skapa en ny organisation för prospekteringen
med statlig medverkan. Därvid bör bolagsformen stå i förgrunden.
Vidare bör övervägas i vilken utsträckning som delar av NSG och
SGAB men även SGU bör kunna ingå i en sådan organisation. Utöver
frågan om organisationsform bör utredningen ta ställning till
finansieringsfrågor. Även i detta senare avseende bör statens
medverkan vara en förutsättning. En betydande del av
verksamheten bör kunna finansieras genom intäkterna som erhålls
genom att statens hel- och delägda gruvegendom, inkl.
kronoandelarna, utarrenderas. Vidare kan intäkterna från en
tilltänkt försäljning av NSG:s projekt och material bidra till
finansieringen. Den nya organisationen bör också kunna fullfölja
NSG:s framgångsrika arbete med att knyta till sig svenska och
utländska aktörer som samarbetspartner. De samarbetsprojekt som
härvid etableras bör även de kunna ge ett ekonomiskt tillskott.
Staten bör -- åtminstone under en inledningsperiod om fem år --
via statsbudgeten anvisa de medel som härutöver behövs för att
den nya organisationen skall kunna bedriva en ändamålsenlig
prospektering. Utskottet beräknar att 30 milj.kr. per år behövs
under en femårsperiod. Riksdagen bör redan nu anvisa medel för
det kommande budgetåret.
En ytterligare fråga som utredningen bör ta ställning till
gäller den tilltänkta organisationens lokalisering. Utskottet
förespråkar för sin del att dess verksamhet koncentreras till en
ort i något av de områden som är mest intressanta från
prospekteringssynpunkt. Såsom har framgått i det föregående är
det angeläget att en ny organisation kan börja sin verksamhet
inom det närmaste året. Detta bör vara riktningsgivande för
utredningens arbete.
I anslutning till sitt uppdrag om en ny organisation för den
statliga prospekteringen bör utredningen pröva frågan om en
sammanslagning av de båda bergmästardistrikten till en enhet.
Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att föranstalta om en
utredning med nu angivna uppgifter. Utskottet utgår från att
uppdraget slutförs och redovisas i sådan tid att den tilltänkta
organisationen kan inleda sin verksamhet senast den 1 januari
1993. Med vad utskottet nu har sagt tillstyrks motion
1991/92:N218 (s) i här berörda delar. Övriga motioner som rör
frågan om en ny organisation för prospekteringen blir delvis
tillgodosedda därigenom.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande geologisk undersökningsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D 1 och motion 1991/92:N218 yrkandena 2--5, med
anledning av motion 1991/92:N236 yrkande 5, motion
1991/92:N283 yrkandena 2, 3 och 5 och motion 1991/92:N284 och
med avslag på motion 1991/92:N283 yrkande 4
dels till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 118085000 kr.,
dels till Statens prospekteringsverksamhet för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 30000000 kr. och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Mineraljakt (mom. 8)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:
Landets olika mineraljakter fyller en viktig uppgift när det
gäller komplettering av den yrkesmässiga prospekteringen. Under
senare år har frågan om huvudmannaskap och finansiering av
mineraljakterna tett sig alltmer oviss. Det är angeläget att
mineraljakterna ges möjlighet att fortsätta. Riksdagen bör
därför ta fasta på det förslag om landets mineraljakter som
framförs i motion 1991/92:N218 (s). I organisationen för
mineraljakterna behövs samtidigt fler aktörer; härigenom kan
finansieringen fördelas och ansvaret spridas. Uppgiften att vara
huvudman och samordna verksamheten bör lämpligen anförtros åt
Norrlandsfonden, inte minst med tanke på de kontakter som fonden
har med företag och myndigheter. Regeringen bör anmodas att till
riksdagen lägga fram förslag i denna riktning, även såvitt
gäller beräkningen av medel för ändamålet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande mineraljakt
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N218 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Geologisk undersökningsverksamhet m.m. (mom. 5)
Bengt Dalström (nyd) anför:
När det gäller det belopp på 6 milj.kr. som utskottet föreslår
för driften av ett mineralkontor anser jag att ytterligare
precisering krävs för den del som avser marknadsföringsåtgärder.
Enligt min mening bör 1 milj.kr. av medlen avsättas till sådan
verksamhet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Såsom anges i motion 1991/92:N236 (v) finns det anledning att
på en rad punkter rikta kritik mot regeringens förslag när det
gäller den framtida mineralförsörjningen. De invändningar som
Vänsterpartiet har gäller riktlinjerna för den statliga
prospekteringen, avyttringen av statens gruvegendom och
anslagsnivån till NSG för nästa budgetår. I den nyssnämnda
motionen föreslås vidare att regeringen skall lämna ett förslag
till riksdagen om en ny statlig prospekteringsorganisation. I
det följande anmäler jag också att jag delar uppfattningen att
Norrlandsfonden bör få ett samlat ansvar för mineraljakterna.
Enligt min mening kan förslagen, om de genomförs, om en
avveckling av de statliga prospekteringsinsatserna och av NSG
innebära ödesdigra effekter för landets samlade prospektering
och därmed för möjligheten att upptäcka de nya malmreserver,
som mineralindustrin är i stort behov av inför 2000-talet.
Förslaget om att staten endast skall svara för basinformationen,
dvs. karteringen, innebär de facto att prospekteringskedjan
bryts; ett nödvändigt mellanled i form av främst
fältprospektering försvinner. Härigenom kan
effektivitetsförluster för näringen och allvarliga konsekvenser
i övrigt på nationell, regional och lokal nivå uppkomma. På
nationell nivå kan exempelvis slopade prospekteringsinsatser
innebära en risk för att inhemsk kompetens på området
försvinner. På regional nivå är de föreslagna åtgärderna ett hot
mot bergshanteringen i Norrland. På lokal nivå medför ett
slopande av statlig prospektering att en stor del av
sysselsättningen i Malå, som har viss prospekteringsrelaterad
verksamhet, upphör. Jag har i frågan om riktlinjerna för den
statliga prospekteringen samma uppfattning som de
socialdemokratiska företrädarna i utskottet har fört fram i
reservation 1.
Likaså instämmer jag i vad som har anförts i reservation 2 om
att den statliga gruvegendomen inte bör avyttras.
Enligt min mening bör riksdagen anslå lägst realt sett
oförändrade medel till NSG för nästa budgetår. Nivån bör i
enlighet med vad som sägs i motion 1991/92:N236 (v) fastställas
till 70 milj.kr.
Den splittrade statliga organisationen för prospektering har
sannolikt bidragit till mycket av den kritik som har kommit att
främst drabba NSG. Jag anser att regeringen -- i stället för att
lägga ned NSG -- borde ha lagt fram förslag till riksdagen om en
ny organisation. Därför föreslår jag, i likhet med vad som sägs
i reservation 3, att en ny organisationsform bör utredas. Jag är
däremot inte beredd att nu föreslå medel till en ny
organisation. För den statliga prospekteringen har jag, som nyss
har nämnts, föreslagit medel till NSG i nivå med nuvarande
tilldelning.
Mineraljakterna har stor betydelse bl.a. som komplement till
den yrkesmässiga prospekteringen. Det är en uppfattning som kan
skönjas även i utskottets betänkanden genom årens lopp. För att
man skall kunna sätta tilltro till en sådan inställning är det
viktigt att också en organisation och säker finansiering
ombesörjs från statsmakternas sida. Jag ansluter mig alltså i
denna fråga till vad som sägs i reservation 4.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 3 och 5 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stöd till prospektering m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D3 moment 1 och med bifall till motion 1991/92:N236
yrkande 1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 70000000 kr.,
5. beträffande geologisk undersökningsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt D 1 och motion 1991/92:N236 yrkande 5, med anledning av
motion 1991/92:N218 yrkandena 2--4, motion 1991/92:N283
yrkandena 2, 3 och 5 och motion 1991/92:N284 och med avslag på
motion 1991/92:N218 yrkande 5 och motion 1991/92:N283 yrkande 4
dels till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 118085000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Vissa uppgifter i anslutning till propositionen och
motionerna4
Allmänt om prospektering m.m.4
Den statliga organisationen för mineralfrågor6
Sveriges geologiska undersökning6
Nämnden för statens gruvegendom6
Sveriges Geologiska AB7
Tidigare förslag rörande prospektering8
Förslag av riksdagens revisorer8
Förslag av mineralråvarukommittén8
Utskottet8
Verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom, m.m.8
Statlig prospekteringsverksamhet8
Statens gruvegendom10
Anslagsfrågor10
Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning, m.m.11
Geologisk undersökningsverksamhet m.m.11
Geovetenskaplig forskning14
Övriga frågor15
Vanadinutvinning15
Mineraljakt16
Hemställan17
Reservationer
1. Riktlinjer för den statliga prospekteringen och avveckling
av nämnden för statens gruvegendom (s)18
2. Avyttring av den statliga gruvegendomen (s)20
3. Geologisk undersökningsverksamhet m.m. (s)20
4. Mineraljakt (s)22
Särskilt yttrande
Geologisk undersökningsverksamhet m.m. (nyd)23