I betänkandet behandlas proposition 1991/92:9 om jakt och
viltvård. I anslutning härtill behandlas dels 20 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 1991, dels 22 motionsyrkanden
väckta med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker bl.a. -- under avsnittet om
älgskötselområden -- att regeringen bemyndigas att meddela
undantag från bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om
licensjakt efter älg. Det i propositionen redovisade förslaget
till lagändring tillstyrks även i övrigt. Vidare godkänner
utskottet de i propositionen redovisade riktlinjerna för
förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador. Med
anledning av tre motionsyrkanden (m, c, s) framhåller utskottet
att det från regeringens sida finns anledning att uppmärksamma
problemet med viltskador i samband med jordbruksarrende.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt
yttrande.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition
1991/92:9 föreslagit
dels att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
jaktlagen (1987:259),
dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för
förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som
angetts i propositionen (avsnitten 3.8 och 3.9).
Propositionens huvudsakliga innehåll
Stammarna av framför allt älg, dovhjort, kronhjort och rådjur
skall anpassas så att det uppnås en bättre balans mellan
viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador
viltet åstadkommer. Jägare och markägare skall ta ett större
ansvar för att balansen uppnås. Information och utbildning i
jakt- och viltvårdsfrågor skall ges till markägare och jägare.
Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor skall
intensifieras.
Stora stabila älgjaktsområden skall kunna registreras som
älgskötselområden. Jakträttshavarna får själva avgöra
avskjutningens storlek inom dessa områden.
Jakttiderna för älg, dovhjort, kronhjort och rådjur förlängs.
Möjligheterna att erhålla ersättning för skada av älg,
dovhjort och kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar
upphör den 1 januari 1995.
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:Jo5 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar uttala att de grundläggande garantier om skydd av den
enskilda jakträtten, som innefattades i 1987 års riksdagsbeslut,
inte skall kunna åsidosättas.
1991/92:Jo6 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen med begäran om ett nytt mer heltäckande förslag.
1991/92:Jo7 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande 33 § jaktlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om älgvårdsområden.
1991/92:Jo8 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grundläggande garantier om skydd av
enskild jakträtt i likhet med vad riksdagen uttalade vid 1987
års riksdagsbeslut om ny jaktlag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående ersättning för viltskador i vissa
fall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående arrendelagstiftningen och
regleringen av viltskador.
1991/92:Jo9 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
information och utbildning samt poängterar markägarens roll vid
tillskapandet av älgskötselområden.
1991/92:Jo10 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
innebär att ansvaret för jakten och viltvården skall följa med
vid upplåtelse av jordbruksarrende.
1991/92:Jo11 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att viltskadeersättning
även framdeles skall utgå till trädgårdsodlingen.
1991/92:Jo12 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpningsföreskrifter för ansvarsfrågor
vid älgjakt i samverkan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för att minska byråkratin vid
lokalt samråd.
1991/92:Jo13 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokalt samråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bildandet av älgskötselområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jakttiden på rådjur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fällavgift på årskalv av älg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning för viltskador,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arrendelagstiftningen.
1991/92:Jo14 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen,
med ändring i propositionen, beslutar att överklagande av
registrering av licensområde får ske hos statens naturvårdsverk.
1991/92:Jo15 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att
ersättningsmöjligheten för skada av dovhjort, kronhjort och älg
på jordbruksgröda skall upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts om förenklad administration av älgjakten.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning för viltskador på skog.
1990/91:Jo902 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska
kronhjortsstammen.
1990/91:Jo903 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1990/91:Jo904 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1990/91:Jo905 av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (mp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar införs.
1990/91:Jo906 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
älgjaktens lokala inriktning.
1990/91:Jo907 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett försäkringssystem
mot rovdjursskador.
1990/91:Jo909 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jakt i den planerade nationalparken kring
Färnebofjärden.
1990/91:Jo910 av Ragnhild Pohanka och Per Gahrton (mp) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en allsidig
utredning om hänsynsfull jakt mot bakgrund av de i motionen
belysta problemen.
1990/91:Jo911 av Arne Andersson i Ljung och Carl G Nilsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om värdet av högre nyttjande av
statens mark ovan odlingsgränsen för jakt.
1990/91:Jo912 av Ivar Virgin m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av jakttider för älgjakt.
1990/91:Jo917 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 4 och 9 §§
jaktlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om 6, 8 och 26 §§ jaktförordningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändrade jakttider m.m.
1990/91:Jo918 av Carl G Nilsson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om senvinterjakt på sjöfågel.
1990/91:Jo919 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om organisationen av
viltvården i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo922 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till
jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid
älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd
jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:Jo923 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av jakt med pil och båge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
naturvårdsverket bör avbryta försöket med pilbågsjakt.
Utfrågning m.m.
Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med
representanter för Svenska jägareförbundet, Jägarnas
riksförbund--Landsbygdens jägare och Lantbrukarnas riksförbund.
Vidare har utskottet uppvaktats av representanter för Svenska
samernas riksförbund. En skrivelse har inkommit från Sveriges
jordbruksarrendatorers förbund.
Utskottet
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988
tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över
ersättningssystemet för viltskador. Utredningen om ersättning
vid vissa skador av vilt avgav i augusti 1990 betänkandet Skada
av vilt (SOU 1990:60).
Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt statens
naturvårdsverk att i samråd med statskontoret och övriga berörda
myndigheter och organisationer utarbeta lämpliga rutiner för
länsstyrelsernas registrering av licensområden och beslut om
älgtilldelning. Naturvårdsverket överlämnade i maj 1990
promemorian Förenklad administration av älgjakten.
Skogsstyrelsen och Svenska jägareförbundet beslutade den 25
februari 1986 att tillsätta en arbetsgrupp för att närmare
belysa och ge svar på vissa frågor rörande älgen och skogen.
Arbetsgruppen (älg/skogsgruppen) har i sin slutrapport Älgen
och skogen tagit upp skadeproblemen och lämnat förslag till
lösningar. Rapporten överlämnades till viltskadeutredningen.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 november 1990
tillkallades en särskild utredare för att utreda
naturvårdsverkets framtida uppgifter. Utredningen avgav i april
1991 betänkandet Naturvårdsverkets uppgifter och organisation
(SOU1991:32). Utredningen föreslår bl.a. att naturvårdsverkets
centrala sektoransvar för jaktfrågor förs över till
skogsstyrelsen medan verket behåller sin rätt att besluta i
frågor som gäller de stora rovdjuren.
Regeringen uppdrog den 20 juni 1991 åt generaldirektörerna för
statens naturvårdsverk och skogsstyrelsen samt åt
rikspolischefen att gemensamt utreda formerna för att föra över
det övergripande ansvaret för jakt- och viltvårdsfrågorna till
skogsstyrelsen samt frågor rörande forskning inom jakt- och
viltvårdsområdet till skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR). Vidare skall det övervägas i vilken mån och i vilka
former det övergripande ansvaret rörande krav på skjutvapen och
ammunition för jakt samt frågor om tillstånd till innehav av
jaktvapen bör föras över till rikspolisstyrelsen. Uppdraget
skall redovisas under hösten 1991.
Organisationsfrågor m.m.
Propositionen
I propositionen framhålls att markägare, jägare och
myndigheter måste ta ett större ansvar för att det eftersträvade
målet om en balans mellan viltstammarnas storlek och de
intressen som utsätts för viltskador skall kunna nås. Det lokala
samrådet mellan berörda parter i jakt- och viltvårdsfrågor bör
intensifieras. Någon särskild reglering av samrådets
organisatoriska former föreslås inte. Inom A-områdena skall dock
det lokala samråd som har skett om älgavskjutningens storlek
redovisas till länsstyrelsen. En målinriktad information och
utbildning skall riktas till markägare och jägare under de
närmaste tre åren. Finansiering av denna verksamhet måste enligt
föredragande statsrådet i stor utsträckning ske genom
omprioritering av tillgängliga medel. Skogsstyrelsen och
naturvårdsverket skall ges i uppdrag att i samråd med berörda
organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och
utbildningsprogrammet, genomförandet och finansieringen.
Viltforskningen bör bl.a. prioritera frågor om älgstammens
struktur och näringsval samt åtgärder för att minska
viltskadorna.
Motionerna
Enligt motion Jo13 (m) yrkande 1 bör samrådet ske på
jaktkretsnivå. Samrådsförfarandet behöver inte formaliseras
efter några bestämda linjer. Det skall dock redovisas till
länsstyrelsen. Med en sådan ordning erhålls enligt motionärerna
ett bättre grepp över älgstammens utveckling, och onödig
byråkrati kring samråden kan undvikas. I folkpartimotionen Jo12
framhålls att en ökad samverkan i jakten inte får innebära att
en del jägare missgynnas genom att någon av de ideella
jägarorganisationerna ges företräde i de frågor som rör
tilldelning m.m. Propositionen är inte särskilt klargörande i de
frågor som rör initiativrätt och huvudmannaskap för de olika
samverkansformerna. Regeringen bör i tillämpningsföreskrifter
till de nya reglerna klargöra ansvarsfrågorna vid olika slag av
älgjakt i samverkan (yrkande 1). Vidare bör regeringen utforma
riktlinjer för hur de lokala samråden skall genomföras utan att
byråkratin ökar (yrkande 2).
I centerns motion Jo9 (delvis) framhålls att en förbättrad
information och utbildning fordras för att de jakt- och
viltvårdspolitiska målen skall kunna nås. Enligt motionären är
det väsentligt att markägarna får den roll som antyds i
propositionen. Vidare är det viktigt att skapa förståelse mellan
jägare, skogsbrukare och markägare för de problem som kan finnas
inom olika områden. Här kan utbildning och information vara till
stor nytta. En så stor del som möjligt av fällavgifterna bör gå
till denna verksamhet.
I motion Jo903 (s) betonas behovet av en ny och mera
allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Enligt motionärerna
är jaktintressena överrepresenterade i nuvarande jakt- och
viltvårdsorganisation. Natur- och djurskyddsintressenas
möjligheter att påverka jaktens utformning är små.
Jaktorganisationernas dubbelroll som ideell intresseorganisation
och jakttidsberedande myndighet bör ändras. En ny organisation
med ansvar för jakt- och viltvårdsarbetet bör skapas. En sådan
organisation bör finansieras med viltskademedel. Motsvarande
krav framförs även i motion Jo919 (c). Enligt motionären bör
riksdagen hos regeringen begära en utredning om organisationen
av viltvården.
Utskottets överväganden
I anslutning till motion Jo13 yrkande 1 vill utskottet
beträffande det lokala samrådet framhålla följande. Det lokala
samrådet mellan markägare och jägare utgör grunden för
förvaltningen av älgstammen. Det är angeläget att ett lokalt
samråd har skett i någon form innan länsstyrelsen fastställer
älgavskjutningens storlek. Som anförs i propositionen kan
samhället medverka till att det skapas en bättre balans i
viltstammen genom att lägga ett större ansvar på markägare och
jägare och genom en minskad reglering av jakten. Utskottet anser
i likhet med föredragande statsrådet att samrådet inte bör göras
tvingande i bestämda organisatoriska former. Samrådet bör
utformas på ett sådant sätt och på en sådan nivå att en tungrodd
och dyrbar byråkrati kan undvikas. I detta sammanhang bör
påpekas att flertalet län numera har lokala samrådsgrupper som i
stort fungerar på det sätt som motionärerna avser. Utskottet
finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo13 yrkande 1.
Motionen avstyrks således i berörd del.
Med det anförda avstyrks även motion Jo12 yrkandena 1 och
2.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen
att en målinriktad information och utbildning är nödvändig för
att nå de uppställda målen om balans mellan viltstammarnas
storlek och de skador viltet åstadkommer. Utbildningen skall
inriktas på att uppmuntra en frivillig samverkan över
fastighets- och jaktgränserna. Härigenom skapas förutsättningar
för jägare, markägare och skogsbrukare att gemensamt svara för
skötseln av viltstammen. Enligt föredragande statsrådet måste
finansieringen av informations- och utbildningsinsatserna,
inklusive det underlag som behövs för denna, ske genom
omprioritering av tillgängliga medel hos myndigheter och
organisationer. Vissa ytterligare medel kan ställas till
förfogande ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna. För
genomförandet av informationen och utbildningen i länet nämns
vidare att bidrag ur länets viltskadefond bör kunna ges.
Utskottet utgår för sin del ifrån att samtliga berörda
organisationer ges möjlighet att ta del av tillgängliga medel
för finansiering av informations- och utbildningsverksamhet. Som
framgår av propositionen skall skogsstyrelsen och
naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med berörda
organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och
utbildningsprogrammet, genomförandet och hur finansieringen
skall ske. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att
motion Jo9 (delvis) lämnas utan vidare åtgärd.
I propositionen föreslås en rad åtgärder för att skapa
förutsättningar för ett större lokalt ansvar och en utbyggd
samverkan inom jakt- och viltvård. Vidare betonas myndigheternas
ansvar för viltvårdsfrågorna och att alla berörda intressen
beaktas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser inte att
det finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i
jaktvårdsorganisationen i enlighet med förslagen i motionerna
Jo903 och Jo919. Motionerna avstyrks.
Regleringen av jakten efter älg m.m.
Propositionen
Större stabila jaktområden skall kunna registreras som
särskilda älgskötselområden av länsstyrelsen. Inom ett
älgskötselområde får jakträttshavarna själva avgöra hur många
älgar som skall fällas. För området skall det finnas en
älgskötselplan. I propositionen föreslås att regeringen ges ett
bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från
bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om licensjakt efter
älg. Det frivilliga systemet med grupplicenstilldelning för
licensjakten efter älg, s.k. kretslicenser, skall finnas kvar.
Älgjakten i Malmöhus län skall i fortsättningen bedrivas under
allmän jakttid på de nuvarande B-områdena, generellområdena och
kalvjaktsområdena. Länsstyrelsens beslut om tilldelning skall
inte kunna överklagas. Beslut om registrering av licensområden
skall i fortsättningen överklagas till kammarrätten. Jakttiden
för älg förlängs. Enligt föredragande statsrådet ger långa
jakttider en lugnare jakt och ökade möjligheter att fälla
erforderligt antal älgar. Härigenom motverkas de skador som
orsakas av älg.
Motionerna
I motion Jo6 (m) yrkas att propositionen återförvisas till
regeringen med en begäran om ett nytt förslag. Enligt motionären
saknas det en väl genomtänkt analys av resultaten. Förslag till
förbättringar beträffande jakträtten för de små markägarna
saknas, och problemen med dubbelregistreringen av älgjakten inom
renskötselområdet berörs inte. Som en konsekvens av att
ersättningen för skada av vilt slopas bör tvånget att
återplantera skog efter älgskada tas bort. I motion Jo13 (m)
yrkande 2 framhålls att förfarandet vid bildandet av ett
älgskötselområde är oklart. Det framgår inte vilken part som har
initiativrätt till bildandet av älgskötselområden. Enligt
motionärerna skall bildandet av älgskötselområden vara
frivilligt, och marker skall på enklast möjliga sätt kunna
anslutas eller avskiljas från området. Med en sådan
konstruktion är det enligt motionärerna entydigt att det är
jakträttsinnehavaren som skall ta initiativ till bildandet av
älgskötselområden. I centerns motion Jo9 (delvis) betonas
markägarens roll vid tillskapandet av älgskötselområden. Enligt
motionären måste det stå helt klart att det är markägaren eller
befullmäktigad jaktarrendator som ansöker och medverkar till
inrättandet av ett älgskötselområde. I motion Jo7 (v) yrkande 2
framhålls att älgskötselområdena måste vara lämpliga både vad
gäller storlek och arrondering. Motionärerna känner en viss
tvekan inför det i propositionen föreslagna riktmärket för
älgskötselområdenas storlek. Det behövs större områden. I
norra Sverige bör områdena vara på minst 10000 ha.
Enligt motion Jo15 (kds) yrkande 2 bör de i propositionen
föreslagna förenklingarna och förändringarna för licensgivning
m.m. kunna bidra till minskade administrationskostnader.
Härigenom skulle fällavgifterna kunna minskas eller helt tas
bort. Det finns enligt motionären möjlighet att gå ännu längre.
Exempelvis skulle alla områden som begär att bli registrerade
för B-licens och som är på minst 5 ha utan prövning kunna få sin
ansökan beviljad.
I motion Jo14 (fp) framhålls att registreringsärenden måste
handläggas snabbt för att älgjakt skall kunna bedrivas på de
registrerade områdena. Som regel krävs en handläggningstid på
högst två månader. Enligt motionären bör därför beslut om
registrering även i fortsättningen överklagas till
naturvårdsverket. Erfarenheterna av verkets handläggning är
mycket goda. Verket har vidare den kompetens som behövs för att
göra såväl jaktjuridiska som zoologiska och jakttekniska
bedömningar. Denna senare kompetens finns inte hos kammarrätten.
I motionerna Jo5 (c) och Jo8 (c) yrkande 1 betonas skyddet av
den enskilda jakträtten. I propositionen föreslås ett
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag
från 33 § jaktlagen. Godtas detta bemyndigande bör riksdagen
enligt motionärerna samtidigt fastställa att de grundläggande
garantier om skydd för den enskilda jakträtten, som innefattas i
1987 års riksdagsbeslut om ny jaktlag, alltjämt gäller. Ägarna
till de mindre jaktområdena, som av olika anledningar inte
skulle komma att ingå i stora jaktenheter, tillförsäkrades genom
beslutet även fortsättningsvis rätten att på egen mark under en
kort jakttid få bedriva jakt efter älg. Motsvarande synpunkter
framförs även i motion Jo7 (v) yrkande 1.
Enligt motion Jo922 (m) yrkande 1 är det rimligt att
B-områdena erhåller samma tilldelning som de s.k.
generellområdena. Tilldelningen för B-områden bör därför
fastställas till ett vuxet djur och en kalv. I motion Jo906 (fp)
konstateras att riksdagen och de rättsvårdande myndigheterna
inte har avdelat några resurser för att kontrollera att den
mindre markägaren eller dennes jakträttsarrendator kan hävda sin
jakträtt och utöva den rekreation som jakten ger på den egna
eller arrenderade marken. Lagen ger inte heller tillräckligt
skydd åt de markägare eller jakträttsinnehavare som önskar utöva
jakt i egen regi.
Enligt motion Jo912 (m) är början av älgjakten normalt förlagd
till en måndag. Jakttiden är generellt tre--fyra dagar. Detta
innebär att de som har svårt att ta ledigt från arbetet inte kan
delta i jakten. Det vore önskvärt att jakttiden ändrades så att
jakten kunde börja en fredag eller lördag. Enligt motion Jo922
(m) yrkande 2 borde jakttiden för B-områden, som ofta omfattar
betydligt större arealer än generellområden, förlängas. I
miljöpartiets motion Jo905 yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i jaktlagen att någon form av
jaktfridagar kan införas. I motion Jo917 (mp) framförs krav på
ändrade jakttider för en rad olika djurarter (yrkande 3). Vidare
yrkas bl.a. att licensjakten på de fyra stora rovdjuren skall
tas bort och att enskilds rätt till skyddsjakt på dessa djur
slopas (yrkande 2).
Utskottets överväganden
De grundläggande bestämmelserna om jakt återfinns i jaktlagen
(1987:259). I olika avseenden har regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigats att utfärda de föreskrifter som
kan anses erforderliga för lagens tillämpning. Sådana
föreskrifter återfinns bl.a. i jaktförordningen (1987:905).
Detta innebär att regleringen av älgjakten till stora delar
faller inom regeringens kompetensområde.
Älgjakten bedrivs i huvudsak som licensjakt. Enligt 33 §
jaktlagen skall jakten ske på registrerade licensområden.
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året
registreras som A-område. Om det finns särskilda skäl kan även
områden som inte uppfyller kraven för A-område registreras för
tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om
året. Dessa områden kallas B-områden. Inom områden som för 1987
års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell
tilldelning får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till
utgången av år 1994. Dessa områden benämns generellområden och
har en generell årlig tilldelning omfattande ett vuxet djur och
en årskalv. En kort jakttid, ett fåtal dagar, gäller för jakten
inom B-områden och generellområden. På övriga icke registrerade
marker bedrivs älgjakten som fri kalvjakt under kort jakttid.
Som framgår av propositionen skall målen för jakt- och
viltvårdspolitiken ligga fast. Viltet skall vårdas i syfte att
bl.a. främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna. Älgstammens storlek bör
således genom en lämplig avskjutning anpassas till
betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten,
dvs. älgjakten skall vara produktionsanpassad. Förslaget om
älgskötselområde innebär att jägarna och markägarna ges det
direkta ansvaret för älgvården. Enligt utskottets mening får
markägare och jägare därigenom en betydligt bättre möjlighet än
i dag att ta ett ökat ansvar för att målen för jakt- och
viltvårdspolitiken nås. Med det anförda tillstyrker utskottet
således regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att
meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om
licensjakt efter älg. Utskottet avstyrker därmed motion Jo6.
Enligt jaktlagen har fastighetsägaren jakträtten på den mark
som hör till fastigheten, om inte annat följer av särskilda
bestämmelser i lagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn
jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har
avtalats. Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband
med jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas utan
fastighetsägarens samtycke.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att
anslutningen till ett älgskötselområde bör vara frivillig. Den
som har jakträtten ansöker om att berörd mark skall registreras
som älgskötselområde. Vill en jakträttsinnehavare att
fastigheten inte längre skall vara ansluten kan han hos
länsstyrelsen ansöka om att ifrågavarande mark registreras som
A- eller B-område eller inte registreras alls. Som framhålls i
propositionen bör inte några särskilda villkor uppställas för
utträde ur ett älgskötselområde eftersom inrättandet av sådana
områden bygger på ett lokalt och frivilligt ansvarstagande för
älgvården. Detta ansvarstagande har stora likheter med den jakt-
och viltvård som i dag bedrivs inom de s.k.
kretslicensområdena. Förfarandet vid inrättandet av
älgskötselområden preciseras inte närmare i propositionen. I de
fall jakträtten tillkommer annan än markägaren anser utskottet
det rimligt att jakträttshavaren vid en eventuell anslutning
till ett älgskötselområde samråder med markägaren. Ett sådant
förfarande skulle enligt utskottets mening förbättra
förutsättningarna för bildandet av stabila älgskötselområden.
Som utskottet tidigare redovisat ankommer det på regeringen att
meddela de ytterligare föreskrifter som kan anses erforderliga
för jaktlagens tillämpning. Utskottet förutsätter att regeringen
även kommer att meddela sådana föreskrifter när det gäller
inrättandet av älgskötselområden. Utskottet finner mot bakgrund
av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionerna Jo9 (delvis) och Jo13 yrkande 2.
Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 2 vill utskottet framhålla
följande. I propositionen föreslås ingen bestämd arealstorlek
för älgskötselområdena. Föredragande statsrådet hänvisar till
viltskadeutredningen och konstaterar att utredningens förslag
bör kunna tjäna som riktmärke. Samtidigt framhålls att området
måste vara så stort att det går att få en uppfattning om
älgstammens storlek och utbredning. Det måste finnas möjlighet
att bedriva meningsfull vård av älgstammen och förutsättningar
för en biologiskt riktig beskattning. Regionala förhållanden vad
gäller älgtäthet och skadefrekvens får stor betydelse. Vidare
framhålls att älgskötselområdenas storlek måste kunna anpassas
till de skillnader som kan föreligga i ett län mellan jordbruks-
och skogsbygd. Även områdets arrondering måste tillmätas
betydelse. Utskottet, som gör samma bedömning som föredragande
statsrådet beträffande älgskötselområdenas storlek, anser att
det bör ankomma på resp. länsstyrelse att efter samråd med
länsviltnämnden avgöra frågan om eventuell registrering.
Utskottet har således inte funnit anledning att föreslå något
särskilt riksdagens uttalande med anledning av motion Jo7
yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Resultatet av de i det föregående redovisade förslagen om
administrativa förändringar av jakten och de förslag om
förenklad hantering som lämnas i ifrågavarande proposition kan
enligt utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att i
allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo15 yrkande 2.
Utskottet avstyrker motionen.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att
beslut om registrering av licensområden i fortsättningen bör
överklagas till domstol. Utskottet tillstyrker förslaget om
ändring av jaktlagen såvitt avser instansordningen och avstyrker
därmed motion Jo14.
I samband med riksdagens behandling av förslaget till jaktlag
våren 1987 framhöll utskottet bl.a. följande. Det är angeläget
att främja en jaktlig samverkan samt motverka en fortsatt
uppsplittring av licensområden. Det är vidare angeläget att
finna ett system som i mesta möjliga mån tillgodoser bl.a.
innehavare av mindre jaktmarker samtidigt som man främjar en
produktionsanpassad avskjutning. Utskottet förordade ett system
där områden som inte uppfyller kraven för licensområde av
länsstyrelsen kunde registreras för tilldelning av ett valfritt
djur om året (vuxet djur eller kalv) under en kort jakttid. I
anslutning till förslaget redovisade utskottet de principer som
skall vara vägledande vid bedömningen huruvida särskilda skäl
för sådan registrering föreligger. Ett sådant system skulle
enligt utskottets mening kunna tillgodose bl.a. innehavare av
mindre markområden och ge en större andel av jägarkåren
möjlighet till jakt på vuxet djur. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (JoU 1986/87:15, rskr. 190).
Bestämmelser härom återfinns i 33 § tredje stycket jaktlagen.
Mot bakgrund av de krav som framförs i motionerna Jo5, Jo7
yrkande 1 och Jo8 yrkande 1 konstaterar utskottet att
propositionen inte syftar till någon förändring i detta
hänseende och att tidigare ställningstagande beträffande de små
markägarnas ställning står fast. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Med samma motivering avstyrker utskottet även motionerna Jo922
yrkande 1 och Jo906.
Som utskottet framhållit ovan har regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer i jaktlagen bemyndigats att i
vissa avseenden utfärda de föreskrifter som kan anses
erforderliga för lagens tillämpning. Regeringen har bl.a.
bemyndigats att meddela föreskrifter för bestämmandet av
tidpunkten för jakt av olika viltslag samt tillstånd till jakt
under särskild jakttid (licensjakt). Enligt meddelade
föreskrifter ankommer det i första hand på länsstyrelsen att
bestämma tiden för älgjakten. Med det anförda avstyrks
motionerna Jo905, Jo912, Jo917 yrkande 3 och Jo922 yrkande 2.
Vidare avstyrks motion Jo917 yrkande 2.
Jakten efter dovhjort, kronhjort och rådjur
Propositionen
Jakt efter kronhjort skall ske genom licensjakt inom särskilda
kronhjortsområden och i övrigt som allmän jakt. Jakt efter
dovhjort och rådjur skall enbart ske som allmän jakt.
Jakttiderna för kronhjort, dovhjort och rådjur förlängs.
Motionerna
I propositionen föreslås att jakttiden för rådjur skall
förlängas och att den skall vara enhetlig för hela landet.
Enligt motion Jo13 (m) kommer rådjuret som art därigenom att
särbehandlas och brytas ut från det system som tillämpas för
övriga viltarter. Jakttiden bör även fortsättningsvis behandlas
i samband med att jakttiden för övriga viltarter fastställs.
Regionala hänsyn måste härvid tas till stammarnas storlek,
klimatförhållanden m.m. (yrkande 3). Enligt motion Jo902 (s) är
det ytterst angeläget att slå vakt om den särart som den skånska
kronhjortsstammen utgör. Detta kan ske genom att ett öppet
kronhjortsreservat inrättas. Ersättning skall då också utgå
för de skador kronviltet åstadkommer. Licensjakten skall styras
från länsnivå.
Utskottets överväganden
Jakten efter rådjur sker i dag både som licensjakt under
särskild tid och som allmän jakt. Både den allmänna och den
särskilda jakttiden omfattar för hornbärande djur tiden den 16
augusti--den 30 september och för alla djur den 1 oktober--den
31 december. I de fyra nordligaste länen gäller dock att den
allmänna jakttiden pågår till den 15 december.
I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att
jakttiden bör förlängas för att rådjursstammens storlek skall
kunna regleras bättre. Därmed blir den allmänna och den
särskilda jakttiden i fortsättningen lika lång i hela landet.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget att ge
länsstyrelsen rätt att meddela föreskrifter om begränsning av
jakttiden om det behövs med hänsyn till exempelvis
klimatförhållandena. Härigenom kan lokala hänsyn tas till bl.a.
rådjurets utsatta position vid hårt vinterklimat. Härmed torde
syftet med motion Jo13 yrkande 3 i allt väsentligt kunna
tillgodoses. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Jakten efter kronhjort bedrivs i dag som licensjakt under en
eller flera perioder som länsstyrelsen bestämmer under tiden den
1 oktober--den 28 februari.
Som framhålls i propositionen är kronhjortsstammens utveckling
svårbestämd samtidigt som skadorna tenderar att öka. Detta märks
särskilt på de svåra skadorna på framför allt granskog.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att jakten
på kronhjort i princip bör vara möjlig under tiden den 16
augusti--den 28 februari. Inom områden som anses tåla ett
kronhjortsbestånd bör således licensjakt få bedrivas inom
särskilda av länsstyrelsen bestämda områden,
kronhjortsområden. På övrig mark bör allmän jakt bedrivas.
Utskottet anser vidare att det i fortsättningen bör ankomma på
länsstyrelsen att ta ställning till om jakten skall få bedrivas
som licensjakt eller om jakt bara skall få ske under allmän
jakttid. Det anförda synes i allt väsentligt tillgodose de krav
som framförs i motion Jo902. Motionen bör således lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Arrendators jakträtt
Propositionen
Föredragande statsrådet är inte beredd att föreslå någon
särskild rätt för jordbruksarrendator att efter tillstånd av
länsstyrelsen bedriva skyddsjakt. I stället förordas en
omfattande information till och utbildning av markägare, jägare
och arrendatorer. Det är angeläget att markägarna kommer till
insikt om de problem stora viltstammar kan medföra för
jordbrukare. I den föreslagna informationen bör lämpligen
spridas kännedom om möjligheterna till skyddsjakt med stöd av 7
§ jaktlagen (1987:259). Dessa åtgärder bör enligt föredragande
statsrådet medföra tillräckliga möjligheter för arrendatorn att
förebygga skador på jordbruket.
Motionerna
I motionerna Jo8 (c) yrkande 3 och Jo13 (m) yrkande 6
framhålls att frågan om skador av vilt i samband med
jordbruksarrende bör regleras i arrendelagstiftningen. Enligt
motionärerna skulle problemen med viltskador egentligen få sin
bästa lösning genom avtal mellan jordägare och arrendator.
Skador av vilt beaktas dock sällan i samband med upprättandet av
arrendeavtal. I motion Jo10 (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att
ansvaret för jakt och viltvård skall följa med vid upplåtelse av
jordbruksarrende. Enligt motionärerna föreligger det annars risk
för att viltvården försummas. Det är inte rimligt att
jakträttshavaren bestämmer avskjutningens storlek samtidigt som
arrendatorn får ta konsekvenserna av beslutet.
Utskottets överväganden
Jaktlagen bygger på principen om jordägarens jakträtt. Som
anförts i det föregående finns emellertid ett undantag från den
principen i jaktlagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn
jakträtten på den arrenderade marken om inte annat har avtalats.
Som framhålls i propositionen kan arrendator som saknar
jakträtt söka förmå jakträttshavaren att öka avskjutningen. Han
kan också med stöd av 7 § jaktlagen hos länsstyrelsen ansöka om
skyddsjakt. Sådan skyddsjakt kan, såvitt gäller nu aktuella
viltarter, beslutas av länsstyrelsen om det på grund av ett
viltbestånds storlek finns påtaglig risk för trafikolycka eller
för allvarlig skada av vilt. Även om jakträttshavaren i första
hand skall utses, kan arrendatorn genom bestämmelsen ges
möjlighet att bedriva skyddsjakt på den arrenderade marken. En
arrendator kan även kräva skadestånd av jakträttshavaren enligt
allmänna skadeståndsregler.
Utskottet är medvetet om att konflikter kan uppstå mellan å
ena sidan arrendatorer och å andra sidan markägare eller andra
jakträttshavare som har intresse av stora viltbestånd. Det kan
inte uteslutas att arrendatorn i vissa fall kan ha svårigheter
att förmå jakträttshavaren att decimera viltbeståndet. Utskottet
anser i likhet med föredragande statsrådet att information och
utbildning i dessa frågor kan spela en avgörande roll för att
öka markägarnas förståelse för problemen. Det är också
angeläget att länsstyrelserna visar stor beredskap och snabbhet
i handläggningen av ärenden enligt 7 § jaktlagen. Som
konstateras i propositionen råder det avtalsfrihet vid
upplåtelse av jordbruksarrende. Parterna kan i arrendeavtalet
reglera hur viltskadorna skall begränsas och vem som skall svara
för eventuella skador. I många fall är jakträtten dock
undantagen från arrendatorns nyttjande. Inte heller torde risken
för viltskador alltid beaktas i samband med teckning eller
förlängning av arrendeavtal. Detta kan innebära att arrendatorn
i realiteten har begränsade möjligheter att påverka omfattningen
av viltskadorna samtidigt som konsekvenserna kan förefalla
oacceptabla. I de fall ett arrendeavtal som saknar närmare
reglering av denna fråga löper, kan det således finnas ett behov
av en jämkningsmöjlighet. Utskottet erinrar om att regeringen
genom ett bemyndigande den 17 maj 1990 lät tillkalla en kommitté
för att se över arrendelagstiftningen (dir. 1990:33). Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1992. Utskottet
förutsätter att regeringen uppmärksammar problemen med
viltskador vid jordbruksarrende och undersöker möjligheterna att
genom ändringar i arrendelagstiftningen eller på annat sätt
åstadkomma en mer ändamålsenlig reglering av de olika intressen
som här är i fråga. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo8 yrkande 3, Jo10 och Jo13 yrkande 6 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga jaktfrågor
Motionerna
Enligt motion Jo918 (m, fp, c) bedrivs jakten efter ejder med
nuvarande jaktregler efter felaktiga grunder. Populationen
beskattas med en mycket sned könsfördelning. I dag skjuts vid
den tillåtna höstjakten nästan bara honfåglar och årsungar.
Hanfåglarna samlas då långt ut till havs och undgår därmed
jakten. Även om principen för jakt och naturvård är att våra
djurarter skall vara fredade under yngelperioden måste hanfågel
av ejder få utgöra ett undantag. Förutsättningarna för en riktig
beståndsvård kräver detta. Endast skärgårdens fast boende
befolkning bör ges denna möjlighet till jakt under en kortare
tid på senvintern. Krav på införandet av senvinterjakt på
hanfågel av ejder framförs även i motion Jo904(c).
I motion Jo911 (m) föreslås att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag syftande till högre nyttjande av statens
markområden ovan odlingsgränsen. Mot bakgrund av en ökande
efterfrågan på jakttillfällen riktas numera intresset mot de
eventuellt jaktligt underutnyttjade markområdena. Sannolikt
finns den mest underutnyttjade jaktliga resursen på statens mark
ovan odlingsgränsen. Enligt motionärerna bör förslaget avse jakt
på småvilt och olika former för upplåtelse borde kunna prövas.
Enligt motion Jo923 (fp) yrkande 1 bör jakt med pilbåge inte
tillåtas av etiska skäl. Motionären hyser stor oro för att en
sådan jakt skall leda till att fler djur skadskjuts och att
detta i sin tur medför utdragna dödskamper och onödigt lidande.
Att införa denna jaktform i Sverige är att göra avkall på
vedertagna djurskyddskrav. En eventuell försöksjakt skulle
kunna uppfattas som en introduktion och bana väg för detta
vapen. Enligt motionären har naturvårdsverket beviljat en
ansökan om försöksjakt med pilbåge under en treårsperiod.
Naturvårdsverket bör avbryta detta försök (yrkande 2).
Enligt motion Jo909 (s) innebär planerna för inrättandet av en
nationalpark kring Färnebofjärden att fiske och jakt efter älg
och rådjur skall tillåtas. Detta trots att just klövvilt är det
enda vilt som människan kan påverka genom jakt. All småviltsjakt
skall däremot förbjudas. Motivet är att behålla områdets
naturliga tillstånd. Aktuell viltforskning visar att
småviltsstammens storlek inte påverkas av jakt. Faktorer som
rovdjur, miljögifter, jord- och skogsbruk, klimat m.m. är
avgörande för småviltsstammarnas numerär. Jakt och fiske har
alltid varit en naturlig del i den ekologiska processen och i
det ekosystem vi lever i. Jakten bör därför få bedrivas inom den
föreslagna nationalparken i samma omfattning som tidigare.
I miljöpartiets motion Jo910 yrkas att en allsidig utredning
om hänsynsfull jakt tillsätts. Enligt motionärerna föreligger
det problem med bl.a. ovana jägare, bristande utbildning,
alkoholkonsumtion och missbruk av skyddsjakt. Vidare bör
vapeninnehav bli föremål för ytterligare begränsningar och
kontrollen av olika vapentyper för jakt måste skärpas. Andra
organiserade intressen bör ges möjlighet att påverka
utformningen av jaktbestämmelserna. Enligt motion Jo917 (mp)
yrkande 1 bör riksdagen hos regeringen begära en översyn av
vissa bestämmelser i jaktlagen. Bl.a krävs en precisering av
vilka intressen som skall vara avgörande för vården av vilt och
av vad som skall räknas som avsevärd skada eller farligt för
människors säkerhet i samband med polismyndighets avlivande av
vilt djur.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tillfällen avvisat förslag om vårjakt
på sjöfågel. I dessa sammanhang har utskottet framhållit
principen att jakt inte bör tillåtas under viltets
föryngringstid. Desutom skulle en sådan jakt utgöra en
belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet på
naturvårdens och miljövårdens områden (senast 1989/90:JoU4).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
motionerna Jo904 och Jo918.
I proposition 1990/91:4 om ändring i rennäringslagen m.m.
redovisades bl.a. förslag till riktlinjer för utökad upplåtelse
av rätt till jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen.
I samband med riksdagsbehandlingen framhöll utskottet att starka
skäl talar för att rennäringsfrågorna skall behandlas inom ramen
för ett sammanhållet förslag där samtliga betänkanden från
samerättsutredningen blir föremål för en samlad bedömning.
Utskottet föreslog att riksdagen skulle avslå propositionen och
hos regeringen begära ett sammanhållet förslag om samefrågorna.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (1990/91:JoU12, rskr.
46). Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och
avstyrker motion Jo911.
Enligt vad utskottet erfarit har naturvårdsverket avslagit den
i motion Jo923 berörda ansökan om försöksverksamhet med
pilbågsjakt. Härigenom torde motionen anses tillgodosedd.
Motionen avstyrks.
Utskottet vill med anledning av motion Jo909 påpeka att det
för närvarande inte finns något färdigt förslag till
föreskrifter för den planerade nationalparken kring
Färnebofjärden. När parken väl har bildats ankommer det på
naturvårdsverket att fastställa de föreskrifter som kan anses
erforderliga. Utskottet saknar anledning att vidta någon åtgärd
med anledning av motion Jo909. Motionen avstyrks.
Vidare avstyrks motionerna Jo910 och Jo917 yrkande 1.
Ersättning för skada av vilt m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att möjligheten att få bidrag till
förebyggande åtgärder mot skada av dovhjort, kronhjort och älg
eller ersättning för skada av dessa viltslag på jordbruksgrödor
och trädgårdsodlingar skall upphöra den 1 januari 1995. Vid
samma tidpunkt skall även möjligheten att få bidrag till
förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt eller
ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Något bidrag till
omplantering av skog som skadats av älg införs inte. Enligt
föredragande statsrådet bör möjligheten att erhålla ersättning
för skada av vilt, när det gäller annan skada än den rovdjur
orsakar på tamdjur, finnas kvar enbart när det gäller skador av
de arter där på grund av beståndens storlek jakt inte är tänkbar
i någon form. I sådana fall bör även i fortsättningen ersättning
kunna lämnas av statsmedel.
Motionerna
Enligt motionerna Jo8 (c) yrkande 2 och Jo13 (m) yrkande 5
förekommer det skador som orsakats av vilt som över huvud taget
inte får jagas eller av i och för sig jaktbart vilt under tider
då jakt på dessa inte är tillåten. Enligt motionärerna är det
inte rimligt att den enskilde jordbrukaren i dessa fall skall
svara för sådana skador. I motion Jo11 (fp) yrkas att ersättning
även i framtiden skall utgå för skador orsakade av vilt på
trädgårdsodlingar. Enligt motionären är det orimligt att tvinga
odlaren att bära kostnaden för att utestänga älg, kronhjort och
dovhjort. I motion Jo15 (kds) yrkas att förslaget om upphörande
av ersättningsmöjligheterna för skada av dovhjort, kronhjort och
älg på jordbruksgröda skall avslås (yrkande 1). Förslaget kan
drabba den enskilde mycket hårt. Den som brukar en gård kan
många gånger inte påverka storleken på viltstammen. Han har
exempelvis inte kunnat eller fått delta i jakten på ett större
licensområde. Enligt motion Jo306 (c) yrkande 9 bör skogsägare i
de områden där viltskador är vanligt förekommande ges ökade
möjligheter att påverka viltstammens storlek. Privata skogsägare
som drabbas av omfattande viltskador bör få viss ersättning för
skadorna.
Enligt motion Jo907 (mp) är rovdjursstammen i Sverige kraftigt
decimerad. Om nuvarande utveckling fortsätter innebär detta en
systematisk förändring av det ekologiska systemet i våra
nationalparker. Samtidigt bör problemet med rovdjursrivna
tamdjur uppmärksammas. Djurens ägare skall i förekommande fall
få rimlig kompensation för skadan. Motionärerna föreslår att ett
avtal bör kunna ingås med ett försäkringsbolag som, efter
sedvanlig riskbedömning och rimlig premiesättning, får svara för
ersättningen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett
försäkringssystem mot rovdjursskador.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen bygger det nuvarande
ersättningssystemet för viltskador på att var och en är skyldig
att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av
förekomsten av vilt. Respekten för naturen och dess givna regler
måste prägla synen på konflikten mellan olika mänskliga
aktiviteter och viltet. Viltskador kan inte undvikas helt. En
alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem
som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador
skall förebyggas. I likhet med föredragande statsrådet anser
utskottet att det viktigaste medlet för att förebygga viltskador
är en tillräckligt stor avskjutning av de jaktbara stammarna. En
sådan avskjutning leder till att viltstammarnas storlek kan
minskas till en nivå där skadorna kan accepteras. De förslag
till åtgärder som utskottet behandlat i det föregående synes
vara väl ägnade att förbättra möjligheterna att uppnå en sådan
balans i viltstammarna. Skadeproblem som uppstår lokalt torde
kunna motverkas genom en snabb och generös behandling av
ansökningar om skyddsjakt. Det anförda utesluter dock inte att
det i vissa situationer kan anses uppenbart oskäligt att den
skadelidande själv skall svara för kostnaden, helt eller delvis,
vid en inträffad viltskada. Utskottet, som förutsätter att
regeringen även i fortsättningen uppmärksammar detta problem, är
dock inte berett att nu föreslå riksdagen något särskilt
uttalande med anledning av motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13
yrkande 5, Jo15 yrkande 1 och Jo306 yrkande 9. Motionerna
avstyrks.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om ersättning för
rovdjursskador föremål för en översyn inom regeringskansliet.
Ett förslag skall presenteras i början av år 1992. I avvaktan
härpå anser utskottet det inte meningsfullt att föreslå något
riksdagens uttalande med anledning av motion Jo907. Motionen
avstyrks.
Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden
Propositionen
I propositionen föreslås att fällavgifterna för dovhjort,
kronhjort och årskalv av älg avskaffas. Ur de länsvisa fonder
som bildas av fällavgifterna för vuxen älg kan efter
länsstyrelsens bestämmande lämnas bidrag till administrationen
av jakten och till viltvård, information och utbildning i
viltvårdsfrågor. Den centrala viltskaderegleringsfonden upphör
efter år 1994. Länsstyrelsen skall efter regeringsbeslut med
stöd av ett tidigare bemyndigande få ta ut en avgift för
registrering av områden för älgjakt.
Motionen
Enligt motion Jo13 yrkande 4 är inte fällavgiften för årskalv
av älg styrande när det gäller avskjutningen. En normalstor
älgkalv är ett så stort och värdefullt djur att en rimlig avgift
även fortsättningsvis bör utgå. Härigenom säkras även
avskjutningsstatistikens tillförlitlighet. Avgiftsnivåerna kan
dock sänkas både för vuxet djur och årskalv av älg.
Utskottets överväganden
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att
förslaget om slopande av fällavgiften på älgkalv bör genomföras.
Uppkommer de i motion Jo13 yrkande 4 befarade bristerna i
avskjutningsstatistiken kan det finnas anledning att ompröva
detta ställningstagande. Med det anförda avstyrks motionen i
berörd del.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda
lagförslaget i övrigt samt förslagen om riktlinjer för
förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador
(avsnitten 3.8 och 3.9).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo6,
2. beträffande det lokala samrådet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 1,
3. beträffande älgjakt i samverkan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo12,
4. beträffande information och utbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo9 i motsvarande del,
5. beträffande jaktens och viltvårdens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo903 och
1990/91:Jo919,
6. beträffande undantag från bestämmelserna om licensjakt på
älg
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259) såvitt avser 33 §,
7. beträffande registrering av älgskötselområden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo9 i motsvarande del
och 1991/92:Jo13 yrkande 2,
8. beträffande älgskötselområdenas storlek
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo7 yrkande 2,
9. beträffande förenklad administration av älgjakten
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo15 yrkande 2,
10. beträffande överklagande av beslut om registrering av
licensområde m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Jo14 antar
förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt
avser 54 §,
11. beträffande små markägares jakträtt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo5, 1991/92:Jo7
yrkande 1 och 1991/92:Jo8 yrkande 1,
12. beträffande tilldelningen för s.k. B-områden m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo906 och
1990/91:Jo922 yrkande 1,
13. beträffande jakttiden för älg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo905, 1990/91:Jo912,
1990/91:Jo917 yrkande 3 och 1990/91:Jo922 yrkande 2,
14. beträffande licensjakt på rovdjur m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo917 yrkande 2,
15. beträffande jakten efter rådjur
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 3,
16. beträffande jakten efter kronhjort
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo902,
17. beträffande jordbruksarrende och regleringen av
viltskador
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo8 yrkande
3, 1991/92:Jo10 och 1991/92:Jo13 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo904 och
1990/91:Jo918,
res. 1 (m, c, kds, nyd)
19. beträffande småviltsjakt på statens mark ovan
odlingsgränsen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo911,
20. beträffande jakt med pilbåge
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo923,
21. beträffande den planerade nationalparken kring
Färnebofjärden
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo909,
22. beträffande vissa övriga jaktfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo910 och
1990/91:Jo917 yrkande 1,
23. beträffande ersättning för skada av vilt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo8 yrkande 2,
1991/92:Jo11, 1991/92:Jo13 yrkande 5 och 1990/91:Jo306 yrkande
9,
24. beträffande ersättning för skada av rovdjur
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo907,
25. beträffande fällavgiften för årskalv av älg
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 4,
26. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259) i den del som ej omfattas av utskottets hemställan
ovan,
27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och
avgiftssystemet för viltskador
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för
viltskador (avsnitten 3.8 och 3.9) samt avslår motion
1991/92:Jo15 yrkande 1.
res. 2 (kds)
Stockholm den 26 november 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Inga-Britt Johansson
(s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i
Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G
Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lennart
Fremling (fp) och Lennart Daléus (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Senvinterjakt på sjöfågel (mom. 18)
Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Dan Ericsson i
Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Carl G Nilsson (m),
Patrik Norinder (m) och Lennart Daléus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Utskottet har" och på s. 17 slutar med "och Jo918."
bort ha följande lydelse:
Med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 vill utskottet
framhålla följande. Utskottet har i samband med tidigare
behandling av motioner om senvinterjakt på sjöfågel framhållit
den internationellt erkända principen att jakt inte bör tillåtas
under viltets föryngringstid. Av tidigare gjorda utredningar
framgår emellertid också att det enligt Pariskonventionen av år
1950 om internationellt fågelskydd finns vissa möjligheter att
göra undantag från konventionens bestämmelser till förmån för
vissa begränsade befolkningsgrupper, t.ex. den bofasta
skärgårdsbefolkningen. Utskottet har erfarit att Svenska
jägareförbundet eventuellt kommer att lägga fram ett förslag om
begränsad senvinterjakt på sjöfågel. Utskottet förutsätter att
regeringen vid den fortsatta beredningen i denna fråga
uppmärksammar de i motionerna redovisade synpunkterna. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo904 och
1990/91:Jo918 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet
för viltskador (mom. 27)
Dan Ericsson i Kolmården (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Som framhålls" och slutar med "motionerna avstyrks."
bort ha följande lydelse:
Som framhålls -- -- -- (=utskottet) -- -- -- inträffad
viltskada. Enligt utskottets mening bör i dessa särskilda
skadefall frågan om en försäkringslösning aktualiseras. Som
alternativ bör den i det föregående berörda förenklingen av
älgjaktens administration kunna frigöra erforderliga medel för
detta ändamål. I avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning
bör ersättningsmöjligheten för skada av vilt på jordbruksgröda
finnas kvar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo15
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13 yrkande 5 och Jo306 yrkande
9 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och
avgiftssystemet för viltskador
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo15 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt godkänner vad i övrigt i propositionen anförts om
riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för
viltskador (avsnitt 3.9).
Särskilt yttrande
Christer Windén (nyd) anför:
Den proposition som är föremål för utskottets beredning i
detta betänkande berör inte jakträttsförhållandena inom
renskötselområdet. Systemet med dubbelregistrering av jakten har
medfört motsättningar mellan olika befolkningsgrupper inom
området. Regeringen har tidigare fått riksdagens uppdrag att
återkomma till riksdagen med ett sammanhållet förslag i
samefrågorna (1990/91:JoU12, rskr. 46). Jag förutsätter att
regeringen i en kommande proposition redovisar sådana förslag
att ovan nämnda motsättningar kan biläggas på ett för berörda
parter tillfredsställande sätt.